Katerina Janouch tror att Helsingborgs rådhus är en moské

Katerina Janouch tror att Helsingborgs rådhus är en moské

Katerina Janouch har gjort det igen. Hon tror att Helsingborgs rådhus är en moské och häcklar SSU i Helsingborg för att ha en bild på den på sin twitter.

Det torde säga mycket om hennes ”metod” som debattör. Här är några andra exempel på hennes metod som jag skrivit om.

Hedersförtryck, nya svenskars utanförskap och politikers naivitet

Jag såg en artikel (källa) som jag missat tidigare som är ganska avslöjande. Det är en artikel om Nyamko Sabunis deltagande i ett TV program. Där citeras Jan Björklund om hedersproblematiken. Jan Björklund säger där att han och andra politiker var naiva i frågor som rörde hederskultur.

”Vi var många som förstod vad hon sa men vi var också många, inklusive jag själv, som inte förstod vidden av problemet då. Hon var verkligen före sin tid, men i dag förstår vi att hon hade rätt”.

Sånt gör mig ledsen. Egentligen visar det hur inkompetent Jan Björklund är. Hur kan man ha missat att hedersförtryck finns och är en verklighet?

Och hur kompetenta var de från mitt parti, S, som inte såg detta?

Världen är ingen Bullerbyidyll. Det finns en massa ideer och kulturella uttryck där utanför Sveriges gränser som vi majoritetssvenskar lämnat bakom oss eller kämpar för att lämna bakom oss. Hedersförtryck, sexism, kvinnoförtryck, barnmisshandel i uppfostran, homofobi, rasism, religiös fanatism, med mera. Att tro att människor som lämnar andra länder lämnar alla negativa kulturella uttryck bakom sig när flyr eller migrerar hit är naivt som fan.

Heder

Svensk debatt om hedersfrågorna är infekterad av rasism, tyvärr. Men det betyder inte att hedersfrågan ÄR rasism. Det är verklighet för barn och ungdomar i vårt eget land.

Det lär vara få som kan förneka detta fakta nu när Malmö stad gett ut sin rapport om hedersförtrycket (länk här!). Men dessa fakta fanns innan också. Och sunda förnuftet sa det. Eftersom det finns ute i världen måste det givetvis finnas bland de migranter från de länder som kommer hit. It is as simple as that. Man måste vara bra inkompetent att inte känna till det.

(Sen finns det hedersliknande strukturer än idag i majoritetssvensk kultur, det är viktigt att veta. De som kanske mest känner av detta är faktiskt konvertiter till Islam. Om man lyssnar vad de är med om ser man att de ibland möts med avståndstaganden, mobbning, tyst och aktivt förtryck, våld och liknande från familj, släkt och hela byar. Speciellt om det är en liten ort. Och det refereras häpnadsväckande ofta till familjens ”heder” direkt.)

Sabuni

Debatten var polariserad. Det var som om man var tvungen att välja mellan att vara mot SD:s rasism och mot att prata om nya svenskars utanförskap och problem vid integrationen, och att vara för Sd:s rasism och prata om de problemen och utmaningarna.

Ja egentligen är väl ordet ”var” felaktigt. Än idag är debatten extremt polariserad, även om det var värre för några år sedan.

Sabuni sa detta i Expressenintervjun förra året:

Rädslan för ett växande SD fick partiledarna att välja fel väg när det gäller integrationspolitiken, säger hon.

– Jag har förståelse för att många av mina kolleger vid den tiden inte förstod min kamp – mot hedersproblem, hindren som välfärdssamhället skapar för nyanlända och radikalisering av unga i våra utsatta områden. Andra ville kanske försvara sina positioner genom att undvika att göra något kontroversiellt.

Jag håller inte med Sabuni om allt. Men hon såg problemen och försökte synliggöra dem och hitta lösningar, utan att vara någon rasist i Sd. Sen har även Sabuni tidvis fallit i fällan att låta sig polariseras. Hon har haft kontakt med islamofoba rörelser som arbetar mot hederskultur som GAPF. Det ska sägas.

Det naturliga är givetvis att vara mot både hederskultur och islamofobi.

Andra tabufrågor

Nu säger en del politiker att de var ”naiva” förut i frågor om nya svenskars utanförskap också. Det är också en sådan sak som gör att jag får spunk.

Det är en annan av de tabufrågor vi haft i den svenska polariserade debatten. Nya svenskar, och ofta deras barn (andra generationen invandrare) är utsatta för utanförskap i större grad än t.ex. majoritetssvenskar. Det ser man i en rad områden som fattigdom, trångboddhet, studieresultat, bidrag från Soc, brottslighet, brottsutsatthet, etc.

Det är än idag en het potatis, speciellt kriminalstatistik. Men det var värre när jag precis hade börjat blogga 2009-2010. Polariseringen var värre då. Då sågs man i praktiken som en rasist om man försökte ta upp det.

Snart kommer de första rapporterna om invandrare och brottslighet på många år. Det är på gång, det har myndigheterna aviserat. Det kommer att bli ett jävla liv om de rapporterna. Men statistik är inte något farligt. Om vi inte ser problemen kan vi inte göra något åt problemen. Och om vi bryr oss om nya svenskar i utanförskap bör vi väl försöka veta hur de har det? Lyssna på dem? Ta fram statistik och uppgifter om hur de har det?

Övergrepp i fosterfamiljer

2011 jämförde jag i en artikel bristen på statistik och information om nya svenskar (hederskultur och utanförskap) med den brist på uppgifter som fanns i många, många år om personer som omhändertagits av myndigheterna och satts hos fosterfamilj eller på boende. 2011 blossade debatten om övergreppen och vanvården många av de omhändertagna utsatts för upp på allvar.

Det var länge en tabufråga. Från 70talet fram till ca 2009 ansågs man mer eller mindre knäpp, farlig, extrem och hatisk om man pratade om att det fanns problem med övergrepp och vanvård av många omhändertagna barn. Debatten var polariserad. Så om man ville prata om problem så antog många att man var för att stoppa alla omhändertaganden. Att man skulle kunna vara positiv till sociala myndigheter och omhändertaganden och samtidigt vilja vara mot missförhållanden, ansågs nästan vara omöjligt. ”Antingen är man helt mot oss eller för helt för oss”, var hur myndigheterna resonerade.

På 90talet gjorde jag många knasiga saker men en av de saker jag INTE skäms för är att jag arbetade för att få igång en debatt om missförhållanden i myndigheters tvångsomhändertaganden i Sverige. Men att prata om det ansågs tabu. Lika mycket tabu som det i vissa kretsar har ansetts vara att prata om hederskultur, hedersförtryck och hedersvåld.

Jag la märke till att många tvångsomhändertagna fastnat i brottslighet och psykisk ohälsa. Jag försökte få fram statistik om f.d. tvångsomhändertagna, jämförelser mellan icke omhändertagna och de som omhändertagits. Alkohol, narkotika, inkomst, brottslighet, etc. Jisses. Ni skulle sett hur det var att sitta 1993-1994 och ringa runt och försöka få de uppgifterna. Myndigheterna hade dem, men lämnade inte ut dem och skällde ut mig för att jag ville ha dem.

14 år senare visade sig att det var just de uppgifterna som fick myndigheterna att reagera så att debatten om tvångsomhändertagandena kom igång. Då såg man annorlunda på statistiken. Den visade att något var in i helvete fel. Kombinerat med uppgifter om hur det gått för enstaka omhändertagna, gjorde att man började nysta upp i det som sen blev vanvårdsdebatten. Debatten rörde inte bara enstaka fall av vanvård utan även hur omhändertagna som grupp mådde. I båda fallen hittade man brister.

Och egentligen är det så in i bängen korkat att generationer av politiker inte såg att omhändertagna hamnade i utanförskap. Eller att de inte lyssnade på deras berättelser om vanvård och missförhållanden.

Att man ville ha fram statistik och fakta om omhändertagnas situation betydde inte att man automatiskt ville skuldbelägga alla sociala myndigheter eller kasta ut de omhändertagna ur Sverige, eller något.

Jag ska inte vara långrandig om detta. Så här skrev jag om frågan 2011, och det står jag för än idag:

Statistik är viktigt!

Jag tycker det är synd att man inte kan föra en vettig och lugn debatt om överrepresentationen av invandrare i statistiken. Man kan debattera ungdomars brottslighet, tonårstjejers, f.d. fosterbarns, barn till föräldrar som varit i fängelse, men så fort man kommer in på invandare blir det hetsiga stider för eller mot. Det polariseras. Å ena sidan har vi Sverigedemokraterna och deras anhang som utifrån statistiken generaliserar hej vilt om muslimer och afrikaner och pratar om att kasta ut invandrare, å andra sidan har vi de som inte vill ta debatten alls och som anser att informationen, och debatten debatten i sig är farlig.

Men informationen är livsviktig!

Jag har följt debatten om vad som hänt tvångsomhändertagna barn i fosterfamiljer i Sverige. De har just börjat få upprättelse av staten. Tusentals tvångsomhändertagna barn i fosterfamiljer eller barnhem har utsatts för övergrepp.

Vet ni vad som fick myndigheterna att inse att något var fel? Jo, brottsstatistiken! Andelen människor som begått brott, eller fastnat i missbruk, som varit fosterbarn var abnormt hög!

Att jag länge efterlyst så detaljerad information som möjligt om fosterbarn och barnhemsbarn i brottsstatistiken och att jag velat få ut informationen MAXIMALT, betyder INTE att jag har nåt emot fosterbarn eller att jag vill kasta ut fosterbarnen eller barnhemsbarnen från Sverige! Jag vill lösa ett problem. Jag vill minimera lidande. Jag inser att POLITIKEN varit fel och statistiken BEVISAR att något är fel i politiken!

Det FINNS problem i Sverige. Integrationspolitiken har varit så in i helvete vanvettig att det skapat utanförskap, sociala problem och strukturella problem. Brottsligheten är ETT av problemen som uppstått.

Detta har inget med etnicitet att göra i sig, men det är viktigt att ta fram uppgifter om detta. Att somalierna i Sverige hamnar i stora problem, medan somalierna i USA tvärtom anses vara ett suveränt exempel på LYCKAD integration, säger ett och annat. Den informationen är värdefull. Den bevisar att etnicitet inte har ett smack med orsaken till brotten att göra, utan politik, strukturella problem, och sociala mönster. Men hur ska man få fram dessa bevis för att etnicitet inte ligger bakom brottsligheten, utan att ta fram statistik om etniciteten?

Det värsta av allt är inte att den svenska statistiken är bristfällig, utan att det saknas internationella jämförelser. Man får kämpa som ett djur för att hitta statistik som går att jämföra mellan länder, om brottslighet bland invandrare.

Tänk på att det är i mörker som trollen frodas, i ljuset spricker trollen!

Invandring och brottslighet

Invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Så är även män runt 18-20 år generellt sett. Barnhemsbarn också. Detta är fakta som är viktiga för alla som VERKLIGEN bryr sig och vill vända på utvecklingen.

Om man bryr sig om invandrare är man givetvis orolig över situationen i förorterna, och över överrepresentationen i brottsstatistiken! Om man inte bryr sig skiter man i sånt, eller så gör man tvärtom och utmålar ALLA invandrare som kriminella, likt Sverigedemokraterna gör.

I somras försökte jag hitta nya sätt att bemöta Sverigedemokraternas propaganda på. Då märkte jag att det fanns intressanta skillnader mellan Sverige och USA. I USA begår invandrarna (första generationen) få brott. MYCKET få. Däremot ökar brottsligheten så att andra och tredjegenerationens invandrare begår FLER brott än medelamerikanen. I Sverige är det tvärtom. Här begår första generationens invandrare fler brott, andra generationen färre och tredje generationen begår färre.

Det tyder på att några andra faktorer är etnicitet spelar en roll här: NÄMLIGEN POLITIKEN! Man löser inte problem genom att låtsas som om problem inte finns!

Kort och gott. Frågor som den om hederskultur och nya svenskars utanförskap visar hur in i bängen naiva och kortsiktigt tänkande politikerna som styr är! Det är det grundläggande problemet. Om vi inte gör något åt det kommer vi att fastna i polariseringens fällor även i framtiden. Och vet ni vad, nästa gång kanske det är andra polen i debatten som styr, det vill säga rasisterna!

Lorenzo Vidino och dubbelmoral om Muslimska Brödraskapet och Saudi Arabien

Ett sidospår angående en av de mest omhuldade experterna på Muslimska Brödraskapet i Europa: Lorenzo Vidino.

Jag håller på att studera en radikal salafistisk sekt med band till Saudiarabien. I samband med det har jag studerat hur man i väst lovprisat det saudiska programmet mot extremism. Internationellt har nämligen Saudiarabiens arbete mot extremism fått mycket beröm. (källa) Speciellt från USA (källa) där Saudiarabien ses som ”our partners in counterterrorism” (källa)

Det som aldrig de diskuterar diskuteras av de som hyllar saudiernas program är VAD saudierna lär personerna de avprogrammerar. Ganska naturligt, för det är saudi… och avprogrammerarna har order att strikt följa den nationella religiösa ideologin. Och den vet vi hur den ser ut. Den är minst sagt vidrig.

Då hittade jag detta som den välkända experten på MB;  Lorenzo Vidino, är redaktör för: https://www.ispionline.it/sites/default/files/pubblicazioni/mediterraneo_def_web.pdf

”The three main initiatives explored in this paper; Sakinah,
MNCC, and Etidal, reflect Saudi Arabia’s efforts in keeping up
with the rapidly changing field of countering violent extremism.
Work done by the two programs Sakinah and Etidal is
mainly digital, that is, via blocking the spread of radical messages
on the internet and challenging their worldview, whereas that
of MNCC is mainly curative and therapeutic. These programs,
as well as others not mentioned, place the Kingdom of Saudi
Arabia at the forefront of the fight against violent extremism. In
the years ahead, cooperation between countries to fight terrorism
will be a key to its success. Saudi Arabia has much to offer
in terms of intelligence sharing and the transfer of knowledge
in this regard.”

Och jag är faktiskt förundrad. Hur kan en av de främsta experterna på MB, som ofta betonar att man måste granska MB kritiskt och stött flera anti-MB initiativ, vara redaktör för en helt okritisk skrift som lovprisar Saudis program mot extremism? En person som reagerar om en misstänkt medlem i Muslimska Brödraskapet fjärtar reagerar inte alls då saudiska ”avprogrammerare” sprider hat och fanatism och förtalar demokrati (för det gör de)

Vet inte de som hyllar Saudiarabiens initiativ mot extremism att det ofta är demokrater som fängslas och avprogrammeras? (källa) Det anses lika illa att vara med i IS som att vara demokrat och vilja ha demokrati i saudiarabien nämligen.

Ni får ursäkta men jag tappar hakan.

Jag har tyvärr fått en viss insikt i vilka ideer saudi sprider i sin kamp mot extremism. Och det är ingen trevlig läsning. Och absurt blir det när man vet vad Vidino betraktar som extremism i fallet MB och jämför det med vad Saudi lär ut. Vidino skulle inte ens komma på tanken att samarbeta med personer som han anser är MB, men saudisk extremism gillar han…

Hur kommer detta sig?

Debatten om Muslimska Brödraskapet är snurrig. helt snurrig. Så snurrig att experterna verkar tappa all sans och vett. I kampen mot Muslimska Brödraskapet kan de lovprisa grupper och stater som är sju resor värre än de värsta fraktionerna av Muslimska Brödraskapet.

 

(För att läsa mina övriga artiklar om om MB debatten: klicka här för den artikel jag skrev i vintras.)

Socialdemokraterna måste bli ett visionärt parti igen

Publicerat som debattartikel i Aktuellt i Politiken nov 2018.

Socialdemokraterna bildades som ett visionärt parti. Socialdemokratin förr hade inte bara siktet inställt på de kommande åren. Nej, man blickade 20, 30, 50 och ofta 100 år framåt.

Rösträtt, semester, åtta timmars arbetsdag, fem dagars arbetsvecka, arbetarskydd, sjukförsäkringar, barnbidrag, mödravård, jämställdhet, pensioner, arbetslöshetsförsäkringar, på 70talet miljöpolitiken och föräldraledigheten etc, etc. Listan kan göras lång.

Och det är inte bara sociala reformer som legat på dagordningen. På 20talet och 30talet var infrastrukturprojekt, som vägbyggen och järnvägsbyggen, på dagordningen. Partiet pratade om ”koloniseringen av Norrland”, om att utveckla de mest underutvecklade områdena i landet. Partiet utmålade visioner om en tid när alla svenskar skulle kunna leva i ett ”eget hem”med rinnande vatten, el och toalett inomhus. Med miljonprogrammet på 60-talet försökte man förverkliga denna vision. Man pratade om långsiktigt arbete för nykterhet och folkhälsa.

Ta bara det faktum att vi har bibliotek idag. En gång i tiden var det en radikal vision att säga att det allmänna skulle garantera att det finns bibliotek. Det tog många decennier. Nu finns det ofta flera bibliotek i varje kommun.

I internationell politik arbetade man för fred, nedrustning och samarbete. Nationernas Förbund och Förenta nationerna stod i fokus för denna tanke.

Den yttersta visionen för den tiden var ekonomisk jämlikhet, ekonomisk demokratin och full sysselsättning. Som 1928 års valmanifest fastslår: ”Socialdemokratins stora uppgift är en fullkomning av samhällets demokratisering. Det politiskt demokratiska samhället måste fyllas av den sociala och ekonomiska demokratiens innehåll. Endast därigenom kan demokratiens form förvandlas till en demokratiens verklighet. ”

Ända fram till 70-talet var visionerna tydliga och många. Idag håller jag kanske inte med om alla visioner vi hade då. Löntagarfonderna känns idag mest som byråkratiska schabrak där löntagaren inte skulle fått mycket att säga till om om de genomförts. Men man kan inte komma ifrån att även löntagarfonderna var en vision, en djärv vision som hade siktet inställt många decennier in i framtiden. Nedrustningarna på 20talet och 90talet gjordes nog ofta lite väl förhastat, men även fredsarbete och nedrustning är en bra vision.

Vi var inte ensamma om dessa visioner. Västeuropa gick i samma riktning. Svenska liberaler och mer socialt medvetna konservativa stod ofta sida vid sida med oss i kampen för dessa reformer. Även liberalerna var onekligen mer visionära förr i tiden.

Idag känns det som vi tappat det där med visioner till stor del. Idag har vi bytt namn från Arbetarpartiet till Framtidspartiet, men det känns som om visionerna blivit mindre, otydligare och mer allmänna.

Socialdemokratin gick inte i spetsen för miljöfrågorna, där har Miljöpartiet varit långt mer visionära. Vi gick inte i spetsen för att bygga ett gemensamt EU, vi hakade på i efterhand. Vi gick inte i spetsen för funktionshindrades rättigheter, det var Liberalerna som gjorde det. Det är inte socialdemokratin som arbetar för sex timmars arbetsdag, det är Vänsterpartiet.

Vårt partiprogram innehåller många fina allmänna grundsatser vi kan bygga vidare på, men räcker det? Vi var partiet som förenade bra visioner, långsiktiga stora mål och satsningar med åtgärder som här och nu förbättrade vardagen för miljoner människor. Jag tror vi måste tillbaka dit och lägga fram tydliga visioner om vi vill att världen ska se ut för våra barn och barnbarn.

Jag minns vad min gamle morfar Albin Larsson i Höganäs brukade säga: ”När jag var ung pratade vi i Socialdemokraterna om den dag världen skulle se ut som idag (80talet). Socialdemokraterna var 70 år före sin tid”.

Hur kan vi idag prata mer om hur vi vill att Sverige och världen ska se ut då våra barn blir pensionärer?

Torbjörn Jerlerup, Borgholm

Varning för Malcolm X och Nation of Islam

Med jämna mellanrum hänvisas det till amerikanen Malcolm X i den svenska debatten. Ibland även Nation of Islam, den organisation Malcolm X var medlem i många år. Det kan vara på sin plats att se upp lite innan man gör dem till sina idoler.

Malcolm X var under många år ledare för den amerikanska rörelsen Nation of Islam, en grovt rasistisk organisation som hatade (och hatar) vita och judar och som dessutom på 60talet, under Malcolm X ledning, samarbetade med både Ku klux Klan och amerikanska nazistpartiet.

Bilden här nedan är från ett massmöte 1961 som Malcolm ledde där amerikanska nazistpartiet deltog.

Malcolm besökte Mecka 1964 och började då ta avstånd från delar av den den rasism mot vita han förespråkat innan dess. Han hoppade dessutom av Nation of Islam.

Men han förblev en rabiat antisemit och rasist mot vita till sin död.

Antisemitism och hat mot vita

Nation of Islam har varit stora i USA sen 1950talet och är grovt en rasistisk rörelse.

Dess grundare Elijah Muhammad utmålade alla vita som underlägsna och som ”devils”, dvs ”djävlar”. Vita (och judar) hade skapats av en ond svart forskare, Yakub, som satte sig upp mot Gud och samarbetade med djävulen, menade de. Svarta var skapade av Gud, vita av djävulen.

”The white Christians and Jews are the guilty race, they have persecuted and killed the Prophets of Islam and their followers (the Muslims or black people in general). Now,
should not they be destroyed or get what they put out?” (Källa)

Gruppen alltid varit grovt antisemitisk och sprider myter om att judarna tillsammans med de vita låg bakom slaveriet.

Deras ledare idag, Louis Farrakhan, fortsätter att sprida Elijah Muhammeds antisemitism. Som i talet i Mosque Maryam, Chicago, 19 mars:

German Jews financed Hitler right here in America…International bankers financed Hitler and poor Jews died while big Jews were at the root of what you call the Holocaust…Little Jews died while big Jews made money. Little Jews [were] being turned into soap while big Jews washed themselves with it. Jews [were] playing violin, Jews [were] playing music, while other Jews [were] marching into the gas chambers…

Men mest är rörelsen känd för sin rasism mot vita. Så här beskrev Elijah Muhammed det.

“Black people have a heart of gold, love and mercy. Such a heart, nature did not give to the white race…”

“ON WHITES AS “DEVILS” “It’s what He revealed, and what He revealed is what I am teaching and believe in, and this term “devil,” or name “devil,” is applied to wicked people, people who are by nature wicked. “They were made white, or different color, because they had been grafted out of the darker people, and, therefore, they have that color.” (källa)

Malcolm X var Nation of Islams talesperson från mitten av 50talet tills han besökte Mecka 1964 och hoppade av från rörelsen.

Han var en grov rasist under hela sin tid i rörelsen och även efter avhoppet. Givetvis mot de vita djävlarna men även mot judar. Han använde gärna den antisemitiska generaliseringen ”juden”, ”the jew”, när han beskrev judarna.

”But let’s not forget the Jew. Anybody that gives even a just criticism of the Jew is instantly labeled anti-Semite. The Jew cries louder than anybody else if anybody criticizes him. You can tell the truth about any minority in America, but make a true observation about the Jew, and if it doesn’t ‘t pat him on the back, then he uses his grip on the news media to label you anti-Semite.”

Talet ovan är från 1965, när hans rasism var ganska mild och beskedlig jämfört med åren innan.

”Malcolm X, too, was a vociferous anti-Semite both publicly and privately. According to author Murray Friedman, when Malcolm met with representatives of the Ku Klux Klan to solicit their support for his project of black separatism, he ”assured them” that ”it was Jews who were behind the integration movement.”” (källa)

Om man vill kan man läsa en intervju Alex Haley gjorde med Malcolm 1963 som delvis rör judarna (klicka här för att läsa den!)

Malcolm X och nazismen

På grund av hatet mot vita hade Malcolm X en separatistisk syn på svarta och vita. De bästa vita var de som ville skapa en stat utan svarta i, det vill säga nazisterna och Ku Klux Klan.

Därför kom Malcom X att samarbeta med både KKK och amerikanska nazistpartiet. Bilden nedan är på en grupp nazister ledda av naziledaren George Lincoln Rockwell när de deltog på ett massmöte i juni 1961 lett av Malcolm X.

Den gemensamma nämnaren för nazipartiet och Nation of Islam var att båda ville skapa etniskt rena stater och hatade judar.

Jag ska inte orda mycket om naziledarenRockwells eller Malcolm X tal den gången här. Malcolm höll ett berömt tal, ”Separation or Death”, mot integration av svarta och vita. Det talet citeras än idag av personer som kallar sig antirasister. Vilken ironi!!

Slutorden i Rockwells tal är väl värda att begrunda, framförda i Malcolm X och 12000 medlemmar i Nation of Islams närvaro:

“Elijah Muhammad is to the so-called Negro what Adolf Hitler was to the German people… Heil Hitler!”

Omvändelsen

Malcolm X besökte Mecka 1964 och efter det besöket ändrade Malcolm helt sin syn på religionen och vita och världen. Han konverterade till sunnislam och bytte namn till Al-Hajj Malik El-Shabazz.

Redan när han var i Mecka skrev han ett brev hem där han tog avstånd från rasismen mot vita och sa att ”ni kanske chockas av att höra detta från just mig… jag har ätit… tillsammans med personer vars skinn var det mest vita man kan hitta”

Malcolm X saw and experienced many positive things. Generosity and openheartedness were qualities which were impressed on him by the welcome which he received in many places. He saw brotherhood and the brotherhood of different races and this led him to disclaim racism and to say: ”I am not a racist… In the past I permitted myself to be used… to make sweeping indictments of all white people, the entire white race, and these generalizations have caused injuries to some whites who perhaps did not deserve to be hurt. Because of the spiritual enlightenment which I was blessed to receive as the result of my recent pilgrimage to the Holy City of Mecca, I no longer subscribe to sweeping indictments of any one race.” (From the AUTOBIOGRAPHY OF MALCOLM X with assistance from Alex Haley)

Men han var ingen antirasist. Han hetsade mot vita som grupp så sent som 8 dagar innan han mördades.

Malcolm X hoppade av Nation of Islam och började ändra sin tidigare attityd. Han hade börjat umgås med vita som bröder och samtidigt även upptäckt att muslimer under många hundra år faktiskt idkade slavhandel också. Det fick honom att bli mer självkritisk och mindre hatisk mot vita.

Mot slutet av sitt liv kunde han till och med prata väl om kristna…

”We must approach the problem as humans first, and whatever else we are second.” —Malcolm X / El-Hajj Malik El-Shabazz

Han avslöjade hur Nation of Islam, och han själv, hade haft kontakter med Ku Klux Klan.

”In December of 1960, I was in the home of Jeremiah, the minister in Atlanta, Georgia. I’m ashamed to say it, but I’m going to tell you the truth. I sat at the table myself with the heads of the Ku Klux Klan. I sat there myself, with the heads of the Ku Klux Klan, who at that time were trying to negotiate with Elijah Muhammad so that they could make available to him a large area of land in Georgia or I think it was South Carolina. They had some very responsible persons in the government who were involved in it and who were willing to go along with it. They wanted to make this land available to him so that his program of separation would sound more feasible to Negroes and therefore lessen the pressure that the integrationists were putting upon the white man. I sat there. I negotiated it. I listened to their offer. And I was the one who went back to Chicago and told Elijah Muhammad what they had offered.” (källa)

Han gick också ut offentligt och tog avstånd från nazisterna, och sa att han tidigare förhindrats göra detta av Elijah Muhammed som förespråkade samarbete med nazisterna.

”This is to warn you that I am no longer held in check from fighting white supremacists by Elijah Muhammad’s separatist Black Muslim movement, and that if your present racist agitation against our people there in Alabama causes physical harm to Reverend King or any other black Americans who are only attempting to enjoy their rights as free human beings, that you and your Ku Klux Klan friends will be met with maximum physical retaliation…” (källa)

Två dagar innan han skulle möta Martin Luther King, 1965, sköts han av anhängare till Nation of Islam i februari 1965. Med tanke på hans utveckling de sista 10 åren av hans liv är det mycket troligt att han helt skulle skakat av sig rasismen helt och hållet de kommande åren, om han fått leva. Martin Luther King samarbetade med de vita och judar som Malcolm X ännu såg som ett problem.

Sätt inte likhetstecken mellan religiositet och radikal extremism!

Inte allt är extremism som beskrivs som extremism. Inte allt är radikal islamism som beskrivs som det. Vi lever i en tid med en ökande okunskap om religion och med fördomar om muslimer. När man som ickemuslim betraktar något som sägs av en muslim måste man jämföra det med t.ex. sånt som sägs i pingstkyrkan, katolska kyrkan eller i statskyrkan. Det som kan sägas eller sjungas i kyrkans syförening eller i katolska kyrkan måste rimligtvis också kunna sägas i moskén utan att muslimer blir utpekade som farliga.

Kampen mot radikal islamism är viktig. Det finns radikala personer som sprider uppmaningar till våld och extrem rasism i Sverige. Jag har skrivit mycket om det (källa), och kommer med ytterligare en artikel i veckan. Men vi lever också i en tid med fördomar om islam och okunskap om religion. När man studerar samhällsdebatten ser man ofta att journalister, myndigheter och ”experter” pekar ut helt okontroversiella, normala religiösa budskap som ”extremistiska”.

Det måste rimligtvis vara så att katoliker, troende muslimer, pingstvänner och medlemmar i kyrkans syförening ska kunna vara politiskt aktiva och troende samtidigt. Även om de ber, bär hijab eller kors, eller till exempel tror att God och religionen är lösningen på världens alla problem, eller anser att de inspireras av sin tro då arbetar med samhällsfrågor, eller politiska frågor.

Om jag som researcher och ickemuslim vill förstå vad som är extremt och inte i islam måste jag jämföra med sånt jag känner till bättre, som kristendomen. Sägs liknande saker som sägs i kristna sammanhang är det inte extremt. Men man måste jämföra med vetskapen om att det är olika religioner. Kristna och muslimer ber på olika sätt, men räknar man in lovsångerna ber man ungefär lika länge i moskeerna som i kyrkorna. Talen har olika innehåll och ord, där kristna kan prata om Guds lag (tio guds budord tex) kan en muslim prata om sharia. Där måste man veta att sharia innebär allt från religiös extremism som styr staten till att tonåriga slynglar ska sköta sig när de besöker moskén. Guds lagar med andra ord.

Om man som journalist inte har nån kunskap om religion alls ska man inte ens försöka sig på att skriva om islam eller radikal islamism.

Rizwan Elahi och SSU Skåne

Debatten om SSU i Skåne är en sådan som präglas av okunskap och fördomar. Ja problem finns med t.ex. antisemitism och homofobi. Det vet jag och det måste vi Socialdemokrater rota ut. Det har jag skrivit om också (Se här för källan). Men så ser man att Expressen i sin första artikel om krisen i SSU lyfter fram detta citat av Rizwan Elahi (källa):

”Islam är universalbotemedlet för mänsklighetens alla lidanden, sjukdomar och problem som existerar idag. Islam lär att såvida människan inte lär sig leva i fred med sig själv och sina medmänniskor kan hon inte leva i fred med sin gud heller, så lyder hela meningen han sa i talet som kan lyssnas av här (källa).

Det finns nog inte en kyrka i Sverige som inte predikar eller sjunger samma sak varje söndag. Katolikernas katekes inleds med orden om att Gud är den yttersta meningen i människans liv (källa), på Equmeniakyrkans hemsida hittar man många ord om att Gud är bra för alla människor (tex här). Och öppnar man psalmboken hittar man psalmer som i melodi och sång framför exakt detta budskap. Sist jag var i kyrkan hörde jag psalm två sjungas (källa):

”Herren, vår Gud, är en Konung
i makt och i ära.
Kom, alla folk, att vårt eviga
lov honom bära!
Himmel och jord
bärs av hans kraftiga ord,
allt han sitt hägn vill beskära.”

Att ens nämna det citatet om ”islam är universalbotemedlet” är bisarrt och okunnigt.

I Expressen misstänkliggörs även att han nämner att ”att ”tabligh”, spridandet av islamiska läran, är obligatorisk.” Jag antar att skribenten inte vet att även kristendomen är en missionerande tro, även om Svenska Kyrkan ligger lite lågt med det, frikyrkorna är mycket mer aktivt missionerande. Psalm 419 i Svenska Kyrkans psalmbok fångar detta bra (källa):

”Du själv förordnat, store Gud,
att vi skall vittnen kalla
som skall förkunna dina bud
och all din nåd för alla…”

Även ateister pratar ofta vitt och brett om att påverka stat och samhälle. Ska ateister brännmärkas som extremister och kastas ut ur SSU?

Att ateism utmålas som omoral kan kännas olustigt. Men det är inte heller en ovanlig tankefigur i all religion. Katolska kyrkan inleds med liknande ord om ateister (källa). Dessutom är det inte ovanligt att ateister utmålar religion som källan till alla problem i världen, vilket är ett påstående som helt kan jämföras med generaliseringen om ateismen.

Extremisten uttrycker sig på annat sätt och framför allt så förbjuder extremisten all kontakt och vänskap med ateister. Extremisterna inom islam förbjuder dessutom politiskt arbete, som i sig är en sorts extremism som de ser det. Extremister förbjuder läsning av ateistiska böcker och artiklar ”endast de lärde får läsa dem”. Man ser ofta extremister uttrycka att ateister bör dödas, eftersom de förnekar Allah.

Jag kan skriva mycket om detta. Men jag ska begränsa mig till ett till exempel: en rapport som gavs ut av en svensk myndighet.

MSB om Muslimska Brödraskapet: en galen myndighetsrapport

Det kanske bästa exemplet på hur man förväxlar vanlig religiositet med extremism är Aje Carlboms rapport från i vintras om Muslimska Brödraskapet på Myndigheten för Samhällsskydd. Den är full av citat som indirekt och direkt antas vara extrema men som om de uttalats om vanliga troende kristna inte hade varit ett spår extremistiska. Jag skrev om den rapporten i en artikel som kan läsas här (källa).

Med detta citatet från en ”avhoppare” från ”Muslimska Brödraskapet” vill Aje Carlbom visa att IFIS och IBN RUSHD, som han anser vara Muslimska Brödraskapet i Sverige, är extremistiskt:

”’Jag har i grunden ett MB-tänkande… jag ser det som viktigt att individen praktiserar islam, att familjen gör det och att det är viktigt att sprida islamiska idéer i samhället”.

Det är viktigt att individen och familjen praktiserar islam, ja säg den kristne som inte säger samma om sin religion. Och att det är viktigt att sprida kristna ideer i samhället skulle nog varje kristen skriva under. Att ens Aje Carlbom tar med detta citat visar att han inte vet mycket om religion alls. Inga varningsklockor kan ha ringt i honom när han läste citatet.

Sånt är rapporten full av. Det nämns att MB ”eftersträvar att samhället och staten ska styras av deras religiösa tolkningar” (sidan 15) och att de hävdar ”religion som samhällsordning” ( sidan 17), att de är ”en sorts sammanhängande och meningsproducerande tankesystem som kan legitimera att islam är någonting mer än opolitiserad fromhet” (sidan 17)…

Ursäkta mig… Har Aje Carlbom överhuvudtaget öppnat ett exemplar av tidningen Dagen, Världen Idag, Signum eller Svenska Kyrkans tidning? Att religiösa vill påverka samhället är liksom inte en nyhet! Katolikerna t.ex. pratar mycket om att förändra staterna och samhället och anser att den politiska makten bör styras i enlighet med ”sanningen om Gud”, ska alla katoliker stämplas som extremister och förbjudas vara aktiva i svensk politik också? Så här skriver katolikerna i sin katekes (källa):

”Kyrkan manar den politiska makten att hämta inspiration för sina omdömen och beslut från sanningen om Gud… Det hör till kyrkans uppdrag att ”fälla ett moraliskt omdöme, även i sådant som har med politik att göra, när människans fundamentala rättigheter eller själarnas frälsning så kräver. Hon har då också rätt att använda alla medel – men endast sådana medel – som står i överensstämmelse med evangeliet och i harmoni med allas bästa, allt efter skilda tider och omständigheter”

Så kan vi fortsätta i all evighet. Låt oss titta på fler citat från Aje Carlbom. Byt ut islam och muslim med kristendomen och kristen eller katolska kyrkan och katolsk, så ser ni det bisarra. Även katolikerna ser sig som ett system för både individ, kyrka och samhälle, ett allomfattande system och katolikerna insisterar på att den troende och kyrkan SKA påverka samhället. Så här skriver Aje Carlbom:

”Grundaren av MB, Hassan al-Banna… konstruerade en totaliserad föreställning om islam som gick ut på att religionen bör ses som ett system av idéer, normer och lagar som omspänner såväl det civila samhället som staten” (sidan 17)

”Islam i al-Bannas föreställningsvärld var alltså en fråga om personlig tro, gudsdyrkan, en stat, nationalitet, religion, ande, gärningar, helig text och svärd och att allt detta finns nedskrivet i koranen (ibid.). Al-Banna spred sålunda budskapet att, “Islam is a comprehensive system, concerned with all aspects of life. It is country and homeland, government and umma…” (sidan 17)

”Som al-Qaradawi formulerar det (ibid.). ”We believe in the totality of Islam. Islam is not only spirituality; it is religion and wordly affairs, missionary work and temporal power, creed and law, rectitude and strength. Islam is industry and agriculture. Islam is art. Islam is everywhere”…” (Carlbom 2018, sidan 18)

”Den islamistiska idén om islam som allomfattande system…” (sidan 20)

Säg den kristne som inte skulle hålla med?!

Idén Aje Carlbom har är att misstänkliggöra att IFIS och IBN RUSHD vill påverka samhället genom islam. Därför citerar han Muslimska Brödraskapets grundare och al-Qaradawi på detta sättet. Men det är helt snurrigt. Carlbom beskriver Muslimska Brödraskapets grundare som om de inte var extremare än pingstvänner, katoliker och svenska kyrkans syförening.

Vad skulle extremisten skrivit? En del av extremisterna skulle ha förbjudit politiskt arbete alls. Så fungerar den radikala salafismen. De anser att muslimen inte ska samarbeta med ”kuffar” (otrogna) alls. De vill skapa en islamsk stat, styrd av en kalif och förbjuda demokrati. Ibland pratar de direkt eller indirekt om dödsstraff mot de som förespråkar demokrati.

Muslimska Brödraskapet står för en annan form av extremism. Det extrema i Al-Bannas, Sayeed Qutbs och al-Qaaradawis läror var inte att de menade att islam skulle påverka samhället, eller att islam är ”en totaliserad föreställning om islam som gick ut på att religionen bör ses som ett system av idéer, normer och lagar som omspänner såväl det civila samhället som staten”. Det extrema är att de ville att staten och samhället skulle TVINGA alla att underkasta sig muslimskt styre, och att ateism och kristendom och avvikande muslimska läror (som sufism) skulle förbjudas ha inflytande över religionen. Den individuella friheten skulle begränsas. De kunde ibland tolerera en viss mängd demokrati (shura) men de styrandes idé om islam fick inte ifrågasättas och yttrandefriheten och organisationsfriheten stympas.

DET är det extremistiska i Muslimska brödraskapets ideer. Att en religiös anser att de vill påverka samhället med sin tro, är INTE extremt utan helt normal religiositet.

Summa summarum

Det är helt berättigat att varna för Muslimska brödraskapet och religiös extremism ska hållas stången. Men ska man varna för extremism bör man använda exempel som tyder på extremism. Att använda citat och exempel som är lika ”extrema” som något som sjungs i statskyrkan var söndag är rena snurren.

Och till och med när man granskar den RIKTIGA extremismen bör man rådfråga någon som kan nåt om religion. Att nån muslim nämner jihad och sharia behöver till exempel inte vara extremt. Sharia betyder guds lag och används om mycket. En muslimsk vän pratade om sharia i samband med att hen pratade om att muslimerna borde hjälpa till att städa sin moske bättre och att tonåringarna borde sluta kasta skräp utanför moskén. Läskigt eller hur? Jihad man betyda både krig för Gud och att man förbättrar sig själv och blir en god människa. Jihad betyder kamp eller strävan, och är inte något egendomligt. Det finns till och med som mansnamn inom islam. Så bli inte förvånad om du hör någon ropa ”Jihad” i flygplatsen, det är kanske en kvinna som ser sin älskade make.

Det som bör kritiseras är sådant som homofobi. Men till och med där finns det nyansskillnader bland religiösa. Extremister pratar vitt och brett om stening av homosexuella och vill inte ha någon kontakt med de som har den dödssynden. Mindre extrema har en mer tolerant syn. De ser dem som medmänniskor och ser deras rätt att existera i samhället som given. De senare, tex många pingstvänner, katoliker och muslimer, kan och bör kritiseras för homofobi ändå, eftersom de ofta är mot homosexuella äktenskap och att homosexuella skaffar barn, men man kan föra en dialog med dem.

Det är viktigt att samhället drar en skarp gräns och inte tolererar riktig extremism, demokratihat, uppmaningar till våld, rasism (mot tex judar eller shiamuslimer eller ”kuffar”) eller homohat, i synnerhet den av den värsta sorten som inte ens tolererar existensen av homosexuella. Men om vi inte kan se vad som är vad får vi problem.

Tyvärr lever vi i en tid när människor vet lite om religion, och ännu mindre om islam och judendom. I det läget är det viktigt att vi som är mot radikal extremism är noga med att  visa skillnaden mellan extremism och olika varianter av normal religiositet.

Det kan hända att du, liksom jag, är ganska oreligiös och inte ser nån större mening i böneritualer och lovsånger till Gud. Men glöm inte att det finns andra som tänker annorlunda. Vi vinner inget på att sätta likhetstecken mellan religiositet, även djupare sådan, och extremism!

 

 

 

 

Därför kommer jag att söka nya vägar i samhällsdebatten

Hur överbrygger vi polariseringen i svenska debatten? Jag känner att jag på många sätt håller på att bli cynisk och uppgiven. Det finns ett gap, en gigantisk klyfta, i Sverige som ställer till en förbannad massa skada.

jag ska ge några exempel på hur den fungerar. När jag delar eller skriver något om radikal islamism, hederskultur, klankultur eller statistik rörande det utanför personer med utländsk härkomst hamnat i i Sverige, så delas det av få antirasister. Men om jag skriver nåt om Sverigedemokraterna eller islamofobi, eller förtryck rasism mot nya svenskar så delas det sällan av de som delar artiklarna om radikala islamister/klan, heder och statistiken.

Å ena sidan av klyftan…

Jag fick mig en funderare över detta fenomen när jag hamnade i debatt med Hanif Bali nyligen. Han refererade då till att jag har kritiserat Hanna Gadban. Jo, jag minns det. Hanif Bali ÄLSKADE de artiklar jag skrev om islamisten Mahmoud Aldebe 2013, där jag visade att han skrev antisemitiska artiklar i den förintelseförnekande webbtidningen Arabnyheter (Se artiklarna här, del ett och två). Men så visade det sig 2014 att ”antiislamisten” Hanna Gadban lovprisade Aldebe som ”moderat muslim” och rekommenderade journalister att kontakta Arabnyheter (Se källan här!) Då blev blev Hanif Bali irriterad på mig. När jag 2015 visade att Hanna Gadban dessutom spritt grov islamofobi och gillat grov antisemitism, blev Hanif bali sur på mig: ”personförföljelse”.

Hur kan det komma sig att när det är en i det egna lägret så ser man inte det hat och de fördomar som personen sprider? Det är skillnad på antisemit och antisemit; FAN TA den muslim som hade gillar Lasse Wilhelmsson eller rekommenderat Aldebe, då hade Hanif Bali blivit rasande på dem.

Debatten om Jordan B. Peterson är intressant. Han ses som en i det ena lägret. Han är mot homoäktenskap och anser det inte vara positivt att samkönade uppfostrar barn och kallar transpersoner ”maoister”. men det ignorerar de som är på den sida av klyftan i debatten som han anses ”tillhöra”. han är en av dem, så han kan inte vara homofob.

Samtidigt skriker de på den sidan av klyftan i debatten högt att ”islamisterna” i SSU måste straffas ut. ”Islamister” som också har fördomar om homosexuella, och är mot tex att de ska gifta sig. Men dessa ”islamister” är inte mer homofoba än Jordan B. Peterson är.

Det är skillnad på homofob och homofob. Hade en muslim i SSU varit mot homoäktenskap hade de inte gullat med honom.

Givetvis struntar de på den här sidan av klyftan nästan helt i islamofobi. De vill gärna ta av muslimska kvinnor deras hijab, samtidigt som de säger sig vara för kvinnors rätt att bestämma själv. Det är på denna sidan av klyftan man hittar de som är mest verbala i kampen mot hederskultur och klankultur. Det anses självklart att man ska prata om radikal islamism, fast ofta gör de det på ett sätt som misstänkliggör alla muslimer.

En del säger att de givetvis är mot islamofobi också, men de har inte tid att arbeta mot allt.

…men å andra sidan klyftan

Just idag är jag lite uppspelt eftersom journalisten Magnus Sandelin hittat terrormäklaren Abu Omar (Farid Lamrabet), men tyvärr vet jag att artikeln kommer att sprida mycket lite i antirasistiska nätverk och bland antirasister på sociala media. Detta trots att det Al Qaida som Lamrabet gillar är extremt rasistiskt. Detta trots att han haft samröre med de tre svenska terrorister som greps för några år sen när de var på väg till Danmark för att döda ”otrogna” journalister (otrogna = ”kuffar” ett rasistiskt uttryck).

Jag har skrivit många artiklar om radikal islamism. Men det var deprimerande. De delades av personer på andra sidan klyftan, ganska sällan av antirasister. Då nästan alltid av personer som likt mig betraktar världen som om klyftan inte finns.

Jag har kastats ut ur antirasistiska grupper för att jag spritt material om IS- och Al Qaida anhängare, ”islamofoberna kan tjäna på denna informationen”. Jag har haft bråk med andra antirasister jag organiserat mig med om man ens kan kalla radikal islamism för rasism, dvs om det ens är nåt antirasister behöver bry sig om.

Jag har hamnat i diskussioner otaliga gånger om statistik rörande utanförskapet hos personer med utländsk härkomst, fattigdom, överrepresentation i brottstatistiken, etc, där jag fått höra att dessa fakta inte får nämnas på den antirasistiska sidan av klyftan. ”Det är sånt SD vinner på”. Hur tusan nu det kan ses som antirasistiskt att blunda för människor i utanförskap.

En del säger att de givetvis är mot hederskultur och radikal islamism också, men de har inte tid att arbeta mot allt.

När jag börjar prata om klan och heder är det svårt att få med antirasister i diskussionen. De pratar gärna vitt och brett om kvinnors rättigheter och #metoo men det där med hederskultur och klan anses inte riktigt så viktigt. Ofta säger de att ”det finns en svensk hederskultur också” och sen tystnar de. Jo, ja, visst, det finns en hedersliknande kultur även i Sverige, men vi har utvecklats i vårt land på ett sätt länderna i Mellanöstern, Afrika och Asien inte har ännu. Därför är hedersproblematik svårare i de länderna. Ofta, ofta, ofta får jag höra att ”vad skulle vi vinna på att prata om heder”. Som om det skulle vara ok att vissa förtrycks, bara vi ”inte ger Sd argument”…

Det är här vi hittar en del antirasister och vänsterpolitiker som säger just nu att de där SSU:arna som är mot homoäktenskap är ok. Skulle en person från Sd säga samma sak skulle de bli rasande.

För att inte tala om det känsliga med att vara mot kommunism i en del av dessa nätverk på denna sidan om klyftan… Att vara mot kommunism lika mycket som nazism anser många är rent av oförskämt.

Det sorgligaste är att de som befinner sig på enadera sidan ofta inte ens ser att det finns ett glupande gap i den svenska debatten.

Det går inte längre!

Är lösningen att sluta reagera mot hat och fördomar och antidemokratiskt tjafs? är det att betrakta stalinister, sverigedemokrater, antisemiter, IS anhängare, muslimhatare, homofober och förintelseförnekare som rumsrena fenomen?

Nja…

Det är dags att tänka om, men jag kommer nog aldrig att sluta reagera som jag gör. Det var ett dyrt och heligt löfte jag tog 2003 när jag lämnade sekten EAP. Skulle jag sluta reagera skulle jag göra våld på mig själv. Men vi måste hitta nya vägar för att överbrygga gapet.

Man blir bara cynisk av att dunka huvudet i betongväggar…

Men exakt hur ska vi bete oss för att komma åt problemet?

Jag vet inte. Men jag gör nog rätt när jag försöker få lägren på de olika sidorna av debatten att se att det den ”andra sidan” säger och gör innehåller viktiga poänger för den egna sidan. Det måste jag vidareutveckla.