Några ord om auktoritetstro…

Posted on april 22, 2011

3


Det finns en blind tro på auktoriteter som kan vara ganska farlig. Högern varnar ofta för staten, för att man inte ska tro att staten automatiskt gör gott och vill dig väl. Det är ena sidan av myntet. Den andra sidan varnar vänstern för, dvs tron på företagarna och marknaden, alltså att marknaden självorganiserar sig till det bästa, om man lämnar den i fred.

Båda argumenten är två sidor av samma mynt.

Det behövs fler som säger ifrån.

Alltför många är mesiga och böjer sig inför auktoriteterna. Man visar leg på SJ trots att det är kränkande med alla som ska be om leg överallt. Man tror automatiskt att matvarorna man köper är bra och kollar inte alla E-nummer och annat konstigt. Man litar på iphone som visar sig ha dolda program som registrerar allt du gör inbygda i datorn. Man accepterar stillatigande politikernas alla påfund. Man gör inget då ett privat dagis, eller en skola, skär ner för barnen pga resursbrist, samtidigt som ägarna tar hem mångmiljonvinster. Det tar inte hus i helvete då kommunala äldreboenden vägrar servera ägg till folk på påsken…

Världen behöver fler som ifrågasätter auktoriteter, och faktiskt såväl ”marknadsauktoriteter” som ”politiska auktoriteter”.

Auktoritetstro…

Alltför mycket av den gamla känslan att direktörer och politikerna är ”finare” människor eftersom de är auktoriteter, lever kvar. För hundrafemtio år sen stod man med mössan i handen framför dem. Så sker alltför ofta än idag.

En del säger att staten är ett hot och andra ser marknaden som ett hot. En del säger att bara staten får mer makt så löser allt sig medan andra säger att bara marknaden får mer makt så löser det sig… Att det är två sidor av samma mynt ser inte alla.

Som jag skrev för några dagar sen fungerar marknaden ofta bättre än stater. För att bli lite filosofisk kan man beskriva det med att stater liksom marknader, och enskilda företag, är mänskliga konstruktioner. Inget mänskligt är perfekt, det finns alltid några inbyggda svagheter i varje system. Att ge för mycket makt åt ett system, staten, är inte bra. Därför gillar jag marknadsekonomi. Men man bör veta att även om man låter relativt jämbördiga system konkurrera med varandra, som på en marknad, och man ökar chansen att de blir effektiva och idéskapande, blir de aldrig perfekta. 

Alla system mår bra av att ifrågasättas och granskas!

Skitjobbsdebatten

Det för mig till skitjobbsdebatten som rasat i media några dagar. Återigen ser man samma polarisering mellan höger och vänster, och samma tro på . Karin Wanngård generaliserade om hela branscher och kallade dem skitjobb, och vänstern höll med, vilket fick högern att gå ut och säga att skitjobb finns och de är bra bara man låter marknaden vara ifred.

Jag läste ett utmärkt inlägg av Peter Högberg som jag knycker för bloggen.

   Det har uppstått en diskussion kring vilka jobb som är ok och vilka som är skitjobb. Och skitjobben finns i den benämningen att villkoren är under all kritik. Själva arbetsinsatsen må vara tuff och de får man ta. Det är ingen dans att arbeta utan många yrken tär på både kropp och själ. Men det som vi måste rikta kritik emot är när en gräns passeras så det blir skitjobb. När villkor som få vuxna skulle acceptera ska vara ok bara för att man är ung och borde vara tacksam har man passerat en gräns.

          Jag ska ge er ett par exempel på skitjobb. Och betyget kommer från en som själv haft dessa skitjobb, nämligen jag. Det första jobbet som jag hade som kan tillskrivas denna kategori var att i brinnande industrisemester få anställning på ett litet företag i ett källarutrymme på Stora Essingen med att sälja presentreklam. Jag fick en telefon ett stolpmanus och Gula sidorna och befallningen ring. Lön var bara provision när kunder beställt. Chefen stod i andra rummet och kastade pil med motiveringen att det ändå inte gick att sälja under brinnande semester. Men där satt jag och kunde inget annat än jaga för pilkastning betalade inte räkningarna. Ett gäng pennor fick jag sålt till kompisens, som jag var inneboende hos, pappa så jag kunde ge något till hyran… Men det kom inga pennor… Nästa skitjobb var att sälja ekonomisk rådgivning. Det vill säga att boka tid till en rådgivare. Hade två typer av dessa jobb och jag var bra på att boka möten. Kruxet kom sedan med betalningen. Det var beroende på vad rådgivaren/säljaren lyckades sälja in. Om de misslyckades så fick inte jag betalt. En av de säljare som jag arbetade åt lyckades inte göra något på de besök som jag bokade så med andra ord ett stor arbetsinsats utan ett öre till hyran. Eller de åren jag jobbade svart i radio och TV affär. Varav när jag fick sluta inte hade någon annan väg än socialkontoret att bege mig till. Alla dessa jobb som inte gav mig något än en skev bild av vuxenvärlden. En bild av att arbete var skit. Det var ingen bild som fick mig att vilja söka nästa arbete. Att se det som lärdomar var väldigt kostsamt för mig och som tur var så hade jag en kompis med tålamod som accepterade att jag slet hårt utan att dra in pengar. Men fler ska inte behöva göra denna resa. Det hör inte 2000-talet till.

          Så det finns en sunkig skitjobbsmarknad som borde saneras. Det är ett uppdrag både för stat, facket och kommuner. Ungas första kliv ut på arbetsmarknaden ska inte vara det som jag mötte utan tuffa jobb men med schyssta villkor. Så när Karin Wanngård uttalar sig om ungdomar och skitjobb delar jag hennes uppfattning utifrån att det är villkoren som måste ses över. Att vi inte blundar för oseriösa arbetsgivare som utnyttjar ungas oerfarenhet kring vad som gäller på arbetsmarknaden. Från höger kommer det komma en massa påståenden kring att sådana arbetsgivare gallrar ut sig själva men så är inte fallet. De fanns när jag gav mig ut på arbetsmarknaden och kommer finnas när min son ger sig ut på arbetsmarknaden om inget görs. 

          Vill man se mer så besök Öland sommartid eller alla de andra arbetsplatserna som Fackets hjälptelefon får ta emot anmälningar om. Vidare har vi det som uppmärksammades kring företaget Phone House. Glöm saneringen från marknaden sig själv. De unga är inte en jämnbördig part utan står i underläge och med det så tror de att arbetslivet ska vara så. Jag trodde det innan jag mötte medlemmar i facket som visade på att det fanns ett annat liv på arbetsmarknaden också. Så skitjobben finns och de ska bort.