Demokrati 2.0

Som man bäddar får man ligga. Om man frågar runt bland folk ser man att väldigt många, skrämmande nog, inte tror på politiken eller på politikerna. Många ungdomar tycker politik är tråkigt och stelbent och tycker inte att man kan förändra något. och allmänhetens bild av en typisk politiker är inte heller speciellt smickrande. Som en släkting sa: ”de är bara korrupta fegisar allihopa som inte vågar stå upp för sin sak”.

Just tanken att ordet politiker har blivit en synonym till så vitt skilda saker som tråkmåns, korruption och fegis i väldigt många människors ögon, har jag funderat mycket över. Hur kommer detta sig?

Jag tror bristen på kontakt mellan människorna och politiken ligger bakom. jag menar: det är ju ännu så att man väljer parti, inte person, i första hand.

Dessutom har vi partipiskan. Att tänka FÖR självständigt premieras inte i partier.

Publicisten och liberalen Torgny Segerstedt varnade för detta redan på 20-talet och förutspådde att Europa skulle få stora problem på grund av att demokratin ännu hade stora brister. Det hade han ju minst sagt rätt i! Tankarna känns ganska moderna:

10/4 1915:

”Partibundenheten har vidare stärkts även genom det valsystem, som högern välsignat oss med. Valmännen tvingas att i främsta rummet rösta på ett partiprogram, möjligen i andra rummet på en människa.”

24/9 1924:

”Vi komma aldrig någonsin att få upp folket till valurnorna, så länge det förmenas att rösta på en människa. Låt allmänheten rösta för eller mot en viss person och den blir intresserad. Hur mycket man än predikar för människorna så låta de sig icke påverkas, förr än de få välja mellan personer. Svenska folket är icke partikluvet. Det frågar särdeles litet efter partier. Det har däremot sinne för personligheter. Gemene man begriper icke, senterar åtminstone icke, att partitillhörigheten skall sätta det sunda, oförvillade omdömet ur spelet och att det skall finnas lika många absoluta sanningar i alla frågor, som det existerar partier.”

29/10 1926:

”Det är inte lätt att säga huru en bättre ordning skulle kunna bringas å bane. I den mån bristerna höra samman med själva valprincipen äro de ett med folkväldet och kunna icke inom dess ram övervinnas. Det är måhända ett misstag, men nog tränger sig den åsikten gärna fram, att det proportionella valsystemet gjort sitt till för att tysta munnen på den allmänna opinionen.

Där fanns före dess tid ett visst levande samband åtminstone mellan bygdeopinionen och riksdagens andra kammare, som nu är i det närmaste borta. Det nuvarande valsystemet är som en tvångströja på både väljare och valda. De gå till sina uppbyggelsemöten och sina partikonklaver och finna där endast en mening företrädd.

Allt vad som rör sig därutanför angår dem icke.

De partilösa och de utestängda mindretalen kunna väsnas så mycket de orka, ingen tager ändå någon notis om dem. Här blir aldrig fråga om att sammanföra alla stridiga meningar och kivande intressen i någonting så samlat och helt att det kan förtjäna namn av allmän mening. Alla dessa politikens bålde riddersmän tro sig vara folkviljans bärare, medan de i stället borde vara dess skapare. Den gamle grötmyndige bonderepresentant, som man sökte nedtysta med en hänvisning till den allmänna opinionen och som därvid gav svaret: ‘Vad mena herrarne med den allmänna opinionen? I min valkrets är det jag’, gör sig här omigen påmint.

Han nöjde sig icke med att bära fram andras meningar. Han hade sin egen och han visste sig vara myndig nog för att göra den till andras. Han menade sig skickad till att skapa en opinion, och fråga är om inte denna uppfattning inrymde en skarpare blick på representantskapets förpliktelser och innebörd än den. som behärskar vår egen tid.”

10/7 1925:

»Vad som giver fallet Hellberg dess allmänna betydelse är att det illustrerar vårt nuvarande partiväsens mekanism. På en punkt har hr Hellberg en från sina valmän eller snarare från deras bossar avvikande mening. Därmed är han hemlös i partipolitiken., Partiläsarna börja genast orda om. hans avfall. Han har bytt parti. Det är ett meningslöst tal. Parti fänaden kan icke fatta att en karl kan bilda sig en individuell mening; åsikter äro enligt dess erfarenhet en av partiledningen tillhandahållen konfektionsvara. Då och då får den sys om och putsas upp, men allt individuellt är bannlyst och måste vara bannlyst. Egna meningar äro av den fadern djävulen. Då nu hr Hellberg besatts av denna högmodets ande, så måste han förklaras biltog i partipolitiken.”

30/11 1927:

”Efterspanar man anledningarna till detta otillfredsställande förhållande, skola utan tvivel flera sådana anträffas. Riktar man sin uppmärksamhet särskilt på den ständigt tilltagande stelheten i vårt politiska system, så är orsaken därtill icke svår att upptäcka. Den punkt, från vilken förkalkningsprocessen utgår och fortplantar sig, ständigt tilltagande i styrka, är utan all fråga vårt valsystem. Den rättvisans valmetod, som landet välsignats med, har blivit en tvångströja. Partiväsendet har slukat all form av självständighet inom de korporationer, som statens och kommunernas styrelse är anförtrodd. Söker någon handla, yttra sig eller rösta, så som hans eget personliga omdöme bjuder, utspys denne avfälling tvärt ur partividundrets käftar.”

Jag tänker på FRA-omröstningen när jag läser den sista meningen… Gör inte ni det också? Och beskrivningarna av att politiker i alltför hög grad inte formar opinionen utan följer opinionen (och partilinjen) är ganska träffande.

Demokrati 2.0

Vi behöver en ”demokrati 2.0” en uppgraderad variant av demokrati för 2000-talet och informationssamhället,anser jag. En demokrati där man väljer personer och inte partier i första hand och som inspirerar folk att delta i politiken.

En demokrati för medborgare, inte bara väljare som förväntas lägga valsedlar i ett kuvert vart fjärde år och sen inget mer…

Man kanske borde kunna rösta på flera personer vid val (3 röster till alternativ 1, 2 till alternativ 2 och en till 3.an). Man borde kanske kunna bli medlem i flera partier

Desutom måste politiken ut bland folk genom sociala medier och genom att synas på gator och torg.

Och initiativkraft och självständghet premieras, inte nedtryckas!

Eller vad anser ni? Hur skapar vi demokrati 2.0?

(Läs mer om Torgny Segerstedt under rubriken Liberal historia.)


					
Annonser

13 thoughts on “Demokrati 2.0

  1. Bara en liten reflektion. När jag blev styrelseledamot i min bostadrättsförening (under svärdet ska tilläggas) så märkte jag hur jag blev en av ”dom” bland en del medlemmar. Innan hade jag ofta fått höra hur ”dom” i styrelsen gör si och så utan att fråga eller begära omröstning. Att de som sitter i styrelsen skulle vara i behov av makt. Fakta är att trots att vi är en stor förening med över hundra lägenheter så kom det till den senaste stämman 18 personer – inklusive styrelsen.
    Att få någon att engagera sig är inte lätt. Jag själv kände mig tvungen för att annars fanns det stor risk att våran förening stod utan fullständig styrelse och det skulle innbära tvångsförvaltning om jag förstår det rätt.

    Med denna lilla ankedot vill säga att det är så att vi har ofta inte kunskapen om vad ”dom” gör och varför och det bidrar till politikerföraktet. De allra flesta som klagar på ”de där politikerna” är de som minst förstår vad arbetet går ut på och vill bara bli serverade färdiga lösningar som just dom tycker om.

    Jag vet, för jag var en sån själv innan 🙂

    Men det är intressanta tankar du för fram. Förändring är oftast inte fel för att vitalisera..

  2. En väldigt viktig grej i Demokrati 2.0 är att all politik utformas enligt open source. Alltså att traditionella offline-förhandlingar bakom stängda dörrar bör ej förekomma. Istället bör alla möten av i största möjliga mån vara tillgängliga via något form av webgränssnitt. Oavsett om det är direkt via webcam, eller i efterhand via podcast eller videocast.
    Alla dokument, protokoll, utredningar, och liknande bör vara tillgängliga likt google dokument. Och vissa utredningar bör bedrivas på Wikipedia-maner att vem som helst får bidra till dom. Sedan kommer de mest populära texterna att bestå.

    Jag tror alltså inte bara att det räcker med att politiker startar ett Twitter-konto. Själva besluten och idéerna bör flyttas ut till det aktiva folket och politiker bör få mer en roll som ordförande som håller ordning i förening Sverige, snarare än bestämmer inriktning och innehåll.

    Teknikframsteget internet har gjort denna form av mer direkt demokrati möjlig. Låt oss använda den!

  3. Det finns mycket att säga om detta men en liten detalj kan vara viktig att komma ihåg – det var dåvarande högerns partiledare Arvid Lindman som krävde proportionella val när allmänna rösträtten infördes. Vänstern – liberaler o socialdemokrater – ville ha majoritetsval ..
    Förvisso stärker det den enskilde politikern om han sitter på ett majoritetsmandat, men det utstänger också grupper som inte kan samla majoritet i några valkretser.

  4. Vi har ju redan personfixering i och med de ständiga partiledarbytena. Och vad tjänar man på att rösta på personer? Det är väl idéer man bör rösta på?

    Jag tror problemet ligger i att alla får rösta. Då blir det just personfixerat eftersom så många med låg intelligens eller bristande intresse för sakfrågorna väljer en partiledare som de gillar. Personkulten i dagens Ryssland och Italien avskräcker. Det gör väl även USA där presidenten inte var kapabel att lösa något av landets problem men gav ett väldigt trevligt intryck.

  5. Alla politiker dras av okunniga medborgare över en kam. De flesta känner till riksdagsmännens eller landstingspolitkers synnerligen generösa villkor. Ävenledes toppolitiker på kommunal nivå. Men de flesta i den senare genren är fritidspolitiker som avsätter egen oavlönad tid för människors bästa.

    Det är inte särskilt bra att generalisera i ämnet. Jämför gärna villkoren för styrelsen i en lokal idrottsförening med styrelsen för Svenska friidrottsförbundet. Synnerligen olika villkor!

  6. Ping: Partilös liberal och pirat igen! « Sverige är inte världens navel!

  7. Ping: Demokrati 2.0: ideologiernas problem « Sverige är inte världens navel!

  8. Ping: Det är viktigare än någonsin att utveckla demokrati 2.0 « Sverige är inte världens navel!

  9. Ping: Demokrati 2.0, om representativ demokrati och direktdemokrati « Sverige är inte världens navel!

  10. Ping: Demokrati 2.0, om att begrava Goebbels en gång för alla. « Sverige är inte världens navel!

  11. Ping: Demokrati 2.0: Politik och religion och det därmed att ”välja sida”… « Sverige är inte världens navel!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s