Demokrati 2.0

Som man bäddar får man ligga. Om man frågar runt bland folk ser man att väldigt många, skrämmande nog, inte tror på politiken eller på politikerna. Många ungdomar tycker politik är tråkigt och stelbent och tycker inte att man kan förändra något. och allmänhetens bild av en typisk politiker är inte heller speciellt smickrande. Som en släkting sa: ”de är bara korrupta fegisar allihopa som inte vågar stå upp för sin sak”.

Just tanken att ordet politiker har blivit en synonym till så vitt skilda saker som tråkmåns, korruption och fegis i väldigt många människors ögon, har jag funderat mycket över. Hur kommer detta sig?

Jag tror bristen på kontakt mellan människorna och politiken ligger bakom. jag menar: det är ju ännu så att man väljer parti, inte person, i första hand.

Dessutom har vi partipiskan. Att tänka FÖR självständigt premieras inte i partier.

Publicisten och liberalen Torgny Segerstedt varnade för detta redan på 20-talet och förutspådde att Europa skulle få stora problem på grund av att demokratin ännu hade stora brister. Det hade han ju minst sagt rätt i! Tankarna känns ganska moderna:

10/4 1915:

”Partibundenheten har vidare stärkts även genom det valsystem, som högern välsignat oss med. Valmännen tvingas att i främsta rummet rösta på ett partiprogram, möjligen i andra rummet på en människa.”

24/9 1924:

”Vi komma aldrig någonsin att få upp folket till valurnorna, så länge det förmenas att rösta på en människa. Låt allmänheten rösta för eller mot en viss person och den blir intresserad. Hur mycket man än predikar för människorna så låta de sig icke påverkas, förr än de få välja mellan personer. Svenska folket är icke partikluvet. Det frågar särdeles litet efter partier. Det har däremot sinne för personligheter. Gemene man begriper icke, senterar åtminstone icke, att partitillhörigheten skall sätta det sunda, oförvillade omdömet ur spelet och att det skall finnas lika många absoluta sanningar i alla frågor, som det existerar partier.”

29/10 1926:

”Det är inte lätt att säga huru en bättre ordning skulle kunna bringas å bane. I den mån bristerna höra samman med själva valprincipen äro de ett med folkväldet och kunna icke inom dess ram övervinnas. Det är måhända ett misstag, men nog tränger sig den åsikten gärna fram, att det proportionella valsystemet gjort sitt till för att tysta munnen på den allmänna opinionen.

Där fanns före dess tid ett visst levande samband åtminstone mellan bygdeopinionen och riksdagens andra kammare, som nu är i det närmaste borta. Det nuvarande valsystemet är som en tvångströja på både väljare och valda. De gå till sina uppbyggelsemöten och sina partikonklaver och finna där endast en mening företrädd.

Allt vad som rör sig därutanför angår dem icke.

De partilösa och de utestängda mindretalen kunna väsnas så mycket de orka, ingen tager ändå någon notis om dem. Här blir aldrig fråga om att sammanföra alla stridiga meningar och kivande intressen i någonting så samlat och helt att det kan förtjäna namn av allmän mening. Alla dessa politikens bålde riddersmän tro sig vara folkviljans bärare, medan de i stället borde vara dess skapare. Den gamle grötmyndige bonderepresentant, som man sökte nedtysta med en hänvisning till den allmänna opinionen och som därvid gav svaret: ‘Vad mena herrarne med den allmänna opinionen? I min valkrets är det jag’, gör sig här omigen påmint.

Han nöjde sig icke med att bära fram andras meningar. Han hade sin egen och han visste sig vara myndig nog för att göra den till andras. Han menade sig skickad till att skapa en opinion, och fråga är om inte denna uppfattning inrymde en skarpare blick på representantskapets förpliktelser och innebörd än den. som behärskar vår egen tid.”

10/7 1925:

»Vad som giver fallet Hellberg dess allmänna betydelse är att det illustrerar vårt nuvarande partiväsens mekanism. På en punkt har hr Hellberg en från sina valmän eller snarare från deras bossar avvikande mening. Därmed är han hemlös i partipolitiken., Partiläsarna börja genast orda om. hans avfall. Han har bytt parti. Det är ett meningslöst tal. Parti fänaden kan icke fatta att en karl kan bilda sig en individuell mening; åsikter äro enligt dess erfarenhet en av partiledningen tillhandahållen konfektionsvara. Då och då får den sys om och putsas upp, men allt individuellt är bannlyst och måste vara bannlyst. Egna meningar äro av den fadern djävulen. Då nu hr Hellberg besatts av denna högmodets ande, så måste han förklaras biltog i partipolitiken.”

30/11 1927:

”Efterspanar man anledningarna till detta otillfredsställande förhållande, skola utan tvivel flera sådana anträffas. Riktar man sin uppmärksamhet särskilt på den ständigt tilltagande stelheten i vårt politiska system, så är orsaken därtill icke svår att upptäcka. Den punkt, från vilken förkalkningsprocessen utgår och fortplantar sig, ständigt tilltagande i styrka, är utan all fråga vårt valsystem. Den rättvisans valmetod, som landet välsignats med, har blivit en tvångströja. Partiväsendet har slukat all form av självständighet inom de korporationer, som statens och kommunernas styrelse är anförtrodd. Söker någon handla, yttra sig eller rösta, så som hans eget personliga omdöme bjuder, utspys denne avfälling tvärt ur partividundrets käftar.”

Jag tänker på FRA-omröstningen när jag läser den sista meningen… Gör inte ni det också? Och beskrivningarna av att politiker i alltför hög grad inte formar opinionen utan följer opinionen (och partilinjen) är ganska träffande.

Demokrati 2.0

Vi behöver en ”demokrati 2.0” en uppgraderad variant av demokrati för 2000-talet och informationssamhället,anser jag. En demokrati där man väljer personer och inte partier i första hand och som inspirerar folk att delta i politiken.

En demokrati för medborgare, inte bara väljare som förväntas lägga valsedlar i ett kuvert vart fjärde år och sen inget mer…

Man kanske borde kunna rösta på flera personer vid val (3 röster till alternativ 1, 2 till alternativ 2 och en till 3.an). Man borde kanske kunna bli medlem i flera partier

Desutom måste politiken ut bland folk genom sociala medier och genom att synas på gator och torg.

Och initiativkraft och självständghet premieras, inte nedtryckas!

Eller vad anser ni? Hur skapar vi demokrati 2.0?

(Läs mer om Torgny Segerstedt under rubriken Liberal historia.)


			

Torgny Segerstedt 1933: ”Herr Hitler är en förolämpning”

Den s.k. Torgny Segerstedt-striden började i februari 1933 med artikeln ”Herr Hitler är en förolämpning. Den, en serie svar och hot från nazisten Herman Göring i Tyskland och Segerstedts svar på dessa blev inledningen till 12 års kamp mot nazismen. Segerstedt hade skrivit om nazismen även innan 1933 men efter riksdagsvalet i Tyskland beslöt Segerstedt att ta strid. Det var som han anade att Europas framtid, folks frihet, ja hela civilisationen, stod på spel. Här kommer artiklarna!

Torgny Segerstedt den 3 februari 1933, GHT

Hans ”Idag” kolumn.

En av Blix politiska karikatyrer visade Mussolini med en mer än vanligt bister uppsyn. Den förtörnade mannen yttrade: »Den där Hitler är en förolämpning.»

Man kunde förstå och känna med den italienske diktatorn. Att ha stått modell till hr Adolf Hitler kan inte vara någon reklam för honom. Men det är icke utan att vi litet var nu ha skäl att taga Mussolinis ord i vår mun. »Den där Hitler är en förolämpning.»

Det är faktiskt en förolämpning mot allt vett att pracka på ett stort folk en styresman av denna kaliber. Det är en sak som icke angår endast tyskar. Tyskland är ingen från samfärdsel med den övriga världen avskild liten ö ute i oceanen. Det ligger mitt i Europa. Det har livliga förbindelser med alla andra stater. Och nu skola vi alla tvingas att sysselsätta våra tankar med vad hr Adolf Hitler hittar på.

En karl med den uppsynen skall det offras tankekraft på. Det är oförskämt att ställa till det så.

Före kriget nödgades hela världspressen ägna uppmärksamhet åt kejsar Wilhelms skrävel. Men han var då åtminstone kejsare, och om han än pratade mycken gallimatias, så var det schwung över hans stolligheter. Han var dessutom kejsare av födsel och ohejdad vana. Tyska folket var jämförelsevis oskyldigt till den galjonsbild, med vilken det seglade ned för händelseströmmen.

Hade han  kunnat hålla munnen eller åtminstone dämpa ned sina lystringssignaler, kunde mycket ha varit annorlunda i världen, i all synnerhet för honom själv.

Kejsar Wilhelm fick man fördraga en rätt lång tid. Till sist fick han dock dela Jonas lott att hivas överbord för att skeppet skulle kunna räddas. Nu sitter han under sin kurbits och har det fredligt nog. Hitler har det tyska folket själv förskyllt. Miljoner ha givit honom sina röster. Han var den Moses, som skulle föra skarorna in i det tredje riket. Det skulle gå bums. Nu begär han fyra år för att hinna traska genom öknen. Och det enda hans val till rikskansler garanterar är slagsmål och blodutgjutelse.

Och den karlen skall nu världspressen nödgas syssla med var dag som Gud ger en tid framåt. Så värst länge blir det väl inte, men var dag det står på, är en dag för mycket.

Världspressen återspeglar i detta stycke endast världspolitiken. Lika litet som den kunde bortse från att Wilhelm II var tysk kejsare, kan den ignorera det faktum att Adolf Hitler är tysk rikskansler.

Att tvinga all världens politik och press att sysselsätta sig med den figuren, det är oförlåtligt. Herr Hitler är en förolämpning.

**********

Riksminister Göring protesterar mot GHT

Idag, den 8 februari 1933, GHT,  Torgny Segerstedt

Handelstidningen har mottagit nedanstående, avsänt som statstelegram från Berlin i går afton:

Ich protestiere aufs schärfste gegen die in Ihrer Zeitung vom Freitag den dritten Februar in der gedruckten Äusserungen iiber den deutschen Reichskanzler. Als aufrichtiger Freund des schwedischen Volkes sehe ich in solchen schmutzigen Auslassungen eine schwere Gefahr für die verwandtschaftlichen und herzlichen Beziehungen beider Völker. Bevor weitere Schritte eingeleitet werden, bitte ich um Mitteilung, ob Ihre Leitung in Zukunft gegen solche Äusserungen Ihrerseits einshreiten wird.

Göring. Reichsminister.

I översättning:

Jag protesterar på det skarpaste mot de i Eder tidning av fredagen den tredje februari under rubriken I dag publicerade uttalandena om den tyske rikskanslern. Som uppriktig vän till Sveriges folk ser jag i dylika smutsiga utlåtanden en allvarlig fara för ett vänskapligt och hjärtligt förhållande de båda folken emellan. Innan vidare åtgärder vidtagas, anhåller jag om  underrättelse, huruvida Eder redaktion i framtiden kommer att inskrida mot dylika yttranden.

Göring. Riksminister.

Vi hänvisa till ledare i dagens tidning.

**********

LEDARE: Komik och allvar

Den 8 februari 1933, GHT, Torgny Segerstedt

På annat ställe i dagens tidning läses ett av den tyske tiksminister Göring till denna tidning ställt telegram. Vi ha varit mycket tveksamma, huruvida här förelåge ett grovt skämt eller om aktstycket finge betraktas som autentiskt. Förfrågningar på telegrafverket ha mötts med

försäkringar, att några tvivel på dess äkthet icke äro befogade. Förfrågningar i Berlin ha givit samma resultat.

Den som läser aktstycket ifråga förstår utan vidare, att tvivel kunna uppstå beträffande dess äkthet. Vi ha visserligen icke hyst några överdrivna föreställningar om den nuvarande tyska regeringens omdömesförmåga, men den sinnesförfattning, varom detta telegram vittnar, hade vi dock icke tilltrott någon dess ledamot.

Herr riksminister Göring behagar beteckna sig som en det svenska folkets uppriktiga vän. Det finns nog vissa kretsar i Sverige, som godtaga denna vänskapsbetygelse. Den alldeles övervägande delen av svenska folket betackar sig däremot för hr Görings vänskap. Den har sympati för det tyska folket, men icke för den riktning som nu är i färd med att störta detta tyska folk i nya olyckor.

Denna tidning har under hela den prövningens tid, som Tyskland efter Versaillesfreden fått genomlida, så långt dess krafter räckt och dess ord nått, förfäktat den åsikten, att den statskonst som de segrande makterna drevo stämplades av orättfärdighetens kortsynthet. Vi framhöllo med allt eftertryck, att den behandling Tyskland underkastades, måste framkalla en desperation vars följder voro oöverskådliga.

Att förstå uppkomsten av det ursinne, som i nationalsocialismen funnit sitt politiska uttryck, gör icke yttringarna av sagda ursinne mera tilltalande. Dess väg till makten har gått genom barbariskt tumult, skrän, slagsmål och dråp. Rörelsen är ett hån och en utmaning mot rätt och vett. De som böja sig för våldet även i dess råaste former, må hylla denna rörelse. Vi vidhålla i allo vad vi förut uttalat. Nationalsocialismens övertagande av regeringsmakten i Tyskland är ett — Gud må veta icke det enda — tecken på hur fruktansvärt den allmänna politiska nivån sjunkit i världen. Det är förödmjukande att världsopinionen och världspressen dag ut och dag in skall behöva syssla med en företeelse som denna. Det är beklämmande, att det politiska livet skall ha hemfallit åt ett slikt barbari. Vi ha spetsat till omdömet i orden, att hr Hitler är en förolämpning. Det är vår uppriktiga mening.

Den som har ögon till att se med, kan icke vara i tvivelsmål om att olyckan är å färde i Tyskland. Ett av två kan inträffa. Antingen lyckas det tyska folket befria sig från de styresmän, som nu äro i färd med att strypa dess frihet, och det kommer näppeligen att bliva en oblodig affär, eller också sättes Europas fred på spel. Ett nationalsocialistiskt Tyskland skapar ofelbart slitningar i öster och väster. Frankrike och Polen kunna icke undgå att känna en dylik regim som ett hot mot sin säkerhet. Ett inbördeskrig i Tyskland äventyrar för övrigt även det Europas fred.

Graden av den visdom, som är att förvänta från den nuvarande tyska regeringens sida, röjes redan av det telegram, som riktats till oss. Det är som en droppe, på vilken havets salthalt kan studeras. Det förefaller som om hr Göring trodde, att Sverige vore något slags annex till det tyska riket. Det förhåller sig, Gud vare lov, icke så.

Den ton hr Göring använder, är utan tvivel den för honom enda naturliga. Det är den på kaserngården rytande sergeantens. Bildade människor tala inte på det viset. De komma icke med klumpiga och dumma hotelser. Hr Göring hade kunnat avfatta sitt telegram så att tvivel uppstått om riktigheten av den karakteristik vi givit av det parti, för vilket han är en prydnad. Han var sig själv och gav svart på vitt på att vi dömt riktigt.

Vi behöva icke karakterisera ett tilltag som detta att en tysk minister ryter och hotar som om det tillkommer honom något slags husbonderätt över svensk press. Anser han sig ha något att klaga över, får han begagna de i dylika fall mellan civiliserade stater vedertagna och till

buds stående utvägarna. Med telegrafiskt gorm kommer han ingenstans. Det borde till och med han ha begripit. Att han känner sig sårad över våra uttalanden gör oss varken ångerköpta eller försagda.

»Was eben wahr ist allerorten, Das sag ich mit ungescheuten Worten.»

De vänskapliga känslor, som det svenska folket hyser för det stora tyska folket, tåla nog även påfrestningen av den förmörkelse, som nu lägrat sig över det olyckliga landet. Vi hoppas, att det utan allt för stora offer måtte kunna resa sig ur sin förnedring. Ingen lägger heller det tyska folket till last de underliga fasoner, med vilka dess tillfälliga styresmän roa världen. Vi taga icke dessa herrar på allvar. Att de utöva regeringsmakten i Tyskland, det hålla vi däremot för en utomordentligt allvarlig sak.

**********

Dementier om Hr Göring

Idag, den 3 maj 1933, GHT, Torgny Segerstedt

Det är tråkigt att behöva komma med dementier. De fattas allt för lätt som bekräftelser i stället för vederläggningar. Ibland kan man emellertid icke underlåta att bestrida en uppgift. Sedan får allmänheten sätta tro till ens ord eller icke. Vi befinna oss i ett dylikt tvångsläge.

Handelstidningen dementerar härmed på det bestämdaste ryktet, att herr Göring skulle vara anställd i dess tjänst som något slags reklamchef.

De tjänster han i den vägen gjort tidningen, uppskatta vi till fullo. Det finns icke en vrå av världen dit icke historien om hans ryktbara telegram burit vårt namn. Det nit med vilket han fortsätter sitt arbete, är också allt erkännande värt. Det är desto anmärkningsvärdare, som han arbetar fullständigt gratis und unentgeltlich.

Vad vi alldeles särskilt sätta värde på är det taktfulla sätt på vilket kapten Göring driver reklamen för oss. Vi skulle känna oss ytterligt besvärade, om Handelstidningen hos honom och hans kumpaner utlöst andra reaktioner än dem, som vi hittills haft tillfredsställelsen att bevittna. Den enda form av uppmärksamhet, som vi från det hållet uppskatta, är den som kommit oss till del.

Vår blygsamhet manar oss att säga, att det nästan är för mycket blommor, som hr Göring på sistone strött på vår stig. Herr Bogs är visserligen bara en mycket enkel underhuggare, men han har då verkligen gjort så gott han kunnat. Att Handelstidningens korrespondent infann sig på pressföreningens möte, vilja vi icke klandra eftersom han därmed fullgjorde sin rutinmässiga plikt. Med vårt goda minne skedde det emellertid icke. Ej heller kommer något ombud för denna tidning att infinna sig om titulus Bogs anordnar en »mottagning» i Stockholm.

Uppriktigt talat tycka vi att svenska pressen är för förnäm för att genast lystra, när förste bäste herre visslar på den att komma och äta ur hans hand.

Den tyska utrikesledningen har rågat sin godhets mått med att utsända en kommuniké med förklaring, varför hr Görings utsände icke kunde tala, när Handelstidningens ombud fanns i rummet. Det berodde förstås på våra tidigare gjorda uttalanden. Vi sakna varje anledning att mildra omdömena. Och allt som inträffat sedan hr Göring och hans kumpaner börjat »regera» i Tyskland, har bestyrkt riktigheten av vårt omdöme.

Utgången kommer att giva oss rätt. Händelserna komma att döma herrar Hitler och consortes vida strängare än vi gjort i ord. Och deras svenska svans kommer att ytterligare sloka.

Herr Görings ambassadör må fortsätta sin Eriksgata i Skandinavien. De officiella meddelandena om vad som förehaves i Tyskland äro fullt tillräckliga för att ingiva en hjärtlig avsky för regimen och dess hantlangare. Så vitt svensk press har något sinne för pressens frihet, bör dess inställning till ett ombud för de makthavande, som ovat det råaste förtryck och det plumpaste översitteri mot ett annat lands press vara given.

Handelstidningen är för sin del stolt över att av den nuvarande tyska regeringen ha ställts i en särklass. Det var den enda hedersbetygelse från dess sida, som vi utan att skämmas kunde mottaga. Och vi förstå fullkomligt om den övriga pressen betackar sig för att av hr Göring och hans ombud få en klapp på huvudet för sitt välförhållande. För den övervägande delen av svensk press är detta en oförsynt förolämpning.

Det är oss ett nöje att betyga, att vi för vår del äro synnerligen nöjda med vår frivillige reklammakares verksamhet. Han går kanske en smula till överdrift, men det överse vi med. Löjet kommer över hans eget huvud.

För att läsa andra artiklar om liberal historia och ideologi, och fler artiklar av Torgny Segerstedt: KLICKA HÄR!

Torgny Segerstedt om rasister och rasbiologer

I måndags blev jag glad… Då upptäckte jag att liberalen Torgny Segerstedt faktiskt ogillade rasbiologin och skrev några skarpa ord mot det 1941.

Torgny Segerstedt

Torgny Segerstedt 1876-1945

Det kanske inte låter så konstigt, kanske ni tänker, men det var tyvärr så att de flesta från progressiva kommunister, till de mest liberala liberalerna, och sociala Socialdemokraterna samt de mest konservativa högerspökena gillade rasbiologi på 1930- och 1940-talet. T.ex- röstades de rasbiologisa lagarna igenom 1935 och 1941 utan att en enda riksdagsman (!) röstade mot.

Att min favorit liberal var mot rasbiologin bådar gott! Det är bra! Nu ska jag bara leta rätt på fler som höjde sin röst mot det rasbiologiska struntpratet!

På Måndag 15/9 1941, skrev Torgny Segerstedt detta i GHT, Göteborgs handels och Sjöfartstidning:

En lekman undrar om icke ganska mänga av de idéer som föras till torgs nu till torgs angående vår folkstock äro hämtade från växtförädlingens och kreatursskötselns domäner. Männikornas förhållande äro emellertid icke analoga med vare sig havreodlingens eller kreatursskötselns. Själsliga eller moraliska imponderabilia spela en avgörande roll i människors tillvaro…

Man kan inte behandla människan som en sorts havreodling eller kreaturuppfödning där man väljer de ”livskraftigaste” individerna och föder upp dem bara… Exakt motsatsen av vad rasbiologerna påstod.

För invandring

Det fascinerande är att han i samma artikel polemiserar mot invandrarmotståndarna. med tanke på att de som ogillade invandring också gillade karl den tolfte och andra ”storsvenskar” från en tid Sverige var ett imperium, måste jag säga att Segerstedt använder en bra polemik. ”Hörrö, ni, ni. Det imperium ni beundrar så mycket, skulle inte ha kunnat byggas utan invandrare ens…”

Oron för vårt folks framtida bestånd baserar sig på föreställningen om vårt land som ett slutet befolkningsområde. I verkligheten har det aldrig varit slutet. Här har fortgått en ständig in- och utflyttning. Det torde vara mycket få släkter, som icke ha främmande inslag. Vårt stormaktsvälde uppehölls till stor del tack vare de styrandes nit att till landet inkalla dugligt folk, var helst de påträffades. Hade den tiden bedrivit en autarkisk politik i fråga om befolkningens vidmakthållande, skulle vi icke förmått vare sig grunda eller vidmakthålla vårt välde…

För en annan artikel om rasbiologin i Sverige och Norge:klicka här!

För länkar till alla artiklar i denna serie: kolla här: Liberalism och humanism i kristider…! 

Där finns länkar till övriga artiklar om Torgny Segerstedt!

Torgny Segerstedt: liberalism i våldets tid…

Vad är det för mening med att lyfta fram en person som dog för över 65 år sen, som förebild för idag? Därför att i en allvarlig kris sätts en persons ideer och tankar på prov, och en persons hela moraliska hållning och därför finns det mycket att lära, idag, av personer som stod upp mot diktatur, våld och terror. De är bra förebilder som försöker stå raka i ryggen medan så många andra hukar sig, rädda för vad våldets makter ska göra.

Torgny Segerstedt 1876-1945

”Vi ha lärt oss att en lögn bara behöver upprepas ihärdigt för att de svaga hjärnorna skola upphöra att göra motstånd mot den. Vi ha fått lära oss att ett plumpt slagord kan bedöva tanke förmågan hos dem, som icke idas taga reda på en sak. ”

Läs mer om varför jag publicerar denna artikel ur GHT skriven av Torgny Segerstedt här: Liberalism och humanism i kristider!

Torgny Segerstedt: Idag, 28/3 1938, GHT

Man har väl strängt taget icke rätt att tala om mening och ändamål såsom krafter, vilka innebo i och dirigerande vår mänskliga tillvaro. Som en tankens hjälpkonstruktion må det oaktat begreppen kunna användas; hela ställningen kan ju tagas ner igen, när valvet är slaget.

Vad kan man då finna för mening i det som nu sker? Ett återfall i råhet pågår. Det har sitt centrum i ett folk, som tidigare gav ovärderliga bidrag till kulturutvecklingen. Det finner genklang hos alla, vilkas sympatier höra framgången till, alldeles likgiltigt i vilken riktning den går eller med vilka medel den vinnes. När omslaget kommer äro dessa de första att gno för brinnande livet över till andra sidan och kasta sig med näsan i gruset för dem. Råheten vinner också genklang hos alla dem, vilka aldrig bragt det till en personlig utveckling, utan stannat vid det stadiet. där man endast tjänstgör som resonnansbotten för de ljudvågor, som tillfälligtvis skalla i tiden.

Våldets makter kunna hejda framåtakridandet, de kunna rasera vad som byggts upp, de kunna tvinga skarorna att tåga tillbaka till forna tiders råa livsformer. Vad som sker giver vid handen, att detta är möjligt. visar också, att det kan byggas ideologi på förtryck, och allsköns gemenhet. Vi ha lärt oss att en lögn bara behöver upprepas ihärdigt för att de svaga hjärnorna skola upphöra att göra motstånd mot den. Vi ha fått lära oss att ett plumpt slagord kan bedöva tanke förmågan hos dem, som icke idas taga reda på en sak. Deras föreställningar följa alltid det minsta motståndets lag. Den allmänna moraliska avtrubbning och den allmänneliga fördummelse som inträtt breda sin skymning över västerlandet.

Men ett kan våldet och dess tvillingbroder, bakåtsträveriet, icke åstadkomma: nyskapelse. Det ligger i deras väsen att trampa ner. Intet spirar, där de satt sina hälar. Där friheten strypts, tiger tanken. I en dunstkrets tung av räddhåga, angiveri och förtvivlan, tändes icke tankens gnista. Gör den det, framkallas en explosion.

Våld och förtryck kunna intet skapa. De äro sterila. De förmå icke heller dräpa den avlandets kraft som finns i människors hjärtan och hjärnor. Den driver ständigt på nytt viljans och vettets broddar att skjuta upp ur mullen. Den må trampa ned så ofta som helst, den upphör icke att komma. Dess groddar och knoppar bli härdigare och härdigare. Till sist nödgas ofruktbarhetens makter att giva upp striden.

Känslan av maktlöshet ligger bakom deras frenetiska kamp mot den humanitet, vars fiende de äro av begynnelsen. Förtryckarna drivas av räddhåga att fara fram som de göra. De veta, att deras tid blir kort. De likna denna Dianas offerpräst i Nemi helgedom, vilken natt efter natt gick runt det heliga trädet med draget svärd. Vilken stund som helst kunde en annan förrymd slav komma i akt och mening att döda präaten. Nådde han sitt syfte, blev han den dödes efterträdare i ämbetet och fick i sin tur gå på vakt mot sin mördare. Så driver skräcken förtryckarna. De ha icke ett lugnt ögonblick. Bakom allt deras skrävel lurar rädslan.

Vad är då meningen med detta skräckregemente, med råhetens och dumhetens övermodiga framfart? Det är att härda framåtskridandets krafter. De voro på väg att mista sin egenart Framgången lät allsköns slagg avsätta sig på dem. Viljan slappades. Nu smältes slagget i ugnens hetta. Det härdas till stål. och bakåtsträveriet, råheten, dumheten, riva i sin ilska ned, och bereda plats för det nya och bättre samhälle som de uppbyggande krafterna skola resa på den undanröjda tomten.

Den kraft, som skapar segrar alltid. Dödens sändemän kunna slå ihjäl individuella bärare av den kraft som är livets, aldrig livet självt, aldrig dess obetvingliga skeparmakt. Livet, det är godhetena och rättens, skönhetens och tankens källsprång. Dårar äro de som tro sig kunna täppa till dess flöden. Ångestens eviga fördömelse väntar dessa, som under skrävel och stora later söka skyla den skräck som slagit sina klor i dem. De veta, dessa som agera herrar i rampljuset, att ridån snart skall falla för den ohyggliga komedi, som de uppföra.


Ture Nerman, Trots Allt, 1939: Det är människor…

Ur den antinazistiska och antistalinistiska tidningen Trots Allt den 23/12 1939 (nr. 12). Artikeln ”Det är människor” av Ture Nerman.

Detta nummer av Trots Allt handlar om processerna mot tidningen Trots Allt och om de första beslagen av Göteborgs Handels och Sjöfartstidning. På skämtteckningen ser man politiker och journalister som ber Torgny Segerstedt (chefredaktör för GHT) att sluta skriva mot nazisterna. I bakgrunden syns den blinda rättvisan och i fönstret syns Herr Hitler själv.

Trots Allt, Ture Nerman  23/12 1939

Klicka på fotot för en större bild. (Lägg märke till hakkorset över Aftonbladet. Det var nazzarnas husorgan i Sverige under andra världskriget.)

Det är människor…

Det är inte julen som driver fram denna, kanske sentimentala, ledare. Det är den tilltagande barbariseringen, okänsligheten för människoliv, mekaniseringen i hatets tecken, det är allt givna följder av kriget som sådant. Vi måste reagera, även mot vilden inom oss själva. Vi måste försöka vara människor – trots allt.

Det handlar överallt om människor.

I Finland bombas fattiga finska kvinnor och barn. Människor. Ur skogarna från öster föses fram mot Finland hjordar av varelser utan ylle på kroppen, utan ombyta i klädor, utan mat, varelser som inte vet varför de föses fram men som i tusental skjuts ned av finnarna eller drunknar i isigt vatten. Okunniga, hjälplösa bönder men människor också de. Med anhöriga borta på Rysslands slätter som bävar för deras liv. Människor som vi, som älskar, gläds, sörjer som vi.

I Polen mördades massor av polacker, i Kina mördas kineser i hundratusental. Människor. Tyska soldater mördades under sitt anfall i Polen, japanska mördas i Kina. En båt torpederas. En oljefläck visar, att en u-båt har gått under med hundra man, ett större krigsfartyg med kanske tusen. Lik flyter ute på havet, flyter i land vid kusterna. Engelska, franska, tyska, svenska lik? Sak samma! Människor.

Vi har rätt att ha en uppfattning om varje pågående krig. Vi har rätt att inte vara neutrala utan starkt partiska. Vi har rätt att helt enkelt hålla med det land vi kallar vårt. Vi har rätt att främst se på humaniteten, det hela. Vi har plikt att göra det. Kommer vi därvid till den slutsatsen, att nazismens sida, staterna med våldet som princip, måste besegras, sä bör vi på alla sätt hjälpa till att propagera den uppfattning en. Så gör denna tidning, utan att blunda för att alla de stora staterna är imperialistiska och att stater som sådana överhuvud är amoraliska väsen.

Vi måste också kunna göra oss hårda. Sentimentaliteten hjälper oss förresten tiden själv av med. Men… Vi får aldrig glömma, att krig är krig och ett principiellt ont. Att i alla krig dödas människor och bringas människor i olycka. Att kriget som sådant förråar, sänker kulturen, drar ned hela nivån på båda sidorna.

Folken hatar inte, folken vill inte ha krig Det vore därför löjligt att hata ett folk, tyskarna, ryssarna, japanerna. Människorna som sådana vill leva i fred, arbeta, nöjer sig med en liten blygsam lycka. Människorna begär så litet. Det är i allmänhet heller inte personerna, inte ens i ledande ställning, som är ensamt ansvariga for krigen. I allmänhet — ty det finns fall då en vettvilling kan störta riken i krig. Men i regel är det systemen och de brutala materiella intressena, som tvingar fram krigen. Och kan det tack vare att folken inte har makt att styra sig själva. Bristen på demokrati är roten till krigets barbari. Förtryck och barbari måste hatas.

Därför måste också kampen fortgå. Därför är tyvärr kriget som de amoraliska staternas följeslagare ännu en nödvändighet. Därför får vi inte riktigt vara människor. Men i vissa ögonblick i historien, när efter ett mördande krig ett folk reser sig och avskuddar tyranniet, då kommer åter det mänskliga fram – åtminstone ett tag – då radioeras: ”Till alla, alla, alla”, då blir vi plötsligt människor i alla land och vädrar mänsklighetens vår.

Nu väntar vi på de folkens aktioner i diktaturens stater, som gör slut på kriget och låter engelsman, tysk, finne, ryss, svensk o. s. v. åter tala till varann som fria människor. Ty männen vid fronterna, på slagskeppet och i u-båtarna, i bombplanen, överallt — utom möjligen en del i propagandacentralerna — är ingenting annat än vi själva. De är människor när de får vara det.

 Läs mer om varför jag publicerar denna artikel ur Ture Nermans tidning Trots Allt här: Liberalism och humanism i krig!

Liberalism och humanism…

Jag drar igång ett nytt projekt idag som jag ser fram emot mycket. Det är egentligen flera projekt, som kan sammanfattas med frågan: ”fanns det ett alternativ till andra världskriget”? Eller för att omformulera det: ”hur håller man sig lugn och förnuftig när världen blir galen”?

Det jag vill göra är att digitalisera en del av källorna från tiden före och under kriget.

Framför vill jag hålla fram det som de skrev som försökte hitta en väg ut ur galenskapen och som höll hårt på sina idal, trots krig, kompromisser och nöd. Det viktigaste blir att visa vad de sa innan kriget började, på 20-talet och 30-talet. jag tänker fokusera på liberalen och antinazisten Torgny Segerstedt.

Jag vill dessutom utreda vilka som förespråkade en nordisk försvarsunion på 30-talet. Jag vet att den finska marskalken Mannerheim (med alla sina svagheter) ville ha en antinazistisk, antistalinistisk och antiimperialistisk försvarsunion. Vilka fler vägrade ta stälning mellan galenskaperna. Här kommer kretsara rungt Ture Nerman och Trots Allt, en del liberaler, och en del kretsar i försvaret att studeras, eftersom dessa kretsarna verkar ha haft de fräschaste idéerna.  (Därmed inte alltid sagt att de är förebilder i allting.)

Tanken bakom detta är inte att försvarsunionen var patentreceptet mot allt, utan att jag gillar att de riktades mot de TRE maktpolitiska krafterna i tiden, inklusive imperialismen som inte alls var nåt trevligt fenomen även om länderna som var det var ”demokratier”.

Dessutom vill jag lyfta fram, och digitalisera en del galenskaper från 30-talet här på min blogg, för att göra epoken mer levande. material jag redan har om rasbiologin kommer att läggas ut och jag kommer att leta efter de individer som försökte gå emot de galenskaperna.

Och sist, men kanske viktigast, hur tänkte liberalerna under 30-talet och 40-talet.

Fokus kommer att ligga på individerna, att lyfta fram personer, artiklar och händelser som förtjänar bättre än att glömmas bort!

Klicka här för länksamlingen till artiklar på bloggen: LIBERAL HISTORIA, OCH ANTINASTISK HISTORIA 

 

 

 

Torgny Segerstedt: Vildgässen, 9/10-1940 GHT

Vildgässen plöja fram genom den mörka natten. De avteckna sig otydligt mot de sönderrivna molnen. Deras sällsamma skri skär igenom rymden. ”Naturens osynliga linea” skymtar genom höstmörkret.

Man har intryck av en annan verklighet än den som vi nämna det handgripligas, en verkligare verklighet. Där äro andra krafter i verksamhet, än de skumögde varsna. Ju mera människor betona  sitt sinne för realiteter, desto mindre förstå de av det, varav deras så kallade realitet utgör ytan.

De förnumstige fatta aldrig den djupa innebörden i ordet: vad gagnar det en människa att vinna hela världen, om hon förlorar sin själ. De ana icke att detta är människoandens oförytterliga frihetsbrev, mänsklighetens magna charta. Allt vad som kan bjudas för vår själ är i jämföresle med den värdelöst. Vad skulle kunna uppväga vissheten om att efter fattig förmåga ha varit trogen mot det som gör en människa till människa?

Vad som gäller om de enskilda, gäller om folken. När de räddhågade få hand om deras öden, står deras själ på spel. Räddhågan kallar sin undfallenhet för realpolitik. Minns ni Arosenius’ tavla med de tama gässen, vilka, när de höra vildgässen skria, lyfta sina huvuden från mattråget, titta upp och säga till varandra: ”sickna galningar”.

De voro belåtna över att känna verklighetens mark under sina platta fötter. Galningarna plöjde med starka vingslag sin väg genom den mörknande rymden.

Det är många folk, som gå mot okända öden. De har föredragit detta framför att som de tama gässen stanna dästa vid mattråget för att till sist dock nödgas gå ifrån det och slaktas. De kunna draga sig till minnes Israels strid mot assyrier och babylonier, holländarnas mot Spanien. Sverige har också i sin krafts tid kämpat mot främmande inkräktare. Engelbrekt, Sturarna och vasakungarna räddade den tiden det svenska folkets själ trots allt vad undfallenhetens kloke hade att invända.

Det har alltid besannat sig vad Geijer säger: ”en riktig storm och en riktig man, de passa ej illa för varann”. Det är synd om dem, som råka ut för en storm, utan att vara den vuxna. De avteckna sig i all sin hjälplöshet. Där båta föga förnumstiga talesätt. De räcka icke att skyla vad de avse skyla. Det är synd om ett folk, som när stormen ryter icke har en karl att sätta till rorsman.

Det är synd om rorgängaren också, men varför lämnar han icke ifrån sig vad hans darriga händer icke rå med att sköta?

Det begås svår synd mot det folk, vars öde lämnas i svaga händer, när stormen går över världen. Varje folk, även de små, ha inom sig väldiga krafter. De kunna utnyttjas av dem som själva äga kraften. De ebba ut, när vissen svaghet får dem om hand. Den kraftlöse kan icke hantera slagrutan. Han finner inga källsprång.

Vissenheten sprider sig, så långt dess inflytande når. De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria. De likna icke de där som sträcka hals och kackla vid sitt mattråg och beskärma sig över ”galningarna”. I sinom tid skola dessa sansade gröpätare slaktas och förtäras. Det går så med de tama djuren. De taga inga risker, och de förlora alla chanser.

/Publicisten och religionshistorikern Torgny Segerstedt avled 31 mars 1945 i Göteborg. Han är kanske mest känd för sitt tydliga ställningstagande mot nazismen som redaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

Här finns en bra artikel om Segerstedt hos På Spaning efter friheten!