Några ord om marknadsekonomi.

Sen jag lämnade konservatismen bakom mig har jag klassat mig som liberal, men som en ganska bred liberal, politiskt sett. Min tanke har varit att man måste ge folk maximal frihet. Det innebär att jag vill minska regleringar och tvång och elände så mycket som möjligt. Staten ska inte försöka styra genom subventioner och regler. Staten ska inte bestämma vilken syn på moralen som medborgare ska ha. Men jag tror även att det behövs STARKA skyddsnät och ett fast och bra ramverk för att ett samhälle ska blomstra och friheten maximeras för var och en.

Jag tror på den fria marknaden. Jag tror på privat ägande, Eftersom individer bäst utvecklas när de får begå misstag och pröva sina vingar, tror jag detsamma gäller för företagsamheten i ett land.

Men det är just denna frihet som gör att jag är för skyddsnät. Jag vet att om om misstag begås finns det ALLTID risker även för tredje person, och ska allas frihet värnas, inte bara företagarnas, måste man ta in även de som riskerar att drabbas i beräkningen.

Risker: ”prövningsparadoxen”

Man kan kalla denna egenskap hos folk att utvecklas genom prövningar för just ”prövningsparadoxen”. Jag använder det ordet här i brist på bättre ord.

Låt oss prata ekonomi.

Eftersom en fri marknad innebär att folk (o företag) får frihet att pröva sina vingar betyder detta också att de får möjligheten att begå misstag. Då finns också risken att folk riskerar att dras med i de misstag andra gör.

Det är två sidor av samma mynt. Detta är marknaden, på gott och ont. Systemet är, vad man kan kalla, ”icke perfekt”, precis som inget liv är helt rosaskimrande ”perfekt” utan kriser, olycka, gråt och prövningar.

En fri marknad skapar maximalt välstånd men är ingen garant för att ALLA individer får det bättre. Mycket ofta kan det fungera tvärtom. Om en företagare beter sig som ett svin kan det drabba de anställda och det kan drabba andra företag och kunderna. Dessutom har marknader den lite speciella egenskapen att det som ger en part konkurrensfördel gör ofta att andra måste följa efter. Blir en företagare rik på att bete sig som ett svin kopierar snart andra företagare det som den första företagaren gjort. Inte för att de vill, utan för att de måste, så fungerar konkurrensen. Konkurrens är till godo, det skapar välstånd, men vi får inte blunda för att den kan föra med sig effekter som begränsar friheten för många också.

Jag har sett det själv ofta. Man ser det bäst i de branscher man kan kalla låglönebranscher, med lägst status. Man kan t.ex. fundera över varför personlig assistans branschen är en bransch med arbetsmiljöförhållanden som få andra branscher skulle acceptera eller varför folk än idag kan sparkas ”på stubb”, trots att man nyligen gjorde det fantastiska ”framsteget” att bestämma om två veckors uppsägning enligt vissa avtal…

Arbetsmarknaden

I arbetsmarknaden ser man ganska bra hur prövningsparadoxen fungerar. Styrkeförhållandena på arbetsmarknaden är inte jämlik, mer än för ett fåtal. För de flesta är det arbetsgivaren som har styrkepositionen. Så har det alltid varit. Om man då tillåter misstag, eller till och med svinaktigheter, i ekonomin, kommer folk att hamna i kläm. En företagare som kompromissar med arbetsmiljön, till exempel, kommer att föra med sig att anställdas frihet riskerar att reduceras.

Bland liberaler är ofta trygghet ett fult ord. Jag har alltid undrat varför. Frihet och trygghet hör ihop. Anställda har inte alltid ett oändligt antal val. Den ensamstående, lågutbildade mamman med tre barn har oftast inget annat val än att ta de jobb hon får, speciellt då det är ekonomisk kris i världen. För henne är tryggheten viktig. För de flesta är det viktigt att ha nån form av regelbundenhet och trygghet i inkomsterna.

Att alla människor har möjlighet att kunna skaffa sig välstånd, utbildning, bostad och jobb är för mig ingen lyx eller nåt ”socialistiskt påfund”, det är liberalism. Man tryggar folks frihet, folks så kallade ”negativa rättigheter” genom att folk kan skaffa detta. Det är liberal trygghet för mig. Trygghet är nåt så grundläggande som MÖJLIGHETEN till individuell frihet.

Och om vi pratar om barnen, som är under vårt förmyndarskap, är det ännu viktigare med denna liberala trygghet. Barn har inget val, de tvingas göra som förmyndarna vill att de ska göra. Vuxna människor ska få begå misstag men det måste finnas en stat som filtrerar bort effekterna av de värsta misstagen på barnen. Därför måste en stat finnas som inte bara ger barn möjlighet att tex skaffa sig utbildning utan som garanterar att de får det.

Om det är viktigt att kunna välja grundtrygghet för en vuxen, är det livsnödvändigt med någon sorts grundtrygghet för barn.

Hur ska man då kunna kombinera friheten att göra misstag med den frihet det innebär att ha trygghet? Jo, genom skyddsnät och ett visst mått regleringar, ett RAMVERK.

Jag har redan pratat om arbetsmarknaden. Jag skulle kunna ta fler exempel. Vård, situationen för funktionshindrade, etc, etc…

Bankers och finansmarknaders agerande är ofta otroligt kortsiktigt. Riskkapitalister har dessutom en förmåga att ibland suga ut vad de kan ekonomiskt ur ett företag utan att bry sig om t.ex. anställda eller dess kunder, eller, ibland, ens produkten de marknadsför.

Men vet ni vad, jag anser att det är ok… Sådant skapar välstånd!

Men om man tycker om den fria marknaden får man inte blunda för negativa effekter i en fri marknad. Annars blundar man för det som är styrkan OCH svagheten, i den fria marknaden, dvs möjligheten att begå misstag.

Om man, som jag, vill låta företags verksamhet vara så fri som möjligt och SAMTIDIGT skydda ALLAS negativa friheter, även de anställdas, även kundernas, även vårdtagares, måste man därför prata om vad man gör då denna
För att maximera friheten tror jag därför också på att man måste ha STARKA, mycket starka, skyddsnät.

Marknaden är inte perfekt, den ska inte heller vara det.

Om vi ger företag (till exempel) möjligheten att agera fritt måste det finnas system som ger folk som blir arbetslösa möjlighet att inte drivas till konkursens brant, som möjliggör att man skaffar sig jobb, med bra arbetsvillkor, att man har mat på bordet, tak över huvudet, och kan utveckla sig som människa. Och att det finns möjlighet att skaffa sig bra hälsovård, etc.

Att likt USA ha en situation där stora grupper av människor inte har möjlighet att skaffa sig hälsovård, hjälpmedel om de får funktionshinder eller t.ex. semester och bra arbetsvillkor, är helt hårresande. Hur väl tryggade är ens negativa rättigheter om man inte har möjlighet att försvara sin egen hälsa, genom att man inte kan skaffa sig bra hälsovård?
Nyckelordet är MÖJLIGHET. Ingenstans har jag sagt att man MÅSTE jobba eller MÅSTE vidareutbilda sig som vuxen eller bo bra. Men har man inte MÖJLIGHET att skaffa sig detta så är allvarliga kränkningar av folks negativa rättigheter. Att inte ha möjlighet är inte frihet. Hur mycket det än står en människa fritt att enligt konstitution och lagar t.ex välja bostad fritt är det till ringa hjälp om samhället omöjliggör att man skaffar sig bostad.

Visst finns det ekonomiska kriser, fattigdom, och annat som kan ställa till det för en nation, och ett folk. Men rättighetsbegreppet har både en fast och en föränderlig sida. Rätten att slippa våld mot sin egen person innebar för 150 år sen att man faktiskt borde ha rätt att kunna skaffa sig tak över huvudet, fungerande spis och en brunn med rent vatten nånstans i Sverige. Idag innebär denna rättighet faktiskt både el och rinnande vatten inomhus.

Polariseringen

Ibland känner jag mig ganska ensam i debatten.

Den politiska debatten är så vänster- och höger inriktad. Man kan, lite förenklat säga att jag delar vänsterns patos för grundtrygghet och liberalismens, och libertarianismens patos för frihet. Ibland känns det som om jag är en person från yttre rymden när jag betraktar politiken. För så får man inte tänka. Man ska välja sida. Antingen är du vänster eller höger, liksom…

Ändå samarbetade liberalerna för hundra år sen med Socialdemokraterna. För dem var arbetarskydd, t.ex. en frihetsfråga, en liberal fråga, som de brann för.

Det finns ett dilemma här.

Prövningsparadoxen har två sidor. Å ena sidan att välstånd skapas av att företag är maximalt fria, inkluderat friheten att begå misstag: Den andra sidan att misstag kommer att begås om marknaden är fri och att därför tredje person kan bli drabbad. Företagarens frihet kan alltså inskränka konsumentens, andra företagares och anställdas frihet, och även anhöriga till anställda eller konsumenter.

Eftersom ”högern”, bland annat dagens liberaler, främst libertarianer, är mest intresserade av den ena sidan av prövningsparadoxen, dvs de goda effekterna av friheten, så rapporterar de lite eller inget alls om den andra sidan, dvs det som KAN vara negativa effekter för individerna och ger få lösningar på de problemenn

För att kunna studera de negativa konsekvenserna av prövningsparadoxen på t.ex. löntagare eller konsumenter, måste jag läsa vänsterbloggar, vänsterrapporter och liknande. Problemet med denna ”vänster” är att de är mest intresserade av de negativa effekterna av prövningsparadoxen, det positiva struntar de ofta i, eller vill reglera bort. De positiva effekterna måste man läsa om hos liberaler men där ser man som sagt inget om den motsatta sidan av myntet.

Ibland vill man sticka ett par fingrar i munnen och spy. (Ursäkta mitt språk!)

Hur har det blivit så här?

Har dagens liberaler glömt bort vad det är som gör marknadsekonomin så välståndsskapande?

Det verkar nästan som om många liberaler, och andra marknadspositiva, måste lära sig vad det är som skapar välstånd, dvs att friheten att begå misstag finns där, och vad just misstagen KAN innebära. Och vänstern bör sätta sig ner och studera sig själva. Vad är det som utvecklar dem som individer? Vad sker om man curlas hela livet utan och inte begår misstag? Tror vänstern att företag, eller någon mänsklig verksamhet, kan blomstra utan samma möjlighet till val och friheten att pröva olika vägar som de själva är beroende av för att utvecklas?

Jag tror på frihet, jag vill ha en minimal stat. Men just för att jag tror på frihet vill jag ha starka grundskydd: skydd som ger varje människa en möjlighet att inte bara ha en massa rättigheter på pappret, utan även i verkligheten.

Det är inga konstiga idéer. Så har liberaler förr i tiden också tänkt.

Ett första steg för oss liberaler vore att bli mer gränsöverskridande. Att våga öppna de rapporter som släpps från vänsterhåll om de mindre positiva effekterna av ”prövningsparadoxen” och inte bara häckla det utan att lära av det. Eftersom ju mer vi lär oss om följderna av det som är marknadens kärna, DET FRIA VALET, ju rikare kan samhället bli.

Annonser

One thought on “Några ord om marknadsekonomi.

  1. Dagens,s.k. liberala avregleringar, var i själva verket ett politiskt sanktionerat ,planerat brutal inkomstöverföring fån vanliga anställda till en viss samhällsklass s.k. samhällstoppar med sedan länge kända egenskaper:

    Enl.flera vetensklapiga rapporter de som tillhör en position där man leder och får makten över andra människor är oftast –
    upp till 80%- individer med psykopatisk mentalitet, beredda att gå bokstavligen över andra människors lik.

    Tusentals vetenskapliga undersökningar visar att de som sitter på toppositioner i samhället är ofta individer med medfödda grova mentala handikapp-empatilösa,manipulativa, ytterst subjektiva, hänsynslösa till sin natur, helt ointresserade av andra områden än egen kamp för högsta positioner,enorma inkomster och makt över andra, ytterst pragmatiska och inskränkta i tankeverksamheten till vinstoptimeringsbehoven och med privata prioriteringar som betraktas som heliga,oinskränta och höjda över andras behov.

    I sina brutala affärsbeslut om s.k. human resources- tar dessa inte minsta hänsyn till att människors ska ha rätt. till basala ekonomiska villkor inkomst att leva på, betala sin bostad, bilda familj och skaffa barn

    Däremot anser makthavarna i affärslivet det som sin självklara rätt, att leva under ofattbara lyxförhållanden -EX. – alla hundratals milljarder i bonusar som utbetalades bara under de senaste 5 åren.
    Dessa mervärden skapas just av de ,som enligt bonustagaranas filososfi inte har minsta rätt till inkomst att leva på, betala sin bostad, bilda familj och skaffa barn.och ska förintas ekonomiskt-civilt, och offras för att vinstoptimera kostnader och tillskansa sig ytterligare orimliga bonusmilljarder.

    Resultatet av detta är att förmögenhetsfördelningen i landet är skev, utan motsvarighet någon annanstans på jorden- 7% av befolknigen äger gigantiska 94 % av alla tillgångar.
    93% av befolknigen äger ynka 6% av tillgångarna.

    En mycket hög gestalt, med milljardinkomster inom näringslivet uttalde sig privat så här på 80 talet:
    Drömmen vore om anställda föll i koma efer jobbet fram till nästa arbetsdag. Då skulle de inte ha utgifter för privata liv och lönerna kunde sänkas radikallt.
    Denna dröm besannades idag-kostnadsfria för företagen provanställnigar där anställda får gå efter provtiden och nytt provoffer tas in, bemannigs anställningar utan företagens ansvar för försakringar , pensionsinbetalingar och kontinuitet – är arbetsförhållanden där anställda blir likviderade och utraderade gång efter annan efter makthavarnas vinstoptimerings filosofi.

    Enda skillnaden mellan dagens avreglerade asrbetsmarknad och Hitlertyskland samt Stalins sovjet är att människors liv förintas ekonomiskt d.v.s civilt och inte fysiskt.
    Det är dock mycket svårare, att som här hemma ,existera som fysiskt levande men ekonomiskt mördat.’

    Naturligtvis är kommunistiskt ekonomi förkastlig- det räcker att omnämna att i kommunistländer var systemet under falska slagord vinstoptimerad för staten. d.v.s. allas behov.
    Dock precis som i samtliga fall där staten berövar sina medborgare merparten av inkomster, resulterade detta i att partigrupper-nomenklaturan levde i ofattbar lyx, medan resten levde i misär. Jämför även idag milljoninkomster inom alla politiska skikt i landet med uppmaningar fr. samma politiska håll att resten ska klara sig på 6 000 kr, netto.
    Det är anmärkingsvärt att styrande i kommunistländer hade precis samma rabiata mentala egenskaper och förakt för andras behov som samhällstopparna inom näringlivet, men aldrig vågat som här.ogenerat deklarera att enda syfte med ekonomisk verksamhet, är att förinta medborgarna ekonomiskt och råna andra på billjoner för egen skull.

    Dett finns utmärkta lösningar på problem med avreglerade verksamheter som skapar bonusmillajrdärer i ena anden och grov misär i andra ,som dock antagligen inte går att tllämpa här ,p.g.a. den enormt skeva förmögenhets och inkomstfördelningen stöds av befintliga etaberade korporativa grupperingar inom samtliga politiska och ekonomiska klaner.

    Sådana lösningar vinner däremot terräng med utmärkta resultat i demokratiska länder som saknar inbyggda , begränsade till några procent av befolkningen,stängda och okontrollerade gamla maktstrukturer men har aktrv, öppen, bred, parlamentariskt tillsyn över samtliga ekonomiska och politiska maktcentra.

    .

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s