Vårt politiska system och våra politiker borde belöna de som varnar för kriser. När krisen kommer och varningarna visar sig vara korrekta borde de som varnat vara de som får lösa kriserna. Man borde göra utredningar där man grundligt tar reda på vem som varnat och hur de tänkte. Så vi bättre lär oss hantera morgondagen!
Men så funkar inte demokratin idag. Visselblåsarna ser man bara som jobbiga gnälliga personer även om de visar sig ha rätt. Ja speciellt om de kan säga ”vad var det jag sa”. Och det är regel att samma personer som var med och skapade kriserna är de som får regera och bestämma när krisen slår till och efter krisen.
Från miljö till försvarspolitik till socialpolitik, exakt samma mönster.
Som vanvårdsutredningarna 2010-2011 som till och med förbjöds utreda varför övergrepp i socialtjänsterna kunde ske, och som inte fick lyfta fram de som varnat för dessa. (Och inte fick utreda övergrepp efter 1980)
Eller som debatten om försvaret eller energikrisen. Hur stort är intresset från de som styr av att höra vad de som varnade har att säga? Eller miljöfrågorna!
Demokrati 