En omjäkig liberal… finns det?

Posted on mars 31, 2011

0


”Mjäkighet var den egenskap som mest efterfrågades hos en liberal partiledare”..  Så säger partiledaren i Folkpartiet, David Holst, spelad av skådespelaren Björn Kjellman, i en scen i filmen Fyra år till med Björn Kjellman.

Björn Kjellman spelar en partiledare i Folkpartiet som blir kär i en påläggskalv inom sossarna, Martin, spelad av Eric Ericsson. Vid ett tillfälle, när partiledaren David Holst som vanligt inte kunde bestämma sig för något (vilken frukost han skulle äta eller nåt annat trivialt) och beskylldes för mjäkighet, sa han det ovannämnda.

Och nog kan det kännas tufft att vara liberal ibland, eller hur? Som liberal är man ju dessutom kluven, eller hur, det vet ju alla!

Tyvärr ligger det en sanning i detta. Liberalism idag förknippas ofta med mjäkighet.

Martin Luther King

Den som kanske bäst analyserade detta fenomen med den mjäkiga ”liberalen” är Martin Luther King, som tog strid för människorrätt i USA på 60-talet. För vart år som gick blev han argare och argare på liberalerna. När han sökte hjälp från de vita liberalerna i USA bad de honom ständigt att inte ”rusa på”, ”låta kampen för människorätt ta tid”, ”vänta en generation eller två”, att ”inte störa ordningen”…

Han blev pissed off, på ren svenska!

1967 skrev han i ”kaos eller gemenskap” (i Gummessons utgåva 1967):

”Under senare år har många negrer haft en känsla att den besvärligaste motståndaren inte är de öppet fanatiska medlemmarna av Klu Klux Klan eller John Birch Society utan den vite liberalen, som mera älskar ”ordning” än rättvisa, som föredrar lugnet framför jämlikheten. På visst sätt har den vite liberalen fallit offer för samma tvekluvenhet som alltid utgjort en del av vårt nationella fädernesarv… med… slumrande fördomar…

Edmund Burke yttrade vid ett tillfälle: ‘När onda människor slår sig samman, måste de goda samarbeta’. Det är det ofrånkomliga krav de vita liberalerna står inför… När onda människor rådslår för att bevara en orättvis status quo måste goda människor gå samman för att bygga ett samhälle präglat av rättfärdighet… De vita liberalerna måste lära sig att förstå, att negern behöver inte bara kärlek och välvilja, utan också rättvisa. Det räcker inte med att säga ‘Vi tycker om negrer, vi har många vänner bland dem”. De måste kräva rättvisa för negrerna. Kärlek, som inte tillgodoser rättvisan, är ingen kärlek alls.”

Ord och inga visor. King ansåg faktiskt att ”liberalerna” var ett större hot mot de färgades rättigheter än Klu Klux Klan!

Omjäkig

Men King såg sig själv som liberal i mångt och mycket. (Han definierade sig aldrig politiskt.) Han hyste en stor kärlek till de liberaler som vågade vara okluvna. Han såg ju sig själv i mångt och mycket som en sån liberal.

I samma bok skriver han:

Ingenting kan vara mer tragiskt än att människor lever i dessa revolutionära tider men inte förmår tillägna sig de nya attityder och det nya synsätt, som den nya situationen kräver.

Det vi vanligen kommer ihåg från Washington Irvings bekanta berättelse om Rip Van  Winkle är att Rip sov i tjugo år. Det finns emellertid en annan viktig sak, som man nästan alltid glömmer. Det är skylten på värdshuset i den lilla staden vid Hudsonfloden, från vilken Rip startade sin färd upp i bergen, där han sedan sov sin långa sömn. När han gav sig iväg bar skylten en bild av kung Georg III av England. När han tjugo år senare kom ner, hade skylten en bild av George Washington. När Rip såg bilden av Förenta staternas förste president, blev han förvirrad och visste varken ut eller in. Han visste inte vem Washington var. Det mest slående i denna berättelse är inte, att Rip sov i tjugo år utan att han sov under en revolution, som skulle komma att ändra den mänskliga historiens gång. 

En av de stora riskerna, som möter oss under historien är att alltför många människor inte kan hålla sig vakna under betydelsefulla perioder av social omvandling.

Varje samhällsform har sina beskyddare av det bestående och sina brödra­skap av likgiltiga, som är kända för att sova under revolutio­nerna. Men i våra dagar är själva vår möjlighet att överleva beroende av vår förmåga att hålla oss vakna, att anpassa oss till nya idéer, att vara snabbtänkta och möta de krav föränd­ringen ställer. Det världsvida hus vi lever i gör det nödvändigt, att  vi  förvandlar vårt världsomfattande grannskap till ett världsomfattande broderskap. Tillsammans måste vi lära oss att leva som bröder, annars kommer vi att gå under som dårar.

Tyvärr har nog King rätt. Om man ser på den syn de flesta svenskar har på liberaler idag så förknippas liberalism med att vara kluven, med att gilla ordning och reda, med lite frikyrklighet och obeslutsamhet. Tyvärr är det inte högljudd kamp för människors väl och ve som man förknippar liberalism med? Inte är det okompromisslös kamp för frihet och rättvisa…

Nej liberalism ses som ganska mjäkigt!

Vad säger ni? Måste man vara kluven och mjäkig bara för att man är liberal, som om man var vilken Folkpartist som helst?

Läs mer: Liberaldemokraterna