Socialdemokrater för NATO!

”Se för guds skull till att vi har ett gott samarbete med amerikanarna på försvaret”

/Olof Palme 1970

Svensk säkerhetspolitik har varit lustig. På pappret var vi helt alliansfria under det kalla kriget. Det var det man tutade i den svenska befolkningen. Men egentligen hade vi ett tätt inofficiellt samarbete med NATO. Det var det Olof Palme tänkte på 1970 när han yttrade orden ovan till försvarets representanter som skulle träffa USA och NATO. (Se Mikael Holmbergs bok ”Den Dolda Alliansen”)

Givetvis dolde man hur det var för den egna befolkningen. Sovjet visste exakt hur det stod till så det var inte för dem man dolde Sveriges samarbete med NATO. De visste allt, i synnerhet efter spionen Wennerström förrått oss på 60talets början.

Någon tid efter muren föll var jag i Tyskland på en konferens och mötte en fd hög officer i DDR som pratade om hur man planerade att atombomba området nära jag bodde vid ett eventuellt krig. Varför skulle kanonerna i Djuramåsa atombombas? Eller ansåg man inte att Sverige var neutralt?

Vi var i en taskig situation. Vi var inte fullt medlemmar i NATO, alltså hade vi extremt svaga garantier för att få hjälp vid krig, men samtidigt var vi så insyltade i NATO att vi skulle anfallas direkt av ryssarna vid krig. Samtidigt tilläts inte befolkningen att få veta vad ryssarna redan visste: man tutade i oss lögnen att vi var helt alliansfria.

En vän kallar detta ”en svensk fobi för öppenhet”.

Svensk säkerhetspolitik präglas ännu idag av en sådan fobi för öppenhet. I synnerhet inom mitt parti, Socialdemokraterna, som än så länge håller hårt på alliansfriheten. Med en majoritet av medlemmarna kritiska till NATO medlemskap blir det svårt för partiets ledning att svänga, om de inser att de måste svänga. Då kanske man tvekar att öppet debattera saken. Det är för känsligt.

Den ryska aggressiva hållningen till väst och kriget i Ukraina sätter Sverige i ett nytt säkerhetspolitiskt läge. Finland är på väg in i NATO. Samtidigt har den svenska nedrustningen sen 35 år tillbaka gjort det mycket svårt att försvara Sverige effektivt vid krig mellan stormakterna. Vi har inget civilförsvar, det förintades under Göran Perssons tid vid makten, och nästan inga beredskapslager. Var ska vi få bensin, diesel och mat från om världsmarknaden rasar ihop?

Nedrustningen har drivit Sverige in i ett hörn. Vad vi än anser om NATO har vi inte mycket annat val än att gå med NATO om vi vill kunna försvara oss. Finland kan försvara sig själv, bättre än vi kan, med 300.000 soldater och 700.000 reservister, vapen för dessa och fulla beredskapslager, men anser ändå mer och mer att de behöver hjälp av NATO.

Tacka nedrustarna för att Sverige inte har något annat alternativ kvar än NATO, vad vi än i övrigt anser om USA och NATO.

EU är inget alternativ. En lös s.k. allians som aldrig någonsin samövat sina styrkor, kan knappast hjälpa oss vid krig.

Alltså återstår bara ett alternativ. Låt oss löpa linan fullt ut och bli medlemmar i NATO! Låt oss överge den hycklande skenbara neutralitet vi haft under kalla kriget och ta till oss Palmes ord från 1970: och skaffa det bästa möjliga samarbete vi kan få med NATO och USA!