Antidemokratiska biståndsmotståndare, varför det?

Är demokrati viktigt eller inte i samhällsutvecklingen? I DN idag har Hanne Kjöller har intervjuat Anders Östman som är en SIDA- och biståndskritiker. I den intervjun säger Anders, utan att motsägas, att demokrati inte är viktigt för att ett land ska utvecklas.

Vi möts över en lunch och Anders Östman börjar med att påstå att Afrika inte behöver demokrati för att utvecklas. Det är att svära i kyrkan. Värdegrund, demokrati och mänskliga rättigheter är nyckelbegrepp i den svenska biståndsdebatten.

Men, menar Anders Östman, demokrati är ett resultat av utveckling – inte tvärtom. Tågordningen är stabilitet, ekonomisk utveckling, sociala framsteg och sist demokrati. Men av Afrika förväntar vi oss en historiskt omvänd utvecklingsprocess.

Det där är så typiskt för biståndsdebatten idag. Extremerna dominerar debatten. Å ena sidan biståndskramare som vill fortsätta med det vi alltid gjort och å andra sidan biståndsmotståndare som säger att man borde lägga ner biståndet. Bland motståndarna finns det en extrem grupp som fått för sig att demokrati inte är så viktigt. Anders Östman är ett sådant exempel. Den internationellt sett mest berömda antidemokraten i biståndsfrågorna är Dambisa Moyo.

“The uncomfortable truth is that far from being a prerequisite for economic growth, democracy can hamper development as democratic regimes find it difficult to push through economically beneficial legislations amid rival parties and jockeying interests. In a perfect world, what poor countries and the lowest rungs of economic development need is not multi-party democracy, but in fact a decisive benevolent dictator to push through the reforms required to get the economy moving…. Western mindset erroneously equates a political system of multi-party democracy with high-quality institutions… But the two are not synonymous.”

Tack och lov håller inte alla med Östman, Kjöller och Moyo. Fredrik Segerfeldt markerar klart att han anser att demokrati har ett egenvärde i sitt svar till DN idag.

Att dessa biståndsmotståndare anser att demokrati inte är viktigt i biståndet, eller i U-länders utveckling anser jag är ganska absurt och ironiskt.

Vet ni varför jag anser det?

Det är exakt så man resonerat i flera decennier på t.ex SIDA. Man har öst biståndspengar över diktaturer och tveksamma diktatorer. Allt har rättfärdigats genom att man sagt att demokrati inte är så viktigt. Det kan komma senare. Bröd före rösträtt, traktorer före mänskliga rättigheter.

Stockholmssyndromet kanske? Jag tycker det är fantastiskt roligt att se att biståndsmotståndarna säger sig bekämpa det gamla SIDA, och de gamla biståndsmönsterna, genom att resonera precis som de de kritiserar!

Jag säger samma till motståndarna till bidtåndet som jag förr sagt till SIDA-byråkrater av gamla skolan. Historia är viktigt. Studera  hur de tänkte som byggde det svenska välståndet en gång i tiden. Du kommer att se att de tjatade om vissa saker. Frihet, demokrati, frihet, demokrati, frihet, demokrati och demokrati och ännu mer demokrati!

Torgny Segerstedt om det barbariska med svält och fattigdom!

Nåt av det mesta absurda jag vet är historierna om hur den amerikanska staten brände säd under den stora depressionen under 30-talet, trots att amerikaner svalt. man gjorde så för att hålla uppe priset och ”rädda” bönderna. Torgny Segerstedt använde det som exempel i en kolumn 1938 om det absurda att människor svälter. Liberal som han var såg han staters galna politik som en stor orsak till svälten.

Som visat i Torbjörn Jerlerup blogg...

Torgny Segerstedt 1876-1945

Det påminner mig om Martin Luther Kings ord 1967. Att en dag kommer folk att läsa sina historieböcker och förfäras över att man ens tillät svält i världen på 1900-talet. Svält kommer en dag att ses som lika barbariskt som kannibalism, slaveri och nazism, sa han.

Jag håller med!

Svälten i Somalia och Etiopien är en sån galenskap. Orsakad av galna politiska beslut. jag är INTE imponerad över hur stater betett sig på Afrikas Horn.

Men mest av allt förfäras jag av att experter i nära 8 månader vetat om att det skulle bli svält i Nordöstra Afrika i år, men staterna, och FN, gjorde inget förrän nu på sommaren. Då katastrofen redan drabbat området och människor dött…

Ja det är våra ”hjärtslag som bestämmer kompassens riktning”… Det vi har i hjärtat bestämmer vad resultatet ska bli för miljarder människor för kommande generationer!

/Torbjörn Jerlerup

Idag, fredagen den, 28/10 1938, GHT: Kabeljo

(Kabeljo är en sorts torsk.)

Alla ha vi grinat åt den ålderstigna historien om kabeljo. Kabeljo lär man sig som bekant att uppskatta vid mognare år. Somliga förbliva i detta stycke infantila till döddagar. Barn uppskatta aldrig delikatessen ifråga.

Nå för att efter denna vidlyftiga inledning komma till anekdoten, så förtäljer den, att mamman sade till den lille gossen, i vars mun de små kabeljo-tuggorna växte till hela kabeljo-balar: ”jag vet en liten fattig gosse, som skulle bli så glad, om han finge den mat, som Du sitter och petar i”. Då rördes den lille gossens hjärta och han sade: ”Mamma, om Du bara säger, var den gossen bor, så skall han få det här”.

Min hund fick sin goda gröt, men rynkade på nosen och förklarade sig icke ha någon mataptit Och jag förehöll den alldeles som mamman i anekdoten, att mången liten fattig hund skulle vara salig, om han finge sådan gröt kokt på opolerade risgryn. Då såg kräket  eftersinnande på mig, såg länge och allvarligt. Vi känna varandra så bra, att vi kunna läsa varandras tankar. Jag läste: Hund sade du, Nu är Du dum igen. Jag mår inte bra. Du känner väl att nosen är het. Annars skall jag säga Dig att det finns tusen, ja miljoner, tvåbeningar, som skulle kasta sig över den gröten om de kunde få den. Tänk efter hur Ni  ställt till för Er.

Kräket viftade överseende på svansen och promenerade ut. jag stod kvar och tänkte, ja det var, Gud hjälpe, nog sant hur många millioner människor hungra icke i denna stund här på jorden. Tankarna överfara Spanien. De mönstra da olyckliga utstötta I Donauländerna. De sopa fram över Rysslands vidder, genom Asien till Kina. Hur många hungra icke av de hundratals miljoner, som äro utströdda över denna Jordyta.

På andra ställen sitta människor och gräma sig över Jordens givmildhet. Hon ger överflöd av allt. Säd förstöres emedan det är för mycket av varan. Överenskommelser om produktionsinskränkningar träffas allestädes. Det får icke salubjudas för mycket av några förnödenheter. Priserna miste hållas uppe. Efterfrågan är för liten. Det enda för vilket ingen begränsning ifrågasittes, är rustningarna. De bedrivas med febril hetsighet.

Skulle man tvivla på människosläktets naturliga höghet, bör en stunds begrundande över hur förnuftigt vi inrättat oss skingra tvivlen. Vi äro skapade till Guds beläte. Och trevliga beläten har vi blivit.  En mild försyn leder oss varliga rätt, när vi tveka om den rätta vägen. Allting blir därför ändamålsenligt och förnuftigt i vår tillvaro. Det är först och sist hjärtslaget som bestämmer kompassnålens inriktning.

Jag rycker upp mig ur funderingarna och traskar aftar hundan. Trädens lövverk har glesnat. Det är liksom ljusare och rymligare utan att än vara ännu vara naket. Marken är strödd med rödgula blad. Ingeting är mer tagande än denna höstdager. Där finns allt: förgängelsen, rymden, stillheten.

För länkar till alla artiklar i denna serie: kolla här: Liberalism och humanism i kristider…! 

Där finns länkar till övriga artiklar om Torgny Segerstedt!

Torka och svält i Afrika: har vi mognat sen 1984?

FN, Rädda Barnen och en hel rad organisationer har gått ut och varnat för att Nordöstra Afrika just nu har den värsta torkan sen 1984. En Pre-famine situation, kallar FN det. Det är alltså inte risk för svält utan FN säger på ren svenska att det KOMMER en svältkatastrof.

Ska vi undvika svältkatastrof denna gången?

FN:s organWorld Food Program har varnat för detta sen början av året. Matpriserna i det redan fattiga Etiopien och Somalia har nämligen mer änfördubblats under detta året.

Nu har folk börjat fly sina hem. 120.000 flyktingar lär ha anlänt till Kenya hittills, främst från från Somalia men även från Etiopien. 800 barn passerar gränsen till Kenya varje dag sägs det! Men Somaliska flyktingar flyr även in till Etiopien, som ännu har det lite bättre relativt sätt!

Minns ni 1984 då det var den senaste allvarliga katastrofen på Afrikas Horn. Då kom katastrofhjälpen dit först när svältkatastrofen var ett faktum. Folk dog som flugor!

Ska vi inte visa att i blivit lite klokare denna gången?

Vad kan vi göra?

1) Ta kontakt med regeringarna i området och be att få upplysningar om vad som händer och vad omvärlden kan göra!

2) Samla ihop ett gäng katastrofarbetare från räddningsverket och arméns ingenjörsexperter, samt från frivilliga organisationer som Rädda Barnen och Röda Korset. Det bör ta maximalt en vecka. Låt dem åka ner och studera läget. Uppmuntra andra länder att göra samma sak.

3) Fredrik Reinfeldt har chansen att visa sin ledarförmåga här. Han bör sammankalla en serie globala katastrofmöten på kort varsel med ledare från hela planeten i samarbete medFörenta Nationerna.

4) Sen behövs katasftofbistånd. Pengar! Främst för att stödja flyktingarna i flyktinglägren men även för att undvika att det blir svältkatastrof.

5) Givetvis ska vi ta emot folk som flyr från Afrikas Horn. Deras sak är vår!

Vad mer kan vi göra? Förslag?

Sverige bör givetvis ta ledarskap internationellt. Det är ett bra sätt för Reinfeldt att visa framfötterna!

Givetvis måste en långsiktig strategi för att komma till rätta med katastrofer som denna läggas upp. På sikt kan bara en fri marknad, kombinerat med demokrati lösa problemen i Afrika. Det måste ingå i den svenska strategin att visa det!

Och sen bör det utredas varför olika internationella organ varnat för denna katastrof i ett halvår nu, utan att någon reagerat förrän nu. Är vi människor verkligen så primitiva ännu?

Martin Luther Kings ord gäller än idag:

”We must learn to live together as brothers or perish together as fools… We are caught in an inescapable network of mutuality, tied in a single garment of destiny. Whatever affects one directly, affects all indirectly.”

/Torbjörn Jerlerup