En ny blogg att följa: funkpol!

Posted on juni 18, 2011

0


Jag har idag varit med om att starta en ny blogg om liberal funkispolitik. FUNKPOL . Det ska bli kul att arbeta med den framöver. jag vill gärna dela med mig av det inlägg jag skrev just om ”den glömda medborgarrättskampen”. Det anger tonen för blogprojektet! 

Många svenskar drömmer sig bort till östeuropas frihetsrevolutioner och Martin Luther Kings medborgarrättskamp i USA. En del skulle säga att ”sånt händer aldrig här i Sverige” och gnälla över den tyste och servile svensken som ”aldrig gör uppror”.

De har FEL! Det har pågått två medborgarrättsstrider i det relativt tysta i Sverige, de sista sextio åren. Den ena kampen är HBT-folkets strid för sina fri- och rättigheter. Den andra är de funktionshindrade som mer och mer erövrat en plats i samhället jämbördigt med andra människor! Mycket återstår att göra i dessa medborgarrättsstrider. Men en sak är viktig att påpeka. Dessa grupper har MYCKET att lära oss liberala politiker som önskar att förändra Sverige idag!

Enligt myten är svensken tyst och servil och gör inte mycket väsen av sig. Enligt myten gör svensken aldrig uppror och följer vad överheten tänker och tycker.

Den myten är farlig eftersom den är en självuppfyllande profetia. Medborgarrättskampen för alla människors fri- och rättigheter pågår egentligen mitt framför våra ögon, låt oss lära oss av den!

Det första man blir blind på är ögonen, heter det ibland, jag håller med. För visst är vi ofta ganska blinda. Det vi söker långt borta från oss, kan vi egentligen hitta i vår bakgård.

Medborgarrätt

Vi behöver ingen Martin Luther King här i Sverige.

Det finns redan många människor som i stort som smått gör och har gjort exakt det som King försökte göra, bara det att vi inte ser det. Det är som om vi förstår att Martin Luther Kings kamp för alla färgades rättigheter i USA på 60-talet berörde alla amerikaner och hela mänskligheten, men vi ser inte på samma sätt att kampen för funktionshindrades rättigheter eller HBT-personers rättigheter är samma kamp. Och den är lika viktig för oss svenskar som Kings kamp var för amerikaner.

Kampen för allas lika rätt är VIKTIGARE än det mesta som avhandlas i riksdagen! För i riksdagen diskuteras mest struntsaker. Kampen för lika rättigheter är en medborgarrättskamp. Den berör själva kärnan av politiken, ALLAS rätt till liv och frihet och att skapa sig en framtid. ALLAS rätt att slippa integritetskränkningar och förtryck! RÄTTEN att bana sin egen väg i livet!

Vad kan vara mer liberalt än det?

Funkisarna

Först 1962 fick funktionshindrade rätt att gå i skolan och rösträtt. Dessa rättigheter kunde de flesta funkisar utöva först med datorrevolutionen runt 1990. Innan datarevolutionen, och med bara hemtjänst (s.k. boendeservice) för funktionshindrade kunde de inte utöva sina rättigheter som människor!

Först 1994 fick funkisarna personlig assistans och bara under de sista åren har alla funkisars rätt till tillgänglighet kommit upp på dagordningen. Men än idag är det mer regel än undantag att funktionshindrade leds in till viktiga politiska möten via baksidan av huset eller soprummet.

Så sent som 1970 kunde Permobils grundare Per Uddén chocka svenska folket genom att säga den enkla sanningen att funkisar är kåta och sexuella varelser, precis som alla andra människor. Minns ni som är äldre det? Uddén ville tillverka en samlagsstol för varje funkis och etablissemanget fick moralpanik!

På 80-talet chockade samma Per Uddén politiker genom att kräva att funktionshindrade skulle få rätt att åka ut i skogen. Där har utvecklingen också gått framåt.

Det finns än idag funktionshindrade i livet som vuxit upp på institution och som lärt sig förstå tal (!), så sent som i tonåren eftersom de sågs som ”grönsaker”. Där har utvecklingen gjort stormsteg. Veritabla sjumilakliv.

Funkisars rätt är en medborgarrättskamp. De, och deras icke-funktionshindrade allierade har krävt sin rätt och TAGIT sin rätt. De satte stopp för tvångssteriliseringarna. De avvecklade institutionerna. De genomförde LSS och såg till att skaffa personliga assistenter.

Funkisarna krävde rätten till sitt liv på samma villkor som alla andra i samhället. Den kampen får vi inte sopa under mattan.

Istället för att kräva att funkisarna ska stå med mössan i hand och vara tacksamma för det de får av samhället, är det funkisarna som ska kräva att riksdagen lyssnar till dem. Det är makthavarna som ska stå med mössan i hand och lära av dem!

Och funkisarna ska vara stolta! En medborgarrättskamp är bra mycket viktigare än käbblet i riksdagen.

HBT o striderna för sexuell rätt

Ännu på 40-talet arresterades homosexuella i Sverige bara för att de var homosexuella. På 60-talet arresterades vuxna homosexuella som pratade (!) med ungdomar i äldre tonåren om sin läggning och dömdes för förförelse av ungdomen. Ända fram till 1970-talets slut var homosexualitet klassat som en sjukdom.

Nu har utvecklingen gått så långt att homosexuella snart på lika villkor som heterosexuella kan gifta sig och skaffa barn. Det finns ännu många fördomar att utrota men samhället har kommit långt i utvecklingen. För första gången i historien kan homosexuella par visa sin kärlek öppet och faktiskt inte möta fördomar det mesta av tiden.

Det är en medborgarrättskamp också. Det är en kamp för lika värde och lika rätt. Den har pågått i lång tid och med mycket svett och tårar men har gett resultat. Det är sannerligen inget att skämmas för.

Och kampen pågår ännu.

Så sent som 2009 slutade man betrakta BDSM-utövare som sjuka i Sverige. Det är en medborgarrättskamp. Kampen för transpersoners rätt pågår dagligen mitt framför våra ögon. Här finns massor kvar att göra. Många fördomar och en diskriminering som hade fått Martin Luther King att se rött av helig vrede, om han levt i vår tid, existerar än idag.   Tvångssterliseringarna måste upphöra! Vi har kommit en bit på vägen i kampen för transpersoners rätt, men MÄNGDER återstår att göra.

Vänd på steken!

Det är vad de medborgarrättskamper som pågått mitt framför våra ögon, utan att de flesta svenskar ser det, har att lära oss.

Om fler i HBT-rörelsen och i funkisrörelsen hade förstått vilken makt de har, och vad de gjort under de sista 60-åren hade vi kunnat ”förflytta berg” i Sverige, bokstavligt talat! Det de har gjort, och gör, handlar var människas rätt till sitt eget liv; om rätten till frihet, yttrandefrihet, organiseringsfrihet. Det handlar om så grundläggande saker som rätten till språk och tal, och rörelsefrihet, om rätten till sin egen sexualitet, till kärlek, familj, och om rätten att få vara den man är och ha möjlighet att påverka sin egen framtid!

Det är inte småpotatis! Det är riktig politik!

Denna medborgarrättskamp, denna kamp för frihet och rättvisa, är riktig politik. Allt annat är smådetaljer eller dravel! Därför måste vi liberaler lära oss av den kampen!

/Torbjörn Jerlerup