Öland en kommun: även vi ja-sägare har skäl att rösta nej

Insändare i Ölandsbladet idag.

Jag har länge känt mig kluven till folkomröstningen den 26 maj. Som vision är idén om en kommun på Öland jättefin. Öland har massor att vinna på att gå enat in i framtiden.

Men visioner är inte nog. Framtiden byggs inte av visionärer som sitter på små moln i det blå och filosoferar. Framtiden byggs av personer som vet hur man förverkligar drömmarna och idéerna. Utan tydliga färdvägar, mål, kostnadsberäkningar och förslag brukar det bli pannkaka av även de vackraste visionerna.

En gång i tiden kände jag en ingenjören som skröt med att han byggt världens längsta tvättlina. Han byggde 20 mil kraftledning i Afrika för SIDA-pengar. Politikerna och biståndsorganisationerna hade en underbar vision om el för en fattig befolkning. Problemet var bara att det inte fanns kraftverk för att producera elen. Så långt hade man inte tänkt då man planerade.

När jag ser på ja-kampanjen tänker jag på min gamle vän ingenjören. Det finns inga konkreta förslag hur vi ska förverkliga idén om en kommun. Hur ska kommunen styras, och från var? Vad kostar det? Hur gör vi med förvaltningarna? Vad sker med Borgholm om Färjestaden blir centralort. Inget av detta har vi svar på idag. Det verkar bli tvättlina av det hela.

I alla andra delar av politiken förväntas vi fritidspolitiker fatta beslut grundat på fakta och kostnadsberäkningar. Inte ens det nya piratskeppet för barn nere i hamnen klubbades igenom utan ritningar, kostnadsberäkningar och planer.

Men det som är viktigt när ett piratskepp för barn byggs i hamnen tycks inte vara viktigt vid folkomröstningen om en kommun.

Därför måste jag, som egentligen brinner för visionen om att bygga en kommun på Öland, rösta nej den 26e.

Torbjörn Jerlerup

Socialdemokrat, ersättare i Miljö- och byggnadsnämnden

Pia Kjaersgaard i Danmark ”för mycket bögeri i eurovisionsschalger-festivalen”

Sverigedemokraternas systerparti i Danmark, Dansk Folkeparti, leddes tidigare av Pia Kjeersgaard. Numera är hon inte ledare för partiet utan talman i parlamentet. Men under många år gav hon aktivt stöd till Sd i Sverige i sin egenskap av partiledare. Hon ställde upp på gemensamma manifestationer med Sd t.ex.

Nyligen twittrade hon detta om eurovisionsslagerfestivalen. ”Det är allt för mycket bögeri” i festivalen.

Skråmobarnens mormor visar journalistikens problem

Under de sista åren har jag många gånger haft skäl att undra hur svenska journalister fungerar. Man har pratat mycket om Skråmos barn den sista tiden och media har följt Patricio Galvez kamp för att få hem barnen. Men ingen har frågat Galvez vad han tycker om Skråmor mormor, hans ex ”Umm Hamza”, eller skrivit om henne i samband med reportagen om skråmobarnen. Umm Hamza, Skråmor mormor, är en av de svenskar som öppet stött IS, hon flyttade ner till Islamska Staten och bodde där två år tillsammans med dottern och svärsonen. Dessutom har hon rekryterat folk för IS.

Nu visade det sig att Galvez samarbetar med henne om att få hem Skråmobarnen.

Man kan tycka att om nu skråmobarnen ska räddas till Sverige så borde journalister ställa sig frågan hur de anhöriga till Skråmo och hans fru såg på att de reste till IS Eller att de googlar, eller att de frågar experter som vet mer. Men så har inte skett.

Inte förrän igår då Doku och Expressen ställde saker på sin spets genom att avslöja att Galvez samarbetar med barnens IS-älskande mormor. (Läs det här.)

Jag har funderat mycket över detta då jag läst rapporteringen om Galvez och skråmobarnen. Min fråga har varit enkel. Hur se Galvez på mormor Umm Hamza? Förstår Galvez att barnen måste isoleras från sin mormor? Har han brutit kontakten helt med henne?

En källa med insyn i Galvez liv berättade för mig för ca en månad sen att Galvez ännu var positivt inställd till sitt ex, Umm Hamza.  Jag anser att barnen ska tas hem. men det absolut värsta som kan ske nu är att barnen får växa upp med personer som stöder IS. Det får inte ske. Då har vi problem om 15 år, stora problem.

Barnen måste omhändertas och isoleras från deras mormor. Och om barnens morfar inte kan dra gränsen och hålla den IS älskande mormorn borta så får myndigheterna förbjuda även Galvez, barnens morfar, att träffa barnen.

Men viktigast av allt är att vi börjar ställa frågan hur journalisterna varit funtade som inte gjort research på familjen, eller, alternativt, valt att inte ställa frågorna om Umm Hamza till Galvez. Ja, varför har media i praktiken inte skrivit något om detta sen diskussionen om Skråmobarnen började?

Den enda som skrivit om det tidigare har varit Magnus Sandelin. Samma Sandelin som grundade Doku som alltså igår visade att mormorn är på besök hos skråmobarnen.

Jag har sett detta allt för ofta nu. Och det gäller inte bara ifråga om skriverier om radikal islamism. Det känns som om journalister helt enkelt ofta inte gör sitt jobb. Är det bristande nyfikenhet, bristande kunskap i journalistiskt grundarbete eller är det ideologiska spärrar som leder till sånt här? Bra fråga!

*******

Läs artikeln i The Star där Umm Hamzas stöd och försök att rekrytera folk till IS avslöjades: Documentary’s online sting exposes Daesh recruiters.

Dokumentären Undercover in ISIS kan ses här

SVT och en del annan media skrev om Umm Hamza då det begav sig, 2016: Skulle bli IS-krigarens fru

Kalifatet kallar (2016)

 

Måste vi lägga ner försäkringskassan för att rädda socialförsäkringssystemet?

I flera år har vi debatterat problemen i med sjukförsäkringssystemet och i flera år har funktionshindrade varit rädda att mista sin assistans, men problemen kvarstår. Vad beror det på och vad kan vi göra åt det?

Tyvärr har mitt eget parti, Socialdemokraterna, legat bakom en politik som är så fel att medborgarnas förtroende för både regering och socialförsäkringssystemet urholkats.

För de med funktionsnedsättningar började det med striktare utredningar om deras funktionsnedsättningar, för ca 13 år sedan. Försäkringskassans personal ombads ställa intima frågor om de som skulle få assistansersättning, man klockade tiden det tog på dass och duschen. I flera fall följde försäkringskassans personal med in på dass medan personen som behövde stöd och hjälp naken duschades eller satt på dass.

Man kunde se ett mönster. Antalet personer som fick assistans beviljat minskades och det blev svårare att öka antalet assistanstimmar. Avslagen ökade. Men om det var illa under alliansen blev det värre med Socialdemokraterna i regeringen. Då började Försäkringskassan avslå ansökningar på assistans. Runt 90% av alla ansökningar för ny assistans avslås idag och personer som haft assistans länge mister det.

För de sjukskrivna började det under Alliansens tid. Minns ni FAS3. Arbetslinjen och FAS3 handlade för de sjukskrivna om att de skulle arbeta till varje pris. De utfasades ur sjukförsäkringssystemet efter en viss tid, vare sig de var friska eller inte, och tvingades ta enkla jobb, ofta sedda som ”slavjobb”, utan ersättning.

Det var nu det började med eländet att sjukskrivna skulle tvingas söka jobb. De skulle ”testas” mot hela arbetsmarknaden. De de inte kunde bevisa att det inte kunde finnas något jobb någonstans för dem, så kastade Försäkringskassan ut dem ur sjukförsäkringssystemet. Minns ni Klamydiabrevet 2010 (läs om det här)? Hela slutet av 2010 års valrörelse handlade om sjuka som tvingades söka jobb för att Försäkringskassan inte ansåg dem vara friska.

Sen 2014 styr Socialdemokraterna. Men de har inte gjort något åt problemet med neddragningarna i sjukförsäkringsssystemet och inom LSS: Tvärtom. Det har blivit värre på många sätt.

2015, mitt under flyktingkrisen, sa Magdalena Andersson att tre kostnadsökningar var problematiska och något regeringen var tvungna att spara på. Kostnaden för flyktingar, sjukförsäkringssystemet och LSS. (Läs källan här)

”Det handlar också om att dämpa kostnadsutvecklingen på andra områden där vi ser att kostnaderna ökar, tex sjukskrivningar och assistansersättning, där fanns åtgärder i budgeten som verkligen behöver gå igenom i riksdagen nu”

Det var ungefär nu regeringen skrev att Försäkringskassan skulle se till att sjukskrivningarna minskar. Man satte 9 dagar som mål för försäkringskassan. Ungefär så många dagar bör en svensk vara sjukskriven vart år, ansåg regeringen. Försäkringskassan fick som direktiv att driva igenom att det blev så.

Signalpolitik

Regeringen har fått mycket kritik för att de formulerat mål för Försäkringskassan som går ut på att man måste spar. Att de får kritiken är inte konstigt. Regeringens signalpolitik betyder mycket. Signalerar regeringen att förvaltningar och myndigheter måste spara brukar besparingar bli resultatet av det.

Alla problem vi nu ser med besparingar inom LSS och sjukförsäkringssystemet började med Socialdemokraternas försök att reformera socialförsäkringssystemet. En process som började 2002-2003 redan. Den kulminerade i den Socialdemokratiska utredningen om Socialförsäkringssystemet från 2006. En utredning som S initierade och som släpptes då Alliansen styrde efter valet 2006. (Läs om den här.) I den formuleras hela politiken som vi ser än idag. Sjukförsäkringssystemet och LSS skulle förändras och man skulle lägga fokus på den så kallade ”arbetslinjen”. Att få folk i arbete ansågs vara Försäkringskassans uppgift. Socialförsäkringssystemet var för dyrt, sa man.

Trots all kritik fortsätter regeringen än idag att ge direktiv till Försäkringskassan som går ut på att de måste spara, och att Försäkringskassans uppgift är att se till att svensken blir friskare.

I vårbudgeten i år kunde man läsa att regeringen förutspår att antalet personer som beviljas LSS går ner de kommande åren. (Källa här) Samtidigt som regeringen tagit bort 9 dagars målet för sjukförsäkringen kan vi läsa att Försäkringskassan än idag har som mål att minska antalet sjukskrivningar. Aftonbladet formulerade sig träffsäkert om detta. (Läs det här)

”Myndigheten skriver också redan att målet på sikt är att så få människor som möjligt ska behöva vara borta från jobbet på grund av sjukdom. Det låter rimligt, men är det verkligen Försäkringskassans uppgift?”

Och exakt det är vad problemet rör sig om.

Förtroendet minskar

Det är givetvis bra att regeringen har som mål för all politik att minska sjuktalen. Men det är något man måste arbeta på ihop med kommuner, landsting, arbetsgivare, facken och arbetsförmedlingar. T.ex. skulle man kunna underlätta för folk att arbeta deltid och man skulle kunna öka rehabiliteringssatsningarna.

Men Försäkringskassan Ska ha NOLL att göra med en sådan politik. Försäkringskassan ska bara dela ut pengar till de som är sjuka (och de som behöver LSS), inget annat.

Problemet vi har idag är att Försäkringskassan fått ordern att minska antalet personer som är sjukskrivna (och antalet personer med LSS). Det finns endast ETT ENDA sätt som de kan bidra till minskade sjukskrivningar och det är genom att underkänna fler sjukskrivningar. Dvs det de gör idag.

Det är här regeringarna vi har haft de sista 15 åren visar sin inkompetens på detta område. ger man Försäkringskassan i uppdrag att minska sjukskrivningarna KOMMER MAN att bedöma sjukskrivningarna tuffare och avslå fler ansökningar om sjukpeng. Det krävs inte att man är professor för att förstå detta. Det är exakt det som skett de sista 15 åren.

Det är detta vi måste förändra i grunden.

Jag har en besvärlig hosta kopplat till nån sorts allergi. Jag vet inte helt eftersom sjukvården inte utrett det ännu. Läkarna varnar mig för att vara sjuk mer än två veckor på grund av detta. Sist jag var på Borgholms hälsocentral fick jag veta att Försäkringskassan troligen inte skulle bevilja sjukskrivning. ”Om du är sjuk mer än tre veckor, försök då jobba några dar efter två veckor, och sjukskriv dig igen sen.”

Sånt här är inte bra. Det gör att förtroendet för myndigheter och regering urholkas.

Kanske en del av förklaringen till att Sverigedemokraterna kunnat växa sig starka är att fler och fler upplever att regering och myndigheter pissar på dem?

Ja det är starka ord. Men skulle jag bli så sjuk av min hosta att jag inte kan jobba efter två veckor och nån hemligstämplad anonym läkare på Försäkringskassan avslår ansökan om sjukpeng, skulle jag anse att någon ”överhet” står och pissar på mig!

Det är många människor som drabbas eller hotas att drabbas av regeringens signalpolitik.

Vad bör göras?

Det viktigaste regeringen kan göra nu är att samla alla som varnat för detta. Sammankalla till konferenser. (Men släpp inte in de som byggt systemet och inte varnat för det). Regeringen måste hitta nya ideer för hur man löser problemet.

Sen måste signalpolitiken bort. REGERINGEN kan ha som politik att minska sjukskrivningarna men det är en katastrof att ge Försäkringskassan de direktiven. De ska bara betala ut pengarna till de sjuka.

Sen måste regeringen  be sjukskrivna och de funktionshindrade med LSS om ursäkt. Detta är jätteviktigt. Och detta måste göras snarast.

Sen kan man formulera en ny politik. En där sjuka behandlas som sjuka. Där man gärna försöker rehabilitera folk och få ut dem till arbete, men inte till varje pris.

Sen för att besvara frågan i rubriken. Bör regeringen lägga ner Försäkringskassan? Mitt svar är kanske. Kanske det behövs något helt nytt? Kanske är Försäkringskassan så infekterad av 15 års signalpolitik att kassan är bortom all räddning. Jag vet inte. Kanske behövs det så drastiska åtgärder för att folk ska återfå förtroendet för socialförsäkringssystemet? En felaktig signalpolitik ledde till den kris vi har idag. Kanske behövs en lika kraftig signalpolitik för att folk ska förstå att regeringen på allvar vill förändra politiken och skapa ett humant försäkringssystem.

/Torbjörn Jerlerup, Socialdemokrat

Utvisa inte Abo Raad utan en offentlig dom

Ska man kasta ut någon ur landet måste man kunna lägga fram bevis och belägg för brottslig verksamhet, helst i form av en dom, eftersom den anklagade måste kunna försvara sig. Därför är jag mot att den radikale imamen Abo Raad kastas ut ur Sverige.

Abo Raad och hans son ska utvisas från Sverige. Det förtjänar båda. Jag har följt vad Raad och hans familj hållit på med i några år nu. Jag har förfärats av att myndigheter inte agerat mot dem.

Troligen har fd IS anhängare börjat berätta om den roll Abo Raad spelat för dem. Men man behöver inte den informationen för att ogilla Raad. Det räcker med att veta att Raad varit religiös ledare bakom webbsajter som förespråkar att homosexuella och avhoppare från islam ska dödas, att man ska föra krig mot väst och att en muslim aldrig får bli vän med en ickemuslim. (Läs mer här!)

Men ändå applåderar jag inte nu när Raad tydligen ska kastas ut ur landet.

Rättsstaten är viktig för mig. Han måste kunna få veta skälen till att han kastas ut och få en chans att försvara sig. Bevis o belägg o rätt att försvara sig är rättstatens grund och kärna.

Så jag vill kasta ut honom, men inte så här.

USA struntade i rättsstatens principer i Guantanamo. De som sitter där har varken fått skälen till varför de är där eller en laga dom. Och vi andra har inte fått se bevisen heller.

Radikala islamister har kunnat rekrytera genom att peka på Guantanamo som ett exempel på att USA inte bryr sig om mänskliga rättigheter. Guantanamo har varit bra… för IS och Al Qaida.

Svenska statens rapporter om Muslimska Brödraskapet 2017 och 2018 var början till en oroande trend. Att staten agerar mot rörelser utan bevis och belägg för det de gör.

Är det en fortsättning på det som vi ser?

Minns ni kommunarresterna mot kurderna på 80talet som Jan Guillou protesterade mot? De upphävdes av Högsta Domstolen som olagliga. De som fått kommunarrest fick nämligen inte se skälen till varför de fick det, och kunde inte försvara sig.

Ja Abo Raad förtjänar onekligen en utvisning, ändå är jag mot den. Rättstatens principer är viktiga för mig. Det finns ingen dom. Bevisen hålls hemliga av SÄPO. Han kan inte försvara sig utan att SÄPO offentliggör all bevisning.

Kan man inte döma Raad i Sverige för något så ska man inte heller utvisa honom.

Först gör svenska staten näst intill inget mot IS och radikal islamism i flera år. Och plötsligt över en natt ska man göra saker och går vid sidan om rättstatens principer för att göra detta.

Vi kanske ska ändra lagen istället så det blir straffbart att propagera för att döda homosexuella och personer av annan tro, och att stödja terrororganisationer.

Jag kommer att motsätta mig idén om höjd pensionsålder.

”Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.” 

Jag kommer att motsätta mig idén om höjd pensionsålder. Jag kommer att slåss mot det med näbbar och klor om det behövs.

Alla som är för det spottar på de konservativa, liberaler och socialister som byggt vår välfärd. Under 1900talet enades progressiva från Högern, Folkpartiet, Centerpartiet och från mitt parti, Socialdemokraterna, och många andra, om att det var en bra utveckling att MINSKA arbetstiden.

Måste vi nu gå åt motsatt håll så är det ett bevis på att samhället är i en djup kris, och att det politiska och ekonomiska system vi har nu måste bytas ut.

Till vad, vette tusan? Kanske till den mer reglerade ekonomi västvärlden hade fram till 70talet. Ett första steg vore att höra vad alla som varnat för att dagens utveckling inte är sund, har att säga.

Det är människors frihet som är viktigast för mig. Om vi måste välta omkull det politiska spel vi har idag, så be it. Då får vi återreglera ekonomin, eller göra det som krävs för att trygga friheten.

Samma med alla försök att skära ner på LSS och funktionshindrades frihet.

”Om rådgivarna säger att vi måste öka arbetstiden, är det dags att söka nya rådgivare. 6 timmars arbetsdag, bättre sjukförsäkring och fler som får LSS är vägen vi MÅSTE ta. Utvecklingen måste gå framåt!”

Läs min artikel om höjningen av pensionsåldern och om faran med att gå bakåt i utvecklingen här!

Att höja pensionsåldern är att gå BAKÅT i utvecklingen! Och i kulissen väntar mörkerkrafter, som Sd, som profiterar på att samhället går bakåt.

”Organiserat tiggeri” och den svenska polariserade debatten

Är tiggeriet organiserat eller inte?

I den svenska polariserade debatten är det mest två röster som hörs, de som säger att tiggeriet är organiserat av kriminella och därmed att tiggarna är kriminella, och de som säger att det inte är det. Den polariseringen är farlig. Den gör att man missar en massa saker. Mänskliga tragedier utspelar sig i gråzonerna mellan de två polerna.

Jag har skrivit om nazismen och deras kamp mot organiserat tiggeri på 30-talet. Nazisterna ville piska upp hat mot romer och fattiga och de grupper som gav hjälp till romer och fattiga, och drog igång en kampanj mot ”organiserat tiggeri”. precis som Sverigedemokraterna idag drog de likhetstecken mellan tiggare och kriminella och tiggeri och kriminalitet, och stigmatiserade hela folkgrupper.

Att Sd gör samma idag är typiskt för tidsandan.

Men betyder detta att tiggeriet INTE är organiserat? Ska man tro de i den motsatta polen i debatten, och många antirasister, så är det så. Eller så pratar man inte alls om hur det är.

Svaret är: nej absolut inte. Det är organiserat, i värsta fall av kriminella, men oftare av personer som ser sig som entreprenörer som vill hjälpa tiggare och tjäna en hacka själv. Ganska ofta av släktingar eller av personer som vill hjälpa till av ideella skäl också.

Ska vi kunna hjälpa de som är utsatta, och framför allt om vi vill råda bot på missförhållandena för romerna i hemländerna, som Bulgarien och Rumänien, måste vi ta med det i beräkningarna. Vi kan inte ha skygglappar eller anpassa debatten efter ideologiska betänkligheter. Men allt måste givetvis debatteras utan rasistiska generaliseringar om romer.

Hur vet vi detta? Ja, man kan ju prata med dem, till exempel. Men man förstår det även om man inte pratar med dem. Om man tittar så ser man sällan bråk om platserna tiggarna sitter på. Och ofta är det en och samma tiggare som sitter där. Ofta har äldre personer med noll möjlighet att hävda sin rätt till en plats en och samma plats i flera månader, och det kan vara en riktigt lönsam plats, utan att någon annan gör anspråk på den. Antalet som tar sig hit och själva hittar en plats utan att luta sig mot någon form av organisering är nog ganska få.

Om man tittar på fenomen som tiggeri förr och nu har den ofta varit organiserad. Det måste man göra, annars skulle det bli krig om de bra platserna. Man kommer överens inbördes, man tilldelas en plats av en entreprenör, en grupp eller familj man tillhör eller av personer som arbetar ideellt. Ofta är det en mix av alla dessa faktorer.

Och tyvärr, eftersom vi pratar om en organisering i det fördolda, kan i värsta fall kriminalitet vara inblandat.

Om man vill kan man dra liknelser med svenskarna som emigrerade och hamnade i USAs städer på 1800talet. De sökte ofta hjälp från andra landsmän. Informell hjälp oftast, även om det fanns arbetsförmedlingar och liknande för skandinaver. Denna hjälp var inte alltid hederlig. Hamnade man i Chicago riskerade man att behöva hjälp från den svenska maffian i staden. På östkusten hamnade man ofta i det som kallades skandinaviska maffian om man sökte jobb i en hamn. Hamnarna på östkusten var nämligen till stor del kontrollerade av skandinaver. grupperna ville tjäna pengar svart, och hjälpa varandra socialt, men hamnade inte så sällan i kriminalitet.

Det betyder inte att det är rätt att dra alla tiggare eller rumänska romer över en kam, lika lite som det hade varit rätt att dra alla svenskar i USA över en kam bara för att maffian där var svensk (Läs om Fred Lundin t.ex.). De flesta svenskar som flyttade till USA organiserade sig utan att hänfalla till grov kriminalitet.

Men i dagens polariserade Sverige är det svårt att diskutera en sån här sak. Å ena sidan har vi rasistiska skränhalsar som hävdar att alla tiggare är kriminella, och å andra sidan personer som inte vill diskutera problem och dilemmat i tiggeriet av rädsla att det gynnar de rasistiska skränhalsarna.

Så, ja, tiggeriet är organiserat, vilket var och en själv kan se på hur välfungerande systemet fungerar, utan slagsmål och krig om platserna. Men nej det betyder inte att alla tiggare är kriminella eller att man bör förbjuda tiggeri. Människor organiserar sig, ofta med släktband och vänskapsband som grund men ofta också med vinst och pengar som drivkraft, för så fungerar vi människor. Vi är inte ensamvargar, vi är sociala varelser.

Men en del tiggare hamnar riktigt illa ut. Och ska vi kunna hjälpa dem måste vi ha en öppen diskussion om alla aspekter av tiggeriet. Dessutom behövs det om vi ska stoppa den kriminalitet som en del av de som organiserar tiggeriet sysslar med.

Men ska vi lyckas med det måste vi kunna skilja mellan två begrepp: ”en del” och ”alla”. Att dra alla romska tiggare över en kam är rasism, att prata om något en del romska tiggare gör är inte rasism. Så enkelt är det. Precis som det inte var rasism att tycka att den svenska maffian i Chicago var ett problem för 110 år sedan, men det var rasism att antyda att alla svenskar var kriminella.

Vi behöver mindre polarisering och mer öppen dialog om ALLA problem vi har i samhället, utan skygglappar. Och nej, jag vill inte förbjuda tiggeri. Sättet man kan stoppa tiggeriet bäst på är att vrida om näsorna på de styrande i Bulgarien och Rumänien så de tar krafttag mot utanförskap och fattigdom bland romer, och mot den rasism mot romer som grasserar i de länderna.