”Språkplikten”: straffa inte invandrarna för politikernas misstag!

Det är bra att det pratas om att nya svenskar måste integreras och lära sig svenska. Men det är viktigt HUR man pratar om detta. Mitt parti, Socialdemokraterna, har nu gjort ett utspel om språkplikt som skuldbelägger invandrarna för dåliga svenskkunskaper. Detta trots att det är regeringarna som styrt de sista 40 åren som vägrat ge asylsökande svenskundervisning, som skapat ett SFI som är stelbent och som inte lyckats kombinera undervisning med arbete. Ja man kan inte ens få ut föräldrapeng och gå på SFI samtidigt, vilket har tvingat en massa kvinnor att avbryta språkstudierna vid föräldraledighet.

Det var barska, hårda ord som hördes från Socialdemokraternas partihögkvarter igår. ”Språkplikt”, ”krav”, ”plikt” ”obligatoriskt”, ”att mista ersättning” om man inte lyder order och lär sig svenska. Som finansministern sa igår:

”För att ha möjlighet att leva fullt ut i Sverige måste man kunna prata svenska. Om man behöver svenska ja då ska man också lära sig svenska. För det behövs det bra stöd men också tydlig krav”,

Det är ingen slump att man valt att skuldbelägga invandrarna som kommit hit. Valet av ord betyder mycket. Spinndoktorerna på Sveavägen 68 har beslutat att lägga partiets förslag så nära Sverigedemokraternas språkbruk de bara kan. Därför blir det fokus på krav och ordning och reda. Sånt ska locka väljare, tror man…

Men det är inte invandrarnas fel att de regeringar vi haft sen 70talet inte har prioriterat sånt som språkkunskaper.

På 90talets början kunde flyktingar bli sittande 3-4 år i en stuga ute i skogen medan de väntade på uppehållstillstånd. Det fanns ingen svenskundervisning och de var förbjudna att jobba och lärde aldrig känna någon svensk. Och fick aldrig någon information om det svenska samhället. De satt och väntade på uppehållstillstånd i det svenska vintermörkret medan fulla sverigedemokrater kastade ölflaskor mot förläggningarna och skrek ”sieg heil, sieg heil, negrer, försvinn härifrån”.

Jag kände ganska många afrikaner då. När de väl fick uppehållstillstånd kunde de knappt ett ord svenska och visste inget om landet. De hade levt 3-4 år på bidrag utan att jobba och fick veta att de var tvungna att fortsätta att leva på bidrag medan de gick i svenskundervisning. En undervisning som var lika för alla. Professorn från Kampalas universitet satt sida vid sida med analfabeten från Somalia, i samma klassrum.

2015

Alliansen gjorde en del bra saker. De fick ner väntetiderna för flyktingarna rejält och förbättrade SFI. Det ska sägas, det var bra.

Men i grunden ändrade de inte på systemet. Iden var att flyktingar skulle leva på bidrag, förbjudas jobba (utom i vissa speciella undantagsfall) och skulle INTE lära sig svenska eller få information om vårt samhälle. När de väl fick uppehållstillstånd var tanken att de skulle fortsätta att leva på bidrag och gå SFI några år, Systemet var stelt, och möjligheterna att jobba och gå SFI samtidigt var begränsade, lika begränsade som möjligheten att få föräldrapeng och studera i SFI samtidigt.

Min minister pratade igår om 2015 års utmaningar. Att ”vi inte var rustade”. Jag undervisade hundratals flyktingar i enkel svenska då på flyktingcafeet i Borgholm jag var med och drev. Jag minns det så väl. Så fort flyktingarna kom in i cafeet för första gången frågade de mig och mina vänner två saker. Det första ”var finns det jobb, jag vill jobba”. Det andra ”var kan jag lära mig svenska”.

Att prata om plikt och krav är att förolämpa flyktingarna. Det enda de som kom hit 2015 bad om var ett jobb och en möjlighet att lära sig svenska. Men det fanns inte, för det ingick inte i hur politiker byggde vår migrationspolitik. Det är inte flyktingarnas fel att det var så.

Svensk integrationspolitik är inte misslyckad. I internationell jämförelse är den ganska bra. (Läs om det här!) Men problem finns. Vi är många som pratat om dessa i många år och velat ha en lösning på dem. Arbetslösheten bland nya svenskar är stor. Språkkunskaperna är ofta dåliga. Studieresultaten bland barnen är usla.  Men, som sagt, det är inte flyktingarnas fel att det är så.

Sveavägen 68

Skulden till de problem som finns bär de som styrt landet. Det är alltså inne på Sveavägen 68, vårt partihögkvarter, och inne i Rosenbad och inne på Riksdagen, vi bland annat ska leta efter anledningen till att vi har integrationsproblem och till att språkkunskaperna är dåliga.

De som kom hit på 90talet passiviserades ofta. Sätt människor i förläggningar i 3-4 år utan att lära sig svenska och utan att kunna arbeta. Låt dem bara leva på bidrag, och se vad som händer.

Samma med de som kom hit 2015. Jobb fanns inte, mer än för ett par lyckliga. I bästa fall kunde nån flykting få obetald praktik. Som en sa till mig. ”Sverige var inget drömland. I Turkiet kunde vi syrier jobba och få pengar. Här får vi slavarbete, arbete utan lön. Det är förnedrande.”

Först ger vi dem ingen svenskundervisning och förbjuder dem att jobba. Sen ändrar vi politik och hotar att straffa dem för att de inte kan svenska och inte har jobb. Ska vi verkligen göra så?

En socialdemokrati med visioner!

För att få en bra integrationspolitik ska man först och främst sparka varje spinndoktor som just nu rekommenderar mitt parti att närma sig Sd i språkbruket.

Sen gör man något enkelt men för politiker ack så svårt. Man ber om ursäkt. man säger ”vi vill be om ursäkt till de nya svenskarna och alla andra svenskar att vi gjort fel under så lång tid”. Sen presenterar man bra lösningar.

”Från och med nu ska nya svenskar få möjlighet att lära sig svenska från dag ett. man ska skapa ett system för enkla jobb för flyktingar, en form av praktik, men den ska resultera i att man får mer i plånboken som flykting. Obetalda praktik”jobb” ska bannlysas. Samhällsinformation ska presenteras för flyktingarna. När de väl får uppehållstillstånd ska de få gå i SFI, men ett SFI som är mer individanpassat. Det ska gå att som kvinna ta hand om barn och gå i SFI.

Det ska läggas fokus på jobb och det bästa vore att kombinera jobb och studier. Jag är ganska förtjust i Alliansens förslag om inträdesjobb, fast jag anser att lönen bör sättas lite högre. Idén att kunna kombinera studier på SFI på kanske 30% med jobb 70% av tiden är otroligt värdefull. Det är i praktiken omöjligt idag. Frågan om hur vi skaffar jobb till er med bara grundskola i bagaget, måste sättas i fokus. Ni är många och det finns extremt få enkla jobb för er i vårt land. Att låta nya svenskar få enkla jobb, med lönebidrag från staten, under 2-3-4 års tid, samtidigt som de studerar, kan lösa många av problemen.  Vi Socialdemokrater uppskattar bra ideer när vi ser dem. Alliansen har ett bra förslag. Vi behöver bara justera det lite så det blir arbetsrättsligt säkrare.

Vi lyssnade inte på er när ni kom hit. Nu ska vi ändra på det, nu lyssnar vi på er, nya svenskar. Ni ville ha fokus på jobb, studier och samhällsinformation, det ska vi se till att det blir fokus på.

Vi ska inte straffa de av er som kom hit för några år sedan, för att vi förde en dålig politik. Men många av er kommer att vilja lära er svenska på allvar. Ni kommer att vilja ta del av de förmåner vår nya politik innebär.”

Vi kan lösa problemen men utan att lägga skulden på invandrare. Ju mer vi låter som om det är invandrarna som är lata, som inte vill lära sig svenska, ju mer ger vi Sd och rasisterna rätt. Det är nämligen det de påstått ända sen dagarna då Sds skinheads kastade ölpavor mot förläggningen i Gimo och ritade hakkors på väggarna.

Dessutom låter partiledningen alltmer som Jan Björklund. Vill vi att det ska vara så?

/Mvh, er partikamrat: ”arga sossen” Torbjörn Jerlerup

PS

Om det inte känns bra att samarbeta med Alliansen om inträdesjobben, och genom kompromisser förbättra deras idéer, så hitta på en egen lösning som möjliggör jobb och studier samtidigt. Om inte ni har en sådan så sätt er för guds skull inte på tvären. Vi behöver nya ideer.

Annonser

Den arga sossen 1: om den sjuka sjukförsäkringen

”Hälsas sålunda en ny socialhjälpslag med största tillfredsställelse, måste man dock konstatera, att lagen icke betyder allt. Viktigast är de människors inställning, vilka skall föra lagen ut i levande livet. Viktigt är också att socialhjälpslagen får en sådan utformning, att dess förmåner utgår som om det vore en socialförsäkring. Låt med andra ord förmånerna bli en rättighet och inte någonting förnedrande att mottaga!” /Birger Andersson, S, 19/1 1955 riksdagens första kammare

Socialdemokraterna har i dagarna genom Annika Strandhäll låtit meddela att partiledningen och regeringen upptäckt att ”vi har det tuffaste regelverket” för sjukförsäkringen i hela EU. ”Vi har under en tid sett att vi har bekymmer med sjukersättningen, vi har en väldigt låg andel som beviljas ersättning idag”. Jag undrar hur det kommer sig att det tagit så lång tid för regeringen att se det uppenbara?

Ironiskt lagda personer brukar ibland säga om Socialdemokraterna att det är partiet som vill fördela kakorna rättvist, men inte bakugnarna.  Jag tänkte på den idag när jag såg Annika Strandhälls ord om att regeringen upptäckt att det är bekymmersamt att en låg andel beviljas sjukersättning.

Det här som Strandhäll sa idag, det visste visste mitt parti redan 2006. Men man släppte ändå rapporter från departementen om att man måste dra in och spara på sjukförsäkringarna, genom att få folk att jobba. ”Arbetslinjen” kallade man det i S- regeringens rapporter. Alliansen vidareutvecklade S förslag och snodde begreppet ”arbetslinjen” från mitt parti. De skapade Fas3. Och sjukförsäkringarna blev allt sämre. Det fanns gapande glupande hål i trygghetssystemet. S avvecklade Fas3 efter 2014 men fortsatte dra in på sjukförsäkringarna och LSS. Hela tiden visste de, det Strandhall nu säger.

Tänk. Det är snart åtta år sen valet 2010, då hundratusentals svenskar läste och delade Klamydiabloggens inlägg: ”Sveket”.  Läs gärna det igen. Det handlar om en människas öde. En person som var så sjuk att hon aldrig mer kan jobba, men Försäkringskassan och Socialtjänsten krävde att hon skulle jobba.

”Efter 30 år som tandhygienist blev hon för fem år sedan plötsligt trött. Utseendes åldrades och förändrades snabbt. Efter att hennes läppar, öron, käkar och fötter växt till onormal storlek konstaterade läkare att hon lider av en svår sjukdom och aldrig kommer kunna arbeta igen. Trots detta vill Försäkringskassan att hon ska söka jobb – och socialtjänsten kräver att hon säljer sin lägenhet.” (källa)

Vi var många, många många som visade på problemen och som rekommenderade Socialdemokraterna att lyfta socialförsäkringsfrågorna och bristerna i sjukförsäkringarna i valrörelsen. ”Om S gör detta kommer ni lätt att slå ut Alliansen. Se vilken ilska som finns över bristerna i sjukförsäkringarna” sa vi. Men S tog nästan inte alls upp frågan. Det var tyst som i graven.

”Till och med när det höll på att vända något i samband med den omtalade ”klamydiabloggen” så lades mer krut på att häckla och håna medierna och journalisterna än på att berätta om hur det skulle ha hanterats i ett socialdemokratiskt samhälle. Momentum hade förlorats och de som skulle kunnat utgöra en medial motvikt mot en tänkbar borgerlig mediahantering föll ner i ett allmänt gnäll utan hoppfullhet och tillförsikt om sin egen kraftfullhet trots att de gärna påpekade just denna kraft i tal i egen sak.” (Källa Erik Laakso, då Socialdemokrat)

Nya lösningar!

Sjukförsäkringen kostar pengar. Det kan man hantera genom att skära ner i ersättningarna för de som behöver hjälpen, eller genom att komma upp med nya lösningar, som gör folk friskare. Det är tyvärr så att det är lättare att ta strid mot de som redan ligger, så Alliansen och Socialdemokraterna har valt den senare lösningen.

Men vad hade man kunnat göra? Massor. Det finns många människor med bra ideer i och kring vårt parti. Om vi bara vågade fråga…

Arbetsmiljö

Pratar vi arbetsmiljö hade man kunnat ta strid med näringslivet och (och det allmänna) för bättre arbetsmiljö. Bättre kontroller och regleringar. Hårdare böter om man bryter mot arbetsmiljölagarna men stora vinster för den som följer lagarna Som min vän Thabo Muso uttryckte det idag.

”Någon form av diversifierade arbetsgivaravgifter där man jämför arbetsplatser inom samma bransch utifrån ett slags index. De med bevisligen bra arbetsmiljö betalar mindre i arbetsgivaravgifter och vice versa.”

Sjukförsäkringar

Pratar vi sjukförsäkringar hade man kunnat ge var person som är svårt sjuk eller utbränd en kontakt som samordnar all myndighets- och vårdkontakt för denne. Inte en god man utan en samordnare. Alla som vet hur utbrända har det vet hur de får svårt att hantera sånt här. Man hade kunnat korta sjukskrivningstiden med år och månader genom en sådan enkel lösning. Kombinerat med fler lösningar för rehabiliterande arbete (samarbete med bondgårdar t.ex.) och kortare väntetider inom psykvården och kanske psykologer som gör hembesök, hade man kunnat korta tiden ännu mer.

Flexibilitet

Dagens arbetsmarknad är så absurt inflexibel. Staten måste hjälpa arbetsmarknaden att bli mer flexibel. Många skulle kunna jobba om det bara fanns en säng nära dem som gör att de kan lägga sig och sova några timmar på jobbet. Återigen så kanske staten kan hjälpa staten lite på traven? Och det måste vara meningsfulla riktiga jobb, inte att slicka igen kuvert eller sortera skruvar.

6 timmars arbetsdag och en sjätte semestervecka

6 timmars arbetsdag. Inte som en lag imorgon eller i övermorgon, men som en målsättning. Det var 45 år sen sist vi fick en arbetstidsförkortning. För över hundra år sen var målet 10 timmars arbetsdag, vi fick en sådan lag sen. Sen blev målet 8 timmars arbetsdag. På 30-talet var målet semester, två veckor, det blev lag efter en tid. Sen kortade man vårdpersonalens arbetstider. Från och med 50talet hade man som mål 5 veckors semester och 5 dagars arbetsvecka. Det fick man stegvis. På 60-talet skippades lördagen som arbetsdag. på 70talet fick man den sista semester veckan. Sen har inget gjorts på 45 år.

Med datoriseringen har vi möjlighet att fortsätta denna utveckling. 4 dagars arbetsvecka eller 6 timmars arbetsdag, vore ett bra mål. Gärna en sjätte semestervecka också.Precis som under alla tidigare förändringar kommer en del att skrika högt att ”vi inte har råd” eller att ”men folk kan redan idag välja att jobba mindre, gå bara ner i tid”. Det sa man när pionjärerna pratade om att gå ner till 12 timmars arbetsdag i gruvorna redan på 1800-talet. Men samhället behöver visioner. Och det är dags att vi värderar fritiden högre än vi gör. Det blir ett hälsosammare samhälle om vi har råd och tid att vara lediga.

Hur får man ner kostnaden på det här sättet? Jo, genom att få en friskare befolkning!

Etc etc…

Det är där det där uttrycket med kakorna och bakugnarna kommer in. Vi ska inte bara fördela kakor till alla. Vi måste se till att människor har möjlighet att baka själva, och se till att bakugnarna är fördelade så att alla kan göra det. Exemplen på förslag kan göras långa. Otaliga förslag har luftats i debatten sen den kom igång 2005-2006. Vid valet 2010 valde S att inte välja de väljare som var oroade över krisen i sjukförsäkringen. Alla de hundratusentals som läste och delade ”Klamydiabloggens” brev… Kanske förlorade S valet på grund av den relativa tystnaden? Det är ju bra att partiet säger sig vilja göra något nu. På ett sätt visar det att partiet lite senkommet inser att det måste lyssna på de väljare som är oroliga för krisen i sjukförsäkringarna.

Men jag tänker lite längre än så. Jag funderar självkritiskt… Det behövs lite intern självkritik inom Socialdemokratin. Hur kom det sig att det dröjde 13 år för partiet att se att sjukförsäkringen slog mot de svaga? Och varför låter vi de som skapade problemen formulera förslagen för ny politik?

Jag är glad att vi äntligen ska göra något åt soppan i sjukförsäkringarna. Men det känns inte tryggt att de som skapat krisen är de som nu ska ”lösa” krisen. Hade man inte kunnat plocka någon av de som varnade för att Socialdemokraterna och Alliansen var på fel spår? De kamrater som varnade för krisen är och ville att partiet skulle byta väg är i detta läge mer värdefulla för oss än diamanter och guld. Synliggörs de? Får de upprättelse för att de varnat? Får de ens bidra till den nya politiken?

 

Realia Förlag, ett förlag för de historielösa?

Ett förlag har seglat upp under det sista året som mer och mer framträdande i svensk debatt. Realia förlag. Många respekterade konservativa och liberala debattörer stödjer dem eller skriver för dem. Men vad är de? vad står de för? Ja om man tittar bakåt i tiden, bara ett eller två år bakåt? 

På Facebook har Henrik Sundbom gjort ett inlägg om realia Förlag som förtjänar att lyftas fram. I det ställer han frågan vad dessa respekterade personer som idag samarbetar med Realia Förlag anser om förlagets postningar för så sent som ett år sen. (Se länk här!)

Men hur såg Realiaposten ut för ett år sedan? Då samarbetade man med den allt radikalare sidan Politikfakta. I Realiapostens redaktion listades inga tidigare moderata ministrar, utan en Fria Tider-skribent, en dansk som enligt egen utsago verkade som politisk kommentator på RT, en tidigare Sverigedemokrat som idag återfinns i styrelsen för Alternativ för Sverige mfl.

Artiklarna handlade om migrantinvasion, återvandring och islamisering och illustrerades i regel av apokalyptiska kollage i bästa propagandastil. Uttryckets elegans? För all del…

Idag är Realiapostens framträdande namn den tidigare moderate riksdagsmannen Rolf K. Nilsson, numera aktiv för MED, medborgerlig Samling. om man tittar något år bakåt var det Andreas Swedberg som var grundare och drivande person. Vid hans sida fanns sådana personer som Markus Jonsson, en tid en av Sd tidningen Samtiders redaktörer och numera styrelseledamot i MED, Jonas Christensen, korrespondent för Russia Today, och Martin Hedlund (som skrivit i Fria Tider och Samtiden och medverkat i Avpixlats TV projekt, Swebb-TV). Realia var dessutom kopplat till rasistiska Politikfakta, vilket syntes på deras postningar på Facebook.

Haveriet

Realia Förlags genombrott kom med  boken Haveriet, där en hel rad kända namn från debatten deltog, t.ex. statsvetaren Stig Björn Ljunggren och den konservative nestorn Claes G. Ryn från USA.

Sen dess har man knutit till sig en massa respekterade namn. En lista på några av deras ”författare” finns på deras hemsida.  En annan av skribenterna i deras tidning är Mirre Tapper, ytterligare en av dessa ”konservativa” svenskar som är så mycket mot invandring att de utvandrat till Ungern, för att landet inte vill ta emot invandrare.

Intressserade kan titta på vilka personer som finns runt om dem just nu. För mig som för 20 år sen tog en strid mot tidskriften SALT och nätverket runt Jonas de Geer och Tage Lindbom, ringer det många varningsklockor. Det är samma socialkonservatism då som nu. Det är ofta samma personer också. Vänboken till Tage Lindbom, som Jonas De geer, redaktör för SALT och redan då nazist, var redaktör för, skrev  såväl Stig Björn Ljunggren, Mohamed Eddie Omar, Christian Braw och Carl Johan Ljungberg samt Claes g Ryn inlägg. Alla dessa ingår i kretsen runt Realia Förlag.

Få idag torde förstå vad jag menar, men om jag säger så här. 1998 gjordes ett försök från konservativt och nazistiskt håll att skapa en tidning. Den hette SALT. Den kom ut i några år och innehöll grovt rasistiskt material. Första numret av SALT hade t.ex. skämtfoton om primitiva afrikaner på sista sidan.

En av de viktiga ideologiska grundpelarna till SALT var den salong som skribenten och antidemokraten Tage Lindbom höll. En salong som mot slutet koordinerades helt av hans unga adept. Jonas De Geer. Detta trots att, eller tack vare, att hans rasistiska och pronazistiska ideer var kända för de flesta vid den tiden. I salongen deltog delar av den konservativa eliten i Sverige då, och idag.

(Tobias Hubinette har uppmärksammat likheten mellan SALT och Realia Förlag på sin blogg tidigare. Se länk här!)

Denna artikel är inte tänkt som en grundlig genomgång av varken realia eller kretsen runt SALT och tage Lindbom. Den är mer tänkt som en varningsklocka. De som förstår bör agera och reagera! Det är dags att gräva upp mer om vad detta gäng håller på med och avslöja dem och deras agendor!

Konservativa som är historielösa?

SALT och deltagarna i Tage Lindboms salong gör en stor poäng av att betona betydelsen av historiekunskaper. Samma gör Realia förlag idag. Men nåväl. Då publicerar jag bilder från Realias Facebooksida de senaste åren. Och jag ställer mig samma frågorsom Henrik Sundbom.

”Vad tänker de som signat upp sig för att skriva för Realiaposten 2.0 om hur publiceringarna såg ut för ett år sedan? Är allt glömt och förlåtet? Tycker de att denna bakgrund utgör en rimlig fond för konservativ opinionsbildning 2018? Känner de över huvud taget till vilket sammanhang de lånar ut sig till? Ställ gärna frågan!”

Som synes publicerade förlaget mycket av detta efter att boken Haverister släppts. Där efterlyser de kända s.k. ”konservativa” författarna en mer mogen samhällsdebatt. Man får förutsätta att de tittat på förlagets postningar på Facebook någon gång under den tiden.  Är detta då den mer ”mogna” samhällsdebatt de står för? Man får väl anta det!
Hur som helst är det ganska historielöst att tolerera hets mot muslimer och driva retoriken som de gör. Minns resultatet av 20talets ”konservativa revolution”!

Tack och lov finns det konservativa som minns historien och undviker denna typ av ”socialkonservatism”. Jag tror knappast de gillar Realias ärkekonservatism.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(…)

 

 

”Får jag slå din dotter, om du slår mig?”

Frågan hur man visar att Sverigedemokraterna är rasister är det många som funderar på. Jag har också gjort det länge, men det räcker inte. Det finns oändligt många bevis, från historien, deras politik, deras företrädare, men det får inte de som vill rösta på Sd att sluta rösta på Sd. Något nytt måste till.

Det betyder inte att vi ska sluta rapportera om detta. Jag tror fortfarande på att lägga fram konkreta fakta och motargument. jag tror på att bemöta hat med lösningar på problem och samtal. Men nya saker måste till. Ofta låser sig debatten. Jag tror man måste komma närmare personen som bör fördomen för att få dem att se det absurda i den.

Här vill jag försöka förmedla ett sätt man kan göra det på.

Kärnan i argumentet

En person kanske inte förstår det rasistiska i att muslimer som grupp kallas nazister eller att Richard Jomshof kallar islam ”värre än nazismen”. Men de flesta skulle djupt ogilla att någon kallade dennes dotter för nazist eller svamlade om att ”familjen Nilsson är en nazifamilj”.

”Får jag slå din dotter?”

”Om du slår mig, har jag då automatiskt rätt att slå din dotter på käften som självförsvar?”

Så har jag numera ofta inlett en del samtal med rasister. En annan variant kan vara: ”Om du hotar mig, har jag då rätt att kalla din dotter för ”jävla hora!”, för att straffa dig?

Ja det framkallar reaktioner. Det är en debattnivå som få skulle kalla ”ok”. De flesta skulle reagera våldsamt mot ett sådant argument. Och många blir mycket illa berörda av att jag ens ställer frågan. Det strider mot deras begrepp om rätt och fel, det vore som att återinföra klansamhällets mest vidriga avarter.

Men det är då jag kontrar med att ”men vad annat är det Sd gör när Sd gjort det ok att kalla islam nazistiskt. Eller då man säger att islam är en ”mördarreligion” och jämför hela islam med IS?”

”Det är det som kallas generaliseringar och fördomar. Man drar alla i en grupp över en kam. man behandlar alla som om de var likadana. Ungefär som i mitt exempel, jag skulle behandla dig och din dotter som om ni var samma sak. Om en muslim gör en sak skuldbeläggs alla för det. Om du gör nåt skuldbeläggs din dotter för det.

I verkligheten är du och din dotter inte automatiskt samma sak. Därför kan inte hon skuldbeläggas för det du gör. I verkligheten är gruppen muslimer och islam inte en och samma. Alla beter sig inte på samma sätt. Bland de som kallar sig muslimer och är anhängare av islam finns både IS medlemmar, nazibeundrare, och personer som är demokrater och arbetar mot både nazism och IS.

Det är det bedrägliga med att dra grupper över en kam, som  Sd gör. Det är rasism.”

Men att dra Sd över en kam då?

”Men gör inte du samma sak då, som drar alla Sdare över en kam genom att kalla Sd rasistiskt? Det känns verkligen inte ok.”

Ja så svarar de nästan alltid. och det är bra. Det visar att de faktiskt själva ogillar generaliseringar om Sd.

Det finns många som kallar Sverigedemokraterna för rasister och nazister.  Det förra med rätta och det finns faktiskt personer som har legitima skäl att jämföra Sd med NSDAP. Detta ogillar alla sverigedemokrater för att de känner sig utpekade. De anser att man indirekt kallar den enskilde medlemmen nazist om man kallar hela Sd nazistiskt. Det känns kränkande, minst sagt.

”Bra att du förstår hur det fungerar. Du får höra att Sd kallas rasistiskt och du gillar inte detta för att det indirekt är att kalla dig rasist också. Du är ju medlem i ett s.k. ‘rasistiskt parti’. Exakt så funkar det då Sd och ledande Sdare påstår att islam är nazistiskt, en massmordssekt, rasistiskt, kvinnoförtryckande, etc. Den enskilde muslimen känner sig utpekad.

Men du har fel i att man inte får kalla Sd rasistiskt. Det får man. rasismen är inskriven i partiprogrammet (Se källa här!!) och hetsen mot islam är sanktionerad från toppen.

Man begår inget fel om man kallar liberalerna ett liberalt parti. De skriver öppet att de är det i sitt partiprogram, de har en vald ledning och en linje partiet står för. Det finns massor av andra människor som är liberaler och som ogillar partiet och har en annan åsikt om liberalismen än dem, men det ändrar inte faktumet att det är rätt att kalla L  liberaler. Men skulle man påstå att liberalismen är samma sak som det partiet liberalerna står för så är man ute och cyklar. Då generaliserar man.

Samma med feminismen. FI, feministiskt Initiativ kallar sig feministiskt. Det är en korrekt benämning av dem. Det är inget konstigt med det. Det är inte generaliserande. Men man generaliserar om man säger att alla feminister tänker som Fi, för det gör de inte.

Sd som parti får man kalla rasistiskt. men skulle man kalla socialkonservatismen, som Sd säger sig vara anhängare av, för rasistisk begår man ett misstag.

Men islam tolkas inte på ETT sätt, lika lite som kristendomen gör det. Det finns många olika grupper inom islam och kristendomen. De, som t.ex. katolikerna, har ofta ett gemensamt program man kan kritisera. Men drar man alla kristna eller muslimer över en kam, begår man ett stort misstag.”

Slöjan

Jag hade ett intressant samtal förra veckan. Det var med en motståndare till slöjan, som muslimer och en del judar bär.

”Slöjan förtrycker kvinnorna” sa hon jag pratade med. Jag påpekade då att det finns mängder av muslimer som bär slöjan frivilligt jag sa att det viktiga inte är om någon bär en slöja eller inte utan om någon tvingar en kvinna att ta på sig eller ta av sig en slöja. Det är tvånget som är det allvarliga.

Sen sa jag: ”skulle du tycka att det var ok att jag kallade din 16 åriga son för våldtäktsman eftersom han bär shorts?”

Efter att hon fått ett raseriutbrott för att jag var ohyfsad att föra in hennes familj i debatten sa jag:

”Men du, jag har känt en våldtäktsman och han bar också shorts. Argumentet kan låta löjligt. men det är exakt så man resonerar i Sauiarabien. Där är shorts inte tillåtet. Argumentet är att det finns shortsbärare som är mördare och våldtsäktsmän.

Det kallas att generalisera. Det ska man vara försiktig med.då man pratar om människor. Man kan nämligen inte säga att bara för att muslimskan X är hedersförtryckt och bär slöja är muslimskan Y det också som bär slöja. På samma sätt är inte din son en våldtäktsman för att jag känt en person som begick våldtäkt och som älskade att bära shorts”

Möten

Ja så kan det låta i min messengerbox eller när jag samtalar med människor numera. jag använder argument på detta sätt mer och mer, mot all form av rasism. Faktiskt även mot de som uttalar sig rasistiskt och generaliserande om vita. Och jag har använt den med viss succe mot homofober, men i omarbetad version.

Jag frågade en muslimsk homofob som var mot att homosexuella gifter sig och skaffar barn om han tyckte det var ok om man skulle förbjuda muslimer att gifta sig och skaffa barn. ”Tänk om det kom poliser hem och förbjöd dig och din fru att vara gifta längre och tog era barn för att muslimer inte får skaffa barn längre? Hur skulle du känna dig då? Skulle du känna det som en kränkning mot dig och dina barn”?

Ja det anses mycket fräckt att jag drar in personens släkt, nära och kära, i argumentationen. Men rasisterna gör exakt samma sak. genom generaliseringar om muslimer drar de in mina goda vänner och bekanta i sin argumentation.

Rasismen lever på att avhumanisera den grupp de hatar. Bara genom att göra de hatade till människor av kött och blod kan man övervinna denna rasism. Att försöka visa hur resonemangen skulle slå om det gällde dem själva och deras barn, är ett sådant sätt.

Men ord räcker inte. Det låter sig inte göras genom att man argumenterar bara. Ytterst sker det bäst genom möten.  Ju fler möten vi kan skapa mellan människor ju lättare blir det för människor att se att fördomarna de har inte stämmer.

Men som ett komplement. Helt klart. ”Du tar dig friheten att stötta ett parti, som när de generaliserar drar in mina muslimska vänner i debatten och smutskastar dem. Jag ska visa för dig vad de gör, det gör jag genom att göra som de gör, men riktat mot dig. Så, vad anser du, får jag slå din dotter, i självförsvar, om du slår mig?”

 

 

 

Det är inte förenligt med Socialdemokratisk värdegrund att smutskasta arbetskraftsinvandring

Både statsminister Löfven och finansminister Andersson har nyligen förklarat att arbetskraftsinvandring, i synnerhet den ”lågkvalificerade”, är icke önskvärd i Sverige. Detta är skrämmande för det är en retorik som hittills endast Sverigedemokraterna, stått för om att skylla arbetslösheten på invandrarna. ”De tar våra jobb” som det brukar låta, i synnerhet då Sd pratar om flyktingar, men även om arbetskraftsinvandrare.

Först var det statsministern som sa:

”Det är orimligt att det kommer tusentals personer till Sverige varje år för att göra jobb som arbetslösa i Sverige kan utföra”.

Idag kunde vi läsa i SVD (Läs artikeln här, som PDF) att:

”Givet att vi har många nyanlända som måste komma i arbete så ser jag inget behov av städpersonal eller diskare från andra kontinenter som arbetskraftsinvandring.”

Jösses!

Fakta

Vi har långt fler än 200.000 arbetslösa nyanlända som behöver jobb. Dessutom är det många nyanlända som har jobb men med lönefinansiering från staten. De är alltså inte självförsörjande utan bidragsberoende trots att de har jobb.

Antalet arbetskraftsinvandrare från områden utanför EU är 15000. Varav 5000 har fått så kallade lågkvalificerade jobb (källa). Av dessa 5000 är dessutom 1000-2000 av jobben i bristyrken (vården t.ex.) vilket gör att siffran nog ligger mellan 3000 och 4000. det är dessa 3000-4000 jobb regeringen förfasar sig över.

Dessa lågkvalificerade jobb är vita jobb som i nästan alla fall följer de svenska tuffa reglerna om lön, semester och liknande. De svenska reglerna för att få tillstånd att jobba här är nämligen tuffa. Det räcker med att man fått en dag för lite semester, jämfört med kollektivavtalen, eller att man fått en hundring för lite i lön ett år, för att man ska kastas ut ur landet.

”Arbetstillstånd beviljas bara om anställningen har avtalsmässiga villkor och den invandrade kan försörja sig på sin lön. Ett arbetstillstånd gäller i högst två år och kan sedan förnyas. Efter fyra år kan man ansöka om permanent uppehållstillstånd för arbete. EU-medborgare kan arbeta helt fritt i Sverige, men behöver för arbete längre än tre månader registrera sin uppehållsrätt hos Migrationsverket. Nordiska medborgare behöver inget tillstånd, oavsett tidslängd, för att arbeta i Sverige. Därför finns de inte med i statistiken.” (källa)

Vi pratar alltså inte om lågbetalda skitjobb utan normala jobb. Som vårdbiträdet som tjänar 23000, RUT-arbetaren som lätt kammar hem 30.000 per månad eller pizzabagaren som kan ro hem 27000. (Personer jag känner IRL).Visst finns en del underbetalda jobb också bland dessa, men inte lågbetalda.

Inga stängda gränser

Jag vill inte tillbaka till den värld vi hade när jag växte upp med stängda gränser där det var svårt för folk att röra sig över gränserna.

Svensk ungdom av idag är internationaliserad. Tänker och agerar globalt. Det anses normalt att kommunicera med folk från hela världen på facebook eller via datorspel. Det anses normalt att kunna resa utomlands och jobba när man är ung, se sig om i världen.

Vet ni vad? De jobb ungdomar då tar i Norge, Storbritannien, Cypern, USA, Indien eller Nya Zeeland är inga högbetalda jobb. Det är låglönejobb. De diskar, de serverar, de städar, de säljer glass, de står i butik.

Detta tycker de flesta svenskar är något bra. De lär sig mer om världen, och mänskligheten, och lär sig språk.

Den rätt de har att ha MÖJLIGHET att jobba utomlands, även med lågkvalificerade jobb, bör givetvis folk från länder utanför EU ha att kunna jobba här. Om inte annat för att skydda och säkra våra ungdomars rätt att kunna resa i världen.

Sd

I flera år har jag argumenterat mot Sverigedemokraternas ”utlänningarna kommer och tar våra jobb” argument. idag var dagen då jag tvingades använda exakt samma argument, men mot påståenden och myter fackföreningsaktiva och aktiva sossar (i mitt eget parti) rapar upp.

Jag har samma diskussioner med exakt samma argument och motargument på Sd:s sidor på Fb som med fackföreningsaktiva och aktiva partikamrater i mitt parti. EXAKT samma argument, NO DIFFERENCE WHATSOEVER!

Tack så in i helskotta statsministern och finansministern för det.

Och nej ni har fel. Att få panik och reagera mot att 5000 utlänningar från länder utanför EU jobbar i relativt okvalificerade yrken som vårdbiträden, städare och liknande hotar inte svensk arbetsmarknad. och det skulle inte påverka nyanländas situation på arbetsmarknaden ett piss, om vi kastade ut dem.

För övrigt jobbar fler svenskar med okvalificerade yrken i länder utanför EU än det jobbar utlänningar från icke Eu land med okvalificerade yrken här.

Vad hände med ord om solidaritet med arbetare över landsgränserna?

Lööf har rätt!

Annie Lööfs kritik av regeringen är korrekt. Mitt parti är ute på hal is i denna frågan.

”Många branscher i Sverige skriker efter kompetens. It-företag behöver fler ingenjörer, vården behöver fler läkare och sjuksköterskor, och omsorgen behöver mer personal. Frågar man företag vad som är det största hindret mot att växa lyfts just bristen på rätt arbetskraft ofta som det stora problemet.

Samtidigt utvisas kompetenta människor för att någon har fått jobbet via LinkedIn. För att lönen har varit några hundra kronor fel. För att man åkt utomlands för att närvara på en begravning.

I detta läge väljer Socialdemokraterna att förmedla budskapet att arbetskraftsinvandrare tar svenskars jobb. Trots att arbetskraftsinvandringen uppgår till 0,3 procent av sysselsättningen i Sverige. Att påstå att detta skulle vara ett hot mot svenska arbetslösa är barockt och saknar grund i verkligheten.

Självklart ska det finnas lagar och regler mot utnyttjande. Men den som kan försörja sig själv och behövs i ett företag ska få möjlighet att stanna här, bidra och betala skatt. De allra flesta som kommer hit som arbetskraftsinvandrare har goda villkor och bidrar positivt till samhället.

Socialdemokraterna borde skämmas för den bild de sprider av den arbetskraftsinvandring som Sverige och svenska företag så väl behöver.”

 Myterna

Till sist i punktform.

  • ”Det rör sig om skitjobb för 30 kronor i timmen, ofta svarta jobb men även vita. ” Fel. Det rör sig INTE om de svarta lågbetalda skitjobben med löner på 30 kronor i timmen. Det är inte de jobben som man får uppehållstillstånd för. För att få arbetstillstånd måste arbetsgivaren följa reglerna på arbetsmarknaden. Och OM det hade rört sig om skitjobb så vore det väl bäst att kritisera arbetsgivarna som anställer folk för skitlöner? Solidaritet mellan arbetare, som ni vet?
  • ”Det förhindrar att de nyanlända och våra ungdomar får jobb”. Fel. Det rör sig om MAX 4000 jobb i branscher som inte är bristyrken. En procent av alla jobb som behövs. Stoppas denna arbetskraftsinvandring är det en pink i oceanen jämfört med den mängd jobb som behövs. För övrigt är den vita, majoritetssvenska arbetslösheten lägst någonsin. Det är inte där arbetslösheten finns.
  • ”Grillkioskerna behöver inte personal från västra uralberget”. Säger vem, frågar jag? Hur vet du det? Fel! För övrigt så kan samma sak sägas om de svenska ungdomar som driver får i Australien, säljer glass på Cypern eller säljer latte på Starbucks i USA. De behöver knappast personal från Sverige. Men det finns ett egenvärde i att svenskar ska kunna ha MÖJLIGHET att skaffa jobb i andra länder, även om man inte är datorexpert eller har fina titlar. Eller hur?
  • ”Varför ska vi har fri arbetskraftsinvandring, de tar våra jobb”. Fel! Sverige har lika lite som något annat land fri arbetskraftsinvandring. Den är strikt reglerad och ett litet fåtal får jobb här, tyvärr. Vi hade en ganska generös politik. Numera är den borta. Det räcker att man tjänat 100 kronor för lite ett år så kan man kastas ut från landet, även om man jobbat 15 år här. Dessutom tar de inte våra jobb. Det rör sig om en del av arbetsmarknaden som inte är större än tiondelar av en procent.
  • ”Du är nyliberal”. Är det nyliberalt med solidaritet? Är det nyliberalt med gränser som är så öppna som möjligt så våra barn kan jobba, bo och studera i andra länder? är det Socialdemokratiskt att säga att ”svenska jobb åt svenska arbetare”? Fel! En ung arbetare från Pakistan är inte mindre värd än ditt barn, ändå ser du det som självklart att ditt barn ska kunna resa till Cypern och sälja glass eller vara skidlärare i Alperna en vinter. Solidaritet är sossepolitik! Det är inte min Socialdemokratiska att smutskasta arbetskraftsinvandringen!
  • ”Det är inte vad Sd säger”. Jo detta är exakt vad Sd också säger. Ord för ord. Varenda ord S och LO yttrar mot arbetskraftsinvandring, NÄR DE GÖR DET, är samma ord som Sd använder.  Dessutom ligger det nära till hand att ta steget att gnälla på flyktingarna också. Steget från att gnälla på arbetskraftsinvandrarna är kort. Om nu 4000 arbetskraftsinvandrare kan sägas hota våra jobb här, vad ska man då säga om 100.000 flyktingar vi tog in. Eller hur? Steget är kort till att ifrågassätta all invandring. Flyktingarna kan ju sägas ta  jobben lika mycket som arbetskraftsinvandrarna.

Så nej, jag som sosse anser INTE att detta trams är förenligt med Socialdemokratisk värdegrund. En sosse är solidarisk med arbetare från andra länder. Dessutom är en sosse konsekvent, det man önskar för sina egna barn ska även en afrikan eller en asiat ha möjlighet till för sina barn. En sosse börjar inte utmåla arbetare från andra världsdelar som ett hot mot det egna landets invånare.

/Torbjörn Jerlerup, Socialdemokrat i Borgholm

Det svenska kungahuset är inte opolitiskt, tvärtom!

Tvärtemot alla myter är inte vårt kungahus neutralt och opolitiskt. Vi har en kunglig familj som ofta ingriper i politiken. Detta är egentligen helt emot alla bestämmelser och konstitutionella regler, men det sker ändå titt som tätt. I denna artikel ger jag en översiktlig bild av kungahusets politiska arbete, med fokus på hur kungahuset stoppade en utbyggnad av Stockholms infrastruktur, med ringleder och sådant, det s.k. Dennispaketet, för snart 15 år sedan.

Fast det är få som ser det. jag är säker på att de flesta av mina läsare bara skakar på huvudet åt vad jag skriver, skrockar lite åt kungen med sina kaffeflickor och undrar om jag är galen. ”Alla vet ju” att kungen måste vara strikt opolitisk.

Just det där, ”alla vet” är tricket bakom kungahusets politiska arbete. Kungahuset arbetar bara politiskt i de områden vi inte anser är politiska utan ”självklara” och ”odebatterbara”. Men i de områdena ligger kungahuset ofta långt, långt före opinionen och driver den framåt.

Att kungen ska ingripa i Svenska Akademins kris och refererar till att en företrädare skapade akademin, och att därför kungen har mandat att ingripa, ses som ganska obetydelsefullt. Få reagerar. Många är säkert glada åt att kungen hoppar in i krisen. Det är så det fungerar, Få ser det som kontroversiellt. Fast med samma argumentation och bevisföring hade kungen kunnat ingripa även i riksdagens arbete. Det var nämligen en gång i tiden kungar som skapade riksdagarna. Egentligen är det långt ifrån okontroversiellt och oproblematiskt att kungahuset lägger sin näsa i blöt i härvan i svenska akademin

Men Svenska akademins kris är bara ett litet exempel på hur kungahusets ingriper politiskt.

Hur det fungerar: Barnporr och sexköp

Kungahuset driver på den svenska utvecklingen och kräver starkare lagar mot barnporr och sexköp, bland annat har drottning Silvia krävt striktare kontroll över internet och fastställt att det är viktigare att föra kampen mot barnporren än att skydda individers personliga integritet. Det borde vara förbjudet att ens se barnporr, menar hon. (källa och källa). En spin off av detta arbete är att hovet driver på lagarna mot sexköp genom sitt arbete om trafficking. (källa) Speciellt hennes politiska engagemang för Ecpat har ifrågasatts (källa).

Detta är ett talande exempel på hur kungahuset arbetar politiskt mitt framför våra ögon. Vi anser inte att frågorna är politiska ens. ”Alla är överrens” om att sexköp är fel, trafficking är fel och barnporr är fel och att det måste bekämpas genom censur av nätet… Eller så påstås det iallafall. Det beror på att ämnena faller innanför åsiktskorridoren. De som står utanför den tycker annorlunda och skulle inte anse att ämnena är opolitiska. Dels är det grupper som sexarbetarna som starkt ogillar att drottningen klumpar ihop frivilligt sexarbete med slaveri (trafficking). De anser INTE att kungahuset är neutralt i denna fråga.

Men även frågan HUR man ska stoppa tex barnporren är politisk och kontroversiell. Ska man verkligen censurera nätet i kampen mot barnporren, som kungahuset anser? MÅNGA håller inte med. De skulle inte heller anse att kungahuset är neutralt och opolitiskt i den frågan i och med att kungahuset lobbar för Ecpat.

Ta ”mangamålet” för några år sen. Svenska kungahuset och Ecpat anser att tecknad barnporr är viktigt att stoppa, men definitionen lämnas så vid att i praktiken det mesta kan klassas som barnporr.

Staten och polisen förstörde serieexperten Simon Lundqvists liv genom att döma honom för barnporrbrott för 6-8 år sedan. Bland sina hundratusentals mangabilder och serier hittade polisen 50 bilder vid en razzia, som de ansåg vara ”barnporr”. Högsta Domstolen friade senare tecknaren och bara en av de hittade bilderna ansågs vara straffbar barnporr, Teckningen nedan, av flickor av obestämd ålder, varav två med svans, frikändes men ansågs vara sexualiserade bilder av barn, och barnporr i tingsrätten som dömde Simon först. (Läs mer om Mangamålet här!)

 

 

 

 

 

 

 

Exemplen på förment barnporr var skrattretande. Men många varnade för att det inte var skrattretande utan skrämmande. Om sånt som exemplet ovan ansågs vara barnporr skulle alla manga misstänkliggöras. I manga tecknas kvinnor ofta överdrivet flickaktiga. Dessutom skulle de otaliga nakenstatyer som finns på ungdomar och barn bli kriminaliserade.

Sist jag pratade med Simon ansåg han INTE att kungahuset är neutralt och opolitiskt. De drev på den politik som ledde till att hans liv slogs i spillror.

Andra områden

Det är så det fungerar. Kungen och kungahuset arbetar politiskt och har stor politisk makt genom att de arbetar i de områden de flesta anser är opolitiska. Det illustrerar för övrigt ganska tydligt vad en åsiktskorridor är. Det är åsikter som anses vara så självklara att alla ska dela dem. Därför är det helt okontroversiellt att kungahuset arbetar politiskt i de områdena.

Andra områden där kungahuset varit drivande och för en aktiv politisk linje är narkotikapolitiken, funktionshinderspolitiken, kulturpolitiken (drottningens stöd till Opera t.ex.), jaktpolitiken, miljöpolitiken och i flykting- och migrationspolitiken. Återigen områden där många säger ”men alla är ju”…. ”alla är ju för miljön, alla vill skydda naturen från vargarna, och alla vill ju stoppa knarket”, etc etc…

Stoppa knarket?

Fast så enkelt är det inte. Ta narkotikafrågan, där kungahuset alltid velat ha ”hårdare tag” (källa, och källa). Det finns många som inte anser att kungahusets engagemang är okontroversiellt eller opolitiskt. T.ex. är det mycket kontroversiellt att en sjukdom, missbruk, anses vara kriminellt och straffbart. Sveriges nolltoleranspolitik har dessutom lett till att vi har skyhöga dödstal bland missbrukare

”-Drottningen har allierat sig med de mer hårdföra lobbyorganisationerna, som stöder Sveriges traditionella politik. Hon har tagit ställning mot liberalisering, där till exempel avkriminalisering av eget bruk kan ingå. Den frågan är inte alls okontroversiell i Sverige. Vi har till exempel ett riksdagsparti som driver den i dag, säger Björn Johnson.

På konferensen som invigdes av drottningen fanns organisationer som, enligt Björn Johnson, enas kring stöd för en hård kriminalisering och även om man stöder vårdinsatser är många inom fältet skeptiska till skadebegränsade insatser, som till exempel metadonbehandling och sprututbyte.

Per Johansson är generalsekreterare på Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle, en av arrangörerna för konferensen Sverige mot narkotika. Han tycker att det är bra att drottningen är ”emot knark”.

-Det handlar om mjuk makt där hon använder sin status i ett gott syfte. Det vore bra om fler gjorde det tycker jag.” (källa)

”Mjuk makt”… Drottningen använder ju sin politiska makt för gott syfte…

”Pang bom…”

Ett område som det ibland blir lite debatt om är kungahusets jaktpolitiska lobbyarbete. Kungen är själv aktiv jägare och viltvårdare genom sina kungliga slott. Kungen känner alla i toppen av jägarnas lobbyorganisationer.

Vad driver kungahuset för frågor då. Ja ofta ganska bra saker som jag håller med om. Tex frågor om biologisk mångfald (källa). Hur man ser till att inte skjuta av för mycket djur så att antalet djur hålls konstant. Även fiskepolitiska frågor lobbar kungahuset för. Jag har sett kungen lobba för starkare lagar mot överfiskning, av t.ex. ål (källa). Det kan ju låta okontroversiellt. Men kom ihåg att kungen enligt teorin ska vara opolitisk.

En annan fråga kungen ingripit i, där det blivit viss debatt ibland är att han vill skjuta vargar. (källa)

Miljön

Tydligast ser man nog kungahusets arbete i miljöfrågan. Där har kungen ingripit gång på gång genom att ge sitt stöd för sådant han, och kungahuset, anser vara bra för miljön. hans miljöengagemang går bak till förberedelserna inför 1972 års miljökonferens i FN:s regi i Stockholm. Han blev då god vän med konferensens ordförande, oljemiljonären Maurice Strong (källa sid 303-304).

Det mesta som kungen och kungahuset bedriver politiskt påverkansarbete för är sådant jag håller med om. På 70talet var det att varna för den globala nedkylningen och att undvika en ny istid, idag är det att varna för den globala uppvärmningen och att undvika att världens klimat blir varmare. Den gemensamma tråden är givetvis att undvika föroreningar. Det är arbete mot DDT, mot nedskräpning, för biologisk mångfald, etc. (T.ex. källa, källa, källa) Han har hela tiden arbetat tätt ihop med Kungliga Vetenskapsakademin och Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. Men den främsta lobbygruppen kungen samarbetar med är Världsnaturfonden, som har sitt högkvarter på Ulriksdals slott i Stockholm. Kungen är dess hedersordförande.

Kungen har en bra humor och kan skämta lite ibland, som när han lobbade för minskad vattenförbrukning och sa att man kanske bör förbjuda badkar (källa). Även det uttalandet är inte okontroversiellt.

Hur kungahuset arbetar politiskt med miljöfrågorna finns det många exempel på. Det kanske tydligaste exemplet är arbetet med att stoppa Dennispaketet och skapa en ”nationalstadspark” i Stockholm för 25 år sedan.

Hur kungen stoppade Dennispaketet

Den ”Kungliga Nationalstadsparken” i Stockholm förvaltas idag av kungahuset direkt, genom Kungl. Djurgårdens förvaltning. Att de förvaltar den beror inte bara på att hovet kontrollerar marken sen århundraden tillbaka, utan också på den roll hovet hade i att Nationalstadsparken skapades.

Runt 1990 började politikerna planera det som senare blev det s.k. Dennispaketet. Det fanns planer på att bygga ringleder runt Stockholm och bostäder, bland annat på Norra Djurgården, vid gasklockorna. Detta stoppades genom att man skapade Nationalstadsparken i Stockholm, och den som drev på detta var Kungen. (Fast kungen höll sig oftast i bakgrunden och lät HOVET sköta det politiska arbetet.

Den officiella boken om Nationalstadsparkens bildande heter Ekoparken, och har skrivits av Henrik Ekman och Gunnar Brusewitz, skriver öppet att initiativet kom från Kungliga slottet. Detta är vad som skedde:

KGB, det ”Kungliga Gröna Bältet”

1989 la ornitologen Henrik Waldenström, enligt boken, fram ett förslag till Kungliga Djurgårdsförvaltningen att man skulle stoppa bebyggelsen av Norra Djurgården genom att skapa en nationalstadspark. Vid ett möte på Kungliga Slottet i oktober 1990 mellan Christer Lignell på Kungliga Djurgårdsförvaltningen, Kungliga Ståthållaren Harald Smith och Jens Wahlström från Världsnaturfonden (som kungen var hedersordförande i och som hade kontor på ett av hans slott) bestämde sig Kungliga Ståthållarämbetet att betala Waldenström för att utreda det som de på mötet kallade KGB, det ”Kungliga Gröna Bältet”.  Samtidigt bestämde man sig för att bilda en lobbygrupp för att skapa en ”ekopark”.

I januari 1991 la Waldenström fram sin och hovets rapport, ”Ekoparken”, och förslaget anammades helt okritiskt av bland annat Miljöpartiet som ett motförslag mot Dennispaketets uppgörelse om ringleder och bostäder, som just då träffats mellan Socialdemokrater och Borgerliga. Sen var det politiska spelet i full gång.

I ALLA protestaktiviteter mot Dennispaketet kunde man se som ledande aktör nåt som kallades ”Förbundet för Ekoparken”, det var den lobbygrupp för Nationalsstadsparken som skapades som en direkt följd av det mötet på slottet den där oktoberdagen 1990. Som aktiv förening såg den dagens ljus som en förening i 1992, då hovet och några ”gräsrotsaktivister” från Djurgårdens vänner samt några miljöaktivister bildade den.

Den viktigaste stridsfrågan vart var den sk östra ringleden skulle gå. Över och under delar av Hagaparken och kungliga djurgården. När dessa delar av Dennispaketet stoppades dog Dennispaketet.

Till slut vann hovet, Dennispaketet stoppades, och i 1995 invigde Karl XVI Gustaf Nationalstadsparken.

Lobbyarbete

Låt oss se vad en annan författare än Ekman och Brusewitz skrivit om detta:

Waldenström söker kontakt på olika håll för sina idéer. Han skriver den 22 mars 1990 brev till Christer Lignell vid de Kungliga Hovstaterna (närmare bestämtStåthållarämbetet, Kungliga Djurgårdens Förvaltning). Kungliga Djurgården och Haga-Ulriksdalsområdena disponeras enligt Riksdagens beslut av HM Konungen men förvaltas av Ståthållarämbetet. Brevet rör bland annat skyddet för Djurgården.

Waldenström tar under samma vår även upp sin idé kring det ”Kungliga Gröna Bältet” med Lignell. Kontakten med Lignell ska, som vi ska se i nästa kapitel, ha stor betydelse för bildandet Stockholms nationalstadspark.

Waldenström talar dessutom den 18 maj 1990 med Jens Wahlstedt, Världsnaturfonden (svenska avdelningen av World Wide Fund for Nature, WWF, en internationell naturvårdsorganisation), och beskriver sin tankegång att de kungliga grönområdena hör ihop och om kartläggningen av fågellivet…

Förhistorian till försöken att få riksdagsmän att skriva motioner är följande.Waldenström mobiliserar Stockholms Ornitologiska förenings medlemmar föratt inventera fågellivet på Norra och Södra Djurgården. Detta för att skaffa ett faktaunderlag som kan ge ammunition i form av argument mot exploatering, särskilt vid Bergiusvägen, jfr avhandlingens kap. 8.

Där framgår även att Waldenström lanserar idén om ett sammanhängande grönt bälte. Idén har vuxit fram hos honom under inventeringsarbetet. Han söker med det syftet upp Christer Lignell, Kungliga Djurgårdsförvaltningen, men även Jens Wahlstedt,Världsnaturfonden. Waldenström lyckas via Lignell få till stånd ett möte (18oktober 1990) med Harald Smith, Ståthållaren – Kungliga Hovstaterna. Där deltar även Lignell och Wahlstedt. Waldenström berättar om sitt uppslag om det Kungliga Gröna Bältet (KGB). Smith beslutar att han ska få utreda saken som konsult. Uppdraget är att studera möjligheten att skapa ett naturreservat på Ståthållarämbetets marker på Kungliga Djurgården, Haga och Ulriksdal.

Planerna konvergerar delvis med Stockholms kommuns förslag om att skapa ett naturreservat på Kungliga Djurgården. Kommunen framför dessa planer i en rapport (Översiktsplan 90). Ståthållarämbetet stödjer kommunens idéer i ett remissvar.  (Källa Michael Glemdal, Gubben på Kullen)

1995 klubbar riksdagen igenom nationalstadsparken. Då är Dennispaketet

Banden mellan hovet och förbundet för Ekoparken är starkt än idag. (källa)

Summa summarum

Jag har inte varit en anhängare av Dennispaketet någon gång. Själv har jag alltid föredragit kollektivtrafik. Järnvägar, tunnelbana och ny, framtida, teknik, som spårtaxi, framför allt. Snabbspårvägar är jag för idag, i den mån de byggs på vettiga platser. Jag har inte ens tagit körkort själv. Dessutom njuter jag av att nationalstadsparken finns. Hagaparken och Djurgården är värd att bevara.

Det är inte själva Dennispaketet jag är ute efter att försvara och inte nationalstadsparken jag är mot. (Även om jag ser att lobbyarbetet för nationalstadsparken effektivt stoppat många kollektiva trafiklösningar.)

Det är själva principen jag vill åt. Hur tusan kan det komma sig att ett förment opolitiskt kungahus, genom skickligt politiskt lobbyarbete, kunde stoppa Dennispaketet? Och hur kommer det sig att alla på den tiden visste att kungahuset låg bakom detta, men inte ens Dennispaketets förespråkare gjorde en sak av det?

På samma sätt är jag för biologisk mångfalkd och vill stoppa narkotikan (men inte med de metoder man använder idag) och jag är absolut mot barnporr och trafficking och vill ingripa mot det, etc, etc…

Det handlar inte om åsikterna, utan om principen.

Jag är republikan. Jag vill ha en president, eller kanske en folkvald kung. En person som faktiskt FÅR LOV att vara politisk men vars politiska arbete sker i det öppna, så alla är medvetna om det, och inom strikta konstitutionella ramar.

Det är inte okontroversiellt att kungen arbetar politiskt. Jag kan se det problematiska med detta, även om jag ofta hamnar på samma sida som kungen, politiskt sett. Det bör vi tänka på då vi applåderar att kungen ingripit för att rädda Svenska Akademin.

Atombomber är ett otyg

Den som trycker på knappen och startar ett atomkrig, lika väl som den som trycker för att försvara sig, blir massmördare.Atomkrig har så fruktansvärda konsekvenser att även t.ex. en amerikansk president som bara försvarar sig skulle bli en massmördare hundra gånger värre än Hitler och ansvarig för ett holocaust som får Hitler och Mao att verka som mysiga farbröder i jämförelse…

Historien skulle döma dem hårdare än vi dömer Hitler. Om det ens skulle finnas en civilisation kvar efter ett sådant krig.

Jag är en fredlig person. Men skulle med glädje med mina bara händer döda och plåga en beslutsfattare som fattar ett beslut om atomkrig, ens som självförsvar. De politiker som fattar ett sånt beslut skulle bli med hatade än de mest hatade nazisterna i Europa var 1945.