Barnhemsbarnen och övergrepp efter 1980

Vi läser i Aftonbladet att de som vanvårdats som barnhemsbarn och fosterhemsbarn ska få ersättning. Rätt så, allt annat vore skam!

Men detta är bara början på det arbete som måste göras.

* Nu måste vi utreda ordentligt HUR detta kunnat ske, och varför ingen reagerade på alla varningar som kom.

* Och vi måste ta reda på hur vi undviker att begå dessa misstag framöver!

* Övergreppen IDAG måste stoppas och utredas (utan skygglappar).

* Och ALLA drabbade måste få ersättning!

Vi har skrivit om det tidigare och kommer att skriva en hel del om dessa fyra  punkter framöver.

Vi läste detta på MYNEWSDESK igår:

Vanvårdsutredningen har glömt nutidens barn!

2011-09-27 15:30

Han fick sin ADHD-diagnos när han var 12 år. Redan när han var spädbarn misstänkte föräldrarna att något var fel och hela hans uppväxt och skolgång blev kantad av raseriutbrott, utanförskap, missförstånd, mobbing och till och med misshandel. Till slut blev situationen ohållbar för föräldrarna och man tog beslutet att placera honom på hvb-hem. Då var han 13 år och året var 1999.

Anders Nissas minns när han ringde hem till sina föräldrar och sa:
Om ni inte tar mig härifrån kommer jag att ta livet av mig!” Och det hade jag gjort, säger han då han berättar för ett gäng ungdomar på en ungdomsgård i Mockfjärd om sin uppväxt och sin ADHD-diagnos. Han fortsätter:

– De var inte kloka! Vi barn blev bestraffade för minsta förseelse och det handlade ofta om kollektiv bestraffning. Om ett barn inte hade ”skött sig” så kunde flera stycken bli inlåsta utan mat en hel kväll! Det var väldigt vanligt att man lade barnen i rygglås och tryckte ner dem i gruset… Det var helt….. sjukt! Jag var bara där under ett halvår! Tack och lov hade jag föräldrar som lyssnade och trodde på mig så jag fick flytta tillbaka hem! Tänk er själva att vara ifrån sina föräldrar i 3 veckors tid när man är 13 år – för så var det… Vi bodde där 3 veckor i rad och sedan fick vi åka hem (om vi hade ”skött oss”) under helgen. Oftast fick vi inte ens ringa eller ta kontakt med våra föräldrar – jag tror det fanns någon slags telefontid, men det berodde på vad man hade för anledning att ringa hem…

Jag är inbjuden till Anders föreläsning. Ryktet att ”någon” har skrivit en bok om ”Det aktuella hvb-hemmet” har nått honom så han skriver ett mail till mig och bjuder in mig till sin föreläsning. Idag är Anders 26 år. En lång, stilig ung man som ger ett väldigt lugnt intryck. Han är gift och har ett bra arbete.

Det finns egentligen ingenting längre som förvånar mig om hur barn och ungdomar blivit behandlade på ”Det aktuella hvb-hemmet”. Det som gör mig mest brydd nu är att jag har så svårt att förstå varför de barn som blev placerade före 1980 får så stor uppmärksamhet medan de som varit placerade efter 1980 ända fram till idag inte ens nämns i sammanhanget… Jag brukar säga att när jag började min tjänst på ”Det aktuella hvb-hemmet” var det som att kliva 100 år tillbaka i tiden. Jag jobbade där år 2004!

Utvecklingen har inte gått så väldigt mycket framåt sedan början av 1900-talet på många hvb-hem! Om ni inte tror mig kanske Barnombudsmannens rapport ”Bakom fasaden” om hvb-hem i Sverige kan övertyga er! I en debattartikel i DN efterlyser han, liksom jag upprättelse för samhällsvårdade barn i nutid! De finns – här och nu! Och är i allra högsta grad levande! Ge åtminstone DEM upprättelse innan även det är för sent!

Vanvård och osynliggörande: Hur stärker vi barnens rättigheter?

Vanvårdsutredningen har lagt fokus på missförhållanden som rör barn i fosterhem och barnhem. Det är bra! Ni som följer vad jag har skrivit om saken (se länkarna på botten av sidan) kan se att jag betonar att ersättningarna måste betalas ut och att en ordentlig utredning måste göras om vad som hände med alla varningar om övergrepp. Men det viktigaste av allt är attt man undviker framtida övergrepp och om det ska jag skriva här. Jag anser att vi behöver börja ta debatten om hur man stärker BARNS rättigheter.

Utredningarna har fastställt att staten var den ansvariga parten för övergreppen mot barnhemsbarn och fosterhemsbarn. Det är juridiskt sett helt korrekt om man kollar lagarna som har gällt under alla åren. Socialstyrelsen och regeringen hade det övergripande ansvaret. Så därför ska ersättningen komma från staten.

Men det finns en annan poäng med skadestånd. Nämligen att vi behöver skapa metoder för att förhindra övergrepp framöver och sätta stopp för andra övergrepp som pågår än idag. (T.ex mot funktionshindrade.) Där kan ett system med skadeståndskrav betyda mycket. Om man riskerar domstolsstraff, att bli prickad och att ens myndighet måste betala böter skärper även tjänstemännen till sig. Speciellt om man kombinerar det med nån sorts lag om skärpt tjänstemannaansvar, så man kan komma åt tjänstemän som agerar fel. Det måste få tydliga konsekvenser för tjänstemän och myndigheter som beter sig fel.

Genom att ge ersättningarna nu skapar vi precedens för att ge ersättningar även i framtiden.

Liberalism och barns rätt

Den liberala traditionen, som kommer från John Stuart Mill och andra tänkare, har alltid skilt mellan vuxna och barn. För vuxna gäller principen så lite tvång och regler som möjligt, men barn måste skyddas på ett annat sätt, menade John Stuart Mill. Mill var för skolplikt för barn, en princip som han menade skulle gälla vare sig föräldrarna ville att barnet skulle gå i skola eller inte. Anledningen var att samhället måste skydda  barnets rättigheter som ”adult-in-being”, dvs som en som kommer att bli vuxen och erhålla samma medborgarrätt som vuxna. Av samma anledning var Mill för arbetsrättsliga regleringar i samhället med lagar om arbetstider för barn, detta oavsett vilka kontrakt som skrivits, och oavsett hur mycket föräldrar, samhälle eller privata intressen ansåg att barnet borde jobba.

Detta var 150 år sen. Liberalismen, och mänskligheten, har utvecklats en hel del sen dess. Idag är det barns rättigheter som egna subjekt, som egna individer som måste stå i fokus för debatten. Men jag vill betona att Mills tänkande om barns rätt som ”adults-in-being” faktiskt är mycket relevant än idag.

Barn har rätt till en bra skolgång, till hjälpmedel, socialtjänst, sjukvård, boende, och en trygg tillvaro, både som egna subjekt och som adults-in-being. Det är en garant för deras rätt som barn att slippa förtryck och deras framtida rätt som myndiga medborgare att HA SLUPPIT förtryck. Om vi tror på myndiga människors lika rättigheter och frihet så måste alla ha rätt till sådant som en bra skolgång, eller bra sjukvård och handikapphjälpmedel. Utan en sådan grundtrygghet blir allt prat om myndiga människors ”lika rättigheter” och ”frihet” bara tomma ord… eller ordbajseri för att prata ren svenska.

En rättighet utan möjlighet inte är en rättighet utan bara tomma ord. Ordet möjlighet betyder det som det står: att lika rätttigheter också innebär lika möjlighet att skaffa välstånd, utbildning, bostad, etc i ett modernt samhälle.

Vad bör man då göra?

Vi i Liberaldemokraterna har ett förslag om att skapa en barnbalk i lagboken. Det gillar jag. Barns rättigheter måste lyftas fram extra mycket eftersom de är ställda under förmyndarskap och ett sätt att hålla fram barns särställning är genom en barnbalk. Sen kan man dessutom införa barnkonventionen i lagen om man vill, eller formulera med egna ord vilka rättigheter barn har som barn och som kommande myndiga medborgare.

Ett förslag som kanske är extra aktuellt idag, som Liberaldemokraterna föreslår, är att barn ska ha rätt till egna juridiska ombud (på samhällets bekostnad) i alla tvister som rör dem. dagens debatt om fosterhems- och barnhemsbarnen visar betydelsen av detta. Vi måste se till att omhändertaganden som sker verkligen är befogade och att barns rätt till frihet, personlig utveckling och säkerhet tillgodoses.

Dessa ombud bör också få som uppgift att göras någon form av uppföljning. I debatten om barnomhändertagandena har det visat sig att just kontrollen efter ex. fosterhemsplaceringen har brustit. Om barnet fortsätter att ha ett juridiskt ombud ökar sannolikheten att man upptäcker vanvård. Dessutom är det ovärderligt vid vårdnadstvister.

En sak som ett ombud skulle kunna rätta till är missförhållandet att pappor i mindre utsträckning än mammor får vårdnaden av sina barn. Men givetvis måste förälders rätt till barn åtföljas av skyldighet. Föräldrar som inte tar ansvar för sina barn ska givetvis inte heller ha vårdnaden.

Även integritetskränkningar från polis och myndigheters sida mot barn måste stoppas. Det görs genom att höja barns juridiska status med en barnbalk. Polisen kan idag visitera, fängsla och utföra kissprover på barn utan medgivande av vare sig föräldrar eller att underrätta sociala myndigheter, och det anser vi är helt fel.

Speciella ungdomsdomstolar bör också införas så inte omyndiga ställs inför samma domstolar som myndiga.

Barnkonton är ett annat förslag vi lagt fram och som även andra debattörer, som Jan Rejdnell, pratat mycket om. Dvs att barnbidrag (etc) ska placeras på ett speciellt konto som inte räknas in i familjens övriga inkomster. Tanken är att dessa pengar ska hjälpa till att täcka barnets behov och en skälig levnadsstandard.

Vid indikation på att kontot ej fullt ut kommer barnet till nytta ska de sociala myndigheterna, om möjligt i samråd med barnet men alltid utifrån barnets förutsättningar, utse en ny lämplig förvaltare av kontot. Detta skulle trygga alla barns ekonomiska situation oavsett föräldrarnas ekonomiska nivå.

Skolorna. Liberaldemokraterna gillar valfrihet. Vi vill ersätta skolplikten med en läroplikt och därmed göra det lättare för friskolor och hemundervisning. Men även här gäller principen om barn som blivande medborgare. Regleringar och kontroll för att garantera att barns rättigheter tilgodoses (med ett minimum av ingripanden i skolans eller hemundervisares arbete) behövs. Dessutom anser jag att det behövs någon sorts kontaktpersoner i skolorna som barn kan prata med. Dessa får inte vara anställda av skolan och måste komma utifrån. Vid mobbing, t.ex, är det ofta så att mobbade barn inte ens vågar prata med skolkuratorer eftersom de är en del av skolans personal.

Barn-ungdom och vuxen. Vi föreslår dessutom att tre huvudsakliga nivåer införs för att juridiskt hantera sådant som straffmyndighet och annat. Dvs barn, ungdom och vuxen. Det betyder inte att alla rättigheter ska läggas just vid 13 och 18 år. 13 åringar anser jag inte vara mogna att köra moped, t.ex.

Barnhus. Dessutom är det en bra idé att ha speciella barnhus för barn som misshandlas eller utsätts för övergrepp.

Andra idéer. Det finns andra idéer. Men både idéerna i och utanför Liberaldemokraterna kan lätt infogas i de två koncepten: barnbalk och barnkonto.

Framtiden då… Jag har personligen några idéer också…

Sen anser jag personligen att frågan om ungdomars rättigheter kommer att dyka upp mer och mer i framtiden. Kravet på sänkt rösträttsålder lär säkert fler föra fram. Speciellt eftersom omyndighetsförklaringen togs bort 1989 vilket betyder att icke läs- och skrivkunniga psykiskt handikappade personer med en 5-6 årings mentala nivå får rösta men inte en 14 åring med en 20-årings mentala nivå.

Förr eller senare kommer sådant som det i exemplet ovan eller frågan om barns rättigheter, att leda till ett krav på sänkt rösträttsålder är jag övertygad om. Hittills har Liberaldemokraterna sagt att det ska vara 18års gränsen som ska gälla. Personligen av en annan åsikt och anser att man stärker barns rätt genom att sänka åldern för rösträtt.

Dessutom anser jag att tjänstemanna ansvaret måste kombineras med en sorts ”lex sarah” för tjänstemän. Dvs tjänstemän ska, på ett sätt som följer strikta regler, ha plikten och RÄTTEN att anmäla missförhållanden inom sina myndigheter.

Det behövs andra idéer också!

Jag ska läsa några rapporter som kommit ut det senaste året och återkommer i detta ämne. Men undrar. Vilka idéer har ni? Hur stärker vi barns rättigheter?

PS

Sen anser jag att det behövs en kommission för mänskliga rättigheter i Sverige också. Men det ämnet återkommer jag till separat.

Teologin bakom barnaga: en straffande husfader och en straffande gud…

Efter att en sjuåring dödats av fosterföräldrar som agade barnet har debatten kommit igång i USA om aga i hemmen. En bok har hamnat i fokus för debatten, eftersom de återfanns hos paret som dödade sitt fosterbarn, nämligen  Michael and Debi Pearls bestseller,  To Train Up a Child.. Sverige förbjöds barnaga genom två lagar, 1966 och 1979. 1858 kom en lag som förbjöd familjens husbonde att aga vuxna (tjänstefolk såväl som sin hustru). All husaga förbjöds definitivt 1920 då husbondens rätt att aga minderåriga anställda (pojkar under 18 och flickor under 16 år) avskaffades. Aga i skolan förbjöds 1958. Men än idag förekommer aga i stora delar av världen. I USA t.ex. är aga tillåtet och i Sydstaterna är skolaga tillåtet än idag.

Jag har funderat lite över vilken guds- och människosyn personer som förespråkar aga har. Jag ska kika lite på det här. Men först argumenten för barnaga så som Pearl beskriver dem.

Never reward delayed obedience by reversing the sentence. And, unless all else fails, don’t drag him to the place of cleansing. Part of his training is to come submissively. However, if you are just beginning to institute training on an already rebellious child, who runs from discipline and is too incoherent to listen, then use whatever force is necessary to bring him to bay. If you have to sit on him to spank him then do not hesitate. And hold him there until he is surrendered. Prove that you are bigger, tougher, more patiently enduring and are unmoved by his wailing. Defeat him totally. Accept no conditions for surrender. No compromise. You are to rule over him as a benevolent sovereign. Your word is final…

The guilt burdened soul cries out for the lashes and nails of justice. Your child cannot yet understand that the Creator has been lashed and nailed in his place. Only the rod of correction can preserve his soul until the day of moral dawning…

The parent holds in his hand (in the form of a little switch) the power to absolve the child of guilt, cleanse his soul, instruct his spirit, strengthen his resolve, and give him a fresh start through a confidence that all indebtedness is paid.

A child properly and timely spanked is healed in the soul and restored to wholeness of spirit. A child can be turned back from the road to hell through proper spankings. “Withhold not correction from the child; for if thou beatest him with the rod, he shall not die. Thou shalt beat him with the rod, and shalt deliver his soul from hell (Prov. 23:13, 14). (p. 44)

Dessa citat ovan har hämtats från paret Pearl. Det finns en del bra hemsidor för den som vill följa debatten MOT Pearl och barnagan i USA. http://whynottrainachild.com rekommenderas främst, den sidan har mycket material mot paret Pearl. Citaten ovan är hämtade därifrån. Elizabeth Ester har skrivit mycket. One minions opinion frågar varför man ska följa en gud som tillåter misshandel. Den här artikeln om Pearl rekommenderas också.

För att inget ska tro att detta är ett ”kristet” fenomen citerar jag en av tusentals sidor på nätet med ”muslimska” argument för barnaga. Islamweb.net:

Using advice and guidance often gets better results than using other methods. As for physical punishment, it is not absolutely prohibited nor is it absolutely lawful. In fact, the cultivator might, at some point, need to use physical punishment when other methods are fruitless. But this punishment should be within the conditions set in Islam. It should be intended to educate, not to avenge and should not be abusive and not cause breaking a bone.

Beating children was mentioned in a narration in which the Prophet said: ”Order your children to pray at the age of seven and beat them (if they neglect it) at the age of ten.” This narration was reported by Ibn Daawood from ‘Abdullaah Ibn Umar .

Allaah Knows best.

(Se även här)

En agande gud

So far so good, men vilken gudssyn och människosyn ligger bakom barnaaga?

Den kan sammanfattas ganska enkelt. Så som de ser föräldraskap, så ser de på Gud och människorna. De har skapat en gud till sin avbild. Den guden vill ha lydiga troende som följer reglerna och ritualerna, som lyder deras påbud om vad som är moraliskt. För att få oss människor att lyda straffar de oss och plågar oss. Och om vi ändå inte lyder efter att ha straffats så förkastar denna guden oss och slänger in oss i den eviga elden.

Så ser de på familjen och faderskapet också. Fadern styr i familjen och så som husfadern beordrar, så skall alla göra. För att uppfostra barn (och hustru om det behövs) får fadern bestraffa och korrigera, helst med aga. Är barnet riktigt olydigt kan man förkasta det helt under tonåren, då ska barnet brinna i helvetet.

Den som vill se vilken gudssyn paret Pearl har kan gå in på deras hemsida.

kan det vara så att barnaaga är en logisk konsekvens av konceptet den stränga, vredgade guden, den dömande guden och den gud som vill ha offer, riter, lyndnad och kontroll? Eller sett på ett annat sätt, är den guden ett resultat av ett patriarkiskt samhälle med strikt uppdelning i rätt och fel och som leddes av män med kontrollbehov? vad kom först, hönan eller ägget?

Innan man fördömer religioner rakt av för galenskaper som de paret Pearl står för bör man fundera på  hur ett samhälle blir med en annan gudssyn, och hur en religion blir med en annan familjesyn.

Det är ingen slump att ju mer vi skrotat konceptet den dömande, vredgade guden och ersatt den med en idé om en kärleksfull gud, ju mer har religioner förändrat sin syn på hur en familj ska se ut.

Istället för att döma ut hela religioner som man tycker är problematiska, kan man stötta de i religionen som har en gudssyn som inte är dogmatisk och dömande, utan istället kärleksfull. Idén om den kärleksfulla guden/gudarna som inte dömer och straffar står i direkt kontrast med en gudssyn som förspråkar aga, straff och hat. 

Dialog är alltid bättre än totalt fördömande. Speciellt efetrsom inte ALLA i en religion delar galenpannors syn på Gud och människan..

Fosterhemsbarnen sviks igen!

Maria Larsson och regeringen fortsätter att svika barnhemsbarnen och fosterhemsbarnen. Barn som LVU omhändertogs vanvårdades och fick lida enormt. Varningar kom gång på gång men regeringarna och politikerna struntade i varningarna och förlöjligade SYSTEMATISKT alla som varnade. Nu har en serie statliga utredningar fastställt att omfattande vanvård förekommit. Det har bestämts att man ska ge de vanvårdade barnen en ursäkt. Men nu sviker Maria Larsson (Kd) dem igen genom att dra ut på tiden för ursäkten.

Michael Gajditza har skrivit om det här!

Det är bra att man vill ge bistånd och stöd till de drabbade. Men det är inte nog. Frågan ”VARFÖR” måste besvaras också. Lagarna var fel och sociala myndigheter misskötte ofta sitt jobb och inget av regeringarna, OAVSETT PARTIFÄRG,  trots varningarna! DET är det viktigaste att utreda, och det NU, innan de som protesterade mot vanvården är döda!

Men det har regeringen, med barnministern Maria Larsson som ytterst ansvariga, uttryckligen FÖRBJUDIT! Vad är de rädda för? Att de politiska partiernas smutsiga byk kommer att hängas ut?

 

Myndighetsmissbruk i olika former sker än idag. Ska vi lära oss nåt av historien eller bete oss som åsnor och upprepa misstagen gång på gång?

Läs mer här: Att lära av historien, samt Vanvård i social barnavård: ”kinder gulag” , Vanvård i social barnavård under 1900-talet samt Barnombudsmannens brev och Skjut inte på pianisten!

 

 

Moralpaniken om barnporr når Nintendo

Nintendo stoppar ett Familjespel, Dead or Alive, med animerade bilder, med motiveringen att det kan tolkas som barnporr. Det finns nämligen några 17-åriga figurer med i spelet som tydligen kan fotograferas i lättklädda i spelet. Aftonbladet skriver:

– Det finns för närvarande ett rättsligt fall gällande bilder i manga-stil, som i en nära framtid kan komma att nå Högsta Domstolen och ha viss bäring på den här frågan. I vilket fall som helst har Nintendo inga planer på att officiellt distribuera spelet i Sverige.

Kontroversiell dom

Rättsfallet Nintendo refererar till gäller översättaren Simon Lundström, som ifjol dömdes för innehav av ”barnpornografiska” manga-bilder. Den mycket kontroversiella domen har ännu inte prövats av Högsta Domstolen.

”Dead or alive”-serien har alltid varit känd för sin extremt tydliga sexualisering av de kvinnliga karaktärerna. Det första spelet väckte uppmärksamhet genom att det lät en välja huruvida man ville att de skulle ha studsande bröst eller ej.

I ”Dead or alive: Dimensions” är tre kvinnliga slagskämpar under 18. Problemet sägs vara att de förutom att slåss även förekommer i spelläget ”Figure mode”, där man får klä upp och fotografera valfri karaktär i olika poser. Uppenbarligen har Nintendo tolkat detta som en sexualisering av dem – vilket, om rättsväsendet skulle vara av samma uppfattning, innebär att alla i Sverige som innehar ett exemplar av spelet kan fällas för ringa barnpornografibrott.

”Dimensions” har genomgående fått ett positivt mottagande internationellt.

Vi återkommer inte med en recension.

Nu är jag rädd… Vad fan håller de på med?!

Gå med i en FB-grupp mot censur av serier! 

Gå med i Liberaldemokraternas FB-grupp!

Vad hände Johanna Sjödin i lördags, och varför?

Jag har läst Johanna Sjödins blogginlägg om hur vakterna vid T-banan hanterade henne i lördags. Jag följer detta mycket noga och skriver detta blogginlägg så att rätt folk ska veta att de har ögonen på sig. Johanna har många vänner och många vill nog ha en förklaring från SL, vaktbolaget och polisen!

Johanna SjödinLäs vad hon skriver om hur hon blev behandlad av vakterna och polisen här: 

http://johannasjodin.se/2011/05/19/lob-har-blivit-ett-satt-att-straffa-buset/ 

Jag lovade ordningsvakterna att gå vidare med ärendet och det har jag också gjort. Jag har polisanmält frihetsberövandet, övervåldet, fått skador dokumenterade på sjukhuset och berättat vad jag varit med om för olika personer. Det är otroligt viktigt för mig att ordningsvakter inte kan komma undan med att godtyckligt frihetsberöva personer och gömma sig bakom att de druckit alkohol. Om de skulle frihetsberöva alla som hade samma berusningsgrad som mig i lördags, ja då skulle de tvingas att tvångsförvara de flesta personer som vistas utomhus och reser med tunnelbanan under helgerna. Att vara påverkad av alkohol är inget brott alls, men ändå behandlades jag som en brottsling.

Ordningsvakter och poliser har lärt sig att kunna ta för givet att komma undan med maktmissbruk och grova tjänstefel, men det är allas vårt ansvar att försöka arbeta för en förändring. Att inte låta oss skrämmas, utan istället göra missförhållanden och egna erfarenheter offentliga, det vore en bra början

Om du som läser detta var där och kanske såg hur ordningsvakterna behandlade mig, så får du mycket gärna höra av dig till mig på blogg@johannasjodin.se.

PS

Kontaktuppgifter till folk man kan maila till.

Wennerholms sekreterare: hakan.filipsson@politik.sll.se

Wennerholm: http://www.moderaterna.net/christer/kontakt/  

SL: http://sl.se/sv/Verktyg/Kontakta-oss/Skriv-till-oss/  

Vice VD: madeleine.raukas@sll.se

VD: Goran.Gunnarsson@sll.se

Läs även Erik Laakso och Damon Rasti samt Emil Isberg

Nyheter24 har moralpanik!

Ståhejet på Nyheter24 fortsätter. Alexander Bard försökte tydligen få en konstnär att publicera ett konstverk för  väcka opinion mot barnpornografilagen. Detta skedde i  en maildiskussion på en privat maillista. Detta har fått Nyheter 24 att gnälla på Bard i ett par veckor nu. 

Bard gör HELT RÄTT i att försöka väcka opinion mot barnporrlagen! Barnporrlagen är absurd som jämställer bilder på övergrepp mot barn med bilder på halvnakna seriefigurer! Jag anser att man aldrig får jämställa tecknade serier med bilder på riktiga övergrepp. Det är en SKYMF mot alla utsatta barn!

Det kan vara på sin plats att erinra sig vad mangadomen var. Uppsala tingsrätt ansåg förra året att bilder på påstått minderåriga fantasifigurer i påstådda sexuella situationer var barnporr. De klassade därför ett par dussin bilder, som en person i Uppsala ägde, som barnporr. Svea hovrätt bekräftade denna dom i vintras men tillade att några av bilderna som enligt tingsrätten var grov barnporr, i själva verket inte var barnporr.

Jag publicerar två av dessa bilder här. Om Högsta Domstolen tar tillbaka hovrättens bedömning och åter klassar dessa bilder som barnpornografiska, likt tingsrätten gjorde, kan denna blogg vara olaglig och jag kan dömas för barnpornografibrott!

Dessa seriefigurer ansågs alltså vara brottsoffer. Eller nåt…

Och medan myndigheterna och polisen lägger ner miljoner på att skydda seriefigurer utsätts riktiga barn för övergrepp. Barn som kanske hade kunnat skyddas om polisen utrett något annat än påstådda övergrepp på påstått minderåriga seriefigurer med svans.

Det är denna galna s.k. mangadom, som Alexander Bard velat bygga opinion mot. Nyheter24 tar ställning FÖR domen i mangamålet, och passar på att mobba Alexander Bard.

Låt oss läsa vad Nyheter24 skriver. De intervjuar Nuri Kino:

–  Jag har under flera år jobbat med de här frågorna och jag tycker det är galenskap. Bard har nog ingen kunskap om vad pedofili är. Det handlar om att när gränserna tänjs så eskalerar pedofilin. Förmodligen bidrar Bard omedvetet till detta. Jag har till och med sett dessa bilder och domen är rätt, säger Kino till Nyheter24.

– Jag är för yttrande- och tryckfrihet men det måste finnas begränsningar. Jag blev på riktigt förvånad. Det är pajkastning och vuxenmobbing, men det mest graverande är att det här handlar om barnporr, säger Kino.

Så, Kino och Nyheter24. Det är alltså barnporr att visa bilder på halvnakna, tecknade flickor med blått hår och svans?

Om någon håller på med vuxenmobbing just nu så är det inte Bard utan Nyheter24! Nyheter24 är patetiska!

PS

I Kalle Anka går knattarna med nakna framstjärtar, året om, har ni sett det? Dags att förbjuda!!!! MORALPANIK! Tänk på baaaaarnen!

Liberaldemokraternas hemsida finns på:

www.liberaldemokraterna.com

***

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

—————————————————-

Läs mer: No size fits all, sagor från livbåtenExpressenAftonbladetSnabbisenSvensk myndighetskontrollFarmor GunChristian Engström, SCABER NESTOR, Gothbarbie

Läs även andra bloggares åsikter om 

Debattartikel i SVD idag om skolkdebatten

Jag har en debattartikel i SVD idag om skolkdebatten och Jan Björklunds förslag att skriva in skolk i betyget.

Barn som skolkar gör ibland helt rätt! 

Jag har skrivit artikeln som Liberaldemokrat. De som är nyfikna på Liberaldemokraterna kan besöka vår hemsida som finns här! Kl. 18.30 ikväll är det Pub Liberal på Bysis, Hornsgatan i Stockholm. Dagens tema är skola (!) och pubens panel är medlemmar av olika politiska ungdomsförbund, bland annat vårt UNG LIBERAL.

http://www.liberaldemokraterna.com/

Imorgon röstar man igenom den nya lagen mot sexköp. En lag som kommer att stigmatisera sexarbetarna ännu mer än idag! Läs och sprid denna artikel om det:

http://www.liberaldemokraterna.com/2011/05/10/latsasliberaler-i-riksdagen-vad-sysslar-centerpartiet-med/

Länk: Kent persson

#prataomdet Idrottens skuggsidor…

Min morfar Albin Larsson och hans bror Ernst Larsson, var med och grundade den lilla fotbollsklubben IFK Höganäs 1923 om jag minns rätt. De sparkade boll på en äng vid det s.k. sandflyget i Höganäs. Min morfar har berättat varför han var med och grundade föreningen. Det handlade om att få ungdomen att kämpa på bollplanen istället för att slå varandra i skallen med knytnävarna. Det handlade om arbetarrätt, att få arbetarna att känna sig starkare så de kunde stå upp mot överheten. Det handlade om att få arbetare att fylla sin lilla fritid med nyttigare saker än att bara supa.

Sådana berättelser är idrotten full av. Kamratskap, laganda, personlig utveckling…

Det är ena sidan av myntet. Den andra är att idrotten lätt skapar en kultur av prestationshysteri, auktoritetsmakt och grupptryck, i såväl de grenar som utövas i grupp som de som utövas av individer. Det är ingen slump att nazityskland eller Sovjet använde idrotter som vapen för att kontrollera sin befolkning…

Det finns en skuggsida inom idrotten. Oftast pratar man om prestationskraven och dopingen, som denna skuggsida. Men det finns en långt värre skuggsida och det är grupptrycket och auktoritetstron.

Man pratar gärna om den sunda fotbollen, men mindre om ungdomsfyllor och grupptryck att visa sig vara en ”riktig man” eller ”kvinna”. Att få en grupp att gå i en riktning är på ett sätt nödvändigt, men innebär också faror, om man inte ser upp, samma med att leda en grupp. Under många år har man inte diskuterat skuggsidorna, det har gjort problemen värre.

Men idrotten har sina hjältar som nu börjar gå ut och prata om sånt som försiggår i idrottens skuggsida. De första homosexuella idrottarna har börjat komma ut… Och nu har Patrik Sjöberg och Yannick Tregaro gått ut i media och berättat om hur de utsatts för övergrepp av sin tränare. Det är modigt och MYCKET bra!

Men…

Tyvärr ropar man som vanligt på förbud och kontroll nu. Men lösningen på problemen är knappast krav på registerutdrag för att bli tränare. Hade det hjälpt Patrik Sjöberg? Viljo Nousiainen stod ju inte i belastningsregistren för pedofila brott!

Vad som behövs är att man vänder ut och in på skuggsidan, och inte idoliserar idrotten som man så ofta gör. Idrott är bra, men har sina problem också… Grupptryck, gamla unkna idéer om hur människor bör vara och snedvriden ledarskapskultur, samt galna prestationskrav är också en del av idrotten!

Idrotten är inte vad den var. Det är en sak som är säker. Men det kanske finns hopp ändå…

Till sist.

Dagens bästa inlägg står Jon Voss för:

En förutsättning för övergrepp är att den som begår övegreppen, av sexuell art eller ej, är att upprätthålla kontrollen över sitt offer.

Det mest effektiva sättet är att använda sig av skuld och skam.

Så har präster och mullor med hot om Guds straff och skuldbeläggande kunnat begå övergrepp i religioners namn. Eller snarare i de homofoba och sexualfientliga uttolkningarnas namn.

Så har ungdomsledare inom ”traditionsbärande” och ”värdekonservativa” idrottsrörelser, scouter och militära kulturer lyckats använda sexualitet som sätt att upprätthålla sin makt och kontroll.

De är i kulturer där sexualitet, inte minst då homosexualitet, skuldbeläggs som sexuella övergrepp kan frodas utan att de skuldbelagda offren, av skräck för att ytterligare straffas så som ”bögar” eller ”svaga”, ges verktygen att ta sig ut.

Det är i ett samhälle där kvinnor delas in i madonna, hora eller moder, som män kan fortsätta att  begå övergrepp då kvinnor fråntas verktygen att ta sig ut av skräck för att skuldbeläggas som hora.

När Patrik Sjöberg nu vågar berätta om övegrepp han utsatts för som barn så deltar han i att bryta den kultur av skuld och skam där sexuella övergrepp mot pojkar är ett lika starkt inslag som hatet mot bögar. Precis på samma sätt så som den katolska kyrkans offentliga homofobi och sexuella skuldbeläggande kunnat paras med sexuella övergrepp mot pojkar och flickor. Eller snarare hur detta skuldbeläggande är förutsättningen för övergreppen.

Befriande att du nu orkar berätta Patrik Sjöberg.

Läs även Kulturbloggen, och Patrik Sjöbergs blogg

AftonbladetExpressen 1Expressen 2Svenska Dagbladet 1Svenska Dagbladet 2SVT 1Verdens Gang 1 ochVerdens Gang 2, Annie j, Tiding

Läs även andra bloggares åsikter om ,