Några ord om marknadsekonomi.

Posted on mars 30, 2012

1


Sen jag lämnade konservatismen bakom mig har jag klassat mig som liberal, men som en ganska bred liberal, politiskt sett. Min tanke har varit att man måste ge folk maximal frihet. Det innebär att jag vill minska regleringar och tvång och elände så mycket som möjligt. Staten ska inte försöka styra genom subventioner och regler. Staten ska inte bestämma vilken syn på moralen som medborgare ska ha. Men jag tror även att det behövs STARKA skyddsnät och ett fast och bra ramverk för att ett samhälle ska blomstra och friheten maximeras för var och en.

Jag tror på den fria marknaden. Jag tror på privat ägande, Eftersom individer bäst utvecklas när de får begå misstag och pröva sina vingar, tror jag detsamma gäller för företagsamheten i ett land.

Men det är just denna frihet som gör att jag är för skyddsnät. Jag vet att om om misstag begås finns det ALLTID risker även för tredje person, och ska allas frihet värnas, inte bara företagarnas, måste man ta in även de som riskerar att drabbas i beräkningen.

Risker: ”prövningsparadoxen”

Man kan kalla denna egenskap hos folk att utvecklas genom prövningar för just ”prövningsparadoxen”. Jag använder det ordet här i brist på bättre ord.

Låt oss prata ekonomi.

Eftersom en fri marknad innebär att folk (o företag) får frihet att pröva sina vingar betyder detta också att de får möjligheten att begå misstag. Då finns också risken att folk riskerar att dras med i de misstag andra gör.

Det är två sidor av samma mynt. Detta är marknaden, på gott och ont. Systemet är, vad man kan kalla, ”icke perfekt”, precis som inget liv är helt rosaskimrande ”perfekt” utan kriser, olycka, gråt och prövningar.

En fri marknad skapar maximalt välstånd men är ingen garant för att ALLA individer får det bättre. Mycket ofta kan det fungera tvärtom. Om en företagare beter sig som ett svin kan det drabba de anställda och det kan drabba andra företag och kunderna. Dessutom har marknader den lite speciella egenskapen att det som ger en part konkurrensfördel gör ofta att andra måste följa efter. Blir en företagare rik på att bete sig som ett svin kopierar snart andra företagare det som den första företagaren gjort. Inte för att de vill, utan för att de måste, så fungerar konkurrensen. Konkurrens är till godo, det skapar välstånd, men vi får inte blunda för att den kan föra med sig effekter som begränsar friheten för många också.

Jag har sett det själv ofta. Man ser det bäst i de branscher man kan kalla låglönebranscher, med lägst status. Man kan t.ex. fundera över varför personlig assistans branschen är en bransch med arbetsmiljöförhållanden som få andra branscher skulle acceptera eller varför folk än idag kan sparkas ”på stubb”, trots att man nyligen gjorde det fantastiska ”framsteget” att bestämma om två veckors uppsägning enligt vissa avtal…

Arbetsmarknaden

I arbetsmarknaden ser man ganska bra hur prövningsparadoxen fungerar. Styrkeförhållandena på arbetsmarknaden är inte jämlik, mer än för ett fåtal. För de flesta är det arbetsgivaren som har styrkepositionen. Så har det alltid varit. Om man då tillåter misstag, eller till och med svinaktigheter, i ekonomin, kommer folk att hamna i kläm. En företagare som kompromissar med arbetsmiljön, till exempel, kommer att föra med sig att anställdas frihet riskerar att reduceras.

Bland liberaler är ofta trygghet ett fult ord. Jag har alltid undrat varför. Frihet och trygghet hör ihop. Anställda har inte alltid ett oändligt antal val. Den ensamstående, lågutbildade mamman med tre barn har oftast inget annat val än att ta de jobb hon får, speciellt då det är ekonomisk kris i världen. För henne är tryggheten viktig. För de flesta är det viktigt att ha nån form av regelbundenhet och trygghet i inkomsterna.

Att alla människor har möjlighet att kunna skaffa sig välstånd, utbildning, bostad och jobb är för mig ingen lyx eller nåt ”socialistiskt påfund”, det är liberalism. Man tryggar folks frihet, folks så kallade ”negativa rättigheter” genom att folk kan skaffa detta. Det är liberal trygghet för mig. Trygghet är nåt så grundläggande som MÖJLIGHETEN till individuell frihet.

Och om vi pratar om barnen, som är under vårt förmyndarskap, är det ännu viktigare med denna liberala trygghet. Barn har inget val, de tvingas göra som förmyndarna vill att de ska göra. Vuxna människor ska få begå misstag men det måste finnas en stat som filtrerar bort effekterna av de värsta misstagen på barnen. Därför måste en stat finnas som inte bara ger barn möjlighet att tex skaffa sig utbildning utan som garanterar att de får det.

Om det är viktigt att kunna välja grundtrygghet för en vuxen, är det livsnödvändigt med någon sorts grundtrygghet för barn.

Hur ska man då kunna kombinera friheten att göra misstag med den frihet det innebär att ha trygghet? Jo, genom skyddsnät och ett visst mått regleringar, ett RAMVERK.

Jag har redan pratat om arbetsmarknaden. Jag skulle kunna ta fler exempel. Vård, situationen för funktionshindrade, etc, etc…

Bankers och finansmarknaders agerande är ofta otroligt kortsiktigt. Riskkapitalister har dessutom en förmåga att ibland suga ut vad de kan ekonomiskt ur ett företag utan att bry sig om t.ex. anställda eller dess kunder, eller, ibland, ens produkten de marknadsför.

Men vet ni vad, jag anser att det är ok… Sådant skapar välstånd!

Men om man tycker om den fria marknaden får man inte blunda för negativa effekter i en fri marknad. Annars blundar man för det som är styrkan OCH svagheten, i den fria marknaden, dvs möjligheten att begå misstag.

Om man, som jag, vill låta företags verksamhet vara så fri som möjligt och SAMTIDIGT skydda ALLAS negativa friheter, även de anställdas, även kundernas, även vårdtagares, måste man därför prata om vad man gör då denna
För att maximera friheten tror jag därför också på att man måste ha STARKA, mycket starka, skyddsnät.

Marknaden är inte perfekt, den ska inte heller vara det.

Om vi ger företag (till exempel) möjligheten att agera fritt måste det finnas system som ger folk som blir arbetslösa möjlighet att inte drivas till konkursens brant, som möjliggör att man skaffar sig jobb, med bra arbetsvillkor, att man har mat på bordet, tak över huvudet, och kan utveckla sig som människa. Och att det finns möjlighet att skaffa sig bra hälsovård, etc.

Att likt USA ha en situation där stora grupper av människor inte har möjlighet att skaffa sig hälsovård, hjälpmedel om de får funktionshinder eller t.ex. semester och bra arbetsvillkor, är helt hårresande. Hur väl tryggade är ens negativa rättigheter om man inte har möjlighet att försvara sin egen hälsa, genom att man inte kan skaffa sig bra hälsovård?
Nyckelordet är MÖJLIGHET. Ingenstans har jag sagt att man MÅSTE jobba eller MÅSTE vidareutbilda sig som vuxen eller bo bra. Men har man inte MÖJLIGHET att skaffa sig detta så är allvarliga kränkningar av folks negativa rättigheter. Att inte ha möjlighet är inte frihet. Hur mycket det än står en människa fritt att enligt konstitution och lagar t.ex välja bostad fritt är det till ringa hjälp om samhället omöjliggör att man skaffar sig bostad.

Visst finns det ekonomiska kriser, fattigdom, och annat som kan ställa till det för en nation, och ett folk. Men rättighetsbegreppet har både en fast och en föränderlig sida. Rätten att slippa våld mot sin egen person innebar för 150 år sen att man faktiskt borde ha rätt att kunna skaffa sig tak över huvudet, fungerande spis och en brunn med rent vatten nånstans i Sverige. Idag innebär denna rättighet faktiskt både el och rinnande vatten inomhus.

Polariseringen

Ibland känner jag mig ganska ensam i debatten.

Den politiska debatten är så vänster- och höger inriktad. Man kan, lite förenklat säga att jag delar vänsterns patos för grundtrygghet och liberalismens, och libertarianismens patos för frihet. Ibland känns det som om jag är en person från yttre rymden när jag betraktar politiken. För så får man inte tänka. Man ska välja sida. Antingen är du vänster eller höger, liksom…

Ändå samarbetade liberalerna för hundra år sen med Socialdemokraterna. För dem var arbetarskydd, t.ex. en frihetsfråga, en liberal fråga, som de brann för.

Det finns ett dilemma här.

Prövningsparadoxen har två sidor. Å ena sidan att välstånd skapas av att företag är maximalt fria, inkluderat friheten att begå misstag: Den andra sidan att misstag kommer att begås om marknaden är fri och att därför tredje person kan bli drabbad. Företagarens frihet kan alltså inskränka konsumentens, andra företagares och anställdas frihet, och även anhöriga till anställda eller konsumenter.

Eftersom ”högern”, bland annat dagens liberaler, främst libertarianer, är mest intresserade av den ena sidan av prövningsparadoxen, dvs de goda effekterna av friheten, så rapporterar de lite eller inget alls om den andra sidan, dvs det som KAN vara negativa effekter för individerna och ger få lösningar på de problemenn

För att kunna studera de negativa konsekvenserna av prövningsparadoxen på t.ex. löntagare eller konsumenter, måste jag läsa vänsterbloggar, vänsterrapporter och liknande. Problemet med denna ”vänster” är att de är mest intresserade av de negativa effekterna av prövningsparadoxen, det positiva struntar de ofta i, eller vill reglera bort. De positiva effekterna måste man läsa om hos liberaler men där ser man som sagt inget om den motsatta sidan av myntet.

Ibland vill man sticka ett par fingrar i munnen och spy. (Ursäkta mitt språk!)

Hur har det blivit så här?

Har dagens liberaler glömt bort vad det är som gör marknadsekonomin så välståndsskapande?

Det verkar nästan som om många liberaler, och andra marknadspositiva, måste lära sig vad det är som skapar välstånd, dvs att friheten att begå misstag finns där, och vad just misstagen KAN innebära. Och vänstern bör sätta sig ner och studera sig själva. Vad är det som utvecklar dem som individer? Vad sker om man curlas hela livet utan och inte begår misstag? Tror vänstern att företag, eller någon mänsklig verksamhet, kan blomstra utan samma möjlighet till val och friheten att pröva olika vägar som de själva är beroende av för att utvecklas?

Jag tror på frihet, jag vill ha en minimal stat. Men just för att jag tror på frihet vill jag ha starka grundskydd: skydd som ger varje människa en möjlighet att inte bara ha en massa rättigheter på pappret, utan även i verkligheten.

Det är inga konstiga idéer. Så har liberaler förr i tiden också tänkt.

Ett första steg för oss liberaler vore att bli mer gränsöverskridande. Att våga öppna de rapporter som släpps från vänsterhåll om de mindre positiva effekterna av ”prövningsparadoxen” och inte bara häckla det utan att lära av det. Eftersom ju mer vi lär oss om följderna av det som är marknadens kärna, DET FRIA VALET, ju rikare kan samhället bli.