Jag är nu åter medlem i Liberaldemokraterna. Jag har återgått till min funktion som en av grundarna och är sekreterare för projektet att bygga upp partiet. Med denna artikel vill jag dela med mig var jag står just nu politiskt!
”De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria. De likna icke de där som sträcka hals och kackla vid sitt mattråg och beskärma sig över ”galningarna”. I sinom tid skola dessa sansade gröpätare slaktas och förtäras. Det går så med de tama djuren. De taga inga risker, och de förlora alla chanser.”
/Torgny Segerstedt
Jag har träffat en hel del riksdagsmän genom åren. Ironiskt nog har nästan alla jag träffat känt sig svaga och maktlösa och sagt till mig att de inte tror man kan förändra nåt i stort. Hur kommer det sig? Varför är det på detta viset?
1935 och 1941 röstade en enhällig riksdag igenom de rasbiologiska lagarna i Sverige som gjorde det möjligt att tvångssterilisera nästan 70.000 människor. Det fanns politiker som var mot detta, främst Socialdemokraten Carl Lindhagen. Han protesterade mot detta och varnade att konsekvensen av rasbiologin blir massutrotning av människor förr eller senare… Men han röstade ja i riksdagen ändå, trots allt… Han kände sig tvungen. Partipiskan ven!
Jag läste igår om debatterna i riksdagen 1933 och 1934 om att släppa in flyktingar från nazityskland till Sverige. Riksdagen röstade nej till detta. I detta fallet opponerade sig några och röstade nej eller avstod från att rösta, bland annat liberalen Israel Holmgren och Socialdemokraten Ture Nerman. Men de flesta röstade ja, även de som var antinazister. Partiernas lugn krävde detta. Och efter omröstningen var det bara de modigaste, som Ture och israel som fortsatte striden.
Detta var inget sundhetstecken för demokratin och parlamentarismen. Det var inte heller ett tecken på att systemet var friskt att samma sorts politiska beslut och undfallenhet kunde ses även i andra demokratier. Det visar snarast på ett problem.
När 1900-talets historia kommer att skrivas i sin helhet kommer de politiska partiernas problem under seklet att vara en av de saker man kommer att skriva om. Man kom en bit på vägen, men det var inte nog!
FRA och liberalismen
I FRA-omröstningen la flera av de stora motståndarna till FRA-lagen ner sin röst. Bland annat Centerpartisten Fredrik Federley. Andra var ursprungligen mot men gjorde kompromisser, vek sig och blev för den, för partiets skull, tex Annie Lööf. Endast en riksdagsledamot i Alliansen vågade rösta nej till lagen, nämligen Folkpartisten Camilla Lindberg. Som belöning för hennes nej straffades Camilla ut ur riksdagen. (Federley har både före och efter omröstningen sagt att han anser att lagen är en katastrof och han ska ha full respekt för att han försökte och gjorde mer än de flesta andra iallafall… Liksom Lindhagens motstånd på 30-talet på sin tid.)
Detta är inte heller något tecken på att systemet är friskt, än idag…
Som liberal kan jag bara konstatera, när det gäller FRA-omröstningen liksom många andra integritetsfrågor, att felaktiga kompromisser, framtvingade av partipiskor och debattkonventioner, och urgamla härskartekniker i nya förpackningar, bär stor del av skulden till att den svenska liberalismen är så tyst och splittrad!
En demokratisk förnyelse
Samma problem står alla riksdagspartier inför. Hade Socialdemokraterna varit vid makten hade knappast alla riksdagsledamoter i det röd-gröna blocket röstat mot FRA. Då hade ett påbud gått ut om deras lydnad också… Resultatet hade nog blivit detsamma. Att kanske en eller två, om man hade haft tur, hade vågat säga nej. (Sossar vid makten brukar inte bry sig om integritet heller.)
Med tanke på hur det politiska spelet ofta fungerar, i detta fall liksom i andra fall ,ska man inte vara förvånad över att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen. Om man bemödar sig att lyssna till de som sympatiserar med Sverigedemokraterna hör man att de röstat på Sd för att de känner sig osedda, ohörda och icke lyssnade till. Dessutom anser de att det finns demokratiunderskott i Sverige!
De har rätt! Det finns demokratiunderskott i Sverige!
Det är djupt tragiskt att de flesta svenskar anser att ”politiken är på ett visst sätt”. Många är arga men de flesta bara rycker på axlarna och säger att ”jamen så är det bara”… Om man lyssnar till vad de flesta anser om politiken och politiker är det djupt tragiskt. Politiken är ”smutsig”, man får ”inte vara idealist”, man måste ”kompromissa bort sina ideal”, man ”fjärmar sig från verkligheten”, det är ”tråkigt”, som politiker börjar man ”prata på ett sätt som ingen kan förstå!”. Men så är det, förklarar de flesta och rycker på axlarna, ”jag beundrar de som ger sig in i det men själv skulle jag aldrig kunna göra det”…
Så har man tänkt om politiker så länge demokratin funnits. Det är inget nytt problem. Men varför ska det vara på det viset?
Att vidareutveckla demokratin är en tvärpolitisk utmaning som vi står inför idag. Ska vi verkligen hantera 2000-talets problem med 1900-tals metoder?
En liberal förnyelse
Jag tror att liberalismen åter kan börja spela samma roll i Sverige och världen som den gjorde för 100-120 år sen. Då var liberalismen en radikal rörelse som hade tre stora huvudmål: människors frihet, utrotandet av de sociala orättvisorna och demokratin!
Liberalismen lyckades faktiskt ganska bra med sina tre stora mål. Världen blev friare, människor friare, demokratin segrade och det skapades social trygghet under 1900-talet. Trots alla problem förra seklet måste man erkänna att mänskligheten utvecklades!
Exakt hur den stora demokratiska förändringen bör ske idag, vet jag inte. Men den behövs! 1900-talet var inte bara en dans på rosor.
Under 1900-talet hamnade världen i stora kriser gång på gång. massutrotninhgar av människor skedde lite varstans på planeten, tex i Kambodja, Kina och Rwanda, men även i vår omedelbara närhet, i Sovjet och i Tyskland. Om man studerar förhistorien till varje sådan massutrotning ser man att de folkvalda församlingarna, och regeringarna, i olika länder antingen inte reagerar alls (!) eller för sent eller i värsta fall är medskyldiga. (Om man har tur (?!) finns det nån Carl Lindhagen figur (eller Federley) som står upp och varnar men ändå i slutänden accepterar det politiska spelet eller kanske till och med en Camilla Lindberg eller Ture Nerman som vägrar spela med i spelet alls!)
Så får det inte vara! Som liberal vill jag förändra detta!
För 100 år sen var de svenska liberalerna allierade med Socialdemokraterna och kommunisterna (sossar och kommunister ingick i samma parti fram till 1917). Idag anser jag att liberalismen bör vara uttalat icke block-anknutet, dvs varken höger eller vänster. Men jag tar mer än gärna upp en kamp igen mot sociala orättvisor, som utförsäkringarna, tillsammans med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.
Jag är i min liberalism mest påverkad av libertarianernas begrepps-sfär, om att statens roll ska vara att skydda det som kallas de ”negativa friheterna”, dvs att staten ska skydda mot förtryck. När jag läser hur de svenska liberalerna stred sida vid sida med kommunister och Socialdemokrater för allas rätt att slippa förtryck ser jag att samma möjligheter till allianser finns än idag!
Även om många liberaler glömt bort denna viktiga del av liberalismen (att kampen mot förtryck mot individerna också innebär en kamp mot sociala orättvisor) så anser jag att den är viktig! Den är så viktig att det faktiskt är därför jag blivit liberal! Jag tror på ALLAS rätt till frihet, inte bara de starkas rätt!
Men liberalismen idag kan inte bara se till vänster. Om man kan hitta förståelse för de sociala skyddsnätens betydelse hos vänstersympatisörer idag så hittar man flest som förstår marknadsekonomins betydelse, som är för frihandel och vill ta strid mot regleringar och ekonomskt förmynderi hos många högersympatisörer. För 110 år sen stred kommunister och liberaler sida vid sida för frihandel och mot tullar i Sverige, idag är det i högern som man hittar de naturliga allierade för detta.
För om man vill göra saker politiskt måste man ha pengar till det!
Sen 1987 har vi blivit 1 miljon fler invånare i Sverige men det har bara skapats ca 100.000 fler arbetstillfällen under samma tid. Lite förenklat kan man säga att detta att det behövs en halv miljon nya arbetsplatser i Sverige. Sådant klarade man av under det överreglerade 60-talet, när den ekonomiska friheten var minimal. Men regleringsekonomi lönar sig inte i längden. Det kan skapa välstånd på kort sikt, men inte långt sikt. Det är min övertygelse att en fri marknad med en minimum av regleringar, kan skapa det välståndet.
Det vore för ynkligt annars, eller hur? varför ska man vara liberal om ekonomisk liberalism inte kan klara av det som regleringsekonomin klarade av för 50 år sen?
Den röda tråden i alla dessa tre områden jag definierat här är frihet. Ekonomisk frihet, frihet för ALLA (inte bara de starka) och det som med en engelsk term kallas empowerment. Empowerment kan översättas med att ge makt och att ge kraft åt folk. Att folk får kraft till att makt kanske?!
Liberaler som vägrar vara konservativa!
Liberaldemokraternas tanke att förena pragmatiska socialliberaler och pragmatiska libertarianer i en gemensam kamp tror jag på. gemensamt kan man hålla varandras mer negativa tendenser i schack och skapa en tvärliberal rörelse. Libertarianerna kan förhindra att det blir för mycket statlig kontroll medan socialliberalerna kan förhindra att liberalismen blir ”de starkas rätt”…
Vi vägrar skapa ett svenskt ”tea party”! I USA har ärkekonservativa och liberaler allierat sig med varandra. Så gör inte vi här!
Jag är inte beredd att kompromissa bort den personliga integriteten eller sjukas väl och ve bara för att få lite skattelättnader eller lite mer avreglerad ekonomi, så som skett i det konservativa USA! Är du det?!
Men vår liberalism bör inte enbart vara en kamp för liberalismen som sådan, och för att påverka samhället i vår riktning. Precis som liberalerna gjorde för 100-120 år sen bör vi lyfta blicken och hitta allierade i alla politiska läger för att utveckla det demokratiska systemet!
Vi behöver ett politiskt system där det ses som en merit att stå upp för sina ideal. Ett som entusiasmerar ungdomar att bli engagerade. Ett där idéer debatteras och framtidsvisioner och positiva lösningar tas fram, cirkulerar och debatteras. En vidareutveckling av demokratin, demokrati 2.0, där eventuella varningar för folkmord någonstans i världen inte ska dras i långbänk eller piskas bort av partipiskor.
Det kommer att ta tid, men det måste göras!
På samma sätt måste vi förändra det globala diplomatiska systemet. Den maktpolitik som genomsyrat världens politiska system så länge måste på sikt bytas ut mot en sorts diplomati 2.0. Hemlighetsmakeri, hemlig diplomati, hemliga operationer, hemliga motiv, har präglat världen alltför länge. Det är 1900-tals metoder. Hemlig diplomati och hemliga allianser skapade det första världskriget, det andra och det kalla kriget och en sjuhelsikes massa problem i världen. Hur många hundra miljoner, människor som du och jag som älskade, tänkte och hoppades, utrotades inte av allt detta förbannade hemlighetsmakeri och fulspel under 1900-talet.
Jag har fått nog!
Hit men inte längre!
Liberaldemokraterna
Man förändrar inte Sverige, eller världen, på en dag! men man kan börja ta de första stegen.
Det är en av visioner med Liberaldemokraterna! Att ta tillbaka ordet radikalism från vänstern, att visa att vänstern inte har monopol på begreppet empati. Att visa att allt det som borde vara en självklarhet, bra ekonomi, en trygghet för folk som hamnar i kris, demokrati och utrikespolitik, görs bäst, och på mest radikalt sätt, på ett LIBERALT sätt, med maximal frihet åt var människa!
Varhelst någon myndighet förtrycker en människa genom byråkratiska påfund ska vi vara där och ta strid för individens rätt! Varhelst människor utförsäkras eller vården riskerar att försämras för alla, ska vi vara där och ta striden för allas rätt! Varhelst människors fria val trampas på genom statliga påbud och förbud, ska vi vara där och protestera. När mörkerkrafter vill skilja mellan människor och människor och isolera Sverige, ska vi vara där och visa att mänskligheten är en och att varje människa är en broder eller syster. När stormakterna vill bedriva sitt spel och kanske finansiera nån ny Khadaffi eller Saddam ska vi finnas där och säga, ”nej fan heller”!! När politiker tror att det är deras partipolitiska plikt att fega ut, ska vi vara där som blåslampan bakom deras häckar! När myndigheter vill skapa problem för företagare genom regleringar och kontroll, ska vi vara där och visa att välstånd skapas genom frihet!
Och vi behöver leta efter de nya lösningarna!
Därför gillar jag konceptet medborgarlön och plattskatt. Det är en ny lösning! Sådana lösningar behövs! Men liknande lösningar som kör tvärs igenom blocktänkandet behövs på alla politiska områden. Och inom diplomatin i de internationella relationerna!!
Och min hand är alltid utsträckt! Jag är liberal, därför samarbetar jag med alla från höger till vänster. Jag är liberal, därför tror jag på det goda samtalet mellan folk med olika åsikter. Jag är liberal, inte fundamentalist, jag tror inte jorden går under om Vänsterpartiets ekonomiska politik får råda, däremot tror jag inte att människors frihet och välstånd gynnas av det. Jag är liberal och letar nya lösningar och bryr mig inte ett smack om de kommer från Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet, bara lösningen ökar människors frihet! Nya lösningar behövs!
Jag är pragmatiker nog att inse att förändringar tar tid och kommer att betyda en massa kompromisser och jämkande. men stegvis kan vi göra detta och bygga partiet, och förändra Sverige, med den utgångspunkten. Partiet måste så mycket som möjligt själv vara det vi vill skapa. Vi behöver en fri debatt men också en målmedvetenhet. Utan friheten och debatten kan vi inte själva vara den förändring vi vill skapa, då blir vi betonghäckar som alla andra. Men utan en målinriktning, enighet och förståelse för att vi måste SAMLA oss, kommer vi ingenstans!
Precis som de gamla liberalerna för hundra år sen måste vi bli ett idéparti. Partiet för idéer och visioner!
Vär värsta fiende är inom oss själva! Därför måste vi försöka utrota alla gamla unka rester av härskartekniker från det politiska systemet i Sverige och världen, och även från våra egna led. Helt går det nog inte att bli av med gamla unkna mönster som finns i Sverige, men vi kan försöka! Göra Sverige lite trevligare och KONSTRUKTIVARE.
1900-talet hade många brister men gav oss iallafall mer frihet, demokrati och ekonomiskt välstånd (som en följd av friheten). Men ska vi stanna där? Eller ska vi ta världen in i 2000-talet genom att fortsätta denna kamp? vad ska folk år 2111 säga om de politiker som var aktiva 2011. Att det de gjorde förebådade de stora förändringar som kom senare under 2000-talet. Som förändrade de internationella relationerna, som skapade välstånd åt alla för första gången och som utvecklade demokrati till att innebära nåt mer än rösträtt!
Exakt vad som kommer att ske de övriga 89 åren av detta sekel vet jag inte. Men ett vet jag att LIBERALISMEN åter kan bli den kraft som för utvecklingen framåt och tar fram de nya lösningarna. Och jag vet att det GODA SAMTALET och SAMARBETET över partigränserna är en förutsättning för denna utveckling!
Liberaldemokraterna behöver din hjälp! Vi vill visa vad man kan åstadkomma genom en liberalism som inte säljer bort sin själ! Vi behöver dig, vare sig du kallar dig liberal, socialliberal eller libertarian!
Fast, ja, jag har hade en hel del kritik mot hur partibildningen startades en gång av Alexander Bard. Jag har menat att hans sätt att starta projektet ställde till en hel del för alla. En del av de problemen har dröjt sig kvar, i min mening.
Jag var en gång med i ett gäng fotvandrare i en del av Sverige. De hade en vandringsled, men de fick fram få aktivister som kunde hålla vandringsleden i bra skick. De behövde fler aktiva, och de behövde fler som visade eget initiativ och ledarskap. De fick inte det.
Jag ska scanna hela artikeln Segerstedt skrev senare idag, men här är kärnan i citatet:
Demokrati 