Om samtyckeslagen och det där med klara och tydliga ja och nej.

Vår sexuella kultur och könskultur innehåller en hel del konstiga kvarlevor från en gammal tid. En av de är idén att kvinnor inte ska verbalt uttrycka sig klart vad de vill ha, utan prata ”indirekt”. Det är en kvarleva från den patriarkala tid då det ansågs ”ofint” att kvinnor pratar om sex med män och från den tid då kvinnans sexuella behov ansågs vara oviktiga.

I grunden är jag för en samtyckeslag. För att den fastställer att ett ja är ett ja och ett nej är ett nej. Men det domstolarna kommer att få arbeta med är de svåra gränsfallen. 

Vad gör man då en part inte anser sig ha fått klara och tydliga besked utan vad som är ja eller nej, utan kanske anser att de fått både signaler som tyder på ja och nej.

Jag stöder helt en samtyckeslag. Men domstolar kommer aldrig att döma personer som försöker ha sex om de inte fått klara signaler. 


Aziz Ansari

Ett exempel på detta rör exemplet Aziz Ansari (Se länk och länk) i USA som försökte få en kvinna att ha sex som han bjudit hem. 

Kvinnans berättelse är full av saker som tyder på att kommunikationen brustit rejält. Hon säger att hon skickat många icke verbala signaler att hon inte ville ha sex, men i hennes berättelse finns det sånt som kan ses som signaler på att hon ville (att hon var naken t.ex.). Framför allt sa hon inte nej, inte förrän efter lång tid.  Det har fått många att kritisera Ansari. Men flera påpekar att även kvinnan bär ett ansvar.

If you are wondering what about this evening constituted the “worst night” of Grace’s life, or why it is being framed as a #MeToo story by a feminist website, you probably feel as confused as Mr. Ansari did the next day. “It was fun meeting you last night,” he texted.

“Last night might’ve been fun for you, but it wasn’t for me,” she responded. “You ignored clear nonverbal cues; you kept going with advances. You had to have noticed I was uncomfortable.” He replied with an apology.

Read Grace’s text message again.

Put in other words: I am angry that you weren’t able to read my mind.

(…)

I am a proud feminist, and this is what I thought while reading Grace’s story:

If you are hanging out naked with a man, it’s safe to assume he is going to try to have sex with you.

(…)

But the solution to these problems does not begin with women torching men for failing to understand their “nonverbal cues.” It is for women to be more verbal. It’s to say: “This is what turns me on.” It’s to say “I don’t want to do that.” And, yes, sometimes it means saying piss off.

The single most distressing thing to me about Grace’s story is that the only person with any agency in the story seems to be Aziz Ansari. Grace is merely acted upon. (Källa)

Kvinnan ifråga borde nog fundera över varför hon har svårt att säga nej och börja bearbeta det.

Feministisk självförsvar brukar ha bra övningar i att våga säga nej.

Till Ansaris försvar så avbröt han allt så snart hon för första gången sa nej den kvällen. Jag säger inte att han betedde sig rätt. Hur tydliga de icke verbala signalerna var kan man undra. Som hon beskriver dem verkar de ha varit ganska tydliga. Men om de var det vet ingen av oss. Vi var inte där.

Det vi har är bådas berättelse. Hon sa inte nej, förrän efter lång tid och då hon sa nej avbröt han allt. Det är båda överrens om.

Den könskulturen vi har har traditionellt grundats på att män ska vara de aktiva och kvinnor till de passiva. Det gör att oftast kvinnor hamnar i situationer då de aktiva, dvs männen, förväntas läsa tankar. Men även män kan hamna där. Jag har varit där.

Även jag har inte varit tydlig med vad jag velat.

Jag gick hem till en tjej som ville ha sex en gång och hon var på som tusan, men jag var inte tydlig med vad hon ville. Inte förrän hon stoppade kuken i sin mun sa jag nej. Det var klantigt av mig. Men jag var ganska oerfaren då. Jag ville ha hångel men inte sex. Så det blev nog lite dubbla signaler. Jag har för övrigt haft sex också utan att vilja ha sex också. För 20-25 år sen. Men jag klandrar mest mig själv att jag inte sa nej.

Jag känner en man som inte ville ha analsex med en kvinna han träffade. Bara normal sex. Hon var på hela tiden och la inte märke till de icke verbala signalerna utan gnuggade sig med rumpan mot honom hela tiden. Till slut gick han bara och kvinnan förstod inget av vad som hade hänt. När jag pratade med båda efteråt visade det sig att han mådde illa av analsex men hade inte sagt tydligt ifrån att han inte tyckte om analsex. Han hade inte heller sagt nej. Hon var kåt och såg inte signalerna och var tydligen van vid att man inte pratade rakt upp och ned till varandra vad man ville ha sexuellt. Men även han gjorde fel, han sa inte klart och tydligt ifrån vad han ville och inte ville.

Tyvärr lever vi i en kultur där vi inte ännu pratar tydligt om vad vi gillar sexuell och vad vi vill innan vi har sex och där man ofta anser att män, men även ganska ofta kvinnor, ska vara tankeläsare. Dessutom lever vi  i en kultur som ännu lider av de gamla föreställningarna att kvinnor är passiva och män aktiva.

Om kvinnan formats för mycket av omvärldens ideer att hon ska vara passiv har hon ett problem. Då får hon ofta svårt att säga ett tydligt ja eller ett tydligt nej. Det finns mängder av kvinnor som t.ex inte kan säga ja till sex tydligt. Både deras ja och nej spretar betydligt. 

Om man förutsätter att samtycke är ett tydligt ja blir det lika problematiskt som då man förutsätter att samtycke är ett tydligt nej.

Jag är för en samtyckeslag. Men ska den fungera måste vi diskutera gränser och ansvar. En sån lag fritar inte oss från ansvaret att vara TYDLIGA med vad vi vill sexuellt. Framför allt verbalt sett!

Annonser

Nej, inte ”alla män” eller ”alla muslimer” eller ”alla tyskar”!

Ord är viktiga. När vi beskriver problem är det viktigt att vi undviker ord som kan tolkas som att man pekar ut en hel grupp. I synnerhet då vi pratar om kön, sexuella läggningar, religioner, kulturer och folk med olika hudfärger. Negativa generaliseringar polariserar och skapar hat och problem.

Detta är viktigt även då man pratar om grupper i överläge där det finns många problem. Det är så lätt att man pekar ut alla i en grupp som ”onda” då man generaliserar om en grupp, också är den eller de man pekar ut kanske helt tvärtemot.

Så är det med generaliseringen ”män är problemet” eller ”män misshandlar”. Jag om nån vet hur problemen ser ut i manskulturen. Min pappa misshandlade min mamma. Sån var min barndom.

Få begrepp hånas så mycket som bereppet ”inte alla män” idag. Debattörer garvar läppen av sig och pekar på #metoo och påstår att #metoo på något sätt bevisar att ”alla män” är i överläge och förtrycker. Det är sorgligt, för generaliseringar som pekar ut alla män är dödligt farliga!

Så hur dödar generaliseringar om män, män? Jag hade en vän en gång i tiden som misshandlades av sin kvinnliga partner. Han var stor och lång. Hon var liten och mager. Polisen garvade läppen av sig då de hörde hans anklagelse mot henne och avskrev det. Trots att kvinnan var välkänd i belastningsregistret. Få av vännerna trodde på honom. Det antyddes att det nog var tvärtom, han som misshandlade henne. Alla vet ju att ”män är problemet” och ”män misshandlar”, eller hur? Han lever inte nu. Han hängde sig! han orkade inte med att hånas längre då han försökte beskriva sin verklighet.

Generaliseringar leder fel. Speciellt om de handlar om nån grupp som lider av stora strukturella problem, som män, muslimer… Eller som tyskar!

Jag hörde en berättelse om min släkting, polisen Nils Nyman i Väsby, nordvästra Skåne. Han, min  morfars morbror var polis under kriget. En gång såg han en tysk som strök omkring vid kyrkan. Han blev arg och sa att nån jävla nazist ville han inte ha som gäst i grannskapet. Han tillade att tyskar är problemet.

Tysken var jude och sosse (som även Ivar var)… Han var flykting. Nils skämdes. Han lärde sig the hard way att generaliseringar är dödliga. Och sa till andra efteråt att inte dra alla tyskar över en kam.

Generaliseringar

Helt kan man inte undvika generaliseringar, givetvis, för språket är fullt av det och nödvändiga redskap för oss människor. Men då gäller det att markera tydligt att det inte är alla man pratar om.

”Muslimer är problemet” ”Romer är problemet” ”Judar är problemet” ”Vita är problemet” ”Feminister är problemet” ”Män är problemet” ”Tyskar är problemet”. Negativa generaliseringar är nämligen livsfarliga. De dödar.

Muslimska kulturer har mängder av strukturella problem. Homofobi t.ex. Det rättfärdigar inte att man generaliserar om att muslimer är problemet. PÅ samma sätt är det givetvis med de ytterst vanliga generaliseringarna om män. ”Män är problemet” och ”männen våldtar”.

Inte svart och vit

Jag ska dröja kvar vid det där med ”alla män” som man ser stup i kvarten överallt.

Verkligheten är inte svart eller vit. Ta de negativa generaliseringarna om män, tex. I verkligheten finns mängder av  män som bryter med eventuella negativa kulturella mönster i deras grupper. I verkligheten upprätthåller både män och kvinnor könsrollerna på gott och ont. I verkligheten har makten varit fördelad så att kvinnor haft makten över hemmet och barnen och mannen över allt annat.I verkligheten fanns många kvinnor som stött t.ex. de sexister som pekats ut i #metoo debatten.  I verkligheten finns kvinnor som våldtar och kvinnor som misshandlar och män som blir både våldtagna och misshandlade.

Ja det är övervägande män som står för det grova våldet och våldtäkter, men som sagt: det är inte alla!

Som jag påpekat många gånger är de patriarkala strukturella mönsterna nåt som tyvärr både mans- och kvinnokulturen hållit under ärmarna. Jag upprepar tre saker jag sagt tidigare.

”Kvinnor har oftast haft huvudrollen i uppfostran av barnen. Både pojkar och flickor. Så är det än idag bland de flesta familjer. Tyvärr. Dvs POJKARNA vi pratar om har uppfostrats av kvinnor. I det fall vi pratar om sexister som är mer än 40-50 år gamla är det i praktiken nästan alltid ENDAST kvinnor som nästan ensamma uppfostrat de männen.”

”De sexistiska kändissvin som figurerat i media har haft en svans av kvinnor runt sig som beundrat dem. De har aldrig haft problem att hitta nån att pippa med. Sexistiska svinerier har ansetts vara manligt av ganska många kvinnor. Kvinnor måste stärkas i att göra bättre val av män. (Det betyder inte att övergrepp är deras fel. Det är det aldrig. Men de måste ändå stärkas att välja bort maskulin sexism. Med feministiskt självförsvar tex.)”

”Kvinnor tar alltför ofta för givet att de vet bäst i barnuppfostran och ska ha mest att säga till om. Ofta uppbackat med förmenta ideer om att ”kvinnor är överlägsna”. Då tar de makten över barnen vilket även det är ett strukturellt problem. Detta problem märks tydligt då man ser hur tex myndigheter ser på män och kvinnor.”

Nej precis som med judar och muslimer kan man inte generalisera om män. Strukturerna är för intersektionella för det. Dessutom är det alltid viktigt att inte beskriva verkligheten svart och vit. Ofta har den grupp man tillhör självt en massa negativa mönster. De bör man göra upp med och inte bara peka ut andra som ”problemet”.

Metoo stödjer jag helhjärtat men måste reagera mot generaliseringar.

Att man generaliserade om att ”tyskar är problemet” i Norge efter kriget kan man kanske ha förståelse för med tanke på att nazisterna ockuperade Norge, eller? Givetvis inte! Har ni hört talas om tyskebarnen i Norge? Under hela sin uppväxt mobbades och diskriminerades barnen som hade tyska soldater till pappa. Ett oändligt lidande som ofta resulterat i självmord och till och med mord. Generaliseringarna om att ”tyskarna är problemet” i Norge under och efter andra världskriget var dödande.

Jag vet att jag låter tjatig. Men negativa generaliseringar är livsfarliga och ytterst dödliga ting. Känner du att det rycker i stämbanden och du vill vräka ur dig nåt som kan tolkas som att alla muslimer eller män är problemet, så håll tillbaka. Välj ord som inte kan tolkas som att du pekar ut alla i gruppen!

 



Om kändisar, internet, näthat och fulla nykterhetsvänner

Jag är inte förvånad att många vill kicka kändisar som beter sig illa. Ord och handlingar får konsekvenser. Det enda jag aldrig upphörs att förvånas över är att det inte sker förrän nu.

Richard Fuchs har skrivit en bra bok om detta. En humorbok, Fy skäms – Så uppför man sig inte (1981). tesen han driver är att Sverige är ett land där alla strävar efter att bete sig som alla andra och att uppföra sig väl. De enda som har frikort att bete sig hur FAN man vill i Sverige är kändisar, dementa gubbar och gummor och personer som är fulla tillsammans med andra fulla.

Och visst har det varit lite på det sättet. Kändisar har haft frikort. Bakom #metoo debatten finns tyvärr den grymma verkligheten att de som nu utpekats som sexistiska svin varit beundrade av både män och kvinnor, ofta för sina mest sexistiska och svinaktiga beteenden. ”Ah en kändis klämde mig på tutten och rapade i mitt öra, vad charmigt, han kanske vill pippa med mig”.

Kändisar har frikort att bete sig på sätt vi aldrig skulle tolerera annars av arbetskamrater, vänner eller grannar. Detta börjar spricka nu, när människors beteenden börjar synas i kanten.

Internet

Ifråga om näthatet finns det dessutom en dimension till på problemet. Illusionen att internet inte funkar som verkliga världen, eller inte bör göra det.

Många anser att internet är en speciell värld där andra regler gäller. Där ska man få vara anonym och kunna vräka ur sig exakt vad man vill. Det är ett annat universum med andra regler än den verkliga världen, IRL.Jag tror att även den myten håller på att krakelera, sakta men säkert. Om en ordförande i en frikyrklig nykterhetsförening ses ragla omkring med en flarra vodka i handen och är full och svär så får det i praktiken alltid konsekvenser, rätt eller fel?

Eller för att ta andra exempel jag känner till. Frimärksklubben i xxxxx där en medlem började säga på varje möte att han hatade frimärken. Det kom krav på hans uteslutning och var ett drev mot honom för att han förpestade stämningen, rätt eller fel? Sossen X i byn Y började säga högt till alla vänner att de borde rösta på Moderaterna. Det kom krav att han skulle avgå från sina uppdrag internt, rätt eller fel? Båtägare X i båtklubben X är nere sålde sin speciella båt och började säga att en annan sorts båt var bättre. Man gav honom inget uppdrag, det tyckte han var orättvist. Rätt eller fel? Musikern X i dragspelsklubben ville introducera gitarrer i klubben och sålde sitt dragspel, hen fick vara medlem givetvis men fick inga uppdrag och folk bad honom prata mindre om gitarrer rätt eller fel? Personen Y i byn Q går omkring och ropar ”hora” och ”låt dem dö” om folk. Han har MYCKET svårt att skaffa jobb, ingen vill anställa honom i byn. Rätt eller fel?

Och anonymitet hjälper inte IRL. Om en person skulle ge sig ut i sin lokala småstad klädd i en svart sopsäck med två ögon utskurna bara och började ropa ”kommunalrådet är en hora som borde dö” är risken stor att hen inte bara skulle haffas av polisen utan även undersökas för sin mentala hälsa.

Bardissimo

Det mest omdiskuterade exemplet idag är väl Alexander Bard. Bard har många underbara sidor, det vet jag från att faktiskt ha umgåtts med honom personligen en hel del. Men min ståndpunkt om honom har varit klar länge: hans svaghet är hur han bemöter folk och använder ord. hade Alexander Bard levt i en småstad och betett sig som han gör hade han nog inte ens kunnat få en reservplats i lokala bygdespelet. Skulle han komma ner till den byn, i sin roll som kändis, skulle folk bocka och buga för honom. Även om han beter sig exakt på samma sätt. Kändssskap ger frikort till en jävla massa saker.

Internet ger frikort.Kanske denna bisarra fascination för kändisar som beter sig lite hur som helst och trampar på tår hur som helst håller på att ifrågassättas? Kanske iden om internet som ett reservat där inte vanliga regler för umgänge mellan människor följs också håller på att luckras upp?

Därmed inte sagt att man ska hoppa in i ett drev för att sparka folk. Det är jag helt mot. Men jag kan förstå att folk ogillar beteendet.  För tusan, lite perspektiv please! Om man beter sig på ett visst sätt och säger vissa saker får man faktiskt räkna med konsekvenser i verkliga världen, IRL, där folk är folk och inte kändisar!

Bymentalitet gillar jag inte. Jag är fri i min syn att människor ska få leva det liv de vill. Men under förutsättning att man inte trampar på andra människor med ord och handlingar!

Den tragiska berättelsen om Alex Bengtsson och det tidiga Tillsammansskapet #metoo

Den senaste maktmänniskan som synas som ett led av #metoo är Alex Bengtsson. Det är han som omnämns i Flamman idag, som ”vänsterprofilen”. (För länk, klicka här.) Jag har hållit tyst för länge om mina erfarenheter av honom. Här kommer en kort sammanfattning.

Hösten 2015 var jag aktiv i en rörelse som då var knuten till Tillsammansskapet. Tillsammans Öland. Jag var med i den interna Facebookgruppen för Tillsammansskapet som helhet. Där hamnade jag i tvist med Alex Bengtsson, hand ledningsgrupp, och en grupp kvinnor och män som delade hans auktoritära och patriarkala metod.

Hösten 2015 hamnade jag och några andra i tvist med ledningen för Tillsammansskapet. Det gemensamma för oss som hamnade i konflikten var att vi ogillade toppstyret.

2015

Ett exempel. Tillsammansskapets ledning ville bedriva en kampanj mot vinster i välfärden (Och flyktingbranschen). Jag sa att det nog inte var så bra, det skulle göra Tillsammansskapet till en vänsterorganisation. Alex Bengtsson och hans beundrare och beundrarinnor bad mig hålla käft, bokstavligt talat. Forumet var inte en plats för debatt sa de, ledningen hade redan fattat sitt beslut. (Sen påstod de utåt att rörelsens medlemmar som helhet beslutat om kampanjen mot vinster i välfärden, men det skedde aldrig någon debatt eller omröstning. Den lögnen gillade jag inte.)

Men det värsta var det som skede när Tillsammans Ludvika vann ett fint pris i deras kommun. Alex Bengtsson och organisatören Nathalie och några andra som delade Alex metod blev arga på lokalgruppen. De borde veta bättre än att ta emot priser från ”fienden”. Ja politikerna sågs som fiender. Kommunerna är inte våra allierade, var vad de sa.

Jag, och andra, ville att vi skulle behandla den lokalgruppen lite mildare, att det faktiskt inte var farligt att få beröm av kommunen. Dumpen här nedan var Nathalies svar till mig. Håll käft, detta är ingen demokratisk organisation, lyd eller lämna. Dvs ”VI styr”.

Sen skedde mer. Jag ska inte ta upp allt. Jag pratade med personer i och kring Tillsammanskapet som reagerade som jag. De kände att rörelsen var extremt toppstyrd och att Alex metoder genomsyrade den.

När Tillsammans Öland mötte delar av ledarskapet fick vi veta hatt vi skulle lyda ledningen och den metod de arbetat fram. Men representanterna visade NOLL intresse för vilka de lokala aktivisterna var, och hur de tänkte. De hade ju den ”sanna” metoden klart för sig. Många som deltog ogillade detta starkt.

Samtalet

Jag ringde Alex för att prata om detta. Med enda krav att han borde tillåta fri diskussion i forumet och på mötena och att ledningen borde tagga ner kritiken mot alla som ville ha fri debatt. Dessutom rapporterade jag om kritik från de lokala aktivisterna i Tillsammansskapet.

Då hände det. Alex skriker i mitt öra att ”Tillsammansskapet inte är en jävla demokratisk organisation”.

Idag?

Sen dess har Tillsammansskapet lämnat Expo och blivit en förening. Det nya Tillsammansskapet ska tydligen ska vara demokratiskt idag. Jag hoppas att det är så och att avvikande åsikter inte tystas och fritt åsiktsutbyte är godkänt. Jag hoppas att ledningen har en mer inkännande metod där de bryr sig mer om de personer de möter och träffar. Att dundra på som om man äger ”sanningen” och strunta i människan är ingen bra metod.

Att älska mänskligheten men inte människan är en farlig metod!

Det finns mycket mer att säga och jag har hört mycket från andra. Vi är många som reagerat mot Alex Bengtsson och hans beundrare och beundrarinnor.

Mest är jag arg på mig för att jag inte agerade mer mot detta. Jag spelade in samtalet med Alex och ägde flera skärmdumpar från den interna debatten som jag förstörde. Jag ville inte förstöra för rörelsens vanliga aktivister eller för Expo. Jag gjorde fel.

Alex syn på kvinnor kände jag inte till. Övergrepp mot kvinnor. Men det är bara ena delen av hans problem. Den andra delen är hans politiska metod. Han är auktoritär och domderande och ser ner på alla som inte ”organiserar” som han gör. Kort och gott han var och är antidemokrat.

Den andra delen av problemet är komplicerat och ingen fråga som har med ”manlighet” bara att göra. Det finns en hel del kvinnor som delar hans politiska metod och som hållit honom under armarna. De har applåderat när Alex Bengtsson slagit ner på personer som uttryckt andra åsikter än de han anser ska vara ”tillåtna”.

Men just nu klandrar jag mig. Det är JAG som förstörde skärmdumpar, pdf:er och inspelningar av missriktad välvilja gentemot Alex och alla som skulle kunna skadas av publiceringen.  Det var fel, förbannat fel. Aldrig mer ska jag vara tyst då jag stöter på antidemokratiska tendenser eller buffelfasoner!

**********************************************

PS, om Ludvika

Diverse kommentarer från tråden i interna forumet där Tillsammans Ludvika bannades av ledningen för att de fått ett pris av sin kommun. Så här inleddes tråden. En medlem i Tillsammans Ludvika berättar stolt om priset.

Spara

De fick bannor för det. Flera av oss opponerade sig mot hur ledningen bannade Elias och de andra. Jag bad ledningen ta det lite lugnt, det är väl inte farligt att få pris av kommunen. Nathalie svarade så här.

Alex svar var bland annat detta.

Behandlingen av Tillsammans Ludvika fick mig att lämna Tillsammansskapet och FB gruppen.

Jag har inte spritt informationen på min blogg men har vid flera tillfällen kritiserat Alex på hans FB-feed. Hans manliga och kvinnliga beundrare som gillat hans superpatriarkala stil har alltid kommit till hans försvar. Så här har det kunnat se ut då jag kritiserat Alex för hans buffliga metoder.

Detta skrev jag i

Jag trodde på Alex en gång i tiden. Så mycket att jag höll käft för det uppenbara: att han betedde sig som en antidemokratisk buffel. Jag höll käft, och ber om ursäkt för att jag tigit om det. Jag förundrades att så många köpte hans metoder och applåderade när han bad folk hålla käft. Men, det är sånt här antidemokrater och våldsverkare växer och blir starka på: andras tystnad.

 

Vad anser ”Malmö Unga Muslimer” om judehatet?

Vad anser Malmö Unga Muslimer om judehatet i Malmö? Den frågan är relevant att ställa eftersom Malmö Unga Muslimer har fått en ny ordförande: Jasmin Nur Ismail. Denne Ismail  ifrågasatte om judar kan utsättas för rasism på ”Mänskliga Rättighetsdagarna” i Malmö förra året, enligt flera av deltagarna.

Ismail var en av de tongivande bakom nätverket ”Muslimska Aktivister”. Detta nätverk var aktivt på de slutna grupper i Facebook där anhängare till IS och Al Qaida var aktiva och stödde öppet olika terrorister. Ett av Jasmin Nur Ismails ”alias” var Aafia Siddique, ett namn hon tog efter en dömd terrorist, som öppet hade stött Al Qaida.

”Eat this!”

Klicka för större bild.

Jag skrev om henne och nätverket redan 2015. I somras, efter att Jasmin Nur Ismail talat på Vänsterpartiets demonstration i Malmö skrev jag en längre artikel om henne och nätverket.

Läs min artikel här: Varning för nätverket Muslimska Aktivister i Skåne!

Ismail valdes till ordförande i Malmö Unga Muslimer i år. Med den nationella ledningens goda minne. Rashid Musa är god vän med henne och har i mail till mig viftat bort allt jag skrev om nätverket och hennes inblandning i det. Tydligen anses inte öppet stöd till terrordömda och bilder som den här till höger, diskvalificera någon från att bli ordförande i den föreningen.

Undrar vad Rashid Musa hade ansett om någon islamofob förening prisat Breivik med ord som ”eat it”?

”Judar kan inte utsättas för rasism”

På de Mänskliga Rättighetsdagarna 2016 hölls ett seminarium om rasism och minoritetsstrategier i Malmö. Där var Jasmin Nur Ismail var en av talarna. En representant för judiska församlingen var talare också.

Under frågestunden utbröt en hetsk debatt då representanten för judiska församlingen berättade att antisemitismen i Malmö främst härrör från unga män med ursprung i Mellanöstern. Det fick en deltagare i publiken att reagera högljutt. Judar kunde inte utsättas för rasism hävdade hon. I ordväxlingen som följde stödde Jasmin Nur Ismail, enligt personer som deltog på seminariet, öppet kvinnan i publiken och bad de andra, ”vita” deltagarna i panelen hålla tyst, inkluderat juden, eftersom de ”inte har rätt att uttala sig” om frågor som rör rasism och minoriteter.

Socialdemokraten Adrian Kaba skrev senare, enligt Sydsvenskan:

”Allt började när paneldeltagaren Peter Vig från judiska församlingen berättade att det företrädesvis är unga män från Mellanöstern som ligger bakom den antisemitsim som judar upplever i Malmö. En kvinna i publiken ska ha sagt att Peter Vig inte kunde utsättas för rasism eftersom judar är socialt och ekonomiskt privilegierade och en del av majoritetssamhället.”

Sydsvenskan fortsatte:

”Adrian Kaba ska då enligt egen utsago ”lugnt och sansat” ha framfört att både judar och muslimer utsätts för diskriminering och att förbud mot vissa ritualer kring halal- och kosherslakt är exempel på det.

”Det som sedan hände var däremot oerhört kränkande och hotfullt mot mig som person. Som svar på detta fick jag höra av en av paneldeltagarna att hon inte höll med och att jag som vit man inte har rätt att uttala mig om frågor som berör minoriteter”, skriver han.
Peter Vig och ytterligare en deltagare stödjer Kabas version.”
Paneldeltagaren var alltså Jasmin Nur Ismail, har jag erfarit idag.

Identitetspolitiken

Det är typiskt för de mest extrema varianterna av den s.k. ”identitetspolitiken”. Om man frågar dem anser de väldigt ofta att judar, liksom vita, är i påstått strukturellt överläge. Det innebär för dem att judar, liksom vita, inte  kan inte utsättas för rasism och inte ska tillåtas uttala sig i frågor om rasism. (Läs vad jag skrev 2014 om det.)

Enligt identitetstänkandet är de vita förövarna bakom all rasism i världen, och alla ”svarta är offer. Rashid Musa är en av de som använder sig av den tankemodellen. Den har retat upp många vita muslimer eftersom Musa anser att muslimer är ”svarta” per definition.

Om man ser världen så enkelt och svart och vitt blir det problematiskt.

  • Kolonialismen beskrivs bara som ”vit” och europeisk. Detta trots att den största kolonialmakten i Mellanöstern och nordafrika fram till första världskriget var Ottomanska riket.
  • Slaveriet beskrivs bara som ”vitt” och europeiskt, trots att ”muslimsk” slavhandel från Afrika varade längre tid än europrisk ”kristen” slavhandel, och trots att ungefär lika många slavar fördes norrut till den muslimska världen som västerut, till Amerika, i reella tal.
  • Muslimer betecknas som ”i underläge” per definition och vita i överläge. Det gör att man blundar för rasism och hat i den egna gruppen.I den muslimska världen finns mycket rasism. Faktum är att om man tittar på vilka länder som är mest rasistiska i världen toppas listan av en massa muslimska länder. Självklart gör inte det att man kan generalisera om muslimer. Det är lika fel att generalisera om vita europeer som om muslimer. Bara för att det finns strukturell rasism i en grupp betyder inte det att det är ”ok” att peka ut ALLA i gruppen som rasister.

En konsekvens av det svart och vita identitetstänkandet är i Jasmin Nur Ismails och Rashid Musas fall att de försvarar Malcolm X och Nation of Islam. Noi och Malcolm X kända för en väldigt hatisk och generaliserande attityd mot vita. Men inte bara mot vita. Malcom X och Nation of Islam anspg nämligen att både judar och vita var ”de onda”. De var i ”strukturellt överläge” gentemot de svarta. (Källa: läs här!)

Islamofobi och antisemitism är lika illa. Det är inte bra då politiska företrädare och debattörer påstår att islamofobi inte är rasism, för man ”man kan inte vara rasist mot muslimer”. Det är givetvis lika illa att Malmö Unga Muslimer leds av en person som öppet stött iden att man inte kan vara rasistisk mot judar.

Bilaga!

Jag har INTE försökt nå Jasmin Nur för en kommentar. Jag har försökt det tidigare, men hon är inte så intresserad att prata om sin aktivism.

Dessutom noterar jag att Malmö Unga Muslimer håller sina möten i samma lokaler som Muslimska Aktivister höll dem i.  dvs Garaget. 2015 hade jag timslånga samtal med olika uthyrare och säkerhetsfolk i Malmö Stad om just detta. Jag noterar att Malmö stad inte brytt sig alls om Jasmin Nurs extremistkopplingar.

 

 

Hovrätten dömer Malmö-bon Ahmad Qadan för stöd till IS och Al Qaida

Hur mycket av den svenska hjälporganisationen Solidaritetscenters insamlade medel gick till vapen för IS och Al Nusra? Den frågan bör man ställa sig efter gårdagens dom i hovrätten i det så kallade terrormålet. (Källa)

Ahmad Qadan samlade pengar till vapen för Al Qaida i Syrien (Al Nusra) och IS. Han var vid den tiden det ledande namnet för hjälporganisationen Solidaritetscenter.

Han dömdes i rätten för detta i vintras (källa) och nu bekräftade igår hovrätten domen.

Malmö tingsrätt dömde i februari 2017 en 34-årig man för brott mot lagen (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet (rekryteringslagen) och bestämde straffet till sex månaders fängelse. Hovrätten har idag fastställt tingsrättens dom…

Meddelandena innefattar enligt hovrätten straffbara offentliga uppmaningar till särskilt allvarlig brottslighet och hovrätten slår fast att uppmaningar att ge finansiellt stöd till terroristorganisationerna Islamiska staten och Jahbat al-Nusra för inköp av vapen är liktydigt med att uppmana till särskilt allvarlig brottslighet. Hovrätten finner även styrkt att den tilltalade uppsåtligen har tillhandahållit uppmaningarna på Facebook och att hans syfte med uppmaningarna har varit att de insamlade pengarna ska användas för att begå särskilt allvarlig brottslighet. (källa)

Så här kunde det se ut när han under ett fejkat namn samlade pengar.

Jag varnade för Solidaritetscenter och Qadan 2015 (läs artikeln här).

Det var lätt att se att något var fel med ”hjälpverksamheten”, när en massa anhängare av IS och Al Qaida (Al Nusra) uppmanade folk att skänka pengar till centret för att hjälpa ”Syriens muslimer”. När man sen tittade närmare på Qadan, centrets främsta namn, såg man problemet tydligt.

Till en början stödde han både till Al Nusra och IS, under den tid de båda var en del samma rörelse, dvs Al Qaida. Hösten 2014, nästan ett år efter att Al Nusra och IS gått skilda vägar, stödde han ännu båda rörelserna. Han tog avstånd från IS först den hösten, 2014, sen fokuserade Ahmad Qadan på att samla pengar till Al Nusra/Al Qaida enbart. (Se tex källan här)

Gårdagens dom är bra. Men det finns fler frågor att ställa. Hjälporganisationen han ledde, Solidaritetscenter, hade ett 90 nummer och var alltså betrott som ”säkert” av myndigheterna. Mig veterligen har ingen granskat ”hjälpverksamheten” de bedrev och utrett alla de andra som engagerade sig i föreningens verksamhet. Det finns fler fula fiskar att fiska upp där.

Solidaritetscenter och dess drivande aktivist, Ahmad Qadan, fick stöd från en massa drivande imamer, organisationer, företag och individer i de mer ”traditionalistiska” kretsarna av islam i Sverige. Och de var, och är ofta ännu, vänner med Qadan. Man kan undra hur de kunde undgå hans många postningar med direkt och indirekt stöd till IS och Al Qaida och talibanerna på hans officiella facebookprofil. (Idag använder han hans riktiga namn Ahmad Qadan, men han gick under namnet Ahmad Sultan Abu Soumayah innan.)

abusultan3

Bilal Borchali, Salih Tufekcioglu, Abu Raad, Abu Muadh, Tahara, MUMS, etc etc… Gräddan bland salafistiska svenska organisatörer (och deras vänner) såg vad han postade, ändå stöttade de honom och Solidaritetscenter!

Solidaritetscenter finns inte längre, men var mycket aktiva. De samlade ihop mycket pengar med hjälp av dessa kända namn. På pappret samlade de bara pengar till humanitär hjälp. Men gick något till vapen, och hur mycket i så fall?

Dessa kända namn kanske inte kände till vad han sa om att samla pengar till vapen, i de slutna IS och Al Qaida grupperna på Facebook, under ett annat namn. Men de kunde se hans rasistiska utfall mot ”rafidah”, dvs shiamuslimer, IS flaggorna, bilderna med honom med soldatmössa, hans olika uttalanden om hur modiga IS och Al Qaida var (Al Nusra), stödet till talibanerna, etc, etc…

En del kanske bara stödde honom och Solidaritetscenter av ren pur dumhet, de reagerade nog inte. Jag tror nog de flesta inte ens ansåg att de tvivelaktiga postningarna och kommentarerna var ett problem. Qadan arbetade ju för en god sak och var en ”god” muslim.

Men bland aktivisterna för Solidaritetscenter kan man återfinna många som själva öppet eller i hemlighet stödde IS och/eller Al Qaida. Vilken roll hade de i Solidaritetscenter?

Solidaritetscenters framfart i sociala media var kusligt. Att en person som så öppet stödde terrorism kunde göra sig ett namn som respekterad humanitär biståndskämpe och dessutom få ett 90 nummer av svenska myndigheter!

Kommentaren från Hakim uppmanar folk att stödja muhajedeen överallt, dvs IS, på den tiden en del av Al Qaida.

abusultan7

abusultan6

abusultan8

Kommer #metoo att syna rockstjärnorna också?

Nu undrar jag bara när #metoo kommer att syna rockstjärnorna. Jag hoppas det sker snart!

Om det är någonstans där det ansetts socialt acceptabelt att bete sig som svin mot kvinnor är det bland rockstjärnor. Myten om musikstjärnor baseras liksom på att de ska behandla kvinnor illa och ta för sig. Både män och kvinnor älskar ju dessa stjärnor och det är ofta en sport bland groupies att få bli påsatt av dem.

Jag såg några av dem i svängen i Stockholm ibland.

Med tanke på hur diverse stjärnor på turné betedde sig öppet, skulle det vara på sin plats att #metoo började knäcka rockstjärnemyten. Jag menar: det var ju fler än jag på Café Opera när stjärnorna hängde där.

Metoo rensar iallafall kultursfären nu. Filmstjärnor, dramatenstjärnor och ”kulturmän”. Nu senast J C A .

Ack! A kände jag inte till mycket. Namnet hade jag glömt. Men då det pratades om klubben han ägde minns jag det en bekant berättade. En dåvarande bekant berättade om hur stolt hon var av att ha fått ha sex med honom, Det hon berättade om honom gjorde mig minst sagt bekymrad. Framför allt om henne. Jag älskar poesi och skulle gärna gått till klubben men min fd bekants lyriska (!) berättelse om personen ifråga gjorde att jag avstod.

Det finns en symbios mellan skeva mans- och skeva kvinnoideal. Slemhögen ifråga var en av de jag tänkte på när jag skrev artikeln om det. Fast då var han inte outad. (Läs artikeln här!)

Den sidan av saken måste fram också. Det är typiskt för dessa framstående kulturmän att de beter sig som svin mot kvinnor (och män om de är bisexuella) men ändå beundrats av män och av kvinnor. Observera det, av BÅDE kvinnor och män.

Det är liksom som om det varit extra fint med dessa socialt omöjliga bohemiska svinaktiga män i kultursfären. En del strör fransk poesi omkring sig och är vältvättade och välvårdade. Andra är bohemer. Det är nu myten om den brutale otvättade, sexgalna och totalt socialt omöjliga men GENIALISKA manlige poeten, filmstjärnan, författaren eller rockstjärnan håller på att knäckas.En del kulturmän doftar parfym, kysser en kvinnas hand och uttalar saker på välklingande kulturell franska ena ögonblicket, för att ”grab her by the pussy” nästa.

Sofistikerat svineri. Och det ses som vackert, av många kvinnor och män.Andra beter sig öppet som svin, och luktar griskadaver för att de inte tvättat sig på veckor, och ingen förväntar sig nån speciell artighet av dem, det är liksom bara ”grab her by the pussy” hela tiden. Och det ses som vackert, av många kvinnor och män.Fy fan vad jag har hatat den delen av kulturlivet i Sverige.

Den sexistiska kulturmannen har beundrats och hållits under ärmarna av BÅDE kvinnor och män. Många har sett hur grisigt de betedde sig. Och det är inte svårt att förstå att om de rutinmässigt kladdar på kvinnor utan att fråga så betyder det att de även kladdar på kvinnor som inte vill bli kladdade på.

Men jag väntar fortfarande på att rockstjärnemyten ska falla. Men den myten sitter djupare än andra. Månne för att så många män och kvinnor anser att det är så en riktig berömd rockstjärna ska bete sig. Groupiemyten…

Jag minns när X, som ryktesvägen var ökänd för att slå ut tänder på kvinnor, dök upp på Café Opera. Männens blickar var blickar som sa ”konkurrent” och ”fan jag vill vara som honom”. Kvinnornas blickar var tindrande. Ju mer han betedde sig som ett perverst svin, ju fler kvinnor flockades runt honom. Vad fan var det för vits att flockas kring någon som var ohyfsad mot precis alla på krogen och som inledde ”raggning” med tuttkläm?

Eller… Jag minns groupien Maddox berättelse om hur hon och en annan 13-14 åring blev påsatta av David Bowie. Jag hittar inte storyn just nu men det var inte riktigt en gentleman. Snarare en ”jag är kändis och har knark, jag visar min snorre för er nu, sug av den”… Men Maddox berättelse efteråt var lyrisk den också:

 It’s worth noting that Maddox doesn’t have any regrets about her experience with Bowie, noting that she would continue to see him on and off for 10 years after their first sexual encounter. ”I feel like I was very present,” Maddox told Thrillist. ”I saw the greatest music ever. I got to hang out with some of the most amazing, most beautiful, most charismatic men in the world. I went to concerts in limos with police escorts. Am I going to regret this? No.”

När #metoo når rocksfären kommer det att ta skruv. Det är så djupt inpräntat i både män och kvinnor att en riktig rockmusiker ska ta för sig och bete sig som ett sexistiskat svin, det är såååå ”manligt” när de gör det. Det kommer att ta tid att göra upp med myterna om rockrebellen. Därför tror jag det blir det sista området för #metoo, för det är så känsligt. Men när även denna sexistiska bastion faller bör vi ställa frågan till BÅDE män och kvinnor: HUR FAN TÄNKTE NI? Hur kunde vi låta detta pågå år ut och år in?

Ursäkta att jag låter lite cynisk. Jag har i snart 30 år förundrats över hur kvinnor fallit för dessa svinaktiga kulturmän med stjärnstatus och hur omgivningen, både män och kvinnor, låtit dem hålla på som de gjort. Jag kan inte se detta som ett ”mansproblem” enbart. Både bland män och kvinnor måste man ändra sin syn på män och manlighet.

Sexism finns överallt. Men ingenstans har både kvinnor och män omhuldat myten att män SKA vara såna som i kultursfären. Och ingenstans i kultursfären så mycket som bland rockstjärnorna.

Det är inte bara patriarkal sexism som är problemet, utan t.ex. även genikulten, maktkulten, och båda könens syn på vad som är ”manligt”. Jag ser inte bara detta som ett mansproblem. Lite cyniskt kanske, men min främsta förhoppning är att ”nu kanske kvinnor ger fan i att beundra dessa tuttklämmande snuskpellar!”