Socialdemokraterna får inte göra samma misstag som S i Nederländerna!

Jag tillhör de socialdemokrater som tror att en regering mellan C och S kan bli en vitamininjektion för det politiska systemet i vårt land, och för mitt parti. Men ska vi samarbeta med C måste vi bli mycket tydligare med vad vi Socialdemokrater är. Annars blir det farligt för partiet. Just nu verkar det mest som om Socialdemokraterna försöker vinna valet genom att kopiera de misstag S i Nederländerna gjorde inför valet 2017: att utmåla sig som ett mittenparti och fokusera på migrationsfrågorna.

Socialdemokratin i Sverige genomgår en identitetskris i vårt land. Att partiet kunde säga en sak september 2015 och en annan november 2015 visar bara på det. (”I mitt land finns inga gränser”, respektive ”i mitt land bygger vi gränskontroller”.) Att partiet numera nästan ibland verkar undvika färgen rött, att partiet undviker ord som socialism och vänster, tyder bara på det: kort sagt hela retoriken om att ”vi är ett mittenparti”.

Partiets fokus på migrationspolitik visar på detta. Inte för att jag anser att reformer i sig är fel. Jag har inget emot att reformera asylsystemet, som jag anser inte fungerar bra, varken globalt eller nationellt. Men hela retoriken har lagts om, från att hjälpa folk i nöd till att säga att flyktingar minsann har plikter. Man gör en stor poäng av att prata om ”ställa krav”. Att i Socialdemokraternas Sverige ska minsann flyktingar och invandrare jobba och inte leva på bidrag. De ska lära sig svenska för att få bidrag, t.ex. Man lägger skulden på invandrarna  för den förda politiken under många decennier. Den politik som INTE fokuserat på arbete. Den politik som INTE gav flyktingar rätt att lära sig svenska.

Man pratar man om att skära ner antalet asylflyktingar vi tar emot och antalet utomeuropeiska lågutbildade arbetskraftsinvandrare. Allt stämmer bra ihop med det retoriska målet: att visa att S minsann vill minska invandringen och tar ”ansvar för Sverige”.

Jag tillhör de som INTE tror det kommer att gå bra för mitt parti på sikt med denna nya strategi. På kontinenten har flera socialdemokratiska partier nästan utplånats. Väljarna har lämnat dem.

Lustigt nog verkar det som om samtliga S-partier som det gått dåligt för har fjärmat sig från sina grundideal på samma sätt som S gör.

Nederländerna 2017

 I Nederländerna föll partiet från 25 till 6% i valet mars 2017. Partiet hade då samarbetat med ett högerparti i flera år. De hade suttit i regeringen tillsammans med högerliberala VVD. VVD var störst parti och VVD fick representera regeringen i den politiska debatten. Detta var förödande för S i sig. Men det blev ännu värre av att S fjärmade sig från sin ideologiska grund och gled mot mitten, samtidigt som de försökte värva röster från Geert Wilders främlingsfientliga parti. Folk kunde inte se en anledning till att rösta på S som inte verkade ha något eget att komma med.

Valet 2017 i Nederländerna sades handla om  migrationspolitik och identitetspolitik, S anpassade sig efter det. Valet ansågs vara ett val där man skulle strida om ”mittenväljarna”. Partiet anpassade sig efter det.

”Mittens rike” lockade dem såväl som S i Sverige. Istället för att lägga ribban högre försökte partiet anpassa sig efter debatten. Det gick åt helskotta.

Vi borde nog titta närmare på den debatten i Nederländerna.

”Framåt Nederländerna!”

En månad innan valet 2017 kunde man se att Socialdemokraterna där förde en retorik som i mångt och mycket liknar dagens svenska. S pratade om krav och ordning och reda i asylpolitiken. Sammanfattningen om asylpolitiken inleds med ord om just skyldigheten att arbeta och studera. Dessutom kunde man läsa att flyktingarna inte bör röra sig för mycket inom landet. Mot slutet av den korta programförklaringen kan man läsa ett stort stycke om hur man kan skicka tillbaka folk till sina ursprungsländer, tex personer som inte får asyl eller ”ekonomiska migranter”. Man behöver träffa avtal med länder runt om i världen för att lättare kunna skicka tillbaka folk från Nederländerna till länderna de kom ifrån, skrev man. (Google translate här)

Det är som en spegel av S politik idag i Sverige.

PR experterna bakom Socialdemokraterna i Nederländerna inför valet 2017 hade gett partiet tipset att närma sig mitten och ”ta folks oro för invandringen” på allvar. På så sätt skulle man sno röster från Geert Wilders. Det märktes i retoriken.

”Globalisering leder till skarpa motsättningar mellan människor som dra nytta av och människor som kommer att sitta. Arbetsmigration i Europa leder till oskälig konkurrens mellan arbetstagare. Migration leder till spänningar inom och mellan samhällen.” (Jan 2017. Källa här!)

Partiet pratade mycket om ”ärliga spelregler” på arbetsmarknaden och i migrationspolitiken. Partiet myntade till och med ett begrepp: ”progressiv patriotism”.
”Progressiv patriotism är nödvändig som ett motstånd mot den nationalistiska politiken.”
Man ville ha ett EU som styrdes efter progressiva spelregler sa man. Och viktigast av allt, första punkten på dagordningen för att skapa detta progressiva EU, gissa vad det var? Jo, att stoppa arbetskraftsinvandringen, givetvis! (Källa) Speciellt den lågutbildade arbetskraftsinvandringen.

Lägg dessutom märke till hur partiet undvek den röda färgen i valpropagandan. (Se hemsidan här!)
Allt detta var i fokus för en strategi för att ta ”Nederländerna framåt”. Ja, det gick mest bakåt för S tyvärr.

Sverige 2018?

Jag tillhör inte de som anser att Löfven förvandlats till rasist för att han pratar om reformer och regleringar av migrationspolitiken, som många i sociala media uttrycker sig. Att vilja reformera och reglera är inte rasism. Men jag är djupt oroad över det fokus partiet bestämt sig för.
Den Socialdemokratiska ledningen kallar mitt parti ett mittenparti. Partiet minskar användningen av rödfärg på hemsidor och i propagandan. Partiet lägger innehållet i debatten någonstans vid mitten.  Samtidigt börjar partiet fokusera på migrationsfrågor. Alla andra sakfrågor hamnar givetvis i skymundan. Man vill minska invandringen, både asylinvandringen och arbetskraftsinvandringen. Och i retoriken börjar partiet prata om lag och ordning och spelregler och ”krav”.
Jag har sett det förut. Bland annat i Nederländerna. Men titta gärna på Socialistpartiet i Frankrike eller österrikiska SPÖ. Även där la man om politiken, på olika sätt, från det som upplevdes som vänsterpolitik till ”att ta folks oro på allvar”. Det funkade inte där, varför skulle det fungera bättre här?
Annonser

Är Özz Nujen, Ann Heberlein och Johan Westerholm svenskar?

Kan man vara svensk om man har mörk hy? Enligt Erik Van Der Heeg, Ann Heberleins man, kan man inte det.

Ann Heberleins man, Erik Van Der heeg har ett inlägg på Johan Westerholms blogg: ”när Özz mötte Janne: En kulturkrock mellan skam och skuld”. Jag har sparat det i PDF form om Johan Westerholm skulle ta bort inlägget (Klicka här!). i det påstår Heeg att man inte kan vara svensk om man är mörkhyad.

Heegs poäng är att kritisera Özz Nujen för det han sa vid intervjun med Uppdrag Granskning. Det är helt legitimt att kritisera Özz, men Erik van Der Heeg går ett par steg längre. Han påstår att Özz beter sig osvenskt och ser osvensk ut.

”ser inte riktigt ut som vi”

För det första. Özz Nujen ser inte riktigt ut som vi, påstår Heeg, så han kan inte vara en del av den svenska kulturen.

”Okej, Özz är från Kurdistan (det vet vi eftersom han tar upp det med jämna mellanrum), han ser inte riktigt ut som vi, men han talar nästan felfri svenska, klär sig som en svensk, ”

”Ser inte riktigt ut som vi”. Nähä, så är man mörkhyad ser man inte svensk ut, dvs är inte svensk och är inte en del av svensk kultur?

”erkänner inte”

Sen radar han upp en del saker Özz skulle gjort vid intervjun som Heeg anser är osvenska beteenden. Till exempel att han inte anser sig vara delaktig i terrordådet, bara för att terroristen Akilov jobbade svart med hans hus.

Det är helt ok att kritisera Özz Nujen för intervjun och svartjobbet. Även om jag inte håller med om antydningarna att det skulle göra honom medskyldig till terror. Det är däremot inte ok, utan helt vidrigt, att att kontrastera ”svensk” med Özz Nujen, dvs att driva en argumentation mot Özz baserat på att han inte skulle vara svensk.

Att säga att man inte är svensk om man inte erkänner det som någon person påstår är helt horribelt. Men det är också att kasta sten i glashus.

Det fascinerande är att var och en av de saker han skriver är sådant vi som debatterar mot Ann Heberlein länge reagerat mot att Ann Heberlein gör hela tiden. Hon tar inte ansvar för det hon säger, hon svarar inte på frågor, avbryter, använder härskarmetoder etc, etc. Vad säger ni, ska vi dra slutsatsen att Erik Van Der Heeg därmed bevisat att Ann Heberlein inte är svensk?

Även Johan Westerholm. Försöker man fråga honom varför han gillar Muslimska brödraskapets terrorideolog Qutb så beter han sig exakt på det slingrande sätt Erik beskriver (läs mer om det här). För att inte tala om när man frågar Johan om hans lögner på hans CV (se här och här). Inte fan har han tagit ansvar för det han gjort. Är Johan Westerholm inte heller svensk?

”Hade Özz Nujen varit svensk hade han helt enkelt följt alla krismanualer som finns, nämligen att erkänna att det finns ett problem, lova att gå till botten med det inträffade och ta på sig ansvaret. Han hade därigenom bevisat att han var en vuxen individ, som manligt står för det han gjort och som vet vad som är rätt och fel. ”

”För en svensk var hans beteende en uppvisning av den mest pinsamma formen av advokatyr. Han svarade inte på frågor, han avbröt sin kontrahent, han gled undan varje form av ansvar, han skyllde på sin (icke-kurdiske) svåger, han talade om ovidkommande saker, han märkte ord och försökte sig på lätt igenkännbara härskartekniker.”

”Hans ansatser till att le förbindligt framstod snarast som påklistrat, falskt och aggressivt. Han framstod heller inte som en man, utan snarare som ett omoget barn.”

För en svensk var det uppenbart att Özz Nujen ”förlorade” denna debatt. Det var uppenbart att han hade något att dölja. Han framstod som lögnaktig, hal och ytterst obehaglig. Hans ansatser till att le förbindligt framstod snarast som påklistrat, falskt och aggressivt. Han framstod heller inte som en man, utan snarare som ett omoget barn. Det är inte att undra på att den senantika filosofi som enklast lät sig inkorporeras med kristendomen var stoicismen. En man tar smällarna stoiskt, erkänner att han har gjort fel, vill komma till botten av problemet, reser sig upp och går vidare klokare och starkare hela samhället till fromma.”

Heeg skulle givetvis inte hålla med om att detta är så som Ann Heberlein och Johan Westerholm beter sig. Men jag är bombsäker på att många av oss andra som försökt debattera mot Ann Heberlein eller Westerholm känner igen oss direkt. Så beter de sig hela tiden.

Givetvis känner vi även igen det han skriver i var och varanann politiker, debattör, näringslivsrepresentant som försöker smita undan personlig ansvar. Eller alla dessa sverigedemokrater som påkommits med rasism: se hur de slingrar och vrider sig som maskar på metkroken för att försöka undkomma ansvar och inte erkänna. Är dessa inte heller svenskar?

Erik van der Heeg missar poängen att det han skriver är osvenskt är ganska allmängiltiga saker som kan appliceras på var och varannan som slingrar sig och försöker undkomma erkännanden.

Om man lägger debattnivån där och påstår att om man är mörkhyad är man inte ”som vi” och inte svensk, så får man dra konsekvenserna av det. Om man kontrasterar Özz med svensk får man dra konsekvenserna av det. Erik! Det är helt ok att kritisera Özz Nujen. Men ge fan i att låta som en heilande nazist, om du inte vill bli sedd som en!

”Incel rebellion”, 1860 i Sveriges riksdag

Ibland är det bra att vi påminner oss hur världen såg ut innan  feminismen och kampen för kvinnors rättigheter. Jag tar ett exempel ur en debatt om kvinnomisshandel 1860 i svenska riksdagen. Frågan som debatterades var om kvinnor som misshandlats av män ska kunna ta ut skilsmässa eller inte.

Efter att en bilist, Alek Minassian, mejat ner människor i Toronto för någon dag sen kom diskussionen igång om varför han gjorde det. Då hittade man Facebook-statusar skrivna av honom där han vräker ut kvinnohat och identifierade sig med en tidigare kvinnohatande terrorist som dödat bland annat kvinnor: ”Incel-revolutionen har börjat! Vi ska störta alla Chads och Stacys! Hell den suveräne gentlemannen Elliot Rodger!” (källa)

Incel är ett ord som nog få hört innan idag. Men med beteckningen incel definierar sig män som aldrig får kontakt med kvinnor, som blir bittra och hatiska och vill tysta kvinnorna, som förtrycker deras ”rättigheter”. Elliot Rodger skrev ett långt manifest innan han sköt sig. man kan läsa det för att få en bra bild av vad denna kvinnohatande terrorism står för. (Se Voc.com här)

Incel är inget nytt fenomen. Om man studerar hur männen styrde över kvinnorna förr i tiden ser man många likheter med Alek Minassians och Elliot Rodgers tänkande. Men på den tiden var incel tänkande en del av de styrande ideologierna i samhället. Kvinnan sågs som ett elakt hot och männen var i underläge på grund av kvinnans starka krafter. Det enda sättet att tygla dessa krafter var att få kvinnan att underordna sig.

1860

En av motionerna under 1860 års riksdag handlade om skilsmässolagen. Ska lagen tillåta skilsmässa vid kvinnomisshandel, eller inte, var frågan. Riksdagen hade vid denna tiden fyra kamrar, böndernas, borgarnas, prästernas och adelns kamrar, och tog upp motionen. Den debatterades flitigt, vid sidan om andra viktiga frågor för året, som om man skulle avskaffa passet för inrikes resor i landet, och förhållandet med Norge, som Sverige var i union med.

På Riddarhuset, där adeln och ”riddarskapet” (dvs grevar och baroner) sammanträdde togs motionen upp den 18 mars. Den drivande debattören i kammaren var friherrren Steffen Creutz. Han yrkade på avslag för motionen. Han gillade inte alls den. Varför skulle man ens tillåta misshandlade kvinnor att få skilsmässa? Den idén hotar ju äktenskapets helighet, sa han.

Dessutom verkade det som om skulden för att äktenskap gick fel hamnade på mannen, sa han, och pekade på motionen.

”Motionären har, såsom mig synes, framställt mannen såsom den egentliga anledningen till fiendskap och deraf följande orsaker till skiljsmessa. Det heter neml. i motionen: att icke »någon upmärksamhet blifvit egnad åt den del af lagstiftningen, i följd hvaraf en stackars qvinna, fastkedjad vid en rå, utsväfvande och våldsamman, vore urståndsatt att göra något för att skydda sig sjelf för misshandling, samt att för sig och barnen rädda något af boets egendom, utan tvertom ofta vore den, som ensam finge underhålla äfven sin lastbare make.  Hvilken domare har ej mångfaldiga gånger uprörts vid anblicken af 2 makar, mötande livarandra inför domstolen, qvinnan nedtryckt af misshandling, svält, arbete och nattvak, mannen försupen och rå etc.» ”

Det verkar som om motionären ser kvinnan som offren, sa Creutz. ”Jag för min del tviflar på att så är fallet”. Min erfarenhet är att kvinnor ”icke eftergifver” sina makars dryckenskap och råhet, och att det är problemet (dvs att hon inte underkastar sig och tolererar misshandeln.), och att det är problemet.

Samhället har brister. Moralen är i upplösning i Sverige. Vi uppfostrar inte kvinnan tillräckligt att kuva sig och acceptera sin ställning.  Därför kan inte kvinnan påverka familjen i positiv riktning. Hon får till exempel aldrig lära sig att inta sin rätta ställning, som ”naturen henne anvisat” i förhållande till mannen, till samhället. Hon får aldrig lära sig den lydnad och undergifvenhet, som naturens och kristendomens djupa öfverensstämmelse anger för riktningen af hennes lif”. Om misshandel sker i äktenskapen är det med andra ord kvinnans fel huvudsakligen. Hon vet inte sin plats.

Kvinnans önskan att bestämma i hemmet är farlig, och måste tryckas ner genom lag och rätt och genom lämplig ”uppfostran”.

”Om man ser in i familjerna tror jag man skall finna, att vid de flesta tillfällen är det qvinnan, som gifvit- anledn. till bitterhet och fiendskap, om sådan mellan makarne eger rum, samt åstadkommit benägenheten för skiijsmessa. Och detta är icke eller att undra på i ty hvad har Staten gjort för qvinnans upfostran? Ingenting! — då den deremot gjort allt för mannens. Man kan således icke begära, att qvinnan, i saknad af den upfostran, man kunde önska, skall inverka välsignelserikt på familjen… Hon får aldrig lära sig att intaga sin rätta ställning, som naturen henne anvisat, i förhållande till mannen, till samhället. Hon får aldrig lära sig den lydnad och undergifvenhet, som naturens och kristendomens djupa öfverensstämmelse anger för riktningen af hennes lif, hvarför allmänneligen återfinnes motsatsen tiil dessa de skönaste qvinliga dygder.

I stället uppenbarar sig ett visst högmod, som ständigt utbrister i en stickenhet, en hetsighet, som upväcker mannens vrede och drifver honom att kasta sig i utsväfningar, emedan han icke trifves hemma, utan önskar undvika beständiga fejder i huset; ty mannen vill vara herre i sitt hus, och qvinnan vill vara detsamma. Derföre vore det af vigt att lagstiftningen ingrepe i familjelifvet, så att den ställde mannen på sin rätta plats och qvinnan på sin; mannen på den ståndpunkt, att han är herre i sitt hus, likasom i samhället, och qvinnan såsom det underordnade elementet. Så snart dessa principer icke äro skyddade af lag. tror jag icke alt man åstadkommer någon verklig lycka genom hvilka välmenta lagstadganden som helst, i afsigt att motverka skiljsmessor…

Friherren ansåg att man kunde bevilja skilsmässa vid äktenskapsbrott men att det vore farligt för samhället att bevilja skilsmässa vid misshandel. Den påverkan ett äktenskapsbrott har på ”själarna” är så mycket värre. Tänk er. Det skulle kunna gå så långt att folk skulle kunna få för sig att gifta sig en dag och skilja sig den andra.

”Motionären vill nu att, då qvinnan till äfventyrs finner sig på något sätt förolämpad eller våldsamt behandlad, skall hon kunna begera skiljsmessa. Detta tror jag dock att hvarken kyrkan eller staten kan medgifva…så… att icke lättsinnet får anl. att den ena dagen ingå äktenskap och den andra vilja detsamma uplösa…”

Debatt

Alla höll inte med Creutz. Gustaf Montgomery la skulden för misshandel i äktenskapen vid mannen, inte vid kvinnan. Kvinnan är det ädla könet. Friherre Enar Nordenfeldt höll med:

” Jag frågar då, är det billigt, att en menniska, som icke har fred i sitt hus, som ser att, genom mannens slöseri, fattigdom och uselhet for henne och barnen stå for dörren, skall uthärda flera åratal, innan hon kan blifva skiljd från hvad som år rätta bilden af ett helvete på jorden; ty ett hel- vete är det att vara bunden vid ett hus, der man förutser sina barns vårdslösa och dåliga upfostran till afbilder af den fader, som man afskyr….”

Gustaf Fredrik Liljencrantz var på Creutz sida och motsatte sig motionen. Människor står alltid inför olika prövningar. De måste vi genomlida. Det är värre med ett samhälle där folk kan skilja sig lätt än med ”prövningar”, dvs misshandel, var hans poäng. Dvs kvinnan skulle bita ihop om hon misshandlades.

Creutz tvungen att återigen svara.

Creutz igen

Friherre Creutz kände sig tvungen att korrigera de talare som hade talat efter honom. Kvinnan är inte den ädla delen av mänskligheten, sa han. Kvinnan förde in synden i världen och står därför under mannens makt, den qvinna, som icke erkänner mannens rätt att vara herre i samhället, herre i sitt hus, hon är icke en rätt qvinna”:

”Jag kan icke underlåta att .med några ord uptaga Hrr Montgomerys och Nordenfelts sista yttranden. Hr Montgomery har kallat qvinnan för den ådlare, den bättre delen af menskligheten. Jag vill visst icke förneka att detta i många fall kan synas vara en sanning, men man bör väl icke anse det såsom regel, ty man skulle med lika mycken rätt kunna säga att mannen är den ädlare delen.

Hvilket som är rättast, det blir frågan. Men jag håller för, att det i allmänhet är qvinnans smickrare, som påstå att hon är den bästa delen af menskligheten; ty en blick, som skådar djupare än både Hr Montgomery och jag, har sagt: att »qvinnan kom synden åstad», och detta, såsom allt i Skriften, uttaladt som en figur för alla tider. Detta är kristendomens utgångspunkt för bedömandet af de båda könens förhållande till hvar andra sedan syndafallet, hvilket likaledes är en figur till hvad som sker i dag. Kristendomen återgifver således icke qvinnan såsom varande den bättre delen af menskligheten, och ställer henne icke ens på samma parallel eller ståndpunkt med mannen, utan som ett underordnadt väsende under mannen. Man bör, efter min tanke, icke ställa qvinnan på någon annan ståndpunkt i samhället än na turen och med densamma i öfverensstämmelse stående kristendomen anvisar henne, och den qvinna, som icke erkänner mannens rätt att vara herre i samhället, herre i sitt hus, hon år icke en rätt qvinna. Man finner alltid att den älskvärdaste och mest bildade qvinna gör det sig till en glädje och förnöjelse att se det mannen är hennes herre…”

Riksdagsmannen Nordenfeldt hade påstått att mannen ligger bakom gräl i hemmet nio gånger av tio. Creutz kontrar med att det är tvärtom: kvinnan ligger  bakom grälen nio gånger av tio. Och det beror på att kvinnan inte fogar sig sin plikt och lyder mannen. Detta är kvinnans plikt, även under de ”sorgligaste förhållanden” (dvs då hon misshandlas och mannen är alkoholist). Dessutom är kvinnan nyckfull, behagsjuk och gillar att klä sig i dyrbara kläder.

”Enligt min tanka, 9 gånger bland 10 är qvinnan orsaken till tvedrägt inom familjen, och har detta så mycket mer sannolikheten för sig, som lydnaden är qvinnans ovilkorliga pligt, och hennes eftergifvenhet och lydnad skulle vara en afledare för äfven de sorgligaste förhållanden. Men hennes högmod och onaturliga maktbegär öfver mannen, hennes äflan att vara tillbedd, hindrar det husliga lifvets sällhet, att icke tala om hennes nyckfullhet och öfverdrifna behagsjuka i allmänhet…”

Se bara hur kvinnor lurar männen att köpa dem dyra kläder, även om familjen inte har råd. Och får kvinnan inte som hon vill så svimmar hon och spelar sjuk tills hon får igenom sin vilja. Det är inte konstigt att männen tappar humöret ibland och låter kvinna och barn ”slita ont”. Det är kvinnan som gör mannen ”rå och våldsam för att hon inte vill underkasta sig och lyda.

”Då man ser saken från en sådan synpunkt, kan man föreställa sig att mannen mister tålamodet, blir upbragt, och att både hustrun och barnen komma att slita ganska ondt. Men det förstås, qvinnan är ändock, påstår man, den ädlare delen; det kan icke komma i fråga att hon är den felande, utan det är mannen. Hvem är det då, som gör honom rå och våldsam, om icke qvinnan. Ty hon vill icke underkasta sig den lydnad, som hon är pligtig att skänka mannen; hennes högmod, hennes bristande bildning hindrar henne derifrån.”

Avslag

Efter vidare debatt, där en del stödde förslaget och andra var mot det. och efter att Creutz ännu en gång luftat sina tankar om att männen måste ”regera” över kvinnorna avslogs motionen med stor majoritet.

 

 

 

 

 

Källa: Riksdagens och Adelns protokoll 1859-1860. Debatt 14 mars. Se länk här (pdf).

 

GAL-TAN, eller hur våra ideer om framtiden formar historien och nutiden!

En vän bad mig skriva om min syn på GAL-TAN skalan. Jag har inte pratat mycket om GAL-TAN skalan de sista åren, det ska sägas. Men jag har följt det och läst mycket om det och jag identifierar mig helt med GAL på den skalan. Det börjar bli dags för mig att ändra på detta och skriva mer om GAL-TAN.

GAL-TAN står för, Grön, Alternativ, Libertariansk respektive Traditionalistisk, Auktoritär, Nationalistisk. Det kan ses som en bra modell för en politisk skala som går bortom höger-vänsterskalan. Det kan finnas Liberaler och Vänsterpartister som i denna skalan står varandra närmare än man gör med någon i det egna partiet. (För bra artiklar som djupare förklarar begreppet läs Vladan Lausevic på Opulens eller Göran Dahl i tidningen Syre.)

Jag brukar säga att man bäst ser var en person befinner sig på denna skalan genom att se på personens visioner. Det är en sak att politiken kanske måste vara på ett sätt just nu, men åt vilket håll bör man sträva? Hur vill man ha politiken idag och imorgon för att lokalsamhället, Sverige och Världen ska utvecklas i en viss riktning, och bli bättre om 10, 20, 100 år?

Vill man ha en värld med allt mer öppna gränser, eller vill man tillbaka till gränser mellan nationer och folk? Vill man ha så mycket frihet som möjligt mellan människor, eller vill man att staten ska reglera mer och bestämma hur vi människor agerar? Behövs lösningar på miljöproblemen mellan staterna eller är det mindre viktigt? Ska alla människor ha möjlighet till frihet, eller ska vår möjlighet till frihet vara graderad, så att vissa kön, klasser, kulturer, ”raser”, ska ha bättre möjligheter än andra?

Man kan säga att invandringsdebatten sätter fokus på GAL-TAN skalan. Är det något positivt i sig med så öppna gränser som möjligt, eller är det något negativt? Som vision. Det kan hända att man måste realpolitiskt kompromissa eller rent av skydda nationer genom gränser och regleringar, men har man visionen om en enhetlig och gränslösare värld, eller inte? (Att svara att det är bra om svensk ungdom kan resa och jobba var de vill i världen men att förneka pakistaniern denna rätt är inte GAL, det är TAN. GAL bygger på att sträva mot lika möjligheter för alla.)

Svenskar reagerar ofta på ordet libertariansk – ersätt det med frihetlig, eller iden att så många människor som möjligt ska ha möjlighet till så stor frihet och utveckling som möjligt.

1800talet

Från min utgångspunkt är historien utmärkt om man ska studera GAL-TAN.

Just nu sitter jag med riksdagsprotokollen från 1800talet och ska studera debatten om migration och gränser på den tiden. Då hade vi nämligen gränser och tullar inom Sverige också. Var socken hade sina gränser, var stad sina, och tullar därtill. Du fick inte flytta fritt. Ville du flytta var du tvungen att bevisa att du skulle kunna försörja dig i socknen eller staden dit du skulle flytta. Sen fick du gå med mössan i handen till överheten, dvs prästen. Prästen kollade med länsman andra auktoriteter om det var ok att du flyttade. Sa de det fick du flytta. Samma med varor. En vara som skulle levereras från Västervik till Borås var tvungen att passera en mängd olika städer och var stad krävde tullar.

Det var ett styrt samhälle. präster och stat och släkt och lokala auktoriteter reglerade hur du tänkte, vad du fick säga, var du fick bo, hur du fick bo, vem du fick gifta dig med, hur du fick ha sex. Du var tvungen att be till Gud, och rätt sorts Gud, den stat och överhet hade bestämt (den evangeliska lutherska läran). Du fick inte ifrågassätta Gud, överhet eller konung. Arbetare fick jobba 14 timmar om dagen 6 dagar i veckan och de straffades av överheten om de inte orkade gå upp på söndagsmorgonen för den obligatoriska högmässan.

Museet Skansen i Stockholm är en polerad version av ett TAN samhälle. Det var inget paradis. Hade det funnits en riktig präst i Seglora kyrka hade han lyst i bann de flesta besökarna, för hor, majestätsbrott och brott mot kyrkolagen. Hade Skansen varit som bondesamhället verkligen var för 150-200 år sedan: hade vi sett det som en studie i sadism, ett helvete.

Visioner

Men det fanns visionärer. Jag har studerat många av dem. De hade ibland lite olika ideer, till exempelvis i tullfrågan. Men det fanns ideer som drev dem framåt.

De drömde om en värld som var lite friare där alla människor skulle kunna gå i skolan och bestämma friare över sina egna liv. Det skulle bli lättare att färdas inom landet. Arbetare och bönder skulle få bättre levnadsvillkor och staten skulle garantera vissa skydd för dem, för att skapa lika möjligheter för alla, så långt som möjligt. Arbetstidsreglering, arbetarskydd, sociala skyddsnät, etc. De mer visionära drömde om en värld där vilken bondsson eller arbetarson som helst skulle kunna studera på universitet. De riktigt visionära tänkte tanken att även vilken flicka som helst, bondflicka eller arbetarflicka, skulle kunna studera. Man drömde om ett Sverige med tågförbindelser mellan de stora städerna och ångbåtar, så att människor skulle kunna resa mellan olika delar av landet på en eller två dagar.

De första visionärerna fanns främst bland liberaler. men på 1800talets slut växte den socialdemokratiska rörelsen fram. den kom att samarbeta nära med liberalerna i den tidens stora frågor, som rösträttsfrågan, och frågor om sociala skyddsnät och arbetsrätt. Om man tittar på det politiska landskapet för 100-110 år sedan var det GAL-TAN. Mot demokratisträvandena stod de konservativa i Högern och bonderörelsen, den sista ville tillbaka till det gamla, nationalismen i sin extremform: med nationer med en massa inre gränser och hinder.

Socialdemokratin har under 1900talet tills stor del velat detaljkontrollera människor. men strävan efter lika möjligheter till alla människor är GAL, inte TAN. Där har socialdemokratin gjort mycket bra.

Men det är nu under 1900talets slut som Socialdemokraterna stegvis släppt sitt behov att detaljkontrollera och reglera, och därmed oftast varit mer GAL än TAN, i mina ögon. S har under de senaste 2 decennierna har ungefär samma politik som Folkpartiet hade på 40talet och 50talet under Bertil Ohlin. Kanske lite liberalare än det till och med. Och jag är mycket förtjust i hans visioner.

Nu

Den avgörande frågan idag är vilka visioner vi har! Hur vill vi forma samhället, vårt lokala, vårt gemensamma nationella och vårt globala?

För att ta migrationspolitiken som exempel. Det kan finnas behov av en mer pragmatisk politik för stunden, som gränsregleringar, etc, men hur vill vi ha världen om 10, 20, 50 och 100 år? De som började ta striden för rösträtt, kvinnors rättigheter, allas rätt till skolgång, iden att arbetarbarn skulle kunna gå på universitet, sociala skyddnät, miljörörelsens pionjärer, de satt inte på sina betonghäckar och tänkte bara pragmatiskt på hur världen måste se ut just nu. De var inga realpolitiker, de hade en klar vision och olika mål de ville föra världen mot.

En värld med mer samarbete, öppnare gränser och mer demokrati, vore väl något att sträva mot? En värld där med mindre kaos och mer gemenskap.

En värld som kanske till och med har en demokratiskt vald världsregering. En värld som koordinerar sådant som arbete mot miljöförstöring, och naturkatastrofer. Som har livsmedelslager och medicinlager i den händelse av katastrofer.

Flum? Javisst, man kallade det känslomässigt flummeri att tro på att alla männsikor en dag skulle kunna gå i skolan och lära sig läsa och skriva också.

GAL är drömmarna och visionärernas plats på skalan. Vi som kan vara pragmatiska i stunden här och nu men som har en moralisk kompass, och som vet vad som krävs för att styra världen in mot framtiden. Våra ideer om framtiden styr vad vi gör idag och påverkar historien!

Martin Luther King vad GAL. Ingen bok sammanfattar tanken på GAL och faran med TAN bättre än boken Kaos eller Gemenskap från 1967. Läs den! Jag har lagt in ett kapitel ur boken på min blogg: läs det här!

Alla människor är beroende av varandra. Varje folk har ärvt en skatt av landvinningar och idéer till vilka både levande och döda från alla nationer har bidragit. Vare sig vi är medvetna om det, eller ej, har vi alla skulder, som överskrider tillgångarna. Vi är för evigt gäldenärer till kända och okända män och kvinnor. När vi stiger upp på morgonen och går ut i badrummet för att tvätta oss, använder vi en svamp, som en man från Stilla havets övärld skaffat oss, vi använder en tvål. som tillverkats av en europé. Vid frukostbordet dricker vi sedan kaffe, skördat av en sydamerikan, eller te av en kines eller choklad av en västarikan. Innan vi ger oss av till vårt arbete har vi ställt oss i skuld till mer än halva världen.

I påtaglig mening står allt levande i ett inbördes förhållande. De fattigas umbäranden utarmar de rika; förbättrade villkor för de fattiga gynnar också de rika. Broderskapet förpliktar oss att ta vård om våra bröder. Det som direkt berör en av oss, berör oss alla indirekt.Det slutliga problem, som mänskligheten måste lösa för att kunna överleva i den värld vi ärvt, är att finna ett alternativ till krig och mänsklig förstörelse.

 

 

 

 

 

 

 

”Språkplikten”: straffa inte invandrarna för politikernas misstag!

Det är bra att det pratas om att nya svenskar måste integreras och lära sig svenska. Men det är viktigt HUR man pratar om detta. Mitt parti, Socialdemokraterna, har nu gjort ett utspel om språkplikt som skuldbelägger invandrarna för dåliga svenskkunskaper. Detta trots att det är regeringarna som styrt de sista 40 åren som vägrat ge asylsökande svenskundervisning, som skapat ett SFI som är stelbent och som inte lyckats kombinera undervisning med arbete. Ja man kan inte ens få ut föräldrapeng och gå på SFI samtidigt, vilket har tvingat en massa kvinnor att avbryta språkstudierna vid föräldraledighet.

Det var barska, hårda ord som hördes från Socialdemokraternas partihögkvarter igår. ”Språkplikt”, ”krav”, ”plikt” ”obligatoriskt”, ”att mista ersättning” om man inte lyder order och lär sig svenska. Som finansministern sa igår:

”För att ha möjlighet att leva fullt ut i Sverige måste man kunna prata svenska. Om man behöver svenska ja då ska man också lära sig svenska. För det behövs det bra stöd men också tydlig krav”,

Det är ingen slump att man valt att skuldbelägga invandrarna som kommit hit. Valet av ord betyder mycket. Spinndoktorerna på Sveavägen 68 har beslutat att lägga partiets förslag så nära Sverigedemokraternas språkbruk de bara kan. Därför blir det fokus på krav och ordning och reda. Sånt ska locka väljare, tror man…

Men det är inte invandrarnas fel att de regeringar vi haft sen 70talet inte har prioriterat sånt som språkkunskaper.

På 90talets början kunde flyktingar bli sittande 3-4 år i en stuga ute i skogen medan de väntade på uppehållstillstånd. Det fanns ingen svenskundervisning och de var förbjudna att jobba och lärde aldrig känna någon svensk. Och fick aldrig någon information om det svenska samhället. De satt och väntade på uppehållstillstånd i det svenska vintermörkret medan fulla sverigedemokrater kastade ölflaskor mot förläggningarna och skrek ”sieg heil, sieg heil, negrer, försvinn härifrån”.

Jag kände ganska många afrikaner då. När de väl fick uppehållstillstånd kunde de knappt ett ord svenska och visste inget om landet. De hade levt 3-4 år på bidrag utan att jobba och fick veta att de var tvungna att fortsätta att leva på bidrag medan de gick i svenskundervisning. En undervisning som var lika för alla. Professorn från Kampalas universitet satt sida vid sida med analfabeten från Somalia, i samma klassrum.

2015

Alliansen gjorde en del bra saker. De fick ner väntetiderna för flyktingarna rejält och förbättrade SFI. Det ska sägas, det var bra. SFI har blivit flexiblare, så att doktorn inte sitter ihop med analfabeten. Iallafall inte så ofta.

Men i grunden ändrade de inte på systemet. Iden var att flyktingar skulle leva på bidrag, förbjudas jobba (utom i vissa speciella undantagsfall) och skulle INTE lära sig svenska eller få information om vårt samhälle. När de väl fick uppehållstillstånd var tanken att de skulle fortsätta att leva på bidrag och gå SFI några år, Systemet var stelt, och möjligheterna att jobba och gå SFI samtidigt var begränsade, lika begränsade som möjligheten att få föräldrapeng och studera i SFI samtidigt.

Min minister pratade igår om 2015 års utmaningar. Att ”vi inte var rustade”. Jag undervisade hundratals flyktingar i enkel svenska då på flyktingcafeet i Borgholm jag var med och drev. Jag minns det så väl. Så fort flyktingarna kom in i cafeet för första gången frågade de mig och mina vänner två saker. Det första ”var finns det jobb, jag vill jobba”. Det andra ”var kan jag lära mig svenska”.

Att prata om plikt och krav är att förolämpa flyktingarna. Det enda de som kom hit 2015 bad om var ett jobb och en möjlighet att lära sig svenska. Men det fanns inte, för det ingick inte i hur politiker byggde vår migrationspolitik. Det är inte flyktingarnas fel att det var så.

Svensk integrationspolitik är inte misslyckad. I internationell jämförelse är den ganska bra. (Läs om det här!) Men problem finns. Vi är många som pratat om dessa i många år och velat ha en lösning på dem. Arbetslösheten bland nya svenskar är stor. Språkkunskaperna är ofta dåliga. Studieresultaten bland barnen är usla.  Men, som sagt, det är inte flyktingarnas fel att det är så.

Sveavägen 68

Skulden till de problem som finns bär de som styrt landet. Det är alltså inne på Sveavägen 68, vårt partihögkvarter, och inne i Rosenbad och inne på Riksdagen, vi bland annat ska leta efter anledningen till att vi har integrationsproblem och till att språkkunskaperna är dåliga.

De som kom hit på 90talet passiviserades ofta. Sätt människor i förläggningar i 3-4 år utan att lära sig svenska och utan att kunna arbeta. Låt dem bara leva på bidrag, och se vad som händer.

Samma med de som kom hit 2015. Jobb fanns inte, mer än för ett par lyckliga. I bästa fall kunde nån flykting få obetald praktik. Som en sa till mig. ”Sverige var inget drömland. I Turkiet kunde vi syrier jobba och få pengar. Här får vi slavarbete, arbete utan lön. Det är förnedrande.”

Först ger vi dem ingen svenskundervisning och förbjuder dem att jobba. Sen ändrar vi politik och hotar att straffa dem för att de inte kan svenska och inte har jobb. Ska vi verkligen göra så?

En socialdemokrati med visioner!

För att få en bra integrationspolitik ska man först och främst sparka varje spinndoktor som just nu rekommenderar mitt parti att närma sig Sd i språkbruket.

Sen gör man något enkelt men för politiker ack så svårt. Man ber om ursäkt. man säger ”vi vill be om ursäkt till de nya svenskarna och alla andra svenskar att vi gjort fel under så lång tid”. Sen presenterar man bra lösningar.

”Från och med nu ska nya svenskar få möjlighet att lära sig svenska från dag ett. man ska skapa ett system för enkla jobb för flyktingar, en form av praktik, men den ska resultera i att man får mer i plånboken som flykting. Obetalda praktik”jobb” ska bannlysas. Samhällsinformation ska presenteras för flyktingarna. När de väl får uppehållstillstånd ska de få gå i SFI, men ett SFI som är mer individanpassat. Det ska gå att som kvinna ta hand om barn och gå i SFI.

Det ska läggas fokus på jobb och det bästa vore att kombinera jobb och studier. Jag är ganska förtjust i Alliansens förslag om inträdesjobb, fast jag anser att lönen bör sättas lite högre. Idén att kunna kombinera studier på SFI på kanske 30% med jobb 70% av tiden är otroligt värdefull. Det är i praktiken omöjligt idag. Frågan om hur vi skaffar jobb till er med bara grundskola i bagaget, måste sättas i fokus. Ni är många och det finns extremt få enkla jobb för er i vårt land. Att låta nya svenskar få enkla jobb, med lönebidrag från staten, under 2-3-4 års tid, samtidigt som de studerar, kan lösa många av problemen.  Vi Socialdemokrater uppskattar bra ideer när vi ser dem. Alliansen har ett bra förslag. Vi behöver bara justera det lite så det blir arbetsrättsligt säkrare.

Vi lyssnade inte på er när ni kom hit. Nu ska vi ändra på det, nu lyssnar vi på er, nya svenskar. Ni ville ha fokus på jobb, studier och samhällsinformation, det ska vi se till att det blir fokus på.

Vi ska inte straffa de av er som kom hit för några år sedan, för att vi förde en dålig politik. Men många av er kommer att vilja lära er svenska på allvar. Ni kommer att vilja ta del av de förmåner vår nya politik innebär.”

Vi kan lösa problemen men utan att lägga skulden på invandrare. Ju mer vi låter som om det är invandrarna som är lata, som inte vill lära sig svenska, ju mer ger vi Sd och rasisterna rätt. Det är nämligen det de påstått ända sen dagarna då Sds skinheads kastade ölpavor mot förläggningen i Gimo och ritade hakkors på väggarna.

Dessutom låter partiledningen alltmer som Jan Björklund. Vill vi att det ska vara så?

/Mvh, er partikamrat: ”arga sossen” Torbjörn Jerlerup

PS

Om det inte känns bra att samarbeta med Alliansen om inträdesjobben, och genom kompromisser förbättra deras idéer, så hitta på en egen lösning som möjliggör jobb och studier samtidigt. Om inte ni har en sådan så sätt er för guds skull inte på tvären. Vi behöver nya ideer.

Den arga sossen 1: om den sjuka sjukförsäkringen

”Hälsas sålunda en ny socialhjälpslag med största tillfredsställelse, måste man dock konstatera, att lagen icke betyder allt. Viktigast är de människors inställning, vilka skall föra lagen ut i levande livet. Viktigt är också att socialhjälpslagen får en sådan utformning, att dess förmåner utgår som om det vore en socialförsäkring. Låt med andra ord förmånerna bli en rättighet och inte någonting förnedrande att mottaga!” /Birger Andersson, S, 19/1 1955 riksdagens första kammare

Socialdemokraterna har i dagarna genom Annika Strandhäll låtit meddela att partiledningen och regeringen upptäckt att ”vi har det tuffaste regelverket” för sjukförsäkringen i hela EU. ”Vi har under en tid sett att vi har bekymmer med sjukersättningen, vi har en väldigt låg andel som beviljas ersättning idag”. Jag undrar hur det kommer sig att det tagit så lång tid för regeringen att se det uppenbara?

Ironiskt lagda personer brukar ibland säga om Socialdemokraterna att det är partiet som vill fördela kakorna rättvist, men inte bakugnarna.  Jag tänkte på den idag när jag såg Annika Strandhälls ord om att regeringen upptäckt att det är bekymmersamt att en låg andel beviljas sjukersättning.

Det här som Strandhäll sa idag, det visste visste mitt parti redan 2006. Men man släppte ändå rapporter från departementen om att man måste dra in och spara på sjukförsäkringarna, genom att få folk att jobba. ”Arbetslinjen” kallade man det i S- regeringens rapporter. Alliansen vidareutvecklade S förslag och snodde begreppet ”arbetslinjen” från mitt parti. De skapade Fas3. Och sjukförsäkringarna blev allt sämre. Det fanns gapande glupande hål i trygghetssystemet. S avvecklade Fas3 efter 2014 men fortsatte dra in på sjukförsäkringarna och LSS. Hela tiden visste de, det Strandhall nu säger.

Tänk. Det är snart åtta år sen valet 2010, då hundratusentals svenskar läste och delade Klamydiabloggens inlägg: ”Sveket”.  Läs gärna det igen. Det handlar om en människas öde. En person som var så sjuk att hon aldrig mer kan jobba, men Försäkringskassan och Socialtjänsten krävde att hon skulle jobba.

”Efter 30 år som tandhygienist blev hon för fem år sedan plötsligt trött. Utseendes åldrades och förändrades snabbt. Efter att hennes läppar, öron, käkar och fötter växt till onormal storlek konstaterade läkare att hon lider av en svår sjukdom och aldrig kommer kunna arbeta igen. Trots detta vill Försäkringskassan att hon ska söka jobb – och socialtjänsten kräver att hon säljer sin lägenhet.” (källa)

Vi var många, många många som visade på problemen och som rekommenderade Socialdemokraterna att lyfta socialförsäkringsfrågorna och bristerna i sjukförsäkringarna i valrörelsen. ”Om S gör detta kommer ni lätt att slå ut Alliansen. Se vilken ilska som finns över bristerna i sjukförsäkringarna” sa vi. Men S tog nästan inte alls upp frågan. Det var tyst som i graven.

”Till och med när det höll på att vända något i samband med den omtalade ”klamydiabloggen” så lades mer krut på att häckla och håna medierna och journalisterna än på att berätta om hur det skulle ha hanterats i ett socialdemokratiskt samhälle. Momentum hade förlorats och de som skulle kunnat utgöra en medial motvikt mot en tänkbar borgerlig mediahantering föll ner i ett allmänt gnäll utan hoppfullhet och tillförsikt om sin egen kraftfullhet trots att de gärna påpekade just denna kraft i tal i egen sak.” (Källa Erik Laakso, då Socialdemokrat)

Nya lösningar!

Sjukförsäkringen kostar pengar. Det kan man hantera genom att skära ner i ersättningarna för de som behöver hjälpen, eller genom att komma upp med nya lösningar, som gör folk friskare. Det är tyvärr så att det är lättare att ta strid mot de som redan ligger, så Alliansen och Socialdemokraterna har valt den senare lösningen.

Men vad hade man kunnat göra? Massor. Det finns många människor med bra ideer i och kring vårt parti. Om vi bara vågade fråga…

Arbetsmiljö

Pratar vi arbetsmiljö hade man kunnat ta strid med näringslivet och (och det allmänna) för bättre arbetsmiljö. Bättre kontroller och regleringar. Hårdare böter om man bryter mot arbetsmiljölagarna men stora vinster för den som följer lagarna Som min vän Thabo Muso uttryckte det idag.

”Någon form av diversifierade arbetsgivaravgifter där man jämför arbetsplatser inom samma bransch utifrån ett slags index. De med bevisligen bra arbetsmiljö betalar mindre i arbetsgivaravgifter och vice versa.”

Sjukförsäkringar

Pratar vi sjukförsäkringar hade man kunnat ge var person som är svårt sjuk eller utbränd en kontakt som samordnar all myndighets- och vårdkontakt för denne. Inte en god man utan en samordnare. Alla som vet hur utbrända har det vet hur de får svårt att hantera sånt här. Man hade kunnat korta sjukskrivningstiden med år och månader genom en sådan enkel lösning. Kombinerat med fler lösningar för rehabiliterande arbete (samarbete med bondgårdar t.ex.) och kortare väntetider inom psykvården och kanske psykologer som gör hembesök, hade man kunnat korta tiden ännu mer.

Flexibilitet

Dagens arbetsmarknad är så absurt inflexibel. Staten måste hjälpa arbetsmarknaden att bli mer flexibel. Många skulle kunna jobba om det bara fanns en säng nära dem som gör att de kan lägga sig och sova några timmar på jobbet. Återigen så kanske staten kan hjälpa staten lite på traven? Och det måste vara meningsfulla riktiga jobb, inte att slicka igen kuvert eller sortera skruvar.

6 timmars arbetsdag och en sjätte semestervecka

6 timmars arbetsdag. Inte som en lag imorgon eller i övermorgon, men som en målsättning. Det var 45 år sen sist vi fick en arbetstidsförkortning. För över hundra år sen var målet 10 timmars arbetsdag, vi fick en sådan lag sen. Sen blev målet 8 timmars arbetsdag. På 30-talet var målet semester, två veckor, det blev lag efter en tid. Sen kortade man vårdpersonalens arbetstider. Från och med 50talet hade man som mål 5 veckors semester och 5 dagars arbetsvecka. Det fick man stegvis. På 60-talet skippades lördagen som arbetsdag. på 70talet fick man den sista semester veckan. Sen har inget gjorts på 45 år.

Med datoriseringen har vi möjlighet att fortsätta denna utveckling. 4 dagars arbetsvecka eller 6 timmars arbetsdag, vore ett bra mål. Gärna en sjätte semestervecka också.Precis som under alla tidigare förändringar kommer en del att skrika högt att ”vi inte har råd” eller att ”men folk kan redan idag välja att jobba mindre, gå bara ner i tid”. Det sa man när pionjärerna pratade om att gå ner till 12 timmars arbetsdag i gruvorna redan på 1800-talet. Men samhället behöver visioner. Och det är dags att vi värderar fritiden högre än vi gör. Det blir ett hälsosammare samhälle om vi har råd och tid att vara lediga.

Hur får man ner kostnaden på det här sättet? Jo, genom att få en friskare befolkning!

Etc etc…

Det är där det där uttrycket med kakorna och bakugnarna kommer in. Vi ska inte bara fördela kakor till alla. Vi måste se till att människor har möjlighet att baka själva, och se till att bakugnarna är fördelade så att alla kan göra det. Exemplen på förslag kan göras långa. Otaliga förslag har luftats i debatten sen den kom igång 2005-2006. Vid valet 2010 valde S att inte välja de väljare som var oroade över krisen i sjukförsäkringen. Alla de hundratusentals som läste och delade ”Klamydiabloggens” brev… Kanske förlorade S valet på grund av den relativa tystnaden? Det är ju bra att partiet säger sig vilja göra något nu. På ett sätt visar det att partiet lite senkommet inser att det måste lyssna på de väljare som är oroliga för krisen i sjukförsäkringarna.

Men jag tänker lite längre än så. Jag funderar självkritiskt… Det behövs lite intern självkritik inom Socialdemokratin. Hur kom det sig att det dröjde 13 år för partiet att se att sjukförsäkringen slog mot de svaga? Och varför låter vi de som skapade problemen formulera förslagen för ny politik?

Jag är glad att vi äntligen ska göra något åt soppan i sjukförsäkringarna. Men det känns inte tryggt att de som skapat krisen är de som nu ska ”lösa” krisen. Hade man inte kunnat plocka någon av de som varnade för att Socialdemokraterna och Alliansen var på fel spår? De kamrater som varnade för krisen är och ville att partiet skulle byta väg är i detta läge mer värdefulla för oss än diamanter och guld. Synliggörs de? Får de upprättelse för att de varnat? Får de ens bidra till den nya politiken?

 

Realia Förlag, ett förlag för de historielösa?

Ett förlag har seglat upp under det sista året som mer och mer framträdande i svensk debatt. Realia förlag. Många respekterade konservativa och liberala debattörer stödjer dem eller skriver för dem. Men vad är de? vad står de för? Ja om man tittar bakåt i tiden, bara ett eller två år bakåt? 

På Facebook har Henrik Sundbom gjort ett inlägg om realia Förlag som förtjänar att lyftas fram. I det ställer han frågan vad dessa respekterade personer som idag samarbetar med Realia Förlag anser om förlagets postningar för så sent som ett år sen. (Se länk här!)

Men hur såg Realiaposten ut för ett år sedan? Då samarbetade man med den allt radikalare sidan Politikfakta. I Realiapostens redaktion listades inga tidigare moderata ministrar, utan en Fria Tider-skribent, en dansk som enligt egen utsago verkade som politisk kommentator på RT, en tidigare Sverigedemokrat som idag återfinns i styrelsen för Alternativ för Sverige mfl.

Artiklarna handlade om migrantinvasion, återvandring och islamisering och illustrerades i regel av apokalyptiska kollage i bästa propagandastil. Uttryckets elegans? För all del…

Idag är Realiapostens framträdande namn den tidigare moderate riksdagsmannen Rolf K. Nilsson, numera aktiv för MED, medborgerlig Samling. om man tittar något år bakåt var det Andreas Swedberg som var grundare och drivande person. Vid hans sida fanns sådana personer som Markus Jonsson, en tid en av Sd tidningen Samtiders redaktörer och numera styrelseledamot i MED, Jonas Christensen, korrespondent för Russia Today, och Martin Hedlund (som skrivit i Fria Tider och Samtiden och medverkat i Avpixlats TV projekt, Swebb-TV). Realia var dessutom kopplat till rasistiska Politikfakta, vilket syntes på deras postningar på Facebook.

Haveriet

Realia Förlags genombrott kom med  boken Haveriet, där en hel rad kända namn från debatten deltog, t.ex. statsvetaren Stig Björn Ljunggren och den konservative nestorn Claes G. Ryn från USA.

Sen dess har man knutit till sig en massa respekterade namn. En lista på några av deras ”författare” finns på deras hemsida.  En annan av skribenterna i deras tidning är Mirre Tapper, ytterligare en av dessa ”konservativa” svenskar som är så mycket mot invandring att de utvandrat till Ungern, för att landet inte vill ta emot invandrare.

Intressserade kan titta på vilka personer som finns runt om dem just nu. För mig som för 20 år sen tog en strid mot tidskriften SALT och nätverket runt Jonas de Geer och Tage Lindbom, ringer det många varningsklockor. Det är samma socialkonservatism då som nu. Det är ofta samma personer också. Vänboken till Tage Lindbom, som Jonas De geer, redaktör för SALT och redan då nazist, var redaktör för, skrev  såväl Stig Björn Ljunggren, Mohamed Eddie Omar, Christian Braw och Carl Johan Ljungberg samt Claes g Ryn inlägg. Alla dessa ingår i kretsen runt Realia Förlag.

Få idag torde förstå vad jag menar, men om jag säger så här. 1998 gjordes ett försök från konservativt och nazistiskt håll att skapa en tidning. Den hette SALT. Den kom ut i några år och innehöll grovt rasistiskt material. Första numret av SALT hade t.ex. skämtfoton om primitiva afrikaner på sista sidan.

En av de viktiga ideologiska grundpelarna till SALT var den salong som skribenten och antidemokraten Tage Lindbom höll. En salong som mot slutet koordinerades helt av hans unga adept. Jonas De Geer. Detta trots att, eller tack vare, att hans rasistiska och pronazistiska ideer var kända för de flesta vid den tiden. I salongen deltog delar av den konservativa eliten i Sverige då, och idag.

(Tobias Hubinette har uppmärksammat likheten mellan SALT och Realia Förlag på sin blogg tidigare. Se länk här!)

Denna artikel är inte tänkt som en grundlig genomgång av varken realia eller kretsen runt SALT och tage Lindbom. Den är mer tänkt som en varningsklocka. De som förstår bör agera och reagera! Det är dags att gräva upp mer om vad detta gäng håller på med och avslöja dem och deras agendor!

Konservativa som är historielösa?

SALT och deltagarna i Tage Lindboms salong gör en stor poäng av att betona betydelsen av historiekunskaper. Samma gör Realia förlag idag. Men nåväl. Då publicerar jag bilder från Realias Facebooksida de senaste åren. Och jag ställer mig samma frågorsom Henrik Sundbom.

”Vad tänker de som signat upp sig för att skriva för Realiaposten 2.0 om hur publiceringarna såg ut för ett år sedan? Är allt glömt och förlåtet? Tycker de att denna bakgrund utgör en rimlig fond för konservativ opinionsbildning 2018? Känner de över huvud taget till vilket sammanhang de lånar ut sig till? Ställ gärna frågan!”

Som synes publicerade förlaget mycket av detta efter att boken Haverister släppts. Där efterlyser de kända s.k. ”konservativa” författarna en mer mogen samhällsdebatt. Man får förutsätta att de tittat på förlagets postningar på Facebook någon gång under den tiden.  Är detta då den mer ”mogna” samhällsdebatt de står för? Man får väl anta det!
Hur som helst är det ganska historielöst att tolerera hets mot muslimer och driva retoriken som de gör. Minns resultatet av 20talets ”konservativa revolution”!

Tack och lov finns det konservativa som minns historien och undviker denna typ av ”socialkonservatism”. Jag tror knappast de gillar Realias ärkekonservatism.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(…)