Jämlikhet som liberalt begrepp.

Posted on april 13, 2015


Jag skriver för Frihetssmedjan igen. Detta skrev jag om jämlikhet som liberalt begrepp.

Är jämlikhet ett liberalt begrepp? Frågan är lite felaktigt ställd. Frågan bör snarare lyda: ”KAN jämlikhet vara ett liberalt begrepp”.

 Svaret är ja.

Traditionellt sett har det funnits tre synsätt på begreppet jämlikhet. Man ser det tydligt om man tittar på debatten för sisådär 110 år sen. 

Ett synsätt fokuserade på att alla skulle VARA och HA det lika materiellt, och i lika möjligheter. Det är den marxistiska grundsynen. I sin extrem kan man se hur det fungerade och inte fungerade i Sovjetunionen. Dilemmat med denna syn på jämlikhet är att någon måste bestämma vad som är ”jämlikt” och tvinga alla att anpassa sig.

En annan syn på jämlikhet var att det inte var viktigt. Idén var att man skulle låta ”naturen” ha sin gång. Det vill säga samhället och ekonomin skulle lämnas för sig själv, utan statlig inblandning. De rika skulle ha mer materiella tillgångar och bättre möjligheter medan den fattige inte skulle ha några möjligheter alls. Men det var ok ansåg dessa. Detta var den konservativa synen. Deras syn på rösträtt visar deras människosyn. De rikare skulle ha fler röster i samhället än den normale arbetaren och den fattige ingen röst (graderad röstskala). De rika skulle få gå på universitet, de fattiga inte.

Den liberala synen på jämlikhet var för 110 år sen en annan än den vi ser idag. Liberaler pratade då ännu om jämlikhet som ett liberalt begrepp. Men liberalerna fokuserade på jämlika möjligheter.
Enligt detta synsätt var materiella skillnader bara bra. Det viktiga var inte om det finns miljonärer eller inte. Det viktiga var att alla oavsett inkomst hade LIKA MÖJLIGHETER. 

Att alla hade rösträtt enligt principen en man en röst. Att även barn med fattiga föräldrar skulle kunna gå i skola och på universitet. 

Att det fanns någon form av sjukvård för alla, sociala skyddsnät för alla och arbetsrättsliga spelregler på arbetsmarknaden för att garantera även löntagares rättigheter.

För 110 år sen var Socialdemokrater och liberaler förenade i en allians i kampen för lika möjligheter för alla. Detta trots skillnaderna. De första Socialdemokraterna i Sveriges riksdag kom in på liberala mandat. 

Liberalerna gillade inte att det fanns folk i Socialdemokraterna som var mot rösträtt och som ville upphäva privategendomen. (Dessa, kommunisterna, bröt sig ur partiet 1917 och bildade eget parti.) Men liberalerna såg också att det fanns gott om människor som var för rösträtt och inte var mot privategendomen i partiet, t.ex. Hjalmar Branting, Socialdemokraternas ordförande. Man allierade sig med socialdemokraterna eftersom man ansåg att man stod närmare dem än de konservativa.

Jämlikhet i möjligheter är ett begrepp som fallit bort ifrån den liberala vokabulären. Sist det hördes i debatten var nog då Bengt Westerberg drev på frågan om personlig assistans för funktionshindrade, LSS, för 20 år sen. Om man går längre bak i tiden, till Per Ahlmarks tid på 70-talet, hörde man ofta jämlikhet refererat som ett i grunden liberalt koncept.

Det kanske är dags att in