Barns rättigheter…

Nybloggat på Frihetssmedjan

Motståndet mot att vaccinera barn diskuteras lite varstans i världen, till exempel i Australien. Det pratas om att göra vaccinering av barn obligatorisk eller att ta bort barnbidrag till föräldrarna som vägrar vaccinera sina barn.


Denna debatt var uppe bland liberala redan för snart 150-200 år sedan.

Då handlade det också om vaccinering: mot de farliga smittkopporna. Dessutom var det full debatt i Storbritannien om det där med allmän skolgång. Skulle alla barn tvingas gå i skolan, eller skulle föräldrar ha rätten att vägra låta sina barn gå i skolan?

De konservativa sa att föräldramakten skulle vara total. De liberala sa att även barnet hade rättigheter. Att om alla människor ska kunna ha möjlighet till frihet i livet måste alla barn kunna gå i skolan och vaccineras.

Även i samband med de första lagarna mot barnarbete blev det debatt. Hade föräldrarna rätt att bestämma över barnen totalt som de konservativa sa? Nej, sa John Stuart Mill.

”it is right that children … should be protected … from being overworked. Labouring for too many hours in the day, or on work beyond their strength, should not be permitted to them, for if permitted it may always be compelled. Freedom of contract, in the case of children, is but another word for freedom of coercion. Education also, the best which circumstances admit of their receiving, is not a thing which parents or relatives … should have it in their power to withhold”*

Detta har reflekterats i svensk politisk debatt. Iallafall förr när liberaler var mer ideologiskt pålästa.

Debatten mot barnaga och för barnbidrag i Sverige, där Folkpartiet spelade en viktig roll, är t.ex. intressant att läsa. Huvudargumentet mot barnaga var samma som John Stuart Mills.
Barn har rättigheter i sig själv, som egna subjekt och som de potentiella vuxna, fria självständiga individer de ska bli, heter det i traditionell liberal debatt. Det gör att föräldrars makt måste vara begränsad genom att man sätter ramar som dikterar vad föräldrar måste göra för att skydda barnet som eget subjekt och kommande fri, vuxen medborgare.

Den vuxnes rätt att göra vad hen vill så länge man inte skadar andra, är helig, ansåg man. Barn och icke myndiga har inte samma rättighet till total frihet. För att skydda alla människors rätt till frihet behövs en sorts maktdelning mellan föräldrar och samhälle i uppfostran av barnen. Att samhället sätter ramar som föräldrar måste acceptera.

Därför är statligt reglerad utbildningsplikt en liberal princip. Därför är lagar som skyddar barnet mot barnarbete och fysiskt och psykiskt övervåld samt föräldrar som inte vill att barnen vaccineras faktiskt liberala.

John Stuart Mill var för tvånget att vaccinera barn av två anledningar. Det ena för att förhindra epidemier:

“the only purpose for which power can be rightfully exercised over any member of a civilized community, against his will, is to prevent harm to others.”



Det andra var för att skydda barnets rättigheter.

Därför är det faktiskt inte en dum idé med vaccineringstvång för barn. Kikhosta kan sätta sig på öronen och förstöra hörseln. En del vill inte att barnet vaccineras mot det.  Ska verkligen föräldrar ha den makten att förstöra ett barns liv?

*

Mill, John Stuart. Principles of Political Economy, with Some of Their Applications to Social Philosophy. Toronto: Univ. Toronto Press, 1965.

Jämlikhet som liberalt begrepp.

Jag skriver för Frihetssmedjan igen. Detta skrev jag om jämlikhet som liberalt begrepp.

Är jämlikhet ett liberalt begrepp? Frågan är lite felaktigt ställd. Frågan bör snarare lyda: ”KAN jämlikhet vara ett liberalt begrepp”.

 Svaret är ja.

Traditionellt sett har det funnits tre synsätt på begreppet jämlikhet. Man ser det tydligt om man tittar på debatten för sisådär 110 år sen. 

Ett synsätt fokuserade på att alla skulle VARA och HA det lika materiellt, och i lika möjligheter. Det är den marxistiska grundsynen. I sin extrem kan man se hur det fungerade och inte fungerade i Sovjetunionen. Dilemmat med denna syn på jämlikhet är att någon måste bestämma vad som är ”jämlikt” och tvinga alla att anpassa sig.

En annan syn på jämlikhet var att det inte var viktigt. Idén var att man skulle låta ”naturen” ha sin gång. Det vill säga samhället och ekonomin skulle lämnas för sig själv, utan statlig inblandning. De rika skulle ha mer materiella tillgångar och bättre möjligheter medan den fattige inte skulle ha några möjligheter alls. Men det var ok ansåg dessa. Detta var den konservativa synen. Deras syn på rösträtt visar deras människosyn. De rikare skulle ha fler röster i samhället än den normale arbetaren och den fattige ingen röst (graderad röstskala). De rika skulle få gå på universitet, de fattiga inte.

Den liberala synen på jämlikhet var för 110 år sen en annan än den vi ser idag. Liberaler pratade då ännu om jämlikhet som ett liberalt begrepp. Men liberalerna fokuserade på jämlika möjligheter.
Enligt detta synsätt var materiella skillnader bara bra. Det viktiga var inte om det finns miljonärer eller inte. Det viktiga var att alla oavsett inkomst hade LIKA MÖJLIGHETER. 

Att alla hade rösträtt enligt principen en man en röst. Att även barn med fattiga föräldrar skulle kunna gå i skola och på universitet. 

Att det fanns någon form av sjukvård för alla, sociala skyddsnät för alla och arbetsrättsliga spelregler på arbetsmarknaden för att garantera även löntagares rättigheter.

För 110 år sen var Socialdemokrater och liberaler förenade i en allians i kampen för lika möjligheter för alla. Detta trots skillnaderna. De första Socialdemokraterna i Sveriges riksdag kom in på liberala mandat. 

Liberalerna gillade inte att det fanns folk i Socialdemokraterna som var mot rösträtt och som ville upphäva privategendomen. (Dessa, kommunisterna, bröt sig ur partiet 1917 och bildade eget parti.) Men liberalerna såg också att det fanns gott om människor som var för rösträtt och inte var mot privategendomen i partiet, t.ex. Hjalmar Branting, Socialdemokraternas ordförande. Man allierade sig med socialdemokraterna eftersom man ansåg att man stod närmare dem än de konservativa.

Jämlikhet i möjligheter är ett begrepp som fallit bort ifrån den liberala vokabulären. Sist det hördes i debatten var nog då Bengt Westerberg drev på frågan om personlig assistans för funktionshindrade, LSS, för 20 år sen. Om man går längre bak i tiden, till Per Ahlmarks tid på 70-talet, hörde man ofta jämlikhet refererat som ett i grunden liberalt koncept.

Det kanske är dags att in

Fremskrittspartiet och dilemmat med liberal fascism

Man debatterar det norska valet just nu. Jag tillhör de som ogillar att Högern satt sig i en regering med Fremskrittspartiet. Det är farligt och något som ska krtiseras. Fremskrittspartiet är kanske att betrakta som ”fascism-light” eller ”rasistparti-light” men är ändå rasistiskt.

Partiet är ett exempel på något som är ganska vanligt i USA. Det är en allians mellan ultraliberala krafter och socialkonservativa krafter. De socialkonservativa är oftast starkt rasistiska, vilket är samma fenomen som i USA. Libertarianer och socialkonservativa i förening, så bildades FrP. Denna mix mellan prat om individuell frihet och befrämjande av ”norskhet” och ”traditionella värden” finns i partiet än idag.

Det där har jag aldrig förstått. Hur kan man kalla sig liberal och fritt och villigt hoppa i säng med rasister?

Fast det är egentligen ganska enkelt. Socialkonservativa är också mot statens stora makt och vill gärna lämna beslut till individen. Det gör att socialkonservativa gärna också pratar om en fri marknad och annat som får det att vattnas i de liberala munnarna.

Det finns två sorters liberaler. De som aldrig kan tänka sig sitta ner tillsammans med rasister, inte ens om rasisterna erbjuder den friaste marknaden i världen, och de som gärna kastar bort alla principer och sätter sig ner med rasister och accepterar en del förbud mot invandring och ”främmande kulturer” och kanske även lite lagar mot homosexualitet, bara de får sin älskade fria marknad.

Det finns sådana ”liberaler” i Sverige också som gärna predikar individens frihet men den friheten inkluderar inte friheten att t.ex. bära hijab.

Fremskrittspartiet bildades som extrema islamhatare. Carl I Hagen var mer extrem än svenska Sd är idag. Partiet har sedan dess utvecklats till att mer prata om radikal islamism. Där skiljer sig Sd pch Frp. Sd pratar om islam som ett hot medan Frp fokuserar på radikal islamism. Men eftersom Frp jämställer att bära hijab med radikal islamism kan man förstå att Frps hållning är en aning kluven. Att partiet tolererar att framträdande politiker hetsar mot muslimer utan att dessa politiker sparkas talar, och samarbetar med en rasistisk tankesmedja, också sitt tydliga språk.

Partiet är mot invandring. men inte av ekonomiska skäl utan även av kulturella skäl. Partiet pratar gärna om norskhet. Prat om norskhet i kombination med hets mot ”de andra” (utpekande av syndabockar som hotar norskheten) är faktiskt tecken på fascism.

INTEGRERING

Det er en forutsetning for integrering at innvandrerne tilegner seg det norske språk, og deltar i det norske samfunnet. Det må stilles krav om integrering for å få opphold og senere statsborgerskap. (Se også: Asylsøkere, flyktninger, familiegjenforening, integrering).

FLYKTNINGER

Det mest naturlige er at flyktninger får tilflukt i sine nærområder. Norge bør begrense inntaket av flyktninger og innvandrere fra områder utenfor vår kulturkrets, og bør fortrinnsvis motta kvoteflyktninger fra FN. (Se også: Asylsøkere, familiegjenforening, innvandring, integrering.)

Partiet tolererar öppna fascister som hetsar mot muslimer och pratar om norskhet. Det må vara så att Carl I Hagen inte styr partiet längre. men det är mer än berättigat att kalla partiet både rasistisk och fascistiskt.

Det fascinerande är att det finns folk som kallar sig liberaler som är beredda att hoppa i säng med rasister. Det är inget nytt. Precis som alla andra politiska ideologier har även liberaler genom historien flirtat med totalitära tankar. Alla politiska ideologier har haft, och har, uttolkare som vill ha ett rasistiskt eller totalitärt samhälle. Liberalismens flirt syns tydligt i Fremskrittspartiets framväxt. Liberal fascism kan man med rätta kalla den del av liberalismen som kan tänka sig att hoppa i säng med rasister.

/Torbjörn Jerlerup

liberal

Ådalen 1931 är en liberal fråga också!

Denna bild och dikt om Ådalen vill jag dela och passar på att citera liberalen Herbert Tingsten.

”Vi må vara högermän, liberaler eller socialister: det kaos som för några årtionden sedan kallades ekonomisk frihet tål vi inte. Människor får inte leva i nöd och arbetslöshet i en demokratisk stat.”  (Hämtat från Lars Ericks blogg)

ådalen

Här vilar
en svensk arbetare
stupad i fredstid
vapenlös värnlös
arkebuserad
av okända kulor
Brottet var hunger
Glöm honom aldrig.

En liberalism för alla människors frihet?

Jag känner mig ofta som en främmande fågel i det politiska Sverige. Främmande för att jag inte känner mig hemma hos något parti, och främmande för att jag ser sådant jag sympatiserar med bland alla frän syndikalister och Socialister till vänster och konservativa och libertarianer.

Men jag ser mig som liberal. De bästa definitionerna av politiken har liberaler med socialt patos uttalat. ”Jag har aldrig dyrkat friheten i den mening, att samhället skulle vara fritt från skyldigheten att mot förtryck skydda de svage mot de starke.”  Frihet för alla, inklusive de som har svårare att värna sin frihet.

I den riktningen är det. Min liberalism handlar inte om att minska staten och skatten, bara, utan om ALLA människors RÄTT att ha MÖJLIGHET att skaffa sig liv, frihet, utveckling, välstånd. Det vill säga, alla människors RÄTT att slippa förtryck från ”makter” och ”omständigheter” utanför hennes egen kontroll.

Människans rättighet att fritt ha MÖJLIGHET att kunna forma sitt eget liv.

Jämlikhet för liberaler

De nuvarande riksdagspartierna upplever jag ofta har en klåfingrighet utan like. De vill ofta styra detaljer i våra liv, kontrollera oss, av omsorg för någon annan grupp. Det gillar jag inte. Men jag gillar heller inte de som vill avveckla principen om allas rätt för att minimera statens kontroll.

I min värld behövs staten för att garantera alla människors rätt till skydd mot förtryck. Sociala skyddsnät, bättre och starkare än idag, behövs. ALLA, oavsett bakgrund, jobb, status ska ha MÖJLIGHET att utbilda sig, få jobb, skaffa välstånd, etc.

Jag tror på det liberala jämlikhetsbegreppet. Dvs jämlika möjligheter (inte jämlikhet materiellt sett eller så, eftersom folk är olika).

Ja jag vill ha en minimal stat som ingriper så lite som möjligt i våra liv. Jag tror också saker fungerar bättre om de ägs och styrs privat. Men jag tror också på en sorts maktbalans, där staten hjälper till att garantera folks rättigheter gentemot arbetsgivare och ”omständigheter utanför individens kontroll”. Givetvis behövs en liknande maktbalans för att se till att staten inte blir omständigheten utanför individens kontroll som lägger en hämsko på dennes liv.

Jag har insett att denna syn på livet betyder att även folk som kallar sig liberala kan arbeta mot alla människors rätt till frihet. Dessa har ofta en bra förståelse för hur staten kan påverka och hämma våra liv, men en mindre bra förståelse av hur arbetsgivare och ”omständigheterna” kan göra samma sak.

Arbetsmarknaden

En ensamstående fattig och delvis funktonshindrad kvinna som tvingas ta arbeten och acceptera rötägg till chefer, för att kunna försörja sig, kan ha lika lite frihet som en ensamstående mamma i Sovjet under kommunismen. Det är kontroversiellt att säga, ja, för mamman har ju rösträtt och yttrandefrihet. Men hon vet ändå att skulle hon säga vad hon vill skulle hon mista jobbet, därför gör hon inte det. Hon vågar inte riskera sitt jobb och påtvingad fattigdom. Vilken frihet är det?

Med ALLAS rätt i fokus skulle arbetsmarknaden vara uppbygd så att hon lätt och snabbt kunde byta jobb samtidigt som hon skulle ha starka sociala skyddsnät som garanterar att hennes MÖJLIGHETER att vara fri och utvecklas inte hämmas av att hon blir friställd. Dessutom skulle lagar och regler finnas som skyddar hennes rätt mot eventuella tyranner till arbetsgivare.

Samtidigt borde arbetsgivaren ha möjlighet att sköta sitt företag fritt och anställa och sparka vem denne vill för att kunna sköta sitt företag på bästa sätt. Men inte att sköta företag utan respekt för individers privatliv eller rätt att slippa sådant som äventyrar liv och hälsa.

Få anställda har överläge gentemot sina chefer, de flesta har ett underläge. Ingen människa kan klara sig utan en inkomst, det är inget val, det är mer eller mindre ett tvång. Därför måste TVÅNGET i det valet minskas så mycket som möjligt genom att var människa faktiskt har maximal frihet, även i arbetsmarknaden.

Att läsa hur det var förr, då arbetsgivarnas ord var lag, är vidrig läsning. Samma att läsa hur de har det som arbetar på många platser i U-länder. Man kan säga att de ”valt själva” eftersom de ”frivilligt” skrivit på ett kontrakt och kan välja mellan olika arbetsplatser eller mellan arbetsplats och att vara utan jobb (och svälta). Men den friheten hade man delvis även i Sovjet, så det i sig är inget tecken på frihet.

Jag är glad för den utveckling, som vänstern och arbetarrättsliga liberaler stått i spetsen, för arbetarskydd och rättigheter för de anställda. Den utvecklingen måste fortsätta. Men utan en massa klåfingrigt förmynderi och begränsningar i individens frihet. Jag är inte imponerad av hur facken fungerar idag som ofta missar striden för ALLA arbetares rättigheter och istället är mer intresserade av att hämma och reglera arbetares och arbetsgivares frihet.

Familjen

I USA kan det hända att barn inte kan plugga vidare på universitet. Deras föräldrar har inte råd och de får ingen hjälp från fonder eller stiftelser.

I mina ögon är det lika tyranniskt som fascistiska eller ärkekommunistiska påbud. Det är ett grymt förtryck av den enskilde individens rättigheter.

Det är ingen större skillnad mellan att ha lagar och regler som inte ger ett barn möjlighet att studera och att ta fram en pistol, rikta den mot barnets panna och kasta ut barnet från skolor och unviversitet. Resultatet är samma: ofrihet.

Tror man på ALLAS rätt måste ALLA ha MÖJLIGHET att studera. Endast stater kan garantera detta. (Välgörenhet är inte en rättighet.)

Detta är ett exempel på hur omständigheter utanför individens kontroll kan förtrycka en individ. Barnets frihet hämmas av vad föräldrar vill och kan, och av bristen på statligt stöd.

Det finns andra sådana exempel.

I de fall föräldrar beter sig illa mot barn måste det finnas möjlighet att skydda dem. De måste ha frihet att kunna frigöra sig från föräldrars negativa påverkan (i de fall det är negativt) då de blir vuxna.

Komvux är en fantastisk skapelse. Barn kan försumma sin utbildning av omständigheter utanför sin egen kontroll. Med en usel hemmiljö, med mobbning, missbruk och annat som orsak. Att då ha komvux, vuxenutbildning, som gör att man har RÄTT att ha MÖJLIGHET att ta igen det man förlorade under barndom och ungdom, är helt fantastiskt.

Men människan lever inte av bröd allena. Även själsliga sår behöver kunna läkas. Har varje vuxen en MÖJLIGHET till detta?

Det handlar inte om att vissa kanske har mer pengar och kanske snabbare kan skaffa hjälp. Det handlar om att alla SKA KUNNA skaffa hjälp, om man behöver det.
Man kan lämna maximal frihet för familjer att välja sin egen väg, för mammor och pappor att vara hemma med barnen, för föräldrar att driva hemundervisning, bara man skapar ram verk och kontrollsystem som garanterar barnens rätt att utvecklas.

Det säger sig självt att föräldrar som inte uppfostrar flickor och pojkar som om de var lika värda, måste mista sin rätt till hemundervisning.

Frihet

Jag känner att jag måste skriva ner detta.

Jag har utvecklat en kompromisslöshet i mycket av mitt agerande, som ofta gör att jag låter ganska hård.

Jag har en kompromisslöshet mot rasism och fördomar mot GRUPPER, kulturellt, religiöst och etniskt.

Jag är kompromisslöst för yttrandefrihet. Inte utan konsekvenser (att sprida förtal eller hota måste vara straffbart), men totalt och utan hinder.

Jag har en kompromisslös inställning att alla människor måste få välja sin väg. Jag har varit aktiv i konservativa organisationer som velat kontrollera folk, och ta bort det fria valet. Det vansinnet har jag reagerat mot genom att nu kompromisslöst mena att folk måste få välja sin egen väg fritt.

Men jag är lika kompromisslös för sociala skyddsnät. Att inte ha MÖJLIGHET att utvecklas eller vara fri, är ofrihet. Att tvingas in på vissa livsvägar på grund av ekonomi och ”omständigheter” utan att man har MÖJLIGHET att ändra situationen är inte heller frihet.

Möjlighet att bli miljonär

Det betyder inte at det är fel att vara miljonär. Tror man på människors frihet så är man glad om någon blir miljonär. Men ALLA måste ha MÖJLIGHETEN att bli miljonär. Det betyder inte att alla KAN bli miljonärer, men alla SKA HA MÖJLIGHET ATT KUNNA bli det. Det betyder inte att inte vissa kommer att ha det lättare. Har man en pappa som är miljonär blir man det kanske lättare själv. Men möjligheten ska vara likaför alla.

Framgångsrika forskare och författare är något jag beundrar. ALLA människor ska givetvis ha MÖJLIGHETEN att bli det. Inte alla KAN det, men ska ha RÄTTEN att ha möjlighet till det.

Inte alla kan bli statsministrar och riksdagsmän, men alla ska ha RÄTT att ha MÖJLIGHETEN att bli det.

Detta är min liberalism. Därför reagerar jag när några som kalla sig liberaler, rapar upp klassiskt ärkekonservativa argument om att avveckla sociala skyddsnät och ersätta det med välgörenhet. 

Om du vill veta mer om min syn på liberalism kan man läsa: ”Min liberalism”, min artikel om individens rätt gentemot överheten, om styrka och svaghet, eller denna artikel om min syn på politik och demokrati. Här är en artikel om hur jag kommit fram till min världsbild. Om ni är nyfiken på hur jag ser på religion kan ni kika här. Mina artiklar på temat Demokrati 2.0 är också talande.

R.I.P. Migro 2012 – 4/3 2013

”Jag har aldrig dyrkat friheten i den mening, att samhället skulle vara fritt från skyldigheten att mot förtryck skydda de svage mot de starke.”

/Sven Adolf Hedin, liberal, 1895, i debatt om arbetarrätt för bagare.

“The fate of no member of the community needs to be abandoned to chance; that society can and therefore ought to insure every individual belonging to it against the extreme of want.”

/John Stuart Mill

Jag har länge längtat efter liberala initiativ för invandring och mot rasism, och blev glad då Migro föddes. Därför blev jag ledsen när Migro gick i graven igår.

Ja, formellt sett finns Migro.se kvar, men ingen tar en organisation på allvar då en av deras ledande talespersoner löper amok och totalt flippar ut. Som nu sker i Migro. Bakom förslagen att slopa all arbetarrätt för att kunna lämna invandringen helt fri och oreglerad, visar sig nämligen en rad en ärkekonservativa tankar ligga dolda.

Låt folk flytta hit och försörja sig bäst de kan, är Segerfeldts tanke, som han skrivit om på sista tiden i bland annat Migro. Det spelar ingen roll om de så bara får 450 eller 1000 kronor i månaden, låt dem komma hit. De skulle leva bättre och tryggare här än i de länder de kommer ifrån, menar han.

450 kronor om dagen, somalisk medelinkomst (som i Somalia räcker till ett hem, mat för dagen, skola till barn, etc), skulle man kunna leva på i Sverige lika bra som i Somalia menar Fredrik Segerfeldt, utan att se till köpkraften för pengarna. För 1000 skulle man kunna leva ett liv i trygghet ”dubbelt så bra” som länderna man kommer ifrån (om man tjänar 450 om dagen i Somalia dvs, dvs medelinkomsten).

Man kan leva på 450 i månaden…”, ja Fredrik Segerfeldt men du skulle dö efter en vecka för man behöver tak över huvudet på vintern. Migros ledande ideolog glömde att man måste bo nånstans på vintern och behöver sjukvård. Försök leva för 450 i Stockholm utan hem och värme på vintern: Segerfeldt kan ju försöka, jag skickar en blomma till hans begravning.

Att folk har det ännu jävligare någon annanstans betyder inte att man per automatik ska ge dem en andra klassens möjlighet. Det som behövs är ökad frihandel, det har visat sig om och om igen vara det effektivaste vapnet mot fattigdom. Men under tiden ska vi inte dela upp folk i A och B-lag, det om något har visat sig vara ett effektivt sätt att verkligen ta kål på folk.

Liberalerna i Sverige på 1800-talet mötte en liknande debatt. Då var det inte internationell migration, utan migration INNE i Sverige som debatten rörde sig om. De konservativa höll fast vid ”avtalets” okränkbarhet i arbetsmarknaden och menade att de skulle kunna sätta lönerna hur lågt som helst. Om folk levde i yttersta misär spelade ingen roll för dem, eller om barn växte upp i total misär. När Sven Adolf Hedin, och andra liberaler protesterade mot denna ”frihet” från starka att förtrycka svaga sa konservativa att de fattiga som hade jobb bara skulle vara glada. I Afrika hade fattiga det värre och för övrigt kunde man inte kalla dem fattiga. Jämfört med svältande i Kongo eller fattiga i Sverige på medeltiden fanns inga fattiga i Sverige, som de såg det, runt 1890.

Vill man ha en lösning på kriserna i världen är jag mer och mer övertygad om att det måste ske internationellt, på liknande sätt som i enskilda nationer på 1800-talet. Inför frihandel länderna emellan (att man möjliggjorde frihandel i Sverige på 1800-talet och avskaffade statstullar var ett STORT framsteg), se till att rörligheten blir maximal med frihet för folk att bosätta sig var de vill i världen. Men man måste kombinera det med starkare sociala skyddsnät överallt på planeten, med skydd för individen mot ALLA former av förtryck, från stat och näringsliv. (Allas rätt till frihet, allas skydd mot förtryck är en viktig princip.)

Arbetarrätt och sociala skyddsnät var en liberal fråga som handlade om ALLAS rätt till frihet för 120 år sen. Det var de ärkekonservativa som ville avskaffa arbetarrätten, som var mot sociala skyddsnät, som ville att arbetsgivare skulle ha oinskränkt makt över anställda, och som ansåg att arbetare väl kunde leva på svältgränsen, det var INTE de liberala som ansåg sådana saker. Ja, de ideer Segerfeldt saluför är så konservativa att till och med få av de konservativa för 120 år sen skulle accepterat det. 

Fredrik Segerfeldt är, historiskt sett, ärkekonservativ. John Stuart Mill och Sven Adolf Hedin hade INTE kallat honom liberal.

Det var synd på ett bra initiativ. Få kommer att ta Migro på allvar framöver. R.I.P Migro, det lät bra med ett liberalt initaitiv men det visade sig vara ärkekonservativt och dog igår.

Få kan ta en sån ärkekonservativ och ickeliberal kraft på allvar i framtiden. De dog igår. Fredriks citat om att man kan överleva på 450 om dagen i Sverige kommer att valsa runt och man kommer att skratta åt Migro som politiska ärkekonservativa och ickeliberala clowner.