Torgny Segerstedt: Om hemlighetsmakeri… Idag, 27/12 1938

Torgny Segerstedt stödde den amerikanska presidenten Woodrow Wilsons förslag för att försöka skapa världsfred efter det andra världskriget: de fjorton punkterna. Speciellt gillade han punkt ett: politisk genomskinlighet. Att diplomati skulle föras offentligt, utan hemligheter, så att medborgarna skulle kunna följa det internationella diplomatiska spelet.

Något säger mig att Torgny hade varit förtjust i Piratrörelsens krav på öppenhet idag, och i initiativ som Wikileaks. Här är en artikel i ämnet hemlighetsmakeri från GHT, den  27/12 1938:

*****

En del medicinflaskor äro gjorda på det viset att deras innehåll droppvis faller ned i glaset. Anordningen är naturligtvis vidtagen för att inte patienten skall få i sig mera av den starka drogen än som är nyttigt för honom. Den har tagits till mönster i många andra tillfällen.

Ibland får man det intrycket, att sanningen betraktas som ett mycket farligt gift, vilket, om det skall delgivas allmänheten, måste utmätas genom droppflaska.

En liten droppe dinglar på glasproppens spets, samlar sig och, plask, faller den ned i ett stort glas till hälften fyllt med vatten. Utspädningen är nödvändig. Utan den skulle droppen komma ofärd åstad. Vattnet hålles därför i beredskap.

Allehanda allmänna talesätt och självklara dagligheter användas för att späda ut den droppe faktisk upplysing, som anses utgöra skälig dos för den kära allmänheten.

Tänker man efter bedrives det här hemlighetsmakeri i livets alla förhål­landen. Vi leka kurragömma med varandra. Skolflickor öka sin själv­känsla genom att hitta på en hemlig­het, som de dela med sin bästa vänin­na. Affärsmännen vaka över sina brev och böcker för att icke konkurren­terna skola få nys om deras transak­tioner, utrikesministrarna gå omkring med förseglade läppar.

Och i grund och botten leka vi kurragömma med oss! själva också. Ingen törs vara är­lig mot sig själv. Ingen törs visa sig för sig själv, så rälig som han är. Ur självkännedomens droppflaska låta vi självkännedomens droppflaska låta vi den beska drogen droppa med stor för-siktighet ned i mängder av den soc kerlag som vår självkänsla tillhandahåller.

Så sträcker sig det här smusslet från vår personlighets innersta sfär ut till det mest opersonligas periferi. Vi sätta upp skyltar och fasader, avsedda att vilseleda. De som ha makt nog därtill bygga Potemkinbyar och Potemkinskogar.

Det blir allt litet prydligare omkring oss på så vis. Ginge vi icke omkring förklädda, var och en kostymerad och maskerad med tanke på det intryck han önskar göra på de andra, bleve vi kanske skrämda av varandras fysionomier. Det är självbevarelsedriften som driver oss att snygga upp oss för varandra och för oss själva.

Nar det gäller utvärtes ting borde behovet att smussla göra sig mindre starkt gällande. Det är en världslig sak hur det förhåller sig med slika ting. Ibland är det dumt att vara allt förförtegen. I måttan ligger styrkan. En viss myckenhet av hemlighetsmakeri fördrages. När detta kvantum överskrides blir allmänheten misstänksam. Den vädrar något sjukt bakom försiktigheten. Aha, här är något, som måste döljas. Det står så illa till, att de inte våga yppa något alls. Tänk att det är på det viset.

Så går det, om man vrider om proppen i flaskan, så att ingenting droppar ned i glaset

Läs mer om Torgny Segerstedt här!

Demokrati 2.0

Som man bäddar får man ligga. Om man frågar runt bland folk ser man att väldigt många, skrämmande nog, inte tror på politiken eller på politikerna. Många ungdomar tycker politik är tråkigt och stelbent och tycker inte att man kan förändra något. och allmänhetens bild av en typisk politiker är inte heller speciellt smickrande. Som en släkting sa: ”de är bara korrupta fegisar allihopa som inte vågar stå upp för sin sak”.

Just tanken att ordet politiker har blivit en synonym till så vitt skilda saker som tråkmåns, korruption och fegis i väldigt många människors ögon, har jag funderat mycket över. Hur kommer detta sig?

Jag tror bristen på kontakt mellan människorna och politiken ligger bakom. jag menar: det är ju ännu så att man väljer parti, inte person, i första hand.

Dessutom har vi partipiskan. Att tänka FÖR självständigt premieras inte i partier.

Publicisten och liberalen Torgny Segerstedt varnade för detta redan på 20-talet och förutspådde att Europa skulle få stora problem på grund av att demokratin ännu hade stora brister. Det hade han ju minst sagt rätt i! Tankarna känns ganska moderna:

10/4 1915:

”Partibundenheten har vidare stärkts även genom det valsystem, som högern välsignat oss med. Valmännen tvingas att i främsta rummet rösta på ett partiprogram, möjligen i andra rummet på en människa.”

24/9 1924:

”Vi komma aldrig någonsin att få upp folket till valurnorna, så länge det förmenas att rösta på en människa. Låt allmänheten rösta för eller mot en viss person och den blir intresserad. Hur mycket man än predikar för människorna så låta de sig icke påverkas, förr än de få välja mellan personer. Svenska folket är icke partikluvet. Det frågar särdeles litet efter partier. Det har däremot sinne för personligheter. Gemene man begriper icke, senterar åtminstone icke, att partitillhörigheten skall sätta det sunda, oförvillade omdömet ur spelet och att det skall finnas lika många absoluta sanningar i alla frågor, som det existerar partier.”

29/10 1926:

”Det är inte lätt att säga huru en bättre ordning skulle kunna bringas å bane. I den mån bristerna höra samman med själva valprincipen äro de ett med folkväldet och kunna icke inom dess ram övervinnas. Det är måhända ett misstag, men nog tränger sig den åsikten gärna fram, att det proportionella valsystemet gjort sitt till för att tysta munnen på den allmänna opinionen.

Där fanns före dess tid ett visst levande samband åtminstone mellan bygdeopinionen och riksdagens andra kammare, som nu är i det närmaste borta. Det nuvarande valsystemet är som en tvångströja på både väljare och valda. De gå till sina uppbyggelsemöten och sina partikonklaver och finna där endast en mening företrädd.

Allt vad som rör sig därutanför angår dem icke.

De partilösa och de utestängda mindretalen kunna väsnas så mycket de orka, ingen tager ändå någon notis om dem. Här blir aldrig fråga om att sammanföra alla stridiga meningar och kivande intressen i någonting så samlat och helt att det kan förtjäna namn av allmän mening. Alla dessa politikens bålde riddersmän tro sig vara folkviljans bärare, medan de i stället borde vara dess skapare. Den gamle grötmyndige bonderepresentant, som man sökte nedtysta med en hänvisning till den allmänna opinionen och som därvid gav svaret: ‘Vad mena herrarne med den allmänna opinionen? I min valkrets är det jag’, gör sig här omigen påmint.

Han nöjde sig icke med att bära fram andras meningar. Han hade sin egen och han visste sig vara myndig nog för att göra den till andras. Han menade sig skickad till att skapa en opinion, och fråga är om inte denna uppfattning inrymde en skarpare blick på representantskapets förpliktelser och innebörd än den. som behärskar vår egen tid.”

10/7 1925:

»Vad som giver fallet Hellberg dess allmänna betydelse är att det illustrerar vårt nuvarande partiväsens mekanism. På en punkt har hr Hellberg en från sina valmän eller snarare från deras bossar avvikande mening. Därmed är han hemlös i partipolitiken., Partiläsarna börja genast orda om. hans avfall. Han har bytt parti. Det är ett meningslöst tal. Parti fänaden kan icke fatta att en karl kan bilda sig en individuell mening; åsikter äro enligt dess erfarenhet en av partiledningen tillhandahållen konfektionsvara. Då och då får den sys om och putsas upp, men allt individuellt är bannlyst och måste vara bannlyst. Egna meningar äro av den fadern djävulen. Då nu hr Hellberg besatts av denna högmodets ande, så måste han förklaras biltog i partipolitiken.”

30/11 1927:

”Efterspanar man anledningarna till detta otillfredsställande förhållande, skola utan tvivel flera sådana anträffas. Riktar man sin uppmärksamhet särskilt på den ständigt tilltagande stelheten i vårt politiska system, så är orsaken därtill icke svår att upptäcka. Den punkt, från vilken förkalkningsprocessen utgår och fortplantar sig, ständigt tilltagande i styrka, är utan all fråga vårt valsystem. Den rättvisans valmetod, som landet välsignats med, har blivit en tvångströja. Partiväsendet har slukat all form av självständighet inom de korporationer, som statens och kommunernas styrelse är anförtrodd. Söker någon handla, yttra sig eller rösta, så som hans eget personliga omdöme bjuder, utspys denne avfälling tvärt ur partividundrets käftar.”

Jag tänker på FRA-omröstningen när jag läser den sista meningen… Gör inte ni det också? Och beskrivningarna av att politiker i alltför hög grad inte formar opinionen utan följer opinionen (och partilinjen) är ganska träffande.

Demokrati 2.0

Vi behöver en ”demokrati 2.0” en uppgraderad variant av demokrati för 2000-talet och informationssamhället,anser jag. En demokrati där man väljer personer och inte partier i första hand och som inspirerar folk att delta i politiken.

En demokrati för medborgare, inte bara väljare som förväntas lägga valsedlar i ett kuvert vart fjärde år och sen inget mer…

Man kanske borde kunna rösta på flera personer vid val (3 röster till alternativ 1, 2 till alternativ 2 och en till 3.an). Man borde kanske kunna bli medlem i flera partier

Desutom måste politiken ut bland folk genom sociala medier och genom att synas på gator och torg.

Och initiativkraft och självständghet premieras, inte nedtryckas!

Eller vad anser ni? Hur skapar vi demokrati 2.0?

(Läs mer om Torgny Segerstedt under rubriken Liberal historia.)


			

Torgny Segerstedt om det barbariska med svält och fattigdom!

Nåt av det mesta absurda jag vet är historierna om hur den amerikanska staten brände säd under den stora depressionen under 30-talet, trots att amerikaner svalt. man gjorde så för att hålla uppe priset och ”rädda” bönderna. Torgny Segerstedt använde det som exempel i en kolumn 1938 om det absurda att människor svälter. Liberal som han var såg han staters galna politik som en stor orsak till svälten.

Som visat i Torbjörn Jerlerup blogg...

Torgny Segerstedt 1876-1945

Det påminner mig om Martin Luther Kings ord 1967. Att en dag kommer folk att läsa sina historieböcker och förfäras över att man ens tillät svält i världen på 1900-talet. Svält kommer en dag att ses som lika barbariskt som kannibalism, slaveri och nazism, sa han.

Jag håller med!

Svälten i Somalia och Etiopien är en sån galenskap. Orsakad av galna politiska beslut. jag är INTE imponerad över hur stater betett sig på Afrikas Horn.

Men mest av allt förfäras jag av att experter i nära 8 månader vetat om att det skulle bli svält i Nordöstra Afrika i år, men staterna, och FN, gjorde inget förrän nu på sommaren. Då katastrofen redan drabbat området och människor dött…

Ja det är våra ”hjärtslag som bestämmer kompassens riktning”… Det vi har i hjärtat bestämmer vad resultatet ska bli för miljarder människor för kommande generationer!

/Torbjörn Jerlerup

Idag, fredagen den, 28/10 1938, GHT: Kabeljo

(Kabeljo är en sorts torsk.)

Alla ha vi grinat åt den ålderstigna historien om kabeljo. Kabeljo lär man sig som bekant att uppskatta vid mognare år. Somliga förbliva i detta stycke infantila till döddagar. Barn uppskatta aldrig delikatessen ifråga.

Nå för att efter denna vidlyftiga inledning komma till anekdoten, så förtäljer den, att mamman sade till den lille gossen, i vars mun de små kabeljo-tuggorna växte till hela kabeljo-balar: ”jag vet en liten fattig gosse, som skulle bli så glad, om han finge den mat, som Du sitter och petar i”. Då rördes den lille gossens hjärta och han sade: ”Mamma, om Du bara säger, var den gossen bor, så skall han få det här”.

Min hund fick sin goda gröt, men rynkade på nosen och förklarade sig icke ha någon mataptit Och jag förehöll den alldeles som mamman i anekdoten, att mången liten fattig hund skulle vara salig, om han finge sådan gröt kokt på opolerade risgryn. Då såg kräket  eftersinnande på mig, såg länge och allvarligt. Vi känna varandra så bra, att vi kunna läsa varandras tankar. Jag läste: Hund sade du, Nu är Du dum igen. Jag mår inte bra. Du känner väl att nosen är het. Annars skall jag säga Dig att det finns tusen, ja miljoner, tvåbeningar, som skulle kasta sig över den gröten om de kunde få den. Tänk efter hur Ni  ställt till för Er.

Kräket viftade överseende på svansen och promenerade ut. jag stod kvar och tänkte, ja det var, Gud hjälpe, nog sant hur många millioner människor hungra icke i denna stund här på jorden. Tankarna överfara Spanien. De mönstra da olyckliga utstötta I Donauländerna. De sopa fram över Rysslands vidder, genom Asien till Kina. Hur många hungra icke av de hundratals miljoner, som äro utströdda över denna Jordyta.

På andra ställen sitta människor och gräma sig över Jordens givmildhet. Hon ger överflöd av allt. Säd förstöres emedan det är för mycket av varan. Överenskommelser om produktionsinskränkningar träffas allestädes. Det får icke salubjudas för mycket av några förnödenheter. Priserna miste hållas uppe. Efterfrågan är för liten. Det enda för vilket ingen begränsning ifrågasittes, är rustningarna. De bedrivas med febril hetsighet.

Skulle man tvivla på människosläktets naturliga höghet, bör en stunds begrundande över hur förnuftigt vi inrättat oss skingra tvivlen. Vi äro skapade till Guds beläte. Och trevliga beläten har vi blivit.  En mild försyn leder oss varliga rätt, när vi tveka om den rätta vägen. Allting blir därför ändamålsenligt och förnuftigt i vår tillvaro. Det är först och sist hjärtslaget som bestämmer kompassnålens inriktning.

Jag rycker upp mig ur funderingarna och traskar aftar hundan. Trädens lövverk har glesnat. Det är liksom ljusare och rymligare utan att än vara ännu vara naket. Marken är strödd med rödgula blad. Ingeting är mer tagande än denna höstdager. Där finns allt: förgängelsen, rymden, stillheten.

För länkar till alla artiklar i denna serie: kolla här: Liberalism och humanism i kristider…! 

Där finns länkar till övriga artiklar om Torgny Segerstedt!

Torgny Segerstedt om rasister och rasbiologer

I måndags blev jag glad… Då upptäckte jag att liberalen Torgny Segerstedt faktiskt ogillade rasbiologin och skrev några skarpa ord mot det 1941.

Torgny Segerstedt

Torgny Segerstedt 1876-1945

Det kanske inte låter så konstigt, kanske ni tänker, men det var tyvärr så att de flesta från progressiva kommunister, till de mest liberala liberalerna, och sociala Socialdemokraterna samt de mest konservativa högerspökena gillade rasbiologi på 1930- och 1940-talet. T.ex- röstades de rasbiologisa lagarna igenom 1935 och 1941 utan att en enda riksdagsman (!) röstade mot.

Att min favorit liberal var mot rasbiologin bådar gott! Det är bra! Nu ska jag bara leta rätt på fler som höjde sin röst mot det rasbiologiska struntpratet!

På Måndag 15/9 1941, skrev Torgny Segerstedt detta i GHT, Göteborgs handels och Sjöfartstidning:

En lekman undrar om icke ganska mänga av de idéer som föras till torgs nu till torgs angående vår folkstock äro hämtade från växtförädlingens och kreatursskötselns domäner. Männikornas förhållande äro emellertid icke analoga med vare sig havreodlingens eller kreatursskötselns. Själsliga eller moraliska imponderabilia spela en avgörande roll i människors tillvaro…

Man kan inte behandla människan som en sorts havreodling eller kreaturuppfödning där man väljer de ”livskraftigaste” individerna och föder upp dem bara… Exakt motsatsen av vad rasbiologerna påstod.

För invandring

Det fascinerande är att han i samma artikel polemiserar mot invandrarmotståndarna. med tanke på att de som ogillade invandring också gillade karl den tolfte och andra ”storsvenskar” från en tid Sverige var ett imperium, måste jag säga att Segerstedt använder en bra polemik. ”Hörrö, ni, ni. Det imperium ni beundrar så mycket, skulle inte ha kunnat byggas utan invandrare ens…”

Oron för vårt folks framtida bestånd baserar sig på föreställningen om vårt land som ett slutet befolkningsområde. I verkligheten har det aldrig varit slutet. Här har fortgått en ständig in- och utflyttning. Det torde vara mycket få släkter, som icke ha främmande inslag. Vårt stormaktsvälde uppehölls till stor del tack vare de styrandes nit att till landet inkalla dugligt folk, var helst de påträffades. Hade den tiden bedrivit en autarkisk politik i fråga om befolkningens vidmakthållande, skulle vi icke förmått vare sig grunda eller vidmakthålla vårt välde…

För en annan artikel om rasbiologin i Sverige och Norge:klicka här!

För länkar till alla artiklar i denna serie: kolla här: Liberalism och humanism i kristider…! 

Där finns länkar till övriga artiklar om Torgny Segerstedt!

Torgny Segerstedt: liberalism i våldets tid…

Vad är det för mening med att lyfta fram en person som dog för över 65 år sen, som förebild för idag? Därför att i en allvarlig kris sätts en persons ideer och tankar på prov, och en persons hela moraliska hållning och därför finns det mycket att lära, idag, av personer som stod upp mot diktatur, våld och terror. De är bra förebilder som försöker stå raka i ryggen medan så många andra hukar sig, rädda för vad våldets makter ska göra.

Torgny Segerstedt 1876-1945

”Vi ha lärt oss att en lögn bara behöver upprepas ihärdigt för att de svaga hjärnorna skola upphöra att göra motstånd mot den. Vi ha fått lära oss att ett plumpt slagord kan bedöva tanke förmågan hos dem, som icke idas taga reda på en sak. ”

Läs mer om varför jag publicerar denna artikel ur GHT skriven av Torgny Segerstedt här: Liberalism och humanism i kristider!

Torgny Segerstedt: Idag, 28/3 1938, GHT

Man har väl strängt taget icke rätt att tala om mening och ändamål såsom krafter, vilka innebo i och dirigerande vår mänskliga tillvaro. Som en tankens hjälpkonstruktion må det oaktat begreppen kunna användas; hela ställningen kan ju tagas ner igen, när valvet är slaget.

Vad kan man då finna för mening i det som nu sker? Ett återfall i råhet pågår. Det har sitt centrum i ett folk, som tidigare gav ovärderliga bidrag till kulturutvecklingen. Det finner genklang hos alla, vilkas sympatier höra framgången till, alldeles likgiltigt i vilken riktning den går eller med vilka medel den vinnes. När omslaget kommer äro dessa de första att gno för brinnande livet över till andra sidan och kasta sig med näsan i gruset för dem. Råheten vinner också genklang hos alla dem, vilka aldrig bragt det till en personlig utveckling, utan stannat vid det stadiet. där man endast tjänstgör som resonnansbotten för de ljudvågor, som tillfälligtvis skalla i tiden.

Våldets makter kunna hejda framåtakridandet, de kunna rasera vad som byggts upp, de kunna tvinga skarorna att tåga tillbaka till forna tiders råa livsformer. Vad som sker giver vid handen, att detta är möjligt. visar också, att det kan byggas ideologi på förtryck, och allsköns gemenhet. Vi ha lärt oss att en lögn bara behöver upprepas ihärdigt för att de svaga hjärnorna skola upphöra att göra motstånd mot den. Vi ha fått lära oss att ett plumpt slagord kan bedöva tanke förmågan hos dem, som icke idas taga reda på en sak. Deras föreställningar följa alltid det minsta motståndets lag. Den allmänna moraliska avtrubbning och den allmänneliga fördummelse som inträtt breda sin skymning över västerlandet.

Men ett kan våldet och dess tvillingbroder, bakåtsträveriet, icke åstadkomma: nyskapelse. Det ligger i deras väsen att trampa ner. Intet spirar, där de satt sina hälar. Där friheten strypts, tiger tanken. I en dunstkrets tung av räddhåga, angiveri och förtvivlan, tändes icke tankens gnista. Gör den det, framkallas en explosion.

Våld och förtryck kunna intet skapa. De äro sterila. De förmå icke heller dräpa den avlandets kraft som finns i människors hjärtan och hjärnor. Den driver ständigt på nytt viljans och vettets broddar att skjuta upp ur mullen. Den må trampa ned så ofta som helst, den upphör icke att komma. Dess groddar och knoppar bli härdigare och härdigare. Till sist nödgas ofruktbarhetens makter att giva upp striden.

Känslan av maktlöshet ligger bakom deras frenetiska kamp mot den humanitet, vars fiende de äro av begynnelsen. Förtryckarna drivas av räddhåga att fara fram som de göra. De veta, att deras tid blir kort. De likna denna Dianas offerpräst i Nemi helgedom, vilken natt efter natt gick runt det heliga trädet med draget svärd. Vilken stund som helst kunde en annan förrymd slav komma i akt och mening att döda präaten. Nådde han sitt syfte, blev han den dödes efterträdare i ämbetet och fick i sin tur gå på vakt mot sin mördare. Så driver skräcken förtryckarna. De ha icke ett lugnt ögonblick. Bakom allt deras skrävel lurar rädslan.

Vad är då meningen med detta skräckregemente, med råhetens och dumhetens övermodiga framfart? Det är att härda framåtskridandets krafter. De voro på väg att mista sin egenart Framgången lät allsköns slagg avsätta sig på dem. Viljan slappades. Nu smältes slagget i ugnens hetta. Det härdas till stål. och bakåtsträveriet, råheten, dumheten, riva i sin ilska ned, och bereda plats för det nya och bättre samhälle som de uppbyggande krafterna skola resa på den undanröjda tomten.

Den kraft, som skapar segrar alltid. Dödens sändemän kunna slå ihjäl individuella bärare av den kraft som är livets, aldrig livet självt, aldrig dess obetvingliga skeparmakt. Livet, det är godhetena och rättens, skönhetens och tankens källsprång. Dårar äro de som tro sig kunna täppa till dess flöden. Ångestens eviga fördömelse väntar dessa, som under skrävel och stora later söka skyla den skräck som slagit sina klor i dem. De veta, dessa som agera herrar i rampljuset, att ridån snart skall falla för den ohyggliga komedi, som de uppföra.