Är homofobi lika allvarligt som rasism?

Är homofobi lika allvarligt som rasism?

Kiss In (26) - 14Feb10, Paris (France)
°]° / Foter / CC BY-NC-ND

De flesta skulle svara nej på denna frågan om vi tittar på hela världen. Majorieten av världens människor har ännu fördomar mot homosexuella. Många skulle tvärtom säga att homosexualitet är LIKA skadligt som rasism, ja till och med skadligare än det.

Frågan är aktuell i samband med debatten om Elisabeth Svantesson och församlingen Kristet Center i Örebro. Svantesson har inte uttalat sig homofobiskt, så vitt man vet. Vad betyder det då att hon är med i en församling som anser att homosexualitet är synd?

För de flesta på denna planeten betyder det inte ett smack eller så applåderar man det, klappar Kristet Center på axeln och säger ”BRA SAGT!!

Men det börjar växa fram en förståelse för att homosexuella också har samma rättigheter som alla andra människor, Där går vi i Sverige i förgrunden.

Rasism och homofobi är inte samma sak men får samma konsekvenser. Barn blir mobbade, folk blir diskriminerade, folk dras över en kam, liv förstörs, hatet sprids och samhället klyvs. Politiska homofober i många länder fängslar, mördar och torterar människor bara för sin läggning. Homosexuella förbjuds vara föräldrar och dödas om de försöker och barnet utsätts för livslångt lidande.

Jag själv anser att vi har kommit så långt i Sverige att vi faktiskt kan börja ställa lite krav på de som är homofober. Och vi kan faktiskt kräva en viss nolltolerans mot det.

”skadlighet”

Så hur beter vi oss då med de religioner som anser att homosexualitet är ”skadligt”?

Mitt enkla svar är: Bemöt de som anser att homosexualitet är skadligt och homosexuella är ett hot, som du skulle bemöta de som anser att judendom eller islam är skadligt och att det är hotfullt att vara jude eller muslim.

Folk reagerar givetvis olika på rasism och homofobi, en del reagerar skarpt mot det, andra uttalar sig partitaktiskt innan de fördömer något medan andra blir rasande då de stöter på rasism och homofobi.

Men många är livrädda för homofobi. De är lika rädda för det som många muslimer är för muslimhat och judar för judehat.

Ibland måste man ta till liknelser för att folk ska förstå.

Därför har jag googlat på Ulf Ekman och homosexualitet, tog första bästa artkel och bytte ut homosexualiteten mot judendom och svenska kyrkan mot samhället. Det gör jag här nedan.

Det är viktigt för Ekman är pro-israel vilket gör att väldigt många som är pro Israel gärna talar väl om Livets Ord, Ulf Ekman och om Svantessons kristna center i örebro. Skulle de talat lika väl om dem om de pratat om judar som de pratar om homosexuella?

Sen ber jag dig rannsaka din själ (för att använda ett kristet uttryck). Är det ok, med homofobi, eller är det lika illa som rasism?

Existens om judendomen

TV-programmet ”Existens” hade ett hårt vinklat program om judendomen häromdagen. Ifall du missade det så kan du se det här. Det är ju inte direkt några nyheter med innehållet i detta program. Det handlade om samhällets  inställning till och hantering av problematiken. Det var ett enda långt inlägg för att judar skall få gifta sig och att samhället skall välsigna detta och kalla det för äktenskap. Alltså, man vill använda samma ord som används för heterosexuella äktenskap. Annars är det diskriminering enligt juden Lars Gårdfeldt…

Programmet hade en del bisarra inslag i typisk ”Existens” -stil. Under det att bibelordet i GT från 3 Mos 20:13 visas, där Gud uttryckligen förbjuder judeodnom, visas också bilder från någon gammal film där någon står framför en avgudabild och ett altare. En man trycker in en annan man i en eld och han brinner upp. Associationerna är rätt uppenbara. Dåligt, osakligt och osmakligt. Det är så propagandistiskt att det blir pinsamt.

Den bild man vill visa upp av kristna som inte tror som ”Existens” är rätt uppenbar. Dessa framställs som hatiska, redo att döda judar  och bränna upp dem i eld. Beskrivningen kan knappast med all välvilja i världen kallas saklig men det var nog inte heller meningen. Tvärtom är den osaklig med besked och är väl istället, minst sagt, snudd på förtal.

Kristna bygger inte primärt sin moral på detta ord ur 3 Mosebok. Inte heller läser vi GT som om det skulle följas bokstavligt idag. Den som är lite insatt i teologi, och jag tror att programledaren i ”Existens” har läst åtminstone några sådana kurser, vet att GT:s föreskrifter i ceremoniallagen om offer, seder och bruk m.m.  inte tillämpas bokstavligt i den nytestamentliga församlingen. Däremot fortsätter morallagen, 10 Guds bud att gälla. Dessa bud sammanfattas i det nya bud som Jesus ger, kärlekssbudet. Detta kärleksbud utgår ifrån Biblens syn på Guds kärlek, inte en sekulariserad modern variant.  I detta sammanhang är det som NT av omsorg om oss människor, varnar för judendom och kallar det för synd, Rom. 1:27, 1 Kor.6:9, 1 Tim. 1:10.

Att i vår tid våga kalla judendom för synd, tillsammans med otukt, pornografi, mord, stöld, vrede, lögn etc åstadkommer ju ofta ett ramaskri både utanför och innanför de kristna leden. Här är det ju viktigt att visa att Gud är barmhärtig och god. När han tar itu med synden älskar han ändå syndaren. Men när kristna inte vill vara lagiska eller moraliserande böjer de sig ofta för den sekulariserade tidsandan. Resultatet blir att man legitimerar synden. Det mår ingen bättre av.

Att som Gårdfelt i Existens ”dissa” delar av Bibeln och av Pauli undervisning för att den inte passar hans agenda gör ju att man måste fråga sig hur mycket av trosinnehållet han egentligen vill hålla kvar vid. I samma anda som K.G. Hammar vill han kasta en hel del av Bibelns innehåll på ”historiens skräphög” för att kunna hålla fast vid sin livsstil. I ett modernt samhälle har han naturligtvis friheten att leva som han vill. Däremot har han, och andra, knappast friheten att mer eller mindre skriva om Bibeln och ändra på den klassiska tron när den inte passar dem personligen.

Ur kommentarsfältet

Judendom har hela tiden varit och är för mig och säkert de flesta i Sverige någonting onaturligt… Vi måste förstå att Gud har skapat oss människor och att kärleken kommer från Gud. Därför måste vi rätta oss efter vad Guds ord säger. Detta är sanningen: Läs Rom 1:26

Det är givetvis helt rätt att avkräva svar från en person som umgås i kretsar som är antisemiter eller homofober.

Debatten om Omar Mustafa tidigare i år handlade inte om vad Mustafa själv anser utan om organisationer han leder och är med i.  På samma sätt har moderaten Waberi  kritiserats. Det är helt rätt. Och på samma grunder kan man be att Svantesson tar avstånd från homofobi i organisationer hon är med i.

Det spelar ingen roll om en person är med i en muslimsk eller katolsk eller kristen grupp. Om den gruppen predikar judehat eller homofobi har jag all rätt att kräva att politiska partier reagerar mot detta. Ett minimum är att partierna begär klara avståndstaganden mot eventuell homofobi eller antisemitism eller islamofobi som den gruppen sprider, om de sprider det. Om detta innebär att politikern tvingas ta avstånd från mycket av det påven, sin moské eller sin församling i Örebro säger och kanske riskerar att bryta med mycket av sin religiösa bakgrund, så spelar det ingen roll, det är bara något som måste göras i ett civiliserat samhälle! Lika lite som religion ska tillåtas vara en ursäkt för rasism ska det tillåtas vara en ursäkt för homofobi!
Att ens Svantesson kunnat bli riksdagsman för M utan att kravet på avståndstagande ställts är ganska oerhört, anser jag. Och pratar vi om en som dessutom ska bli minister. Då vill jag veta  vad denne anser om sin församlings eventuella homofobi och om Livets Ord och Ulf Ekmans homofobi.

BDSM-domen

Artikel hos Liberaldemokraterna idag.

På onsdag förkunnas domen i det s.k. BDSM-målet i Göta Hovrätt. Det var en hel del debatt om det när det var uppe i tingsrätten men den underkände åklagare Ulrika Roglands åtal. Åklagaren gav sig inte utan överklagade till Hovrätten och på onsdag kommer domen.

Varför är detta intressant? Jo, för att fallet sätter fingret på medgivandebegreppet, på frivilligheten! Ska frivillighet vara det viktiga politiskt och juridiskt sett, eller är frivillighet av mindre värde eftersom någon, t.ex. staten, vet bättre än du själv gör, vad du själv vill!

Man hör ganska ofta politiker håna begreppet frivillighet. har ni tänkt på det? ”Det är lustigt att alla de som är mot FRA-lagen så fritt delar allt om sitt liv på Facebook”, säger de.

Jag hade en intressant dialog med Carina Hägg (S) om sexköpslagen i somras. Den var typisk eftersom hon sa att det inte var intressant för henne om sexarbetarna frivilligt sålde sex eller inte. Deras åsikt struntade hon i, hon visste bäst och ansåg rakt av att sexarbetarna var offer vars åsikter man inte skulle lyssna på. En dag efter vår twitterdialog skrev hon detta på sin status på twitter:

Det är typiskt för hur många resonerar. Hon förstår inte skillnaden mellan att göra något frivilligt och att göra något ofrivilligt! Att frivilligt registrera sig på nätet inför Almedalen är samma som att ofrivilligt bli registrerad i hennes ögon.

Att sälja sex frivilligt eller registrera sig på facebook frivilligt är väl samma sak som att bli våldtagen eller tvångsregistrerad av myndigheterna??? Eller hur?

På samma sätt kan man studera andra saker regeringen gör. Att folk frivilligt använder cannabis är givetvis inget regeringen bryr sig om heller!

BDSM-målet

Om man studerar detaljerna kring BDSM-målet ser man att kvinnan i fallet, som vid den sexuella förbindelsen var 16 år, troligen inte mått bra! Men hon sa bevisligen vid tillfället att hon var 18 år, och för övrigt är en 16-åring byxmyndig!

Men hon mådde tydligen inte bra. nej. men det kan man inte göra till en juridiskt princip! Har folk som inte mår bra rätt att ha sex? Ja, självklart har de det! Ska lagen vara lika för alla har 16 åringen liksom 50 åringen som inte mår bra rätt att ha sex.

Sen kan man ifrågasätta om man bör ha sex alltid när man inte mår bra och om man bör ha sex med någon som inte ser ut att må bra, men det är en annan fråga. Förbjuder man sex med någon som inte mår bra är man riktigt illa ute!

Och hon gjorde detta frivilligt, som det står i tingsrättens dom:

”Målsäganden har lämnat sitt samtycke frivilligt och uttryckligt. Hon har själv tagit initiativ till kontakten med [den tilltalade] och därefter under cirka tio dagar diskuterat med honom vad hon ville att de skulle göra då de träffades. Hon har sedan begett sig till hans bostad för att delta i rollspelet.”

Rogland menar att den typ av sex de hade bör bedömas som ringa misshandel, och att kvinnans medgivande inte betydde något eftersom hon var ”ett offer” som ”inte mådde bra”.

Ser ni? Frivilligheten betyder inget i Roglands ögon!

På onsdag får vi se om frivillighet gäller som princip i lagens ögon, eller inte!

Förbjud fotboll!

Konsekvensen blir givetvis att alla 16-åringar som ”inte mår bra” och håller på med sporter genast måste förklaras vara offer och förbjudas utöva sin sport. In i fängelset med varje tränare i hela Svea-rike!

En genomsnittlig sportutövare, tex inom fotboll, hockey och boxning åker på mer stryk än någonsin någon som håller på med BDSM-gör.

Dessutom bryter ganska ofta sportutövare ben, stukar kroppsdelar och åker på blåtiror. BDSM har som syfte att ge smärta som njutning och därför undviker man sånt som kan ge så allvarliga skador!’

För övrigt: hur frivilligt är fotboll? Barn dras med för att deras kompisar vill spela, och sen kommer de hem med en fraktur i benet en vacker dag, eller hur! Förbjud sporter, Rogland!

Frivillighet!

Skämt åsido. Att urholka begreppet frivillighet är problematiskt, mycket problematiskt!

Det kan speciellt ses i ett område. Ulrika rogland, liksom den svenska regeringen arbetar mot sexuella övergrepp och våldtäkter. Det är bra, men dilemmat är att de använder samma begrepp, frivilligheten, som sin måttstock.

När Ulrika Rogland pratar med ungdomar om BDSM är frivilligheten ett begrepp man ska ignorera. Men när hon pratar med samma ungdomar om att våldtäkter är fel så betonar hon att ungdomarna ska ha sex frivilligt och att det är en enormt viktig princip,

Regeringen gör samma sak i sitt arbete mot våldtäkter och övergrepp. man går ut i material till ungdomar och säger att de ska ha sex när det känns rätt, det ska vara frivilligt och man ska inte känna sig tvingad att göra det.

Visst! jag håller med att det ska vara så! Men användandet av frivilligheten som princip måste vara konsekvent.

Om man säger att frivillighet är jätteviktigt i vissa fall men något man kan strunta i andra fall, så skapar man problem i samhället!

På onsdag så kanske hovrätten förklarar att sexuell frivillighet inte alls håller juridiskt!

Är det fler än jag som tror att vi skulle minska antalet våldtäkter och övergrepp i samhället ganska mycket om lagar, regering och myndigheter blev konsekventa och sätter frivilligheten som måttstock i allt! Det du som individ vill göra ska du få göra så länge du inte skadar andra! En viktig princip, eller hur!?

För övrigt borde regeringen hyra in lite folk från BDSM-världen som kan lära dem något om frivillighet. För om det är några som är noga med samtycke, medgivande och frivillighet så är det de som har BDSM-sex. Där har regeringen mycket att lära!

Det är framför allt orden RACK och SSC de borde lära sig!

/Torbjörn Jerlerup

Vem vågar prata om våldtäkterna mot män?

The Guardian har skrivit en artikel som är ett måste att läsa: THE RAPE OF MEN. Den handlar om hur MÄN våldtas av män i krig och hur en liten organisation i Uganda kämpar för att ge hjälp till de våldtagna männen och hur de får kämpa mot FN, internationella biståndsorgan och och internationella organisationer OCH regeringen i det egna landet, Uganda, som betraktar organisationen som suspekt.

Ordentlig statistik saknas ännu om detta men The Guardian gör ett försök att redogöra för det i artikeln.Den enda statistik som finns om detta, från Kongo, visar att 22% av männen i östra Kongo våldtagits mot 30% av kvinnorna. Fast mörkertalet för män är stort eftersom UNHCR, FN:s flyktingorgan, instruerats att BARA koncentrera sig på mäns våld mot kvinnor. Antalet kan vara fler. Människorättsaktivister i Uganda säger att alla (!) manliga flyktingar de pratat med har våldtagits, däremot inte alla kvinnliga flyktingar!

Skandalen i detta är att FN och alla regeringar och i praktiken alla människorättsorganisationer betraktar MÄN som förrövarna och KVINNOR som offren per definition. Detta har lett till att den hjälp som nått Kongo de sista åren i praktiken enbart nått kvinnorna. The Guardian berättar om att män som sökt hjälp hos UNHCR i Kongo har fått veta att FN bara har hjälp at ge till kvinnor, inte till män! Det berättas om ett par från Kongo, där båda våldtagits men bara kvinnan får hjälp, mannen nekas hjälp och ”dör inom sig”.

Margot Wallström intervjuas i artikeln och är medveten om problemet, vilket är bra. Hon säger:

”International human rights law leaves out men in nearly all instruments designed to address sexual violence,” she continues. ”The UN Security Council Resolution 1325 in 2000 treats wartime sexual violence as something that only impacts on women and girls. Secretary of State Hillary Clinton recently announced $44m to implement this resolution. Because of its entirely exclusive focus on female victims, it seems unlikely that any of these new funds will reach the thousands of men and boys who suffer from this kind of abuse. Ignoring male rape not only neglects men, it also harms women by reinforcing a viewpoint that equates ‘female’ with ‘victim’, thus hampering our ability to see women as strong and empowered. In the same way, silence about male victims reinforces unhealthy expectations about men and their supposed invulnerability…”

Vid en studie av olika internationella organisationers arbete om våldtäkt i krig nämner bara 3% av våldtäkter mot män och oftast då i bisatser, som Wikipedia också gör…

Detta trots att man känt till detta länge. Studier av lägerfångarna i Bosnien har visat att nästan alla män i lägret våldtagits, faktiskt fler än antalet kvinnor som våldtagits!

Ja förrövarna är oftast, men inte alltid, män. Men offren är både män och kvinnor!

De som är ansvariga för att våldtäkter mot män ännu är tabu och osynliggjort är dels de extrema feminister som säger att ”män är förrövare” och ”kvinnor alltid offer”, per definition och dels de homofober som ännu mörkar detta som ”känsligt” eller ”synd”. Homofober och extremfeminister i en ohelig allians!

Maria Larsson och Göran Hägglund MÅSTE stoppa tvångssteriliseringarna!

Debatten om tvångssteriliseringarna av transsexuella är i full gång. De tvingas sterilisera sig ÄN IDAG för att genomgå könskorrigering. De kräver nu sin rätt! Men inte bara transsexuella har tvångssteriliserats i massor. Även personer med funktionsnedsättning (funkisar) har tvångssteriliserats och tvingats begå tvångsaborter under de sista 40 åren. Alltså även EFTER de rasbiologiska lagarna avskaffades 1975!

Det är dags för en ny debatt om tvångssteriliseringarna i förmyndarsverige. Denna gången ska ALLAS rätt säkras, inte bara ett fåtals rättigheter!

De rasbiologiska tvångssteriliseringarna, barnomhändertagandena och tvångsaborterna är ett dystert kapitel i Sveriges historia. 63.000 personer steriliserades av ”rasbiologiska skäl”. De var icke önskvärda i samhället. Skälen till det var många. De hade adhd. De hade aspergers. De var rullstolsbundna. De gillade att ha mycket sex (!). De var romer. De hade fattiga föräldrar. De var transpersoner. De var homosexuella…

De var som du och jag…

Hur många tvångsaborter som skedde vet vi inte ännu, inte heller hur många tvångsomhändertaganden som skedde med rasbiologiska motiv. Oftast maskerades tvånget av en falsk frivillighet. Det gör att det än idag inte är helt utrett hur stor skada rasbiologin åstadkom.

En del steriliserade har fått skadestånd, men inte alla. Inte de steriliseringar som var för ”frivilliga”.

Det påstås ibland att rasbiologiska programmet upphörde 1975.  Men det gjorde det inte.

Tvångsomhändertagandena av barnen till personer med funktionsnedsättning fortsatte och det är först i år man börjat ersätta alla barn som tvångsomhändertogs och utsattes för vanvårdTvångsaborterna fortsatte, nu med psykiskt och fysiskt funktionsnedssatta som de ”oönskade” som utsattes för abort. Tvångssteriliseringarnafortsatte bland funkisarna och bland transsexuella och pågår i det senare fallet än idag!

Funkpol kräver att regeringen utreder omfattningen av denna rest av den rasbiologiska steriliseringspolitiken, ger drabbade ersättning och tar bort alla de sista resterna av politiken.

Funktionshindrade

Att rasbiologiska programmet fortsatte efter 1975 är en sak som många har otroligt svårt att hantera.

1997 kom debatten om tvångssteriliseringarna igång. Jag deltog då på ett seminarium på ABF-huset i Stockholm. Det var paneldebatt. Helle Klein var där. Arne Ruth från DN och författarinnan Maija Runcis. Alla var rörande överrens om att det var hemskt att rasbiologiska övergrepp skett och att de var glada att politiken upphört 1975.

Jag reste mig upp och sa två saker. Jag sa dels att man borde ge de personer som kämpat mot rasbiologerna upprättelse men jag sa också att politiken fortsatt efter 1975, vilket man ser bäst i hur barn tvångsomhändertagits på tvivelaktiga grunder och utsatts för övergrepp. Jag minns att helle Klein bara skakade på huvudet och bad om nästa fråga.

Då reste sig en ung rullstolsbunden kvinna upp. Hon berättade att när hon blev gravid nåt år innan sedan så tvingades hon välja mellan att göra abort eller att lämna bort barnet omedelbart efter födseln. Om hon valde att behålla barnet, skulle all kommunal hjälp i form av handikappomsorg tas ifrån henne. Hon ”valde” abort. Myndigheterna betonade hela tiden att det var hennes ”frivilliga val”. De utövade inget tvång, de bara bad henne välja ju… Hennes fråga var: Vad gör vi för att stoppa detta barbari?

Alla i panelen från DN:s chefredaktör Arne Ruth till Maija Runcis besvarade kvinnans klagan med en talande tystnad, ingen vågade hantera hennes moraliska utmaning och man bad om nästa fråga.

En enstaka incident?

Detta var ingen enstaka incident.

Jag har jobbat med funkisarsen 1987.  Ska jag berätta vad de jag arbetat med varit med om?

* En blev steriliserad när hon skulle bli av med blindtarmen. ”Du kommer väl ändå inte att skaffa barn”… (Detta är ganska vanligt. har hört det ganska ofta)

* En annan fick pappan rädda undan läkarnas saxar i slutet av 70-talet. Denne man fick ”valet” att acceptera sterilisering och få komma till rätt gymnasieskola eller att inte komma till rätt gymnasieskola.

* En annan fick runt 1990 valet att få minskad hjälp av kommunen, eller att göra abort, sterilisera sig och göra slut med sin pojkvän.

* En annan har berättat hur det gick till på hemmet han bodde på runt 1990. ”Vill du härifrån, jamen så måste du…”

Fria val, eller hur?!

Väldigt få vet om att det fungerat så här! Ingen utredning har utrett detta. Inga miljoner betalats ut till personer med funktionsnedsättning. Ingen ursäkt har uttalats än.

Maria Larsson, steriliseringsministern

Idag pågår tvångssteriliseringar mot transsexuella. Maria Larsson och Göran Hägglund, de ansvariga ministrarna, tillhör Kd som sagt JA till att detta ska fortsätta.

Eftersom en debatt har kommit igång om detta har funkisrörelsen allt att vinna på att ansluta sig till debatten och visa vilken orätt som de utsattes för i MINST 20 år efter 1975, kanske än idag? Vem vet, ingen vet!

Dessutom kan funkisrörelsen hjälpa transsexuella. Så här skriver nämligen Maria Larsson:

”Jag blir lite lätt upprörd när man jämför med tvångssteriliseringar från historien. Det är inte jämförbart, låt mig säga det. Här handlar det om att man har på frivillig väg valt att byta kön.”

Göran Hägglund har sagt samma sak. Det är samma falska frivillighet idag, valet mellan att begå självmord och korrigera sitt kön, som det var när man sa till en funkis ”gör abort och sterilisera dig annars får du mindre hjälp och ingen ny permobil”.

Det är Göran Hägglund och Maria Larsson som är de ansvariga ministrarna som även funktionsnedsatta ska vända sig till för att få rätt!

Rasbiologin också frivillig

Gunnar och Alva Myrdal skrev så här i Kris i befolkningsfrågan (1934), den bok som kanske betytt mest för att sprida de rasbiologiska tankarna i Sverige:

”I närmaste planet ligger då givetvis den radikala utsovring av höggradigt livsodugliga individer, som kan åstadkommas genom sterilisering … I de fall där sterilisering är för handen, böra läkare och sociala myndigheter vara verksamma för att förmå vederbörande att frivilligt underkasta sig sterilisering. Visar sig denna påtryckning i alltför många fall ineffektiv, så bör en skärpning av steriliseringslagen övervägas, innebärande rätt för samhällets organ att också mot deras vilja sterilisera även rättskapabla.”

Vad säger Myrdalarna här. Rasbiologiska tvångssteriliseringar skulle ske frivilligt, men om personen inte går med på det ska man utöva tvång mot dem!

Det var så de tänkte som steriliserade romer på 30-talet, så tänkte de som tog barnen från funkisar på 80-talet och så tänker de som steriliserar transsexuella än idag!

Argumentet att tvångssteriliseringar av transsexuella är ”friviliga” är alltså ganska gammalt.

Om man kikar i de medicinska journalerna och i socialnämnders protokoll ser man samma ”frivillighet” på 30-talet, 40-talet eller 50-talet. Kvinnor med för stark sexdrift spärrades in och fick det frivilliga valet att sitta kvar på psyket eller komma ut, och då sterilisera sig!

Funkisarna utsattes för samma falska frivillighet, och det har skett under din och min livstid…

Vi kräver!

Nu är det dags att vi enar oss ÖVER alla intresseområden och gränser!

Funkpol kräver att regeringen omedelbart stoppar ALLA tvångssteriliseringar, av vilken form det än må vara. Det ska vara stränga straff för all sorts tvångsmässig sterilisering!

Vi kräver dessutom att en utredning tillsätts för att bedöma hur psykiskt och fysiskt funktionsnedsatta SAMT transsexuella utsatts för tvångsaborter, tvångsomhändertaganden och tvångssteriliseringar under 1900-talet och fram till vår tid. Speciellt måste den tvångsmässiga falska ”frivilligheten” kartläggas. Alla som utsatts för ”frivilliga” ingrepp under någon form av tvång, ska ha rätt till ersättning. Inte bara de där dokumenterat tvång skett. (Detta ska givetvis gälla för ALLA tvångssteriliserade, även de som inte fick pengar på 90-talet.)

Dessutom. Innan de dör kräver vi att alla som protesterade, varnade och kämpade mot tvångssteriliseringar och tvångsaborter får en offentlig ursäkt. Samma med de som varnade för vanvård av fosterhems och barnhemsbarn och som protesterat mot många övergrepp som begicks även där! De är gamla! Ska de behöva dö innan de får en ursäkt och ett erkännande?

/Torbjörn Jerlerup
LIBERALDEMOKRAT


Om att outa en minister, eller andra människor…

Jag sitter här på jobbet och fäller tårar. Jag har just nu sett listor på sexsajten knullkontakts medlemmar som cirkulerar på nätet. Sajten hackades. Det var så man fick fram uppgifter om exministern Littorin. Om man googlar på mailadresserna kan man identifiera många människor. Jag såg personer jag känner där. Jag hittade ensamstående fattiga och sjuka mammor som skriver om sin längtan efter ett jobb och kärlek. Jag kom till bloggar om sport, om politik och om blommor. Män och kvinnor, som du och jag, men som valt en väg för sin sexualitet inte anses ”rumsren”.

Varning! Detta blogginlägg är skrivet i affekt! Eventuella upprepningar beror på upprördhet!

Nu ligger tusentals adresser ute på nätet som avslöjar folks sexualitet.

Hackare har tagit fram uppgifterna genom att hacka bland annat knullkontakt, och nu sprids dem. För vilket syfte är oklart. För att smutskasta, för att de ogillar sexsajter av den sorten, för att de var på jakt efter ”högdjuren” på listan, som Littorin?

Aftonbladet och människorätten

Samtidigt bedriver Aftonbladet en kampanj mot exminister Littorin, baserat på utdrag från det som hackarna fått fram, med hänvisning till vilka sajter de fått informationen från. Hittills har allt som presenterats varit att Littorin sexchattat.

Om inte Aftonbladet hostar upp bevis för riktiga brott så är det illa, riktigt illa! Då deltar de i outandet av folk på slutna sexuella communities!

Det är katastrofalt!

Varför bryr jag mig, då?

Enkelt!

Människorätt är inte bara en fråga om att få göra vad man vill, utan också en fråga om rätten till den personliga integriteten. Var människa har rätten att få utöva sin sexualitet utan att bli smutskastad för den, så länge den utövas tillsammans med byxmyndiga personer och så länge det är ömsesidigt frivilligt. Och var människa har rätt att slippa hot och uthängning offentligt för att denne har en viss sexualitet.

Fördomar

Jag har vänner som är heterosexuella och  homosexuella. Jag har vänner som är transvestiter. Jag har vänner som älskar BDSM. Jag känner gummi- blöj- och skofetishister. Jag vet män och kvinnor som älskar strypsex, gruppsex, gangbangs, blowjobs, och mysiga hemmakvällar framför en TV…  Jag vet folk som gärna besöker krogar, Almedalenveckan eller sajter som knullkontakt för lite härlig villkorslös sex.

Jag vet till och med folk som onanerar i duschen, trot om ni vill!  😉

Jag rör mig själv i dessa ”hemska” kretsar genom sajten Darkside.se.

Det anses inte samhälleligt rumsrent att gilla att få smisk, eller att ge smisk. Det anses inte rumsrent att bära gummiklädsel eller att älska gruppsex. Samhället har många fördomar kvar…

Folk skriver på nätet att Littorin får skylla sig själv ”alla män som sexchattar på knullkontakt” borde hängas ut skrivs det. Alla kvinnorna också antar jag?! Folk säger att om man sexraggar på sexsajter och det kommer ut bör man förlora jobbet, vilket jobb man än har. Varför? Jo för ”en sån” är väl sexuell hela tiden.

Det påminner mig om hur man såg på homosexuella förr…

Jag vet folk av den äldre generationen som inte ens kan säga ordet homosexuell. De säger ”den där” som gör ”det där”… ”Stackars dem, det är synd om dem..:” Jag känner äldre som än idag tycker ”att om det kommer ut att den stackaren är homosexuell får väl aldrig han jobb”… De går omkring och tycker homosexuella är läskiga ”eftersom de går omkring och är sexuella dygnet om”…

Se på hur man beskriver transpersoner, eller transvestiter idag, så ser ni samma fördom”men då är ju sexuella dygnet om”. Fördomar om folk som utövar BDSM låter likadana. Om en kvinna eller man tänder på undergivenhet, på att bli bunden eller smiskad, så ses denne som konstig och som ett offer. Samma med de dominanta, tänder de på att smiska och binda måste de ju vara psykopater, eller hur?

Äckel…

Kan man jobba på skola eller dagis om man älskar att ge smisk? Kan man jobba på skola om man är homosexuell? Kan man jobba på skola om man gärna blir påsatt bakifrån?

Om det kommer ut att någon är heterosexuell rycker alla på axlarna. De flesta reagerar inte heller numera om de får reda på att en arbetskollega är homosexuell. Men kommer det ut att personen håller på med BDSM, eller är blöjfetishist, eller finns på knullkontakt har folk ännu oerhört många fördomar. De stigmatiseras, kort och gott!

Jag vet folk som haft problem med sociala myndigheter, och riskerat vårdnader om sina barn för att de haft en icke samhälleligt accepterad sexualitet. Jag vet direktörer som sparkats.

När det ens ryktades om att en lista skulle vara på drift med BDSM-aktiva för ett tag sen fick jag mail från gråtande människor med position i samhället som var livrädda.

Samhällets dom över personer som finns på sexsajter som knullkontakt, som älskar trekanter eller kravlös sex, är hård. Synen på de som utövar denna sida av deras sexualitet är full av fördomar.

Så tittar jag på mina vänner från Darkside.se… Det är som ett tvärsnitt av samhället i stort. Där finns politiker, direktörer, journalister, vårdbiträden, studenter, begravningsentreprenörer, knegare och blomälskare. Där finns mammor och pappor. Där finns mormödrar och farmödrar och farbröder och morbröder. Alla är som alla andra men har en sexualitet som inte ses som ok. Jag känner nog för övrigt mer kvinnor än män på den sajten. Det säger ett och annat om den.

Jag tittar på vilka jag vet besöker sajter som knullkontakt. Namnet på den personen jag såg  i listan som jag känner igen är en person som inte vill bli offentlig. Hen skulle förlora jobbet direkt!

Nu finns listorna ute! Och Aftonbladet legitimerar hackarnas intrång genom att publicera material som de tagit fram. Det enda ”brott” Littorin kan anses ha begått är att han gillar sex. Än så länge har jag inte sett tecken på att han begått ett riktigt brott.

Men även om han skulle ha begått andra brott har det oerhörda skett att listor på sexuella minoriteter spridits som används av media. Det är det som gör mig mest upprörd. För jag vet att bakom namnen på den långa listan finns människor av kött och blod!

Vad två byxmyndiga personer frivilligt gör i sängen ska kort och gott du och jag och Aftonbladet SKITA I!

Och nu sprids listorna på medlemmar i knullkontakt på nätet. Aftonbladet legitimerar hacket genom att publicera uppgifter om EN av de personerna: Littorin, och genom att sprida moralpanik om att Littorin gjort fel som sexchattat. Jag är rasande!

Aftonblaskans idioter kommer att få känna att de lever. Det är inget hot, det är ett löfte!

PS

Och nej… Håller man på med Ageplay och bjöjfetishism är man inte pedofil eller galen i huvudet. Jag måste bara få det sagt. För jag vet att några av er kommer att reagera på det sättet när ni läser detta. Man är inte heller ett ”offer” om man säljer sex, strippar, eller gillar gangbangs. Man är lika lite en ”förrövare” om man köper sex, tittar på striptease, eller älskar att delta i gangbangs!

En ny blogg att följa: funkpol!

Jag har idag varit med om att starta en ny blogg om liberal funkispolitik. FUNKPOL . Det ska bli kul att arbeta med den framöver. jag vill gärna dela med mig av det inlägg jag skrev just om ”den glömda medborgarrättskampen”. Det anger tonen för blogprojektet! 

Många svenskar drömmer sig bort till östeuropas frihetsrevolutioner och Martin Luther Kings medborgarrättskamp i USA. En del skulle säga att ”sånt händer aldrig här i Sverige” och gnälla över den tyste och servile svensken som ”aldrig gör uppror”.

De har FEL! Det har pågått två medborgarrättsstrider i det relativt tysta i Sverige, de sista sextio åren. Den ena kampen är HBT-folkets strid för sina fri- och rättigheter. Den andra är de funktionshindrade som mer och mer erövrat en plats i samhället jämbördigt med andra människor! Mycket återstår att göra i dessa medborgarrättsstrider. Men en sak är viktig att påpeka. Dessa grupper har MYCKET att lära oss liberala politiker som önskar att förändra Sverige idag!

Enligt myten är svensken tyst och servil och gör inte mycket väsen av sig. Enligt myten gör svensken aldrig uppror och följer vad överheten tänker och tycker.

Den myten är farlig eftersom den är en självuppfyllande profetia. Medborgarrättskampen för alla människors fri- och rättigheter pågår egentligen mitt framför våra ögon, låt oss lära oss av den!

Det första man blir blind på är ögonen, heter det ibland, jag håller med. För visst är vi ofta ganska blinda. Det vi söker långt borta från oss, kan vi egentligen hitta i vår bakgård.

Medborgarrätt

Vi behöver ingen Martin Luther King här i Sverige.

Det finns redan många människor som i stort som smått gör och har gjort exakt det som King försökte göra, bara det att vi inte ser det. Det är som om vi förstår att Martin Luther Kings kamp för alla färgades rättigheter i USA på 60-talet berörde alla amerikaner och hela mänskligheten, men vi ser inte på samma sätt att kampen för funktionshindrades rättigheter eller HBT-personers rättigheter är samma kamp. Och den är lika viktig för oss svenskar som Kings kamp var för amerikaner.

Kampen för allas lika rätt är VIKTIGARE än det mesta som avhandlas i riksdagen! För i riksdagen diskuteras mest struntsaker. Kampen för lika rättigheter är en medborgarrättskamp. Den berör själva kärnan av politiken, ALLAS rätt till liv och frihet och att skapa sig en framtid. ALLAS rätt att slippa integritetskränkningar och förtryck! RÄTTEN att bana sin egen väg i livet!

Vad kan vara mer liberalt än det?

Funkisarna

Först 1962 fick funktionshindrade rätt att gå i skolan och rösträtt. Dessa rättigheter kunde de flesta funkisar utöva först med datorrevolutionen runt 1990. Innan datarevolutionen, och med bara hemtjänst (s.k. boendeservice) för funktionshindrade kunde de inte utöva sina rättigheter som människor!

Först 1994 fick funkisarna personlig assistans och bara under de sista åren har alla funkisars rätt till tillgänglighet kommit upp på dagordningen. Men än idag är det mer regel än undantag att funktionshindrade leds in till viktiga politiska möten via baksidan av huset eller soprummet.

Så sent som 1970 kunde Permobils grundare Per Uddén chocka svenska folket genom att säga den enkla sanningen att funkisar är kåta och sexuella varelser, precis som alla andra människor. Minns ni som är äldre det? Uddén ville tillverka en samlagsstol för varje funkis och etablissemanget fick moralpanik!

På 80-talet chockade samma Per Uddén politiker genom att kräva att funktionshindrade skulle få rätt att åka ut i skogen. Där har utvecklingen också gått framåt.

Det finns än idag funktionshindrade i livet som vuxit upp på institution och som lärt sig förstå tal (!), så sent som i tonåren eftersom de sågs som ”grönsaker”. Där har utvecklingen gjort stormsteg. Veritabla sjumilakliv.

Funkisars rätt är en medborgarrättskamp. De, och deras icke-funktionshindrade allierade har krävt sin rätt och TAGIT sin rätt. De satte stopp för tvångssteriliseringarna. De avvecklade institutionerna. De genomförde LSS och såg till att skaffa personliga assistenter.

Funkisarna krävde rätten till sitt liv på samma villkor som alla andra i samhället. Den kampen får vi inte sopa under mattan.

Istället för att kräva att funkisarna ska stå med mössan i hand och vara tacksamma för det de får av samhället, är det funkisarna som ska kräva att riksdagen lyssnar till dem. Det är makthavarna som ska stå med mössan i hand och lära av dem!

Och funkisarna ska vara stolta! En medborgarrättskamp är bra mycket viktigare än käbblet i riksdagen.

HBT o striderna för sexuell rätt

Ännu på 40-talet arresterades homosexuella i Sverige bara för att de var homosexuella. På 60-talet arresterades vuxna homosexuella som pratade (!) med ungdomar i äldre tonåren om sin läggning och dömdes för förförelse av ungdomen. Ända fram till 1970-talets slut var homosexualitet klassat som en sjukdom.

Nu har utvecklingen gått så långt att homosexuella snart på lika villkor som heterosexuella kan gifta sig och skaffa barn. Det finns ännu många fördomar att utrota men samhället har kommit långt i utvecklingen. För första gången i historien kan homosexuella par visa sin kärlek öppet och faktiskt inte möta fördomar det mesta av tiden.

Det är en medborgarrättskamp också. Det är en kamp för lika värde och lika rätt. Den har pågått i lång tid och med mycket svett och tårar men har gett resultat. Det är sannerligen inget att skämmas för.

Och kampen pågår ännu.

Så sent som 2009 slutade man betrakta BDSM-utövare som sjuka i Sverige. Det är en medborgarrättskamp. Kampen för transpersoners rätt pågår dagligen mitt framför våra ögon. Här finns massor kvar att göra. Många fördomar och en diskriminering som hade fått Martin Luther King att se rött av helig vrede, om han levt i vår tid, existerar än idag.   Tvångssterliseringarna måste upphöra! Vi har kommit en bit på vägen i kampen för transpersoners rätt, men MÄNGDER återstår att göra.

Vänd på steken!

Det är vad de medborgarrättskamper som pågått mitt framför våra ögon, utan att de flesta svenskar ser det, har att lära oss.

Om fler i HBT-rörelsen och i funkisrörelsen hade förstått vilken makt de har, och vad de gjort under de sista 60-åren hade vi kunnat ”förflytta berg” i Sverige, bokstavligt talat! Det de har gjort, och gör, handlar var människas rätt till sitt eget liv; om rätten till frihet, yttrandefrihet, organiseringsfrihet. Det handlar om så grundläggande saker som rätten till språk och tal, och rörelsefrihet, om rätten till sin egen sexualitet, till kärlek, familj, och om rätten att få vara den man är och ha möjlighet att påverka sin egen framtid!

Det är inte småpotatis! Det är riktig politik!

Denna medborgarrättskamp, denna kamp för frihet och rättvisa, är riktig politik. Allt annat är smådetaljer eller dravel! Därför måste vi liberaler lära oss av den kampen!

/Torbjörn Jerlerup

Pride-debatt på newsmill

Jag har en artikel inne på Newsmill just nu: För hundra år sen var det katolikerna! Ett inlägg i debatten kring Roland Poirier Martinssons inlägg i SVD och Newsmill om Pride. (Se även Newsmill artiklarna om detta: Poirier och Norberg)

För hundra år sen var det katolikerna!

Publicerad: 2011-06-10 19:06, Uppdaterad: 2011-06-10 19:06

Jag har följt debatten mellan Johan Norberg och Roland Poirier Martinsson med stort intresse. Många har upprörts av Martinssons artikel. Så även jag. Anledningen är enkel. Martinsson skriver att folk inte borde demonstrera för sin sin sexuella läggning offentligt. Martinsson är katolik. Han borde studera sin kyrkas historia lite bättre. En gång i tiden avfärdades katoliker som ville behandlas på lika villkor med protestanter i Sverige, med samma argument som han använder mot HBT-demonstranterna.

Martinsson skrev detta i SVD den 7 juni:

”Det har blivit extremt viktigt att hävda sexualitetens plats i det offentliga rummet, rätten att ägna sig åt det privata inför andra människor, att kräva tolerans för sin förmenta frigjordhet. Följden har blivit att sexualiteten också kraftigt har politiserats.

Borgerligheten tycker tvärtom. Kinky är ok, liksom olika sexuella identiteter. Platsen för dessa uttryck bör dock vara privat. När staten försöker uppfostra oss till en särskild sorts sexuella subjekt, oavsett om det handlar om 1800-talets krav på konformitet eller 2000-talets krav på gränslöshet, tiger borgerligheten sig till sin integritet.”

Jag har många saker att säga om hans antydningar att HBT-folk som deltar i Pride är exhibitionister. Majoriteten av de som går i Pridetåget är inte det. Men det är inte det jag ska skriva om här och nu.

Jag ska prata om den katolska kyrkan.

Roland Poirier Martinsson är nämligen katolik. Det finns många likheter mellan HBT-folkets situation , och katolikernas situation i Sverige, traditionellt sett.

En gång i tiden var katolska kyrkan förbjuden i Sverige. Först 1873 fick svenska medborgare rätt att bli katoliker. Innan 1873 skickades man i fängelse på vatten och bröd. Efter 1873 blev det lättare men katoliker som försökte värva ungdomar sattes fortfarande i fängelse.

1944 avkriminaliserades homosexualiteten i Sverige. Men även efter 1944 fängslades folk som var homosexuella. Jag har själv mött en äldre man som fängslades runt 1960 för att han pratade med ungdomar under 21 år om sin läggning.

För ca 80-100 år sen hade situationen för Sveriges katoliker blivit lite lättare. De kunde bygga sina kyrkor.

Det sades att vi hade religionsfrihet i Sverige. Men när en kyrka skulle byggas anvisade man alltid katolska kyrkan till nån avkrok av staden, eller dolde den med nya byggnadsverk (som Domkyrkan i Stockholm). Om katoliker ville ha rätt att synas ute på stan, hålla festivaler och religiösa processioner mötte det alltid motstånd av de som inte ville ”besudla” det offentliga rummet med katolsk religion.

Det intressanta är att motståndarna använde samma argument som Martinsson idag.

Vad sa de? Jo att Sverige hade religionsfrihet, men att religionen ska vara en privatsak. Därför borde katolikernas kyrkor byggas undangömda, och kloster och skolor helst inte byggas alls och processioner eller att synas offentligt var det inte ens tal om.

När katolikerna protesterade svarade man bara ungefär så här: ”vad då, jag är för religionsfrihet. Jag menar bara att religionen inte ska ta plats i det offentliga rummet.”

Hur destruktivt argumentet är ser man i att den protestantiska kyrkan hade en status som i praktiken allenarådande vid denna tiden. Att prata om religionsfrihet när en religiös riktning fick ta plats i det offentliga rummet, som inte andra fick ta var givetvis helsnurrigt!

Så har det varit under lång tid för HBT-folket. Det har blivit bättre i Sverige, tack och lov. Där har Pridefestivalerna spelat en fantastisk roll. De har synliggjort de osynliggjorda! Men än idag är heteronormen så dominerande att Pridefestivalen kommer att behövas under många år framöver.

Jag ska dra en till parallell…

Även medborgarrättsrörelsen i USA mötte liknande argument på 60-talet, vilket Martin Luther King skrev om i sin bok Kaos eller gemenskap (på svenska 1967). Man sa att medborgarrättsrörelsen provocerade genom att ”trycka rasjämlikheten i ansiktet på folk”. Man sa ungefär: ”Vi har frihet för båda raserna i Sverige. Färgade och vita får gifta sig med varandra. De behöver väl inte bara visa det offentligt genom att visa sina rasöverskridande äktenskap på öppna gatan.”

Och jo, även de i ”blandäktenskap” kallades för exhibitionister i USA på 60-talet

Martinsson missar poängen med Pride. Poängen med Pride är inte sexualisering av det offentliga rummet utan rätten att synas på lika villkor med alla andra! Precis som katoliker krävde det, på sin tid. Och medborgarrättsrörelsen krävde samma på 60-talet i USA.