Vi har inga beredskapslager av livsmedel eller annat vi behöver i Sverige längre. Som läget är nu med inga lager, ingen inhemsk självförsörjning, inga egentliga bensinreserver, fri marknad och en situation där varje industri i Sverige är beroende av komponenter från utlandet för att fungera, skulle det bli hungersnöd inom några dagar om världsmarknaden slutar fungera. Hur många av landets kommunalråd skulle vara beredda att med gevär i hand ockupera bondgårdar och grossistfirmor och skjuta män, kvinnor och barn som försöker komma åt mat? Det skulle de få göra vid en kris liknande 1914 eller 1939. Skillnaden mellan då och nu är att idag har vi marknadsekonomi och ”just in time”.
Missförstå mig inte. Jag gillar marknadsekonomin. Det jag ogillar är att vi avvecklat vår kris- och krigsberedskap. Frågan är om inte civilförsvar och beredskapslager är viktigare att satsa på än militärt försvar, som världen ser ut idag.
Om det blir krig, eller större naturkatastrof som slår ut världshandeln (tex epidemier), får vi problem. Det beror på att vi numera har en ekonomi som sköts utan lagerhållning. ”Just in time” kallas det. Själva förutsättningen för vår ekonomi är att nya varor till affärerna produceras efter behov eller ligger ute och är på väg till kunderna ute i transportkedjan. Detaljhandeln har ringa lagerhållning och grossisterna också.
Det gäller hela samhället. Upphör inflödet av varor till ett sjukhus tar det inte många dagar förrän handskar och mediciner börjar ta slut. Stoppar världshandeln tar varorna på ICA slut efter några dagar. Lastbilar har inte bränsle så de slutar kära, grossistlagren tar slut och detaljlagren tar slut.
Förr hade staten stora beredskapslager av allt samhället behövde för att fungera. Tanken var att om det blir världskrig skulle Sverige ha det vi behövde för att fungera utan världsmarknadens flöde av varor. Vi skulle dessutom ha ett ordentligt lager av inhemska produkter som malm och mat och sådant, för att säkra vår försörjning. Det var ett så omfattande lager att vi hade allt vi behövde för 6 månader till ett års konsumtion för alla svenska medborgare. Vi hade dessutom ett lager av extramaterial för att kunna sätta igång inhemsk produktion av vissa importerade varor. Vi hade extra förråd av sjukhusvaror som inte bara täckte medborgarnas behov i många månader utan även 100.000tals krigsskadades behov, inklusive lager för att bygga mobila akutsjukvårdsplatser vid krig.
Under 90talet avskaffades dessa lager. ”Anpassningspolitik” kallades det. Idag har vi bara kvar på pappret viss lagerhållning av en månads förbrukning av bensin och olja. Men de lagren behöver inte finnas i Sverige, det bestämmer företagen nämligen över. Så stryps världshandeln kan vi inte komma åt dessa så kallade lager ändå.
”Anpassningsförsvaret”
När man läser riksdagens debatter och utredningar i ämnet på 90talet ser man att man ansåg att säkerhetsläget var gott, risken för krig och konflikt ringa så man kunde avveckla lagren. Man skulle ha gott om tid på sig att bygga upp lagren igen om läget i världen skulle förvärras, påstod man.
När man pratade med experterna och politikerna bakom avrustningen av vårt civila och militära försvar på 90talet så pratade de om att vi kommer att ha 10-15 års förvarningstid innan nästa storkonflikt. (Ironiskt nog sa de som var mot militär upprustning samma sak 1933-1934 i svenska riksdagen.)
Anpassningsfilosofin kallades det. Det nya försvaret fick ett passande namn: ”anpassningsförsvaret”.
”Tanken bakom anpassningsfilosofin för försvaret är att tidiga signaler rörande förändringar i vår säkerhetspolitiska situation skall kunna upptäckas i så god tid att vi står väl rustade när förändringarna har inträffat.” (Proposition 1998/99:74)
Det var bara det att tecknen på säkerhetspolitisk oro var många på 90talet men man såg inte det. I öster hade vi en supermakt stadd i kollaps med starka grupper som ville bygga upp ett ryskt imperium igen, det var ”tidiga signaler rörande förändringar”. Samtidigt ökade den internationella terrorn. Vi som redan på 90talet studerade den radikala islamismens framfart kunde konstatera att veteranerna från kriget i Afghanistan dök upp överallt, från Algeriets GIA i väster till Filippinierna i öster, från Tjetjenien i norr till Afrika i söder. Al Qaidas framväxt och oron i Mellanöstern var ”tidiga signaler rörande förändringar” också.
”Just in time”
Att ha ett civilt försvar med beredskapslager var också en förlegad ide. Jag minns diskussionerna om detta på 90talet. Att ha beredskapslager skulle störa den ”inre fria marknaden” inom EU. Så man avvecklade lagren. Skulle det bli kris eller världskrig skulle handeln inom EU fortsätta någorlunda ostört, var grundantagandet. Det var bara det att det varken då, eller efteråt, fanns något egentligt mandat för EU att bygga en kris- och krigsberedskap med centrala försörjningslager och handlingsplaner för att skydda den inre marknaden vid krig. Vissa EU länder behöll sina lager, som Finland, och de är anpassade för den egna befolkningen bara, andra avvecklade dem helt eller delvis.
”Det fria varuflödet inom EU bör utgöra grunden för försörjningsberedskapen.” (Proposition 2001/02:10)
Vid avvecklade lagren utan att en motsvarande beredskap fanns inom EU för vår försörjning. Men inte nog med det. Den svenska krisberedskapen för försörjning vid krigsrisk byggde även på att internationell handel skulle fortsätta.
”I regeringens proposition Förändrad omvärld – omdanat försvar (prop.1998/99:74) konstaterar regeringen att de fredstida handelsmönstren, företagens internationalisering, utvecklingen av multilaterala organ och Sveriges medlemskap i EU pekar mot att handeln kommer att fortgå någorlunda ostörd långt in i en eventuell framtida kris. Den internationella utvecklingen med ökad integration och starkare ömsesidigt beroende minskar enligt regeringens uppfattning riskerna från försörjningssynpunkt samtidigt som den ökade globala konkurrensen och den allt snabbare tekniska utvecklingen innebär en förändring av det svenska näringslivet (Proposition 2001/02:10)”
Det var en självmotsägelse av episka mått. Vid risk att världshandeln stoppas, vid en eventuell kris är det den internationella marknaden som kommer att tillgodose det vi behöver för vår försörjningsberedskap, menade de.
”Enligt regeringen gynnas försörjningsförmågan av en utveckling mot frihandel… Regeringen anser vidare att försörjningsförmågan och
försörjningsberedskapen inte kan bygga på självförsörjning. EUmarknaden är det för Sverige relevanta försörjningsområdet… Enligt regeringen bör det fria varuflödet inom EU utgöra grunden för försörjningsberedskapen. Internationell samverkan för att förebygga störningar i handelsutbytet är av stor vikt” (Proposition 2001/02:10)”
Vid en solstorm eller en annan stor naturkatastrof, som ett vulkanutbrott som påverkar hela det globala klimatet, skulle världsmarknaden slås ut, till och med på lokal EU nivå. Vid krig mellan t.ex. Ryssland och USA skulle världshandeln upphöra i praktiken direkt. ”Anpassningspolitiken” var en lika stor illusion som försvarspolitiken mellan 1925 och 1934 var, fast då var illusionen av ”Nationernas Förbund” omöjliggör krig.
Även mildare naturkatastrofer och krig skulle kunna störa försörjningen så att en nationell katastrof uppstår.
Civilförsvaret viktigare än militärt försvar?
Jag vet inte mycket om situationen i olika länder när det gäller lagerhållning. Men det jag vet är att ryssarna inte bara expanderar sitt militära försvar utan har byggt upp sitt civilförsvar också. Kort och gott har de kvar stora livsmedelslager och en myndighet för det (Federal Agency for State Reserves). Kina rapporteras också ha gigantiska lager.
USA har däremot avvecklat mycket av sina reservlager. Strategiska råvaror som helium och olja har man kvar i lager, och en hel del läkemedel för befolkningens bruk, men inga livsmedelslager. De sista avvecklades 2008. Inom EU är det ännu värre än i USA.
Vad spelar det för roll att vi har ett militärt försvar i Sverige idag när det ändå kommer att vara hungersnöd och matkravaller i hela landet ungefär en eller två veckor efter att världshandeln avstannar? Dessutom slåss inte soldater så bra utan mat i magen, har jag hört! Vad ska de äta? De militära beredskapslagren av mat försvann med de civila beredskapslagren.
Ett samhälle måste tänka längre än näsan räcker. Det är därför vi har stater och regeringar och riksdagar och sådant.
Blir det krig framöver, eller naturkatastrof, kommer troligen inte de med de bästa och flesta vapnen att vinna kriget utan de som kan hålla sin befolkning och sina armeer vid liv. Och, med tanke på möjligheten att sabotera elnät och digitala nät, de med den bästa beredskapen för ett fungerande samhälle, helt eller delvis utan el eller digitala resurser.
Vi behöver bygga upp nationella och internationella lager av strategiska produkter och viktiga förnödenheter, som mat.
Det behövs ett globalt krishanteringscenter. Ett som spanar efter potentiella hot mot mänskligheten, som epidemier, vulkaner, solstormar eller meteorer, och som bygger krisberedskap i det fall det värsta skulle hända oss. Med massiva lager av t.ex. mediciner och mat. Men vi behöver också nationella lager igen. Som kan utgöra kärnan i det internationella kriscentrets lagerhållning. Men som garanterar vår överlevnad om den globala krisen består krig mellan supermakter.
Skulle det blir global kris eller krig och världshandeln i praktiken avstanna eller störas, vilket skett två gånger under 1900talet, bygger hela vår nuvarande beredskap på att regeringen rekommenderar oss att ha mat för 72 timmar hemma. Sen blir det kris för livemsdelslagren är få och bensinbristen kommer att stoppa långa transporter.
Enda lösningen för kommuner vid en sådan kris blir att kommunalråden uppbådar civila och poliser med vapen och beslagtar grossistlager och lantbruk. Jag undrar hur många kommunstyrelser i landet som planerar hur man ska få tag på vapen och beslagta jordbruken? Hur många kommunalråd är beredda att ta bössan i handen och skjuta kvinnor och barn som försöker stjäla en av kommunens få kor. Orealistiskt? Blir det världskrig imorgon skulle de grupper av befolkningen som med vapen i hand intar jordbruk och grossistlager bli de som överlever.
Vi borde prioritera om vårt försvar och främst bygga upp det civila försvaret och lägga fokus på att bygga upp våra lager igen. Om det går ihop med EU, men mest troligt är att vi får göra det själva. Och i väntan på att EU tar beslut får vi bygga det själva.
Mer läsning
Inga livsmedelslager för en kris
Ingen har samlat ansvar för Sverige i kris
Hälften av maten borta efter 12 dagar
Ölandsbron – en sårbar livlina för 26000 ölänningar.
Demokrati 
Pingback: Coronaviruset: är ”vår beredskap god” eller inte i Sverige? – Den arga sossen!
Pingback: EU-samarbetet och krisberedskapen (Coronaviruset) – Den arga sossen!
Pingback: Vad fanns i de svenska beredskapslagren? En – Den arga sossen!
Pingback: Vi måste gå med i Nato, nu, snabbt! – Den arga sossen!
Pingback: Ställ om det svenska jordbruket, redan idag! – Den arga sossen!