Läser debatten i SVD mellan Pär Ström och Gudrun Schyman och blir lite ledsen. Ni som läser min blogg vet att jag inte har mycket till övers för maskulinisterna, som Pär Ström tillhör. De generaliserar om kvinnor. De tonar ner problemen med den diskriminering kvinnor än idag utsätts för. Dessutom tonar de ner manskulturens interna problem.
Problemet är bara att denna maskulinism främst bemöts av folk som är lika extrema åt andra hållet. De tonar ner problemen med hur män diskrimineras. De generaliserar om män och de tonar ner kvinnokulturens interna problem.
Vi behöver sortera upp i den gamla röran av gamla könsststereotypa mönster i samhället, oavsett kön.
Ja, män uppfostras än idag till att följa ett specifikt kulturellt mönster, på gott och ont. Och de uppfostras till det av både kvinnor och män. Samma med kvinnor. Och många problem återstår att lösa.
Problemet är inte ett samhälle som styrts av män, utan ett samhälle som MÄN OCH KVINNOR skapat att se ut på ett speciellt sätt. Släng bort snacket om det partriarkaliska samhället, så blir det mer rätt. Kvinnor har hållit HÅRT i sin maktsfär, hem och familj, alla sekler, och männen i sin, dvs samhälle, teknik, politik och ekonomi.
Och det myntet har en baksida…
För att ta några exempel… Det ser man då kvinnor förslavar sig själva och dras till de ”farliga” männen. De sk. beskyddartyperna som mer än gärna slår in tänderna på den kvinna som tänt på att få just denne till sin ”beskyddare”.
Baksidan för männen är att de gärna gnäller att de inte får barnbidragen och att kvinnor bestämmer över barnen men de lyfter inte sina feta rövar för att ta jämställt ansvar för familj och barn.
Kvinnor diskriminerar sig själv… och män. Män diskriminerar sig själva… och kvinnor. Detta beror på urgamla mönster. Men ska man lösa dessa problem måste man gå längre än både Gudrun Schyman och Pär Ström!
Demokrati 
Människor släpper ogärna från sig makt. Människor tar ogärna ansvar de ser sig ha en ursäkt att överlämna till någon annan.
När vi väl funnit oss i en vana, tar det tid att bryta den.
Jag uppfattar inte det som ”manligt” eller ”kvinnligt”, utan allmänmänskligt. Som du påpekar försvarar respektive parter sina områden aggressivt när de väl definierats. Vilken roll stenålderns villkor spelade i rollbesättningen är i dagens moderna Sverige irrelevant.
Pär verkar gilla naturargument, vilket diskvalificerar honom omedelbart i min värld. är det något jag avskyr så är det meningar som börjar med ‘naturen har ordnat det så’. Det är inget annat än religion förklätt till vetenskap, och bör således avfärdas.
För övrigt kallar jag mig gärna feminist, vilket jag betraktar som en form av humanism som riktar in sig på att åskådliggöra orättvisor baserade på kön, vilket även rimligtvis kan omfatta de fall där männen drabbas, exempelvis vid vårdnadstvister.
Man kan argumentera att man med ordet ‘feminism’ riskerar att uppfattas som att man sätter ett kvinnligt genus på rättvisa, och jag tänker inte protestera mot det, men att uppröras över det till den grad att man skriker ‘mansförtryck’ är som att göra detsamma över Fru Justitia eller Frihetsgudinnan.
Det är ju bra att du skriver utan att ge några som helst exempel på Pär Ströms generaliserande om kvinnor eller maskulinism.
Ingenstans ger han uttryck för någon som helst maskulinism. Hela Pär Ströms grej är ju att han påpekar felaktigheterna i dagens enköniga perspektiv. Kvinnor offer, män förövare etc. Lyfter fram hur nyheter vinklas, statliga omotiverade enköninga satsningar etc.
Kan ju läsa hans avsiktförklaring på hans blogg.
Att prata om generella beteendenskillnader etc är i sig inte något negativt. Generellt är män längre än kvinnor dock betyder inte det att alla män är längre än alla kvinnor.
Angående myntet har en baksida
Kvinnoexemplet: Kvinnornas egna val
Mansexemplet: Staten diskriminerar män med barnbidraget, föräldraskap, tilldelning av ensamvårdnad etc.
Du borde nog ge bättre exempel på myntets baksida.
Skapadse inte Pär Ström Maskulinism begreppet?
Louise P har redan nämnt det som jag reagerade mest på, och som är så typiskt för maskulinisterna: http://www.louisep.net/blogg/taxonomy/term/90
Jerlerup: Näpp. Han pådyvlas det dock av folk som inte läser vad hans skriver och tycker. Han belyser det som det inte talas om. Att män också blir illabehandlade etc. Men att påtala orättvisor är inte att värdera de som drabbas mer än alla andra.
”Skapadse inte Pär Ström Maskulinism begreppet?” skriver Jerlerup nyvaket. Inte en tillstymmelse till evidens med andra ord. Andreas kommentarer är å andra sidan helt relevanta
Har lagts ram på andra ställen i min blogg. Ström är vettigare än en del andra maskulinister. men även han gör jämförelser som mellan kvinnomisshandel och män som dör i krig och sånt…
Jerleup: Jag har letat i din blogg och inte lyckats hitta några skriverier om Pär Ström förutom detta inlägg. Så var finns de påståenden du påstår dig ha presenterat som stöd för dina påståenden?
Din kommentar kommer med ännu fler ogrundade påståenden. Han har jämfört kvinnomisshandel med annat relationsvåld (kvinnor slåss dem med och de är lika förtjusta i det som män). Han jämför på krigsrubirker med de som dör i krig. Ifrågasätter skriverier som ”bland offren fanns kvinnor och barn”.
Alltså du får presentera några Ström skriverier som grund för dina påståenden.
Pär Ström kallar sig jämställdist. I ett jämställt samhälle behandlar man alla lika. Att han skriver om mäns situtation, och lyfter fram t ex det faktum att män är de som utsätts för de flesta våldsbrotten i dagens samhälle, och att det är män som till största delen dör i krig, är enbart ett medvetet sätt att balansera den annars ensidiga fokuseringen på kvinnor, i media och i genusforskning. Han är på så sätt en tämligen ensam ropandes röst i en annars övervägande feministisk öken.
Finns ingen anledning anser jag att bli sur, som Jerlerup tycks bli, på det uppdraget. Ström sticker hål på myter, och som vi alla vet så gör det ont när myter brister.
Pingback: Politiska generaliseringar ställer grupp mot grupp! « Sverige är inte världens navel!
Torbjörn!
Som jag har nämnt i ett tidigare inlägg på din blogg så är det inte så enkelt som du vill göra gällande vad gäller ”kvinnors maktssfär” respektive ”mäns maktsfär”.
I stort sett alla kvinnor har historiskt sett och har fortfarande tillgång till ”kvinnors maktsfär”. Även i vår jämställda tid så särbehandlas kvinnor i lagboken när det gäller barn och vårdnadsfrågor. En kvinna har rätten att styra när och med vem hon vill få barn, även efter att hon blivit gravid (genom abort) En kvinna får per automatik vårdnaden om sina biologiska barn. Motsvarande gäller inte för män. En ogift man måste erkänna faderskapet, men det ger enbart en skyldighet att betala underhåll. Det ger ingen som helst rätt till vårdnad eller umgänge med barnet. För det krävs kvinnans skriftliga godkännande. Hon har veto om pappan ska släppas in i barnets liv. Utan vårdnad får heller inte pappan någon föräldraledighet. Samhället upprätthåller alltså en ordning där män inte tillåts träda in i ”kvinnor maktsfär” på samma villor som kvinnor.
Vad gäller ”mäns maktsfär” så har merparten av alla män aldrig haft och har fortfarande inte någon större makt i samhället, inom näringslivet, inom tekniken, inom vetenskapen eller inom politiken. Det har altid varit en liten elit som haft denna makt. Män fick inte allmän rösträtt mer än några år innan kvinnor fick allmän rösträtt.
Att blunda för att ”mäns maktsfär” egentligen är en liten ”elits maktsfär”. Denna lilla elit bestod för visso till största del av män. Men det har alltid även förekommit kvinnor inom denna elit och numera blir det allt fler kvinnor som får tillgång till denna elit. Men vanliga män har fortfarande inte mer tillgång till denna elit än vad vanliga kvinnor har. Vanliga kvinnor har dock fortfarande tillgång till ”kvinnors maktsfär”, samtidigt som vanliga män även begränsas att få tillgång till den med legala medel.
Ställ inte maktsfär mot maktsfär Medborgare X. Män har haft makt över ”sina” kvinnor samhälleligt och politiskt och ekonomiskt och ofta även delvis i hemmet, även om de i praktiken varit slavar i samhället.
Jag håller med om att det finns problem med att många män inte får tillgång till ”kvinnors” maktsfär än idag. Men problemet är också att en hel del män per definition beter sig som skitstövlar eller slapprövar som förväntar sig att få allt serverat på silverfat. Jag har sett så många män brista i ansvar för barn, speciellt efter skilsmässa att jag blir spyfärdig av det.
Så jag ber dig att inte falla i fällan att säga att ”hej hopp, nu ska vi fokusera på männen”. Vi ska ha LIKA rätt för båda!
Och rätt betyder att män inte heller ska bete sig som slapprövar!
Torbjörn!
Det är alltid intressant hur man väljer att benämna saker och ting. Det du kallar för ”makt” kan lika gärna benämnas ”ansvar”. Feminister beskriver det systematiskt som att kvinnor har ”tagit ansvar” för barn, hushåll och familjen, men att män haft ”makt” över samhälle, politik och ekonomi (trots att det som sagt aldrig varit något annat än en elit i samhället som haft denna ”makt”).
Vanliga män har på samma sätt förväntas ”ta ansvar” för att försörja sin familj och för att se till att familjen har tak över huvudet, mat på bordet, ved till spisen, etc. Det har lett till att det främst varit män som gjort alla tunga och farliga sysslor i samhället. Det är män som gått bakom oxen på fälten. Det är män som fått krypa ner i de mörka gruvorna för att med fara för sitt eget liv bryta malm. Det är män som gå i skogen under vintern för att fälla träd. Det är män som fått flotta träden på älvarna och genom forsarna, ner till sågverken där män fick mata in träden i sylvassa klingor som sågade träden till bräder. Det är män som fått bygga hus och broar av bräder, tegel och sten. Allt för att kunna förse sina barn med mat, värme och tak över huvudet. Som tack för det så kallas de ”slapprövar” och ”skitstövlar” som iinte tar ansvar för sina barn och som förväntar sig allt serverat på silverfat…
Det talas ofta om ”svikarpappor” och visst finns det en liten del pappor som inte vill veta av de barn de är far till (precis som det faktiskt även finns en del mammor som gör detsamma). Men att det finns fler svikarpappor än svikapmammor har återigen sitt ursprung i skillnaderna i rättigheter och möjligheter för män respektive kvinnor.
Först och främst har kvinnor rätten att i efterhand ångra en graviditet genom abort. Hon har rätten att i detalj styra när och med vem hon vill skaffa barn. Hon behöver aldrig riskera att få ett barn som hon inte önskar! Samma typ av rättigheter har inte män.
Dessutom har kvinnan alltid rätten att få vårdnad och umgänge med sina barn. Den rätten har inte män. Män har enbart skyldigheten att betala underhåll. För att få gemensam vårdnad och umgänge med barnet är krävs att pappan får ett skriftligen godkännande av mamman. Utan vårdnad får man heller ingen föräldraledighet.
När de legala förutsättningarna ser så olika ut så är det heller inte konstigt att fler män än kvinnor ”sviker” sina barn. Om man verkligen vill ha till en större jämställdhet på barnområdet så är den första åtgärden som måste till att ge män samma rättigheter och möjligheter som kvinnor har! Men det vill varken de konservativa krafterna i samhället eller feministerna.
Även om jag gärna ser mig som maskulinist så måste jag medge att det finns stora mängder skräp från dessa.
Skall vi komma underfund med våra genusfrågor behöver man sluta anklaga och måla upp fiendebilder av ”det andra laget”.
..detta gäller såväl feminister som maskulinister.
Vi befinner oss inte längre (tack och lov) i våra föräldrars problemställningar och vi kan inte använda samma medel.
Den gången var det resonligt att starta krig mot probleme.
-Idag bör vi sluta fred.
Jag kommer fortsätta peka ut problemen när jag ser dem, men det är kontrasproduktivt att tro att något av könen har en kollektiv skuldbörda att betala.
Pingback: Ytterligare ett inlägg om könsdebatt och generaliseringar… « Sverige är inte världens navel!
Pingback: Några ord om strukturellt förtryck…