Frihet för alla eller frihet för få?

NYBLOGGAT PÅ FRIHETSSMEDJAN:

”En del liberaler utgör ett större hinder för den amerikanska negerns frihet och rättigheter, än till och med Klu Klux Klan…” /Martin Luther King, 1967, Kaos eller gemenskap.

En liberal frihetssymbol eller en symbol för statligt förtryck?

Det kanske är dags att börja använda ordet segregering då vi som slåss för funktionshindrades rättigheter ska börja beskriva varför vi är mot otillgänglighet och nedskärningar inom den personliga assistansen? 

Det finns en ovilja att förstå att nedskärningar i personliga assistansen, bland hjälpmedel till funktionshindrade, bristande tillgänglighet och anpassning för funkisar, etc, hotar de funktionshindrades frihet.

Denna ovilja att förstå finns i många breda lager av befolkningen. Det finns socialdemokrater som inte bryr sig, vänsterpartister som tycker det är viktigare att bekämpa ”storkapitalet”, konservativa som ”inte vill gå för snabbt fram”… och så finns det liberaler… I just denna artikel vill jag visa på hur fel liberaler, och de konservativa som är mot en ”stor stat”, tänker.

(Artikeln fokuserar en hel på fysiskt funktionshindrades situation, men samma sak gäller för utförsäkrade och psykiskt funktionshindrade.)

Hjärnsläpp?

Ganska många liberaler, och folk som är för en minimal stat som styr med så få lagar som möjligt, får hjärnsläpp när man pratar om funktionshinder eller utförsäkringarna.

Eftersom deras ideologi är att staten ska minskas, att skatt är nån sorts stöld, och att statens utgifter ska minskas över lag, blir det problem när de ställs inför t.ex. en person i rullstol som behöver skattepengar, statlig hjälp och rättighetslagar om tillgänglighet och sådant, för att ens kunna utöva sina mest fundamentala rättigheter. MÖJLIGHETEN till frihet är beroende av att denna möjlighet garanteras av staten.

Liberalen som reagerar högt och ljudligt om dennes grannes rätt att t.ex köpa sprit fritt eller bygga ett företag fritt och utan tungt skattetryck, hotas, reagerar inte lika ljudligt då denne grannes rätt att KUNNA yttra sig, KUNNA jobba, KUNNA leva, KUNNA röra sig fritt hotas, dvs om denna granne sitter i elrullstol och har t.ex. CP-skada.

För att prata rättfilosofi. Det är ganska enkelt för en liberal att vilja skydda folks negativa rättigheter. Men vad som sker när en minoritets negativa rättigheter bara kan skyddas genom positiva rättigheter, är inte lika självklart för en liberal. Liberalen vill ju minimera de positiva rättigheterna (dvs stöd genom skatt t.ex). När sådana situationer uppstår, då positiva insatser krävs för att trygga gruppers negativa rättigheter är det många som anser att då får de negativa rättigheterna stryka på foten.

Jag har inget emot en minimal stat. Jag är liberal själv och vill ha det. Massor av privatiseringar och inget statligt klåfingrande eller pekpinnar. Men om kartan och verkligheten inte stämmer överrens så följer jag verkligheten, inte kartan. Att förtrycka en grupps frihet bara för att ”minska staten” är nåt jag, som liberal, aldrig, aldrig kan acceptera.

Tillgänglighet

Som med frågan om tillgänglighet.

Möjligheten för folk att röra sig fritt i samhället är något liberaler tar för givet… ända fram tills man pratar om folk med funktionshinder. Då blir det inget som man tar för givet att alla ska kunna göra. ”De där handikappade” behöver ju statliga stöd och lagar för att kunna göra det, alltså anses det strida mot många liberalers ideologi Man ska inte tvinga samhället, minst av allt de privata företagen, att handikappanpassas, heter det.

Det kan låta så här när liberaler pratar tillgänglighet.

Frihet, eller bara en bortskämd ”snorunge”?

”Det är inte diskriminering att en handikappad inte kan ta sig fram överallt. Det är som att säga att om jag är sängliggande så ska folk kunna köra runt min säng överallt. Det är absurt och det får totalt oliberala konsekvenser när man försöker reglera det i lag.”

”Som negativ liberal (vi lånar uttrycket bara för diskussionens skull) går jag inte med på problemformuleringen. Jag säger alltså att handikappade lever i en handikappande tillvaro eftersom den socioekonomiska miljön inte ger ekonomisk frihet att tillgängliggöra tillvaron. Med större ekonomiska frihet tvingas entreprenörer att handikappsanpassa sin verksamhet för att inte utkonkurreras, ett tvång som knyts till marknaden och alltså inte innebär en frihetsinskränkning.

Om handikappade vill se en tillgänglig tillvaro bör de arbeta för att avskaffa tvånget att handikappsanpassa, för att på så sätt öppna för marknadskrafterna att träda i kraft. Ja, det tar tid, men en positiv liberal lösning är inte kompatibel med ekonomisk frihet, en frihet som är förutsättningen för det långsiktigt hållbara samhället.”

”Jag tycker att man kan tvinga kommun, landsting stat och annan verksamhet som får skattepengar att bygga rullstolsramper med mera. Men jag är emot att tvinga företag till det.”

”När blev tvång någonsin liberalt?”

”Personer med funktionsnedsättning kommer alltid ha det tufft, eftersom de (vi) inte är i majoritet och då går det inte begära att resurser ska bindas upp i något genom lagstiftning när det förmodligen hade kunnat spenderas bättre fritt genom marknadens krafter. Det är hursomhelst INTE att område politiker ska tvinga på folk sina stela lösningar.

Har man funktionsnedsättningar får man försöka försörja sig utifrån de förutsättningar man har. Jag skulle aldrig fungera i ett monotomt arbete där struktur och god generell organisationsförmåga krävs, eftersom jag har ADHD och helt saknar sådana egenskaper.

Det är ingen rättighet att kunna göra allt som alla andra kan. Man får leva med vad man har. Är man färgblind kan man inte bli pilot. Har man ADHD blir man knappast hjärnkirurg, kan man inte använda benen finns förmodligen en del jobb man inte är förmögen till osv. Jag ser inte överhuvudtaget hur det är en samhällsfråga och offermentaliteten och vädjandet till överförmyndaren staten som problemlösare gör mig illamående.”

”Alla har vi våra handikapp.”

Jag ska inte berätta var jag hämtade dessa citat, för att inte hänga ut det stackars liberala forum där denna diskussion nyss ägde rum. Det är tyvärr ganska vanliga åsikter.

Att sådana diskussioner ens kan förekomma 2012 i liberala forum visar hur långt kvar vi ännu har att gå i förståelsen om alla människors lika värde och lika rättigheter!

Segregering?

Är rätten att kissa om man behöver det en mänsklig rättighet för alla?

Två liberala principer möts. Dels principen om att ALLA ska ha rätt till frihet och dels principen om att statlig inblandning ska vara så liten som möjligt.

Det skrämmande är att många liberaler är beredda att välja bort den individuella friheten för minoriteten om dessa två principer kolliderar. Som om rätten att slippa skatt var viktigare än rätten till de mest grundläggande negativa rättigheterna.

Många funktionshindrade är till stor del beroende av staten för att kunna utöva sina mest grundläggande rättigheter. Utan datorer, ingen rätt att lära sig läsa och skriva eller kunna göra informerade val och rösta. Utan elrullstol och assistenter ingen rörelsefrihet.

Vissa av de friheter funktionshindrade behöver rätt till stöd för, är så grundläggande att de inte ens nämns i diskussionerna om rättigheter och liberalism. Vad sägs om friheten att kunna bajsa eller kissa ungefär när man själv vill och behöver det.

Hjälpmedel är dyrt och få människor föds in i en situation där de kan få hjälp och stöd utan externt bistånd. Då finns det välgörenhet, men välgörenhet är ingen rättighet… Alltså uppstår dilemmat att staten just nu behövs för att garantera de negativa rättigheterna för funktionshindrade, kort sagt deras frihet.

Då väljer många liberaler att slå bakut och säga stopp. Det är dilemmat. Att föredra mindre skatt och färre lagar framför människors frihet… Hmmm, ja, ni ser säkert det problematiska i det!

Läser man historien ser man många paralleller.

Liberalen John Stuart Mill på sin tid blev hånad av många liberaler för att han stred för alla barns rätt att gå i skolan. Det var hårresande, sades det, att barn skulle TVINGAS gå i skola. Det ”stred ju” mot föräldrars rätt att bestämma fritt över sina barn, sa man, och det ”stred mot den fria marknaden” och dessutom innebar det att staten, lagar och skattepengar skulle gå åt, och lagar, skatter och staten skulle ju hållas så minimal som möjligt.

Det ingrep i den fria företagsamheten, företagens rätt att anställa fritt skulle ju begränsas eftersom barnen skulle tvingas gå i skola.
Låt familjerna ha friheten att lösa det som de vill, staten ska inte blanda sig in. ”Sen när blev tvång frihet”, sa man… Om staten måste gå in och garantera friheten genom att stjäla pengar från mig via skatten, blir det en frihetsinskränkning.

Mill, och många andra liberala pionjärer, däribland svenska liberala pionjärer, blev hånade av andra liberaler och av de ärkekonservativa, för att de ville lagstifta om förbud mot barnarbete för 160 år sen. Samma sak hördes där. Att reglera så företag ansågs ”oliberalt”, eftersom det ”störde den fria marknaden”.Om barn, och föräldrar ”valde” ett farligt jobb, 14 timmar om dygnet, sex dagar i veckan, var det väl deras ensak, sa man…

Men det kanske bästa exemplet på liberal dårskap är segregeringen i USA.

Segregeringen i USA

Har han också rättigheter? — Saker som är lika: ”Inga negrer är välkomna här”. ”Inga zigenare här!” ”Judenfrei”. ”Lokalen är inte handikappanpassad”.

På 50-talet och 60-talet mötte Martin Luther King och medborgarrättsrörelsen motstånd från ett oväntat håll: en del av liberalerna. Det var när de ville bekämpa segregationen. I en hel del delstater i södra amerika var det mesta privatiserat. mark, sjukhus, universitet och affärer. Det gjorde att principerna om den fria marknaden kolliderade med principen om afroamerikaners rättigheter och friheter. Afroamerikanerna fick sitta längst bak på bussarna på hårdaträbänkar, de vita längst fram på stoppade säten för så hade bussföretagen inrättat det, som styrdes av de vita. De kunde inte gå i vilken skola som helst eller i vilket sjukhus som helst, ja inte ens på vilken trottoar, eller vilken bro som helst.

Jag hörde berättelsen om trottoarerna och broarna i Alabama för några år sen. Hur gör man när bron över floden ägs av vita rasister? Jo, afroamerikanerna fick givetvis gå, eller åka, några kilometer bort till bilfärjan för att komma till stadens centrum. Vad gör man när trottoarerna som leder till polishuset ägs av vita och det regnar så man inte kan gå i leran? Jo, man går på trottoaren och kastas i fängelse för det när man kommer fram till polishuset.

Det är svårt för oss ”normala” idag att tänka oss hur det var. Afroamerikaner kunde inte åka i samma tåg som alla andra. Saknades en vagn för ”negrer” så fick man inte åka med alls i tåget. De kunde inte gå in i alla affärer, eller gå på alla trottoarer. De hänvisades till bakdörrar när de skulle in i kommunhus eller konsertlokaler, om de ens FICK komma in. En del hyreshus fick de inte komma in i alls. Samhället var anpassat för de vita och afroamerikaner fick i bästa fall inte tillgång till det, i värsta fall hamnade de i fängelse.

Men om du ser på hur funktionshindrade har det kan du förstå hur afroamerikanerna i sydstaterna hade det på 50-talet. De kastas inte i fängelse i Sverige, men de har levt segregerat. Det har blivit bättre de sista 60 åren men än idag är samhället i sort segregerat, anpassat för de gående, inte för t.ex. de blinda eller hjulburna också.

Och jag inkluderar privata företag när jag tänker på detta.

Jag är liberal och vill egentligen privatisera det mesta som idag är statligt, kommunalt eller landstingsdrivet. Men då är det viktigt med bra ramverk som garanterar ALLA människors rättigheter. Om det mesta är privat men inte tillgängligt blir det en katastrof för funkisarna.

Liberalism

Om rättigheter betyder ALLAS rättigheter, om möjligheter betyder ALLAS möjligheter måste man se till att just ALLA får rätten och möjligheten.

Det där med rättigheter är inte egendomligt. En rättighet betyder inte att ALLA SKA få t.ex. välstånd, eller jobb eller att alla MÅSTE använda sin yttrandefrihet eller demonstrera. Rättighet betyder MÖJLIGHET. Att alla ska ha möjligheten att yttra sig, sa KUNNA skaffa sig jobb, bostad, bra utbildning, etc.

Frågan om funktionshindrades rättigheter hänger i mångt och mycket ihop med teknik och ekonomi. Vi har idag för första gången i historien en möjlighet att låta ALLA människor utveckla sig och uppleva friheten, redan från tidig barndom. Innan datorrevolutionen var det näst intill en omöjlighet, idag har vi möjligheten. Och ekonomin till det har vi.

Om en del människor kan få frihet med statens, och den moderna teknikens hjälp, och inte får den, och de inte har möjligheten att skaffa sig denna teknik och hjälp själva, är det lika mycket ett brott mot dessa människors frihet som om du med våld och under pistolhot gått fram till dem och rövat bort deras hjälpmedel från dem.

Liberalen John Stuart Mill har skrivit en sak om vaccinet mot smittkopporna. Han var för att alla människor skulle ges tillgång till vaccinet och att alla barn, utan undantag, SKULLE vaccineras.

Ni kan tänka er att  en del liberaler ljudligt protesterade. Vilket brott mot marknadens rätt, sa flera, att STATEN skulle blanda sig in och ge stöd till vaccineringar. Tänk er staten stjäl våra skattepengar och ger till fattiga, vilket brott. Och vilket brott mot föräldrars rätt att t.ex. bestämma över sina barn. Tänk om föräldrarna inte ville vaccinera sina barn?

Men det var inte bara det som sades.

Mill sa att om det finns ett vaccin som kan rädda så många individers liv och flera människor är så fattiga att de bara kan skaffa sig vaccinet genom att staten hjälper dem att få det, så är det mord om staten inte ger alla den möjligheten.

Mord…

Det där med frihet och rättigheter är egentligen ganska enkelt. Antingen har ALLA möjligheterna till frihet, eller så har alla inte det.

Tillgänglighet är en viktig fråga. Att skapa maximal frihet för alla att röra sig är inte svårt. Genom enkla byggnormer för nybyggnationer och renoveringar, för att undvika trösklar och sånt kan man lätt lösa problem med otillgängliga hus och byggnader. Gör man det vid alla nybyggnationer blir det ingen merkostnad att tala om.

Tillgänglighet i gator och trottoarer är inte svårt heller, eller dyrt. Det är mer att komma igång som det handlar om. Funktionshindrade har väntat på tillgänglighet i 30 år nu. En del görs men fortfarande bygger man otillgängligt från början.

Personlig assistans och hjälpmedel är ett måste för många med funktionsnedsättningar. Den frihet LSS och assistansen innebar när funktionshindrade fick tillgång till den, för 30 år sen var enorm. Rörelsefrihet, frihet att planera sin dag som man vill. Friheten att kunna ta sig en banan när man vill. Friheten att kunna bajsa och äta när man vill… Friheter som är så grundläggande att vi som inte behöver assistans knappt kan tänka oss ett liv utan det möjliggjordes genom LSS och assistansen.

Hjälpmedel har gett funktionshindrade möjligheten att röra sig själv, att kunna läsa och skriva. Rättigheter som vi tar för givna.

Om en statlig tjänsteman hade stått i vår lägenhet och höttat med näven och sagt ”nej nej du får inte kissa nu, vänta två timmar” eller ”nej du får inte gå upp och äta vid köksbordet, ät vid din säng”, eller du inte tillåtits lära dig läsa eller att gå själv ute på stan, utan att vara fastkedjad i tjänstemannen… Om du tvingats lägga dig klockan åtta vare sig du ville det eller inte. Exakt så såg många funktionshindrades vardag ut innan elrullstolar och personlig assistans.

Som att bo i en stad full med skyltar där det står ”judar och hundar får inte komma in i affären” eller ”negrer är inte välkomna”, så känns det för funktionshindrade i en stad full med affärer som är otillgängliga.

Frihet för ALLA betyder frihet för ALLA inte för enbart den priviligierade majoriteten. Ska det vara så svårt för en del liberaler att se?

En del liberaler förstår inte att även liberalismen, precis som alla andra ideologier, har en mörk sida som; att liberalism då den är fundamentalistisk kan vara lika skadlig som alla andra ideologier då fundamentalismen tar över…

PS

Allt det jag skriver gäller för utförsäkrade också. Utförsäkringarna är en ”icke-fråga” bland liberaler och ”högern”. Om man försöker ta reda på varför det är så hör man ständigt att ”skatt är fel”, ”vi behöver inte mer statlig inblandning”, ”lycka till om du vill få borgerliga att vilja öka statens utgifter”. Tack för det, det är nog till stor tröst för den funktionshindrade som knappt kan resa sig ur sängen men måste söka arbete för att hen blivit utförsäkrad.

Varför har vänstern tagit patent på begreppet mänskliga rättigheter? och varför tillåter ”högern” och liberalerna att vänstern gör det?