Den europeiska civilisationen har gjort mycket gott

Att vi är kritiska över brister och fel i den europeiska kulturen är bra. Men vi får inte glömma att några extremt viktiga ideer sett världens ljus här. Vi har mycket vi kan vara stolta över också.

Iden om att slaveri var fel och borde förbjudas föddes i Europa. Man pratar mest om europeiskt slaveri och slavhandel. Jag vill prata mer om kampen mot det.

Slaveri och slavhandel och livegenskap har funnits i alla civilisationer och kulturer. Den afrikanska slavhandeln drevs tex av både afrikanska slavkungadömen, muslimska och europeiskt kristna aktörer. Men tanken att en gång för alla förbjuda slaveri och slavhandel var ny och föddes i Europa.

Demokrati är också en europeisk skapelse. Likaså den absoluta jämlikheten mellan man och kvinna. Den moderna ekonomin som för första gången gav mänskligheten en möjlighet att utrota fattigdomen (där är vi inte klara ännu). Homosexuellas rättigheter…

Demokratin är hotad. Nu senast Indonesien där man förbjuds att kritisera presidenten i landet.. Men om man tittar på listan över demokratier ser man det europeiska inflytandet.

Ja vi har begått stora övergrepp också. Men det var kanske just dessa övergrepp som gjorde att en motreaktion föddes just i det kristna Europa och de unika ideerna, som tex demokrati och kampen mot slaveriet.

Det betyder inte att inte frön till detta funnits i andra kulturer. Utan inflytandet från arabiska kulturen på medeltiden hade vi inte kunnat göra dessa framsteg. Men vi kan inte komma ifrån att det finns sådant vi kan vara rejält stolta över i just Europa.

Vi pratar för lite om de människor som skapade konceptet demokrati och jämlikhet mellan könen, och som drev striden mot livegenskapen och slaveriet. Det de gjorde var viktigt för hela mänskligheten.

https://en.m.wikipedia.org/wiki/William_Wilberforce

Ardalan Shekarabi gör mig ledsen

Ardalan Shekarabi skrev ett inlägg på Facebook som jag besvarade.

Tyvärr blir jag mest ledsen när jag läser sånt här. Segregeringen, och nya svenskars utanförskap, har jag upprörts över sen 1989 exakt. Fast det har varit på gång sen ca 1970. Ska det ta 50 år för politiker att reagera?

Och NU vill de rädda hyresrätterna. Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det minskande antalet hyresrätter skapar problem.

Fokus kommer att hamna på ”trycket från invandringen” och ”invandrarna” som vanligt när det är politikernas felaktiga beslut och blindhet vi bör diskutera.

Panikåtgärder blir det. Ja så brukar det bli om samma personer som skapade problemen ska lösa dem Jaja. Räkna med panikåtgärder mot ”religiös extremism” och ”heder” och sånt också, där man kommer att slå blint utan att riktigt veta vad man gör. Som de där orden om att invandrare ska göra sig anställningsbara. För tusan, politiker har skapat ett system där man tex inte får lära sig svenska eller få samhällainformation eller får jobba då man söker asyl, t.ex. Vikja signaler sänder man då? De som kommer hit VILL oftast jobba men hittar inget jobb när de väl får uppehållstillstånd. Tack kära minister att du ger dem skulden för det!

Det vore bättre om partiet letade rätt på de som varnat för detta och som samtidigt tagit avstånd från populistisk rasism och liknande.

Och som vanligt kommer polariseringen av svensk debatt att göra att man inte kan diskutera utslagningen av nya svenskar. Antingen ska man skrika högt att Sverige går under eller inte prata om problemen. De flesta som läser mitt inlägg kommer att försöka klura ut om jag tillhör ena eller andra polen. Är jag ”migrationskritiker” eller inte.

Sånt här gör mig bara desillusionerad och modfälld och gör att jag tröttnar ännu mer på politik.

Löfvens tvära kast 2015 (a la de tvära kasten i boken 1984, i princip också mitt i en mening) var inte heller kul. Från ”vårt sverige har inga murar” till gränskontroller över en natt tog knäcken på mycket inom mig.

Vi kanske är dömda som civilisation att gå igenom några fler stora kriser av typen första och andra världskriget igen? Vi har de politiker och den politik vi förtjänar, typ.

Samhällets perversa syn på oss som jobbar med vård och omsorg

Så… efter 29,5 år i branchen har jag idag fått mitt livs första heltidsanställning. Tyvärr betyder detta också att min karriär i yrket är slut.

Samhällets syn på vårdyrket är sjukt. Alla vanliga karriärer börjar där undersköterskans karriär slutar. Först jobbar uskan/vårdbiträdet i en pool. Efter en tid får hen ett vik. Efter si så där 3 år om hen inte byter kommun eller anställning får hen fast anställning. Efter X antal år, 2, 5 eller 10 får hen fast anställning OCH heltidsjobb (om man inte byter arbetsplats).

Där slutar uskans yrkeskarriär med ett fast jobb. Sen finns oftast inget mer. Där börjar alla normala jobbkarriärer. De flesta jobb i samhället börjar som ett fast jobb på heltid… utom uskan som hittills haft 75%, 80% eller 85% i eeeevighet.

Vi har haft jakten på heltidsjobb och fast anställning som vår ”karriär”. Bisarrt.

Så funkar jakten på heltidsjobb hos oss som politikerna i riksdag och regering anser är bottenskrapet i arbetsmarknaden.

Heltid och fast anställning borde varit norm för 40-50 år sen i detta yrket. Inte så sent som 2019.

29,5 år för heltidstjänst. Längre än normalt. Men jag vet en 62 åring i Kalmar som har 40+ år i yrket och ännu inte fått heltid. Men 8-10 år eller mer har varit norm.

Vi uskor skulle behöva strejka eller säga upp oss i tiotusental (som sköterskorna gjorde på 50talet). Synd bara att Kommunal inte vågar ta till de yttersta metoderna för deras klientel, vi drägget som ligger och krälar i skiten i botten av arbetsmarknaden.

Jakten på heltid är bisarr…

Nej jag är inte tacksam för att politikerna efter decennier lyckats ge oss heltid. Det är vår FÖRBANNADE RÄTT! Nu ska vi bara uppgradera yrket så vi kan få en yrkeskarriär också.

När ska Ivar Arpi åka hem till Göteborg för gott?

Ivar Arpi har sällat sig till de som tycker att man ska börja skicka hem invandrare, med och utan uppehållstillstånd och medborgarskap.

Det är en åsikt som hörs mer och mer och som tills detta året bara ett fåtal nazister och aktivister i Alternativ för Sverige vågat lufta. Inte ens Sverigedemokraterna vågar prata om återvandring, trots att det var en central punkt i deras partiprogram för 15 år sen.

För att svara Arpi. Varför återvänder inte invandrare i större utsträckning?

Svaret heter är att invandrare inte är en enhetlig klump av människor där alla tänker lika. Alla funkar olika. En del har blivit integrerade, de flesta har fått vänner här och har kanske släkt här, många har jobb här, VÄLDIGT MÅNGA trivs här och tycker Sverige är fredligt och demokratiskt och lugnt. Kvinnorna är oftast förtjusta i att kvinnor har starka rättigheter här. Många är rädda att det ska bli oroligt igen.

När det gäller Syrien är inte alla förtjusta att återvända till ett land styrt av en diktator som har blod på sina händer, även om det är fred just nu. Men för Ivar Arpi spelar väl sånt som demokrati och mänskliga rättigheter mindre roll, kan man anta. Eller? Samma sak med tanken att återvända till diktaturens Iran och förtryckets Afghanistan.

Bidrag då? Ja en liten del är nöjda med att inte jobba och bara ta del av pengar från staten, utan sjukdomar eller funktionsnedsättningar och liknande. Men det är få jämfört med de som är arbetslösa och ledsna att inte de kan hitta jobb. (Personer som vill leva på andra finns bland alla folk.)

”Go home Arpi!” (?)

Men jag ska förklara så enkelt så att till och med Ivar Arpi förstår det.

Varför återvände inte flyktingarna från Kroatien och Bosnien och Kosova efter det blev fred? Om det verkligen är fred och demokrati borde man väl kunna återvända, eller?

Svaret på det är samma som varför Ivar Arpi inte bor i Göteborg.

Ivar Arpi bor i Uppsala men föddes 1982 i Göteborg. 1985 var familjen folkbokförd på Stjernsköldsgatan där. Varför bor han i Uppsala och inte i Göteborg där han är född?

Svaret är att Ivar Arpi har ett jobb i östsverige. Han har kontakter, vänner, familj och kanske till och med barn. Han har kanske rotat sig och älskar att strosa runt Carolina Redviva eller mata ankorna vid Fyrisån. Han kanske har barn till och med, som har vänner, och en fru som inte kommer från Göteborg och har vänner, liv och jobb där.

Han har med andra ord INTEGRERATS i sin nya miljö.

Vi vill att nya svenskar ska integreras så mycket som möjligt. Men då det sker börjar de trivas i den nya miljön och slå rot här.

För många nya svenskar är det lika otänkbart att flytta tillbaka till de gamla länderna, alldeles oavsett förtryck och diktatur, för att de börjat slå rot här. Precis som Ivar Arpi slagit rot i östsverige.

Så enkelt är det. Och jag tror inte att Arpi gillar att höra att han bör ”åka hem”. Han vill nog bestämma detta själv!

Folkutbyte?

Pågår folkutbyte? Svaret är inte nej och inte ja.

Höganäs blev en gruvstad 1797. Höganäs och Väsby socken fylldes av folk från resten av Sverige, samt en del utlänningar. Efter något decennium var mer än 1/3 personer med icke nordvästskånskt ursprung.

Folkutbyte? Både ja och nej. Visst förändrades hela folksammansättningen. Personer med annan kultur (smålänningar, norrlänningar, etc) kom dit.

De som var mot denna utveckling sa givetvis att samhället förändrades pga invandringen. Och var ofta medvetna om att de ”inte kunde påverka nåt”.

”Folket i Höganäs, dvs de som var gruvbolagets arbetare, var i alla tider före 1830-talet och ända fram till 1850-talet emot lantbefolkningen såsom hund och katt plägar vara… I förra delen av 1800-talet brukade gruvans folk (ändå de tillhörde Väsby församling) att alltid, så fort de ansåg sig överlägsna i antal, ställa till slagsmål med bönderna i böndernas dansestugor. Jag har antecknat min mors berättelser om ”kriget” till Nils Anders i Hogården år 1844 och slagsmålet till Jeppa Pers i Väsby år 1845. Men tiden har ju inverkat att den gamla fiendskapen bleknat eller avsvalnat betydligt, men inte helt och hållet, och jag tror nog att de bönder som råkat komma inom den nya stadens gränser, inte vidare tycker om den äran. Visserligen har befolkningen blandats genom giftermål, genom lantfolk till gruvan och gruvfolk till landet… Gruvfolket – inte Höganäs fiskeläges folk – hade ett slags egendomligt språk som skilde sig ifrån allmogespråket på många vis, men märktes genast av utomstående. Det kunde väl vara därav, att arbetarnas stamfäder inkommit från alla vädersträck och främmande orter.” källa

Industrialiseringen. Flytten från landsbygden på 1900talet. Samma sak.

Jakobsberg. Förändrades i grunden på 1950talet och 1960talet. Där mysiga små gårdar tidigare fanns och de flesta hade bakgrund i området växte ett viksjö och ett Jakan centrum upp. Skåningar, som min pappa och mamma, blandades med halländare, finnar, ungrare, östgötar, norrlänningar och andra exotiska folkslag. Oftast utan att de som bodde där fick säga ett pip, och kunde inte påverka.

Samma i botkyrka. Jag har mött gamla Albybor som bodde där när det var vishan.

Vi löser inte problemen genom att förneka att samhället förändras. Det gör det. Sverige har ändrats kopiöst mycket sen 60talet. Då fanns nästan ingen med utländskt ursprung här. Nu 1/3.

Förändring som skulle kunna tolkas som ”folkutbyte” ja.

Hur löser man problemen? Genom att visa att alla parter VINNER på förändringen och ”utbytet”.

Det var det som skedde i Höganäs (källa: min släkting nils nymans minnen 1884).

Vill vi bli av med oron om ”folkutbyte” måste vi bekämpa nya svenskars utanförskap och fattigdom.

Och genom demokrati. Folk måste känna sig delaktiga i utvecklingen.

Hembygdshistoriker, släktforskare, skola, museer, och lokala kulturnördar har en viktig roll att spela. Att ge nya invånare ett ”här” som de kan placera in i tid och rum och känna sig hemma i.

Men viktigast är ekonomin. Och demokratin.

Min gamla mamma säger ofta att hon inte förstår hur samhället kunnat ändras som det har med invandringen och känner sig rotlös och förvirrad.

Men hon har fått med sig, sen barndomen, att hon ska vara snäll mot ”de svaga”. Hon har alltid behandlat nya svenskar extra bra. Hälsar, ler, lånar ut socker och ger glassar till barnen. Hon är ingen social person, har aldrig varit det, men lite flyktinghjälp har hon hunnit med. Balter och judar på 40talet tex. Blir arg när nån vill ta hijaben från hennes fina vårdpersonal.

Men hon hänger inte med i utvecklingen.

När hon pratar om politik är det som vi pratar väder. Saker bara ändras och det är inget de små människorna kan göra för att påverka det.

Man får gilla vädret och anpassa klädseln efter det.

Och många tänker som hon.

Du kan ändra på folks åsikter genom att visa att alla kan vinna på förändringen. Malmö var en halvdöd gnällkonservativ ”stor förvuxen småstad” (som man sa förr) en gång i tiden. Helt beroende av kockums.

Höganäs var ett ärkekonservativt socialdemokratiskt brukssamhälle helt beroende av bolaget på platsen.

Nu har Höganäs turism, en uppsjö företag, fart och fläkt. ”När skorsstenarna försvann kunde vi andas lättare”…

Malmö har en kontinental storstadskänsla.

Problemen måste fram i ljuset, diskuteras och lösas. Vi löser inget så länge utanförskapet finns kvar. Det behövs jobb, jobb, jobb, även anpassade till alla med ringa eller ingen utbildning.

Beredskapsjobb a la 30talet? Låglönejobb a la Centerpartiet? Utbildning och lärlingsplatser? Jag skiter faktiskt i vilket, bara det funkar och man brytet människors fattigdom och utanförskap.

Tiggeriförbud – som att pinka i byxorna en kall decemberdag

Tiggeriförbud – som att pinka i byxorna en kall decemberdag

Frågan om tiggeriförbud är en som visar om personen som yttrar sig tänker långsiktigt och har en klar bild av helhetsproblemet, eller om denne bara vill sopa ett problem under mattan. Eller: än värre om personen vill vinna kortsiktigt stöd i opinionen från väljare som tänker kortsiktigt, lokalt och inte vill se problem. Sett i längre perspektiv och med blicken riktad mot hela EU och Europa, försvinner inte problemen bara för att vi låtsas att vi inte ser dem.

Kortsiktiga lösningar kan kännas bra ibland. Om man kissar i byxorna en kall vinterdag så känns det till en början varmt och behagligt. Men efter en stund blir det kallt, jättekallt.

Att förhindra att tiggarna tigger i Sverige är en strategi som är dömd att misslyckas på sikt. Myndigheter i stora delar av Serbien och på flera håll på Balkan febrilt för att köra iväg romska tiggare från deras gator. Hjälpte det? Ja, det kanske hjälpte lokalt, de tigger inte där längre i de städerna, men de flyttade till istället.

Och hjälpte det när rumänska städer bekämpade romers tiggeri på 90talet? ja kanske lokalt, men sen flyttade de till andra länder, och möttes av myndigheter som tänkte lika lokalt och förbjöd dem där. Nu är de i Sverige och här finns det folk som tänker lika kortsiktigt som t.ex. serbiska städer för 15-20 år sen.

Lars Stjernkvist

Topp-Socialdemokraten signalerar Lars Stjernkvist i Norrköping signalerar att han kan tänka sig att införa tillstånd för att få tigga.

Jag vet inte om han tillhör de som tänker långsiktigt eller kortsiktigt i denna frågan. Tillstånd behöver inte vara fel i sig, bara avgiften sätts lågt så man inte förhindrar dem att tigga. Det finns en poäng i att samhället faktiskt håller koll på identitet på de som far illa, och det gör tiggarna. Dessutom kan detta vara effektivt mot den grymma människohandel som en del av tiggarna utsätts för.

– Om vi varje dag gick förbi en kvinna som var från Eneby som satt stilla i tio minusgrader, då skulle vi nog be myndigheterna agera, för vi förstår att det här är en människa som är utsatt för fara.

– Eskilstunaförslaget handlar om att försöka få koll. Vi vill veta, hur länge är människor här, och under vilka villkor? Får du det blir det också sedan lättare att agera med en annan lagstiftning.

Tillstånd KAN vara sättet vi kan agera på, om vi gör det rätt så tiggarna inte förhindras tigga här, och om fokus ligger på att vrida om näsan på Rumänien och Bulgarien. Det är där problemet med tiggeriet har sitt ursprung, i att Rumänien och Bulgarien och delvis några andra länder i Balkan och Östeuropa behandlar romer som skit.

Men jag oroas av att Stjernkvist betonar att det viktiga är att få tiggarna från Sverige. Det verkar som om syftet främst är att få dem härifrån.

– Det borde inte vara någon skillnad att personen kommer från Bukarest eller Sofia, säger Lars Stjernkvist och talar om att med milt tvång se till personen i fråga återvänder till sin hemkommun och sitt hemland, där ansvaret ligger.

Fokus på Europa, EU och Balkan

Tiggarnas situation var eländig innan de flyttade hit och började tigga. Fast då berörde det mer lokalt Balkan och Rumänien och Bulgarien. Vi såg inte och brydde oss inte. Problemen fanns ju inte här.

Även om de skulle förhindras komma hit till Sverige skulle problemet vara kvar. Men de skulle flytta nån annanstans och kanske förändras och förvandlas. Långsiktigt sett, med EU- och Europaperspektiv, sett på flera decennier framåt, löser absolut varken tiggeriförbud eller tillstånd problemen. Det ENDA som kan lösa problemen är att vi vrider om näsan på skurkstaterna i Europa som behandlar romer som skit, och blir av med den strukturella diskrimineringen av dem där.

Men tyvärr ser en del på tiggarna som på sopor. Förbud och dyra tillstånd UTAN en utrikespolitik och EU-politik för att lösa problemet i grunden, är väl ungefär som att ha soptunnan i köket och slänga soporna i vardagsrummet, för att man inte orkar gå längre. Eller att som att sopa damm och matrester under mattan så man slipper se det. Det funkar tills det börjar ruttna.

Det är en grym liknelse men det är så många ser på tiggarna, som sopor som förorenar, inte som människor.

Kommuner

Det bästa vi kan göra, tror jag, är att kräva BILLIGA tillstånd. Skitbilliga. Att tiggare registrerar sig är bra, det tar död på mycket av ev människohandel. Det är en minoritet av tiggeriet som utsätts så, men vi måste råda bot på det. Sen bör kommuner bedriva aktiv utrikespolitik på två sätt, dels genom att aktivt själva kräva att tex Rumänien och Bulgarien och EU tar sitt ansvar, dels genom att kräva att regering och riksdag och EU agerar.

Ja jag vet att svenska kommunpolitiker inte ska bedriva utrikespolitik. Men vill de lösa problemen med tiggeriet på långt sikt så är det dags att kasta några politiska tabun överbord. Det är DET som löser problemen på sikt. Bli av med strukturella problem och fattigdom.

Tillstånd kan funka som ett bihang till denna politik, men inte för att jaga bort tiggare, bara för att komma åt den minoritet som dragits in i kriminalitet eller är offer för människohandel. Vi kan ge vård och stöd till de som behöver det lättare. Plus att vi skulle få statistik och veta hur många som är här, vilka som är hör och kanske lite mer om varför. Vi får fakta. Men viktigast av allt, vi skulle synliggöra dem. Vi börjar behandla dem som personer som FINNS och EXISTERAR, till och med i myndigheternas ögon.

Men tyvärr är jag rädd för att politiker lockas av de kortsiktiga lösningarna. Det kommer ju att verka som om de gör något, och som om samhället blivit lite bättre, om tiggarna inte syns längre. Det visste redan nazisterna på sin tid, tyvärr. Risken är stor att man bara skyfflar bort problemen från Sverige och mer eller mindre struntar i deras situation på Balkan.

Det löser inget att låta debatten handla om vi ska förbjuda eller inte förbjuda tiggeri.

Detta är verkligen ett lackmustest på om personer för och mot tiggeri tänker långsiktigt eller inte. Om inte det där med att vrida om näsan på Bulgarien och Rumänien (och EU) är prio ett i kampen mot tiggeriet, så lever man i en fantasivärld, eller tänker extremt kortsiktigt.

Läs även gärna

Nazisternas kamp mot det ”organiserade tiggeriet” 1933

”Organiserat tiggeri” och den svenska polariserade debatten

Vad Hanif Bali har gemensamt med Irans shah, mullorna och Stalin samt Tage Erlander

Hanif Bali har kritiserat busschauffören som bad privat, inne i en buss. (källa) Som svar på kritiken mot honom säger han att han är mot att ”ortodox religion”, eller ”ultrakonservativa islamska fenomen” ska synas i det offentliga. I samband med detta har vi fått en inblick i hans syn på religionsfrihet och yttrandefrihet. Den kan vara värd att uppmärksamma lite extra.

Bali säger sig vara mot extrema religiösa yttringar men kritiserar gång på gång normala religiösa fenomen, som bön, klädsel och religiösa byggnader. I Hanif Balis värld är troende muslimska aktiviteter att betrakta som extremreligiösa och ska inte synas offentligt.

Detta är intrressant på många plan. Många grupper i Sverige har skäl att känna oro över Hanif Balis resonemang. Får man visa att man är katolik offentligt? Hur är det med de ortodoxa kristna (han är ju mot ortodox religion). Men framför allt lär Malmös judar ha skäl att oroa sig. Där finns nämligen en ortodox grupp, som inte alltid har de mest moderna synsätten på kvinnor och HBT och liknande. Får de synas offentligt? Eller sällar Bali sig till de som vill jaga bort Malmös judar från det offentliga rummet?

En djupare fråga är den om religionsfriheten. Om man kikar på idén att extrem religion inte ska synas offentligt så visar det sig att Irans mullor, den gamla shahen av Iran och kommunisterna i Sovjet sa samma sak.

I Sovjet hade man på pappret religionsfrihet. Men ”extrem religion” skulle inte synas offentligt. Som extrem religion definierade Sovjet i praktiken all religiös utövning som syntes offentlig, vare sig den var liberal, eller fundamentalistisk. Kyrkklockor fick inte ringa, man fick inte be eller bära kors offentligt etc. Ca en miljon människor beräknas ha avrättats under Stalins extrem-ateistiska massmord på 30talet.

Shahen Reza av Iran hade samma syn på religionsfrihet, fast i lite mildare form. Han förbjöd hijab offentligt. Om man kikar närmare på resonemangen ser man att han var mot extrema religiösa yttringar i det offentliga rummet. Men på pappret hade muslimer total religionsfrihet.

Idag har Iran samma syn på ”extrem religion” vilket betyder att kristna och judar och buddister och zoroastriker förföljs. Samma sak där. På pappret har man religionsfrihet men med undantaget att ”extrem religion” av andra än den shiamuslimska läran, inte ska få synas offentligt.

En av de saker man tolkar som ”extrem religion” i Iran idag är missionering. Kristna eller sunnimuslimer som missionerar och vill värva andra för sin sak anses vara extremister. Samma sak ansåg shah Reza om en del grupper och samma sak ansåg man i Sovjet. Gissa vad Hanif Bali tycker om muslimer som missionerar!

Sverige och Ryssland

Fast vi behöver inte gå så långt egentligen för att hitta paralleller. Synen på homosexualitet i Sverige på Erlanders tid, tills 60talet och i Ryssland idag är en bra parallell. Man ansåg i Sverige runt 1960 att alla hade frihet att ”bli” homosexuella om de ville. Men propaganda som var för homosexualitet var i stort sett förbjuden eller belagd med restriktioner, för att skydda barnen. Homosexualitet var nåt som skulle tillhöra den privata sfären, sa man, och skulle inte synas offentligt. Offentlig propaganda för homosexualitet stämplades omedelbart som extrem.

Putin anser sig vara en beskyddare av homosexuellas rättigheter. Men definierar också sexualiteten som privat. Pridetåg förbjuds med hänvisning till att extrem homosexualitet inte ska synas i det offentliga rummet. Och som extrem homosexualitet definieras all som syns offentligt.

För övrigt kan man studera svensk politik mot katoliker och mot frikyrkor förr. Katolska processioner i olika svenska städer och kloster förbjöds med hänvisning till att extrem religion inte skulle synas i det iffentliga rummet.

Hanif Bali följer samma tradition från allt från Erlander till Josef Stalin och Mullorna när han definierar religionsfrihet som något man får hålla på med privat och vill förhindra att ”ortodox religion” syns i det offentliga rummet.

Men ytterst visar detta vad Hanif bali har för åsikt om människors frihet.

Saken är väldigt enkel. Yttrandefriheten är tätt knuten till rätten att manifestera sina åsikter i det offentliga rummet. och detta är sant för allt från frimärkssamlare till Sverigedemokrater, Moderater, shiamuslimer till släktforskare. Om en människa inte kan eller får säga sina åsikter, eller visa sin religion eller partitillhörighet offentligt, så är hens frihet beskuren. Om en organisation inte får visa sina symboler och göra reklam på lika villkor med alla andra, om den inte får demonstrera, propagera eller missionera för sin sak, så begränsas organisationsfriheten och yttrandefriheten.

Och det är alltid vanskligt när samhället ska ta på sig rollen att definiera vad som är extremt. Samhället och staten har visat sig vara uselt på detta genom tiderna.

Sen är det en sak och kritisera religiösa fenomen. Jag anser det vara urdumt och löjeväckande att tro på en Gud som kräver att man klättrar på buss-säten för att be bestämda tider. Det är min rätt. Den rätten har jag att kritisera sånt offentligt. Men jag försvarar samtidigt den rätt de har som har en ortodox syn på religion att få göra exakt detta privat (som på rasten i en buss) eller till och med offentligt under ordnade former. Man kan vara mot något och försvara deras rätt att göra det de vill offentligt och privat, ändå! 

BILAGA