Torgny Segerstedt om det barbariska med svält och fattigdom!

Posted on augusti 25, 2011

2


Nåt av det mesta absurda jag vet är historierna om hur den amerikanska staten brände säd under den stora depressionen under 30-talet, trots att amerikaner svalt. man gjorde så för att hålla uppe priset och ”rädda” bönderna. Torgny Segerstedt använde det som exempel i en kolumn 1938 om det absurda att människor svälter. Liberal som han var såg han staters galna politik som en stor orsak till svälten.

Som visat i Torbjörn Jerlerup blogg...

Torgny Segerstedt 1876-1945

Det påminner mig om Martin Luther Kings ord 1967. Att en dag kommer folk att läsa sina historieböcker och förfäras över att man ens tillät svält i världen på 1900-talet. Svält kommer en dag att ses som lika barbariskt som kannibalism, slaveri och nazism, sa han.

Jag håller med!

Svälten i Somalia och Etiopien är en sån galenskap. Orsakad av galna politiska beslut. jag är INTE imponerad över hur stater betett sig på Afrikas Horn.

Men mest av allt förfäras jag av att experter i nära 8 månader vetat om att det skulle bli svält i Nordöstra Afrika i år, men staterna, och FN, gjorde inget förrän nu på sommaren. Då katastrofen redan drabbat området och människor dött…

Ja det är våra ”hjärtslag som bestämmer kompassens riktning”… Det vi har i hjärtat bestämmer vad resultatet ska bli för miljarder människor för kommande generationer!

/Torbjörn Jerlerup

Idag, fredagen den, 28/10 1938, GHT: Kabeljo

(Kabeljo är en sorts torsk.)

Alla ha vi grinat åt den ålderstigna historien om kabeljo. Kabeljo lär man sig som bekant att uppskatta vid mognare år. Somliga förbliva i detta stycke infantila till döddagar. Barn uppskatta aldrig delikatessen ifråga.

Nå för att efter denna vidlyftiga inledning komma till anekdoten, så förtäljer den, att mamman sade till den lille gossen, i vars mun de små kabeljo-tuggorna växte till hela kabeljo-balar: ”jag vet en liten fattig gosse, som skulle bli så glad, om han finge den mat, som Du sitter och petar i”. Då rördes den lille gossens hjärta och han sade: ”Mamma, om Du bara säger, var den gossen bor, så skall han få det här”.

Min hund fick sin goda gröt, men rynkade på nosen och förklarade sig icke ha någon mataptit Och jag förehöll den alldeles som mamman i anekdoten, att mången liten fattig hund skulle vara salig, om han finge sådan gröt kokt på opolerade risgryn. Då såg kräket  eftersinnande på mig, såg länge och allvarligt. Vi känna varandra så bra, att vi kunna läsa varandras tankar. Jag läste: Hund sade du, Nu är Du dum igen. Jag mår inte bra. Du känner väl att nosen är het. Annars skall jag säga Dig att det finns tusen, ja miljoner, tvåbeningar, som skulle kasta sig över den gröten om de kunde få den. Tänk efter hur Ni  ställt till för Er.

Kräket viftade överseende på svansen och promenerade ut. jag stod kvar och tänkte, ja det var, Gud hjälpe, nog sant hur många millioner människor hungra icke i denna stund här på jorden. Tankarna överfara Spanien. De mönstra da olyckliga utstötta I Donauländerna. De sopa fram över Rysslands vidder, genom Asien till Kina. Hur många hungra icke av de hundratals miljoner, som äro utströdda över denna Jordyta.

På andra ställen sitta människor och gräma sig över Jordens givmildhet. Hon ger överflöd av allt. Säd förstöres emedan det är för mycket av varan. Överenskommelser om produktionsinskränkningar träffas allestädes. Det får icke salubjudas för mycket av några förnödenheter. Priserna miste hållas uppe. Efterfrågan är för liten. Det enda för vilket ingen begränsning ifrågasittes, är rustningarna. De bedrivas med febril hetsighet.

Skulle man tvivla på människosläktets naturliga höghet, bör en stunds begrundande över hur förnuftigt vi inrättat oss skingra tvivlen. Vi äro skapade till Guds beläte. Och trevliga beläten har vi blivit.  En mild försyn leder oss varliga rätt, när vi tveka om den rätta vägen. Allting blir därför ändamålsenligt och förnuftigt i vår tillvaro. Det är först och sist hjärtslaget som bestämmer kompassnålens inriktning.

Jag rycker upp mig ur funderingarna och traskar aftar hundan. Trädens lövverk har glesnat. Det är liksom ljusare och rymligare utan att än vara ännu vara naket. Marken är strödd med rödgula blad. Ingeting är mer tagande än denna höstdager. Där finns allt: förgängelsen, rymden, stillheten.

För länkar till alla artiklar i denna serie: kolla här: Liberalism och humanism i kristider…! 

Där finns länkar till övriga artiklar om Torgny Segerstedt!