Kontaktuppgifter till Facebook i Sverige 2018

Blivit avstängd från Facebook för att du kritiserat Sd eller publicerat en målning där man kan ana en tutte i högra hörnet?

Du kan klaga genom att kontakta Facebooks representanter i Sverige. De gillar INTE att bli kontaktade för sådana saker, men om de klagar kan vi påminna dem att om det fanns något telefonnummer att ringa vid sådana här fall, eller om Fb hade bättre algoritmer som omöjliggör massanmälningar, så hade vi inte behövt kontakta dem. I brist på det är det självklart deras nummer vi ska använda för att klaga och begära vår rätt när någon avstängs!

Ogillar de det, well, inte mitt fel att de jobbar för Facebook. Be dem lämna numret till chefen för den avdelning som granskar svenska Fb sidor istället, så slipper de störas. Facebook idag har en så stor makt i samhällsdebatten att om någon avstäns får det förrödande konsekvenser. Därför får de finna sig i att deras kontaktuppgifter hängs ut så här, tills det finns en fysisk person att kontakta då t.ex. fel begås.

_______________________

Facebook Sweden har en styrelse man kan kontakta.

Klas Torbjörn Wennström (f. 1965) är svensk representant. han är ordf. på Pinnacle Sweden.

Pinnacle – 0920-14646.

Men Wennström sitter i Stockholm. På Mannheimer Swartling.

Stockholm

08 595 064 15

0709 777 415

Här är de hemnummer som är kopplade till honom.

08-645 01 07

Mobil

070-973 63 46

070-797 74 15

070-828 10 31

072-229 69 19

_______________________

Facebooks PR bolag och ansikte utåt är SPOTLIGHT

David Bagares gata 3
111 38 Stockholm

08-586 104 00
hej@spotlightpr.se

KONTORSCHEF

Jenny Ericsson

0 70 418 95 00

jenny.ericsson@spotlightpr.se

KRISHANTERING

Johan Wetterqvist

070 716 67 60

johan.wetterqvist@spotlightpr.se

VD

Axel Lagerbielke

070 884 56 56

axel.lagerbielke@spotlightpr.se

Johan och Axel är grundare av Spotlight.

Skulle dessa personer göra sig otillgängliga finns det en hel rad medarbetare att kontakta.

_______________________

Huvudansvarig för Fb i skandinavien är Peter Munster i Danmark

han har för övrigt bekräftat att Facebooks system för censur INTE i första hand bygger på innehållet i det som skrivs (läs mer här)

”Det korte af det lange er, at ’rigtige’ mennesker godt kan risikere at trigge vores anti-spamsystemer, hvis de poster meget hyppigt og meget hurtigt. Det handler altså IKKE om indholdet i kommentaren, eller hvem det afgiver den – alene om, at vores systemer reagerer på nogle bestemte signaler. Vi arbejder hele tiden på at forbedre dem, så vi kan holde Facebook fri for spam, samtidig med at folk har friheden til at sige, hvad de mener, uden at spørge om lov først.”

Hans Linkedin är här.

Peter.andreas.munster@themunsters.dk

Peter.munster@themunsters.dk

facebookprofil där man kan skicka meddelanden: https://www.facebook.com/petermunster

Jag har inte hittat hans telefonnummer ännu

Läs även gärna min artikel från 2015 om detta.

 

Annonser

Därför har jag slutat anmäla inlägg på Facebook till facebook

Tre dar. Har sett en ny våg av antirasister som anmäler varandra. Antirasister stängs av från Fb. Ett av fallen ser ut som massanmälning.
Jag minns första gången jag stötte på antirasistiska grupper på Fb som massanmälde andra. 2012. Då var det jag som drabbades. Jag hade haft fräckheten att kalla en person som ansågs vara antirasist för antisemit, Mohammed Eddie Omar för övrigt. Avstängd tre dar från Fb av en grupp som massanmälde Sverigedemokrater och nazzar. En annan vän berättade att han massanmälts av samma grupp, för att han var liberal. Av antirasister!!!
Sen hade vi ARCR. Den antirasistiska cyberrörelsen som bland annat anmälde rasistiska inlägg på Fb. 2015. Det slutade med att ARCR sprack i två delar som massanmälde varandra och anklagade varandra för att hacka varandra. Det gick vilt till..
Nu förstår ni varför jag har slutat anmäla något på Fb. Anmälningarna i sociala media har blivit den ”revolution” som ”äter sina egna barn”…
Det började med att anmäla rasister, men antirasister som anmäler rasister slutar ofta med att anmäla varandra lika mycket som rasister. Nu har jag i några dar sett anmälare och anmälda diskutera sina anmälningar igen, i tre olika fall. I ett fall verkar det vara så många som har anmält att man inte kan reda ut vem som gjort vad. Ett annat fall rör en felanmälan, som rör en stor antirasistisk FB-grupp. De anmälde fel person.
Det har jag sett såååå ofta nu. Jag är så förbannat trött på det.
Så jag anmäler inte mer. Jag har upphört med det mer och mer. Bara vid extrema dödshot anmäler jag, och då anmäler jag till polis eller säpo. Jag har helt slutat med att anmäla till Facebook. Jag vill inte vara den revolution som äter sina egna barn!

Eller som veckans avsnitt av Westworld där Jimmie sköt sin egen dotter, övertygad att hon bara var en robot… Jag vill inte vara Jimmie!

Och… For the record. Även rasister har grupper som sitter och massanmäler personer de anser är för osvenska och för hatiska mot sånt som Sd, så tro inte att ni är bättre!

Jag har många vänner som massanmäler inlägg på Facebook. Ni är mina vänner ändå. Gör vad ni vill, jag högaktar er kamp. Men jag har slutat anmäla. Det slår fel för ofta! Det är trots allt säkrare med yttrandefrihet, hur vidriga saker som än sägs ibland.

Får jag slå Jimmie Åkessons lilla son, om han slår mig?

Hur ska man förklara att Sverigedemokraterna är rasistiskt? Jag tror att det bästa beviset på Sds rasism är deras syn på muslimer och islam. Sd generaliserar nämligen negativt om en grupp människor. Drar över en kam. Och just det kan man förklara genom att fråga personer vad de hade tyckt om någon sagt samma sak till dem.

Det känns nästan otäckt när man ser rubriken på min artikel. Det ska jag medge. Men det är medvetet. Ibland måste man skaka om människor för att de ska förstå det mest grundläggande.

En person kanske inte förstår det rasistiska i att muslimer som grupp kallas nazister, tex när Jimmie Åkesson eller Richard Jomshof kallar islam ”värre än nazismen”. Men de flesta skulle djupt ogilla att någon kallade denne persons dotter eller son för nazist eller svamlade om att ”familjen Nilsson är en nazifamilj”.

Det rör sig om generaliseringar där man tar det absolut värsta och sämsta i en grupp och påstår att alla i gruppen är som de som beter sig sämst. Som att påstå att islam är nazistiskt eftersom det finns antisemiter och antidemokrater som är muslimer. Eller att säga att alla muslimer är terrorister för att IS finns. Eller att påstå att alla muslimer våldtar kvinnor för att det finns individer bland dem som gjort det. Man tar ett rötägg, ställer rötägget bredvid andra människor, sen påstår man att alla är som rötägget eftersom de tillhör samma grupp. Det är att straffa tredje person för första persons gärningar.

Vilket för mig till Jimmie Åkessons son.

”Får jag slå Jimmies son?”

vad anser ni?

Om du slår mig, har jag då automatiskt rätt att slå din dotter eller son på käften som självförsvar, eller våldta din hustru? Eller får jag slå Jimmie Åkessons lilla son om jag Jimmie Åkesson skulle slå mig?

Ja det framkallar reaktioner. Du kanske blev så arg att du slutade läsa till och med, vad vet jag? Det är en debattnivå som få skulle kalla ”ok”. De flesta skulle reagera våldsamt mot ett sådant argument. Och många blir mycket illa berörda av att jag ens ställer frågan. Det strider mot deras begrepp om rätt och fel, det vore som att återinföra klansamhällets mest vidriga avarter.

Men vad annat är det Sd gör när Sd gjort det ok att kalla islam nazistiskt. Eller då man säger att islam är en ”mördarreligion” och jämför hela islam med IS?

Det är det som kallas generaliseringar och fördomar. Man drar alla som följer islam, muslimerna, över en kam. man behandlar alla som om de var likadana. Ungefär som i mitt exempel, jag skulle behandla dig och din dotter som om ni var samma sak. Om en muslim gör en sak skuldbeläggs alla för det. Om du gör nåt skuldbeläggs din dotter för det. Om Jimmie gör något skuldbeläggs Jimmies son.

I verkligheten är du och din dotter inte automatiskt samma sak. Och Jimmie är inte samma sak som sin son. Därför kan inte barnen straffas för det vuxna gör. I verkligheten är gruppen muslimer och islam inte en och samma. Alla beter sig inte på samma sätt. Bland de som kallar sig muslimer och är anhängare av islam finns både IS medlemmar, nazibeundrare, och personer som är demokrater och arbetar mot både nazism och IS.

Det är det bedrägliga med att dra grupper över en kam, som  Sd gör. Det är rasism.

Men att dra Sd över en kam då?

”Men gör inte du samma sak då, som drar alla Sdare över en kam genom att kalla Sd rasistiskt? Det känns verkligen inte ok.”

Ja så svarar Sdare nästan alltid. och det är bra. Det visar att de faktiskt själva ogillar generaliseringar om Sd.

Det finns många som kallar Sverigedemokraterna för rasister och nazister.  Det förra med rätta och det finns faktiskt personer som har legitima skäl att jämföra Sd med NSDAP. Detta ogillar alla sverigedemokrater för att de känner sig utpekade. De anser att man indirekt kallar den enskilde medlemmen nazist om man kallar hela Sd nazistiskt. Det känns kränkande, minst sagt.

Bra att du förstår hur det fungerar, är min enda kommentar till det. Du får höra att Sd kallas rasistiskt och du gillar inte detta för att det indirekt är att kalla dig rasist också. Du är ju medlem i ett s.k. ‘rasistiskt parti’. Exakt så funkar det då Sd och ledande Sdare påstår att islam är nazistiskt, en massmordssekt, rasistiskt, kvinnoförtryckande, etc. Den enskilde muslimen känner sig utpekad.

Men du har fel i att man inte får kalla Sd rasistiskt. Det får man. Rasismen är inskriven i partiprogrammet (Se källa här!!) och hetsen mot islam är sanktionerad från toppen.

Man begår inget fel om man kallar liberalerna ett liberalt parti. De skriver öppet att de är det i sitt partiprogram, de har en vald ledning och en linje partiet står för. Det finns massor av andra människor som är liberaler och som ogillar partiet och har en annan åsikt om liberalismen än dem, men det ändrar inte faktumet att det är rätt att kalla L  liberaler. Men skulle man påstå att liberalismen är samma sak som det partiet liberalerna står för så är man ute och cyklar. Då generaliserar man.

Samma med feminismen. FI, feministiskt Initiativ kallar sig feministiskt. Det är en korrekt benämning av dem. Det är inget konstigt med det. Det är inte generaliserande. Men man generaliserar om man säger att alla feminister tänker som Fi, för det gör de inte.

Sd som parti får man kalla rasistiskt, men skulle man kalla socialkonservatismen, som Sd säger sig vara anhängare av, för rasistisk begår man ett misstag.

Islam tolkas inte på ETT sätt, lika lite som kristendomen gör det. Det finns många olika grupper inom islam och kristendomen. Drar man alla kristna eller muslimer över en kam, begår man ett stort misstag.

Argumentation

Ja det anses mycket fräckt att jag drar in personens släkt, nära och kära, i argumentationen. Men rasisterna gör exakt samma sak. genom generaliseringar om muslimer drar de in mina goda vänner och bekanta i sin argumentation. De drar in barn. De drar in mina vänner nära och kära och kallar den fula namn.

Att hämnas på en familjemedlem kanske inte låter som det Sd håller på med när de generaliserar om Islam och romer eller afghaner, men det är i princip samma sak. Så, vad anser ni, får jag slå din dotter, i självförsvar, om du slår mig? Får jag slå Jimmie Åkessons lilla son, om Jimmie förolämpar mig?

Hanif Bali till moderaterna: ”kritisera inte Sverigedemokraterna”

Jag noterar att moderaten Hanif Bali nu ser Sd som ett helt rumsrent borgerligt parti och uppmanar partivänner att inte kritisera Sd. Han har tänkt så länge men det har tagit honom 4-5 år att våga säga det öppet.

”En växande rörelse behöver söka konvertiter hos de som ej håller med – istället för att leta kättare bland de som håller med.”

Så här skrev Hanif den 8 juni:

”Nu fick vi alla erfara vad en M, KD, SD (L som bonus)-koalition var förmögen att åstadkomma denna mandatperiod i Riksdagen. Nämligen inte mycket alls. En rödgrön-liberal koalition från V till C hade effektiv majoritet.

SD yrkade på återförvisning, jag hade röstat för om jag inte visste att det enbart hade fördröjt voteringen med en arbetsdag…

Faktum är väldigt enkelt – om de partier som vill ha stramare migration växer på bekostnad av varandra så kommer det se ut såhär i voteringarna i framtiden med.

Batikmagiker och godhetssignalerare kommer ha konstant överhand. Det handlar helt enkelt om att övertyga medborgare om att en restriktiv asylpolitik är bättre för att bredda dess stöd i parlamentet.

Jag ser att anhängare till partier som stod på samma sida och röstade nej till amnestin redan börjat peka finger åt varandra. Skärp er.

En växande rörelse behöver söka konvertiter hos de som ej håller med – istället för att leta kättare bland de som håller med.”

Per Ahlmark: varför kritiserade Olof Palme inte Maos massmord?

Per Ahlmark är död. Hans kritik av det ”galna halvseklet” med vurmen för folkmord och diktatur i stora delar av vänstern var korrekt. Hans kritik av Olof Palmes högst selektiva kamp för folks frihet var korrekt. Hans fokus på demokrati och konstaterande att demokratier inte krigar mot varandrs också. Men tyvärr berörde han sällan de tendenser som finns i demokratier, t.ex Usa och Israel, att tidvis försöka förstöra sig själv o stötta massmord.

Detta trots att hans böcker ironiskt nog handlar om detta fenomen i Sverige.

Men det är en annan historia.

Denna text handlar om det han kallade ”omvänd rasism” ur boken Det Öppna Såret 1997.

Omvänd rasism var för honom att påstå att t.ex afrikaner inte var mogna för demokrati. Eller att blunda för massmord av nån sorts falsk respekt för människor i andra kulturer. ”Varför ska asiater, latinamerikaner och afrikaner behöva leva i skräck? Känns piskans slag mindre på deras ryggar?”

Att vara Socialdemokrat är för mig att kunna kritisera mitt eget parti och dess företrädare, för något fel det/de gjort. Olof Palme gjorde mycket bra men stödde en hel del diktaturer också.

Om vi inte lär av historien upprepar vi historiens misstag!

*****

”Under alla Palmes år i politiken behärskades Kina av Mao Tse-tung och dennes efterträdare. De slog sönder landets ekonomiska och sociala struktur och byggde i stället historiens största totalitära stat. Kommunisterna där mördade fler människor i democide än någon annan regim efter andra världskriget .

Terrorvågorna gick över Kina från ungefär den tid då Palme började arbeta i Kanslihuset och fortsatte under hans år som partiledare. Det har slagit mig att jag aldrig sett någon utförd och utförlig kritik från Palme av t ex svälten och den ekonomiska katastrofen under ”Det Stora Språnget”, terrorn mot opponenter och intellektuella under kulturrevolutionen, eller Laogai (det kinesiska Gulag).

Jag har läst mängder av utrikestal och artiklar av Palme, åtskilliga samlade i böcker av honom själv eller hans supportrar. Här finns inga tydliga påminnelser om eller varningar inför det ofantliga lidandet och förtrycket i Kommunist-Kina.

Kanske har jag missat något. Men om Palme ville ha genomslag för ett fördömande så visste han hur det skulle gå till: en uppseendeväckande formulering, ett viktigt forum (t ex partikongress eller riksdag), upprepning av synpunkten i ännu några anföranden.

Varför var han så tyst om Kina? Var Palme fascinerad av det väldiga experimentet i öst, där han trodde att ett land, förött av inbördeskrig, försökte få igång en ekonomisk utveckling med helt nya och okända metoder? Eller ogillade han maoisternas fanatism men utan att våga bortse från möjligheten att det kanske – i bästa fall, på lite sikt, med en smula tur – kunde komma något gott ur den sociala omdaning som Mao ledde?

Eller var det främst tidsandan som påverkade honom? Såg han framför sig politiska risker och mängder av fientliga artiklar i Sverige om han direkt hade utmanat Maos lärjungar här?

Var Palme, som så ofta annars, påverkad av den ”förståelse”, som okunnighet i förening med värderelativism kan leda till? Eller är en delförklaring långt mer trivial (och i dag i många länder nästan normal): man retar inte regeringen i världens största potentiella marknad?

Min gissning är att Palme inte såg några möjligheter att ta politiska poäng i Sverige på att kritisera Kinakommunismen.

Under den första perioden som statsminister ville han fokusera sina omdömen om östra Asien på USA:s krig i Indokina. Och när USA dragit sig ur Vietnam var de kinesiska omvälvningarna inte lika spektakulära som tidigare. Det var oklart hur landet skulle utvecklas efter Mao.

Däremot är det tydligt att Olof Palme blev offer för en viss typ av fördomar, som blomstrade under många år efter 1968. De kan kallas för omvänd rasism. Fri- och rättigheter, som vi anser självklara för Sverige, Västeuropa och Nordamerika, kräver vi inte för nationer och folk i Tredje världen när de trakasseras eller terroriseras av ”sina egna”.

När araber massdödar andra araber blir det sällan protester. När kineser skjuter kineser med nackskott är det vad man kan vänta av det folket. När kubaner kastar andra kubaner i fängelse har de säkert skäl, som för dem är tillräckliga.

Det är intressant att följa ett antal svenska intellektuella, som ständigt skriver på upprop för att skydda det fria ordet här hemma. De tycks ofta ha sett nertrampandet av det fria ordet i Tredje världen som något naturligt, åtminstone om förtryckarna var ”progressiva”.

Deras ”förståelse” innebär ett påstående: demokratins rättigheter är inte särskilt viktiga för u-ländernas folk. Det finns en cynism här som påminner om kolonialtidens idéer. Demokrati passar inte alla, ansåg kolonialmakterna på 1800-talet, ty infödingarna är alltför primitiva. De är ännu inte mogna för frihet.

På liknande sätt har mängder av västerländska socialister efter 1968 sett det som naturligt att vänsterregimer i Tredje världen bygger på enpartisystem, eller auktoritärt styre i annan form. Skillnaden är naturligtvis att de europeiska makter, som hade kolonier i andra världsdelar, förr ansåg det givet att de själva skulle fylla ”fostrarens” och förtryckarens roll.

Massor av marxister och socialister har under senare årtionden sett diktatur som ett rimligt tillstånd – om nämligen det förtryckande partiet har sina rötter i den stat som förtrycks.

Men grundtanken har förblivit densamma: vissa underutvecklade nationer kan (eller bör) inte styras demokratiskt. Västerländsk parlamentarism passar inte dem. Deras idévärld eller utvecklingsnivå gör ”upplyst despoti” nödvändig.

Så har tyrannerna i ett antal u-länder fått massor av medlöpare i den fria världen.

Den omvända rasismen innebär alltså att man låtsas förstå främmande kulturer medan man i själva verket sprider vidskepliga föreställningar om dem. Man inbillar sig – uttalat eller underförstått– att deras politiska system bör respekteras i den meningen att det förtrycksmönster som de vant sig vid bör godtas.

Ofta görs forna kolonialmakter eller kapitalismen ansvariga för den korruption och förnedring, där dagens inhemska förtryckare är de främst skyldiga.

När P O Enquist skulle motivera varför han jublade så mycket efter att Pol Pot deporterat befolkningen i Kambodjas städer, skrev han detta:

”Det finns en viss typ av fast, obönhörlig moralism som bara är ett utslag av kulturimperialism; vi direktöversätter våra värderingar till andra kulturer och finner att de andra är mindervärdiga om de inte varit läraktiga och anpassat sig till vårt sätt att se.” (Expressen 9/6 1975)

Underförstått här är att lidandet är mindre när kambodjaner massdödar andra kambodjaner än när liknande massakrer sker i Europa. Alltså bör vi inte protestera; kritik är ju ”kulturimperialism”.

Det som har hänt, påstår Enquist i samma artikel, ”lär oss kanske till sist vikten av att inte alltid använda våra måttstockar, lär oss vikten att försöka lyssna, försöka förstå”. Det är en god beskrivning av den värderelativism, som socialister ofta praktiserat inför fattiga länder.

Enligt min mening är det motsatsen som vi borde ha lärt oss: att tillämpa ungefär samma måttstockar. Varför ska asiater, latinamerikaner och afrikaner behöva leva i skräck? Känns piskans slag mindre på deras ryggar? Är deras ångest när pistolen pressas mot bakhuvudet mer uthärdlig än när européer mördas på samma sätt? Plågas inte kubaner eller kambodjaner när de skiljs från sina familjer, eller ser sina kära bli misshandlade?

Någon kan tycka att de frågorna är demagogiska. Jag ser dem tvärtom som problemets kärna. Just konkretionen i dem visar eländet i den omvända rasismen.

Inte var Olof Palme lika otäckt tydlig i sin värdeskala inför till exempel Kuba som P O Enquist var inför Pol Pot. Men Palme kunde ha frågat sig – och frågat Castro – om ett nytt förtryck verkligen var det enda alternativet till Batistas. Var Kuba – av historien, naturen, ekonomin eller Gud – dömt till diktatur medan grannen Costa Rica i många år hade praktiserat demokrati?

”Det bästa sättet att påverka dessa rörelser är antagligen det vi valt – att hjälpa dem på deras egna villkor”, påstod Palme i Med egna ord (1977).

”På deras egna villkor!” Denna tanklösa klyscha, som ständigt skanderades under det galna kvartsseklet, glömmer alltid att fråga: på vems villkor? Eller rättare sagt: vilka har fastställt villkoren? Har vietnameserna, kineserna, syrierna eller kubanerna själva valt att bli förtryckta? Eller har Partiet och Ledaren valt för dem?

Palme skulle aldrig på Husaks tid ha sagt att vi ska stödja Tjeckoslovakien ”på deras egna villkor”. Där stödde han de förtryckta tjeckerna och slovakerna på demokratins villkor. Men när det gällde folken i ett antal auktoritärt styrda u-länder var hans attityd en helt annan.

Jag är alltså övertygad om att den omvända rasismen starkt bidrog till Palmes likgiltighet inför den kinesiska katastrofen. Uppenbart är att den totalitära hetsen och massornas lidanden i Kinknappast engagerade honom. Några avskyvärda avrättningar i Spanien lyfte han fram med en våldsam protest; några tiotal miljoner människor, som Kina dödade av politiska skäl, var han tyst om.

Också så kunde den selektiva diktaturkritiken te sig.”

Ps

Jag har också försökt hitta uttalanden av Palme om Mao. Om någon av läsarna hittar nåt får ni gärna kontakta mig på Fb.

Något annat än rasism är grunden till Sd:s framgång

Röstar folk på Sverigedemokraterna för att de är rasister, eller röstar de flesta på Sd av en annan anledning? Den frågan blev aktuell i veckan efter att Kantar SIFO släppte en undersökning om just detta: ”inte bara invandring driver väljare till Sd”.

I denna undersökning kommer SIFO fram till att SDs väljare i lägre utsträckning än andra tycker att politiker lyssnar på dem, att de får valuta för skatterna och att de är respekterade av samhället.

23 procent av SDs väljare tycker att politiker i allmänhet respekterar det sätt de valt att leva. Detta kan jämföras med 60 procent och 63 procent bland borgerliga väljare (M+C+L+KD) respektive rödgröna (S+MP+V).

  • 84 procent av SDs väljare tycker att politiker lyssnar på ett mycket eller ganska dåligt sätt, jämför med 47 procent och 43 procent av borgerliga respektive rödgröna väljare.

  • 55 procent av SDs väljare känner sig respekterade av samhället. Motsvarande andelar för borgerliga och rödgröna är 84 procent och 79 procent.

  • 26 procent av SDs väljare tycker att media beskriver deras livssituation på ett korrekt sätt. Bland borgerligt röstande är andelen 53 procent och bland rödgröna 56 procent.

  • 82 procent av SDs väljare tycker att de i (ganska eller mycket) låg utsträckning får valuta för de skatter de betalar. Jämförande andelar för borgerliga och rödgröna är 45 procent respektive 18 procent. 16 procent av SDs väljare tycker att de får valuta för de skatter de betalar. Andelen borgerliga är 51 procent och bland rödgröna är andelen 78 procent.

  • SDs väljare står dessutom ut vad gäller frågan om man tycker att de dagsaktuella frågorna som politiker diskuterar är viktiga. Var tredje håller med i mycket hög utsträckning. Övriga grupper ligger något lägre.

  • Den fråga där SDs väljare inte särskiljer sig från övriga handlar hur ens yrke beskrivs i media. 45 procent av SDs väljare tycker i likhet med genomsnittet av allmänheten att ens yrke beskrivs på rätt sätt eller ganska rätt sätt.

Denna undersökning visar på något jag hävdat länge. Det är inte rasism som är drivkraften bakom Sds framgångar utan att folk känner sig osedda, icke lyssnade till och överkörda. Man kan lägga till något som inte undersökningen tar upp: att de känner i hög grad att framtiden är osäker och att Sverige är på fel väg. Generellt sett.

Invandrare och muslimer är bara syndabockarna, det finns djupare orsaker till att de väljer att rösta på ett rasistiskt parti med nazirötter.

På 1930talet var det NSDAP, nazisterna, som gick fram och som vann val. Även då med olika syndabockar som ansågs ligga bakom problemen i Tyskland. Men det främsta skälet till NSDAP:s och Hitlers framgångar var INTE judehat eller liknande, utan just problemen. Makthavare var inte några man hyste stort förtroende till. Först hade makthavarna kört in landet i första världskriget. Sen efter kriget blev det inbördeskrig och inflation och sen kom 1929 års börskrasch. politikerföraktet var enormt. Det var lätt att välja en enkel lösning, kommunism eller nazism, t.ex. Och man blundade för hat och mord som kommunister och nazister begick.

Detta rättfärdigar på INTET vis att väljare väljer att bete sig så urbota korkat så att de t.ex. på 30talet blev kommunister eller nazister, eller att de idag ger stöd till ett öppet rasistiskt parti, Sd, som hatar muslimer och islam. Men ska man få väljarna bort från den enkla lösningen krävs en mix av lösningar på problem, och åtgärder för att se och lyssna till väljarna, med att man visar att de enkla lösningar rasister förespråkar leder fel, att man visar att väljaren faktiskt stöder en rasism där man pekar ut syndabockar.

Att lyssna till väljarna betyder INTE, som en del moderater och socialdemokrater tror idag att man ska babbla om migrationspolitik och lägga sig nära Sds retorik. Kom ihåg att det de är rädda och oroade för är något annat, mycket djupare. Att dribbla med det egna politiska budskapet ökar bara politikerföraktet, dvs den egentliga orsaken till Sds framgångar späs på mer och mer.

Rasismen då?

Ja vi alla brottas med fördomar och en tendens att leta syndabockar. Det ligger nog i det här med att vara människa.  Det där är något vi alla får se upp för. Det är skitenkelt att skylla alla problem på ett generaliserat kollektiv, höger, vänstern, männen, de vita, invandrare, muslimer, religiösa, ateister, etc. Det är skitenkelt att slentrianmässigt vräka ur sig lite funkofobi eller rasism, ”du är CP”, ”man får inte säga ordet neger”, ”slöjan är farlig”, etc, etc… Vi måste vara medvetna om detta och ständigt arbeta mot det. INGEN människa är så perfekt att hon eller han inte någon gång uttryckt sig fördomsfullt eller tänkt negativa tankar om andra som kollektiv, eller kompromissat med personer som gjort det. Detta måste vi medvetandegöra i oss och arbeta med.

Och totalitära tendenser, sexism, auktoritärt beteende, finns nog inom oss alla. Det måste vi arbeta med.

Rasism, fördomar och totalitära tendenser är inte bara nåt som finns i Sd, det finns överallt, i olika grad. Det finns inom oss också. Allihopa. Steget mellan barbari och civilisation är kort inom oss.

Det finns givetvis många som har rasismen som främsta drivkraft. Men är det alla? jag menar att det inte är det. Hur som helst tror jag att vi för att stoppa Sd måste adressera just de saker undersökningen tar upp. Dvs att de upplever att de styrda inte lyssnar på dem. Givetvis utan att kompromissa. Sd är ett rasistiskt parti med rötterna i nazismen, och det är vad de är, inget annat.

Myten: ”Svensk är den som bygga och bo i sverige, varifrån hon än räknar sitt ursprung”

Myten: ”Svensk är den som bygga och bo i sverige, varifrån hon än räknar sitt ursprung”

Så här i nationaldagstider dyker myten om Magnus Ladulås eller Magnus Erikssons stadslag upp flitigt. Enligt den ska det i någon av dessa s.k. ”stadslagar” ha skrivits: ”Svensk är den som bygga och bo i Sverige, varifrån hon än räknar sitt ursprung”.

Som exemplet nedan.

Exemplet borde väcka misstanke direkt. Magnus Eriksson styrde 1349 och skrev sin landslag då, stadslagen kom några år senare. Skribenten vet alltså inte ens vilken kung som var kung när. Men sen då? Kan inte Magnus Ladulås ha skrivit så? kanske det finns i kung Magnus Erikssons lagar?

”Svensk är den som bygga och bo i sverige, varifrån hon än räknar sitt ursprung” bild

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Svaret är nej.

För det första gav inte heller Magnus Ladulås, på 1200talet, ut någon stadslag (mer än i Visby, och den pratade absolut inte om svenskar).

För det andra visar en grundläggande kunskap i medeltidens historia visar att det inte var så enkelt. Ja det skedde ett stort utbyte mellan folken och det t.ex. många danskar och tyskar här. Men utbytet var inte friktionsfritt. Under 1400talet rasade flera uppror där svenskar ville kasta ut ”främlingarna”, dvs danskar och tyskar. Engelbrektsupproret var ett sådant exempel. Tyskarna hade mycket politisk och ekonomisk makt. Man pratade om ”främlingsväldet” i Sverige.

Lagarna reflekterar detta. Det pratas mycket om maktdelningen i städerna mellan tyskar och svenskar och om hur kungen ska styra Sverige med svenska rådsmän. Lagarna finns numera online i fornsvenska textbanken. Bloggen Kulturbilder har lagt ut Magnus Ladulås stadgar och en del annat gammalt material.

Magnus Ladulås var kung på 1270-talet och 1280talet men skrev ingen nationell stadslag. Hans stadgar skiljer tydligt mellan svear och götar å ena sidan och utlänningar å andra sidan. Samma sak gör man i de olika landskapslagarna på 1200talet. Den äldre västgötalagen skiljer tex strikt mellan straff för mord på västgötar, andra svear och götar, danskar och utlänningar.

5. Dræpær maþar svænskan man. eller smalenskæn innan kongsrikis. man eigh. væstgöskan böte firi atta örtogher. ok þrættan markær. ok ænga ætar bot. §.1. Niu markær. a konongær a mandrapi ok sva allir mæn. §.2. Dræpar kona man. þa skal mælæ. a man. þén skyldæstæ. han skal botum varþæ ællær frid flyia. §.3. Dræpar maþær danskan man. allæ noræn man böte niv markum. §.4. Dræpær maþær vtlændskan man. eigh ma frid flyia. or landi sinu. oc .j. æth. hans. §.5. Dræpær maþær vtlænskan prest. böte sæ mykit firi sum hærlænskan man. Præstær skal .i. bondalaghum væræ.

Magnus Eriksson var den som för första gången skapade en svensk lagstiftning. Genom sin stadslag från 1350talet och sin landslag från ca 1350. I den pratas det mycket om utlänningar, speciellt tyskar. Nu var antalet tyskar så många att man måste införa en maktdelning i rikets städer. Städerna skulle ha tre rådsmän. En var kungens rådman, två var städernas, och städernas representanter skulle vara hälften tyskar och hälften svenskar. Så tyskarna som bodde i Sverige räknades INTE som svenskar.

Stadslagen lyder så här:

Sama radzstuffwu dagha skulu wara a torgheno vte som inne a radzstuffwonne. Thri skulu foghatane wara, en a konungxens wæghna ok twe radhmæn a stadzens wæghna, annar swænsker ok annar thysker.

Utlänningar är utlänningar i lagen även om de bygger och bor i Sverige.

§ 8. Agher ok nokor byamanz son arff i stadhenom, ok bygger wtlændis, eller haffuer nokors manz widherlegning wtlændis, sæli ok thet bort som sakt ær, ella haffuen ok thet konungen ok stadhen, vtan han fare hyt i landet byggia eller widherlegning taka innan nat ok aar aff thöm dagh at boken war lyyst. § 9. Ok hwar som nokor bygger wtlændis, ok hafuer arff hær i landeno ærfft ella köpt, ella kan æn ærffua, seli thet bort som saght ær, ella bygge her i landeno, ella wari ther lagh vm som för ær saght vm köpmanna soner.

Landslagen visar ännu tydligare på spänningen mellan svenskar och tyskar. I den stipuleras t.ex. att kungen inte får använda rådsmän som är utländska, även om de bygger och bor i Sverige.

§.4. Fiarþe æt [han] rike sino suerike skal styra ok raþa meþ inlænzskum mannum ok ei vtlænskum, æfter þy sum gamul lagh ok rikisins ræter hauer af alder varit; ok [ei] ma vtlænzskar man i raþ hans takas, ei husum ællæ landum raþa, ok ei vpsala öþum ællæ sua gamul kronunna goz, æt ængin minnis ællæ af sanne saghu veet huru þet först vndir hona kom

Speciellt ansågs det farligt att låta utländsk rättskipning styra i Sverige. Detta är en komplex fråga som är värd en egen artikel. Sverige lyckades faktiskt undvika de värsta formerna av livegenskap och träldom genom paragrafer som denna.

 Siunde articulus ær þet, æt kununger skal kirkium, klærkum ok klostrum, riddarum ok suenum ok huars {herra} [þera] goz ok hionum, alt gamalt frelse, oskaddum kronunna ræt halda, ok al gamul suerikis lagh, þeem sum almoghin hauer meþ goþuilia ok samþykkio viþer takit ok staþfæst [æru] af kunungum for varandum ok kunungxliko valde þera, halda ok styrkia ok væria, sua æt ængin olagh gangin iui ræt lagh; særlika æt ængin vtlænzskær rættær dræghis in i rikit, almoghanum til lagh ok ræt,

På samma sätt visar lagarna om mansdråp att man skilde mellan rikets invånare och utlänningar.

Kristoffers landslag från 1400talet är på samma sätt tydlig med skillnaden mellan svensk och utländsk, även om de bor här. Utländska och inländska människor, som det hette på den tiden.

jnlendzskom som for wtlændzkom

Så nej. Det finns inga belägg för att någon medeltida skrift har meningen: ”Svensk är den som bygga och bo i Sverige, varifrån hon än räknar sitt ursprung”.

Men det låter bra. Och de anger en källa som få svenskar idag kan läsa eller ens orkar leta upp. Därför kan myten spridas.

Och ja det var inte bara konflikter i landets städer, mellan tyskar och svenskar. Mycket gott kom ut ur samarbetet också. Men medeltiden kan inte betraktas med 1900talets glasögon. Så där gör både rasister och antirasister fel som försöker påstå att medeltidens svenskar antingen var ”sverigedemokrater” eller moderna antirasister. Historien är mer komplex, och mer spännande än så!

 

….