Sen när blev Ivar Arpi positiv till hedersvåld?

Ivar Arpi la ut ett inlägg igår kväll på Facebook som försvann i morse. Det är ett minst sagt anmärkningsvärt inlägg av Arpi, som gör en stor poäng av att säga att han är mot hedersvåld. Inlägget är positivt till hedersvåld, eller iallafall vissa former av hedersvåld.

När fotbollspelaren Zidane slog ner Materazzi 2006 för att han kallade Zidanes syster en ”hora” gjorde han rätt, anser Arpi. ”Han har iallafall sin heder i behåll”.

Vad exakt Arpi menar med detta inlägg lär vi få se i ett kommande nummer av Svenska Dagbladet. Jag publicerar inlägget här. Det han beskriver är nämligen en del av hedersproblematiken. Troligen inser inte Arpi det, vilket är ganska avslöjande om kunskapsnivån om hederskultur hos SvDs Ivar Arpi.

”Inget ont om Zlatan, men för mig förblir fransmannen Zinédine ”Zizou” Zidane världens bästa fotbollsspelare. Vilken spelglädje! Vilken intelligens! Jag påmindes om Zidane, eftersom han vann Champions League för tredje året i rad, nu som tränare för Real Madrid.

Tyvärr smutsades hans eftermäle, enligt många, ned av en incident i VM-finalen mot Italien 2006. När Italiens Marco Materazzi drog honom i tröjan kunde man se hur de utbytte några ord, plötsligt skallade Zidane honom i bröstet. Eftersom det är fotboll ramlade Materazzi ihop som om han hade blivit skjuten av en kanon. Zidane fick rött kort och Frankrike förlorade på straffar. Hur i hela friden kunde världens bästa fotbollspelare bete sig så när VM-guldet stod på spel?

I videon kan man se hur Materazzi drar Zidane i tröjan, varpå denne svarar: ”Om du vill ha min tröja, kan jag ge den till dig efteråt”. Materazzi, som visste vem han talade med, svarade då ”Jag föredrar den hora som din syster är”. Enligt Zidane förolämpades även hans mamma.

Gjorde Zidane då fel som skallade Materazzi? Många sportjournalister verkade ense om det i alla fall. I SvD skrev man att tårarna över hans öde var ”obegripliga” (SvD 30/7 –2006). Fotbollskommentatorn Ralf Edström tyckte att Zidane borde bli av med guldbollen (Expressen 21/7 –2006). I GP var man oförstående och kallade det för ett ”hjärnsläpp” (GP 11/7 – 2006). Andra länders journalister var på det stora hela lika fördömande.

Många trodde först att Materazzi hade sagt något rasistiskt – Zidane är berber – och då var så gott som alla ense om att det var hemskt. Skulden låg då på Materazzi, snarare än Zidane. När det framkom vad som faktiskt sagts ändrades bilden. Men hur kan det vara värre att förolämpa någons hudfärg eller etnicitet, än att förolämpa någons familj? Jag har aldrig kunnat förmå mig att anse att det var fel av Zidane att skalla Materazzi, även om jag verkligen har försökt. Vissa saker kan bara inte få passera ostraffat (pun intended eftersom Frankrike förlorade på straffar…).

En opinionsmätning publicerad i tidningen Le Parisien visade att 61 procent av fransmännen stöttade Zidane och hans danska skalle (SvD 13/7 –2006). Fyra år senare fick han fick frågan om han skulle kunna tänka sig att be om ursäkt till Materazzi. ”Aldrig. Det skulle vanhedra mig. Jag skulle hellre dö”. Såhär sade hans mamma: ”Hela vår familj är sorgsna att Zidanes karriär avslutas med ett rött kort, men han har i alla fall sin heder i behåll. Vissa saker är större än fotboll.”

Jag håller med mamma Zidane.”

Ps

På lördagen efter publicerade Arpi ett försvar för hederskultur i SVD.

Fallet återges i den nyutkomna boken ”Why honor matters” (Basic Books, 2018) av filosofen Tamler Sommers. I takt med att staten upprättat sitt våldsmonopol har även synen på rättvisa förändrats. I regioner, eller tidigare i vår egen historia, där hederskulturen är intakt är rättvisa något personligt. Rättvisa är att återställa balansen mellan två parter. Brottsoffret måste känna att rättvisa skipas.

Sommers menar att något har gått förlorat i processen där hederskulturen konkurrerades ut av värdighetskulturen. I stället för att ta saken i egna händer förväntas man i vår del av världen delegera rättsskipningen till en högre instans…

Alla som har koll på populärkulturen vet att hämndhistorier är omåttligt populära. Och i dem är hämnden personlig – en film om hämnd där offret får vara med i en långdragen domstolsprocess utan möjlighet att konfrontera gärningsmannen, skulle knappast hamna på någon topplista.
Reparativ rättvisa flyttar fokus från brottslingen till brottsoffret. Men det kan också, i bästa fall, få gärningsmän att förstå vidden av deras gärningar. Ge ett mänskligt ansikte till offret.

Den mesta forskningen på området pekar också på att brottsoffer återhämtar sig bättre efter att ha genomgått en reparativ medlingsprocess.
Hämnden kan bara vara ljuv om den är personlig. Rättvisan är inte blind. Kanske kan man plocka russinet ur kakan och genom reparativ rättvisa åter göra brottsoffret centralt.

Annonser

Krisberedskap är inte rasism eller Sd propaganda.

En del antirasisters konspirationsteorier är ibland mer galna än rasisters.

Internet har i maj månad översvämmas av dynga om att broschyren ”om krisen kommer” ingår i en konspiration som syftar till att Sverigedemokraterna ska få makten. Och att allt prat om krisberedskap, matförråd, och skyddsrum och Rysslands dom hot (!) är SD propaganda.  Man får inte prata krisberedskap ens, för det kan tolkas som ett argument för SD. Idén är att om man pratar om kris i Sverige är det Sd propaganda och rasism.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna myten ska jag inte orda mycket om. Regeringen står bakom broschyren som rättfärdigas av säkerhetsläget. MSB, regeringens myndighet för krisberedskap har skrivit den.

Denna broschyr spreds i våra telefonkataloger fram tills vi la ner civilförsvaret på 90talet. På den tiden ansågs det viktigt att ha planer för befolkningens överlevnad under kris och krig. Vi la ner civilförsvaret på 90talet. Nån sorts filosofi om ”aldrig mera krig eller kris” präglade Sverige då.

Nu har vi ingen kris- eller krigsberedskap. Inga reservlager. Stryps försörjningen hit tar butikernas livsmedelslager slut på några dar. Sen har vi inget. Vi har svält. Vi är inte heller självförsörjande på livsmedel längre. Och det jordbruket har lär inte kunna transporteras ändå pga att vi inte har bensinlager längre.

När man ifrågassatte avvecklingen av civilförsvaret på 90talet sa politikerna att beredskapslagren inte behövdes. ”Det blir inte krig längre för Ryssland är fredligt nu och vi har EU som omöjliggör krig. Och om det blir krig hjälps vi åt i EU.” (där nästan alla länder gjort samma sak som vi). ”Dessutom har vi 15 års förvarningtid innan nästa krig. Vi hinner rusta upp då.” Jag svarade dem att i riksdagsdebatten 1933 och 1934 pratade man också om ”förvarningstid”. Då sa man också att Nationernas Förbund omöjliggör krig och att ”vi har 15 års förvarningstid innan nästa storkrig så vi hinner rusta upp”… Tyvärr tänker politiker ofta alltför kortsiktigt. Avvecklingen av civilförsvaret visar det.

Att vi sprider broschyrer om krisberedskap är bra. Det har inte ett smack med SD eller rasism att göra. Det är inte rasistiskt att vilja ha beredskap för kris och krig. Att vara oroad för situationen i världen med Putin och Trump är inte heller rasistiskt. Att vara oroad över kärnvapen, är inte rasistiskt. Att undra vad som sker i Sverige om världshandeln stryps, vilket skett två gånger de senaste 110 åren, är inte rasistiskt heller.

 

Ligger Qatar bakom Claphaminstitutets homofoba rapport om PRIDE?

Claphaminsititutet har gett ut en ny rapport om att Pride är ”destruktivt”. Det är hög tid att syna det homofoba Claphaminstitutet. Frågan är var det homofoba Claphaminsititutet får sina pengar från. Möjligen från staten Qatar. Qatar har iallafall sponsrat en konferens i Riksdagen med Claphaminsititutet om”familjevärderingar”.

Den som i Sverige står närmst staten Qatars arbete mot homosexualitet är Tuve Skånberg från Kd. Han ledde Claphaminsititutet fram till 2017 och har suttit som ledamot i Styrelsen på Doha International Institute for Family Studies and Development, som samarbetat med ledande homofober runt om i världen, tex Charlie Colchester på CARE.

Skånberg har lagt fram motioner i riksdagen om att Sverige ska stötta Dohadeklarationen, som givetvis förespråkar kärnfamiljen som den ”rätta!”.

Det bör givetvis nämnas att Qatar förutom att sponsra kristna fundamentalister också sponsrar Muslimska brödraskapet. Homosexualitet är straffbart och olagligt i Qatar.

Den som orkar kan nog hitta mer här. Vilka konservativa kristna grupper i väst får pengar av Qatar?

https://www.qx.se/nyheter/3292/internationell-kampanj-skall-forsvara-heterofamilj/

https://www.arbetaren.se/2006/03/15/ultrakonservativa-intar-riksdagen/

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/interpellation/sveriges-undertecknande-av-dohadeklarationen_GS10380

https://www.theguardian.com/theobserver/2014/dec/14/sheikha-mozah-acceptable-face-qatar-global-expansion

http://al-bab.com/blog/2016/08/qatar-christian-crusaders

1947 och 1951, två märkesår i sjuksköterskornas kamp för fackliga rättigheter

Sjuksköterskorna och många av den övriga vårdpersonalen fick reglerad arbetstid (8h arbetsdag) 1947. Som sista stora grupp. Två år efter statarna fick det. hemsamariter och hemvårdarinnor utgjorde ett visst undantag, de fick vänta till 60talet. Barnmorskorna till 50talet. Men sjuksköterskornas löner var låga ännu.

1951 tog sjuksköterskorna strid mot den låga lönen, som var i absoluta botten av lönetabellerna. Målet var att de statliga sjuksköterskorna skulle få en vettig lön.

Ledda av Greta Höjer, en folkpartistisk politiker och facklig ledare för Svensk sjuksköterskeförening, tog man till det yttersta vapnet: massuppsägelser. Det gick så långt att regeringen, ledd av Socialdemokraten Tage Erlander, sammankallade riksdagen för att instifta en tvångslag september 1951. med polisens hjälp skulle man tvinga sjuksköterskorna tillbaka till jobben om de arbetsvägrade eller gjorde allvar av sina uppsägningar.

Men innan det skedde godtog motparten i avtalsförhandlingarna sjuksköterskornas krav. De fick högre lön och vann respekt för sitt yrke.

Om man googlar på Greta Höjer idag hittar man nästan inget. Men hon förtjänar vår respekt. Hon var viktig i kampen för kvinnors rättigheter och i den fackliga kampen. Hon vann striden 1947 för begränsade arbetstider. Innan 1947 jobbade sköterskor ofta från klockan sju på morgonen till sena kvällen. Hon vann striden för högre löner 1951.

Undrar bara varför hon är så bortglömd idag. Var det för att hon var Folkpartist och drev den fackliga kampen med en Socialdemokratisk regering som till stor del var hennes motståndare?Och vad ansåg LO om sjuksköterskornas strid?

Äras den som äras bör och kritiseras den som kritiseras bör, oavsett politisk bakgrund.

Läs även gärna tidningen Vårdfokus artikel om konflikten 1951: https://www.vardfokus.se/tidningen/2017/nr-5-2017-5/massflyktaven-pa50-talet/

Vill Sara Mohammad och GAPF förbjuda barn gå i kyrka och moské?

Man kan inte förbjuda barn att utöva sin familjs tro kommenterade imamen Haqq Kielan i SVT Nyheter nyligen. Det fick Sara Mohammad och GAPF att reagera på Twitter och Facebook. Att barn följer föräldrars tro beskrev hon som ett hot mot barns hälsa. ”Låt barnen vara ifred från religiösa ritualer”.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är ingen ny åsikt hon framför. Religion bör hållas från barnen, speciellt då islam, menar hon.

Det är inte utan att jag frågar HUR hon vill hålla religionen från barnen. De exempel vi har på det från världshistorien är inte så lyckade. Det brukar börja med att man förbjuder barn att gå till kyrka och sluta med mass-slakt. De enda som har försökt förbjuda barn att följa föräldrars religion och vara religiösa är stater som Maos Kina, Stalins och Lenins Sovjet och liknande. Det gick inte så bra.

Om man tittar på Sara Mohammads kommentarsfält är det många som vill förbjuda islam helt. Undrar om det är religionsförbud som hon vill genomföra?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För mer läsning, läs:

Kampen mot hijaben hotar korset och kippan

GAPF – mer islamhat än heder

Sara Mohammad – stolt islamofob | Sverige är inte världens navel!

Sara Mohammads rasism (del 2)

Bör islamofobiska GAPF och Sara Mohammad få statliga stöd

Dani M, Sara Mohammad och antirasismens rasismproblem

Hedersmord och hatet mot kurder och muslimer

En annan som samarbetat med GAPF är Nima Dervish

Nima Dervish: när muslimhat goes rumsrent

Nima Dervish och IS har samma syn på islam

En annan som är viktig för GAPF är Johan Westerholm

Jakten på Johan Westerholms oavslutade master

 

 

Bör vi sluta prata om Sverigedemokraterna?

”Sluta prata om Sverigedemokraterna. Sluta framför allt att kalla dem rasister. Lyft istället fram de egna ideerna och visionerna.”

Så menar många att vi Socialdemokrater ska vinna valet och besegra Sd. Tex Nina Wadensjö i Aktuellt i Politiken.

Jag har länge efterlyst fokus på lösningar av problemen människor ser kring sig. Jag har ansett att vi för lite presenterat visioner och lösningar. Ingen vill det mer än jag. Men jag vill inte sluta kalla spadar för spadar heller.

På 30talet lyckades S och arbetarrörelsen hålla svensk nazism stången. Receptet var enkelt.

* Ett fokus på demokratifrågan. Visa att demokrati är bra. Engagera medmänniskorna. Lyssna till dem. Empowerment.

* Lösningar på krisen. Gärna lösningar ihop med borgarna. Saltsjöbadenavtalet 1938 för fred på svensk arbetsmarknad var en del av antinazismen på den tiden.

*Kalla spadar för spadar. En nazist är en nazist och en rasist en rasist. Man omvänder nazister genom dialog med dem, men inte genom att sluta säga att nazism är en farlig ideologi.

* Massmobilisera rörelsen att ta debatten. På 30talet punktmarkerade LO och SSU nazimötena och krävde debatt. De tog den direkt på plats. Tänk dig att massmobilisera rörelsen idag att besöka varje bokbord, möte, och cafe sd har och ta debatten på ALLA plan. Tänk dig att våra riksdagsledamoter skulle KRÄVA att få debattera på gator o torg mot Sds riksdagmän.

Sverige var troligen det land i Europa där nazismen fick minst stöd. Mycket tack vare S och arbetarrörelsen. Det hade de inte lyckats med om de börjat prata om NSDAP som ett högerparti som är för vinster i välfärden, enbart. Ja de ville montera ner välfärden men de var också ett livsfarligt rasistiskt, det visste S och Lo då.

De kunde både presentera egna lösningar och kalla spadar för spadar.

Frågan om omsorgen är vinstdrivande eller inte är en oviktig struntfråga

Den svenska debatten om vinster i välfärden är nästan mer polariserad än debatten om invandring. Om man lyssnar på partierna verkar det som det bara finns två alternativ: vinster i välfärden eller inga vinster i välfärden. Men det finns ett tredje alternativ: regleringar!

Istället för att lägga fokus på pengar och budgetfrågor skulle jag vilja lägga fokus på kvalitén på omsorgen: om hur man bör göra för att få en bra vård för alla, med så lika möjligheter för alla som möjligt.

Ärligt talat struntar jag fullständigt i om ett äldreboende eller t.ex. en hemtjänst är vinstdrivande eller inte. Det är ganska oviktigt. Jag vill veta hur arbetsmiljön och lönen är för de anställda, om de bekämpar stress och om cheferna är ute i verksamheten eller inte? Känner sig personal fri att komma med förslag och varna för problem? Jag vill veta om maten är bra för pensionärerna? Hur mycket hjälp de får, och kvalitén på den? Om de får komma ut, och hur ofta? Finns det samlingslokaler? Finns kontaktpersoner för varje pensionär? Ser demensboendet ut som ett vårdboende eller som ett hem? Blandar man friska och dementa, eller inte?

Frågan om omsorgen är privat eller inte är en fråga som kommer mycket, mycket, långt ner i prioriteringen. Långt under frågan om det finns bra tillgång till toaletter.

Ingen skillnad

Jag ska vara rak på sak. Jag har jobbat inom omsorgen sen jag fick mitt första riktiga sommarjobb 1987. Jag har arbetat inom äldreomsorg och LSS både privat och kommunalt och har arbetat på otaliga ställen, bland annat för att jag jobbat mycket på bemanning och varit ”uthyrd” eller utskickad som vikarie. Om man tittar på kvalitén på omsorgen är det ingen större skillnad mellan privata vinstdrivande aktörer, stiftelser eller kommunala aktörer.

De bästa platser jag jobbat på, eller haft insyn i har i och för sig varit privata, både vinstdrivande och stiftelser. Men om man sen ser på vilka arbetsplatser som varit bra, är det både kommunala och vinstdrivande sådana. Och studerar man de dåliga exemplen på omsorg och de riktigt, riktigt usla, är det också en mix mellan, kommunalt och privat.

Jag vet att man ofta får intrycket att det är svåra problem i privat omsorg. Debatten är sådan att det väcker störst intresse. Men det finns massor av problem i kommunal omsorg också.

Bort med övervinster

Det finns ett tredje alternativ i den svenska debatten om vinster eller inte i välfärden, som jag anser att mitt parti, Socialdemokraterna, borde förespråka. Det är att tillåta vinster, stiftelser och även kommunala alternativ och lägga fokus på bra REGLERINGAR. Att sätta ramar för både kommunal och privat verksamhet.

Se till att kvalitén är bra och definiera vad som är kvalité. Arbeta sen bort problem och avarter i både privat och kommunal verksamhet.

Vinster är inget konstigt. Även undersköterskan arbetar med vinst för ögonen. Hon jobbar inte ideellt utan vill ha en god vinst att ta hem i form av lön. Alla företag och verksamheter måste gå runt och på något sätt få en ”vinst” för investeringar. Även kommunala verksamheter fungerar så. Att fokusera debatten på att ”vinst” i sig är dåligt är att lägga fokus på en oviktig struntfråga.

Vinst är inget problem, övervinster är det. Jag har inget emot regleringar mot övervinster, alltså större uttag ur verksamheten till ägarna. Men det reglerar man bäst genom att uppmuntra investerarna att återinvestera sina pengar genom skatteavdrag och liknande. Då det blir mer lönsamt att återinvestera pengarna än att ta ut dem kommer man att få se stora förändringar.

Men som sagt. Det är en minimal fråga i mina ögon. Den frågan kommer långt, långt ner på dagordningen för mig.

För att nämna en sak som kommer bra mycket högre upp är det demensvården. Jag har hela tiden undrat varför demens- och omsorgsboenden alltid ser ut som vårdanstalter. Socialstyrelsen förbjuder uttryckligen detta. De ska se ut som hemmiljöer. Vore det inte viktigare att ställa frågan hur vi ställer frågor som ”vad” och ”hur” än att som första fråga ställa: ”är ni vinstdrivande”?

Regleringar är bra!