Demokrati 2.0

Posted on september 5, 2011

13


Som man bäddar får man ligga. Om man frågar runt bland folk ser man att väldigt många, skrämmande nog, inte tror på politiken eller på politikerna. Många ungdomar tycker politik är tråkigt och stelbent och tycker inte att man kan förändra något. och allmänhetens bild av en typisk politiker är inte heller speciellt smickrande. Som en släkting sa: ”de är bara korrupta fegisar allihopa som inte vågar stå upp för sin sak”.

Just tanken att ordet politiker har blivit en synonym till så vitt skilda saker som tråkmåns, korruption och fegis i väldigt många människors ögon, har jag funderat mycket över. Hur kommer detta sig?

Jag tror bristen på kontakt mellan människorna och politiken ligger bakom. jag menar: det är ju ännu så att man väljer parti, inte person, i första hand.

Dessutom har vi partipiskan. Att tänka FÖR självständigt premieras inte i partier.

Publicisten och liberalen Torgny Segerstedt varnade för detta redan på 20-talet och förutspådde att Europa skulle få stora problem på grund av att demokratin ännu hade stora brister. Det hade han ju minst sagt rätt i! Tankarna känns ganska moderna:

10/4 1915:

”Partibundenheten har vidare stärkts även genom det valsystem, som högern välsignat oss med. Valmännen tvingas att i främsta rummet rösta på ett partiprogram, möjligen i andra rummet på en människa.”

24/9 1924:

”Vi komma aldrig någonsin att få upp folket till valurnorna, så länge det förmenas att rösta på en människa. Låt allmänheten rösta för eller mot en viss person och den blir intresserad. Hur mycket man än predikar för människorna så låta de sig icke påverkas, förr än de få välja mellan personer. Svenska folket är icke partikluvet. Det frågar särdeles litet efter partier. Det har däremot sinne för personligheter. Gemene man begriper icke, senterar åtminstone icke, att partitillhörigheten skall sätta det sunda, oförvillade omdömet ur spelet och att det skall finnas lika många absoluta sanningar i alla frågor, som det existerar partier.”

29/10 1926:

”Det är inte lätt att säga huru en bättre ordning skulle kunna bringas å bane. I den mån bristerna höra samman med själva valprincipen äro de ett med folkväldet och kunna icke inom dess ram övervinnas. Det är måhända ett misstag, men nog tränger sig den åsikten gärna fram, att det proportionella valsystemet gjort sitt till för att tysta munnen på den allmänna opinionen.

Där fanns före dess tid ett visst levande samband åtminstone mellan bygdeopinionen och riksdagens andra kammare, som nu är i det närmaste borta. Det nuvarande valsystemet är som en tvångströja på både väljare och valda. De gå till sina uppbyggelsemöten och sina partikonklaver och finna där endast en mening företrädd.

Allt vad som rör sig därutanför angår dem icke.

De partilösa och de utestängda mindretalen kunna väsnas så mycket de orka, ingen tager ändå någon notis om dem. Här blir aldrig fråga om att sammanföra alla stridiga meningar och kivande intressen i någonting så samlat och helt att det kan förtjäna namn av allmän mening. Alla dessa politikens bålde riddersmän tro sig vara folkviljans bärare, medan de i stället borde vara dess skapare. Den gamle grötmyndige bonderepresentant, som man sökte nedtysta med en hänvisning till den allmänna opinionen och som därvid gav svaret: ‘Vad mena herrarne med den allmänna opinionen? I min valkrets är det jag’, gör sig här omigen påmint.

Han nöjde sig icke med att bära fram andras meningar. Han hade sin egen och han visste sig vara myndig nog för att göra den till andras. Han menade sig skickad till att skapa en opinion, och fråga är om inte denna uppfattning inrymde en skarpare blick på representantskapets förpliktelser och innebörd än den. som behärskar vår egen tid.”

10/7 1925:

»Vad som giver fallet Hellberg dess allmänna betydelse är att det illustrerar vårt nuvarande partiväsens mekanism. På en punkt har hr Hellberg en från sina valmän eller snarare från deras bossar avvikande mening. Därmed är han hemlös i partipolitiken., Partiläsarna börja genast orda om. hans avfall. Han har bytt parti. Det är ett meningslöst tal. Parti fänaden kan icke fatta att en karl kan bilda sig en individuell mening; åsikter äro enligt dess erfarenhet en av partiledningen tillhandahållen konfektionsvara. Då och då får den sys om och putsas upp, men allt individuellt är bannlyst och måste vara bannlyst. Egna meningar äro av den fadern djävulen. Då nu hr Hellberg besatts av denna högmodets ande, så måste han förklaras biltog i partipolitiken.”

30/11 1927:

”Efterspanar man anledningarna till detta otillfredsställande förhållande, skola utan tvivel flera sådana anträffas. Riktar man sin uppmärksamhet särskilt på den ständigt tilltagande stelheten i vårt politiska system, så är orsaken därtill icke svår att upptäcka. Den punkt, från vilken förkalkningsprocessen utgår och fortplantar sig, ständigt tilltagande i styrka, är utan all fråga vårt valsystem. Den rättvisans valmetod, som landet välsignats med, har blivit en tvångströja. Partiväsendet har slukat all form av självständighet inom de korporationer, som statens och kommunernas styrelse är anförtrodd. Söker någon handla, yttra sig eller rösta, så som hans eget personliga omdöme bjuder, utspys denne avfälling tvärt ur partividundrets käftar.”

Jag tänker på FRA-omröstningen när jag läser den sista meningen… Gör inte ni det också? Och beskrivningarna av att politiker i alltför hög grad inte formar opinionen utan följer opinionen (och partilinjen) är ganska träffande.

Demokrati 2.0

Vi behöver en ”demokrati 2.0” en uppgraderad variant av demokrati för 2000-talet och informationssamhället,anser jag. En demokrati där man väljer personer och inte partier i första hand och som inspirerar folk att delta i politiken.

En demokrati för medborgare, inte bara väljare som förväntas lägga valsedlar i ett kuvert vart fjärde år och sen inget mer…

Man kanske borde kunna rösta på flera personer vid val (3 röster till alternativ 1, 2 till alternativ 2 och en till 3.an). Man borde kanske kunna bli medlem i flera partier

Desutom måste politiken ut bland folk genom sociala medier och genom att synas på gator och torg.

Och initiativkraft och självständghet premieras, inte nedtryckas!

Eller vad anser ni? Hur skapar vi demokrati 2.0?

(Läs mer om Torgny Segerstedt under rubriken Liberal historia.)