Torgny Segerstedt om rasister och rasbiologer

I måndags blev jag glad… Då upptäckte jag att liberalen Torgny Segerstedt faktiskt ogillade rasbiologin och skrev några skarpa ord mot det 1941.

Torgny Segerstedt

Torgny Segerstedt 1876-1945

Det kanske inte låter så konstigt, kanske ni tänker, men det var tyvärr så att de flesta från progressiva kommunister, till de mest liberala liberalerna, och sociala Socialdemokraterna samt de mest konservativa högerspökena gillade rasbiologi på 1930- och 1940-talet. T.ex- röstades de rasbiologisa lagarna igenom 1935 och 1941 utan att en enda riksdagsman (!) röstade mot.

Att min favorit liberal var mot rasbiologin bådar gott! Det är bra! Nu ska jag bara leta rätt på fler som höjde sin röst mot det rasbiologiska struntpratet!

På Måndag 15/9 1941, skrev Torgny Segerstedt detta i GHT, Göteborgs handels och Sjöfartstidning:

En lekman undrar om icke ganska mänga av de idéer som föras till torgs nu till torgs angående vår folkstock äro hämtade från växtförädlingens och kreatursskötselns domäner. Männikornas förhållande äro emellertid icke analoga med vare sig havreodlingens eller kreatursskötselns. Själsliga eller moraliska imponderabilia spela en avgörande roll i människors tillvaro…

Man kan inte behandla människan som en sorts havreodling eller kreaturuppfödning där man väljer de ”livskraftigaste” individerna och föder upp dem bara… Exakt motsatsen av vad rasbiologerna påstod.

För invandring

Det fascinerande är att han i samma artikel polemiserar mot invandrarmotståndarna. med tanke på att de som ogillade invandring också gillade karl den tolfte och andra ”storsvenskar” från en tid Sverige var ett imperium, måste jag säga att Segerstedt använder en bra polemik. ”Hörrö, ni, ni. Det imperium ni beundrar så mycket, skulle inte ha kunnat byggas utan invandrare ens…”

Oron för vårt folks framtida bestånd baserar sig på föreställningen om vårt land som ett slutet befolkningsområde. I verkligheten har det aldrig varit slutet. Här har fortgått en ständig in- och utflyttning. Det torde vara mycket få släkter, som icke ha främmande inslag. Vårt stormaktsvälde uppehölls till stor del tack vare de styrandes nit att till landet inkalla dugligt folk, var helst de påträffades. Hade den tiden bedrivit en autarkisk politik i fråga om befolkningens vidmakthållande, skulle vi icke förmått vare sig grunda eller vidmakthålla vårt välde…

För en annan artikel om rasbiologin i Sverige och Norge:klicka här!

För länkar till alla artiklar i denna serie: kolla här: Liberalism och humanism i kristider…! 

Där finns länkar till övriga artiklar om Torgny Segerstedt!

Sanningen om Karl den tolfte (1)

Jag har nu äntligen, genom Rönnells antikvariat, fått tag på Claes Adelskölds två böcker från 1900 om kung Karl den tolfte!

Vid en tid då Karl den tolfte ännu hyllades som den sanna svenska hjälteidealet, den vars moral och mod man skulle efterlikna för att göra Sverige stort och mäktigt även i framtiden, skrev Claes Adelsköld dessa böcker.

För Claes var Karl inte en hjälte utan den som förstörde Sverige. Den som förvandlade ljusan dag till mörk natt. Genom att citera allt det svenska och utländska objektiva källmaterial som fanns om Karl som beskrev honom i en mindre bra dager, ville han peta ner honom från hjältetronen så svenskarna skulle kunna börja hylla landets ”sanna hjältar” istället.

Att Kalle dussin än idag kan utmålas som hjälte och att alla de galenskaper han gjorde ännu är okända, visar bara att vi än idag låter oss påverkas av forntida historiska sagor och myter; som myten om ”Karl den unge hjälte” som ”stod i rök och damm”…

Fortsätt läsa