Om inkonsekventa antirasister som försvarar eller kritiserar Amanj Aziz

Om inkonsekventa antirasister som försvarar eller kritiserar Amanj Aziz

I debatten om Amanj Aziz på dramaten kommer en hel del fördomar och inkonsekvens upp till ytan. Personer som säger sig vara antirasister och demokrater och mot homofobi försvarar en person, Aziz, som både är homofob och antidemokrat och som samarbetar med rasister som vill döda homosexuella. Det är inkonsekvent. Men inkonsekvensen syns på andra hållet också, bland Amanj Aziz kritiker. En del personer upprörs över antirasisters kompromisser med rasister och homofober men är själva blinda för sina egna kompromisser med muslimhatare.

Tyvärr är detta alltför vanligt. Det är som om det slår slint hos en del personer. De anser att eftersom en person har utsatts för hat och förtryck så måste man försvara denne även om hen själv utsätter andra för hat och förtryck.

Så är det med hur en del personer ser på Amanj Aziz. Han måste vara en av de ”goda” eftersom han är muslim och utsatt för hat mot muslimer. Så man blundar för det hat han själv sprider eller stöder.

Inkonsekvens bland Amanj Aziz kritiker

Men inte bara de som stöttar Amanj Aziz är inkonsekventa. En del av Aziz kritiker ropar högt om hur hårresande det är att folk blundar för Aziz och hans vänners homohat och rasism men blundar själva för islamofobin, muslimhatet.

De inkonsekventa av den sort är inte islamofober själva. Men de är inkonsekventa. De kan reagerar mot judehat eller homohat (tex) men blundar då deras vänner saluför ideer om muslimer som liknar det judehat eller det homohat de avskyr. En av dem är Sakine Madon som kritiserade författaren till pjäsen Aziz deltar i, America Vera Zavala, med dessa ord;

”varför hon är så överseende med homofobi och antisemitism när det kommer till Amanj Aziz.” (Källa)

Varför är hon överslätande mot judehat? Kanske av samma anledning som Sakine Madon är överslätande mot muslimhat, kanske? Vera-Zavala och Madon kanske är varandras spegelbilder? Ingen av dem har uttalat hat mot homosexuella, judar eller muslimer men de har båda rabiata hatare i sin vänskapskrets.

Ida Dzanovic skrev ett inlägg på sin Facebooksida igår som är värt att lyftas fram. Hon ifrågassätter Sakine Madon samtidigt som hon också gör poängen att man kan vara konsekvent både Amanj Aziz rasism och islamofobi..

Däremot, det problematiska med Sakine är att hon aldrig har varit objektiv och konsekvent i islamofobifrågan.  När islamofobi dyker upp i hennes nära kretsar, så blir hon tyst eller försvarar den som blev kritiserad.

Vi hörde aldrig Sakine i kritik mot Sara Mohammads (GAPF) generaliseringsfulla, hatiska och nästan maniska inlägg liksom uttalande.

Medan kritiken darrade i full fart så har Sakine suttit i en rad event med Sara Mohammad (GAPF) för att aldrig glömma bort Pella och Fadime, medan allt annat glömdes bort….

Du själv kan t.o.m. arrangera event med folk som uttalar sig hatiskt mot muslimer utan att anmärka något, så … Hur kan du plötsligt sitta och peta på Vera-Zevalas engagemang med Aziz?  Mer balans och konsekvens lady, tack! (Källa)

Det finns fler exempel man kan ta från Madons vänkrets på personer som ofta kan gå helt bananas mot muslimer och islam. Ofta mitt framför näsan på henne. Jag har själv befunnit mig i trådar på Facebook där hon deltagit och hennes vänner löpt amok och jämfört naziuniformer och hijab eller bluddrat om att Sverige hotar att islamiseras.

En snabb googling visar det nära samarbetet Sakine Madon har med Sara Mohammad.

Jag har själv reagerat på detta samarbete. Speciellt eftersom Sakine Madin ofta klagar på att andra människor är inkonsekventa och överslätande.

Varför blundar hon för Sara Mohammads islamofobi? Är det för att hon anser att eftersom hon förtryckts av personer som kallat sig muslimer, så har hon ett frikort att uttala sig rasistiskt, svepande och generaliserande om muslimer? Hon anser att Sara Mohammad har den rätten att sprida hat mot islam och muslimer men jag tror inte hon skulle försvara Israel Shamir eller Lasse Wilhelmsson när de generaliserar negativt om judar och judendom och åberopar sin judiska bakgrund och förtryck för att försvara sina ord.

Ibland får jag frågan varför jag är så mycket mot att man generaliserar om vita. Amanj Aziz och hans vänner anser nämligen att ”vita inte kan vara antirasister” och generaliserar i termer av att alla vita bär kollektivskuld för hat och kolonialism. Svaret är enkelt: en rasism kommer sällan ensam. Om man börjar generalisera negativt om en grupp, eller demonisera den, så löper man risken att vara blind för vissa former av rasism och hat. Amanj Aziz och deras vänner generaliserar negativt om vita, hans försvarare blundar för det och i den vevan råkar de blunda för annat hat också, som homofobi.

Det är exakt den risken man löper om man inte konsekvent står upp mot alla former av demoniseringar som riskerar att peka ut en hel grupp eller negativa generaliseringar om gruppen. Som Sara Mohammads berömda generalisering om personer som ”heter Ahmed eller Muhammed”…

”’det är inte varenda person som heter Ahmed eller Muhammed som har en pistol i handen för att mörda dig som svensk’. Det köper jag gärna i integrationsprocessdiskussionen, Men när det gäller hedersmord och hedersrelaterat våld är det absurt att använda det. Lika gärna kan han mörda honom. Varför inte det? Han kan mörda sin dotter, varför kan han inte mörda din son?”

I Sara Mohammads ögon finns bara ett islam: det är det islam extremister, rasister, och fundamentalister är anhängare av. Det är djupt problematiskt och färgar allt hon säger eller skriver. Som då hon skriver om hijaben. I hennes ögon kan man endast vara för hijab om man är islamistiska sexistister eller viljelöst offer för hatiska sexistiska förrövare. Med en sådan syn demoniseras hijabbärare, eller förklaras kollektivt vara offer för elaka muslimska män.

På samma sätt demoniseras islam då man generaliserande förklarar att sharia är ondska, som Sara Mohammad också gör. Sharia är inget annat än det som motsvarar kristna lagar och levnadsregler. Begreppet används av alla, och omfattar allt från regler hur man ska städa och sköta en lokal moske till saudiarabiens ideer om hur de ska styra sitt land. Sharia används både för att försvara hedersförtryck och demokrati och för att bekämpa kvinnorsrättigheter och demokrati.

Jag är den förste att stå upp mot hedersförtryck. Men att om man tror att alla som bär hijab är islamistiska sexister eller viljelöst offer för hatiska sexistiska förrövare är man rasist. Det är lika snurrigt, och rasistiskt. som att anta att alla som bär kippa är judiska fundamentalistiska sexister eller viljelösa offer. Och det är när hon hanterar vänner som sprider sådana snurrigheter som Sakine Madons inkonsekvens lyser igenom!

Överhuvudtaget tolereras vilda generaliseringar förvånansvärt ofta bland de aktiva i denna debatt. Man blundar för personer som drar alla vita, homosexuella, muslimer, judar, eller vad det än må vara, över en kam. Snälla, sluta med det!

*******************************

Läs mer om Sara Mohammad och GAPF här:

Man kan undra hur mycket bevis som krävs för att folk ska inse att GAPF och Sara Mohammad hatar muslimer och islam och har det, inte kampen mot hedersvåld, som sin främsta drivkraft. Hur länge ska politiska partier, universitet och skolor stödja en grovt rasistisk förening?

Camilla Grepe och Devin Rexvid

Kampen mot hijaben hotar korset och kippan

GAPF – mer islamhat än heder

Sara Mohammad – stolt islamofob | Sverige är inte världens navel!

Sara Mohammads rasism (del 2)

Bör islamofobiska GAPF och Sara Mohammad få statliga stöd

Dani M, Sara Mohammad och antirasismens rasismproblem

Hedersmord och hatet mot kurder och muslimer

En annan som samarbetat med GAPF är Nima Dervish

Nima Dervish: när muslimhat goes rumsrent

Nima Dervish och IS har samma syn på islam

En annan som är viktig för GAPF är Johan Westerholm

Jakten på Johan Westerholms oavslutade master

***

Annonser

Symbiosen mellan skeva mansideal och skeva kvinnoideal ( #metoo #tystnadtagning)

Att vara manlig kändis betyder att man får frikort i många mäns och kvinnors ögon, och får bete sig lite hur fan som helst. Detta är ett fenomen jag äcklats över länge.

Har ni läst ”Fy skäms – Så uppför man sig inte” av Richard Fuchs (1981)? Om inte, så gör det. Ingen har beskrivit det där med kändisars ”frikort” att uppföra sig hur fan man vill,  så bra som honom. Jag har inte boken framför mig men jag har hans målande beskrivningar av kändisar som drar fram genom krogarna, slår ut tänder på män och klämmer kvinnor på brösten, och möts av trånande suckar från båda könen: ”åh, en äkta man”.

#tystnadtagning

Under hashtaggen #tystnadtagning debatteras just nu kändisars övergrepp på teatrar och i filmvärlden. Äntligen, var min första tanke. Äntligen ryter kvinnor, och män, till mot galenskapen.

Dessa kändisar inom filmvärlden och teatervärlden har kunnat få jobb hur lätt som helst år ut och år in och omhuldats som förebilder, av både kvinnor och män. Så det är inte konstigt att mansidealet blivit skevt. Pojkar växer upp i en kultur där de inser de att de där lite brutalare typerna är populära, får manlig respekt och manliga vänner, får tjejer, och t.o.m tolereras av föräldrar och släkt , och ett skevt mansideal växer fram. Med rövhål till förebilder är det inte konstigt att pojkar växer upp till rövhål.

Det är en komplex väv eftersom det är många små och stora rövhål och en kultur av tystnad: det som kallas strukturellt mönster.

Jag föredrar att kalla det strukturella könsmönster. Det är i mina ögon inte fel att kalla det patriarkala strukturer, för samhället har varit styrt av män, men med det begreppet missar man  att könsmönster sitter så djupt rotade att både män och kvinnor fastnat i skeva könsmönster.

Dessutom är det mer än bara patriarkala mönster. Det är en patriarkal kultur där manlig narcissism och manlig psykopati upphöjts till det mest eftersträvansvärda idealet, hos både män och kvinnor.

Exempel

Jag har känt, och känner kvinnor som villigt nuppat med några av de största äcklen i skådespelar eller musikervärlden (Hej, när ska musikbranschens svin outas?). Jag har också rört mig en del på Söder och på Stureplan på 90talet

Jag minns när X, som ryktesvägen var ökänd för att slå ut tänder på kvinnor, dök upp på Café Opera. Männens blickar var blickar som sa ”konkurrent” och ”fan jag vill vara som honom”. Kvinnornas blickar var tindrande. Ju mer han betedde sig som ett perverst svin, ju fler kvinnor flockades runt honom. Vad fan var det för vits att flockas kring någon som var ohyfsad mot precis alla på krogen och som inledde ”raggning” med tuttkläm?

Eller den dagen Hells Angels kom till sitt favvokällarhak på Stureplan… Där var jag bara en gång. Det räckte. Det var en av de mest skrämmande sakerna jag sett när det gäller mänsklig psykologi. Hur kan kvinnor flockas kring en svettstinkande ovårdad öppet kriminell person som leker med en kniv? Hur kan kvinnor tävla om att få sätta på dem?

Eller vissa av de där manliga poeterna som uppträde på poesikvällarna på Mosebacke. Ju mer de förolämpade och ignorerade kvinnorna, ju fler kvinnor fick de runt omkring sig. Jag nämner detta så ingen tror att det här med rövhål är ett Stureplansfenomen… Kändisar som betedde sig som as i vänstertäta Söder  hade sällan problem att hitta någon att nuppa med. Speciellt inte om de var bland andra ”intellektuella”.

Eller berättelserna om anarkisterna på Cafe44. När ska svinen där outas? Hade svinen svårt att få ligg? Nej!

En av mina vänner berättade en gång för mig att hon hade haft sex med en av de där kändisarna. Han hade ljugit som en psykopat och försökt dra in hennes väninna på dass på vänsterhaket på Söder. Och hamnat i slagsmål. Han drog med henne hem till henne sen (han var visst bostadslös vid tillfället). Till mig beskrev hon den natten som om det var en trofé hon vunnit. Det var kanske därför hon och jag aldrig blev ett par. Jag undrade mest hur en intelligent, vacker och självständig kvinna som hon kunde lockas av ett äckel… (Hennes väninna beklagade för övrigt att kändisen inte fullföljde sitt nästan våldtäktsliknande dass-sex med henne.)

Skeva mansideal och skeva kvinnoideal

Dragningen till starka psykopater som utstrålar MAN, eller uppenbara narcisssister har förundrat mig hela livet. Nog mest för att jag aldrig hamnade där i det tuffa gånget under skolåren. Jag var utanför. Och så här sett i perspektiv är jag nog förbannat glad för det.

En sida saknas ännu i #Metoo debatten, men jag tror den kommer att bli den viktigaste. Att stärka kvinnors självförtroende så de kan stå upp mot sånt här. Inte bara så de anmäler sexisiska svin, utan så de faktiskt väljer BORT de sexistiska svinen.

Attityderna hos männen och pojkarna diskuterar vi. Det är bra. De skeva mansidealen, kändismännens ”frikort”, etc…

Men viktigast av allt är att fortsätta stötta kvinnorna. Det är ett bra steg att kvinnor namnger de manliga svinen och anmäler dem. Att fler kvinnor anmäler trakasserier och klart och tydligt säger ifrån då deras medgivande kränks,  är viktigt.  Men nästa steg är att förändra beteendet även när det gäller kvinnors val då deras medgivande INTE kränks.

Det är komplexa frågor som inte bara handlar om övergrepp. De tindrande kvinnoögonen som riktades mot de brutala kändisäcklena på kändishaken i Stockholm var inte ofrivilliga. Det mesta som skett sexuellt i och kring dessa kändisäckel har skett med fullt medgivande och med tindrande ögon. (Iallafall till en början. Inte sällan ångrar de sig efter en tid. Eller. Om de blev ihop med svinen så ångrade de sig alltid. Narcissisistiska rövhål är inte bra ”pojkväns” ämnen.)

Detta sker även på lokal nivå. En del kvinnor hamnar i konstiga relationer gång på gång. Väljer män som utstrålar MAN, påhejade av sina manliga och kvinnliga vänner, och sen får de en knytnäve i ansiktet, återigen… Sen jagar de vidare efter mannen som utstrålar MAN och kan skydda dem…

Eller alla dessa kärleksbrev som skickas till berömda manliga fångar. Jag kände en person som jobbade med brevhanteringen på en anstalt och som berättade om de HÖGAR av längtansfulla kärleksbrev manliga kriminella som talat ut i media fick. Speciellt om de våldtagit och dödat kvinnor.

Mary Wollstonecraft skrev i ”vindication of the rights of women” om mäns bild av idealkvinnan på 1700talet som ”burfåglar” som skulle vara vackra och kvittra grannt och bara ha kunskaper tillräckligt för burfåglar.  Kvinnor måste sluta se buren och fågelpinnen som sitt ideal och burskötaren som sin idealpartner, var hennes poäng. Vi måste börja där också.

Det räcker INTE med att bara få pojkarna att sluta bete sig som svin. Det handlar inte bara om att få kvinnor att säga nej och män att respektera kvinnors nej, utan även att förändra det kvinnor och män säger JA till.

“I do not wish them [women] to have power over men; but over themselves.”

“My own sex, I hope, will excuse me, if I treat them like rational creatures, instead of flattering their fascinating graces, and viewing them as if they were in a state of perpetual childhood, unable to stand alone.”

“Strengthen the female mind by enlarging it, and there will be an end to blind obedience.”
“It is time to effect a revolution in female manners – time to restore to them their lost dignity – and make them, as a part of the human species, labour by reforming themselves to reform the world. It is time to separate unchangeable morals from local manners.”

Det finns en symbios mellan skeva mansideal och skeva kvinnoideal.

Kampen mot förtryck handlar inte bara om att stoppa förtryckaren, utan lika mycket om att de förtryckta måste sluta att se förtryckarna som förebilder och halvgudar. Så länge män tolererar andra män som beter sig som svin och så länge tusentals kvinnoögon tindrar då svin beter sig som svin, kommer problemen att kvarstå.

 

 

 

 

 

 

Amanj Aziz och America Vera Zavalas snedvridna demokratisyn

Amanj Aziz och America Vera Zavalas snedvridna demokratisyn

I debatten om America Vera-Zavalas föreställning på dramaten medAmanj Aziz som ”skådespelare” har jag hittills mest valt att fokusera på hans samarbete och vänskap med personer som vill stena, dvs döda, homosexuella. Men man det finns fler saker man kan ifrågassätta. En är hur lämpligt det är att en person som uttalat sig mot demokrati hålls fram som en förebild, till råga på allt av Vera-Zavala som öppet kallar sig kommunist och beundrar Fidel Castro. 

Amanj Aziz har nämligen påstått att islam och demokrati är oförenliga.

Amanj Aziz har nämligen inte bara egendomliga vänner. Han själv har sagt minst sagt egendomliga saker. I denna artikeln ska jag ge tre exempel: hans syn på demokrati, homosexualitet och terrorism.

Homohat

Men innan jag går in på synen som Aziz och hans vänner har på demokratti, ska jag lite snabbt gå in på frågan om homohatet.

Man kan tycka att det borde räcka att Amanj Aziz samarbetat med, och försvarat radikala islamister som vill döda homosexuella och ”äktenskapsförbrytare” och som är mot demokrati. Vet man det är det inte lämpligt att Aziz hålls fram som en förebild i kampen mot islamofobi.

Aziz vistades i England en hel del för 6-7 år sedan. När han kom tillbaka till Sverige grundade han dawahrörelsen Iera/One Reason i Sverige. Det är oomtvistat. Jag har lagt fram bevisen för det i min blogg. (Se bevisen här!) Gruppen runt Iera, inkluderat grundaren Abdur Raheem Green har radikala åsikter. Bland annat är de ökända för att de anser att homosexuella och äktenskapsförbrytare måste stenas. Här nedan är en bild på ett inlägg på Amanj Aziz blogg om Greens bok, spridd via Iera, som Amanj Aziz stod som huvudman för.

Jag har skrivit om hur kretsen runt IERA ser på stening av homosexuella. (Läs artikeln här!) Jag har exemplifierat detta med att visa hur IERAS norska allierade, och ledande Iera ideologer, öppet förespråkat att man ska döda homosexuella. (Läs mer här).

I det sammanhanget är det givetvis inte bra att Amanj Aziz själv i januari 2012 i sin blogg skrev att homosexualitet inte är naturligt och att äktenskap är för man och kvinna bara. Att Aziz anser att sex bara är ”tillåtet” inom äktenskapet betyder givetvis att han anser att homosexuella som utövar sin sexualitet, dvs har sex, gör något som inte är ”tillåtet” enligt islam. Om man då vet att Amanj Aziz vänner försvarar dödsstraffet för homosexuella som lever ut sin sexualitet, så är det inte konstigt att man undrar hur Amanj Aziz egentligen ser på detta.

Det är inte konstigt om man undrar om Amanj Aziz avstånd från sina vänner och allierade som anser att homosexuella måste stenas. Har Amanj ändrat åsikt om homosexuella? Håller han med sina vänner att i den framtida variant av ”islamsk stat” de vill skapa ska homosexuella dödas.

Att anse att det bär vara förbjudet med homoäktenskap och homosexuell sex eller att homosexuella får barn är faktiskt lika illa som att anse att det bör vara förbjudet för muslimer att gifta sig och ha sex och få barn. Och att vilja stena alla homosexuella (som lever ut sin sexualitet) är lika illa som att vilja strypa alla muslimer som någonsin haft sex till döds.

Demokrati

Men nog pratat om homosexualitet.

Amanj Aziz har, som jag redan visat, uttalat sig kritiskt mot demokrati. Denna syn han har hänger ihop med att han köpt tesen om en motsättning mellan islam och västvärlden. Aziz har skrivit mycket om detta. I en artikel bemöter han Samuel Huntingtons tes om ”civilisationernas kamp”. Den tesen går ut på att västvärlden och demokratin är de goda och islam den onda barbariska parten. Aziz protesterar, givetvis, men motsätter sig inte idén i sig. Han menar bara att islam är den goda parten som stått för allt som är got genom historien, medan västvärlden och demokratin står för allt ont. (Källa t.ex. här!)

Det märks i hans uttalande om demokratin. Å ena sidan har vi demokratin och å andra islam. De enda två styrelseformer som överlevt genom historien. I artikeln kritiserar han att demokrati införs i Libyen. Alltså förespråkar han Samuel Huntingtons dualistiska världsbild, men ”in reverse”.

Abdur Raheem Green

Amanj Aziz vänner är mot demokrati också. Om ni vill kan ni lyssna på Abdur Raheem Green, ledare för det Iera/One Reason som Amanj Aziz missionerat för.

“Let us ask if democracy means that sovereignty is with the people, that the people have the right to decide what’s halal and haram, and it’s up to them, then no Muslim with any mustard seedsworth of imam can agree with this.

So on the basic very philosophical level we have to say Islam is not compatible with democracy. If we mean by democracy that people have the right to legislate and people have sovereignty.”

Eller denna

“How many people you say to even the shariah? ‘Oh the shariah that’s for then, the law of the jungle. That’s old, harsh punishments, chopping off hands, stoning people to death. You know we don’t need that anymore we have now Western liberal law.’Subhanallah. And how many Muslims today you find calling for democracy? Do people know what is democracy? I like to have good opinion about my Muslim brothers, I think they only say that because they don’t know what democracy is, they’re ignorant. You know they get amazed with the West and their helicopters and aircraft and cars and, you know, and they think‘Ooh, democracy, maybe that’s the answer for us.’ I don’t know, that’s it. What is democracy? You know what democracy is? It means the rule of the people. It means the people the sovereignty is with, not Allah, with the people. It means the people decide what is halal and what is haram. It means the people decide what is the laws we should follow and what the laws we should not follow. That is democracy, the rule of the people.”

Eller denna. 3:58 in i filmen.

“They want us to change our religion, they’ve made it clear they now want us to so called ‘liberate our women’ as they call it. They want us to adopt democracy, and I talked about democracy the other night, which is kufr – making man the ruler and not Allah.”

 

Haitham Al Haddad

Att de hatar demokrati betyder inte att de alltid menar att muslimer inte ska rösta. Tvärtom. De kan anse att demokrati är fel och svinaktigt men att man ändå bär rösta. Tills den dag kommer när man kan avskaffa demokratin. Då ska för övrigt även homosexuella avrättas. IERA talespersonen Yusuf Chambers beskrev detta i ett tal:

“Now no one in their right mind ever calls for the execution of anyone living in a democratic state. Can you say that anyone from the Muslim community has ever called for gays to be killed, or apostates? No. Scholars refer to these measures to be applied when living in an Islamic state and when the rigorous conditions are met…. Islamic law is only applied in an Islamic state and where rigorous conditions are met, and not until then.

Jag kan ge exempel från Amanj Aziz andra vänner i IERA/One Reason om ni vill. Jag ska nöja mig med att snabbt titta på Haitham Al Haddad. Haddad är också kritisk till demokratin. Men han menar att så länge Storbritannien är demokratiskt bör muslimer rösta och delta i det demokratiska arbetet. Tills premiärministern blir muslim, som han säger, då kan ”vi” avveckla demokratin och bygga ett samhälle baserat på islamsk lag, som han tolkar islamsk lag.

När väl den islamska staten byggs, vill han att den ska vara utan frihet för individerna, utan yttrandefrihet och utan demokrati. Ytterst kommer det bara att existera ett system, styrt enligt ”Allahs lagar”.

“Establishing the deen of Allah, brothers and sisters, it means to make sure that the law of Allah, the religion of Allah is dominant, is prevalent. Where? In the whole world. It means to make sure that the deen of Allah is superior above any other deen. The law of Allah is superior to any other system. And to make sure that the whole world is not governed by any system other than the system of Allah, is not ruled by any ruling, by any law other than the law of Allah. This is what establishing the deen means. Any law other than the law of Allah is invalid. Any system other than the system of Allah is invalid.”

Haitham Al Haddad har ofta upprepat att i den framtida islamska staten, som han menar att Europa måste inlemmas i, ska homosexuella och äktenskapsförbrytare stenas, samma med muslimer som lämnar sin tro. Yttrandefrihet och demokrati förbjudas.

Den som kan arabiska kan läsa denna artikel (källa här). Där definierar han att det t.ex. ska vara döddstraff för dem som lämnar islam för en annan religion i den islamska staten han vill skapa. Dessutom för de som har sex utanför äktenskapet (där han inkluderar homosexuella). Dessutom anses ”hädelse” mot Allah vara något som måste bestraffas. Mot slutet av andra talet förklarar han för övrigt att judar är avkommor till apar och grisar.

Det finns ett annat tal jag rekommenderar för de som kan arabiska där han också anser att judar är avkommor från apor och grisar. Där lyckas med mästerstycket att både citera Sions Vises protokoll och förklara att väst och judarna och dess värderingar, som demokrati, är något ont. Ni som kan arabiska kan läsa hans tal där han citerar förfalskningen Sions Vises protokoll finns här. Översättningen av relevanta delar kan läsas här.

Amanj Aziz och hans vänner tar sig friheten att definiera vad som är ”islam” enligt dem. Det finns mängder av muslimer som inte anser att homohatande antisemiter och demokratihatare har någon som helst rätt att påstå att deras syn på islam är den äkta! Både islamofoberna och Amanj Aziz har fel. Antidemokrati, terror och hat är inte ”islam”. Det är radikal, extrem islam men inte hela islam.

”Muslimska Aktivister”

Att uttala stöd till terrorister och anse att USA förtjänade attacken mot sitt land elfte september 2001 är givetvis inte ok heller.

Där bör man granska den ”muslimske aktivisten” Amanj Aziz kopplingar till nätverket ”Muslimska Aktivister”. Jag har inte skrivit så mycket direkt om detta. Men Amanj Aziz är en av de drivande, kanske DEN mest drivande i nätverket Muslimska Aktivister.

Jag skrev om det nätverket för en tid sen då jag varnade för Vänsterpartisten Jasmin Nur Ismails politiska arbete. (Se artikeln här) Muslimska Aktivister var ett nätverk som var aktivt i och utanför de hemliga IS och Al Qaida grupperna på Facebook för några år sedan. Deras arbete gick ut på att bedriva kampanj för att befria terrordömda radikala islamistiska ledare och imamer.

Utåt sett påstod nätverket att fångarna de kämpade för förtjänade en ”rättvis rättegång. Hade det bara varit det hade jag inte haft något emot deras arbete. Guantanamofångarna förtjänar en rättegång t.ex. Men Muslimska Aktivister gick längre än så.

I sina kampanjer för att befria terrordömda radikal islamister påstod man direkt att de var OSKYLDIGA. Det är nåt helt annat. Här nedan försvarar man Ali Al Tamimi som sitter fängslad för livstid. Det finns mycket att säga om det livstidsstraffet men lägg återigen märke till att MA förutsätter Tamimis oskuld. Dessutom lyckas de citera terroristernas favoritfilosof Sayeed Qutb i detta försvar för Tamimi, som om han var en förebild.

Personligen anser jag att denna bild de postade är den värsta. Ett försvar för 9/11 attackerna mot USA: ”eat this”!

Både i nätverket och utanför det har Amanj Aziz uttalat stöd för terroristdömde Aafia Siddique. Nätverket hade en FB-profil som gick under namnet Aafia Siddique som spred aktivisternas material bland IS och Al Qaida anhängare. Den riktige Aafia Siddique dömdes till fängelse för mordförsök på två amerikanska soldater och förberedelse för terrorbrott 2010. Hon är stor bland både anhängare av IS och Al Qaida. Vid den tid hon arresterades och dömdes var IS och Al Qaida ännu samma organisation och hon stödde dem öppet. Dessutom var hon öppen antisemit. Hon är en av de ”oskyldiga” enligt nätverket.


Visst kan man kräva en rättvis rättegång. Men i artikeln Amanj Aziz skrev om Aafia på sin blogg gick han längre och kallade anklagelserna mot henne ”banala”.

I och runt nätverket finns fler välkända namn. En av de som spelar en oklar roll i nätverket är Amanj Aziz gode vän Salih Tufekcioglu. Jag vet inte om anledningen till att Salih hela tiden hamnar sida vid sida med de mest radikala nötterna som finns i Sverige beror på naivitet eller på att han är en av dem. Jag skrev om hans samarbete med Muslimska Aktivister redan 2015. (Se del 1 här, och del 2 här). Salih är ingen dumskalle, han vet mycket väl om vad Amanj Aziz vänner har för syn på t.ex. demokrati och homosexuella, ändå försvarar han Amanj Aziz.

När Salih höll tal för MA i september 2014 uttryckte han för övrigt samma sak om de terroranklagade eller terrordömda fångarna som Muslimska Aktivister. Han uttalade sig att de var ”oskyldiga”. (Nummer 22 på Hikmans itunes lista, 14 minuter in.)

Muslimska Aktivisters avståndstagande från demokrati

I det här sammanhanget är det viktigt att se att Muslimska Aktivister tog avstånd från demokrati och hånade demokratin.Jasmin Nur Ismail, Amanj Aziz och de andra  Muslimska Aktivister

Istället för att kritisera USA för att inte införa demokrati på allvar tar de avstånd från demokratin helt. Återigen samma dualistiska syn på demokrati. Demokrati är fel, i deras ögon. MA:s inställning är: vi klarar oss utan ”din demokrati”.

Var står America Vera-Zavala?

När man ser vad Amanj Aziz och hans vänner och kollegor i IERA och Muslimska Aktivister säger om demokrati blir det problematiskt att pjäsens upphovsperson, America Vera-Zavala, själv brister i sin demokratisyn.

Hon kallar sig öppet kommunist och stöder Cubas kommunistdiktatur. Hon har öppet förklarat att hon sörjde Fidel Castro när han dog och att hon anser att Che Guevara och Castro är några av de bästa politiska ledare som funnits.

”För att han genomförde revolutionen på Kuba, som är något av det vackraste som genomförts.”

(America Vera-Zavala på frågan om varför hon föredrar Fidel Castro framför George W. Bush, Tony Blair och Göran Persson. Intervjuad i Sveriges Television, 24 minuter, 23 juni 2003.)

När Castro dog förklarade hon i samma post där hon förklarade att hon grät vid hans bortgång, att det var USA:s fel att demokrati inte införts i Cuba.

Det är synnerligen problematiskt att hon kan kalla sig kommunist, med tanke på kommunisters syn på demokrati.

”Jag kallar mig inte för kommunist, jag är kommunist och har så varit sedan jag var sexton år”

Även Vera-Zavala har slirat med tungan då man diskuterat terrorism. 2003 vägrade hon ta avstånd från terrorattacker attacker mot Röda Korset. SSU beskrev detta bra 2003.

Vad som är än mer oroväckande är när en känd vänsterpartist, America Vera-Zavala, inte menar sig kunna ta avstånd från de attentat mot Röda korset och FN som skedde i Irak under 2003. America förklarar i Sveriges Radio P1 den 18 november 2003 att ”hon inte kan moralisera över kampen mot ockupationsmakten. Irakierna har rätt att bekämpa ockupationsmakten och att hon inte kan moralisera över vem som står för motståndet.” America menar att ”Röda Korset är en del av det nätverk som kommer efter ockupationen” och att ”vi ju flera gånger om sett att man attackerar mål där vi skulle vilja att man attackerar andra mål”. Varför kunde America Vera-Zavala inte ta avstånd från attentaten och hur kan det komma sig att hon inte tydligare försvarar de mänskliga rättigheterna? Även om ett folk är under ockupation så rättfärdigar inte fler bombattentat deras kamp för frihet… Att inte ta avstånd från sådana illdåd tyder inte på något annat än en förminskning av demokratins betydelse som grundbult i vårt samhälle. (källa)

Den sorts attacker hon vägrade fördöma var attacker som den 27 oktober 2003 då en bilbomb exploderade utanför Röda Korset i Irak och dödade även barn. (Se artikel i The Guardian här).

Det finns mycket mer man kan ta upp. Den andra ”skådisen” som Vera-Zavala anlitar, rapparen Carlito, har försvarat antisemitism. Et etc…. Men det räcker just nu.

Avslutningsvis vill jag bara ha sagt att America Vera-Zavala och Amanj Aziz SKA ifrågassättas. Det är ingen demokratisk rättighet att slippa kritik i Sverige. Det är inte heller så att dramaten måste ta in vilken samhällsdebattör som helst på deras scen. De behöver inte släppa in anhängare till nazistpartier, inte heller anhängare till IERA.

Jag repeterar: att anse att det bär vara förbjudet med homoäktenskap och homosexuell sex eller att homosexuella får barn är faktiskt lika illa som att anse att det bör vara förbjudet för muslimer att gifta sig och ha sex och få barn. Och att vilja stena alla homosexuella (som lever ut sin sexualitet) är lika illa som att vilja strypa alla muslimer som någonsin haft sex till döds.

Homofobi är lika illa som islamofobi. Det är lika illa att vilja döda homosexuella ”i en framtida islamsk stat” som att prata om att döda muslimer ”i en framtida nationalistisk stat”, Dessutom har inte jag mycket till övers för antidemokrater. Därför reagerar jag mot Amanj Aziz och hans vänner, och mot America Vera-Zavala.

 

”Men nazisterna och kommunisterna gjorde ju bra saker också”

Jag fortsätter min genomgång av kommunismen, så här 100 år efter ryska revolutionen. Igår skrev jag om myten att ”kommunismen inte testats i verkligheten”. Idag skriver jag om myten att ”kommunisterna gjorde ju bra saker också”.

Ni har kanske hört det förr. Enligt myterna påstås det att Sovjet skapade jämlikhet, införde sociala reformer som var bra och att därför kan man prata väl om sovjetkommunismen. Myten är delvis sann, det gjordes ”bra” saker som en del fick ta del av i Sovjet. Mer exakt de som inte klassades som tex kontrarevolutionärer och borgare. Fattiga kulakfamiljer fick inte barnbidrag, tex, de svalt ihjäl istället. Men det var på samma sätt i nazityskland. Den vita elit som höll sig väl med nazismen fick ta del av förmåner.

Låt oss jämföra två uttalandn. Det ena från nazisterna i NMR, det andra från kommunisten och Pegidaanhängaren Stefan Lindgren.

”Saker som betald semester, sjukdomsersättning, barnbidrag och arbetslöshetsersättning existerade inte innan NSDAP införde det. Den svenska välfärdsstaten är direkt kopierad från NSDAP:s socialpolitiska program. När Hitler kom till makten 1933 så fanns det 7 miljoner arbetslösa i Tyskland. På fyra år besegrade Hitler hela arbetslösheten.” (källa)

”Semester, åtta timmars arbetsdag och daghem var alla rättigheter ryssarna fick före oss…. 8 timmars arbetsdag… 4 dagar efter oktoberrevolutionen fick ryska arbetare denna reform. Två år senare följde Sverige som ett av de första länderna efter. I Rådsryssland infördes två veckors betald semester 1917. Det första landet i världen. I Sverige fick vi ingen betald semester förrän 1938.. I själva verket kom Oktoberrevolutionen och den sociala omvandlingen i Ryssland att påverka  Sverige under lång tid..” (källa)

Som sagt har de delvis rätt. Stalin skapade jämställdhet och gav de som lydde kommunisteliten barnbidrag och Hitler byggde motorvägar och gav de som lydde nazieliten och inte var judar barnbidrag.

Men ändå har de fel. De som resonerar så här missar att varken Sovjet eller nazityskland hade en plan som omfattade HELA befolkningen. Det var inte ens på tal att kulakerna eller borgarna skulle få barnbidrag i Sovjet eller att judarna eller socialisterna skulle få det i nazityskland. Länderna var inga demokratier. Både kommunister och nazister delade in befolkningen i ”vi och dem”. ”Vi” som den prioriterade eliten och ”dem” som de icke önskvärda, avvikarna och parasiterna. I båda fallen sate man igång utrotningskampanjer mot de icke önskvärda, som personer med funktionsnedsättningar, judar, borgare eller kontrarevolutionärer.

Visst kan man lära av även diktaturer. Men när man gör det får man gå fram med lite empati och utan att det låter som man försvarar förtryckarna. Det var absolut inget positivt att kommunisterna tog makten 1917 eller nazisterna 1933, även om sociala reformer gjordes.

Jag känner en norrman som forskat på den nazistiska Quislingregimens ekonomiska och sociala politik under andra världskriget i Norge. Han saknade alla spärrar och gjorde sig omöjlig i alla sociala sammanhang genom ord som ”Regeringen Quislings ekonomiska politik skulle vi kunna lära oss mycket av än idag….” och ””Vi borde studera det Quislingregeringen skrev i skolorna”. Nej han var ingen nazist, han bara brast i empatisk förståelse.

Ja Hitler byggde autobahn, Franco skapade stabilitet, Mussolini fick tågen att gå i tid, med Pol Pot minskade antalet närsynta personer i Kambodja, och Stalin och Lenin byggde ett jämställt Sovjet. Man kan studera det, men bara en dåre skulle tro att världen blev bättre på grund av det!

Regeringen borde be funktionshindrade om ursäkt för sekler av förtryck!

Regeringen borde be funktionshindrade om ursäkt för sekler av förtryck!

Regeringen borde ersätta personer med funktionsnedsättningar för sekler av förtryck och hat. Istället för att dra ner på LSS, som man nu föreslår borde regering och riksdag be om ursäkt offentligt till personer med funktionsnedsättningar för sekler av förtryck. En utredning borde tillsättas för att ersätta de drabbade finansiellt. Monument till minne av förtryckets offer i Sverige och internationellt borde resas och konferenser hållas.

Nedskärningarna inom LSS är inte acceptabla. Punkt slut. Man begränsar faktiskt  friheten för en utsatt grupp som utsatts för institutionell segregering, för förtryck och fördomar.

St Lars i Lund. Begravningsplats för de med funktionsnedsättningar som gömdes undan av samhället på St Lars.

Personer med funktionsnedsättningar har förföljts, spottats på, hånats, isolerats, segregerats, dödats, och hatats i vår nära samtid i Sverige. De har utsatts för tvångsaborter, tvångssteriliseringar, tvångsomhändertaganden, tvångsvård och har utsatts för experiment som de vore försökskaniner.

Personer med funktionsnedsättningar har förintats och massmördats efter att ha förklarats vara ett hot mot den ariska rasen i nazityskland. Faktum är att judar, romer och personer med funktionsnedsättningar var de tre grupper som förintelsen riktades in mot.  De som byggde gasugnarna i förintelselägren, där judar gasades i miljontal, började sin karriär inom T4 programmet med att förinta ”erbkranke”, dvs ”ärftligt sjuka”.

Det är minst sagt besvärande att regeringen och riksdagen nu drar in stora delar av fri- och rättigheter för en grupp som nazisterna massförintade och som Sveriges regering!

En svensk medborgarrättsstrid

I Sverige har vi ingen Martin Luther King. Men vi har hbt-rörelsens strid för alla människors lika värde och personer med funktionsnedsättningar fört för ett bättre liv. Nu med besparingarna inom LSS har regering och riksdag tagit de första stegen mot att avveckla de framsteg som gjort för en av grupperna: de med funktionsnedsättningar. LSS hotas, och därmed en frihetsreform som kan jämföras med lagarna i USA mot diskriminering och segregering som följde efter de svartas kamp på 60talet.

Vi ska vara lika stolta över kampen för rättigheter för de med funktionsnedsättningar som amerikaner är för Martin Luther King! Men trenden har vänt! Det är skrämmande.

Tänk dig att Martin Luther Kings medborgarrättsrörelse äntligen hade vunnit terräng och svarta i USA fått mer och mer frihet. Så en dag beslutar presidenten i ISA, med hjälp av kongressen och senaten att samhället inte längre har råd med alla människors lika rättigheter. Man beslutar att svarta bara ska ha mänskliga rättigheter i den mån de styrande anser de har råd med det. Husarrest och segregering återinförs av svarta. Man hotar att montera ner många av framstegen sen 60talet och återinföra skillnaderna mellan vitas och svartas rättigheter.

Eller tänk dig att nån annan grupp som levt i segregering och diskriminering, men som erövrat människovärdet igen, skulle riskera att få delar av framstegen utraderade. Om det skulle föreslås att judarna skulle återföras till ghetton och få partiella utegångsförbud, eller om homosexuella skulle tvingas tillbaka in i garderoben.

Redan nu mister personer med svåra funktionshinder assistansen. Det anses inte vara ett grundläggande behov att kunna andas längre ens. 6000 personer kan komma att mista stora delar av assistansen för att det inte anses ett grundläggande behov med ”väntertider” eller ”transporter”, vilket skulle förhindra att personer med LSS jobbar eller umgås med andra människor fritt. Hela iden om LSS skulle omintetgöras och personer återföras till en sorts hemtjänst, som man hade det före LSS.

Jag arbetade på boendeservice, som hemtjänst för personer med funktionsnedsättningar kallades förr. Det var som hemtjänst. Om de boende hade tur fick de komma ut och luftas en eller två gånger i veckan. Friheten att kunna äta när man vill, bajsa när man vill, bli aktiv i föreningar, arbeta eller bara träffa vänner på stan fanns inte. Den friheten kom med LSS.

Alliansen OCH sossarna

Mitt parti, Socialdemokraterna, bär en del av skulden till denna nedmontering av LSS. Den inleddes redan under Alliansen som pratade mycket om kostnadsökningar och kostnadseffektivitet. Försäkringskassan blev tuffare med bedömningar och deras handläggare bad ofta att få se hur den med LSS duschade sig eller liknande. Integritetskränkande frågor till den som sökte om LSS blev regel, inte undantag.

Men nedmonteringen fortsatte under Socialdemokraternas styre. 2015 förvärrades det. Samtidigt som regeringen sa att man skulle minska flyktingmottagandet sa man även att LSS var för dyrt och att man behövde spara även där.

”Det handlar också om att dämpa kostnadsutvecklingen på andra områden där vi ser att kostnaderna ökar, tex sjukskrivningar och assistansersättning, där fanns åtgärder i budgeten som verkligen behöver gå igenom i riksdagen nu”

Nästa steg togs 2016 med direktiven till assistansutredningen som speglar de  regeringens diskussion med Försäkringskassan.  Direktiven till översynen av LSS gavs ut 2016. I den görs det klart att det är ett problem att LSS vuxit, att fler fått tillgång till frihet och självbestämmande.

”Kostnadsutvecklingen är, bl.a. som en följd av det, starkt oroande. Både antalet personer som beviljas assistans och antalet timmar som beviljas i genomsnitt per vecka och person har ökat kraftigt sedan lagen infördes… Förstärkt kvalitet, träffsäkerhet, helhetssyn och mångfald i de stödinsatser som LSS omfattar ska finansieras med besparingar inom assistansersättningen…. Med hänsyn till kraftiga kostnadsökningar inom assistansersättningen behöver även ytterligare besparingar göras”
Lagen om LSS från 1993 har fokus på allas rätt att leva som andra. Dessa ord upprepas i direktiven  2016 men sen är man snar att säga att : ”kostnaderna för assistansersättning och personlig assistans har ökat kraftigt.” Man måste definiera vad ”leva som alla andra” innebär.  Direktiven noterar att det inte längre ska vara upp till individen själv att bestämma hur man ska ”leva som andra”, det ska myndigheterna göra. Man ska få beviljat pengar exakt för olika insatser och straffas om man inte använder de beviljade timmarna och pengarna till dessa insatser. Man fastställer att det behövs mer besparingar.  Direktiven säger till och med öppet att man borde hitta alternativ till LSS, dvs institutioner, att föräldrar sköter personen, eller nån sorts hemtjänst (för det är det enda som finns som alternativ).

Allt i allt

De som dog på St Lars fick inte ens en riktig grav i döden. De fick en metallklump med ett nummer på. De som samhället inte ville ha att göra med. De avvikande. De oönskade.

De som står närmst att drabbas är de med LSS. De ser att regering och riksdag fattade beslut om nedskärningar och lever i skräck att mista hela eller delar av sin assistans. De vill inte tillbaka till ett liv utan friheten att leva ett eget liv.

Friheten att kunna bajsa, äta, älska och gå ut och gå när man vill är också en frihet!

Felet är regeringens och riksdagens. Det var de som satte ramarna för hur myndigheter skulle börja behandla LSS genom sitt prat om besparingar. Vi är många som varnat för detta i många år nu. Mitt parti, Socialdemokraterna, spelar tyvärr en mindre trevlig roll i detta. Utvecklingen måste vändas, snarast.

Man skär ner friheten för en grupp som hatats, segregerats och bespottats och förintats genom seklen. Med tanke på hur personer med funktionsnedsättningar hanterats i Sverige förra seklet borde regeringen ersätta dem finansiellt för deras lidande och be om ursäkt offentligt, inte dra ner på deras rättigheter!

Istället för fortsatta nedskärningar inom LSS borde staten formellt be personer med funktionsnedsättningar om ursäkt för sekler av förtryck. Staten boprde tillsätta en utredning om att ersätta alla som drabbades av förtryck och diskriminering finansiellt. Och staten borde ta intitiativ till minnesmärken i Sverige mot både det inhemska förtrycket mot personer med funktionsnedsättningar, och förintelsen under nazityskarna av dessa.

Jag avslutar med Åsa Strahlemos ord om hur rädd hon är för framtiden.

Vad skulle du säga är skillnaden mellan att leva ett liv och att överleva?
Du kanske inte har funderat så mycket över frågan.
De allra flesta behöver inte det.
Tack o lov!

Personlig assistans är en insats som ryms inom Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
Det är en insats som för tusentals personer ger makten över att själv kunna bestämma över sitt eget liv.
När saker ska göras
Hur saker ska göras
Var saker ska göras
och vem som ska göra det
och framför allt att assistansen kan ges direkt då behovet uppstår.
Den personliga assistansen låter oss leva!

(…)

Om du skulle behöva bli beroende av dina nära och kära.
Om du skulle behöva planera in precis allt du ska göra per minut i din vardag och behöva hålla dig till den planen.
Om det ändå skulle göra att du blir instängd och isolerad hemma.
Skulle du kalla det att leva ett liv då?
Eller skulle du kalla det att överleva?

Alla ska ha rätten till ett liv i Sverige.
Riksdag och regering måste ändra LSS nu så att den personliga assistansen återigen fungerar så som det var tänkt från början.
Idag är det jag.
I morgon kan det vara du!
Säg ifrån nu!
Låt oss leva!

Läs även DHR:s rapport till FN med larm om  assistanskrisen: läs den här!

Kommunismen har testats i verkligheten och ledde till massförintelse

Man hör ofta myten att ”nazismen inte provats i verkligheten, eftersom SS kapade och perverterade den”. På samma sätt hör man myten att ”kommunismen aldrig testats i verkligheten”.

Men det är fel. Kommunism har liksom nazism prövats i verkligheten (fastän det finns både kommunister och nazister som påstår annorlunda), i t.ex. Sovjet, Cuba, Nordkorea, Kina och i Pol Pots Kambodja. Och beviset för det är massförintelsen av människor under kommunismen.

Kommunismen som idé förutsätter nämligen förtryck av ”avvikande” grupper lika mycket som nazismen gör det. Kommunisterna ser på överklassen, borgare,klassförrädare och kontrarevolutionärer på samma sätt som nazister ser på judar, som parasiter som hotar det kommunistiska idealet.

Om man studerar retoriken bakom kommunisternas massmord på 30talet ser man en retorik av att demonisera hela grupper av människor och förklara dem vara agenter, parasiter, skadedjur, etc. Det förklarar varför fattiga kulakbarn kunde dödas i kommunismens namn. Denna retorik kan man studera i t.ex det svenska kommunistiska partiets tidningar som Ny Dag och Norrskensflamman. Man kan läsa hur de ansåg att heöa grupper av människor var onda, per definition.

Offentligt sa Lenin och Stalin bara indirekt att man borde massmörda människor (med ord om att ”råttor skjuter man bara”, och utpekande av dem som ”onda”, sådant) men privat och i brev (tex Lenins order 1918) var de öppna med att de ville massförinta de hatade grupperna människor.

Läs ”Den ocensurerade Lenin”, Moskva 1996: ”Gå över gränsen (till Lettland eller Estland) och häng där mellan hundra och tusen funktionärer och rikemän.”/”Häng (det är absolut nödvändigt att folk får beskåda det) minst hundra notoriska storbönder, rikemän och blodsugare.”/”Arkebusera några hundra prostituerade och forsla bort kvarlevorna.”/”Tjekans presidium måste i natt se över de kontrarevolutionära målen och låta arkebusera alla uppenbara kontrarevolutionärer. Regionala tjekor skall göra detsamma. Vidta åtgärder så att liken inte hamnar i orätta händer.”/”Ju större antal reaktionära borgare och präster vi lyckas skjuta desto bättre.”/”Skjut ner var tionde lösdrivare på fläcken.”/”Skjut prästerskapet i Sjuja, till siste man.”

Detta är kommunism, i Marx anda. Kommunismen som ide förutsätter nämligen jämlikhet i materiella villkor och ideer och åsikter (enligt Marx), en likriktning av ideer.  Jämlikhet förutsätter att någon bestämmer vad som ska vara jämlikt, vilken måttstock man ska ha. Och de som inte vill vara jämlika, dvs följa måttstocken, är ett hot mot samhället.

Utan Marx, ingen massförintelse av de grupper kommunismen pekade ut som hot och parasitära.

Både proletariatets diktatur och slutsteget, kommunismen, förutsätter att man håller avvikarna i schack. I Sovjet hade man proletariatets diktatur fram till 30talet, då påstod man att man hade nåt det kommunistiska målet: kommunismens slutgiltiga drömsamhälle. Mao ansåg samma sak och Pol Pot. I Nordkorea idag anser man sig ha passerat proletariatets diktatur och infört kommunism.

Kommunismen HAR provats i verkligheten, precis som nazismen.

Skrota debatten för eller mot vinst i välfärden – inför skolpeng!

Tänk att slippa en debatt för och mot friskolor och privat ägande av skolor utan istället diskutera innehållet i skolans undervisning och ramarna för hur de ska sköta sådant som ekonomi?

Det är möjligt om vi släpper hela debatten om den allmänna välfärden ska få drivas privat, dvs med viss vinst, eller inte och istället börjar prata om hur regleringarna, ramverken, för kommunala och privata skolor ska se ut.

Det finns problem inom både privat välfärd och kommunal välfärd. Det behövs en diskussion om hur vi ska se till att äldreomsorg och skolor och liknande håller en hög kvalitet, och sköter sin ekonomi. Att resurser som ska gå till skolor inte tas ut i form av övervinster eller besparingar (dvs att kommunens ledning tar pengarna) ser jag som självklart. Men hur ska vi lösa detta?

För att lösa detta måste vi se till ett begrepp som är mycket bespottat idag, nämligen ordet REGLERINGAR. Staten både kan och ska sätta ramarna för hur verksamheter som både finansieras av det allmänna och är samhällsviktiga fungerar. Det görs redan idag men istället för en massa detaljregleringar behövs regleringar mot övervinster och för att säkra kvaliten. och framför allt för att stötta eleverna.

 

Det behövs lite nytänk. Skilj finansieringen av skolorna från utförarna. Låt kommuner och privata verksamheter konkurrera om att bygga skolor som finansieras av en statlig skolpeng som tilldelas varje barn. Skolpengen barnen får är lika för alla men kan ökas då ett barn visar sig ha speciella behov, inkluderat sådant som hemspråk (vilket kan göra de med speciella behov attraktivare för skolorna). Staten ger skolpengen. Kommunala och privata skolor konkurrerar sen om eleven. Men alla barn har lika rätt. Staten sätter ramar om hur allt ska skötas, vare sig det är kommunalt eller statligt. Där ingår frågor om vinst. Med en rejäl bonus för återinvestering i skolan.

Det fria skolvalet har en avigsida. Föräldrarnas ekonomi ger vissa barn bättre möjligheter i livet. Det ska sägas att det är problematiskt. Men samtidigt: när föräldrar med barn med utländsk bakgrund flyr från problemskolor och försöker rädda sina barn genom att få in sina barn i bra skolor är frågan om vi verkligen bör försöka stoppa dem? Inom ramarna för hur systemet ser ut idag är lösningen antingen förbud av fria skolvalet,  att de får finna sig i att barnen går på en katastrofskola, eller fritt skolval, dvs att de sätter barnen på en bra skola.

Det behövs nya lösningar. Med reglering och skolpeng kan man ganska lätt vända på hela steken och göra elever med utländsk bakgrund till de kanske mest attraktiva eleverna, som skolorna vill ha, för då får de mer pengar, till exempel.

Sen kan vi prata om hur ramarna ska se ut, baserat på vilket innehåll skolan bör ha. Men det viktiga är inte att detaljreglera hur skolor lär ut det de lär ut, bara att säkerställa ATT de lär ut det. Det är positivt med mångfald.

Maktdelning

Principen bakom mitt tänkande är maktdelning.

Dvs ägandet har inte sin bästa grund i individen enbart eller i samhället/staten enbart. Utan i båda.

Det finns två ideer om ägande. En utgår från samhället och staten och menar att människan är en social varelse främst. Allt ägande är gemensamt, eventuellt privat ägande är en rättighet som kollektivet ger individen. Den andra är att  människan främst är en individ. Indvidens ägande går främst och eventuellt kollektivt, samhälleligt, ägande är en rätt som individen ger, eller avstår, till det kollektiva.

Men tänk om det är både ock. Ingen människa är kollektivet bara. Ingen människa är heller bara en individ. Vi är väl både ock? Vi blir till genom att spegla oss i blicken hos andra människor, som det så poetiskt brukar heta ibland.

Det har visat sig för farligt att säga att kollektivet är viktigast. Det brukar leda till att individens behov förtrycks. Och att sätta individen enbart som alltings grund är också farligt eftersom vi är samhälleliga varelser som behöver varandra. Sätts individen enbart i fokus leder det inte till alla individers bästa utan de starka individernas bästa.

I själva verket byggs stater upp som en maktdelning där individ och kollektiv stöttar varandra och håller koll på varandra.

Sist vi hade en ordentlig debatt om maktdelningen var i debatterna om barnens rättigheter, barnaga, barnuppfostran och sånt på 60talet och 70talet. I debatten om barnaga blev begreppet maktdelning centralt. Har föräldrar oinskränkt makt, så de kan slå sina barn om de vill? Nej. Staten måste begränsa den makten för barnets, individens, bästa. Samtidigt betyder inte det att staten har oinskränkt makt att göra vad de vill med barnen genom tex daghem, skola och sociala myndigheter. Det måste finnas möjligheter för medborgarna, individerna, att hålla koll på och stoppa staten/kollektivet.

Vi skulle behöva en liknande djup debatt inom ämnet ägande och den gemensamma välfärden. Istället för ”ägande är ondska” eller ”skatt är stöld” behöver vi eb debatt om hur gränsdragningar mellan individen och samhället. Om hur de två maktpolerna kan stötta varandra och hålla varandra i schack.

Därför vill jag skrota hela debatten för eller mot privat ägande och börja diskutera innehållet i den allmänna välfärden istället.

Det är det jag är ute efter. En renässans för ett bespottat ord: reglering.