Är Århusmodellen mot IS som Fryshusets ”skinheadsstrategi” på 90talet?

Hur skiljer sig den modell mot extremism Magnus Ranstorp arbetar med, och de svenska samordnarna mot extremism förordar, Århusmodellen, från 90talets fryshusprojekt för ”skinheads” och ”patriotisk ungdom”? I båda modellerna ingår en strategi att man ska inkludera och samarbeta med radikala extremister mot den våldsbejakande extremismen. Man anser att man bäst bekämpar nazivåld genom att samarbeta med nazivänlig ”patriotisk ungdom” och skinheads, och bäst bekämpar IS genom samarbete med antidemokratiska våldsbejakande radikala islamister.

Fryshusets strategi mot nazisterna och skinheadsen på 80talet och 90talet är något vi skrattar åt i Sverige idag. Stockholms stad ansåg att man bäst bekämpade nazism genom att ge dem pengar och en fin lokal i ickevåldscentret Fryshuset.

Vem minns inte bilden på kungen när han kastade pil tillsammans med nazisterna, inne i deras lokaler, i med nazisymboler i bakgrunden?

Nu i efterhand vet vi att det var illa.  Den nasistiska terrorcellen Vitt Ariskt Motstånd byggdes upp i dessa lokaler.  Fryshusmodellen är mycket kritiserad. Men strategin bakom ”fryshusmodellen” är inte övergiven. Faktum är att den så kallade Århusmodellen för att stoppa IS och Al Qaidas rekrytering av danskar, som t.ex. Magnus Ranstorp förespråkar, bygger på en liknande metodik.

Fryshuset

Iden var enkel. Anders Carlberg ville slå in en kil mellan unga ”patrioter” och nazister. Han ville skilja de våldsbejakande ungdomarna från de icke våldsbejakande patrioterna och skinheadsen. Man sa att om du bara var mot våld skulle Fryshuset samarbeta med dig, även om du hyste nazistiska ideer. Tanken var att med dialog förändra ungdomarna och ha en insyn i deras miljö. Därför gav Fryshuset de unga patrioterna och skinheadsen en lokal och datorer och mycket annat.

Det gick lite sådär. Det kunde vi som var kritiska mot den strategin se redan i början på 90talet. Det imponerade inte så värst mycket på mig att få veta att vit makt musiker öppet sjöng hyllningssånger till Hitler, heilade och sjöng om de ”onda” judarna inne på ickevåldscentret. När vi sen fick veta fryshusets roll i att bygga upp Sverige som ett nazimusik center (tidningen Nordland), i att bygga upp Vitt Ariskt Motstånd och att nazister använde lokalen som samlingspunkt inför demonstrationer, föll givetvis allt förtroende för projektet.

En av musikerna, Patrik Asplund i Midgårds söner, har beskrivit sin tid i Fryshusets ”ickevåldscenter” så här:

Skinheadlokalen i Fryshuset i Stockholm, en skitig bar med igenspikade fönster och fornnordiska runor på väggarna, blev hans andra hem. Han byggde muskler, knaprade anabola steroider, söp och slogs.

– Spriten och anabola gjorde mig helt livsfarlig, berättar han.

Patrik rasade allt längre ut på högerkanten. Han bildade vit makt-bandet Midgårds Söner, skrev texterna och sjöng.

– Genom musiken vräkte jag ut allt det hat som brann i mig efter den där kvällen när jag blev överkörd, säger han. Budskapet var enkelt: det var samhällets fel att jag hade blivit knivhuggen och överkörd, för det var politikernas fel att invandrarna fanns i Sverige.

Han började jobba inom naziföretaget Nordland och spred rasistisk propaganda varje dag…

Århusmodellen

Skrattretande kan vi tycka idag. Men faktum är att Århusmodelen mot extremism, som används i Danmark och hyllas i Sverige, på många sätt liknar Fryshusets modell. Samordnaren mot Extremism förespråkar modellen och den svenske experten Magnus Ranstorp är direkt involverad i att bygga upp modellen i Danmark. Ranstorp har t.ex. varit med och skrivit Köpenhamns handlingsplan som bygger på Århusmodellen.

Jag har skrivit utförligt om den problematiska Århusmodellen i en tidigare artikel. Den föddes i det samarbete som växte fram mellan den danska staden Århus och den radikala moskén i Grimshöj. Mosken och staden beslöt att samarbeta för att stoppa terrorresorna till Mellanöstern.

Läs min artikel om Grimshöjmosken, med citat och allt här: https://ligator.wordpress.com/2017/03/26/hur-lyckad-ar-den-danska-arhusmodellen-for-vart-arbete-mot-radikalisering/

Problemet med den strategin var att Grimshöjmosken var och är radikal. De har varit för IS och har aldrig öppet tagit avstånd från IS. Det enda de gör är att vara mot terrorresorna. De anser det är rätt att stena homosexuella och avhoppade muslimer och kvinnor som har föräktenskapligt sex. De hatar demokrati och anser att demokrati är västs sätt att försöka förstöra islam. De säger sig vara mot att man gör terrordåd i väst men ger hela skulden för terrordåden på väst, även de som dödas i terrordåd bär själva skulden för att de dödades. De tillhörde dessutom de som öppet stödde Köpenhamnsterroristen 2015.

Det är inget trevligt gäng detta. Vi pratar om en syn på islam som är så vidrig och medeltida att få muslimer till en början vilja ta i dem med tång ens. Det var en ganska liten och isolerad moske när Århusmodellen drogs igång. Nu har de nya fina lokaler, är världskändisar och danska regeringen arbetar aktivt för att få judar, kristna och andra muslimer att samarbeta med dem.

Grimshöjstrategin

Precis som när jag på 90talet hörde talas om att Vit makt musiker ville mörda judarna och hyllade Hitler inne på Frushysets ”skinhead” lokal, så reagerar jag även denna gången. Vänta, hallå! De vill ju faktiskt stena homsexuella!!!

Det kan hända att strategin fungerar. Men var är de kritiskt granskande reportagen från Sveriges journalister? Borde vi inte veta mer om denna strategin?

Som jag skrivit i tidigare artiklar bygger modellen på att deltagarna INTE behöver ta avstånd från terrorideologier och radikal islamism.

Al Jazeera skrev om programmet i Århus…

While the UK’s latest package of counter-terrorism measures includes compulsory participation in a de-radicalisation programme for those deemed to hold radical beliefs, Nielsen said Aarhus’ scheme was voluntary and did not address issues of ideology.

”We don’t spend a lot of energy fighting ideology. We don’t try to take away your jihadist beliefs. You are welcome to dream of the Caliphate. But there are some means that you cannot use according to the penal code here. You can be al-Shabab all you like, as long as you don’t actually do al-Shabab.”

Därför samarbetar man i Århus med den mest radikala mosken i området, Grimshöj, för att undvika att ungdomar dras till IS.

”We think this is the right way,” El Saadi told Al Jazeera. ”Not blaming them and making them feel that they have done a terrible thing and losing contact with them..” (källa)

Du får lov att vara Al Shabab (vara IS i Somalia) hur mycket du vill men du ”får inte GÖRA Al-Shabab” (som IS i Somalia).

Ja det kan jag ju bekräfta. Runt mosken svärmar de radikala extremisterna som vill ”vara al-shabab” och mosken gör sitt bästa för att stötta och bekräfta ungdomarnas rätt att ”vara al-shabab” eftersom de själva är ”al-shabab”, de är radikala islamister och nötter.

En del av strategin är att blunda för Arbetet handlar om att förebygga, inte om att utreda brott. Det betyder att den danska säkerhetspolisen, PET, inte är en del av Århusmodellen.

– Det är bara undantagsvis som den information vi får förs vidare till PET, säger Allan Aarslev.

Undantaget är om en person står i begrepp att resa till Syrien och strida, sådan information lämnas alltid till PET.

– Det är inget tvivel om att några av återvändarna har begått straffbara handlingar, men vi kan inte bevisa det. Vi får välja mellan att neka dem hjälp, eller så hjälper vi dem, inlemmar dem i samhället igen och eliminerar på det viset säkerhetshotet. Vi har inget annat alternativ, säger Steffen S Nielsen, konsulent från Århus kommun. (Källa)

Fryshusmodellen byggde på samma sak. Anders Carlberg blundade medvetet för mindre lagförbrytelser. Man stödde och UPPMUNTRADE ungdomen att vara nordiska patrioter och rasister, bara de inte gick med i ett naziparti. (Det där sistnämnda gick käpprätt åt helvete!) Det viktiga för Carlberg var att inlemma ungdomarna i samhället, för att ”eliminera hotet” att de skulle misshandla och döda i nazismens namn.

Konsekvenser?

Vilka konsekvenser får det i förlängningen att vi samarbetar med radikala antidemokratiska islamister i kampen mot radikal islamism? Innan vi okritiskt anammar strategin så kanske vi borde granska vilka konsekvenser Fryshusets projekt förde med sig.

Som sagt: läs min artikel om Grimshöjmosken och bedöm hur bra man egentligen lyckats bekämpa radikal islamism i Danmark.

Själv förespråkar jag ett samarbete med de muslimska organisationer som IS och Al Qaida hatar. För Sveriges del betyder det organisationer som SUM, Ibn Rushd och IFIS, och Muslimska Fredsrörelsen. Magnus Ranstorp är mycket kritisk till dessa organisationer men förespråkar direkt ett nära samarbete med Grimshöjmosken. Det är lika snurrigt som det låter.

Även om man skulle ogilla saker Ibn Rushd, IFIS, SUM eller Muslimska Fredsrörelsen gör, som Ranstorp definitivt gör, vore det väl bättre att samarbeta med rörelser som IS och Al Qaida hatar och som försvarar demokratin? Faktum är att om man studerar vad IS och Al Qaidas anhängare säger i Sverige så HATAR de rörelser som de ovannämnda. De är ”demokrater”, ”diskomuslimer”, ”samarbetar med radidah och kuffar” (Shiamuslimer och otrogna) och är ”bögälskare”. Dessutom gillar de ofta sporter och fotboll. Det är sånt en radikal islamist hatar mer än nåt annat.

Anas Khalifa?

För er som undrar hur det skulle se ut om Århusmodellen fullt ut började tillämpas i Sverige så ska jag göra en jämförelse. Det är som om kommunerna och Magnus Ranstorp skulle börja samarbeta med Anas Khalifa, SFM och ännu radikalare imamer av den sort Grimshöjs imamer är.

Problemet är att man på så sätt legitimerar dessa radikala islamisters budskap och makt.

De som arbetar mot radikalisering gör givetvis mer. Men man ger samtidigt legitimitet åt andra radikala islamister som råkar vara mot IS och Al Qaida men delar deras grundläggande syn på världen.

Vad bör man göra istället? En kombination av lagar som fungerar mot terrorism och hat, och förebyggande arbete, vore bra. Idag är det absurt vilket vi kan se både i polisens och myndigheternas flathet mot nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen och IS och Al Qaidas anhängare. De bestämmelser som finns om rikets säkerhet hindrar inte nazisterna att marschera i Almedalen i år och har inte stoppat IS och Al Qaidas öppna rekrytering på nätet. Lagen om hets mot folkgrupp är ett skämt eftersom den lagen inte bedömer IS uppmaningar att ”döda alla otrogna” som hets mot folkgrupp,

Jag har inget alls emot starkare lagar och strängare straff. Att vara en del av en terrororganisations nätverk ska vara straffbart. Att prata om att döda otrogna eller judar ska vara straffbart. Att öppet förespråka IS terror ska vara skäl för sociala myndigheter att omhänderta barnen. Att ha rest ner till Syrien och arbetat för Al Qaida eller IS även om man inte stridit för dem ska ses som ett brott i sig.

Jag tror på ett förebyggande arbete där man arbetar nära moskeerna och de etablerade muslimska organisationerna. Fast man ska ställa krav på samarbetspartners. Man bör inte samarbeta med någon shiamuslimsk moske som vägrar ta avstånd från Ayatollah Khomeini till exempel. Alla församlingar som pratar om stening av homosexuella, avhoppade muslimer, och kvinnor ska man till exempel INTE samarbeta med.

Framför allt så måste vi syna Grimshöjprojektet. Det finns nästan inga kritiska artiklar alls i världspressen om detta projekt. Och ingen journalist har kritiskt granskat det med vanliga journalistiska metoder.

PS

Danmark har nyligen gett fem radikala muslimska hatpredikanter inreseförbud. Det väcker debatt i Danmark. Radikala islamister pekar på att islamhatare inte får inreseförbud.

Även talespersonen för Grimshöjmosken, Oussama Elsaadi, har reagerat och försvarar deras rätt att resa in i landet och förlöjligar begreppet ”hatpredikant”. Quod erat demonstrandum!

 

 

 

”Han gjorde ju nåt bra åt Ingemar Karlsson…”

För några år sedan visade jag att Ingemar Karlsson använde falska citat i en av sina böcker. Det jag avslöjade då var att Ingemar Karlsson använde falska citat producerade av antisemiter. Då kom jag i kontakt med personer som mycket gillade det jag gjorde. De var engagerade mot antisemitism vilket jag tycker är bra.

Men snart nog märkte jag att det inte stod rätt till. De var, med rätta, petiga mot varje form av antisemitism men tolererade islamofobi.

Det fanns en grupp på Facebook, Samtal pågår. Den bildades som En reaktion mot olika former av antisemitism. Där skulle det fina samtalet med den artiga tonen premieras. Fint folk fiser inte, ungefär. 

Men admin i gruppen tolerera de grova lögner och grov rasism mot muslimer. Det ansågs kompatibelt med den artiga tonen att prata om muslimer som svartmuskiga våldtäktsmän och terrorister.

Gissa vad som hände då jag påpekade att man tillät en retorik mot muslimer som de aldrig skulle tillåtit mot judar? Jo jag bröt mot protokollet och den fina belevad samtalston man skulle ha där.

Det ledde även till att jag en tid samarbetade med personer som är mer Israel positiva än jag är. Jag gillar Israel men ansåg att det gänget var för okritiskt för israel. Det är ok jag kan samarbeta med folk som är mer okritiskt Palestinavänliga än jag är också. Så länge de undviker de öppna rasismen mot muslimer och judar kan jag det.

Men snart skildes även där våra vägar. Även om de själva höll sig borta från rasism visade de sig tolerera rasism. Där går min gräns.

Ett exempel. När Israels ambassadör var i radio för några år sen generaliserade han om ”muslimer” som hot. Reportern ställde en fråga om ”judar” i negativ bemärkelse. Klumpigt och nåt jag inte skulle göra.

Upprördheten var stor över frågan om judar i detta nätverk. Men när jag visade att ambassadören själv i programmet generaliserade rasistiskt om muslimer fick jag höra att jag var extremist. Och jag blockades av det fina Israelsällskap som samarbetat med mig då jag avslöjade antisemitism.

Livet är förunderligt.  Det bästa sättet att komma fram sig här i världen är att hitta en grupp att alliera sig med och hitta en gemensam fiende.

Nu var jag vass mot Thomas Gur igår. Vassare än jag brukar vara. Och återigen ser jag samma kommentarer som 2011-2012. ”Men han gjorde ju nåt bra mot Ingemar Karlsson”. Ja men hela den debatten äcklade mig också för den visade för mig hur vitt spridd toleransen för islamhat och muslimhat var.

Nu har en av de sista ”vännerna” från den tiden, Eli Göndör, sagt upp bekantskapen. Jag ”attackerade” den vältalig och artiga och supersnälle Thomas Gur. Sticka dolkar i ryggen på sina medmänniskor får man göra om man gör det på ett fint och belevad sätt under ett artigt samtal där man citerar turkiska ordspråk.

Jaja… Det var väntat.

Man kan vara för både tuffare lagar mot terrorism och mot islam- och muslimhat samtidigt. 

Thomas Gür, får jag slå ditt barn på käften?

Thomas Gür, får jag slå ditt barn på käften?

Nej jag vill inte slå någon på käften, minst av allt dina barn. Jag vet inte ens om du har barn, Thomas. Men jag ställer ändå frågan till dig för du har skrivit något på din Facebook som får mig att undra. Det verkar som om du anser att om du begår ett övergrepp mot mig så har jag rätt att slå dina barn på käften, för att straffa dig.

Anders Lindberg har reagerat mot de som försöker slå mynt av terrordådet idag genom att hetsa mot muslimer och islam.  Anders har precis som jag reagerat mot att islamofoberna åter efter terrordådet har visat sina fula trynen. Alla muslimer och islam är medskyldiga till dådet påstår rasisterna i sociala media och kräver att vi stoppar ”terror-religionen”.

Det är en extremt vanlig myt. Det får jag höra gång på gång. När ett terrordåd sker och muslimerna skuldbeläggs så är man på terroristens sida om man i det läget protesterar mot både terrordådet och rasismen.

Anders skriver att terrordåd aldrig rättfärdigar rasistiskt hat, ”intolerans” mot grupper av folk. Hur reagerade du, Thomas, på det? Jo du misstänkliggjorde Anders Lindberg och antyder att Anders hellre jagar islamofober och rasister än bryr sig om de mördade barnen. Det verkar som om det där med kollektiv skuldbeläggning av muslimer inte är så allvarligt i dina ögon.

 Antingen ljuger du, Thomas, eller så kan du inte använda google eller twitter. Om man kikar på Anders tidslinje ser man att han ofta och mycket reagerat mot terrordåd. Han har twittrat om terrordådet 12 gånger sen igår. ”Det finns en särskild plats i helvetet för dom som bestämmer sig för att attackera en samling av barn och unga”, står det i en retweet han gjort av något Bilal Osman sagt, till exempel.

Två av inläggen han gjort på twitter är svar på hatet mot muslimer som vällt fram efter terrordådet.

”Rasister som försöker utnyttja terrordåd för att sprida intolerans är nog det vidrigaste som finns. Skäms…

Det var likadant i Stockholm. Vanliga människor uttryckte sorg och solidaritet med offren. Rasister tog chansen att hetsa.”

Har du hört talas om kollektiv bestraffning Thomas?

IS har tagit på sig ansvaret för terrordådet i Manchester. IS är en terrorgrupp som inte bara dödar västerlänningar. Faktum är att de framför allt dödar andra muslimer, och då även sunnimuslimer. Andra muslimer är den främsta måltavlan för IS terror.

Att säga att ”islam” eller alla muslimer bär skulden till terrordådet i Manchester är lika knäppt som om jag skulle ge Thomas Gürs barn (om han har några) skulden för saker Thomas gör mot mig. Kollektiv bestraffning kallas det. Det är sånt nazister och kommunister hållit på med under det galna 1900talet.

Så vad säger du Thomas? Du tycks gilla att kollektivbestraffa folk. Iallafall att kollektivbestraffa muslimer. Jag vet inte om du likt Nordiska Motståndsrörelsen och IS gör samma sak med judar. Gäller den principen för dig och din familj också? Om du slår mig får jag då slå ditt barn eller våldta din fru (om du har någon) för att straffa dig?

Om inte, varför tar du dig friheten att ge muslimerna (islam) skulden för det IS gör?

Om jag ser oskyldiga misstänkliggöras och hotas för något en tredje part gjort, då ingriper jag. Det betyder inte att det den tredje parten gjort är mindre fel. Det betyder bara att jag försöker undvika att oskyldiga misstänkliggörs och hotas och hatas. Om muslimer utsätts för rasism och hat efter IS anfallit är det min förbannade skyldighet att protestera mot både IS och rasisterna!

Om n-ordet , c-ordet, d-ordet och h-ordet

Är det lika illa att säga ”du är ett jävla kukhuvud” som att säga till en människa ”kalla inte andra för jävla kukhuvuden”? Är det lika illa att kalla någon för en hora som att säga ”politiker XX från Sverigedemokraterna kallade Mona Sahlin hora”. En del anser att det är så. Med jämna mellanrum utbryter stormar på twitter eller Facebook när någon antirasist säger ”använd inte ordet neger” till en annan som just deklarerat att hen hatar ordet. Kontentan är att det är lika illa att varna för ett förolämpande ord som att använda det mot någon.

Just nu pågår en storm i vattenglaset mot Interasistmen som nämnde ordet neger när de citerade en artikel om en Sverigedemokrat.

Det här kan vara den dummaste jävla intervjun vi läst….

”Du menar att ”negrer” är ett eget folkslag?

– Det är folk, ett folk i mängden bland oss. De är mörkhyade och har alltid hetat negrer, de ska ju fram de också, nu är det ju som att man ska gömma dem om man inte får säga neger i dagens samhälle.”

Detta är ett ganska nytt fenomen. Ett amerikanskt fenomen. Som så många andra lustiga saker kommer det från USA. Där är det så absurt sen några år tillbaka att en del böcker mot KKK och rasismen slängts ut från skolorna för att de har en bild på en klu klux klan medlem i vit kåpa på framsidan och orden KKK. Ordet KKK och bilden anses ”förolämpande” även då de används för att bekämpa rasism och KKK.

Hur man ska kunna varna för KKK utan att använda ordet KKK framgår dock inte.

här kan det låta:

3. Använder n-ordet för att berätta hur fel det är att använda n-ordet. Det här är så enkelt som det kan bli. Om du pratar om att folk ska sluta använda ett ord för att det kränker andra, varför använder du som ickesvart det ordet själv? Det spelar ingen roll om du inte använder det på samma sätt som rasister, ordet blir inte mindre jobbigt att höra bara för att du är (vit) antirasist.

Ok. Då gör vi ett test.

Nu vänder jag mig till dig som anser att det är lika illa att varna för ett ord som att använda det som skällsord.

Om du anser att det är lika illa att vara mot ett ord som för ett ord så undrar jag hur du reagerar då du läser detta.

”I skolorna används ofta c-ordet och m-ordet och d-ordet och h-orden, i vardagsspråket och som kraftuttryck. Vi måste få barnen att sluta använda de fyra orden.”

”Z-ordet och t-ordet används kränkande och vi måste få folk att sluta använda de orden i vardagsspråket.”

”L-ordet och s-ordet kränker många. Det måste vi tänka på. Samma med h-ordet och h-ordet, för att inte tala om h-ordet.”

”Orden u-ordet och i-ordet används av många som har fördomar och det måste vi upphöra med.”

Nähä…

Du förstod troligen inte ett smack av mina små meningar ovan.

Och där har vi problemet med ordet som man anser bör användas istället för neger, dvs n-ordet. De flesta reagerar på ordet n-ordet med lika mycket förvirring som du känner när du läser meningarna ovan.

Som ungdomar i min närhet. (Rasifierade sådana, om ni undrar!) De bara stirrade då de såg ordet ”n-ordet” i en antirasistisk text. ”Vet du vilket ord de menar?”

Jag är mot att använda en hel del ord i vardagsspråket. Och absolut som skällsord. Tex ordet neger som jag är extremt mycket mot. Men jag är lika mycket mot en del andra ord. Ni vet ord som dampbarn, zigenare, cp, mongo, hora, etc, etc… Ska vi bli av med dem måste vi få folk att se det olämpliga i orden. Och de ÄR absolut olämpliga. Att använda ord som mongo, cp, damp, utvecklingsstörd som skällsord eller för att förlöjliga andra är lika illa som att använda ord som neger eller judejävel för att förminska och förlöjliga andra människor.

Om vi ska ersätta varje olämpligt ord med kodord, som verkar se annorlunda ut men som betyder samma sak, kommer vi aldrig att få folk att sluta använda orden. Och de ungdomar vi pratar med kommer att garva så de kissar på sig, om vi kommer och pratar om ”det känsliga m-orden, n-ordet, och det andra m-ordet och z-ordet och c-ordet.

Ok. Är ni med på att stoppa användningen av S-ordet, C-ordet och H-ordet också? Och ungdomarna måste sluta använda D-ordet också, eller hur? Dessa ord arbetar jag mycket för att få personer att sluta använda som skällsord, eller helt, precis som n-ordet. Eller S-ordet som jag VERKLIGEN hatar!

Ord förändras. Att visa respekt är att sluta använda ord som är hatiska till och med i vardagen. Det har jag INGET emot. Att använda vissa ord med funkofobisk eller rasistisk mening för att förlöjliga andra är jag helt mot. Det jag reagerar mot är hur man vill bekämpa ett ord genom att hitta på ersättningsord och kasta skit på folk som aktivt arbetar mot ord som sprider fördomar.

Antirasismens syfte är inte att övertyga redan övertygade, utan att förändra attityderna hos de icke övertygade!

PS

Sen om du reagerar på detta genom att tycka att jag är en typisk ”vit” antirasist ber jag dig betänka att generaliseringar om vita är lika mycket rasism som generalisering om svarta eller Sd:s generaliseringar om muslimer. Och du gör samma fel som Sd. Du ser inte till individen, du ser bara gruppen och dömer ut gruppen på förhand. Du vet INGET om mig, och därför ska du inte anta att jag är på ett visst sätt för att jag är man och verkar vara vit (om jag är det vet du inte ett smack om) och inte bär synliga funktionsnedsättningar (huruvuda det är korrekt vet du inte ett smack om) och kan antas tillhöra nån viss klass… Det är vad som VERKAR och vad som ANTAS och det är rasistiskt och fördomsfullt!

Socialdemokrater, framtiden är inte ett sömnpiller!

Det är snart val. I september är det ett år kvar till valet. Valkampanjens viktigaste fas kommer inte förrän om ett år. Men året fram tills dess är centralt och viktigt för partiet. Så är det för alla partier. Det är inte under brinnande valkampanj man rekryterar de valarbetare som ska organisera väljare. Det är året innan som man gör det.

Det vill säga nu…

Jag tror på partiets slogan ”Framtidspartiet”. Att bygga bort utanförskap av olika slag kommer att bli en central fråga i valet. Invandrarnas utanförskap med arbetslöshet och segregering måste lösas. Men även det utanförskap som gör att folk röstar på Sd – av ilska för att de upplever att vård och omsorg försämras och Sverige blir otryggare måste vi hitta lösningar mot.

Vi behöver begreppet framtidspartiet men måste ideologisera begreppet!

Hur ska vi bemöta de som säger att samhället håller på att kollapsa? Genom att bara säga att de har fel? Nej det är inte rätt väg.

Det är givetvis inte helt korrekt att Sverige blivit otryggare och att vården försämras. Ta vården och omsorgen som exempel. Man kan inte ens jämföra med 70talet. Då tvångsteriliserade man ännu s.k. ”handikappade” och spärrade in psykiskt funktionshindrade. Varken datorer eller elrullstolar eller personlig assistans fanns för funktionshindrade. Då vårdades de sjukaste och svagaste äldre i långvårdens salar, utan egna rum. Psykvården var en misär. Hemtjänsten enkel och rudimentär och utan hjälpmedel för de som jobbade som ”hemsamariter”.

Men samhället har förbättrats mycket sen dess och med det våra krav. Även 1970 var vården oändligt mycket bättre än på 30talet. Det betydde inte att de som 1970 sa att i hade stora problem och ville förbättra vården och omsorgen 1970 hade fel. På samma sätt har inte de som anser att vi har stora problem idag heller fel.

Ofta bemöter vi de som pratar om problemen i samhället väldigt defensivt. Speciellt i de kommuner och landsting där Socialdemokrater styr, eller om det rör nationella frågor. Då någon påpekar att vården har problem, som t.ex. Kalmar där jag bor, är den första reaktionen hos Socialdemokrater ofta att säga att ”det stämmer inte” och sen visa att vården är så mycket bättre än t.ex. 1990 eller 1970. Eller att lägga all skuld på Alliansen. Det är korrekt på ett sätt, givetvis, men hjälper knappast den som upplever kris och kollaps.

Jag själv har sett problemen i psykvården på nära håll genom personer jag känner. Tro mig, jag tröstas inte av statistik om hur mycket bättre vården har blivit. För bättre är den utan tvekan. Jag oroas av köerna i Kalmars psykakut och den ständiga bristen på personal där.

För att lugna oroliga och överbygga utanförskap behövs lösningar, lösningar, lösningar och ännu fler lösningar! Och givetvis, ovanpå det, en radda fler ideer om lösningar.

Och det är där idén om framtidspartiet kan spela en roll. Vi visar vad vi gjort, hur mycket Sverige förändrats, vilken vår roll är i det och vad vi vill göra framöver. Vi  visar att vi har självdistans och självkritik nog att säga de magiska orden: ”Sverige är inte perfekt, det finns mycket att förbättra. Gå med oss, vi försöker hitta lösningarna och förbättra Sverige. Tillsammans kan vi göra det det ska göras från grunden. Inte uppifrån och ner utan nerifrån och upp! Vi behöver din kritik av vad Socialdemokraterna gör och syn på problemen i samhället. Men ta steget och hjälp oss organisera lösningar på problemen.”

Valium?

Men då är frågan hur det står till med begreppet Framtidspartiet i vår interna retorik. Och tyvärr verkar det som partiet mest försökt skapa ett nytt revolutionerande sömnpiller. Man blir inte precis full av framtidstro när man googlar på hur vi presenterar iden.

Jag har själv tillhört de som ryckt på axlarna åt S och bemött ideer om ”framtidspartiet” med en gäspning.

Trots att själva plattformen innehåller mycket som är bra, så sjuder inte riktigt partiet av ideer om hur vi ska lösa framtidens problem. Och det material vi publicerar kring ”framtidspartiet” känns som sömnmedel. Det är många bilder på leende människor i den video vi gav ut redan 2012 och ord om att vi vill skapa jobb, etc, men sådant räcker inte. Alltför många skakar bara på huvudet, rycker på axlarna, och säger att det är politiska flosker.

Det skrämmande är att kärngrupper som traditionellt stöder partiet börjar resonera så. Arbetarna, LO medlemmarna, stöder mer och mer Sd. Men till och med bland invandrarna hör man mer och mer att ”politikerna bryr sig inte om oss”. En vän, en fd sosse, i Rinkeby jag pratar mer säger att hennes vänner tappar tron på Socialdemokraterna. ”Var ska vi jobba, vi är fast i permanent utanförskap. Arbetslösheten är groteskt stor bland första och andra generationens invandrare”. Hon är för övrigt kvinna, en annan grupp som kan ses som vår kärna.

Det är våra kärnväljare vi pratar om! Vi förlorar många av dem!

Det hjälper föga att tro att kosmetiska namnbyten löser problemen. Att ersätta ett sömnigt koncept om ”arbetarparti” med ”framtidsparti” utan att fylla begreppet med sjudande verksamhet och glädje hjälper föga.

Valiumpartier vinner inga val!

Organisering

Vi bör skapa internt valmaterial som entusiasmerar och skapar en anda av att ”nu fan gör vi det, tillsammans”. Och vi måste tänka om och hitta nya vägar att förmedla budskapet om framtidspartiet, med.

Jag ska ge ett exempel på vad man skulle kunna göra.

På 30talet bekämpade arbetarrörelsen och Socialdemokraterna nazismen och kommunismen genom en massiv organisering av fotfolket och rekrytering av människor. Det var två saker man fokuserade på. Främst av allt demokratin. Det andra var lösningar på krisen med fokuset att skapa arbeten.

Att läsa tidningar och valmaterial från 30talet är fascinerande. Det mest fascinerande är hur man bemödade sig om att förmedla att man försökte lyssna på var röst. Varje medlem var betydelsefull. Möten, motioner, resolutioner, samtal, brev, metoderna var många.

Vi har en annan situation idag än på 30talet. Beslutsvägarna är kortare än någonsin. Det kan vi utnyttja.

Många som går in i partiet har ideer om vad de vill göra. Tyvärr svarar vi på deras engagemang genom att prata om de traditionella vägarna för att förändra partiets politik. Motioner, årsmöten och resolutioner. På 30talet var det relevant, idag med internet och smartphones är det inte nog. Vi bör se över det. Det måste finnas nya sätt att få gehör för ideer i partiet på.

När en person blir medlem och kommer på sitt första möte borde det sitta i ryggmärgen att vi frågar vilka ideer de har att komma med. För alla utan undantag. Vad vill de att partiet ska göra? Har de ideer och lösningar partiet inte tänkt på? Vill de organisera politiskt på nya sätt och med nya metoder? Och det måste finnas medlemmar som suger upp de här ideerna och för dem vidare uppåt. Be dem skriva om det. be dem blogga, skriva på Favcebook, skriva insändare och skriva till tex kommunens S-styrelse med förslaget. När ideerna förs uppåt måste de behandlas och föras uppåt. Mekanismer för det måste finnas.

Vi vill inte rekrytera knapptryckare, vi vill ha idékläckare med vass och skarp tunga.

Och visa att i vårt parti gillar vi mångfald. Du får vara den du är. Det viktiga är inte om du bär hijab eller kippa eller om du hälsar på människor på annorlunda sätt, eller är tatuerad på ansiktet, företagare, långtidssjukskriven, flummig alternativare som bär dreads eller svetsare. Du får vara den du är här, så länge du respekterar andras rätt att vara det de är.

Kritik?

Samma med kritik. Vi måste suga upp kritik, snabbt som fan, och uppmuntra medlemmar och potentiella medlemmar att betrakta kritik som diamanter och guld. Det är värt mer än diamanter och guld för oss. Det är genom kritik och scanning av vad man upplever för problem i partiet och samhället som vi kan ta fram lösningar. Speciellt kritik från aktiva personer som GÖR något politiskt eller för partiet. Speciellt kritik från aktivister bland ”desillusionerade socialdemokrater” ute i samhället. Det är guld värt.

Organisationen för att snappa upp ideer och lösningar bör givetvis på samma sätt uppmuntra medlemmar att komma med kritik.

Men all kritik och alla ideer som läggs fram måste besvaras med att ”prata går ju, men vem ska göra något”? Lösningen på problemen i samhället och i partiet är inte ”någon annan”, det är den som framför kritiken lika mycket som de som tar emot kritiken.

Det finns en massa S föreningar lite varstans i Sverige som borde synas lite mer. Fika och kaffe är en bra svensk metod för organisering av människor. Skapa möten. Bjud in till kaffe och fika var vecka i den lokala S föreningen och arbeta aktivt med att få dit lokala medlemmar. På olika ställen varje gång. I S lokalen eller Folkets Hus men även utanför fabrikens grindar, nära ungdomsgården eller i de lokala utanförskapsområdena.

Skapa möten mellan människor av olika grupper och klasser, se till att mötet om LO:s framtid hålls utanför mosken och mötet mot islamofobi utanför det lokala företaget där arbetarna samlas.

Och finns lokala problem kan man ju med fördel kombinera politisk verksamhet med problemlösning. Det finns inga förbud mot att använda S-lokaler för läxhjälp eller systugor. Om en medlem visar att ett lokalt staket behöver upprustas, ja men då bjuder man in till S-möte och sätter en pensel i handen på folk. Eller behöver en lokal fotbollsplan upprustas? Visa att man löser problem bäst TILLSAMMANS! Utbilda nya medlemmar samtidigt, ge argumenten mot rasisterna! Ta strid för mångfald genom att VARA mångfald.

Det är min vision. Det betyder jobb och ideellt engagemang. Inga medlemmar kan göra det ensamt men i samarbete med varandra kan vi göra det.

Vi behöver begreppet framtidspartiet men måste ideologisera begreppet, fylla det med konkret innehåll som stämmer överrens med vår ideologi. Och vi behöver visa att framtiden inte är ett sömnpiller.

 

 

Världsmedborgarskap

Mänskligheten är EN!

Jag skrev detta 2010 och det är än idag en bra beskrivning på vem jag är.

Sverigedemokrater och allsköns ”nationalister” säger att det etniska och det kulturella är grunden för all gemenskap mellan folk i världen. Jag håller inte med!

Jag har levt så länge att jag märkt att den SANNA likheten mellan mig och en annan människa inte står att finna i religion, kultur, hudfärg eller skostorlek.

Sverigedemokraten skulle kanske säga att gemenskapen mellan mig och mina grannar är större än mellan mig och en muslim eller en afrikan, etniskt eller kulturellt sett, och religiöst sett. Jag säger att så är inte fallet. De jag hittar själarnas gemenskap med är ibland muslim, ibland, hedning, ibland, ateist och kan komma från världens alla hörn och kanter. Ja en del av de som jag känner bäst är döda, som Shakespeare, Ibn Sina, Al Arabi. Platon och uppfinnaren av hjulet (vem hon eller han nu var), står mig närmare än de flesta av mina grannar, etniskt och kulturellt sett ”närmare”, och troligen påverkar de mitt liv mer också.

Om man ser till hjärtat, på människosynen, på hur man bryr sig om sin nästa, på attityden, på öppenheten till nya idéer, då är de släktskap som du refererar till ganska ytliga. VIKTIGA, eftersom de bidrar att skapa miljön som människor lever i, men ändå inte det viktigaste.

Släktskap

Jag ser ett större släktskap mellan de som bryr sig om sin nästa, som har ett stort hjärta, än mellan två muslimer eller två ateister, eller två danskar eller två svenskar, vilka som. På samma sätt har den fundamentalistiska muslimen mindre samhörighet med den icke fundamentalistiska muslimen än med Sverigedemokraten. Fundamentalism är släkt med fundamentalism, vilken hudfärg eller kultur de båda än må ha.

Så länge vi bryr oss mer om de små sakerna, hudfärg, kultur, religion och sånt, och mindre om HUR folk tänker och VAD de har i sitt hjärta, så länge har världen problem!

Glöm inte berättelsen om den barmhärtiga samariten. Släktskapen mellan Kristus och den icke etniskt samme samariern var större än den mellan det kulturellt och etniskt säkert perfekt matchande paret Kristus och den skriftlärde! Eller säger du, att Kristus ”SANNA” gemenskap var med de som i praktiken spottade på den skadade mannen vid vägen och att samariern var för etniskt främmande för att utgöra en nästa för Kristus!

Samtalet

I juli 2010 hittade jag en artikel på Sagor från livbåten som var mycket bra. Jag lånar en del av deras formuleringar här. Det är långt men deras beskrivning är beskrivningen om vem JAG är.

När vi nu funderar över hur vi skall få saker att fungera så måste vi lära oss skilja på äpplen och päron. Det finns saker vi verkligen måste slå vakt om, och  det finns saker vi helt enkel måste lära oss leva med.

Vissa värderingar får anses vara centrala för vårt samhälle. Det handlar om saker vi använt hundratals år för att kämpa oss fram till och som vi inte kan eller vill ge upp.

  • Det gäller till exempel separationen mellan religionen och samhällets styre, religionsfriheten och därmed i förlängningen att sekulära lagar alltid bräcker religiösa påbud.
  • Det gäller människors lika värde oavsett ras, ursprung, kön, religion, kultur eller socioekonomisk bakgrund.
  • Det gäller synen på eget val i sexualitet och relationer — oavsett om det gäller påtvingad sexualitet, påtvingad abstinens, ”balkongflickor”, tvångsgifte eller hot mot sexuella minoriteter.
  • Det gäller alla former av hot, tvång och våld som medel att kontrollera andra människor, oavsett om det handlar om religiös renlärighet, levnadssätt eller något annat.

Att vi däremot hör främmande språk på bussen, i spårvagnen, tunnelbanan eller på tåget är en sak vi får lära oss leva med. Det kanske stör vissa av oss, men det är verkligen inte ett samhällsproblem. Inte heller är det ett samhällsproblem att personen som äger affären vi handlar i talar lite knagglig svenska, eller att läkaren som behandlar oss bryter på persiska, att någon luktar vitlök, klär sig annorlunda, eller har annorlunda familjeförhållanden. Vi har naturligtvis  rätt att reagera mot sådant vi inte gillar, men vi kan inte på allvar bygga en politik och lagstiftning på personlig smak och aversioner.

Alla människor har något att ge

Alla människor kan vara såväl bördor som tillgångar på samhällskroppen. Det har inte med kultur, religion eller ursprung att göra. Istället handlar det om att skapa livschanser. Den som inte har en chans kommer inte heller att vara en tillgång, medan den som får chansen sällan blir en börda…

Alla resonemang om bördor och tillgångar måste bottna i den enkla men svårtillgängliga insikten att alla vill leva ett gott och bra liv. Däremot finns det ibland saker som står i vägen. Det kan vara språkbarriärer, lagliga barriärer, misstro, bristande hälsa, sociala problem, brister i utbildning eller ren och skär uppgivenhet. Plockar man ner barriärerna ger man också möjligheterna tillbaka…

I den nya värld vi tror på blir nationer, nationaliteter och nationalism mindre viktiga. De ersätts av nya mer löst sammanhållna kollektiv. När alla människor i världen kommer närmare varandra så finns det ingen anledning längre att sluta oss samman efter strikt geografiska parametrar. Detta kommer enligt vår mening på sikt göra alla nationalistiska företeelser från nationalistiska partier via skurkstater till samverkan av nationer för ekonomisk vinning omoderna. Sverigedemokraternas idéer om olika kulturers oförmåga till samexistens och om värdet av ”det svenska” kommer helt enkelt inte vara relevanta i den värld vi ser växa fram i framtiden. Det kanske tar en stund att ta sig dit, men titta i backspegeln och fundera på vad som hänt bara under det senaste decenniet eller två?

Det vi behöver slå vakt om när vi tillsammans bygger en ny gemenskap över nationsgränser, generationsgränser och kulturella skillnader är att den byggs på goda värderingar. Det tål att diskuteras vilka dessa är: den gamla världens dödsryckningar kommer garanterat skakas av konflikter när vi försöker reda ut vems värderingar som ska gälla för goda.

Men i det fria demokratiska samtal där alla har en jämnbördig röst som internet har gett oss kommer bra idéer att övertrumfa dåliga. På sikt kommer vi att hitta spelregler som vi alla kan leva med. Detta är vår övertygelse.

Samtalet är det nya. Det kan låta vansinnigt, eftersom mänskligheten samtalat sen sin vagga i Östafrika, men nu har vi för första gången möjligheten att inkludera alla i detta samtal. Utan filter, utan överhet, utan våld eller tvång.

Vi tror det är svårt att överblicka vad det kommer innebära. Vi vet att kunskap om det främmande minskar rädslan. Vi vet att samtal skapar förståelse och för människor närmare varandra. Vad vi inte vet, det är hur en samtalande värld ser ut, men vi är övertygade om att den är en fredligare, tolerantare och vackrare plats än den vi hittills fått nöja oss med. Inte ett utopia, men något bättre än det som varit.

Det är eftersom vi tror på samtalets styrka att skapa möten mellan människor som vi driver den här bloggen och det är också därför som vi uppmanar alla att delta i ett samtal om och med Sverigedemokraterna istället för att ägna sig åt debattricks, förminskande och smutskastning.

Fortsätt samtala!

Till sist…

Denna artikel berörde mig så mycket att jag citerar den här. Jag delar synen på människan. Det var något av det bästa jag läst på internet på länge.

Det är våra idéer om framtiden som vi bygger nuet med. Vill vi ha en värld av samarbete och enhet eller en värld med murar och fiendskap? Tror vi att det går att bygga samförstånd och arbetar vi för det, eller anpassar vi oss efter ”den krassa verkligheten”? De visioner vi har bestämmer vad vi gör idag.

Vi måste bli bättre på att hantera minoriteters rätt. Sverige och svenskarna är en liten minoritet i världen. Om vi vill att vår status som liten minoritet i världen ska respekteras bör vi respektera minoriteters rätt inom Sveriges gränser.

Därför är idén om mänsklighetens ENHET så viktig för mig!

Kajsa Ekis Ekman intervjuas av nazistiska Nordfronts Klas Lund

​En sorts satir som tyvärr inte är satir…

Vi noterar att Debattören Kajsa Ekis Ekman nyligen intervjuades av nazistiska Nordiska Motståndsrörelsens tidning Nordfront. Hon uttrycker där sitt stöd till nazismen.

I en intervju med Klas Lund från NMR säger Ekis:

”Det behövs en symbios av olika delar av högern, där man tar det bästa av de olika delarna. Det som nationalsocialisterna har är organisation, disciplin och strategi. Det som de spontana proteströrelserna har är förmågan att snabbt locka massor av människor ut på gatan…

Egentligen borde det ju vara er tid för nationalsocialismen ligger i tiden. Nordfronts styrka är att ni analyserar kapitalismen rasideologiskt, just de artiklar som analyserar förändringar i systemet, det geopolitiska läget, robotiseringen, finansialiseringen – hittar man nästan ingenstans i Sverige…

Generellt sett är det naturligtvis så att nazismens kris beror på att vi lever i tiden efter nazitysklands fall, inte på er organisation. Nationalsocialismen som rörelse kommer inte kunna bli stor igen innan ni klargör, finns det en skillnad mellan det ni vill bygga och statssocialismen? Vad exakt vill ni ha för samhälle?

Men sen behöver man ju inte vinna eller försvinna heller. Ett samhälle mår inte bra av konsensus. Vi behöver nationalsocialistet, fascister, primitivister, fundamentalister för att det ska bli en bra och öppen debatt.”

Ah. Nej. Jag såg fel. Ekis intervjuades inte av Nordfront utan av stalinisternas tidning Proletären. Nu vet de som tycker om Nordkorea, Castro och Stalin och Lenin och som drömmer våta drömmar om proletariatets diktatur.

Det var jag som tog mig friheten att skriva om hennes intervju lite. För att se om du, kära läsare, är en konsekvent eller inkonsekvent demokrat.

Tycker du lika illa om de som stöder nazister som de som stöder Nordkorea och Sovjets kommunism?

Men tänk er att hon talat väl om nazisterna… Hade hon bjudits in som en guru i rättighetsfrågor och antirasistiska frågor då?

EXTRAMATERIAL

**********

Hjälp mig!

Det jag gör mot rasism, vänsterextremism och radikal islamism i Sverige gör jag ideellt. Jag är undersköterska. Jag har inga pengar för att arbeta med det heltid.

Jag får göra research och bedriva opinionsarbete mellan jag umgås med min familj och arbetar inom äldreomsorgen.

Swicha gärna nåt stöd till mig 0706501785, Så jag kan fortsätta. Mitt kontonummer är: clearingnummer 83279  Kontonummer  903 942 726-6 SWEDBANK.

Ni får ta mig som jag är. Jag går mot både islamofobi och radikal islamism, och är mot extremism i alla former. Jag tar tacksamt emot stora som små bidrag för att kunna fortsätta blogga.