Kommunismen har testats i verkligheten och ledde till massförintelse

Man hör ofta myten att ”nazismen inte provats i verkligheten, eftersom SS kapade och perverterade den”. På samma sätt hör man myten att ”kommunismen aldrig testats i verkligheten”.

Men det är fel. Kommunism har liksom nazism prövats i verkligheten (fastän det finns både kommunister och nazister som påstår annorlunda), i t.ex. Sovjet, Cuba, Nordkorea, Kina och i Pol Pots Kambodja. Och beviset för det är massförintelsen av människor under kommunismen.

Kommunismen som idé förutsätter nämligen förtryck av ”avvikande” grupper lika mycket som nazismen gör det. Kommunisterna ser på överklassen, borgare,klassförrädare och kontrarevolutionärer på samma sätt som nazister ser på judar, som parasiter som hotar det kommunistiska idealet.

Om man studerar retoriken bakom kommunisternas massmord på 30talet ser man en retorik av att demonisera hela grupper av människor och förklara dem vara agenter, parasiter, skadedjur, etc. Det förklarar varför fattiga kulakbarn kunde dödas i kommunismens namn. Denna retorik kan man studera i t.ex det svenska kommunistiska partiets tidningar som Ny Dag och Norrskensflamman. Man kan läsa hur de ansåg att heöa grupper av människor var onda, per definition.

Offentligt sa Lenin och Stalin bara indirekt att man borde massmörda människor (med ord om att ”råttor skjuter man bara”, och utpekande av dem som ”onda”, sådant) men privat och i brev (tex Lenins order 1918) var de öppna med att de ville massförinta de hatade grupperna människor.

Läs ”Den ocensurerade Lenin”, Moskva 1996: ”Gå över gränsen (till Lettland eller Estland) och häng där mellan hundra och tusen funktionärer och rikemän.”/”Häng (det är absolut nödvändigt att folk får beskåda det) minst hundra notoriska storbönder, rikemän och blodsugare.”/”Arkebusera några hundra prostituerade och forsla bort kvarlevorna.”/”Tjekans presidium måste i natt se över de kontrarevolutionära målen och låta arkebusera alla uppenbara kontrarevolutionärer. Regionala tjekor skall göra detsamma. Vidta åtgärder så att liken inte hamnar i orätta händer.”/”Ju större antal reaktionära borgare och präster vi lyckas skjuta desto bättre.”/”Skjut ner var tionde lösdrivare på fläcken.”/”Skjut prästerskapet i Sjuja, till siste man.”

Detta är kommunism, i Marx anda. Kommunismen som ide förutsätter nämligen jämlikhet i materiella villkor och ideer och åsikter (enligt Marx), en likriktning av ideer.  Jämlikhet förutsätter att någon bestämmer vad som ska vara jämlikt, vilken måttstock man ska ha. Och de som inte vill vara jämlika, dvs följa måttstocken, är ett hot mot samhället.

Utan Marx, ingen massförintelse av de grupper kommunismen pekade ut som hot och parasitära.

Både proletariatets diktatur och slutsteget, kommunismen, förutsätter att man håller avvikarna i schack. I Sovjet hade man proletariatets diktatur fram till 30talet, då påstod man att man hade nåt det kommunistiska målet: kommunismens slutgiltiga drömsamhälle. Mao ansåg samma sak och Pol Pot. I Nordkorea idag anser man sig ha passerat proletariatets diktatur och infört kommunism.

Kommunismen HAR provats i verkligheten, precis som nazismen.

Annonser

Skrota debatten för eller mot vinst i välfärden – inför skolpeng!

Tänk att slippa en debatt för och mot friskolor och privat ägande av skolor utan istället diskutera innehållet i skolans undervisning och ramarna för hur de ska sköta sådant som ekonomi?

Det är möjligt om vi släpper hela debatten om den allmänna välfärden ska få drivas privat, dvs med viss vinst, eller inte och istället börjar prata om hur regleringarna, ramverken, för kommunala och privata skolor ska se ut.

Det finns problem inom både privat välfärd och kommunal välfärd. Det behövs en diskussion om hur vi ska se till att äldreomsorg och skolor och liknande håller en hög kvalitet, och sköter sin ekonomi. Att resurser som ska gå till skolor inte tas ut i form av övervinster eller besparingar (dvs att kommunens ledning tar pengarna) ser jag som självklart. Men hur ska vi lösa detta?

För att lösa detta måste vi se till ett begrepp som är mycket bespottat idag, nämligen ordet REGLERINGAR. Staten både kan och ska sätta ramarna för hur verksamheter som både finansieras av det allmänna och är samhällsviktiga fungerar. Det görs redan idag men istället för en massa detaljregleringar behövs regleringar mot övervinster och för att säkra kvaliten. och framför allt för att stötta eleverna.

 

Det behövs lite nytänk. Skilj finansieringen av skolorna från utförarna. Låt kommuner och privata verksamheter konkurrera om att bygga skolor som finansieras av en statlig skolpeng som tilldelas varje barn. Skolpengen barnen får är lika för alla men kan ökas då ett barn visar sig ha speciella behov, inkluderat sådant som hemspråk (vilket kan göra de med speciella behov attraktivare för skolorna). Staten ger skolpengen. Kommunala och privata skolor konkurrerar sen om eleven. Men alla barn har lika rätt. Staten sätter ramar om hur allt ska skötas, vare sig det är kommunalt eller statligt. Där ingår frågor om vinst. Med en rejäl bonus för återinvestering i skolan.

Det fria skolvalet har en avigsida. Föräldrarnas ekonomi ger vissa barn bättre möjligheter i livet. Det ska sägas att det är problematiskt. Men samtidigt: när föräldrar med barn med utländsk bakgrund flyr från problemskolor och försöker rädda sina barn genom att få in sina barn i bra skolor är frågan om vi verkligen bör försöka stoppa dem? Inom ramarna för hur systemet ser ut idag är lösningen antingen förbud av fria skolvalet,  att de får finna sig i att barnen går på en katastrofskola, eller fritt skolval, dvs att de sätter barnen på en bra skola.

Det behövs nya lösningar. Med reglering och skolpeng kan man ganska lätt vända på hela steken och göra elever med utländsk bakgrund till de kanske mest attraktiva eleverna, som skolorna vill ha, för då får de mer pengar, till exempel.

Sen kan vi prata om hur ramarna ska se ut, baserat på vilket innehåll skolan bör ha. Men det viktiga är inte att detaljreglera hur skolor lär ut det de lär ut, bara att säkerställa ATT de lär ut det. Det är positivt med mångfald.

Maktdelning

Principen bakom mitt tänkande är maktdelning.

Dvs ägandet har inte sin bästa grund i individen enbart eller i samhället/staten enbart. Utan i båda.

Det finns två ideer om ägande. En utgår från samhället och staten och menar att människan är en social varelse främst. Allt ägande är gemensamt, eventuellt privat ägande är en rättighet som kollektivet ger individen. Den andra är att  människan främst är en individ. Indvidens ägande går främst och eventuellt kollektivt, samhälleligt, ägande är en rätt som individen ger, eller avstår, till det kollektiva.

Men tänk om det är både ock. Ingen människa är kollektivet bara. Ingen människa är heller bara en individ. Vi är väl både ock? Vi blir till genom att spegla oss i blicken hos andra människor, som det så poetiskt brukar heta ibland.

Det har visat sig för farligt att säga att kollektivet är viktigast. Det brukar leda till att individens behov förtrycks. Och att sätta individen enbart som alltings grund är också farligt eftersom vi är samhälleliga varelser som behöver varandra. Sätts individen enbart i fokus leder det inte till alla individers bästa utan de starka individernas bästa.

I själva verket byggs stater upp som en maktdelning där individ och kollektiv stöttar varandra och håller koll på varandra.

Sist vi hade en ordentlig debatt om maktdelningen var i debatterna om barnens rättigheter, barnaga, barnuppfostran och sånt på 60talet och 70talet. I debatten om barnaga blev begreppet maktdelning centralt. Har föräldrar oinskränkt makt, så de kan slå sina barn om de vill? Nej. Staten måste begränsa den makten för barnets, individens, bästa. Samtidigt betyder inte det att staten har oinskränkt makt att göra vad de vill med barnen genom tex daghem, skola och sociala myndigheter. Det måste finnas möjligheter för medborgarna, individerna, att hålla koll på och stoppa staten/kollektivet.

Vi skulle behöva en liknande djup debatt inom ämnet ägande och den gemensamma välfärden. Istället för ”ägande är ondska” eller ”skatt är stöld” behöver vi eb debatt om hur gränsdragningar mellan individen och samhället. Om hur de två maktpolerna kan stötta varandra och hålla varandra i schack.

Därför vill jag skrota hela debatten för eller mot privat ägande och börja diskutera innehållet i den allmänna välfärden istället.

Det är det jag är ute efter. En renässans för ett bespottat ord: reglering.

 

 

 

Är civilförsvar och beredskapslager viktigare än militärt försvar?

Vi har inga beredskapslager av livsmedel eller annat vi behöver i Sverige längre. Som läget är nu med inga lager, ingen inhemsk självförsörjning, inga egentliga bensinreserver, fri marknad och en situation där varje industri i Sverige är beroende av komponenter från utlandet för att fungera, skulle det bli hungersnöd inom några dagar om världsmarknaden slutar fungera. Hur många av landets kommunalråd skulle vara beredda att med gevär i hand ockupera bondgårdar och grossistfirmor och skjuta män, kvinnor och barn som försöker komma åt mat? Det skulle de få göra vid en kris liknande 1914 eller 1939. Skillnaden mellan då och nu är att idag har vi marknadsekonomi och ”just in time”.

Missförstå mig inte. Jag gillar marknadsekonomin. Det jag ogillar är att vi avvecklat vår kris- och krigsberedskap. Frågan är om inte  civilförsvar och beredskapslager är viktigare att satsa på  än militärt försvar, som världen ser ut idag.

Om det blir krig, eller större naturkatastrof som slår ut världshandeln,  får vi problem. Det beror på att vi numera har en ekonomi som sköts utan lagerhållning. ”Just in time” kallas det. Själva förutsättningen för vår ekonomi är att nya varor till affärerna produceras efter behov eller ligger ute och är på väg till kunderna ute i transportkedjan. Detaljhandeln har ringa lagerhållning och grossisterna också.

Det gäller hela samhället. Upphör inflödet av varor till ett sjukhus tar det inte många dagar förrän handskar och mediciner börjar ta slut. Stoppar världshandeln tar varorna på ICA slut efter några dagar. Lastbilar har inte bränsle så de slutar kära, grossistlagren tar slut och detaljlagren tar slut.

Förr hade staten stora beredskapslager av allt samhället behövde för att fungera. Tanken var att om det blir världskrig skulle Sverige ha det vi behövde för att fungera utan världsmarknadens flöde av varor. Vi skulle dessutom ha ett ordentligt lager av inhemska produkter som malm och mat och sådant, för att säkra vår försörjning. Det var ett så omfattande lager att vi hade allt vi behövde för 6 månader till ett års konsumtion för alla svenska medborgare. Vi hade dessutom ett lager av extramaterial för att kunna sätta igång inhemsk produktion av vissa importerade varor. Vi hade extra förråd av sjukhusvaror som inte bara täckte medborgarnas behov i många månader utan även 100.000tals krigsskadades behov, inklusive lager för att bygga mobila akutsjukvårdsplatser vid krig.

Under 90talet avskaffades dessa lager. ”Anpassningspolitik” kallades det. Idag har vi bara kvar på pappret viss lagerhållning av en månads förbrukning av bensin och olja. Men de lagren behöver inte finnas i Sverige, det bestämmer företagen nämligen över. Så stryps världshandeln kan vi inte komma åt dessa så kallade lager ändå.

”Anpassningsförsvaret”

När man läser riksdagens debatter och utredningar i ämnet på 90talet ser man att man ansåg att säkerhetsläget var gott, risken för krig och konflikt ringa så man kunde avveckla lagren. Man skulle ha gott om tid på sig att bygga upp lagren igen om läget i världen skulle förvärras, påstod man.

När man pratade med experterna och politikerna bakom avrustningen av vårt civila och militära försvar på 90talet så pratade de om att vi kommer att ha 10-15 års förvarningstid innan nästa storkonflikt. (Ironiskt nog sa de som var mot militär upprustning samma sak 1933-1934 i svenska riksdagen.)

Anpassningsfilosofin kallades det. Det nya försvaret fick ett passande namn: ”anpassningsförsvaret”.

”Tanken bakom anpassningsfilosofin för försvaret är att tidiga signaler rörande förändringar i vår säkerhetspolitiska situation skall kunna upptäckas i så god tid att vi står väl rustade när förändringarna har inträffat.” (Proposition 1998/99:74)

Det var bara det att tecknen på säkerhetspolitisk oro var många på 90talet men man såg inte det. I öster hade vi en supermakt stadd i kollaps med starka grupper som ville bygga upp ett ryskt imperium igen, det var ”tidiga signaler rörande förändringar”. Samtidigt ökade den internationella terrorn. Vi som redan på 90talet studerade den radikala islamismens framfart kunde konstatera att veteranerna från kriget i Afghanistan dök upp överallt, från Algeriets GIA i väster till Filippinierna i öster, från Tjetjenien i norr till Afrika i söder. Al Qaidas framväxt och oron i Mellanöstern var ”tidiga signaler rörande förändringar” också.

”Just in time”

Att ha ett civilt försvar med beredskapslager var också en förlegad ide. Jag minns diskussionerna om detta på 90talet. Att ha beredskapslager skulle störa den ”inre fria marknaden” inom EU. Så man avvecklade lagren. Skulle det bli kris eller världskrig skulle handeln inom EU fortsätta någorlunda ostört, var grundantagandet. Det var bara det att det varken då, eller efteråt, fanns något egentligt mandat för EU att bygga en kris- och krigsberedskap med centrala försörjningslager och handlingsplaner för att skydda den inre marknaden vid krig. Vissa EU länder behöll sina lager, som Finland, och de är anpassade för den egna befolkningen bara, andra avvecklade dem helt eller delvis.

”Det fria varuflödet inom EU bör utgöra grunden för försörjningsberedskapen.” (Proposition 2001/02:10)

Vid avvecklade lagren utan att en motsvarande beredskap fanns inom EU för vår försörjning. Men inte nog med det. Den svenska krisberedskapen för försörjning vid krigsrisk byggde även på att internationell handel skulle fortsätta.

”I regeringens proposition Förändrad omvärld – omdanat försvar (prop.1998/99:74) konstaterar regeringen att de fredstida handelsmönstren, företagens internationalisering, utvecklingen av multilaterala organ och Sveriges medlemskap i EU pekar mot att handeln kommer att fortgå någorlunda ostörd långt in i en eventuell framtida kris. Den internationella utvecklingen med ökad integration och starkare ömsesidigt beroende minskar enligt regeringens uppfattning riskerna från försörjningssynpunkt samtidigt som den ökade globala konkurrensen och den allt snabbare tekniska utvecklingen innebär en förändring av det svenska näringslivet (Proposition 2001/02:10)”

Det var en självmotsägelse av episka mått. Vid risk att världshandeln stoppas, vid en eventuell kris är det den internationella marknaden som kommer att tillgodose det vi behöver för vår försörjningsberedskap, menade de.

”Enligt regeringen gynnas försörjningsförmågan av en utveckling mot frihandel… Regeringen anser vidare att försörjningsförmågan och
försörjningsberedskapen inte kan bygga på självförsörjning. EUmarknaden är det för Sverige relevanta försörjningsområdet… Enligt regeringen bör det fria varuflödet inom EU utgöra grunden för försörjningsberedskapen. Internationell samverkan för att förebygga störningar i handelsutbytet är av stor vikt”  (Proposition 2001/02:10)”

Vid en solstorm  eller en stor naturkatastrof, som ett vulkanutbrott som påverkar hela det globala klimatet, skulle världsmarknaden slås ut, till och med på lokal EU nivå. Vid krig mellan t.ex. Ryssland och USA skulle världshandeln upphöra i praktiken direkt. ”Anpassningspolitiken” var en lika stor illusion som försvarspolitiken mellan 1925 och 1934 var, fast då var illusionen av ”Nationernas Förbund” omöjliggör krig.

Civilförsvaret viktigare än militärt försvar?

Jag vet inte mycket om situationen i olika länder när det gäller lagerhållning. Men det jag vet är att ryssarna inte bara expanderar sitt militära försvar utan har byggt upp sitt civilförsvar också. Kort och gott har de kvar stora livsmedelslager och en myndighet för det (Federal Agency for State Reserves). Kina rapporteras också ha gigantiska lager.

USA har däremot  avvecklat mycket av sina reservlager. Strategiska råvaror som helium och olja har man kvar i lager, och en hel del läkemedel för befolkningens bruk, men inga livsmedelslager. De sista avvecklades 2008. Inom EU är det ännu värre än i USA.

Vad spelar det för roll att vi har ett militärt försvar i Sverige idag när det ändå kommer att vara hungersnöd och matkravaller i hela landet ungefär en eller två veckor efter att världshandeln avstannar? Dessutom slåss inte soldater så bra utan mat i magen, har jag hört! Vad ska de äta? De militära beredskapslagren av mat försvann med de civila beredskapslagren.

Ett samhälle måste tänka längre än näsan räcker. Det är därför vi har stater och regeringar och riksdagar och sådant.

Blir det krig framöver, eller naturkatastrof, kommer troligen inte de med de bästa och flesta vapnen att vinna kriget utan de som kan hålla sin befolkning och sina armeer vid liv. Och, med tanke på möjligheten att sabotera elnät och digitala nät, de med den bästa beredskapen för ett fungerande samhälle, helt eller delvis utan el eller digitala resurser.

Vi behöver bygga upp nationella och internationella lager av strategiska produkter och viktiga förnödenheter, som mat.

Det behövs ett globalt krishanteringscenter. Ett som spanar efter potentiella hot mot mänskligheten, som epidemier, vulkaner, solstormar eller meteorer, och som bygger krisberedskap i det fall det värsta skulle hända oss. Med massiva lager av t.ex. mediciner och mat. Men vi behöver också nationella lager igen. Som kan utgöra kärnan i det internationella kriscentrets lagerhållning. Men som garanterar vår överlevnad om den globala krisen består krig mellan supermakter.

Skulle det blir global kris eller krig och världshandeln i praktiken avstanna eller störas, vilket skett två gånger under 1900talet, bygger hela vår nuvarande beredskap på att regeringen rekommenderar oss att ha mat för 72 timmar hemma. Sen blir det kris för livemsdelslagren är få och bensinbristen kommer att stoppa långa transporter.

Enda lösningen för kommuner vid en sådan kris blir att kommunalråden uppbådar civila och poliser med vapen och beslagtar grossistlager och lantbruk. Jag undrar hur många kommunstyrelser i landet som planerar hur man ska få tag på vapen och beslagta jordbruken? Hur många kommunalråd är beredda att ta bössan i handen och skjuta kvinnor och barn som försöker stjäla en av kommunens få kor. Orealistiskt? Blir det världskrig imorgon skulle de grupper av befolkningen som med vapen i hand intar jordbruk och grossistlager bli de som överlever.

Vi borde prioritera om vårt försvar och främst bygga upp det civila försvaret och lägga fokus på att bygga upp våra lager igen. Om det går ihop med EU, men mest troligt är att vi får göra det själva. Och i väntan på att EU tar beslut får vi bygga det själva.

Mer läsning

Inga livsmedelslager för mat

Inga livsmedelslager för en kris

Så klarar sig Sverige i kris

Ingen har samlat ansvar för Sverige i kris

Hälften av maten borta efter 12 dagar

Ölandsbron – en sårbar livlina för 26000 ölänningar.

 

Homofobi bland personer mot islamofobi: den svåra frågan

Homofobi bland personer mot islamofobi: den svåra frågan

Ibland får jag frågan varför jag envisas med att vara för en dialog med personer som har en massa fördomar om islam och muslimer. Jag svarar att om vi ska förändra folks fördomar måste vi föra en dialog. Men jag hade även kunnat svara: för att vi måste kunna föra samma dialog med de muslimer som har fördomar mot homosexualitet. Frågan anses tyvärr känslig. Jag skriver ”tyvärr” eftersom den inte är minsta konstig eller komplicerat om man bara behandlar alla lika.

Jag anser att det är lika illa med fördomar och hat mot homosexuella som fördomar och hat mot muslimer (eller fördomar och hat mot judar). Det är ingen skillnad för mig. Säger  man att dödsstraff borde vara ok mot homosexuella så är det lika illa som att säga detta om muslimer. Om man av religiösa skäl anser att homosexuella inte ska kunna gifta sig eller få barn så är det lika illa som om man säger att muslimer eller judar inte ska få lov att gifta sig och få barn. Att prata om att homosexualitet är syndigt är lika illa som då islamofober kallar islam ”ont” eller ”ondska”.

Det är vad jag förespråkar: att kunna vara mot både islamofobi och homofobi och samtidigt kunna försvara muslimers och homosexuellas rätt. Och att man kan ta en dialog även om fördomar finns hos någondera part, samtidigt som man markerar klart avstånd från de värsta formerna av hatet.

Inte bara inom islam

I denna artikel ska jag prata om muslimer och homofobi, men jag hade kunnat prata om kristna också. De inhemska kristna församlingarna har blivit mer och mer öppna för homosexuella men de församlingar som byggts av personer med utländskt ursprung har kvar massor av fördomar. Riksdagsmannen Robert Hannah pratade om det när han kom ut som homosexuell för några år sedan: ”I den kristna assyriska kulturen, där jag har mina rötter, är en homosexuell son eller dotter det värsta som en familj kan drabbas av.” Det är givetvis lika illa med homofobin i t.ex assyriska församlingar som det är med förföljelse av assyriska kristna i länderna de har sitt ursprung i.

Eller katoliker. Försvaret av homofobi i katolska katekesen är illa:”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”.

Jag hade kunnat prata om judar också. Ortodox judendom t.ex. har kvar en massa fördomar mot homosexuella, även om det inte gäller alla ortodoxa  judar eller rabbis. Den ortodoxa judiska församlingen i Malmö länkar till en massa hemsidor fulla med fördomar mot homosexuella. Bland annat Orthodox Union som publicerat denna artikel som försvarar dödsstraffet mot homosexuella i Torah: ”What today’s society finds especially “intolerant” is (a) that homosexual relations are considered a capital crime by the Torah…”Det är givetvis lika illa som att försvara antisemitism och dödsstraff mot judar för att de är judar. Ja ni läste rätt det betyder att jag anser att de judar som försvarar Torahs ord om döddstraff för homosexuella lika vidriga som de som försvarar ord om dödsstraff mot judar för att de är judar.

Men i denna artikel ska jag prata om islam och homfobi.

Dilemmat

I en tid med mycket islamofobi kan det kännas besvärligt att peka fingret mot någon fördom många muslimer bär med sig och prata om den. Men det är viktigt med konsekvens. Bara för att man tillhör en minoritetsgrupp som är utsatt för mycket fördomar och hat ger det en ingen rätt att sprida hat och fördomar i sin tur, varken mot andra i underläge eller mot de man anser vara i överläge.

Elisabeth Wallin Ohlssons vackra bild av troende muslimska homosexuella väckte så mycket känslor att den förbjöds på en utställning 2010. Den sågs som  för kontroversiell att visa.

Det finns mycket homofobi bland muslimer i Sverige.  Det är grunddilemmat.

Ofta förnekar imamer och andra jag pratar med att det rör sig om homofobi, men samtidigt försvarar man sin religiösa syn att utlevd homosexualitet är synd. Dessutom är det en väldigt vanlig syn bland dem att homosexuella inte bör kunna gifta sig och skaffa barn. Tanken  att en person som är homosexuell och lever i ett homosexuellt förhållande, ska kunna vara t.ex. imam, är väldigt främmande för många. Samma med tanken att imamer ska se homosexuella förhållanden som lika mycket värda som heterosexuella förhållanden.

Men synen på homosexuella skiljer sig mycket från muslim till muslim. En del anser att homosexualitet är helt ok. En del har milda fördomar och är mot homoäktenskap och liknande, men försöker hålla stången mot de värsta formerna av homohat. En del andra har många fördomar men är mot de mest radikala islamisternas prat om dödsstraff. Till sist är en del andra, de mest extrema, personer som hatar homosexualitet så mycket att de försvarar en traditionell syn på homosexualitet som så skadligt och syndigt att man bör döda dem.

Men som alltid med fördomar kan det bli komplicerat och rörigt.

Frågan har blivit akut den sista tiden eftersom jag pratat med muslimer jag känner om att den radikale islamisten Amanj Aziz ska prata om islamofobi på dramaten om någon vecka. Aziz har försvarat och samarbetat med personer och rörelser som anser att homosexuella bör dödas. Då har flera personer jag känner med milda fördomar om homosexuella försvarat  Aziz rätt att prata på dramaten. ”Han kommer ju inte att prata om homosexuella”.

Amanj Aziz har kollegor och nära vänner som försvarar dödsstraff mot homosexuella. Jag har skrivit en artikel om detta (läs den här: Vill Amanj Aziz också döda homosexuella?) Aziz vänner och kollegor (i iera/One Reason) försvarar synen att islam påbjuder döddstraff mot homosexuella som lever ut sin ”synd”. Man menar att i en islamsk stat är det korrekt med dödstraff. Samtdiigt är Amanj Aziz vänner missionerande och vill helst omvända hela världen till islam och de vill bygga en islamsk stat i framtiden. Alltså är det inga teoretiska resonemang, utan visar hur de vill att samhället ska se ut. Det är ingen person man ens ska ta i med tång. Man bör behandla Aziz på samma sätt som man behandlar personer som samarbetar med, och försvarar nazistiska rörelser eller som försvarar muslimhataren Breivik.

Försvaret av stening av homosexuella är en extrem syn som få muslimer försvarar, det måste betonas direkt. Men att relativt få av mina vänner förstår det hårresande i att Aziz bjudits in till Dramaten, visar vad problemet är. ”Det är ju homosexuella, och det är synd, så det är ju inte så allvarligt om man umgås med personer som anser att homosexualitet är synd”, som en förklarade det.

Stening av homosexuella

Jag kan ha en dialog med en person med fördomar om homosexuella, precis som jag kan ha det med en person som har fördomar om muslimer eller judar. Men jag kan inte ha en dialog med en person som försvarar mord på judar, muslimer eller homosexuella. Jag kan inte heller ha en dialog med en person som försvarar rörelser eller personer som vill döda homosexuella, muslimer eller judar.

Därför är det Islamiska straffet för den som hittas skyldig till denna synd (analt samlag) att dödas, oavsett om han är gift eller inte. Profeten sa: ”Den du finner som begår synden som Luts folk begick, döda dem, både den som gör det och den som får det gjort.” (Ur en hemsida som Abo Raad i Gävle stod som religiöst ansvarig för. hemsidan drevs bl.a av Ans Khalifa, Amanj aziz vän.)

Att Amanj Aziz försvaras betyder inte att man försvarar dödsstraff mot homosexuella . Det vet jag. Ingen av mina muslimska vänner försvarar det. Men det visar att de har fördomar. För hade de inte haft fördomar hade de sett hur illa det är med Aman Aziz besök på dramaten.

När jag pratat med dem om saken uppvisar de som försvarar Aziz nästan alltid fördomar om homosexuella. ”Det är en del av min tro”. Det gäller även för personer jag ser som vänner, på riktigt.

Inget frikort att hata

Det är här det blir komplicerat för många. För om man anser att islamofobi och homofobi är lika illa så blir fördomarna mot homosexuella lika illa som fördomar om muslimer. Då hamnar man i situationen att ett stort antal muslimer har en syn på homosexuella som liknar de flesta sverigedemokraters syn på muslimer. Man är fördomsfull och man vill ha viss reglering av homosexuellas rätt.

Och det kan inte alla hantera. Då sluter man ögonen och väljer att blunda för homofobiska strömningar inom islam. Eller tar inte upp det känsliga ämnet.

Det finns för mycket likheter mellan islamofobi bland och homofobi. De mest rabiata i båda lägren vill bara förbjuda rakt av, en del vill döda motparten. De med mildare fördomar pratar om att ”offentlig” islam eller homosexualitet är fel och ska förbjudas, ”vad man gör hemma i sin lägenhet är en annan sak”. Eller så pratas det om att ”utlevd homosexualitet” eller ”utlevd islam” är fel: att man får vara så mycket muslim eller homosexuell man vill, bara man inte ber sina böner till Allah eller blir kär och vill ha sex med en av samma kön. Är man religiös hänvisar man till sin tro och religionsfriheten. att jag får tro som jag vill.

Men religion ger inte någon grupp ett ”frikort” att hata andra grupper eller sprida fördomar. Jag har pratat med kristna som anser att muslimer ska brinna i helvetet och som vill förbjuda islam. De anser att deras tolkning av vad Gud säger rättfärdigar hat mot andra grupper. Det gör det inte. Hat och fördomar mot andra grupper är lika fel vare sig man är religiös eller ateist, frimärkssamlare, Sverigedemokrat, sosse, Vänsterpartist, katolik eller trädgårdsmästare.

Måste förändras!

Dessa fördomar måste förändras!

Och det är där det är så viktigt att det finns människor som är beredda till dialog och som samtidigt vågar stå upp rakt och säga till de med fördomar: ”du har fel”.

Det värsta vi kan göra är att börja humma och stamma när det blir känsligt. Om homosexuella visar på fördomar mot muslimer eller muslimer mot homosexuella måste vi som inte bär dessa fördomar stå upp och visa att ”du legitimerar fördomar mot din egen grupp genom dina fördomar mot en annan grupp”. Och detta oavsett om personen menar att ”jag vill respekteras för min tro” för religion och tro ger ingen människa frikort att sprida fördomar och hat. ”Tyvärr, men jag kan varken respektera islamhat eller homohat. Inte ens om man anser att Gud själv beordat människor att ha fördomar eller hat”.

Arbetet börjar bland flyktingarna

Det där är en tuff uppgift. Vi måste börja motarbeta fördomarna redan då folk kommer hit som flyktingar.

När man jobbar med flyktingar märker man att flyktingar ofta tagit med sig en massa fördomar till Sverige. Det finns extremt mycket homofobi och antisemitism bland t.ex. muslimska flyktingar och en syn på kvinnan som ofta inbegriper traditionella könsroller, som att ”männen talar för familjen”. Detta är något man medvetet måste arbeta för att förändra hos flyktingarna. Både genom att visa att sådant som homofobi är haram i Sverige, och totalt oacceptabelt och genom en dialog där man får bort fördomarna och de oacceptabla  kulturella strukturer de kanske ännu försvarar.

Egentigen börjar det innan. Flyktingarna måste veta att om de ens ska fly hit så måste de respektera spelreglerna här. Sverige borde alltså intensifiera sitt arbeta mot homofobi internationellt. Genom bistånd t.ex.

Skolorna spelar stor roll: Dels genom att ha nolltolerans mot homofobi. Dels genom att informera om hur homosexuella förföljts i världen genom seklerna, och låta elever möta homosexualitet som en naturlig del i vardagen.

Men viktigast är att vi som försöker bekämpa fördomar mot homosexualitet eller islam visar att kampen mot homofobi och islamfobi är en och samma strid: nämligen en kamp för människans rätt att välja sin egen livsväg, utan att få en massa fördomar och hat mot sig för det. Det bästa man kan göra är att skapa möten. Att få de med fördomar att kritisera sina egna normer och religiösa mönster.

”Måste”

Muslimer som läser detta här kommer att reagera på ordet ”måste”, nu men ordet är viktigt.

Islam måste gå igenom samma förändringsprocess som stora delar av kristenheten i Sverige gått igenom när det gäller homosexualitet. Möten mellan kristna som redan förändrat sin syn på Gud och människan, och muslimer, kan bidra till denna nödvändiga förändringsprocess. Man får tolka om de heliga skrifterna helt enkelt.  Homofobi är lika lite som islamofobi ”ok” i samhället idag!

Visst man får gå omkring och anse att ”muslimer är onda” (jag är för yttrandefrihet) men sprider man de åsikterna offentligt ska man inte ha det lätt.  Man ska möta mothugg och ska ifrågassättas om man söker jobb i skolor och liknande, t.ex. Samma med homofobi.

Sen måste vi vara mot inkonsekvens. Det är inkonsekvent att fördöma folk för islamhat men inte för homohat. Det är också inkonsekvent att tex vara mot samtal med sverigedemokrater med milda fördomar om muslimer (Typ ”islam förtrycker kvinnor, islam är antidemokratiskt”.) medan man själv håller tyst om många muslimers homofobi.

Men viktigast av allt är att vi får fler att stå upp mot de mest rabiata formerna av hatet: som dödstraffet mot homosexuella. Det första steget är att få personer med milda fördomar mot homosexuella och muslimer att mötas i förståelsen att det värsta hatet är fel och generaliserande och nedbrytande för samhället.

För att upprepa det. I min värld är det lika illa att vara mot att muslimer ska få gifta sig och skaffa barn som att vara mot att homosexuella ska få gifta sig och skaffa barn. Det är lika illa att uttala orden att homosexualitet är synd och destruktivt för barn som att uttala orden att islam är ont och destruktivt för barn.  Hur ser du på detta? är du konsekvent eller inte?

Jag har testat flera av mina islamska vänner, däribland imamer, om de ser homosexualitet som synd. Det gör de ofta. De anser att utlevd homosexualitet är skadligt för barn och att homosexuella inte ska få gifta sig eller skaffa barn. Många av dem kommer att bli ledsna av denna artikel. För jag jämställer dem med till och med sverigedemokrater. Det vet jag. Men det är ok. Jag fortsätter att föra dialogen. Men en dialog måste baseras på ärlighet, att båda vet varandras ståndpunkt.

Inom kort kommer det att bli en sjuhelsikes debatt om Amanj Aziz på dramaten. En hel del muslimer försvarar Aziz och menar att det är islamofobi att kritisera honom. Då kan vi humma och stamma, eller så säger vi till de som försvarar Aziz att ”du försvarar antingen honom för att du är oinformerad, eller för att du har fördomar mot homosexuella, vilket är det?” Jag ska erkänna att där går min gräns väldigt tydligt. Om man ens andas försvar av synen att ”homosexuella ska dödas/stenas”, eller försvarar de som har den synen så kommer jag att personligen ta den personen och bära ut denne från den offentliga scenen och kasta denne på soptippen, om det behövs. Vad gör du?

Kakabeveh ser en koran och blir rädd

Kakabeveh ser en koran och blir rädd

Ska det få finnas religiös litteratur i religiösa studieförbunds lokaler? Och ska dessa få bedriva SFI verksamhet, och undervisa nya svenskar i svenska språket, trots att det råkar finnas biblar och koraner i deras lokaler?

Frågan har aktualiserats av att Amineh Kakabeveh hittat koranen i studieförbundet Ibn Rushds lokaler. Det gör hon till en nyhet genom att hävda att Skurps folkhögskola, som bedriver SFI i Ibn Rushds lokaler, använder koranen och religiös litteratur som hon funnit på en hylla som undervisningsmaterial. Hon ger inga bevis för att de verkligen använder den religiösa litteraturen som undervisningsmaterial, enda ”beviset” är foton som visar att koranen ligger på en hylla i lokalen.

Återigen: detta är inte bevis.

Jag är noga med detta med bevis. Påstår man något ska man kunna exakt belägga att den litteratur man ser i lokalen verkligen ÄR studiematerialet Skurps Folkhögskola använder. Jag förväntar mig därför att Kakabeveh eller andra som upprörs av förekomsten av religiösa böcker i ett religiöst studieförbunds lokaler kommer med RIKTIGA bevis. Bevis och evidens är viktigt i dessa dagar med alternativa fakta och ryktesspridning.

Att det ligger koraner och annat religiös litteratur i Ibn Rushds lokaler är lika okontroversiellt som att det ligger biblar i Sensus lokaler. Och att Sensus håller bibelkurser. Sensus har SFI verksamhet också, projektet Grogrund som kombinerar trädgårdsarbete och SFI. En fd flykting från Öland har en släkting som gått där, därför känner jag till projektet. Det är för övrigt bra. Hen som är muslim har inte brytt sig nämnvärt om biblarna i kyrkorna och i studielokalen.

Får vi se bilder från Kakabeveh på biblar i Sensus lokaler med samma upprörda tonläge nu, månntro?

PS

I sig är jag inte mot att man använder en bibel eller en koran i SFI undervisningen. Jag lärde mig grundläggande latin genom att läsa bibeln på latin och har fräschat upp min tyska genom att läsa Shakespeare och bibeln på tyska. Man lär sig språket lättare genom att läsa bekanta texter från modersmålet, eller nåt annat språk man kan, i det nya språk man ska lära sig. Så att inkludera korantexter i SFI, om alla eleverna är med på det, är faktiskt jag helt för. Det vore pedagogiskt riktigt. 

***

***

Bilderna som bifogas är det enda ”beviset”.

 

 

Hanif Bali gör en till ”Fridolin” om skatteutjämningen

Gustav Fridolin glömmer gång på gång att han sitter i regeringen. T.ex. när han beklagar sig över den flyktingpolitik regeringen  för. Men han är inte ensam. Som jag skrev igår rasar Hanif Bali just nu mot de strafflagar han själv i sin egenskap av riksdagsman, ligger bakom. I somras rasade han mot de lagar för ensamkommandes mottagning som han ligger bakom. Han har röstat för dem i riksdagen. Igår kväll gjorde han ytterligare en ”fridolin”: om skatteutjämningssystemet.

Som makthavare och riksdagsman klubbar man igenom flera beslut. Ibland så många att man inte kommer ihåg det. Ett av de beslut Hanif Bali klubbat igenom har det något osexiga namnet ”Näringsutskottets betänkande 2012/13:NU2”. I den formulerades Alliansens syn på bland annat skatteutjämning. Dessutom klubbade man igenom lite andra

”För att även framöver kunna ha en jämlik välfärd av hög kvalitet i hela landet krävs en fortsatt omfördelning av skatterna mellan landets regioner genom statsbidrag till kommuner och landsting och kommunal skatteutjämning”

Återigen: jag säger inte att Hanif Bali har helt fel. Skatteutjämningssystemet behöver en reform. Det jag reagerar mot är att han skriker högt mot beslut han själv som makthavare tagit och piskar upp hysteri bland de som följer honom blint.

Mönstret går igen. T.ex. gnäller Hanif Bali högt om hur dåligt debattklimatet är och hur mycket hat han får stå ut med att ta emot. Men det hat han får är bara en spegel av hans egna hatiska retorik.

Ack ack ack det är inte lätt när man glömmer att man varit makthavare och lagstiftare sen 2010. Fortsätter Hanif Bali att göra ”en fridolin” på detta sättet så får vi nog skäl att byta namn på fenomenet. Då blir talessättet att ”göra en Bali” istället.

Hanif Bali har rätt och fel om det hårdnande debattklimatet

Hanif Bali har rätt och fel om det hårdnande debattklimatet

Hanif Bali har rätt! I en tweet för några dagar sen visar Bali hur debatten på en sk ”antirasistisk” sida kan se ut när man diskuterar Hanif Bali. Det är många invektiv, könsord, rasistiska utsagor och funkofoba argument. Många antirasister uttrycker sig hatiskt i debatten eller använder en brutal retorik. Men Hanif Bali är en del av det debattklimat han kritiserar. 

Jag lägger in de fyra exempel Hanif Bali själv hämtat från en antirasistisk sida. Det är många vidriga och hårda ord. Se nederst på denna sida för exemplen.

Det har även jag gjort, dvs använt hårda ord. Men jag ångrar det nu och ska sluta med det. För vi måste ändra debattklimatet. Jag har skrivit om detta en hel del. Jag ogillar att antirasister använder rasistiska invektiv som ”neger” mot personer de anser är rasister (!). Jag ogillar att man kastar nedsättande funkofoba argument och ord mot motståndare, i synnerhet som antirasistisk metod.  Nyligen skrev jag om hur antinazisterna på 30talet gjorde samma misstag som idag, och använde lytesargument mot nazister. Dessutom har jag nu omvärderat min syn på könsord och svordomar, det är inte så produktivt i kampen för en bättre värld.

Hanif har en hel del poänger. Respekterade antirasistiska twittrare som tex Kawa Zolfagary eller Jenny Bengtsson har sen länge ett språkbruk som präglas av hat och hot.

Och vem minns inte antirasisten och Vänsterpartisten Simon Fors som höll låda på twitter för några år sedan. Han mötte i praktiken NOLL kritik från den egna ”goda” sidan, bara från den sida han betraktade som ”ond”.

”Hej all äckliga moderatsvin. Ni ska få sopa i våra fabriker, ert förbannade rövarband.”

”Borgerligheten har alltid dragit mot fascism. Den korta tiden av anständighet mellan WW2:s slut och Sovjets fall var ett undantag.”

”Jag hatar fortfarande moderater av hela mitt hjärta. Bara för att jag är lycklig och glad slutar jag inte avsky förtryckare.”

”Inga moderater förtjänar något annat än bly…”

”Reinfeldt är en utmärkt statsminister för överklassen. För mig är han dock en fiende som skall krossas.”

”En arbetskamrat berättade om hur vissa strejkvakter under skogsarbetarstrejken 1975 var beväpnade med hagelgevär. Det är vackert. <3”

”…Minns från barndomen hur alla vuxna i min omgivning föraktade arbetare som röstade borgerligt. Det sitter i.”

”Men visst, är monarkin på väg att falla så hjälper jag gärna till att rigga giljotinen. ”

”Alla moderater är extremt obehagliga. Utan undantag.”

”Sak jag aldrig kommer att förstå: vänskap eller kärlek över blockgränsen. Hur kan någon vara vän med en borgare.”

”Min starka kärlek till vänner och kamrater som drabbas av högerpolitiken gör att jag hatar borgarsvinen så jävla mycket.”

”Jag har ingen riktig koll på dem? (läs: SvD ledarredaktion) Men är hela redaktionen rasister och tortyrförespråkare eller är det bara Gudmundson?”

”Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning?”

”Att reta upp borgarna är blott ett delmål för mig. Jag ämnar ta ifrån dem allt och helt enkelt avskaffa dem.”

För att inte tala om alla gånger Hanif Bali fått kastat i ansiktet det nedsättande invektivet ”neger”. 

Men Hanif Bali kastar sten i glashus. Som alltid.  för om det är någon som använder vänsterhatares metod att argumentera är det ju Hanif Bali själv. Det har han varit ganska öppen med hela tiden. Hanif har i intervjuer förklarat att han medvetet använder samma metod som den ”vänster” använder som sprider hat mot högern, och mot Bali.

– Jag är inte rädd för dem. De brukade vara de coola grabbarna. Raljanstwittrarna mot högern. Och så försöker de med mig och mitt svar är bara typ ”käften, batikhäxa”. Då tappar de sin coolhet.

Så när Hanif Bali ondgör sig över samtalsklimatet och hatet han möter bör man veta att Hanif Bali inte är mot metoden. Han har kopierat den från de som sprider hat mot honom. Därför låter Hanif Bali ofta som en hatisk vänstertwittrare, men in reverse. Samma metod använder för övrigt även Rebecca Uvell som vänder vänsterhatares metoder mot vänstern.

Jag minns denna tweet från 2011. En av hans första riktigt hatiska och utflippade tweets. Hanif Bali spyr ut en förolämpning mot Kawa Zolfagary. Bali får en massa skit för det och svarar med att skriva att han bara använder samma metod som Kawa. Rent formellt är det korrekt. Kawa Zolfagary har lugnat ner sig lite idag men var på den tiden en av de mest raljanta debattörerna i sociala media.

Men Hanif om någon kastar sten i glashus. Ska han gnälla över debattklimatet?

Invektiven flyger och far i debatten. Speciellt bland rasister och högerpopulister. Nätet svämmar över av hat. Men hatet är inte begränsat till rasister och högerpopulister det finns mängder av antirasister som inte drar sig för att använda sexistiska eller funkofoba eller till och med rasistiska ord och argument mot rasism och sexism (!). Invektiv som ”as” och ”svin” fyller sociala media (och det senare har jag också bidragit till).

Dessutom ogillar jag grovt generaliseringarna om hela vänstern och hela högern som såväl Hanif Bali som hans svans och så många i den antirasistiska vänstern håller på med. ”högern” stöder Sd och ”vänstern” vill ”ha censur och tysta debattörer som Rebecca Uvell och Hanif Bali”.

Men det betyder inte att vi bör sluta bekämpa extremism och rasism. Det är givetvis korrekt att kunna kalla en med judisk bakgrund  som är antisemit, tex Lasse Wilhelmsson eller Israel Shamir, för rasist eller antisemit. Det är lika korrekt att kalla personer med bakgrund i MENA för islamofober eller rasister eller att kunna kalla en kvinna som är sexist för just sexist. Det har jag inget emot. Det är inte heller hatspråk att fråga om en person som har vänner och kollegor som vill döda homosexuella, själv vill döda homosexuella. Det jag ogillar är användningen av nedsättande ord och öknamn för att beskriva detta, eller för att svartmåla ”avvikare”.

Det är med andra ord helt ok då t.ex. en Sverigedemokrat påstår att en vänsterpolitiker är kommunist, men inte att hen kallar vänsterpolitikern ett as, en ”negerjävel” eller påstår att hela vänstern tänker som politikern gör. Det är helt ok då en Vänsterpartist påstår att en högerpolitiker är rasist (tex Hanif Bali eller Jimmie Åkesson) men det är inte bra om hen kallar högerpolitikern ett as, ”utvecklingsstörd”, ondgör sig över dennes utseende, kallar denne ”husneger”,  eller påstår att alla i högern tänker som politikern gör.

En del skulle kalla det invektiv att klassa någon som rasist eller kommunist. Men det får vi leva med. Även om man nog bör begränsa även den etiketteringen. Men onödig användning av invektiv bör vi skala bort.

 

Så, ja, Hanif Bali har rätt. Debattklimatet suger och det är vidrigt att Hanif utsätts för hat och hot och får invektiv kastade i ansiktet på sig. Men han har varit med och skapat det klimat vi har idag. Dessutom gör han hela tiden en poäng av att han kopierar ”vänsterextrem” retorik, dvs den retorik han ondgör sig över.

Kanske det är dags att vi ändrar debattklimatet? Därför gillar jag det #jagärhär arbetar för. Att försöka rensa upp i det träsk debatten förvandlats till. Med det tillägget att jag  gärna skulle se att #jagärhär i högre grad än idag kritiserar även den egna sidans hat och hit. Internt i gruppen gör de det, men det kanske är dags för initiativ i traditionell media för att rensa upp även i det antirasistiska träskets språkbruk?

 

Bilaga. De fyra exemplen på antirasisters hat och rasism: