Socialliberalism är inte socialism

Jag har skrivit om detta förr, men måste upprepa mig. Socialliberalism är inte socialism, det är inte mindre liberalt och det är inte uppblandat med socialistiska element!

John Stuart Mill

Liberalismen delades i slutet av 1800-talet i två läger. Det ena det vi kan kalla libertarianism idag, det andra i socialliberalism.

Dessa två läger har sedan 1800-talet ofta varit varandras antagonister. Därmed har man också, för att prata ren svenska, ofta kastat skit på varandra. Socialliberaler har en tendens att kalla libertarianer egoister och omänskliga, medan libertarianerna kallar socialliberalerna för ”inte så liberala” eller socialistiska.

Det är tråkigt efterspm båda lägren vill maximera individens möjligheter och friheter att påverka sitt eget liv som hen själv vill. Vilket faktiskt kan ses som liberalismen grund.

Tyvärr faller även en hel del etablerade författare i denna fällan, tex Johan Norberg, som ofta och gärna upprepar att socialliberalism är en sorts hybrid mellan socialism och liberalism. Enligt hans historieskrivning degenererade liberalismen i mitten av 1800-talet och John Stuart Mill var den stora skurken bakom detta. Idag har vi därför den rena liberalismen och den icke-så-liberala socialliberalismen, anser han.

På samma sätt anser Norberg att positiv rätt inte är liberalt utan Socialdemokratiskt, och att enbart negativ rätt är liberal rätt.

Hans historisskrivning är subjektiv. Det är hans personliga och ganska opragmatiska libertarianska syn på socialliberalismen som kommer till uttryck i hans böcker. Tyvärr är hans bok om rättigheter, och många av hans esäeer om liberalismens historia gratis och vitt spridda så hans ord antas i många kretsar vara en sorts absolut sanning om hur det är.

Socialliberalism har inget med socialism att göra. Egentligen kan man kalla socialliberaler för ”liberaler med socialt engagemang”. Det var det som var utgångspunkten för socialliberalismen. En del liberaler, tex John Stuart Mill, ansåg att om människans frihet var det viktigaste, behövdes vissa statliga ingripanden för att befrämja och trygga den. Allmän folkskola, sociala skyddsnät, grundläggande arbetarrätt etc.

Socialliberaler ser sig inte som mindre värda eller som mindre liberala! Det ser sig som liberaler!

Även om jag själv konsekvent definierar mig som LIBERAL, inte socialliberal eller nåt annat, kommer jag att ta socialliberalismen i försvar en hel del framöver. Det behövs nog! Socialliberalerna lider lite av att de inte har några riktiga kända ideologer som för deras talan i Sverige idag…

Jag lägger in några länkar här för den som vill veta mer:

 But maximalist social liberalism is not socialism. Ultimately it values political freedom above fairness, and it should not ignore the real dangers of the abuse of power at local level.

http://socialliberal.net/2009/02/12/what-is-social-liberalism/

Social liberalism is the belief that liberalism should include social justice. It differs from classical liberalism in that it believes the legitimate role of thestate includes addressing economic and social issues such as unemployment, health care, and education while simultaneously expanding civil rights. Under social liberalism, the good of the community is viewed as harmonious with the freedom of the individual.[1

http://en.wikipedia.org/wiki/Social_liberalism

The ethos of social liberalism argues that because some members of our (materially unequal) society are born in circumstances where opportunities available to them are lower than that of others, the state should aim to assist them so equality of opportunity is there for everyone. That is about increasing their liberty and life-chances rather than letting them fall further in an unequal system. It is about equality of opportunity rather than equality of outcome (socialism).

http://www.pickledpolitics.com/archives/1355

http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2007/sep/03/theguiltfreeliberal

Social liberals believe in individual freedom as a central objective – like all liberals. Unlike economic or classical liberals, however, they believe that poverty, unemployment, ill-health, disability and lack of education are serious enough constraints on freedom that state action is justified to redress them. The British Liberal Democrats are generally considered a social liberal party, as are a number of other European liberal parties.

http://www.libdemvoice.org/dlt-social-liberalism-13572.html

– När Bertil Ohlin talade om socialliberalism var det inte för att ställa sig in hos socialisterna. Den tanken är helt fel. Det var precis tvärtom. Han ville markera gränsen både mot socialismen och mot gammalliberalismen. Det var det som var hela idén med socialliberalismen.

http://www.tidningen.nu/nyheter/3-allmaenna-nyheter/56-romanus-socialliberalism-aer-ingen-kompromiss

Vill man överbrygga klyftan mellan socialliberalismen och libertarianerna måste man förstå vad båda sidor tänker, och känner!

Annonser

20 thoughts on “Socialliberalism är inte socialism

  1. Hej Torbjörn,

    Jag håller med om att språkbruket och attityden mellan klassiska liberaler och socialliberaler inte alltid har varit den trevligaste, och jag har utan tvekan bidragit till det själv (om än inte i den av dig länkade skriften, tror jag). Socialliberalismen blev en ny riktning inom liberalismen, inte socialismen. Men min historieskrivning att det var ett närmande till socialistiska idéer är inte bara min egen, det var också de tidiga socialliberalernas. John Stuart Mill räknade sig själv mot slutet av livet till ”den allmänna kategorien socialister”, L T Hobhouse talade om sina socialliberala idéer som en ”liberal socialism”, och när Dagens Nyheter bytte sida från klassisk till social liberalism på 1880-talet gjorde de det med argumentet att vi nog behöver en del ”statssocialism” för arbetarklassens skull, trots allt. Inget av detta betyder i sig att det skulle vara fel, eller att de skulle behöva överge många delar av den gamla liberala åskådningen, men det betyder att de i alla fall i egna ögon skapade en ny balans mellan liberalism och socialism.

    Vänliga hälsningar,
    Johan

  2. Jag skulle vilja framföra följande hypotetiska resonemang till socialliberalismens uppkomst:

    Den klassiska liberalismen utlovade frihet, men det blev nånstans i mitten av 1800-talet ganska uppenbart att den bara kunde leverera frihet til ett fåtal, medan de övriga levde fortfarande under omständigheter där den klassiska libaralismens negativa friheter inte spelade någon roll, eftersom de flesta helt enkelt levde under förhållanden där de helt enkelt inte kunde använda den till något i praktiken. Folkflertalet levde helt enkelt på en nivå där de hade fullt upp med att överleva.

    Denna situation resulterade i två ideologiska riktningar som till en början hade en del gemensamma mål: socialliberalismen och socialismen. Bägge två var en reaktion på den klassiska liberalismens oförmåga att leverera verklig frihet till andra än de besuttna. Skillnaden var väl att socialliberalerna menar att det går att lösa det problemet inom det kapitalistiska systemet, medan socialisterna (på den tiden iaf.) menade att detta inte var möjligt, utan att det var kapitalismen i sig som hade detta inbyggt, att den i sig ger konsekvensen att stora grupper måste leva under ekonomiskt förtryck.

  3. hej Johan!

    Ja, detta skulle jag gärna diskutera närmare med dig. Frågan intresserar mig mycket. Jag försöker hitta vägar att överbrygga klyftorna mellan de olika liberala lägren och det är inte alltid så enkelt. Liberaler är lite envisa ibland. 🙂

    Det kan lätt bli tvister om påvens skägg när man pratar om sådant här. Det är inte alltid lätt att se vad folk menade med det de sa. Sven Adolf Hedin pratade också om socialism. Men om man kikar på hur han sa det så är det intressant. Han fick höra från sina motståndare att hans intresse för tex tidig socialhjälp och rösträtt var socialism, på det svarade han helt brutalt alltid i stil med att ”ja om det är socialism att vara för allmän rösträtt, då är väl jag socialist”. 🙂

    Folk har kallat sig olika och man kan fråga sig t.ex. vad Hobhouse menade. Men det finns viktiga skillnader. Dessa syns bäst när man studerar hur liberaler respektive socialister såg på rättighetsbegreppet och på jämlikhetsbegreppet.

    Jämlikhetsbegreppet först. Det spelar en ganska stor roll i Hobhouses teorier. Frihet och jämlikhet.

    I Liberty visar Hobhouse skillnaden. Socialister ansåg att alla SKA HA t.ex. ekonomiskt välstånd,. Hobhouse menade att liberalismen (hans syn på den) menade att alla ska HA RÄTT TIL, dvs MÖJLIGHET, att skapa sig välstånd.

    Han skriver om Mill och strävan efter en sorts utbildning till alla. Då skriver han så här:

    ”For education was necessary to raise the standard of intelligence, and provide the substantial equality of opportunity at the start without which the mass of men could not make use of the freedom given by the removal of legislative restrictions.”

    Att skapa jämlikhet i MÖJLIGHETER, inte i faktiska levnadsvillkor, var hur han såg på socialliberalismen. (Ett exempel ur Hobhouse av många)

    Det finns många paraleler till hur Hobhouse och mer ”klassiska liberaler” behandlade negativa rättigheter. Positiv rätt sågs enbart som att skapa möjligheter hos dem, medan socialister såg positiv rätt som SKA HA, eller SKA FÅ.

    Här har jag mycket kritik mot din skrift om rättigheter. Eftersom av någon anledning missar du helt den socialliberala synen på positiva rättigheter. Du antar i din skrift att positiv rätt måste tolkas enligt socialisters och socialdemokraters tolkningsmodell. Det grundantagandet är intressant, men lite förbryllande.

    Yttrandefrihet innebär inte att alla MÅSTE prata. (”Skriv på din blogg nu, annars fängslar vi dig!”) Yttrandefrihet innebär att alla SKA HA MÖJLIGHET att yttra sig (skydd mot tvång så man skall kunna yttra sig). Rätten till egendom förutsätter inte att man MÅSTE äga. Konceptet negativ rättighet är av sin natur ganska förknippat med begreppet möjlighet.

    Det Hobhouse, Sven Adolf hedin, fridjuv Berg, och faktiskt även Mill gör i stor utsträckning är att se positiv rätt som en ”möjlighet att”… inte ”SKA FÅ”!

    Sen handlade mycket av liberalernas strävan om samma saker som socialisternas för 100-130 år sen. En allians var ganska naturlig. Arbetarrätt, sociala rättigheter, politisk frihet, yttrandefrihet, kamp mot tullarna och protektionisterna (!), kamp för allmän rösträtt och allmän utbildning. Det fanns många gemensamma beröringspunkter.

    Men jag är ändå noga med skillnaderna mellan socialism och socialliberalism.

    Å andra sidan… Både libertarianer och socialliberealer har ju sina lik i garderoben. De liberaler som inte ville ha en allians med socialdemokraterna blev istället ofta konservativa, redan då, för 100-130 år sen. En sorts Tea Party i Viktoriansk tappning. De fick offra vissa saker (tullfriheten och allmän rösträtt offrade de) men slapp ge arbetare arbetarrätt och slapp socialhjälp tex.

    Det är väl det som är dilemmat för vårt gemensamma arv, Johan. Extremerna. Å ena sidan riskerna att man lockas till konservatismen, å andra sidan att man lockas till för mycket stat och socialism.

    /T

    Därmed inte sagt att allt de gjorde var bra. Jag har länge irriterat mig på alla dessa nykterhetsliberaler och liberaler som röstade ja till rasbiologi och fanskap. ”De är frisinnade, vilket betyder att de älskar kontroll”, som Segerstedt beskrev en hel del av dem.

  4. Det är väl det som är dilemmat för vårt gemensamma arv, Johan. Extremerna. Å ena sidan riskerna att man lockas till konservatismen, å andra sidan att man lockas till för mycket stat och socialism.
    ———————————————-
    Eller till nyliberalismen som har exakt samma förutsättningar att leda till total diktatur som dom två riktningar du nämner eftersom den inte har något annat syfte än att göra all egentlig makt till en vara som köps och säljs som förlängningen kan koncentreras till en extremt liten elit som vidmakthåller denna ”köpta” makt med det våldsmonopol som den fått överta från staten på entreprenad.

  5. Utmärkt Torbjörn. Inte minst din ytterligare argumentering i kommentarfältet. Jag är rätt så upptagen nu (o kommer att vara någon månad), men önskar jag hade tid att göra en grundligare kommentar.

    Ett dilemma i detta sammanhang är förstås att vi kan se på begreppen historiskt och dissektrera diverse teoretiker, inkl Johan N. Eller så ser vi det praktiskt och hittar vår egen rubricering av hur vi förhåller oss till den praktiska tillämpningen (och aktuella diskussionen) om liberalism och socialliberalism. Men finner då (ofta) ett behov att hänga upp vår tolkning på teoretikerna.

    Jag gillar dock där du skriver ungefär som så att du ser dig som liberal, vilket innebär att du dels verkar mena att det inte behövs så mycket av kategoriseringar (inom det liberala begreppet) men att du ändå i mycket menar dig vara socialliberal.

    Det är ungefär som när upprepade ggr menat att folkpartiet under minst ett halvsekel var liberalt, vilket då var detsamma som socialliberalt. Det behövdes, i praktiska sammanhang, inte sägas mer. Men sedan skedde något…

    Din beskrivning av hur sällskapet som liberaler samarbetar med beror på de för tillfället aktuella sakfrågorna gillar jag också. Att liberalerna samarbetade med sossar under rösträttsstriden gör ju inte liberalerna till socialister. Och inte blir en liberal konservativ för att han/hon samarbetar med andra ickesocialister för att få till regeringsskifte efter decennier av socialdemokratiskt styre! Båda exemplen visar tvärtom att liberalismen har just de demokratiska grundstenarna rösträtt och maktskifte i ideologin. Medan andra bara har en av dem. Om ens det.

  6. tack Lars Erick!

    Jag jag tar inte så dödsallvarligt på detta. I hjärtat är jag libertarian, eftersom jag vill ha ett samhälle med en minimal stat. Men i praktiken anser jag att det inte går nu. Kanske 2111, vad vet jag? När man kan köpa Exo-skellett på Ica för en hundring så kanske handikapphjälpmedel från staten inte behövs, t.ex.

    Jag skrev detta i Liberaldemokraternas forum idag. Begreppet MÖJLIGHETER förenar faktiskt socialliberaler och libertarianer.

    /T

    Som alltid när man pratar om rätt bör man veta att socialliberaler och libertarianer alltid haft samma syn på rättighet. Dvs att en rättighet är något som innebär en MÖJLIGHET att göra något, inte ett tvång. Den negativa rätt som skyddar ens möjlighet att prata fritt, yttrandefriheten, innebär inget TVÅNG att prata. Likaså innebär inte egendomsrätten at vi MÅSTE äga egendom och hus. 🙂 Inte heller den positiva rätten att exempelvis kunna skaffa sig utbildning.

    Socialliberaler och libertarianer skiljer sig däremot i vad de anser omfattas av begreppet rättighet. Man kan lite förenklat säga att libertarianen oftast brukar anse att sk negativa rättigheter ska skyddas (skydd mot tvång), medan socialliberalen anser att det behövs en del positiva rättigheter också för kunna skydda ALLAS negativa rättigheter.

    Funktionshindrades rätt är ett sånt exempel. Utan positiv rätt till handikapphjälpmedel kan en del inte utöva sin negativa rätt att kunna prata fritt (frihet från tvång mot yttrandefriheten), som jag ser det.

    Observera att det handlar om RÄTTIGHETER som både socialliberaler och libertarianer ser på dem. Dvs en MÖJLIGHET till något, inte att man SKA FÅ.

    Båda parter ser rättigheter som något som ska vara jämlikt. Rätten att prata betyder att alla SKA KUNNA prata fritt, det betyder inte att alla är lika bredkäftade som du och jag, Calle, som hörs ganska vitt och brett. 😉 Lika möjligheter betyder inte att alla ska, eller kommer att, höras lika mycket.

    Så ser socialliberalen ofta på jämlikhet också. Alla ska KUNNA skapa sig välstånd. Vilket inte är samma som att ALLA SKA ha välstånd.

    Socialisternas idé om rättighet och jämlikhet skiljer sig HELT från liberalers av båda sorter. Socialister framhåller SKA HA som sin rättighetssyn.

    För socialisten betyder ofta rätten att få utbildning att alla SKA HA lika utbildning. Rätten till egendom att alla SKA HA det lika där. Rätten till välstånd att ALLA SKA ha välstånd.

    Där är skillnaderna, som jag ser det! (Målat med breda penseldrag.)

    Johan Norbergs bok om rättigheter utgår från att socialliberalen tänker som socialisten om rättigheter. Fråga inte mig varför han gör det. jag har frågat honom på min blogg och hoppas få svar.

    Vill man läsa en bra bok ska man leta efter Liberty av Hobhouse. Den visar den socialliberala synen bra. Jag håller inte med om allt. I mitt tycke vill socialliberalerna oftast gå för långt.

    Men det är en av världshistoriens bästa böcker om frihet, i mitt tycke ändå!

    /Torbjörn

  7. vad jag menar är: man behöver ju inte hålla med socialliberalismen. Men den socialliberala synen på rättigheter skiljer sig faktiskt drastiskt från den socialistiska…

  8. Torbjörn,

    Jag ber om ursäkt men jag får passa tills vidare. Jag har ett helt jämrans bokmanus som ska vara klart 1 nov och ligger långt efter samtidigt som jag måste ta hand om sjukt barn och annat jobb. Min mening var inte att dra igång en diskussion om olika syn på rättighetsbegrepp, utan bara att förklara min historiska syn på vad socialliberalismen innebar, eftersom det var den du utmanade. Det förra måste tyvärr vänta tills annat är ur vägen. Beklagar!

  9. Jag flyttade mitt inlägg från din historieskrivnings blogg post till denna där den passar bättre.

    Jag tycker att det måste skiljas på liberaler, socialliberaler samt de sk frisinnande.

    Liberaler slogs för rätten att starta fackföreningar, rätten till en lika start i livet samt rätten att fritt driva näringsverksamhet, de sk negativa friheterna som inte krävde omfördelning. (Att betala för försvar, rättsväsende, brandkår mm (nattväktarstaten) är inte att se som omfördelning utan en försäkrinspremie där alla betalar lika. Vidare ansåg vissa även att den moderna industriella nattväktarstaten borde innehålla ett social skyddsnät FA Hayek, dock att den skulle vara strikt försäkringsmässig men kunde vara obligatorisk men inte tillhandahållas av staten. En syn jag delar. De drev inte kampen för människor i nöd, för skattebetalade sociala skyddsnät och arbetar rätt eftersom det kräver hög beskattning vilket per definition minskar tillväxten.

    De som drev kampen för människor i nöd, för statliga sociala skyddsnät och arbetar rätt var socialliberaler och frisinnade, de ansåg att viss omfördelning krävdes för att tillgodose dessa men de ansåg att skatterna aldrig fick bli så höga att de välståndsbildande krafterna skadades. Vidare ansåg de att de social försäkringarna skulle vara försäkringsbaserade och inte omfördelade, den som skulle få förmånen skulle betala för den. Omfördelning skulle ske via den allmänna skattsedeln inte via social försäkringarna. Bertil Ohlin förlorade denna kamp vid ATP valet 1955 när social försäkringarna blev både omfördelande och PayAsYouGo. Det som förskönande kallas för ”Den Generella Välfärds Politiken”. S ansåg att det inte gick ha försäkringsmässiga social försäkringar eftersom medelklassen då inte skulle gå med på omfördelning.

    Om de fick lite förmåner för inbetalade medel ansåg S teoretiker att legitimiteten för omfördelning skulle kunna upprätthållas. Detta var starten på Sveriges nedgång. Den kulminerade mellan 1968-1993, då Sverige var in-solvent och ATP bankrutt. Efter 1968 och efter Ohlins avgång som Fp ledare övergick Fp till att driva en politik som frihetliga socialister, Garthon, Carl Tham och hade då som medlem Janne Josefsson. Efter Westerberg eran gck Fp mot att bli frihetliga socialdemokrater och from valet 2002 till att bli den svenska motsvarigheten till Tony Blairs New Labour bla med hårda tag mot brottslingar mm. De frihetliga socialdemokraterna inom Fp kommer främst från den frisinnade kretsen samt från vänstersocialliberaler såsom Werme och Trollin.

    Jag är inte förtjust när frisinnande och/eller socialliberaler försöker kalla sig liberaler utan att använda förtecknen social- eller frisinnad. De är inte liberaler i egentlig mening utan en hybrid form.
    Läs även dessa mina två länkar om hur jag ser på saken.

    Hur jag såg på FP när jag gick med innan 2002 och av detta förstår du hur missnöjd jag blev med Fps politik efter 2002:

    Hur jag ser på den Ohlinska social liberalismen vilken jag kallar neosocialliberalism:

    När man läser ur 1944 års Fp partiprogram förstår man hur långt dagens socialliberaler och frisinnade degeneretat.

    Ur 1944 års Folkparti partiprogram:

    Samhällsordningen

    Att bevara och utveckla den folkliga självstyrelsen är en av folkpartiets huvuduppgifter. Varje hot mot demokratin och varje slag av diktatursträvande skall avvisas, från vilket håll det än må komma. Den lagbundna rättsordningen skall skyddas som ett dyrbart arv och utbyggas efter hand som utvecklingen fortskrider. Riksdagens ställning bör stärkas och den kommunala självstyrelsen bevaras. En långtgående centralisering i förvaltningen måste undvikas.

    Valssystemet bör reformeras i sådan riktning att personval främjas och större rättvisa ernås vid mandatfördelningen. Självständigt verkande intresseorganisationer äro en värdefull del av det demokratiska samhället. De få dock inte tillåtas utöva obehörigt tvång mot enskilda medborgare. Tendenser att politiskt splittra folket i intressegrupper bör motarbetas.

    Näringspolitiken

    Den ekonomiska och sociala politikens främsta mål är att åt medborgarna bereda trygghet med bevarad frihet och ökat välstånd. Folkpartiet ser i enskild företagsamhet och äganderätt samt i näringsfriheten de bästa förutsättningarna för ett blomstrande näringsliv. Av krisförhållanden framtvingade avsteg från dessa grundsatser böra avvecklas så snart läget tillåtet. Ett av staten behärskat näringsliv skulle i längden bli en fara för den enskildes medborgerliga frihet.Försöket att varaktigt utvidga det statliga inflytandet över det ekonomiska livet böra därför motarbetas. Truster och andra monopolbildningar skola verksamt övervakas så att näringsfrihet skyddas även mot därifrån kommande faror. Partiet vill verka för att handel, hantverk, småindustri och hemslöjd beredas förbättrade villkor och för en fri utveckling av kommunikationsväsendet. Stat och näringsliv böra samverka i syfte att utjämna konjunkturväxlingarna och mildra ekonomiska depressioner.

    Finans- och skattepolitik

    Den fasta grunder för statlig och enskild ekonomi är ett stabilt penningvärde.Statens penningpolitik bör ordnas med sikte på detta faktum och så att sparande och enskild kapitalbildning främjas. Folkpartiet kräver sparsamhet i den allmänna hushållningen, begränsning av förvaltningsapparaten och en sund budgetpolitik. Inkomstbeskattningen bör hållas vid en rimlig nivå och anpassas efter skattedragarnas bärkraft. De indirekta skatterna böra företrädesvis läggas på lyx- och överflödsförbrukning. Den kommunala skatteutjämningen bör fullföljas, främst genom att staten påtager sig en större del av utgifterna för allmänna samhällsändamål. En reform av skatteuppbörden bör snarast genomföras.

    Socialpolitiken

    Åtgärder som befordra freden på arbetsmarknaden och begränsa arbetslösheten äro naturliga led i strävandena att tillfullo utnyttja landets produktiva resurser. I främsta rummet skola ansträngningarna inriktas på att uppehålla en god sysselsättning inom det normala produktionslivet. Samhälleliga hjälpåtgärder böra icke begränsa arbetskraftens rörlighet eller försvåra återgång till normala försörjningsförhållanden. De partiellt arbetsföras inordnande i arbetslivet skall eftersträvas

  10. Här påvisas en av farorna med socialliberalismens sociala ingenjörskonst i detta inlägg av Will Wilkinson som referar till en studie om att psykopater och utilitaristen resonerar på samma sätt


    The wicked souls of utilitarians

    Set aside the truth or falsity of utilitarianism. This is a mistake. Utilitarianism is a theory of the good (happiness, pleasure, what have you) and of the right (do that which brings about the most good). So, according to utilitarianism, one should accept utilitarianism only if accepting utilitarianism leads one to do more good than accepting one of the many alternatives to utilitarianism. As one of philosophy’s greatest utilitarian theorists (and an early president of the Cambridge Moral Sciences Club) taught:

    [A] Utilitarian may reasonably desire, on Utilitarian principles, that some of his conclusions should be rejected by mankind generally; or even that the vulgar should keep aloof from his system as a whole, in so far as the inevitable indefiniteness and complexity of its calculations render it likely to lead to bad results in their hands.

    Henry Sidgwick here is holding on to the possibility that the influence of utilitarianism may be benign if limited to a technocratic elite, a convenient opinion for the colonial overseers of the British Empire, who knew they had to break a few eggs to bring civilized omelets to the savage races. But Sidgwick’s point is general: a utilitarian may desire, on utilitarian principles, that all of his conclusions should be rejected by mankind entirely. That utilitarianism as a creed leads to good utilitarian results is an empirical matter impossible to settle through philosophical argument.

    Since it seems implausible that we are best off governed by Machiavellian psychopaths, I take the findings of Bartels and Pizarro–that those attracted to utilitarianism tend toward the psychopathic and Machiavellian–as prima facie evidence that utilitarianism is ”self-effacing,” that it recommends its own rejection. This is a study about how, if you are a utilitarian, you should probably do the world some good and shut up about what you really thing is best.

  11. Ja att man skulle kunna bygga ett strikt privat och försäkringsmässigt socialt skyddsnät, obligatoriskt för alla, håller jag med om. Tyvärr är regleringar ett fult ord, men man kan göra mycket bra, liberalt, med dem. 😉

    Det finns socialliberaler av alla möjliga sorter, liksom det finns libertarianer. Det finns tea party libertarianer och det finns folk som hatar allt tea party libertarianer står för. Men för att se hur jag tänker ska man titta på begreppet möjligheter.

    I min idealvärld har man privatiserat i praktiken allt, utom delar av den den grundläggande infrastrukturen och polis, domstolar. Men staten måste garantera allas lika MÖJLIGHETER (inte att alla ska vara lika, men att alla ska kunna skapa sig välstånd, ska kunna skaffa bostad, utbildning etc). Detta görs genom lag och reglering. Minimalt men ändå.

    Som hayeks idé om obligatoriska privata försäkringar. med skillnaden att det inte får bli som i USA att ett försäkringsbolag säger att ”tyvärr du bröt benet för fyra månader sen så det finns inga pengar när du nu brutit armen”. Det ska finnas ett socialt skyddsnät för alla. Alla barn måste ha rätten att få en bra utbildning (som hemundervisning eller privat), etc. Funktionshindrade ska inte behöva söka allmosor för att få trygga sina negativa rättigeheter, etc.

    Sen är inte alla socialliberaler utilitarister. Eller ens samma sorts utilitarister. Men det är en annan femma.

    /T

  12. Hur ska staten kunna garantera något överhuvudtaget om den ger all faktisk makt inklusive upprätthållandet av våldsmonopolet till marknaden vars enskilda aktörer får tävla om att köpa upp så stor del av denna faktiska makt som dom kan?
    Varför skulle något som i praktiken är kapitalets diktatur vara bättre än t.ex kommunism?

  13. De drev inte kampen för människor i nöd, för skattebetalade sociala skyddsnät och arbetar rätt eftersom det kräver hög beskattning vilket per definition minskar tillväxten.
    —————————————————
    Etisk autism kan man kalla det för när vi nu är inte på psykiska diagnoser av poltiska åskådningar.

  14. These are basically brief term loans that do deliver you meet your fiscal troubles
    within a preferred certain time period. Taking into consideration time limitations these loans are specifically made
    above an obligation no cost platform. As such, these are kept entirely free
    from credential checksums. Issues such as defaults, arrears, bankruptcy, CCJs
    and even IVAs are not thought to be here. Additional, there are also no collaterals associated with these loans.

    There is minimal paper operate required on the element of borrower.

    There are also no hidden or added documentation or faxing necessary right here.
    Applying for these loans is also pretty hassle-free.
    Folks only need filling an over the internet form and once this gets authorized cash is
    received inside 24 hours time frame. These loans are normally provided under hassle-free terms and situations.
    The general fundamental applicant criteria
    right here is that they need to be a UK resident and of 18 years of age.

  15. Your own write-up provides confirmed helpful to us. It’s quite
    educational and you really are naturally quite experienced of this type.
    You have opened up my personal eye to numerous views
    on this specific subject matter together with
    interesting and reliable written content.

  16. Hello there, I found your blog via Google whilst looking for a related topic, your
    site came up, it looks good. I’ve bookmarked it in my google bookmarks.
    Hello there, just was alert to your blog via Google, and located that it is truly informative. I am gonna be careful for brussels. I’ll appreciate should you proceed this in future.
    Numerous other folks can be benefited out of your writing.
    Cheers!

  17. A person necessarily assist to make severely posts I’d state. That is the very first time I frequented your website page and so far? I amazed with the analysis you made to make this actual put up incredible. Excellent job!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s