Om kort- och långsiktighet och global politik

Om den mänskliga civilisationen på sikt ska överleva måste mänskligheten enas på något sätt. Och vi måste ena oss om att ta fram teknik och kunnande gemensamt för att förhindra katastrofer som kan komma att ske först tusentals år efter att man forskar kring hur man förhindrar dem.

Mänskligheten måste liksom göra samma som svenska staten gjorde på 1600-talet när man planterade ekar så att flottan på 1900-talet skulle kunna ha ek för att bygga sina skepp. Långsiktig planering. Men ur det globala perspektivet längre framåt i tiden och för hela mänskligheten.

Vad menar jag med det? Jo, låt oss se på några saker som kan hända oss imorgon, eller om tusen år eller om tiotusen.

En ny istid.

Växthuseffekten i all ära, men jag räds inte så mycket den. Jag är mer rädd för en ny istid och den bör komma snart. Frågan är hur? Genom att det blir varmare på klotet, dvs att isarna smälter och stoppar golfströmmen, eller genom att det blir kallare? Om det tvistar forskarna.

Jag är inte rädd för varmare klimat. Jorden mådde bra på bronsåldern då det var 2-3 grader varmare. jag är rädd för okontrollerade förändringar av klimatet som vi människor ställer till med av klantighet och försummelser.

Hur som helst bör vi lära oss att kontrollera vädret på planeten. Den kunskapen kan vi behöva om vi inte vill att Skandinavien en dag ska täckas av 3000 meter is.

Asteroider

Tack och lov har mänskligheten utvecklat kärnvapen och kan åka ut i rymden. Nu ska vi bara lära oss att inte rikta vapnen på oss själva utan ut i rymden så vi kan skydda oss från asteroider. Nedslag av sådana sker lite då och då. Låt er inte luras av att inga sådana skett i platser där vi haft skriftlig dokumentation under de sista årtusenden. En asteroid av en buss storlek missade oss med 6000 mil nyligen. hade den träffat jorden hade den haft samma skadeverkan som en vanlig atombomb. En asteroid med 100 meter i diameter sulle kunna förinta ett helt landskap, som Skåne och sprida skador till alla omgivande landskap.

Sådant händer ganska ofta. Det sker kaske i nästa vecka, kanske inte förrän om 20.000 år. Vi vet inte, och det är poängen. Men när den dagen kommer ska vi väl kunna försvara oss?

Epidemier och även människosapade katastrofer

Det finns andra hot.

Epidemier. Sådant sker ganska ofta. Vad gör vi om en ny böldpest eller en ny dödlig influensa drabbas oss? Det kommer att ske, frågan är när? Hur koordinerar vi internationella hjälpinsatser och framskaffandet av läkemedel?

Klimatförändringar. Ja, sådana är ett hot men inte bara mänskliga. Klimatet är inte stabilt i sig. Det varierar mycket av ”naturliga orsaker”. Hur skaffar vi en global beredskap att sätta in katastrofhjälp då det behövs? Se på svälten i Somalia och Etiopien förra året. är det inte skandal att hjälpen kom dit först EFTER att den drabbat området, trots att alla visste att det var torka på väg?

Förutom detta är listan lång på sådant som kan ske mänskligheten, krig, vulkanutbrott och annat. Och… globalafinanskrascher!

En koordinerings central

Mänskligheten skulle behöva bygga en institution, en centra, för att koordinera arbetet mot sådana katastrofer. helst inte under FN:s flagg utan separat.

Ett centra som skulle kunna koordinera katastrofhjälp INNAN svält bryter ut och som skulle kunna ta tag i forskningen kring hur man kontrollerar klimatet och skyddar mänskligheten från asteroider.

Frågan är bara om en global katastrof måste ske innan vi gör detta, eller om mänskligheten är så mogen att vi kan agera INNAN en ny katastrof sker?

3 tankar om “Om kort- och långsiktighet och global politik

  1. Jag tolkar det som att du förespråkar en världsregering som styr över alla människor på hela jorden. Jag hoppas jag har fel, men jag kan inte tolka ”måste mänskligheten enas på något sätt.” på något annat sätt.

    Jag tror att detta definitivt på lång sikt skulle få den vetenskapliga utvecklingen att stagnera. Problemet är att ett förbud skulle då gälla överallt på jorden och effektivt stoppa framstegen på något område. Tänk på stoppet för sjöfart i Kina på 1400-talet (har jag för mig att det var), stoppet för stamcellsforskning i USA eller varför inte vårt inhemska förbud mot forskning om kärnkraft.

    Jag tror istället att det bästa sättet att bibehålla utvecklingen i världen är att ha många självstyrande enheter (länder) som samverkar i ömsesidiga avtal utan en överstatlig garant. Om en despot kommer till makten i något land (det kommer att hända då och då, människor med den dragningen söker sig till makten och skyr inga medel för att manövrera sig dit genom att dupera sina medmänniskor eller med våld) så går utvecklingen vidare i resten av världen. Det är tragiskt för de individer som drabbas, men inget stort problem för mänskligheten.

  2. Pingback: Konsten att undvika att begå klantiga misstag – Den arga sossen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s