Aldrig mer!

Det händer att jag får frågan varför jag använder så starka ord då jag skriver om krisen i sjukförsäkringssystemet och inom LSS. Det händer ganska ofta också att jag får frågan varför jag är så öppen med min kritik mot mitt eget parti.

Svaret är enkelt. Astrid Lindgren hade nog formulerat det så här: ”annars är man ingen människa utan bara en liten lort”.

Socialdemokraterna, mitt parti, har regerat i sju år och utförsäkringar och nedskärningar i LSS har hållit på i snart 16 år. Det var kanske värre under Alliansen, om det tvistar de drabbade och de lärde, men har sannerligen inte blivit bättre.

Jag vet mycket om det lidande och den död politiken idag medför. Som alltid när man pratar om grupper som utsätta för lidande ska man lyssna till gruppens egna beskrivningar av det. Det är inte upp till mig att ta berättelsen från dem. Om man t.ex. besöker grupperna på Facebook där offren för politiken samlas är det starka ord. regering och riksdag beskrivs ´med ord som nazister och fascister och mördare, och den egna situationen för individerna beskrivs ofta med lika starka ord. Så sent som idag såg jag en kille som fått minskat antal timmar med assistans beskriva sin situation som husarrest. I en grupp om krisen i sjukförsäkringarna beskrev en annan kvinnas självmord som att staten mördat kvinnan (den som begått självmord hade utförsäkrats och gick på soc, som sjuk och hotades att fråntas även soc eftersom hon inte kunde söka arbete).

Ska vi ta dem på allvar måste vi även respektera deras val av ord. Minst av allt bör vi censurera gruppers ordval när vi pratar om en grupp som faktiskt var förintelsens offer, som funktionshindrade. De var i lika hög grad som judar och romer förintelsens offer och de första som gasades var den grupp som idag i Sverige behöver LSS. Om en person med funktionsnedsättningar kallar dagens politik naziliknande ska vi lyssna, inte protestera mot ordvalet.

Risken är stor att framtida generationer kommer att betrakta dagens behandling av sjuka och funktionshindrade som lika barbariskt som rasbiologin, tvångssteriliseringarna och Vipeholmsexperimenten under 1900talet.

Hur har det blivit så här att sjukförsäkringssystemet och LSS urholkats så att det skapat lidande och död? Internt i mitt parti, S, skyller man givetvis på Centerpartiet och Liberalerna. Att man fått kompromissa i denna fråga som i andra frågor, dvs att det är C och L som reformer av sjukförsäkringarna för att hjälpa de drabbade.

Måhända. Men samtidigt ser man oftast inte hur akut och förödande det är, det märks tydligt. För så vidare prioriterad är inte frågan om krisen mitt parti.

Och pratar man med politiker i C och L ser man att även de inte ser hur akut det är. Men de skyller givetvis även på sossarna och Mp.

Sen förvånas politiker över att politikerföraktet sprider sig…

Jag vet människor som både dött och begått självmord pga utförsäkringar! För att sammanfatta: partierna måste få tummarna ur röven och ändan ur vagnen och stoppa urholkningen av sjukförsäkringarna och LSS. NU, inte imorgon!

Sen vore det på sin plats med en offentlig ursäkt från regering och riksdag för nedskärningarna och för andra begågna fel genom historien, som t.ex. Vipeholmsexperimenten.

Och sen måste det läggas fram förslag för att reformera även sådant som psykvården, Bup och Soc. Där är det i och för sig inte sämre än förr, men det finns stora hål i välfärdsssystemet. Gigantiska hål.

Ps

Jag vet att man måste kompromissa. Men då måste man hantera konsekvenserna av det. Och markera att man vill annorlunda. Och man måste lägga fram förslag för att lösa problemen. Jag ser inte mycket av offentliga krisförslag och förhandlingar kring denna kris och jag ser inga offentliga förklaringar från mitt parti där man markerar att man VILL annorlunda men inte kan.