En påminnelse om de moralregler vi hade så sent som 60-talet. Hade du med dig en ficka som du inte var gift med på hotellrummet kunde det ses som prostitution eller ”bara” omoral.
moralpanik
Myten att ”invandrarförorterna” är farligare att leva i än innerstäderna
Det finns en hel del problem i förorterna till storstäderna i Sverige. Men är förorterna de ”helveten på jorden” som rasistbloggarna utmålar dem till? Låt oss titta närmare på myten att invandrarförorterna är farligare att leva i än, t.ex. innerstäderna.
De invandrartäta förorterna beskrivs med dessa vackra ord på Avpixlat idag: ”De kriminella gängen, de brinnande bilarna, de brinnande skolorna, stenkastandet mot polis, brandkår och ambulans, gatuvåldet, personrånen, den islamistiska fundamentalismen, kat-tuggandet och allt det andra….”
Även om problem finns, polisernas rapporter om vad ungdomsgängen i Tensta-Rinkeby håller på med är ingen uppmuntrande läsning, så ska man inte överdriva problemen. Att det finns problem i förorterna gör inte förorterna till ”farligare” områden än, t.ex. innerstäderna.
Risken att utsättas för brott är större vid Riksdagshuset än i Rinkeby.
Om man tittar på antalet fall av misshandel är Rinkeby och Tensta ganska säkert att leva i, vilket Metro skrev om för en tid sen då de tog misshandel som exempel:
Samma mönster finner man om man studerar antalet anmälda brott per 100 000 invånare.
För Botkyrka är det 14 000, för Bromma 14 000, Norrmalm 51 000, för Kista, Tensta och Rinkeby 21 000 och för Östermalm 20 000. För Rosengård är det 15 000 (!).
Så här ser ett urval av statistiken ut. Källa är BRÅ. Anmälda brott totalt, sexualbrott och våldsbrott.
Anmälda brott totalt
Anmälda sexualbrott
Anmälda våldsbrott
Ni ser mönstret. Nåt ”farligare” än Norrmalm finns visst inte. Vill man undvika att leva farligt ska man alltså undvika centrala Stockholm. Det bör man veta innan man utmålar invandrarförorterna som livsfarliga att leva i.
Men…
Det där med pengar och social miljö…
Man ska inte förringa problem som finns. Att det är farligare att befinna sig i innerstan i Stockholm än i Rinkeby betyder inte att det inte finns problem med brottslighet i förorterna.
Men skillnaderna i brottslighet mellan Lidingö och Rinkeby-Kista visar något viktigt: att sociala och ekonomiska faktorer spelar en stor roll. Om man undersöker utbildningsnivåer och hur mycket pengar folk har att röra sig med är det en stor skillnad mellan situationen i Rosengård och Tensta-Rinkeby mycket å ena sidan och Lidingö å andra.
Det kan vara på plats att vi påminner oss om att liknande situationer som dagens funnits förr. På 20-talet och 30-talet var Gamla Stan och Södermalm den tidens ”stökiga förort”, där den tidens ungdomar kastade sten, och som den tidens förståsigpåare varnade fint folk från att åka till. Det intressanta var att Söder och Gamla Stan var var den tidens ”invandrarförorter”. Det var där ”invandrarna” från hela landet bosatte sig. Norrlänningar, skåningar, smålänningar och alla andra. Det var där fattigområdena fanns.
Några ord om Avpixlat, moralpanik och hetsen mot muslimer & hårdrockare
En stor del av den metod Avpixlat använder är att rad upp brott som begås av invandrare, helst då brottslingar från muslimska länder eller romer. Denna metod är en som alltid använts av rasister. Nazisterna publicerade till exempel uppgifter om brott som enskilda judar begått (riktiga och fiktiva) i sina tidningar för att måla upp en skräckbild av judarna. Turkiet har gjort liknande saker mot kurderna. Pratar man bara om kurder, judar eller muslimer som brottsliga så skapar man lätt bilden att de ÄR det också.
Men man behöver inte gå längre bort än Sverige för att hitta en parallell till detta: nämligen i skräckpropagandan mot hårdrockarna.
Brottsliga hårdrockare?
Läskig satanist?
Man kan fråga sig om Avpixlat hade deltagit i hetsen mot ”sataniska hårdrockare” och ”brottsliga heavy metal fans” om de skapat sin sajt på 80-talet?
Det fanns en överrepresentation av kriminella, skolkare och fönsterpangare bland hårdrockare också på 80-talet. Jo, det fanns det. Hårdrocken var väldigt populär bland kriminella ungdomar. Minns ni hur Siewert Öholm och en del andra moralpredikanter använde den informationen?
De brydde sig inte om att kanske 99,5% av alla som lyssnade på hårdrock var vanliga ungdomar, som alla andra. Det var inte det viktiga för dem. Det de lyfte fram var de individer som INTE skötte sig. Syftet var att svartmåla HELA gruppen, ALLA hårdrockare.
Minns ni kampanjerna mot Alice Cooper, Kiss och Iron Maiden som en del kristna och konservativa grupper drev runt 1989. Jag minns det tyvärr, eftersom jag var en av de konservativa som lurades av resonemanget då och trodde hårdrocken var farlig. Ja, det låter löjligt, det erkänner jag nu. Men genom att jag var mitt i det minns jag hur resonemanget gick och vilka resonemang som hördes i media och bland de andra som hade moralpanik.
Genom statistik och exempel på brottslingar, bevisade de att hårdrockare begår fler brott, knullar mer och hamnar i satanistsekter lättare. Och statistiken ljuger aldrig och just därför måste hårdrocken förbjudas eller bekämpas. Logiskt eller hur?
Sen kunde det lätt bekräftas genom att man lyssnade på hårdrockares texter som ofta handlade om blod och mord och, värst av allt, satan.
När Juha Valjakkala begick morden i Åmsele 1988 började en diskussion om den farliga hårdrocken. Han var långhårig, lyssnade på hårdrock och hade ritat av ett Iron Maiden album föreställande en yxmördare. Dessutom tvättade han sig sällan, och det visste ju ”alla” att hårdrockare aldrig gjorde.
Det var bedrägligt. Man lyfte fram enstaka individers brott, man klippte och klistrade ur hårdrockares texter och man generaliserade att enstaka individers brott, och enstaka hårdrockares texter, bevisade att hårdrocken i sin helhet var farlig och borde förbjudas.
Låter det löjligt? Det är inget jämfört med vad Avpixlat gör idag!
Brottsliga muslimer?
På Avpixlat är det mängder av skrämmande reportage. De skriver om Black Cobra, om franska utanförskapsområden, om bilbränder, om mobilstölder, somalier, om rån av äldre, misshandel och bilbränder.
Urvalet är alltid skevt. 99% av alla brott de rapporterar om är begågna av invandrare. Enbart det skapar intrycket att invandrare står för de flesta brotten. Sen skriver de i texten saker som för tanken i samma riktning:
Vi får gissa i vanlig ordning och använda tillgänglig Brå-statistik för överrepresentation i brottsbenägenhet för att vägleda oss om i vilken riktning misstankarna bör gå.
I fallet Forserum är det alltså somalier som tillhör de invånare som trakasserats och vi har nu fått lära oss att somalier är en utsatt grupp vi måste tycka synd om. Det kanske någon borde tala om för de somalier som hotar, trakasserar, rånar, misshandlar, stjäl, våldtar och mördar i sitt nya land.
Vittnen uppger att de har sett personer springa från platsen, något signalement på mordbrännarna uppges inte i media men blek och ljushårig kan vi nog utesluta.
Varpå kommentarsfälten fylls av kommentarer liknande denna:
Ofta kopplas brotten i texterna eller i kommentarsfälten dessutom till koranen och muslimska heliga texter. Det bidrar till att måla upp gruppen som ett hot. (Alla likheter med hur man citerade hårdrockares ”blodsdrypande” texter, är ingen slump alls, det är samma metod.)
Detta gör att om man läser Avpixlat är det lätt att man tror att de flesta invandrare (från Mellanöstern) är kriminella, för det är det intrycket de vill skapa. Det är fult, mycket fult. De tar en viss överrepresentation av brottslighet bland invandrare och får det att låta som om ALLA är kriminella.
Som Aftonbladet skrev förra året:
Statistiken kan lika gärna användas till att berätta följande: 99,78 procent av dem som fötts utomlands har aldrig misstänkts för sexbrott, visade en uträkning som BRÅ gjorde år 2002. Av dem som är födda i Sverige med svenska föräldrar är motsvarande siffra 99,96 procent. Den enda hederliga slutsatsen är att det bland invandrare, som i vilken del av populationen som helst, finns en promilleandel rötägg.
Exakt så är det!
Genom att rada upp kriminella saker individer ur en grupp gjort, vare sig det är judar, hårdrockare eller muslimer, kan man ganska lätt vinkla texten så det verkar som om hela gruppen är mer kriminell. Det är ett klassiskt propagandaknep.
Och insändarsidorna i den religiösa pressen lät ungefär som Avpixlats kommentarsfält idag. Det var SKRÄCKEN för de ”läskiga” hårdrockarna som spreds. Och de eviga ryktena: ”jag har en granne vars barn är hårdrockare och han…”
Slutord hårdrocken
För att ytterligare påminna om de galna generaliseringarna om hårdrockare har vi gjort en djupdykning ner i arkivet och hittat Siewert Öholms program om den farliga rockmusiken och om gruppen W.A.S.P.
Vi rekommenderar även Siewert Öholms klassiker: debatten om satanismen och death metal: Satanismen, del 1,2,3,4,5,6.
Dessutom har En man med ett skägg skrivit om Allan Rubin och om Ann Ekeberg. Det är klassiker som rekommenderas för den som vill jämföra Avpixlats retorik med hetsen mot hårdrockarna.
Om några år kommer vi att se tillbaka på Avpixlats generaliseringar om islam och tänka samma som vi tänker då vi ser debatterna om hårdrocken. Vi kommer att tänka: 1) fy tusan, vilka fula frisyrer man hade 2012 och 2) vilket skrattretande sätt att argumentera på.
Om rökning och rökförbud…
Som liberal har jag alltid stött rökförbudet på arbetsplatser och på restauranger. Astmatiker eller folk som hatade tobaksdoft var utestängda från i praktiken hela Sveriges nöjesliv innan rökförbudet. Att de inte hade någon plats att vara på var en grov kränkning av deras rätt att slippa förtryck. Men nu har det slagit över åt andra hållet. Nu ska man förbjuda rökning på arbetstid, oavsett hur eller var man röker, och idag är det rökarna som inte har nån plats att vara på.
I ett samhälle måste man tillgodose ALLAS rätt och både rökare och icke-rökera ska ha rätt att kunna jobba, kunna gå på restaurang och ta en öl.
Det är inte svårt att lösa. Med fläktar och liknande.
Jag läste ett bra inlägg hos Scaber Nestor. Jag citerar:
Idag rökförbud.
Vad blir det morgon?
För när det kommer till förbudsnissar så kommer det inte att sluta med rökförbud, för det handlar om något så simpelt som att inte inse att ens egna värderingar passar in på alla människor.
Om personer som vill påtvinga andra sina moralistiska värderingar får ett finger, så kommer det att bli mer och mer förbud, allt för att få folk att bete sig som dem, inte via argument för det håller sällan för granskning, utan i slutna sällskap bestämma att förbjuda det som går utanför deras norm.
Visst, många personer är beredda att gå med på rökförbud för att det ligger nära dem själva, men tänk på att (egen uppfattning) det ofta är samma personer som driver på om rökförbud som är för andra förbud, som amning på öppen plats och/eller gårdsförsäljning av vin.
Mer läsning: Mina Moderata Karameller, Suspensoarg, Tanten på Kanten, Arsinoe, Daniel Hedén, kommungranskaren, Calle Rehbinder, Projo, Svensk Myndighetskontroll, Rick Falkvinge.
Aftonbladets egendomliga Littorinartiklar
Aftonbladet har några synnerligen egendomliga artiklar idag som belyser den sk Littorinaffären. Han har tydligen haft ett konto under nicket Dangerzone2010 (AB kallar det hans täcknamn) på nån känd webbsida för sexkontakter. Troligen Bodycontact, skulle jag gissa. AB skriver att han haft ”sexkontakt med 79 personer”, dvs han har mailat med 79 profiler på sexdatingsidan.
Att dra på stora växlar nu och fråga ”VAD VISSTE REGERINGEN”, är hyckleri. Aftonbladet har bara avslöjat att ministern var ute efter sexkontakter på en dejtingsajt, inget annat.
Det som är synnerligen fult är att man kopplar ihop ett mail Littorin skickat till ”15-åringen” (”Hej snygging. Vad kul att prata med dig. Vill träffa dig på fredag. Hör av dig igen, ok? kram P”) med uppgifter om att ”hon” figurerar i en polisutredning som misstänkt förmedlare av småbarn. På så sätt antyder man att Littorin ska vara pedofil. Mycket fult och osnyggt!
* Vilket gör att jag ställer mig frågande till hela affären. Lider vi av sån moralpanik än idag att det ska anses vara diskvalificerande för en person i tid och evighet att ha varit på en sexsajt? Om Littorin gått ner till Café Opera och raggat upp en tjej för sex hade det troligen setts som mer rumsrent än om han skulle gjort samma på nätet, varför då?
* Jag ifrågasätter Aftonbladets metoder. Hur har de fått tag på dessa uppgifter om vad Littorin gjort inne på nätet? Är det ägarna av sajten (bodycontact?) som läcker? Är det den s.k. utpressaren? Eller finns de själva där och knullar runt?
Jag har fått frågan om detta inte är en säkerhetsrisk, ett riskbeteende för regeringen. Jo, men det är det därför att det anses moraliskt fel att ha sex. För 40 år sen hade det varit riskbeteende att vara homosexuell och sitta i regeringen. På 40-talet hetsade man mot utbildningsminister Quensel som tydligen var homosexuell…
Något stinker! Det är inte Littorin som stinker utan Aftonblaskan!
Länkat
Kjellberg tycker också att detta luktar skunk, medan Röda Berget tror att detta kan bli en jätteeskandal för regeringen! Se även NEWSMILL här.
Moralpanik om barnporr och sex på Facebook
Denna bild togs bort från Carl Johan Rehbinders fotoalbum på Facebook. Om någon skulle kalla detta för barnporr, och anmäla det, anser jag att det är mer talande om den som anmäler bilden, och FB, än om själva bilden. Vad anser ni?
Denna bild togs bort från MICKE KAZARNOWICZ Facebooksida och ledde till att han avstängdes från FB. Det säger väl mer om FB och om de som blev stötta än om bilden?
Och en moraliskt korrekt bild som man kan visa upp på FB om man vill dela denna lilla artikel!
Nätmobbingen mot Blondinbella igång igen…
Nätmobbing är inte kul. Nu är den igång igen oh måltavlan är Isabelle Löwengrip, som vill skapa ett entreprenörsgymnasium. Bra! Men se det tycker inte alla. En tjej som är höger, framåt och entreprenör är visst för mycket för många. Jag har skrivit om detta förr, i denna artikel: ”till Blondinbellas försvar”, tex. Idag publicerar jag en artikel av Mattias Svensson från 2008 om Blondinbella som är bra.
Bra med egoism, sade Isabella Löwengrip
I en TV-intervju på Resumé sade Isabella Löwengrip aka Blondinbella att det är bra med egoism, hon vill ”få egoism till ett positivt ord” därför att tjejer idag har för dåligt självförtroende och för att hennes egen framgång bygger på att hon värderar sig själv. I Expressen ber hon dessutom klåfångriga politiker att hålla tassarna borta från möjligheter för unga tjejer att tjäna pengar på sitt modebloggande:
”Jag är så otroligt trött på denna jantelag i Sverige som ligger över oss som ett tjockt tungt svart moln. Det är det här molnet som gör att vi i Sverige ligger långt ner på listan över antalet kvinnliga entreprenörer, efter Moldavien. Det är jantelagens fel. Människor som Maria Wetterstrand som ägnar tid åt att klaga på bloggar – istället för att främja denna modeindustri som det faktiskt går att tjäna massvis med pengar på – medverkar till det. Vad spelar det för roll vad det är för företag man driver (så länge ingen kommer till skada)?”
Det är bra, riktigt bra till och med. Så insiktsfull var inte jag när jag var 17 år. Självklart har hon helt rätt. Egoism, att se till sina egna intressen, handlar inte om att bete sig illa mot andra (det är ju tvärtom vad de missunnsamma politikerna gör) utan om att förverkliga sig själv. Det finns miljontals sätt att göra livet storslaget som även berikar eller åtminstone inte skadar andra. Så låt människor vara fria att göra det utan politiska restriktioner.
Låter som hämtat ur Ayn Rands filosofiska romaner Urkällan och Och världen skälvde, som jag hoppas att Isabella så småningom läser. Man ska inte glömma att även Rand var en mycket glamour- och skönhetsfascinerad ambitiös ung kvinna i Hollywood på 1920-talet, innan hon slog igenom som författarinna och filosof. Ska bli mycket intressant att följa vad Isabella Löwengrip utvecklas till.
Egoism är bra, tjejer borde ta för sig mer. På ett mer intellektuellt (och inlindat) plan är det även vad Isobel pläderar för i sin läsvärda Bang-text. Missa inte den heller.
Publicerat 2008-03-20 av Mattias SvenssonPS
Mattias låter hälsa via twitter:
@Jerlerup Tack, noterar att jag kritiserar @M_Wetterstrand i texten. Hon har blivit bättre sedan dess 🙂 http://bit.ly/jwd4WjDessutom: läs om Modebloggseländet här!
Moralpanik om Rihanna i Storbritannien.
I Storbritannien har moralpanik utbrutit kring artisten Rihannas musikvideos. Hon har gjort några videos där hon anspelar på sadomasochism (S&M) och det ledde till att man förbjöd hennes video för att den var för sexuell. Nu har hon gjort en ny video, Man Down, som handlar om att hon skjuter en person som våldtagit och slagit henne, och nu vill man förbjuda hennes videos för att hon är för våldsam..
Se exempel på debatten här och här och här, och läs om bakgrunden i denna artikel.
S&M
Man Down
Rihanna själv säger att man kan ha så starka känslor efter att ha blivit våldtagen att man vill döda och att det var det hon ville uttrycka.
Vad hände Johanna Sjödin i lördags, och varför?
Jag har läst Johanna Sjödins blogginlägg om hur vakterna vid T-banan hanterade henne i lördags. Jag följer detta mycket noga och skriver detta blogginlägg så att rätt folk ska veta att de har ögonen på sig. Johanna har många vänner och många vill nog ha en förklaring från SL, vaktbolaget och polisen!
Läs vad hon skriver om hur hon blev behandlad av vakterna och polisen här:
http://johannasjodin.se/2011/05/19/lob-har-blivit-ett-satt-att-straffa-buset/
Jag lovade ordningsvakterna att gå vidare med ärendet och det har jag också gjort. Jag har polisanmält frihetsberövandet, övervåldet, fått skador dokumenterade på sjukhuset och berättat vad jag varit med om för olika personer. Det är otroligt viktigt för mig att ordningsvakter inte kan komma undan med att godtyckligt frihetsberöva personer och gömma sig bakom att de druckit alkohol. Om de skulle frihetsberöva alla som hade samma berusningsgrad som mig i lördags, ja då skulle de tvingas att tvångsförvara de flesta personer som vistas utomhus och reser med tunnelbanan under helgerna. Att vara påverkad av alkohol är inget brott alls, men ändå behandlades jag som en brottsling.
Ordningsvakter och poliser har lärt sig att kunna ta för givet att komma undan med maktmissbruk och grova tjänstefel, men det är allas vårt ansvar att försöka arbeta för en förändring. Att inte låta oss skrämmas, utan istället göra missförhållanden och egna erfarenheter offentliga, det vore en bra början
Om du som läser detta var där och kanske såg hur ordningsvakterna behandlade mig, så får du mycket gärna höra av dig till mig på blogg@johannasjodin.se.
PS
Kontaktuppgifter till folk man kan maila till.
Wennerholms sekreterare: hakan.filipsson@politik.sll.se
Wennerholm: http://www.moderaterna.net/christer/kontakt/
SL: http://sl.se/sv/Verktyg/Kontakta-oss/Skriv-till-oss/
Vice VD: madeleine.raukas@sll.se
Läs även Erik Laakso och Damon Rasti samt Emil Isberg
Kaffets skadliga verkan (en studie i moralpanik 2)
Som jag skrev igår har vi glömt bort vår historia och tar för givet att världen alltid varit som den är. Vi har glömt historien. Vi har glömt att en gång i tiden fanns ingen demokrati i Sverige, folk jobbade 14 timmar om dygnet 6 dagar i veckan, våldtäkt i hemmet var legalt och homosexualitet och socialdemokrati var förbjudet… Och vi måste lära av historien för att arbeta för att trygga våra fri- och rättigheter idag!
Därför skriver jag idag om den vetenskapliga forskning som ”bevisade” att KAFFE är en skadlig och farlig drog!
***
HÄLSOVÄNNEN, Nr 3, 1918
Bokanmälan. Om kaffemissbruk bland svenska folket.
Af författarna Henrik Berg och C. G. Santesson.
Norstedts förlag, 64 sid.
I kampen mot sådana erkeliender till folkhälsan som de s. k. njutningsmedlen spritdryckerna, tobaken och kaffet är och förblir folkupplysningen i längden det verksammaste vapnet. En fiende som man ej känner, eller – ännu mer – en hemlig fiende, som man godtroget anser såsom en vän, är farligare än ovännen som uppträder med öppet visir.
Ett förträffligt medel i folkupplysningens tjänst är i sin ordning folkskriften. En dylik folkskrift af hög valör är den ofvan angifna.
Vore det fråga blott om den vetenskapliga kompetensen, vore det säkert icke något missbruk af frasen att utan vidare börja en anmälan med den eljes något banala artigheten: författarens namn är en borgen, o. s. v. Men när det gäller en folkskrift är icke ens den högsta vetenskapliga kompetens en fullgod borgen för att skriften verkligen fyller sitt ändamål. Folkskriften, som skall i ett populärt, lättfattligt språk göra vetenskapens resultat tillgängliga och smältbara för menige man får icke sakna det pedagogiska anslag, som utan pedantisk tråkighet förmår placera allmänheten på skolbänken för att verkligen lära något, öfvertyga allmänheten om den »oskyldiga» kaffetårens egenskap af förrädisk gif t dryck – det är därpå det härvidlag kommer an.
Inledningsvis framhålles först läkarekonstens allt för mycket förbisedda profylaktiska uppgift: det gäller i första hand att förebygga sjukdom, och läkaren är därför ingalunda till blott för de
sjuka utan lika mycket för de friska, med andra ord sagdt: hälsovården är lika viktig som sjukvården.
Efter en kort historik och ett referat af Magnus Huss’ skrift »Om kaffe, dess bruk och missbruk» samt några allmänna betraktelser öfver kaffe och kaffein, öfvergå författarne till kaffets verkningar.
Förf :e gå ej bröstgänges till väga. De ställa icke allmänheten inför en ensidig skräckmålning. De bestrida alltså icke kaffet dess goda egenskaper och synas icke vilja kräfva absolut afhållsamhet
af andra än barn och sådana äldre personer, som redan blifvit kaffemissbrukets offer, d. v. s. redan fått erfara att »den bästa af alla jordiska drycker» är ett gift för organismen. Då förf:e å andra sidan synas vilja kraftigt framhålla att kaffet egentligen, liksom alkoholen lämpligen kunde förvisas till apotekens giftskåp, sker detta icke för att måla den onde på väggen eller skrämma folk genom att begagna sig af språkets makt öfver tanken, utan i sanningens
intresse.
Förf:e visa hurusom den medicinska maximaldosen pr dag af många öfverskrides och detta icke en och annan gång utan dag efter dag under årtionden. Och till kaffet sälla sig spriten och tobaken – tres faciunt collegue.
I den följande framställningen belysas närmare den kroniska kaffeförgiftningens följder för den mänskliga organismen. Detta kapitel, borde, tycker man, verka afskräckande. Etiologien framställer i själfva verket kaffet såsom en af de allra vanligaste orsakerna till den mångskiftande ohälsa som hemsöker vårt folk. Ett ärskildt upprörande och corgligt faktum är, att barnen, landets glädje och hopp, falla offer för de äldres oförstånd, flerstädes bjudas nämligen barnen på kaffe snart sagdt redan innan de hunnit af vänjas.
En särskild statistik visar bl. a. hvilken oerhörd ekonomisk förlust kaffeförbrukningen vållar vårt folk, som enl. 1911 års »Almanack för alla» står högst bland alla europeiska länder i fråga om kaffeförbrukning.
Kaffefrågan i riksdagen och kaffesurrogaten behandlas i särskilda kapitel, och några kraftigt manande slutord komplettera den intressanta framställningen. En skrift sålunda som bör få stor spridning bland vårt folk.
/Med. D:r Emil Nilsson
f. d. fördelningsläkare, Huddinge.
***
HÄLSOVÄNNEN Nr. 3 1916
Kaffedrickning.
Jack Lindblad[1] skrifver: För mycket kaffedrickande är skulden till mycken ohälsa i Sverige. Kaffe och småbröd, så sammanhängande det nu är med det gästvänliga hem- och sällskapslifvet, borde endast tillåtas såsom något undantag, ej såsom en nödvändig del af dagens måltider. En tillfällig kaffebjudning förstör visserligen ej en frisk mage, men man får se till att det ej blir mer än tillfälligt. Om man är i brist på krafter och hälsa, är det bäst att helt stryka kaffet och småbröden från den dagliga matsedeln, ty detta är ingenting annat än en börda för matsmältningen med knappast någon som hälst kompenserande näring eller fördel.
Man finner sig visserligen »uppiggad» efter sitt kaffe, och därför tror man, att det har gjort en godt. Men kaffet är rätt och slätt en stimulerande dryck liksom de alkoholhaltiga dryckerna. Stimulans är skadlig till sina efterverkningar och verkar sakta men säkert till ohälsa. Den omedelbara verkan tyckes visserligen vara styrka och välbefinnande, men kom ihåg, att denna synbara styrka ej har blifvit lagd till ens egen – den har blifvit tagen från den. Det är samma tillvägagångssätt, som när man lånar pengar på sina ägodelar; man måste sedermera betala igen lånet med hög ränta. Från kaffet och alkoholen lånar man en tillfällig upplifning, medan dessa båda faktorer å sin sida som ersättning kräfva ens egen framtida kraft. Detta visar sig ofta tydligt i den sinnesstämning och reaktion, som senare inträffar.
Kaffet verkar fördärfligt på hjärta och nerver; det måste därför helt och hållet undvikas af hvar
och en, som lider af den minsta magsjukdom eller hjärtfel, nervositet eller hufvudvärk.
»Men det är så godt med litet kaffe». – Det är det, men det är ännu bättre med god hälsa. Hvad man inte är van vid, saknar man ej – låt därför ej barn och ungdom få denna skadliga vana! fiven den mest inbitna kaffedrickare skall efter en kortare tids upphörande med denna ovana
ej längre sakna det; tvärtom, han skall förvånas öfver att han någonsin har kunnat vara så fäst vid det.
Är det inte bättre att frivilligt sluta upp med allt öfverdrifvet kaffedrickande nu genast, medan du har jämförelsevis god hälsa, än att senare bli tvingad därtill på grund af den fullständiga ruin, det har förorsakat dig?
När det öfverdrifna användandet af kaffe och té hastigt bortlägges, uppstår vanligen hos individen hufvudvärk och sinnesnedstämning; detsamma som förhållandet är med opiumrökare och drinkare, om de plötsligt beröfvas utöfvandet af sin last.
Kom ihåg, ni kvinnor af det ständiga kaffebordet, att ni äro föga bättre än drinkarne.
Om ni ej äro i stånd att stå ut med detta gifts hastiga och fullständiga borttagande från dieten, minska då så småningom användningen däraf, först kanske till en gång om dagen, så till en à två gånger i veckan eller vid festligare tillfällen; sluta sedan upp helt och hållet, om ni ha fullständig hälsa som mål.
Låt mjölk och choklad ersätta frukostkaffet; för- och eftermiddagskaffet behöfva ingen ersättare – ni lefver bättre utan dessa mål. Om ni känner er törstig, så drick saft och vatten eller endast vatten.
Det finnes både kvinnor och män – mest de förra – som avbryta sitt arbete sex gånger om dagen för att intag föda och dricka kaffe. Sådana människor äro själfva skulden till sin dåliga hälsa, och förtjäna, kan man säga, att var fattiga; ty de äro slösare såväl med sin tid och sina pängar som med sina inre organ och deras kraftutvecklingsförmåga.
***
HÄLSOVÄNNEN Nr. 3 1916
Te och kaffe.
Fru Mary Foote Henderson, en senatorsfru från Washington, skrifver i sin berömda bok »The Aristocracy of Health» (hälsans adelskap) följande…
Det har redan inträdt en afgjord revolution mot bruket af både te och kaffe, och belöningen kommer att blifva jämförelsevis frihet från nervösa sjukdomar, sömnlöshet, retlighet, hufvudvärk, magsyra, svaghet i hjärtat, blodförgiftning o. s. v., som hvarje te- och kaffepimplare ådrager sig i mer eller mindre grad…
Slappheten och längtan efter »five-o’clock-tea» är hvarken mer eller mindre än den reaktion, som är en följd af vanan af abnorm stimulering, eller med andra ord, det är de yttre symptomerna af ett sjukdomstillstånd i hjärnan, orsakadt af ett gifts verksamhet. Det må vara en mild form af sjukdom, men icke dess mindre är det verkligen en sjukdom.
Det som åstadkommer detta resultat, är den kristalliniska alkaloiden, kaffeinet, en kropp tillhörande samma klass som strykninet och ett stort antal liknande vegetabiliska gifter.
När dessa äro utspädda, verka de medicinskt, d. v. s. åvägabringa rubbningar i de normala funktionerna liksom kaffet gör, och likt kaffeinet verka de flesta af dem på nervsystemet.
Den, som icke dricker kaffe eller te, lider icke af något af dessa symptom, och, om han eljes är frisk, har han full arbetsförmåga tills dagens arbete är öfver och tills tiden är inne för sömn och hvila. Men vaneoffret för något slags gift eller något slags störare af de normala funktionerna kommer in i ett sjukdomstillstånd, som ger sig till känna genom brist på lifaktighet eller andra afvikelser från det normala tillståndet, hvilka för tillfället lindras genom en dos af giftet, men
endast för att gifva upphof till förnyadt behof däraf. I detta påstående innefattar jag alla lastbarhet orsakande gifter (för att stämpla dem med ett gemensamt namn) såsom alkohol,
opium, tobak, arsenik, hashish, betelnöt, spikklubba, sibirisk svamp, maté o. s. v., hvilkas bruk kan försvaras och har försvarats med samma skäl, som användts för att försvara kaffedrickning.
Den vana, som studerande hafva att dricka te eller kaffe för att kunna studera om nätterna, är fullkomligt vansinne, isynnerhet då de förbereda sig för en examen. Mer än hälften af de fall af nedbrytning, minnets förlust, svimningar o. d., som inträffa vid svåra examina, och det oftare än man i allmänhet känner till, hafva sin grund i detta.
Jag hör ofta talas om lofvande studenter, som hafva misslyckats, och vid förfrågningar har jag inhämtadt – i nästan alla fall – att offret förut förgiftat sig genom te eller kaffe. Sömn är hvila för hjärnan. Att beröfva en starkt ansträngd hjärna dess nödvändiga hvila är att mörda hjärnan.
Jag behöfver knappast tillägga att allt hvad jag ofvan sagt rör såväl kaffe som te. Den verkande alkaloiden är i båda densamma.
Onani (en studie i sexuell moralpanik)
Nu börjar en ny serie artiklar här. Vi har glömt historien. Vi har glömt att en gång i tiden fanns ingen demokrati i Sverige. En gång i tiden var homosexualitet, gruppsex och socialdemokrati förbjudet. En gång hade kvinnor inte rätten att bestämma över sig själv. En gång jobbade svensken 14 timmar om dygnet, 6 dagar i veckan. En gång sågs onani som en sjukdom och kvinnan skulle givetvis ligga under mannen vid samlag! En gång var våldtäkt i hemmet lagligt!
Kort sagt tar vi mycket för givet idag som inte var en självklarhet förr. Vi måste lära av historien för att arbeta för att trygga våra fri- och rättigheter idag!
Först ut artikeln: ”Könssjukdomar. Onani. (Ungdomssynd.)”, ur en serie om könssjukdomar, som t.ex. syfilis.
När ni läser detta glöm inte att detta var den vetenskapliga sanningen och ”allmänna meningen” 1918. Få ”experter” vågade, eller ens kunde presentera bevis som motsade forskarna som tog fram ”bevisen” för att onani var skadligt!
***
Hälsovännen Nr. 7 1918
Med onani menas uppväckandet af vällustiga känslor genom att vidröra och gnida könsdelarna.
I våra dagar göres det ej litet för att varna människor för och rädda dem undan dryckenskapen. Men huru litet göres det ej för att rädda någon från den förfärliga osedligheten!
Den allmänna utbredningen och de svåra följder, som kunna uppstå af denna last, gör det nödvändigt att höja ett varningens rop däremot. Den fördärfliga ovanan påträffas både hos gossar och flickor.
Kellog anmärker, att det är sannolikt att utöfningen af denna last är långt mera allmän än hvad läkare äro villiga medgifva. Mer än en ung man, som någon tid varit offer för lasten, har sedermera erkänt att den förefunnits allmänt i skolan, där han gått, och att han där lärt sig den. Föräldrar hafva ofta ingen misstanke om att detta onda existerar, de anse sina barn för dygdemönster, men genom noggranna efterforskningar finna de – tyvärr – i många f all’, att barnen länge utöfvat lasten, och ofta har upptäckten gjorts, när det varit for sent att få någon hjälp.
I synnerhet för mödrar är det af trängande vikt att vara omdömesgiltiga på detta område för att kunna skydda sina uppväxande barn för faran.
Lasten börjar vid mycket olika ålder. Det finns dibarn, som onanisera. Något äldre småttingar förledas stundom därtill af dåliga »barnflickor», som vilja »roa sig». Sedan kommer förförelsen af kamrater. Under pubertets-(mogenhets)-perioden börjar mången onanisera utan att hafva den aflägsnaste aning om att det är något farligt eller orätt. Fullvuxna män äro ej sällan slafvar under lasten till och med gifta personer. Ehuru kvinnokönet tyvärr ej är fritt från lasten, är den sannolikt ej på långt när så utbredd bland flickor som bland gossar.
Ju tidigare i en människas liv lasten börjar, desto farligare äro dessa verkningar, emedan organismen ännu är stadd i tillväxt. Ju svagare personen i fråga är, ju mera vidtgående äro följderna…
Onanisten blir ofta blek. En viss förstämning, dolskhet och modlöshet utbreder sig öfver hans person; i stället för det förr så friska väsendet infinner sig en betänklig oro, skygghet och fruktan. Småningom försvagas viljan, minnet minskas och tankeförmågan försvinner. Kroppen förlorar sin ungdomliga friskhet, i det att hela nutritionen blir lidande. Ofta ligga ögonen djupt, omgifna af blåaktiga ringar. Lätt inträder svettning. Hela uttrycket är sjukligt, gången är stundom vacklande. Onanisten blir inbunden, skygg och förlägen, söker ensamheten och undviker gärna ändras sällskap. Blicken blir ostadig. Han vill ej gärna deltaga i jämnårigas lekar. Fortsattes lasten, så tilltager afmagringen och nervs vagheten. Andtäppa och hjärtklappning uppträda, smärtor kännas än här, än där, oftast i ryggen; trötthet erfares, i synnerhet öfver länderna; synen och hörseln minskas; hysterisk kramp och danssjuka kan
uppträda.
Hvaraf komma dessa svåra rubbningar?
Köns lif vet regeras af hjärnan och ryggmärgen. Om könsdriften tillfredsställes för tidigt eller för ofta, öfverretas dessa lif sviktiga organer.
Könskörtlarna (testiklarna) bereda ej blott säd (sperma) utan äfven blodämnen. Om de i förtid tagas i anspråk genom onani eller könsumgänge, så bilda de för litet blodämne. Därför lider onanisten så ofta af blodbrist och svag muskulatur. Könskörtlarna själfva utmattas och blifva efter i sin utveckling.
Skadligt verkar på onanisten fantasiens tagande i anspråk. Oförmågan att slita lastens bojor, känslan af olust och ånger – allt detta bryter ned kropp och själ.
Exempel: Rörande bref får läkaren mottaga från olyckliga onanister. Ett utdrag ur ett sådant må har lämnas emedan det är typiskt.
”Var af den godheten och gif mig, en olycklig onanist, några råd och förhållningsregler. Jag är endast 16 år gammal och har sedan 12 å 13 års ålder bedrifvit lasten ända tills i år (det var visst i februari månad), då jag med Guds hjälp lyckades blifva herre öfver densamma. Men hur är jag nu? Jo en usel varelse, som bär lastens stämpel på mitt bleka ansikte med blåa ringar under
ögonen. En ihållande förstoppning tycks äfven vara en följd af lasten. Nätterna äro mycket oroliga och sömnlösa med ihållande erektioner…. Jag har för det mesta en ihållande hufvudvärk Jag har äfven smärtor i själfva könsdelarna, i synnerhet i pungen, hvilken är slapp och hängande. Mitt hjärta klappar äfven fortare än vanligt och jag har smärtor än här och än där i bröstet samt ibland äfven i veka ryggen. Förlåt mitt bret. En fallen yngling X. Y. Z.”
Ett annat bref.
”I förlitande på Eder lust att vilja hjälpa detta mänsklighetens elände är det som jag nu vågar bedja Eder herr Doktor om en hjälpande hand och några goda råd för min hälsas och välfärds bästa.
Ja.g är en 18-årig gymnasist i öfversta ringen… Jag är en eländig, usel varelse. Den sexuella frågan har blifvit det undervattensref, hvarpå min lefnads farkost håller på att stranda. Jag har i ett helt års tid varit onanist. Det känns svårt att bekänna, ty jag vet att det ådrager mig förakt, men – det måste ske, innan det blir för sent… Det var under den nu gångna sommaren. Men sedan fick jag se att det började taga på mina eljest så spänstiga krafter. Jag blef förfärligt blek och kraftlös, ögonen blefvo matta och glasaktiga, minnet och de öfriga själsförmögenheterna började slappas… Jag vill uträtta något stort här i världen och blifva mänskligheten till nytta och välsignelse. För ljus och sanning vill jag kämpa. Men – hur skall jag någonsin kunna det då jag själf är en sådan mörksens människa. Jag har bedt Gud om hjälp – men har inte blifvit mycket bättre, jag vet ej hur jag skall fatta det…
Hälsovännen Nr. 8 1918 (forts)
Själisk onani.
Det är i synnerhet äldre kvinliga onanister, som på rent andlig väg, blott genom sin fantasi utan yttre åtgärder onanisera. Om de skola kunna hjälpas, måste de själfva vilja blifva hulpna; annars går det ej. Hela deras lefnadssätt bör regleras.
Onaniens orsaker.
Dessa äro af många slag och innefatta allt som alstrar sexuell brådmogenhet och allt som leder till okyskhet. Nervsvaghet hos föräldrarna, sysslolöshet, att vara mycket ensam och sitta mycket stilla, (nästan alla fångar äro onanister); bostadsnöd; alkoholbruk, kaffe, te, cigaretter, för mycket mat, särskilt för mycket kött, en allt för varm bädd (bolster!), dålig luft i sovrummet, romanläsning, teaterbesök, osedliga bilder, opassande samtal och visor m. m.,
allt detta kan leda till lasten. En af de orsaker, som mer än någon annan framkallar lasten, bör särskildt framhållas, nämligen
Dåligt sällskap.
Onanien florerar ofta i barnhem, i tvångsuppfostringsanstalter, i skolhem med dålig tillsyn.
Dåliga kamraters inflytande är en af de kraftigaste orsakerna till lasten, och mot dåligt sällskap måste alla, som älska renhet och som söka höja sina medmänniskor och vara dem till välsignelse, strida. »En enda dålig pojke kan göra så mycket ondt i en församling», säger Kellog, »att församlingens hela prästerskap ej kan motverka det. En enda dålig pojke är en pest, emot hvilken kolera, smittkoppor och den verkliga pestsjukdomen äro ingenting.» Det finns intet samhälle, som är fritt från dessa fridstörare. I hvarje skola finnas unga moraliskt spetälska i större eller mindre antal. Man har haft exempel på att en gosse på 7, 8 år på ett par dagar inplantat sitt gift i ett halft tjog rensinnade gossar efter sin första bekantskap med dem. Gossar taga lätt intryck af det rätta, men ännu lättare af det orätta. Det är därför föräldrars plikt att välja goda kamrater åt sina barn och det är barnens plikt att undvika ett as (Kellog). En gosse med en tändsticksask i ett krutmagasin är ej i större fara än en gosse i sällskap med de flesta gossar på gator och i skolor.»
Det är ej endast pojkar utan äfven lastbara unga män, som ofta inlära andra denna last.
Beard skrifver om förhållandena i Amerika: »de irländska pigorna, som äro mycket starka, vänja sig tidigt vid att onanisera och behålla denna vana under åratal utan märkbara rubbningar. Dessa flickor användas som barnjungfrur och pläga merändels lära de små
varelser, som anförtros i deras vård, att onanisera.»
Förebyggande av lasten.
En dansk professor skrifver: »när du får se en man i sitt åttionde år frisk och stark, så fråga honom hvad han gjort för att bevara sina krafter och sin hälsa till en så hög ålder, och han skall svara dig: jag tillfredsställde ej i ungdomen mina sexuella drifter och
befattade mig ej med någon kvinna före mitt 25:e år.»
Man bör förekomma barnets sexuella brådmognad. Detta sker genom att vänja det vid ordnad verksamhet; uppfostran till själfbehärskning och själfaktning; härdning; ej anstränga barnen för
tidigt med andligt arbete; enkel diet, afhållsamhet från sprit; förståndig upplysning…. Byxfickorna böra sys som s. k. bakfickor på pojkars byxor. Att pojkar glida ned på stänger eller linor, bör ej få förekomma. Barn böra ej få vara längre tid ensamma eller tillsammans med tjänare, som man ej noga känner. Nöjen måste med stor försiktighet väljas åt barn.
Onaniens behandling.
Kvacksalfvare öfverdrifva onaniens följder och framkalla därigenom ofta en farlig neurasteni hos de olyckliga, som läsa deras skrifter (Laurentius, »det personliga skyddet», Retau,
»själfbevarelsen», »Rådgifvare för svaga män» af The State Medical Institute, Fort Wayne, Ind., U. S. A., m. fl.). Å andra sidan finns det läkare, som allt för ringaktande affärda onanien med en axelryckning. Sanningen torde dock vara, att den, som en framstående amerikansk
läkare säger, »ödelägger flera lif än alla andra sexuella laster tillhopa, emedan den är den mest förhärskande lasten.»
Brådmogenheten hos vår tids barn sammanhänger nära med deras sexuella retlighet. Genom en riktig uppfostran kan denna i betydlig grad minskas. Barn böra uppfostras sedligt. I familjen
bör en ren ton härska. Man bör lära dem att det är förbjudet och fult att röra vid sina könsdelar, då det ej är nödvändigt. Det är klokt att låta barn hålla händerna ovanpå täcket då de sofva.
Emedan onanien framkallar ett tillstånd af neurasteni, gäller för behandlingen af dess följder allt som gäller neurasteni.
Direkt behandling. Skyddsmedel. – Det allra första man bör göra är att oförbehållsamt klargöra för onanisten det för kropp och själ förstörande i hans last. Han bör genast lägga bort sin ovana. Följderna af lasten kunna i de flesta fall öfvervinnas, och om det än tar tid, ibland flera år innan en f. d. onanist blir en fullt frisk, nervstark människa igen, bör man dock ej lämna hoppet, utan tålmodigt och uthålligt gå den utstakade rätta vägen. Många försök hafva
gjorts för att hindra onanisten att utöfva lasten. Ej alla hafva varit lyckliga. Stundom är det nödvändigt att på små barn använda särskilda nattpåsar för att hindra, dem att röra vid
könsdelarna.
Rörelse. Stillasittande är ej nyttigt. Mycken rörelse i fria luften är nödvändig. Gymnastik är hälsosam. (Att klättra på stänger och linor med benen borde ej få ske i skolor utan noggrann öfvervakning, att lärjungarna aldrig glida ned med könsdelarna tryckta till stången eller linan.)
Vattenbehandling. Dagligen på morgonen öfversköljning med rumsvarmt vatten. Tvättningar af könsdelarna med kallt vatten under 10-15 minuter. Sittbad 28-20 grader 10 min. äro äfven
välgörande.
Moralisk behandling. Man bör aldrig slå eller skrämma ett barn, som onaniserar, emedan man därigenom kan grundlägga en nervsjukdom. S. k. risbastu verkar föröfrigt direkt skadligt på
könsnerverna.
Med stränghet och medicin kan man ej hjälpa. Det viktigaste är att stärka viljan och den sedliga motståndskraften, afledning genom god läsning; samt stärkande av kroppen genom gymnastik,
simning, rodd, skridskogång m. m.
Man får ej träta eller straffa. Det gör den felande skygg, modlös, och åstadkommer blott att han går mera hemligt tillväga. Man bör tvärtom med mildt tilltal söka vinna förtroendet.
Framför allt gäller det att bringa onanisten därhän, att han modigt upptager kampen mot begärelserna. Att vilja på allvar, för alltid till seger. Och om orena tankar komma, då gäller det att ej dröja vid dem, utan genast rikta själen åt andra föremål.
En passande lektyr stöder denna själens konst att tränga undan tankar. Goda böcker öppna för ungdomen en ny värld och ställa de unga inför uppgifter, hvilkas uppfyllande ej lämna något rum för passion, som förhärja lifvet.
En onanist af något framskriden ålder har utan tvifvel vanligen en dom i sitt samvete att det är något orätt han förhar, men stundom har han ingen aning om följderna af sin last. Vill han så bryta sina bojor, finner han allt för ofta att han ej kan.
Man bör aldrig köpslå med onda begärelser. Man bör fly dem. När en onanist frestas, bör han, säger en norsk författare, hålla sina händer och allt annat borta från könsdelarna och i stället räcka upp händerna i bön till Gud, som visserligen skall gifva kraft till full seger.
Den religiösa påverkan är mycket viktig vid denna sjukdom. Onda tankar böra ersättas med goda. Otaliga människor ha på denna väg funnit hjälp. – Mycket klokt är det, om den sjuke öppet omtalar sitt tillstånd för en pålitlig person, helst en med medicinsk bildning (läkare), men annars för en äldre vän. Ensamhet och fördöljande göra det onda blott värre
Lefnadssättets reglering. Om en onanist vaknar upp ur sin förvillelse och vill bryta sina bojor, bör hela lefnadssättet ordnas på ett förnuftigt sätt: sofva på hård madrass i ej för varmt rum och undvika att ligga på ryggen, helst sofva på högra sidan; först när verklig trötthet inställer sig gå till sängs; förtära enkel, ej retande föda; dagligen om möjligt taga kraftig motion, bäst i form af tämligen ansträngande muskelarbete; sysselsätta sig med intresserande och uppmärksamheten i anspråk tagande yrkesarbete eller handarbete, som verkar af ledande från sysslandet med sexuella fantasier; strängt undvika allt, som kan väcka sexuella drifter.
Hur skall man kunna känna igen att barn bedrifva onani?
Vanligen på följande : de gå ofta på W. C., stanna gärna kvar där länge; äro gärna för sig själfva; förlora sitt glada, otvungna sinne; skratta och skämta ej som förr; kunna ej mera fritt se en i ögonen; hysa böjelse för ouppriktighet.
Under skoltimmarna sitta de ofta liksom frånvarande och fråssa i vällustiga fantasier. Stundom märkes hos dem en plötslig förändring och förvirring: ansiktet rodnar, blicken blir stel, snart därefter sjunker kroppen slapps tillsamman. – Vid läsning och skrifning hålla de vanligen ena handen under bordet. Gossar hålla gärna händerna i byxfickorna. Handstilen gör intryck af slarf.
Ofta är det ej svårt att öfverraska dem på bar gärning. Man bör ofta se efter på gossars lakan och linnen, om där finns fläckar efter sädesuttömning. Att suga på fingrarna och bita på naglarna anses sedan gammalt ha sammanhang med onanien.
Ola Lindholm: ”det är ok att vissa oskyldiga döms”!
Scaber Nestor har gjort dagens bästa blogginlägg om en debatt den ”knark-misstänkte” Ola Lindholm deltog i förra året:
När det gällde barnporr-domen mot Manga-översättaren ansåg Ola Lindholm att det är offer man får räkna med, att vissa måste offras oavsett om de är oskyldiga eller ej, för det större goda.
Oj vad snabbt det kom tillbaka och bet honom i röven.
MEN.
Det ändrar inte faktum, att oskuldspresumptionen ska gälla även de som inte anser att alla ska omfattas av den.
Rätt så rätt. Jag hatar Expressens smutskastningskampanj mot Ola men det är faktiskt på sin plats att han drabbats av en variant av något som han själv förespråkade förra året.
Lepaid skrev om denna debatten efter den hölls:
Ola Lindholm, tvprofil och chefredaktör för Kamratposten, ger också uttryck för en ganska besynnerlig åsikt. Han anser att det är fullt riktigt att dömma människor man vet är oskyldiga för innehav av barnpornografi. Ungefär som att lite svinn får man ju räkna med. Ja det är väl så man resonerar i Irak och Afghanistan när man kallblodigt mördar oskyldiga journalisteroch civilbefolkning. Nu var Ola visserligen inbjuden av arrangörerna bakom debatten, men kvällstidingskändisar och medieprofiler, som på det här sättet försöker göra sig några billiga poäng på att spela tuffa och ge sig in i en debatt de inte har en aning om anser i alla fall jag är en mycket olycklig utveckling. Jag menar, det måste väl rimligtvis finnas bättre saker att gråta ut över om man vill försöka rädda ett dalande kändisskap än att exploatera dessa avskyvärda övergrepp ännu en gång. Fast det är klart, bryr man sig mer om att visa upp sig i tv och spela tuff än att faktiskt tänka på vad man häver ur sig, så kanske detta är precis det gyllene tillfälle man letat efter för att peta upp sitt namn lite på kändisstegen. Tricket funkar uppenbarligen, i och med att jag nu skriver om detta.
Läs dessutom Jardenbergs artikel om vad vi kan lära av ”Ola affären” i samband med FRA-debatten.
Moralpanik om Evert Taube
Jag noterar att en del knäppgökar tycker att det är ett svek mot de prostituerade och en hyllning till sexköparna att sätta Evert Taube på 50-lappen!
NYA 50-SEDELN Valet att trycka upp Evert Taubes leende läppar på en av de nya sedlarna är ett sätt att legitimera någon som förskönat prostitution, i visan ”Flickan i Havanna”. Snart kan svettiga svenskar stoppa nytryckta sedlar i någon annans hand som profiterar sig på svenska sexturismen, som fortfarande pågår i Thailand, Tyskland och Belgien, skriver frilansskribenten Emelie Bergbohm.
Jag säger som HAX: nu får ni väl för fan ge er!!!!!!!
Eller för att citera Vreesvijks sång:
Om censuren
Damer utan kläder ska man inte titta på.
Fy skäms på sig medborgare som tittar ändå.
Det är onaturligt att se en kvinna bar.
Det kan man bli förstörd av den saken är klar.
Hon skulle haft på sig något lätt och dansat klassisk rysk balett.
Då hade det varit konst och befrämjat vår kultur.
Det här är väl ingen konst censur, censur!
Demokrati 