Natobeslutet både bra för S och en katastrof för S

Jag är glad att S kovänt och att vi ska gå med i NATO. Men jag är ledsen att mitt parti dröjde med ett beslut o debatt så länge att det blev akut och ledningen fick köra över medlemmarna. Det blir bra med NATO men diktera partipolitik från toppen är inte hållbart.

Partisekreteraren påstår att vi haft en dialog inne i partiet. Skitsnack. Man har fört monologer, där tex på medlemsmötena online ingen som var negativ fick höras. Ingen som är mot NATO kan hålla med om påståendet att dialog förts.

Men men… Utan tillräckligt starkt försvar (vi var med och avvecklade det mesta) och med rysk expansion och akut läge behövde S strunta i medlemmarna. Annars skulle det inte gå.

I mars var det annorlunda. Då vågade ingen sosse öppet vara för Nato. Faktum är att det dröjde till maj månad tills nån ledande sosse klev fam som anhängare av NATO. I slutet av maj var min artikel i Aktuellt i politiken ännu den enda förbehållslöst positiva Natoartikeln.

Någon intern dialog förekom inte i mars och april. Bara nejröster och de som sa ”vi vet inte” hördes internt. Och först för en vecka sen svängde det men då tilläts inga negativa åsikter.

Är det verkligen så här politik ska föras? Först tänker man kortsiktigt i 30 år och avvecklar försvaret och undviker natodebatt och lyfter bara kritiska röster. Sen brinner det under häcken och då blir det bråttom och på en vecka går man från nej/vet inte till ja, och man kör över medlemmar!

Suck! Jag känner mig som ett ufo. Jag vill inte ha det så här.

Men men. Nu är vi med i NATO och det är bra, det behöver vi.