Barns rättigheter, friskolor, hemundervisning och liberalismen

Posted on augusti 20, 2011

2


Har läst en bra kolumn av Sakine Madon i Expressen om Friskolorna. Sakine visar bra på några av problemen med friskolorna. T.ex. att friskolor idag är i hög grad segregerade och att det finns friskolor där man gör saker som helt klart är kränkande mot barns rättigheter. Hur kan man hantera detta med friskolor och hemundervisning från en liberal ståndpunkt?

Engelsk liberal skämtteckning som var riktad mot förtagare och politiker som försvarade barnarbetet med hänvisning till "den fria marknaden" (vilket de konservativa gjorde).

De flesta tror nog att den ”äkta” liberala synen på friskolor är att det är bra ju fler privata alternativ som finns och att det ska vara så lite reglering som möjligt. Fri marknad och sånt, och vuxna föräldrars rätt att bestämma över ”sina” barn.

Men så enkelt är det inte. För 100 till 120 år sen var de liberala pionjärerna, som Fridtjuv Berg och Sven Adolf Hedin, för folkskolan och hade nog gärna förbjudit varje friskola om de hade kunnat stänga dem.

Friskolor då var skolor för överklassen och liberalerna ansåg att de var oförenliga med idén om att varje vuxen medborgare skulle få likvärdiga möjligheter i livet.

Det var en sak som hängde ihop med deras kamp för rösträtt, en människa en röst. Om inte vart barn fick en likvärdig start i folkskolan och en MÖJLIGHET till vidare utbildning, skulle demokrati fortsätta att vara ett privilegium för en liten överklass.

De hade läst sin John Stuart Mill noga, visade det sig…

Barns rättigheter

Liberalen John Stuart Mill. som var dessa tidiga svenska liberalers stora ideologiska förebild, betonade att det finns en skillnad mellan barn och vuxna. John Stuart Mill pratade om VUXNA medborgares rättigheter.

Detta har många tolkat som att Mill och de tidiga liberakerna därför ansåg att barn inte några rättigheter, mer än det som föräldrarna beslutade om, som var deras förmyndare. Tyvärr verkar det som om John Stuart Mill delade den synen på barn, dvs att barns rättigheter en fråga om FÖRÄLDRARS RÄTTIGHETER att få göra vad de vill med sina barn-

Men en hel del liberaler mot slutet av 1800-talet, främst de som jobbade för barns rätt till en bra och jämlik skolutbildning och mot barnarbete eller barnaga i familjer, la in andra värderingar i Mills ursprungstankar. De ansåg att barn har rättigheter eftersom de också en dag kommer att växa upp till vuxna indvider med rösträtt och en plats i samhället. Man kan alltså inte behandla barn hur som helst i samhället.

Så föddes de första lagarna om barns rätt, som faktiskt var inriktade mot föräldrars oinskränkta rätt att besluta vad som helst om barns liv. T.ex:

* Barns rätt att gå i skolan, oberoende av vad familjen eller samhället sa.

* Barns rätt att slippa hårt arbete, barnarbete, oberoende av vad samhället eller familjen ansåg.

* De första lagarna mot överdrivet hård barnaga i skolan eller i hemmet.

Barn är inte vuxna

Jag ansluter mig till den sistnämnda liberala traditionen.

När det gäller vuxna anser jag att vuxna ska få göra vad de vill med sina liv. Men barn ÄR inte vuxna. De står under beskydd och kan därför inte få göra exakt samma som vuxna. Men det betyder inte heller att föräldrar har nån sorts oinskränkt äganderätt över barn, Barn är egna subjekt och kommer att bli vuxna de också en dag!

Barn är helt enkelt också juridiska subjekt med rätten att slippa förtryck! De har negativa rättigheter som behöver skyddas också även gentemot föräldrar!

Friskolor och hemundervisning

När jag tittar på debatten om friskolorna utifrån mitt liberala perspektiv ska jag erkänna att mina första liberala grundinstinkter säger mig: ”låt folk göra som de vill”. Dvs vill folk driva friskolor och hemundervisa ska de få det utan att en klåfingrig stat lägger sina fingrar i det.

Men… de ska undervisa några också… Och det är barn med rättigheten att slippa förtryck, fastän de lever under förmynderskap, som ska undervisas…

Här är det dags att göra upp med en liberal myt. Det påstås nämligen ofta att man MÅSTE vara för friskolors rätt att slippa inblandning från stat och myndigheter, och föräldrars oinskränkta rätt över barnen, om man är liberal.

Det är fel!

Ingen liberal ”måste” vara för friskolors och hemundervisares rättigheter, VAD DE ÄN GÖR. Ingen liberal behöver vara för föräldrars oinskränkta rättigheter över barnen heller. En annan liberal ståndpunkt är att skolor INTE har rätt att göra hur de vill, att de måste regleras.

För ett barn är inte en vuxen. Barn har också rättigheter!

Vuxna går inte i skolan, det är barn som gör det.

Vad kan man göra?

Sakine har rätt i det hon skriver i kolumnen jag länkar till i början av blogginlägget. Det finns problem med friskolorna.

Segregeringen ökar idag och nu är det inte bara rikas friskolor och ”övrigas” skolor, nu finns det friskolor som delar in folk i etnicitet och i religion.

Dessutom finns det problem i ALLA skolor, friskolor lika väl som kommunala skolor med att barns rättigheter kränks, tex genom mobbning, eller genom exemplet Sakine tar upp om den ”muslimska” friskola där flickor med mens skickas ut från lektionerna. Skillnaden är att rätten till insyn är större i kommunala verksamheter än i privata verksamheter.

Jag är för friskolor och hemundervisning, men jag anser att sådan verksamhet inte får vara oreglerad.

Jag anser att regeringen klart måste formulera barns rättigheter, i form av en barnbalk i lagboken eller att man för in delar av FN:s barnkonvention i lagboken. Sen måste man knyta utbildningspolitiken till denna uppgraderade lagstiftning för barn. Jämställdhet och att inte HBT-personer eller folk av andra etniciteter kränks anser jag vara självklara saker i en reglering för ALL utbildning. Barn har också rättigheter, att en skola kränker HBT-personer anser jag vara grova kränkningar av barns rätt att slippa förtryck.

Regeringen måste dessutom formulera övergripande mål för undervisningen,  hur centralprov och sånt ska  genomföras och vad ett barn MÅSTE ha haft i undervisning vid tex 9, 12 resp. 15 års ålder. Barn har också rättigheter, som att lära sig något.

Kan en skola, eller en hemundervisning, garantera detta, så får man bedriva undervisningen, annars inte.

Om t.ex. en religiös utbildning inte kan bedrivas utan att man kastar ut flickor med mens, får de helt enkelt inte tillstånd, svårare än så är det inte.

Det är sånt som ska reglera. Idag reglerar man en massa små struntsaker utan värde, tex att skolor måste ha skolbibliotekarier och skolbibliotek, oberoende av om skolan ligger bredvid ett kommunalt bibliotek eller inte, eller om de har en professor emeritus i litteratur som skolbibliotekarie istället för en utbildad skolbibliotekarie, eller inte.

Dessutom anser jag att kommunala skolor och friskolor HELT ska jämställas ekonomiskt sett. Som det är just nu måste privata skolor få in pengar från föräldrar (trots att det inte är helt tillåtet) annars klarar de inte sig. Det gynnar inte intagningen av elever från områden med sociala eller ekonomiska problem.

Gör man bara så kan man till och med privatisera hela skolväsendet utan problem.

För elevers bästa anser jag att man bör se till att kontaktpersoner finns som besöker skolorna. Dessa kontaktpersoner bör vara både fritidsledare och kuratorer. Av egen erfarenhet vet jag att elever inte alltid vill vända sig till de kuratorer och lärare som finns i en skola om de har problem. De ses som auktoriteter i systemet. Har man problem med en populär elev eller med en lärare går man inte gärna som barn till någon som är en del av systemet.

Detta gäller för hemskolor, friskolor lika väl som kommunala skolor.

Eleverna måste ha möjlighet att prata med någon utanför familjen, och utanför skolan, och utanför den religiösa kretsen (om skolan nu är en religiös friskola.

De liberala pionjärerna för hundra år sen hade en poäng i att börja prata om barns rättigheter. Den diskussionen måste fortsätta och vi liberaler bör åter kunna bli de som driver diskussionen framåt. Men då måste vi våga se att staten kan spela en positiv roll i att skydda barns rättigheter. Vi liberaler tycker ofta att allt statligt är negativt per definition. och vi måste våga se att föräldrar inte har äganderätten till sina barn, barn har egna rättigheter.

Både de socialfascistiska makarna Myrdal och extremliberaler samt konservativa har fel. Barn är inte statens egendom som Myrdalarna sa för 70 år sen, men barn är inte heller föräldrarnas egendom. Barn är egna subjekt, om än under förmyndarskap, med rätten att slippa förtryck!!

Läs även det som Jan Rejdnell skrivit: Inrätta en barnbalk i Sverige.