Kentucky Fried Children

I Sverige idag har vi idag mer än två statliga TV-kanaler att välja på. Det finns mer än tre radiostationer och staten bestämmer inte vilken musik som ska bli känd och populär. Du får lov att köpa grönsaker på en söndag och även strösocker. Bor du i ett hus kan du själv få välja färg på huset. Om ditt barn mobbas har du rätten att söka en annan skola för ditt barn. Vill du ha telefon kan du bestämma vilket bolag du vill ha och vilket märke på telefonen, och vilken färg, staten bestämmer inte att alla måste vara gråa, gula eller begie och av två märken bara.

De sista 35 åren har en vi upplevt en valfrihetsrevolution här i Sverige. Makt har flyttats från staten till individen.

Jag minns vilket ståhej det var bland grannarna i Lerberget när min mamma ville måla ytterdörren och brevlådan på sitt hus i röd färg år 1980. Alla andra ytterdörrar i Östra Lerberget var ju mörkgröna och alla brevlådor i matchande färg. ”Nu får du myndigheterna på dig”, sa man till henne. Men det hände inget och snart började även andra försiktigt använda lite andra färger än de myndigheterna beslutat om när Östra Lerberget byggdes fem år tidigare.

Bara några år tidigare fick fastighetsägare i Höganäs kommun, där Lerberget Ligger, dryga böter om de målade den fula brevlåda som kommunen valt åt dem i  en trevligare färg.

Så var det då…

Man kan fråga sig idag vad det var för vits med att stat och kommun skulle styra val av färg på en brevlåda… För 40-50  år sen var det tvärtom. Då styrdes samhället ännu av människor som frågade sig vad det var  för vits med att var individ skulle styra val av färg på sin brevlåda…

Valfrihet

Det är sådant som detta, som boken Kentucky Fried Children av Karin Svanborg-Sjövall handlar om (Timbro förlag). Valfrihetsrevolutionen de sista 40 åren.  Den kontrasterar hur det var då med hur det är nu, och visar vilken roll näringslivets aktörer, t.ex SAF och TIMBRO hade i denna revolution och vilka politiker som var drivande, och vilka som var motståndarna till utvecklingen.

Titeln på boken kommer från ett tal den Socialdemokratiska statsministern Olof Palme höll 1984 då han kritiserade privata daghem och dagmammor:

När det gäller omsorgen om barnen så är det barnens bästa som skall stå i förgrunden… Jag har studerat hur det är t.ex. i USA… Det drivs som ett stort landsomfattande företag, det är väl ändå SAF:s principer. Daghemmen är oerhört centraliserat, standardiserat, kallas för Kentucky Fried Children av en del. Resultaten för barnen är dåliga, eftersom de kommer i andra hand.

Liberal kluvenhet

Boken har många förtjänster. En av dem är att den visar vilken tveksamhet som funnits även bland liberaler till privata initiativ. Folkpartiet har t.ex. ofta direkt saboterat försöken att öka valfriheten. Ett citat av ledaren för Folkpartiets ungdomsförbund 1968, Per Gahrton, illustrerar detta bra.

Det går inte att bryta föräldramonopolen enbart genom indirekta åtgärder för att förbättra hem och föräldrar: tvärtom har dessa åtgärder delvis bieffekten att stärka föräldramakten, föräldrarna blir ju t.ex. kunnigare, kan manipulera bättre, indoktrinera effektivare. Därför måste samhället ingripa direkt – ta barnet från föräldrarna en del av deras uppväxttid, några timmar varje dag, så att maktbalansen får ett klart markerat uttryck. Det ska i princip vara lika naturligt att barnen vistas en del av dagen hos den ena makthavaren – samhället – som hos den andra, föräldrarna.

Det illustrerar det eviga liberala dilemmat bra. Bara för att man månar om att alla ska ha rätt till ett skyddsnät och en bra start i livet, betyder inte detta att man måste gå till överdrift och propagera för förmyndarskap, såsom Folkpartiet ”liberalerna” ofta gör. Det går att kombinera valfrihet och socialt ansvar!

Köp boken!

Boken är bra och rekommenderas varmt!

Men det ska sägas att det är en bok för de redan ”frälsta”. Mitt råd till Timbro är att de fortsätter att arbeta med denna fråga. tar fram mer källmaterial (gärna fler absurda citat från sossar, vänsterpartister och Folkpartister) och gör en serie mer ”populära”, lättlästa och polemiska böcker eller skrifter i ämnet där man kontrasterar valfriheten med vad valfrihetens motståndare en gång i tiden sa.

Temat är högaktuellt just nu, eftersom det nya ledarskapet inom Socialdemokraterna, med Håkan Juholt i spetsen, signalerat att de vill återreglera stora delar av ekonomin.

Folk som är yngre än 35-40 år saknar ofta en förståelse för hur det var förr och hur galet politikerna resonerade i valfrihetsfrågorna, och de som är äldre håller på att glömma debatterna om löntagarfonder, daghemmet Pysslingen och Cityakuten, för att nämna tre exempel.

Jag skulle även ta fram fler citat från Socialdemokrater som varit för valfrihet, för att göra en poäng idag.

Om Timbro skulle göra det, skulle det vara en välgärning och jag är säker på att det skulle bli omtalat och ge Timbro en massa stöd och beröm bland många. Denna boken var ett bra första steg. Det vore synd om boken inte fick några mer lättillgängliga efterföljare.

Köp boken genom Timbros bokhandel, för 247 kronor.

PS

Sen skulle det varit kul om författaren inte bara berättat att man inte fick sälja grönsaker på söndagar förr utan vad konsekvenserna blev för de som försökte. Jag vet kioskägare som fick böta för att de bröt mot bestämmelserna och sålde gurkor och morötter på söndagar. Godis var tillåtet, grönsaker strängt förbjudet att sälja!

Kan jämlikhet vara ett liberalt begrepp?

Kan jämlikhet vara ett liberalt begrepp? Svaret på den frågan är ja. Nuförtiden hör man inte liberaler prata om jämlikhet så ofta, men det var annorlunda för hundra år sen. Då hörde man ofta liberaler prata om frihet och jämlikhet. Vad menade de när de pratade om jämlikhet?

Liberalen Leonard Hobhouse pratade om ”jämlikhet i rättigheter och därmed i jämlikhet i möjligheter” för hundra år sen, och det är i den andemeningen som ordet jämlikhet användes av liberalerna.

Det fanns tre sätt att se på begreppet jämlikhet för hundra år sen. En åsikt var den radikala socialistiska att alla skulle vara JÄMLIKA i så mycket som möjligt, levnadsstandard, jobb, pengar, etc… Den andra extremen stod de konservativa för som hatade all jämlikhet och ansåg att människor inte skulle vara jämlika i nåt.

Liberalerna stod för det tredje alternativet. De sa att alla människor skulle ha jämlikhet i RÄTTIGHETER. Med det menade de att alla skulle ha samma möjlighet i livet, samma rätt att slippa förtryck och samma rätt att kunna skapa det liv man vill skapa sig i samhället.

Tanken var radikal och icke socialistiskt. Alla skulle ha samma rättigheter och därför samma möjligheter att skapa sig ett liv. Den tanke kan man säga föddes med den amerikanska revolutionen på 1700-talet.

Organiserad liberalism

När den organiserade liberalismen började växa fram stod den rena frihetsidén i centrum, men under 1800-talet ökade förståelsen för att frihetsbegreppet inte var nog. Man var tvungna att definiera att friheten var till för ALLA, inte bara ett fåtal.

Först tog de striden för rösträtten. Begreppet en väljare –  en röst verkar inte så radikalt idag men för 100 år sen var det radikalt. I Sverige var  rösträtten ”graderad” för 100-150 år sen Först hade enbart de rikaste rösträtt. I början av 1900-talet infördes ”allmän” rösträtt för män, men de rika männens röster var mer värda än ex. en arbetares. Liberalerna ville att rösträtten skulle vara ”jämlik” dvs att allas röster skulle vara lika mycket värda.

Inom skolpolitiken gjorde man samma sak. Liberalerna tog striden för en s.k ”enhetsskola”. Dvs att alla barn skulle få RÄTTEN till en likvärdig grundutbildning.

Idag

Det är i denna andan som begreppet jämlikhet har sin liberala betydelse.

Jämlikhet är ur ett liberalt perspektiv inget mystiskt. Det är att alla ska ha lika skydd mot förtryck. Det är att alla barn ska ha lika rätt att skapa sig ett liv, o få en bra utbildning. Det är att alla ska ha möjlighet till att få vård, oberoende av ekonomi, även om man blivit sjuk eller råkat ut för en olycka.

Det är handlar om frihet, med det tillägget att ALLA ska ha rätt till frihet.  Friheten ska vara JÄMLIK, inte  så att alla SKA VARA LIKA, utan att alla ska ha LIKA MÖJLIGHET att vara fria.

Utan en jämlikhet i möjligheter skapas ett A, B och C lag i samhället. Friheten blir i så fall ”graderad”, precis som rösträtten var graderad så att de med mer pengar hade en röst som var värd mer; en del människor blir friare, dvs de med större resurser eller de som föds med rätt släktingar.

Inte så att alla SKA HA… Men alla ska ha möjlighet att KUNNA HA…

Torgny Segerstedt om det barbariska med svält och fattigdom!

Nåt av det mesta absurda jag vet är historierna om hur den amerikanska staten brände säd under den stora depressionen under 30-talet, trots att amerikaner svalt. man gjorde så för att hålla uppe priset och ”rädda” bönderna. Torgny Segerstedt använde det som exempel i en kolumn 1938 om det absurda att människor svälter. Liberal som han var såg han staters galna politik som en stor orsak till svälten.

Torgny Segerstedt 1876-1945

Det påminner mig om Martin Luther Kings ord 1967. Att en dag kommer folk att läsa sina historieböcker och förfäras över att man ens tillät svält i världen på 1900-talet. Svält kommer en dag att ses som lika barbariskt som kannibalism, slaveri och nazism, sa han.

Jag håller med!

Svälten i Somalia och Etiopien är en sån galenskap. Orsakad av galna politiska beslut. jag är INTE imponerad över hur stater betett sig på Afrikas Horn.

Men mest av allt förfäras jag av att experter i nära 8 månader vetat om att det skulle bli svält i Nordöstra Afrika i år, men staterna, och FN, gjorde inget förrän nu på sommaren. Då katastrofen redan drabbat området och människor dött…

Ja det är våra ”hjärtslag som bestämmer kompassens riktning”… Det vi har i hjärtat bestämmer vad resultatet ska bli för miljarder människor för kommande generationer!

/Torbjörn Jerlerup

Idag, fredagen den, 28/10 1938, GHT: Kabeljo

(Kabeljo är en sorts torsk.)

Alla ha vi grinat åt den ålderstigna historien om kabeljo. Kabeljo lär man sig som bekant att uppskatta vid mognare år. Somliga förbliva i detta stycke infantila till döddagar. Barn uppskatta aldrig delikatessen ifråga.

Nå för att efter denna vidlyftiga inledning komma till anekdoten, så förtäljer den, att mamman sade till den lille gossen, i vars mun de små kabeljo-tuggorna växte till hela kabeljo-balar: ”jag vet en liten fattig gosse, som skulle bli så glad, om han finge den mat, som Du sitter och petar i”. Då rördes den lille gossens hjärta och han sade: ”Mamma, om Du bara säger, var den gossen bor, så skall han få det här”.

Min hund fick sin goda gröt, men rynkade på nosen och förklarade sig icke ha någon mataptit Och jag förehöll den alldeles som mamman i anekdoten, att mången liten fattig hund skulle vara salig, om han finge sådan gröt kokt på opolerade risgryn. Då såg kräket  eftersinnande på mig, såg länge och allvarligt. Vi känna varandra så bra, att vi kunna läsa varandras tankar. Jag läste: Hund sade du, Nu är Du dum igen. Jag mår inte bra. Du känner väl att nosen är het. Annars skall jag säga Dig att det finns tusen, ja miljoner, tvåbeningar, som skulle kasta sig över den gröten om de kunde få den. Tänk efter hur Ni  ställt till för Er.

Kräket viftade överseende på svansen och promenerade ut. jag stod kvar och tänkte, ja det var, Gud hjälpe, nog sant hur många millioner människor hungra icke i denna stund här på jorden. Tankarna överfara Spanien. De mönstra da olyckliga utstötta I Donauländerna. De sopa fram över Rysslands vidder, genom Asien till Kina. Hur många hungra icke av de hundratals miljoner, som äro utströdda över denna Jordyta.

På andra ställen sitta människor och gräma sig över Jordens givmildhet. Hon ger överflöd av allt. Säd förstöres emedan det är för mycket av varan. Överenskommelser om produktionsinskränkningar träffas allestädes. Det får icke salubjudas för mycket av några förnödenheter. Priserna miste hållas uppe. Efterfrågan är för liten. Det enda för vilket ingen begränsning ifrågasittes, är rustningarna. De bedrivas med febril hetsighet.

Skulle man tvivla på människosläktets naturliga höghet, bör en stunds begrundande över hur förnuftigt vi inrättat oss skingra tvivlen. Vi äro skapade till Guds beläte. Och trevliga beläten har vi blivit.  En mild försyn leder oss varliga rätt, när vi tveka om den rätta vägen. Allting blir därför ändamålsenligt och förnuftigt i vår tillvaro. Det är först och sist hjärtslaget som bestämmer kompassnålens inriktning.

Jag rycker upp mig ur funderingarna och traskar aftar hundan. Trädens lövverk har glesnat. Det är liksom ljusare och rymligare utan att än vara ännu vara naket. Marken är strödd med rödgula blad. Ingeting är mer tagande än denna höstdager. Där finns allt: förgängelsen, rymden, stillheten.

För länkar till alla artiklar i denna serie: kolla här: Liberalism och humanism i kristider…! 

Där finns länkar till övriga artiklar om Torgny Segerstedt!

Socialliberalism har inget med socialism att göra!

På tre ställen har jag nu samtidigt läst personer som sagt att socialliberalism är en hybrid av socialism och liberalism. En gång i Ung Liberals forum, en gång på twitter och nu imorse i en bok där den gamle Folkpartiledaren Ohlin svarade på samma kritik om vad liberalism är. Jag slår mig för pannan…

Myten om socialliberalismen som en hybrid av socialism och liberalism har uppstått på grund av att en del anser att liberalism är allt icke statligt och socialism är allt som är statligt. Då blir allt som är statligt per automatik socialistiskt.

Men det som är statligt behöver inte vara ”socialistiskt”. Liberalism handlar om inividens frihet och rättigheter och för många liberaler KAN staten faktiskt spela en roll där den skyddar individens frihet också.

Om man avvecklar staten hamnar man i en situation som väldigt lätt urartar till den starkes rätt. Det är den kritik som finns mot den rena s.k. libertarianismen, som förespråkar statens avvecklande.

Många, j kanske de flesta, individers rätt att slippa förtryck skulle bli lidande om staten försvinner.

Detta har även de flesta libertarianer insett, därför är de oftast för en minimal stat som har hand om rättsväsende och polis, etc… Man har insett att allas lika rätt till skydd mot förtryck skulle bli lidande med privata domstolar och poliskårer.

Men samma dilemma uppstår även vid andra tillfällen än bara rättsväsende. Förtrycks ett barn som aldrig lär sig läsa ordentligt pga att föräldrar och samhället ger det möjligheten? Förtrycks en funktionshindrad som inte får hjälp av stat eller det privata? Ja, säger många. Förtrycks ett barn som inte får hörapparat men som behöver det, kan denne bli fri på lika villkor med andra barn? Ja, det förtrycks, säger många.

Socialliberaler, och ganska många libertarianer, anser därför att ett socialt skyddsnät måste finnas för att skydda individen.

Det som skiljer en libertarian från en socialliberal är inget annat än att man drar gränserna för hur och var man skyddar individens rättigheter på olika sätt.

En libertarian som är för en minimal stat anser att gränsen för statens skydd av individens negativa rättigheter ska gå vid polis och rättsväsende bara. En del mer pragmatiska libertarianer kan vara för fler skydd för individerna, tex funktionshindrade vars rättigheter utan en stat blir beroende av välgörenhet. Andra liberaler, och däribland även socialliberaler drar gränsen ännu längre bort och anser att individers negativa rättigheter måste skyddas även i tex arbetsmarknaden, och att rätten till bästa möjliga sjukvård ska gälla alla, och att barn har grundläggande rättigheter oberoende av föräldrars ekonomiska eller sociala situation, tex till bra skolgång. Socialliberaler kan ofta tänka sig att gå längre än så i sin strävan att skydda individernas rättigheter.

Jag blir illamående av det förenklade tänkandet där man ser politik som en linje där det står socialism och stat på ena sidan och icke-socialism samt statlöshet på andra. Varför kan vi inte börja kolla på hur man bäst skyddar individers rätt att slippa förtryck istället?

Lars Erick har också skrivit om ämnet.

Om vi vill stoppa mobbning bland barn ska vi börja ändra attityder oss vuxna emellan.

Svenska Dagbladet har undersökt de anmälningar som gjorts till BEO (Barn och Elevombudet). I 44 utav 66 anmälningar så lägger skolorna skulkden på eleverna som BLIR mobbad. SvD har idag skrivit om, Elizabeth, som blivit mobbad. Hennes skola där hon gick när hon blev mobbad sa såhär: ”Hennes sätt gör att hon blir slagen” 

Hur ska man komma åt mobbingen?

Det pratas mycket om mobbning men år ut och år in kommer nya rapporter om att mobbning förekommer.

Det finns mobbningsfria skolor, sägs det… Men varje mobbningsfri skola jag sett har varit en skola som blundat för problemen och där det funnits mängder av mobbning. På en genomsnittlig skolgård haglar invektiven mellan barnen, vare sig de mobbas eller inte, de kallar varandra kuk, hora, fitta, cp och bög. Vuxna kanske förhindrar fysisk misshandel mer men psykisk mobbning sker överallt och få vuxna ingriper.

Och ofta får de mobbade barnen skulden.

Men… kanske börjar vi i fel ände? Varför börjar vi med barnen? Barnen gör ju ändå bara som vi vuxna gör.

Bland vuxna finns det mycket mobbning. Många går till arbetet med en klump i magen i Sverige. De mobbas psykiskt, de fryses ut eller hamnar bara utanför. Och det är alltid per definition den mobbade som det är fel på, den som är utanför som det är fel på…

Och dessutom har vi det bizarra fenomen bland oss människor som heter auktoriteter, folk med makt, folk med rätt kontakter. I den eviga strävan att bli ”en av de” med makt, pengar eller karriär, eller att umgås i deras kretsar kan människor vara beredda att göra ganska galna saker.

Hur fungerar det politiska livet? Hur fungerar föreningslivet? Alltför ofta samma strävan efter att umgås med ”rätt folk”…

Och en strävan att göra det de ”rätta” folken gör till det ”normala”…

Och därmed blir det annorlunda ett hot. Att vara annorlunda är inte normalt. De annorlunda är inte de normala!

Det finns organisationer och företag som kan skapa kulturer där det annorlunda blir en merit, där det onormala anses ok, men de är inte så jättemånga.

Våra barn ser även hur vi hanterar varandra vid politiska valkampanjer, de ser hur folk med aspergers och andra diagnoser antas vara korkade, hur fördomar om hbt-folk, transpersoner, muslimer och andra sprider sig. De ser hur vi går omvägar för att undvika ”samhällets utstötta”… Att mobba ut det annorlunda, att isolera det annorlunda, att tala bakom ryggen om det annorlunda anses ok. Skvaller anses ok. Att frysa ut ”onormala” i kvarteret anses ok. Att kalla varandra fula ord och köra dubbelspel anses ok.

Försöken att föra en öppen och ärlig dialog, att samtala, med de ”annorlunda” är fortfarande få bland oss vuxna. Hur kan vi då förvänta oss att barn ska klara av detta då?

Tacka fan för att det finns mobbning bland barn då!

I ett Sverige där man kan viska bakom ryggen på kvinnor med ”slöja,  där man inte pratar med sina grannar i samma hus, där skvaller och rykten sprids, kan man aldrig utrota mobbningen bland barn!

Ett Sverige utan byskvaller eller politiskt rövslickeri, är det möjligt, kan man fråga. Jag kanske rent av anses som galen att jag ens tänker den tanken. men ärligt talat spelar inte jag med i spelreglerna längre. Om valet står mellan att spela med vita eller svarta schackpjäser kan man också välja det tredje alternativet: att välta schackspelet överända och säga att man vägrar spela med!

Nej! Vi ska inte börja lösa mobbningproblemen bland barnen. Vi börjar bland oss vuxna!

Andra inlägg: Anna Troberg, Ung o dum, Dennis

 

London brinner!

Man frågade en kille på Al Jazeera varför han deltig i upploppen i London. vad vinner han på det, frågade de? Du hade inte intervjuat mig om inte jag deltagit i upploppen, då hade ingen lyssnat på mig, nu intervjuar världspressen mig, svarade han. 

Man frågade en kille som saboterade en skola i Botkyrka samma sak, han svarade att ”annars hade INGEN hört vad jag säger”.

Jag vet några som blivit radikala islamister enbart för att ingen lyssnade till dem…

Och här i Sverige röstade en vän till mig på Sverigedemokraterna, för att ”ingen lyssnade” på honom… För övrigt anser nog en STOR majoritet av Sverigedemokraternas väljare att ingen lyssnar på dem!

Ser ni mönstret? Ja, i ena fallet är det våld, i andra inte, men mönstret är samma!

Kombinationen av demokrati-underskott, arbetslöshet och ekonomiska nedskärningar i trygghetssystemen är en tickande bomb.

Vi liberaler missar ofta detta med de ekonomiska faktorerna bakom samhälleligt missnöje. Detta eftersom vi se den fria marlnaden som det bästa ekonomiska systemet och är mot statlig styrning. Vi missar VARFÖR marknadsekonomin är bra. den är bra eftersom folk SKA tillåtas göra misstag, och till och med vara giriga. Det skapar välstånd… men eftersom systemet inte ur mänsklig synvinkel är ”perfekt” så faller en hel del mellan stolarna.

‎”man is not free if government is too limited”

”Man is not free if man is not freed from the government and government is not free if man is not freed from the government.”

Dessa två påståenden klistrades in på min vägg igår och det första mötte en del kritik.

jag svarade då så här: Båda två har rätt. Det förta citatet är kontroversiellt bland liberaler men helt rätt också.

Utan grundläggande skyddsnät berövas en stor del sjuka, arbetslösa, och personer i kris, sin frihet. Vilket man ser tydligast i funkis-frågorna. Utan en stat är funkisar hänvisade till välgörenhet eller föräldrar för att kunna leva, för GRUNDLÄGGANDE frihet! Och välgörenhet är inte frihet, det är en variant av bingolotto

Vi liberaler glömmer ofta att marknaden inte är perfekt och att det faktiskt är DÄRFÖR marknadeskonomin fungerar bäst av alla system! Men att marknaden inte är perfekt behövs skyddsnät och alla skyddsnät kan inte individen skaffa själv.

Utan en stat som kan garantera människors frihet från förtryck (= att man har möjlighet till sjukvård, att slippa de värsta formerna av förtryck på arbetsmarknaden, att alla barn kan gå i BRA skolor, etc) berövas folk på sin frihet också.

‎”man is not free if government is too limited”… Jo, så är det, även om det är kontroversiellt att säga så bland liberaler och libertarianer. Utan grundläggande skyddsnät berövas en stor del sjuka, arbetslösa, och personer i kris, sin frihet. Vilket man ser tydligast i funkis-frågorna. Utan en stat är funkisar hänvisade till välgörenhet eller föräldrar för att kunna leva, för GRUNDLÄGGANDE frihet! Och välgörenhet är inte frihet, det är en variant av bingolotto

Eftersom marknaden inte är perfekt behövs skyddsnät, och alla skyddsnät kan inte individen skaffa själv.

Utan en stat som kan garantera människors frihet från förtryck (= att man har möjlighet till sjukvård, att slippa de värsta formerna av förtryck på arbetsmarknaden, att alla barn kan gå i BRA skolor, etc) berövas folk på sin frihet också.

Det kommer upplopp i Sverige också om inte vi ser vad arbetslöshet, nedskärningar och demokratiunderskott kan leda till!

PS

För övrigt har engelsmännen installerat tiotusentals övervakningskameror mot ”terrorn”, se hur bra det funkade! Övervakningskameror löser inte alla problem i världen!

Regeringen visste vad utförsäkringarna skulle leda till!

I namn av att stoppa s.k. ”fusk” genomdrev man utförsäkringarna. Läs Göteborgspostens artikel idag om detta. Det är som vanligt. Ändamålet helgar medlen. Man var beredda att, på ren svenska, förstöra människors liv för att stoppa ”fusket”.

GP skriver:

Den dåvarande socialförsäkringsministern Cristina Husmark Pehrsson (M) och hennes departement varnade för att en del av de föreslagna reglerna skulle få orimliga följder. Exempelvis förutsågs problemet med de ”nollklassade”, som blev helt utan ersättning. Men socialdepartementets folk fick inget gehör. Efter stormiga och röriga förhandlingar tvingades de vika sig.

Visste regeringen om att utsatta människor skulle utförsäkras, så visste de att andra än fuskarna skulle drabbas! Regringens skuld till detta MÅSTE utredas NU!

(Läs även Beelzebjörn samt   SR, GP, HD, SvD, SVT, Dagens Arena).

Arbetsmiljö som politiskt slagträ!

Socialdemokraternas Håkan Juholt pratade en hel del om arbetsmiljö i partiledardebatten. Det fick debattören Johan Norberg att skriva detta på sin sida på facebook. ”Håkan Juholt påstår att en löntagare dör på arbetsplatsen i veckan pga mindre arbetsplatskontroll och högre tempo. Hur förklarar han att samma siffra 1998 var 1,4 i veckan, 1990 2 i veckan, 1975 3 i veckan och 1960 6 i veckan?”

När jag postade det kom det igång en bra debatt. En del debattörer tog fram mer statistik att antalet döda i arbetet gått ner så här: ‎1956–65: 3 473 döda, 1966–75: 2 510 döda, 1976–85: 1 262 döda, 1986–95: 1 032 döda, 1996–2005: 516 döda.

En del andra sa att man måste kontrollera statistiken för var bransch istället. Det finns färre byggarbetare. Så hur många skador är det per 1000 arbetare nu jämfört med 1960. Kanske har antalet arbetsskador gått upp?

Hur förhåller det sig då?

När man kollar närmare på statistiken visar sig en del intressanta saker.

För det första att de senaste årens statistik inte visar nån försämring. Antalet anmälda arbetsskador 2005 var ca 31000, mot ca 25000 2010.

Men hur är det på långt sikt då?

Jag pratade med en vän som kan arbetsmiljöfrågor om vad han ansåg. Han sa att benägenheten att anmäla arbetsskador har ökat sen 1970-talet. Men antalet olyckor har drastiskt gått ner. Alltså anmäler folk arbetsskador idag som inte sågs som arbetsskador på 70-talet. Han menade att om man studerar de olyckor som folk anmälde på 70-talet har dessa olyckor minskats drastistkt.

Som exempel tog han fallolyckor för folk som arbetar på tak. Efter lagen om att arbetare måste vara förankrade med rep vid arbete på taket har antalet olyckor gått ner till ett minimum, och antalet anmälningar med. Det som anmäls idag är sånt som nästan ingen såg som en fara vid arbete på taket på 70-talet, eftersom fallrisken var det stora som alla tänkte på.

Idag anmäls ca 25000 arbetsskador per år, för 30 år sen var antalet anmälningar 100.000 (källa). Antalet anmälda arbetssjukdomar har gått ner från 21000 till 9000 samma tid.

Man kan se på statistiken att folks benägenhet att anmäla har ökat, skrev min vän.

Om man kikar på statistiken här till höger ser man att antalet anmälningar om arbetsskada som inte leder till sjukskrivning har ökat ganska konstant sen 80-talet.

Det visar att folks benägenhet att anmäla arbetskada ökat, enligt min vän, men trots det har antalet anmälda olyckor och dödsfall och sjukdomar gått ner.

Intressant!

Men hur förhåller det sig då om man kollar på en bransch: byggbranschen.

Om man kollar antalet anmälda arbetsskador per 1000 arbetare i byggbranschen ser man detta:  1994 21.3  1999 18,1 och 2009 10,2. Antalet anmälda olyckor har minskat med hälften sen 1994.

Min vän sa att antalet olyckor 1975 var 50 per tusen arbetare! Men det har jag inte kunnat bekräfta.

Alltså har säkerheten ökat ENORMT mycket.

Varje död eller skadad på arbetet är en katastrof. Men att använda antalet skadade för att gnälla på Alliansen är ren galenskap. Antalet skadade har gått ner drastiskt de sista 50 åren!

Det är bra att antalet döda och skadade på arbetet gått ner. Arbetsmiljöregleringar är, som jag ser det, en av få regleringar som faktiskt visat sig ha berättigande i ekonomin, som jag ser det.

Svd, Expr, modkam, Bjereld, AB

10 år sen Göteborgskravallerna 2001. Dags att rentvå polisen!

Sveriges poliskår har fått klä skott för Göteborgskravallerna 2001 i 10 år nu. Nu är det dags att rentvå dem!  Det ni ser på bilden här nedan är den affisch AFA, Antifascistisk Aktion spred i Göteborg innan toppmötet 2001. Orsaken till kravallerna var inte polisen, utan Afa, och att alla i de officiella sammanslutningar som var mot toppmötet gullade med detta Afa. Ytterst bär justitieminister Thomas Bodström ansvaret, eftersom han visste, eller borde ha vetat vad Afa planerade. Ändå agerade han inte. Och efter toppmötet såg han stillatigande på när den svenska poliskåren smutskastades!

Jag följde utvecklingen innan toppmötet. På Afa:s forum och hemsidor ute i Europa, och det s.k. ”svarta blockets” hemsidor, där Afa ingick,  pratade de om sabotage, och om de ”kul” saker man kunde göra med slangbellor,  järnrör och gatsten, tex banka ner poliser och krossa McDonalds fönster.

Någon tid innan toppmötet publicerades affischen ovan. Jo, jo… ingen dialog… Sabotage… ”She is mad and mean…” Och ska gå genom stan som godzila…

Att Afa planerade sabotage var knappast någon nyhet för någon. Det ”svarta blocket”, som de ingick i, brukade ju förbereda sabotage inför varje toppmöte. Men ändå släpptes de in i den s.k. ”Götborgsaktionen”, dvs samarbetsorganet för protesterna mot EU som förberedde demonstrationerna. När man pratade med Göteborgsaktionen om Afa sa de i praktiken bara ”fuck off” och la på luren. Vänsterpartiet var värst, för dem var Afa ”våra goda vänner”…

Det absolut värsta var att Göteborgsaktionen  tillät motdemonstranterna att vara maskerade. Något som enbart det våldsfixerade Afa och deras allierade gynnades av. Man sa att det var för att skydda dem från nazister… Jo, hej, kom och hjälp mig!

Vilka som här ingick i Göteborgsaktionen ser ni längst ner i denna artikel. Vänsterpartiet, Grön Ungdom, Fältbiologerna och Miljöpartiet, bland annat…

Ingen gjorde något mot den väntade Afa-stormen. Polisen FICK inte (ordern kom direkt från regeringen och Thomas Bodström) och de andra motdemonstranterna brydde sig inte.

Därför blev det kaos från början. Polisen slog till mot Hvitfeldtska (där Afa-folket lagrade gatsten och stålrör) och sen urartade allt. Resten är historia…

(Angående Hvitfeldstka kan man ställa frågan hur arrangörerna av EU-motståndet ens kom på tanken att låta terrorister och vanliga demonstranter övernatta i samma lokaler. Det var en del av strategin de hade att neutralisera terroristerna genom att inkludera dem. Knappast så smart!)

Efterspelet

Efteråt skedde något mycket underligt.

Regeringen utredde kravallerna men tonade ner betydelsen av att det ”svarta blocket” och Afa, de som drev fram kravallerna, också ingick i organisationskommittén för motdemonstrationerna,

Utredningen la i praktiken all skuld på polisen. Trots att polisen var bakbunden och inte kunde eller FICK göra ett skvatt.

Idag 10 år efter kravallerna är det dags att rentvå den svenska polisen. Det första steget vore att publicera Afa:s affisch från INNAN toppmötet 2001. Än idag har, så vitt jag vet, ingen svensk tidning och inget svenskt TV-program publicerat denna affisch. Efter det vore det kanske på sin plats att ställa en och annan fråga till de politiker som villigt hoppade i säng med Afa och det svarta blocket.

Ytterst bär Thomas Bodström ansvaret. Han var justitieminister då. regeringen bakband polisen. Regeringen ingrep inte mot att Göteborgsaktionen gullade med terrorister. Regeringen smutskastade efteråt svensk polis och la skulden på dem!

Göteborgsaktionen

Alternativ till EU, Finland AntiFascistisk Aktion BUPL( börnepaedagoger ), Köbenhamnsinitiativet Centernej till EU Demokratisk Fornyelse, Danmark Demokratisk Alternativ, norsk-svensk Den Resande skolan, Elevförening för Färnebo folkhögskola. DKP-ml, Danmark Ekosofgruppen Meias, Göteborg Elevkampanjen Enhedslisten, Danmark EU-kritisk ungdom, Finland Euromarches European Assembly of the Unemployed Faelles Kurs, Danmark Folkebevaegelsen mod EU, Danmark Folkebevaegelsen mod EU:s ungdom, Danmark Forum unga Marxister, Göteborg Framtiden i Våra Händer Fältbiologerna Förbundet Sveriges småbrukare Gartnernes fagforening, Köbenhamnsinitiativet Gatans parlament, Stockholm Globalisering underifrån Göteborg Grön Ungdom Göteborgs Afrikagrupp, Göteborg Göteborgs ickevåldsnätverk Göteborgs LS av SACSyndikalisterna Internasjonale Socialister, Danmark Internasjonale Sosialister, Norge Internationella Socialister Iranska folkets Fedaian-organisation (majoriteten) Iranske venstreaktivister, Norge Irans Tudeh party Isoleringsarbejdernes fagforening, Köbenhamnsinitiativet Jernbanearbejdernes fagforening, Köbenhamnsinitiativet Jord & Betonarbejdernes fagforening, Köbenhamnsinitiativet Junibevaegelsen, Danmark Kipinä-kollektivet Kommunistisk Parti i Danmark, Danmark Kvinnor för fred, Finland Lager og Handel Köbenhavn, Köbenhamnsinitiativet LFS( socialpaedagoger ), Köbenhamnsinitiativet Maan Ystävät, Friends of the Earth, Finland Malernes fagforening, Köbenhamnsinitiativet Mediterranean SOS Network – Grekland Miljöförbundet Jordens Vänner Miljöpartiet de gröna Murerarbejdsmaendenes fagforening, Köbenhamnsinitiativet Murernes fagforening, Köbenhamnsinitiativet Natur og ungdom, Norge Nei til EU, Norge Nätverket Ingen människa är illegal Nätverket mot rasism Rainbow keepers, Ryssland Röd Ungdom, Danmark Rättviseakademin Rättvisepartiet Socialisterna SAC-Syndikalisterna Socialistiska partiet Sosialistiliitto, Finland Socialist Workers Party, Storbritannien Stilladsarbejdernes klub, Köbenhavnininitiativet, Stockholms LS av SAC – Syndikalisterna, Stockholm SUF, Syndkalistiska ungdomsförbundet SKU – Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund Svenska Fredskommittén, Svenska föreningen för nordisk Folkriksdag Sveriges kommunistiska parti Sveriges Kvinnors Vänsterförbund Tagpaparbejdernes fagforening, Köbenhavnininitiativet TEAM – The European Alliance of EU-critical Movements Tiinerii Prieteni ai Naturii – Rumänien Ung Vänster, Sverige Vastavalta, Finland Women towards a different Europe Womens Alternative to EU, Finland Vänsterpartiet, Sverige Ya Basta-Helsinki, Finland

Läs även andra bloggares åsikter om Göteborgaaktionen, Thomas Bodström, övervåld,polis, Afa, Göteborg, Eu, politik

Samtycke – mer än ett tomt ord…

En hel del journalister, och andra, uppenbara problem att skilja mellan sexuellt medgivande och våldtäkt. Som om orden ja och nej inte betyder ett skvatt. Man kan läsa i Aftonbladet idag: Maktens män har alltid gylfen öppen…

Kärleksbarn och sexorgier – nu röjs politikernas mörkaste hemligheter… De är rika, mäktiga gubbar som har fått folkets röst… Men den öppna gylfens politik har ödelagt deras liv.

Nu slåss exguvernören Arnold Schwarzenegger mot ett tolvårigt sexsvek, IMF-bossen Dominique Strauss-Kahn mot ett våldtäktsåtal, Italiens premiärminister Silvio Berlusconi mot prostitutionsanklagelser och den förre presidentkandidaten John Edwards mot sexbedrägerier…”

Att blanda ihop allt detta är så typiskt! Idioti! Hur kan man skriva en artikel där man buntar ihop så vitt skilda saker?

En våldtäktsanklagelse är inte samma sak som ett besök hos en sexarbetare eller att vänsterprassla. För övrigt är en 17 åring byxmyndig i Italien och får lov att ligga med Italiens president om hon eller han vill.

Journalister och tyckare borde lära sig av BDSM-världen, av sadomasochisterna, som går i spetsen för att folk ska ta begreppet samtycke på allvar. Nu senast har Finland släppt sjukdomsstämpeln på BDSM. Debatten kring detta har handlat om samtycket som princip.

Vi läser på Darkside.se:

Som fjärde land skrotar Finland diagnoserna för BDSM och fetischism fullständigt. Finska institutet för nationell hälsa och välfärd meddelar att de stryker de tidigare ”sjukdomarna” transvestism, fetischism, fetischistisk transvestism, sadomasochism och den diagnos som kombinerar multipler av dessa.

De finska myndigheterna pekar på att nämnda diagnoser inte längre är i praktiskt bruk, samt att de endast varit stigmatiserande för gruppen som associerats med dem. Reformen har drivits på av HBT-organisationen SETA i samarbete med experter från Sexpo Foundation-gruppen. Sverige genomförde en liknande diagnosreform 2009, Norge 2010 och Danmark så tidigt som 1994. Avskaffandet av diagnoserna lägger grunden för en nordisk plattform för internationella reformer, vilket är lägligt då Världshälsoorganisationen (WHO) är i full färd med att revidera den internationella diagnosmanualen ICD, ett arbete som beräknas vara klart 2015.

Läs även Beelzebjörn!

Glöm inte Ådalen 1931!

Jag har en artikel på Liberaldemokraternas hemsida idag som jag rekommenderar, om Ådalen 1931.

Ådalen 1931 kan komma att upprepas! 

Idag är det 80 år sen skotten i Ådalen, då militär sköt mot civila svenska demonstranter. 5 dog. Fler hade dött om inte en jazzmusiker blåst eld upphör med sin trumpet och förvirrat militären. Efter skotten förbjöd man svensk militär att gripa in mot civila demonstranter. Under de sista åren har man åter gett militären rätt att skjuta civila, i terrorbekämpningen namn.

Ådalen 1931, militär sköt mot civila för att upprätthålla den ”allmänna ordningen”. Kan det ske igen?

Dödskotten mot svenska demonstranter 1931 var inte enda anledningen till att man skapade lagar som förbjöd civil användning av militärer.

Fascisterna i Europa hade satt in militär mot civila och gradvis förändrat polisens roll till att bli mer militarisk. Detta var ett varnande exempel. Därför var svenska politiker helt emot att blanda ihop militärens och polisens roller.

Nu har detta förändrats i Sverige, och i och med den nya grundlagen blir förändringen en del av svensk lagstiftning.

I Svd idag kan vi läsa:

I teorin skulle det kunna leda till en liknande händelse. Exempelvis om det bildas ett stort demonstrationståg som man misstänker har infiltrerats av terrorstämplade grupper, säger, Kjell Östberg, forskare på samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola.

Ådalslagarna ifrågasätts

Har Kjell Östberg rätt? Låt oss titta närmare på detta!

2006 klubbades lag 2006:34 igenom (lag om försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning). Där sägs det uttryckligen att militären ska få sättas in mot terrorism, till och med utan regeringens godkännande.

1 § I denna lag finns bestämmelser om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning i form av insatser som kan innebära användning av våld eller tvång mot enskilda.   Rikspolisstyrelsen får begära sådant stöd om

1. stödet behövs för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling som kan utgöra brott enligt lagen (2003:148) om straff för terroristbrott,

2. ingripandet kräver resurser av särskilt slag som polisen inte har tillgång till, och

3. regeringen har lämnat sitt medgivande.

Regeringens medgivande behövs inte i sådana brådskande fall som kan innebära fara för människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom. Rikspolisstyrelsen skall omedelbart underrätta regeringen om stöd har begärts utan regeringens medgivande. Därefter skall regeringen pröva huruvida beslutet att begära stöd skall undanröjas eller bestå.

Läs mer hos Liberaldemokraterna!

Läs även andra bloggares åsikter om riksdagen, regeringen, ådalen 1931,ådalen, militär, svensk krigsmakt, grundlagen, grundlagsutredningen

Onani (en studie i sexuell moralpanik)

Nu börjar en ny serie artiklar här. Vi har glömt historien. Vi har glömt att en gång i tiden fanns ingen demokrati i Sverige. En gång i tiden var homosexualitet, gruppsex och socialdemokrati förbjudet. En gång hade kvinnor inte rätten att bestämma över sig själv. En gång jobbade svensken 14 timmar om dygnet, 6 dagar i veckan. En gång sågs onani som en sjukdom och kvinnan skulle givetvis ligga under mannen vid samlag! En gång var våldtäkt i hemmet lagligt!

Kort sagt tar vi mycket för givet idag som inte var en självklarhet förr. Vi måste lära av historien för att arbeta för att trygga våra fri- och rättigheter idag!

Först ut artikeln: ”Könssjukdomar. Onani. (Ungdomssynd.)”, ur en serie om könssjukdomar, som t.ex. syfilis.

När ni läser detta glöm inte att detta var den vetenskapliga sanningen och ”allmänna meningen” 1918. Få ”experter” vågade, eller ens kunde presentera bevis som motsade forskarna som tog fram ”bevisen” för att onani var skadligt!

***

Hälsovännen Nr. 7 1918

Med onani menas uppväckandet af vällustiga känslor genom att vidröra och gnida könsdelarna.

I våra dagar göres det ej litet för att varna människor för och rädda dem undan dryckenskapen. Men huru litet göres det ej för att rädda någon från den förfärliga osedligheten!

Den allmänna utbredningen och de svåra följder, som kunna uppstå af denna last, gör det nödvändigt att höja ett varningens rop däremot. Den fördärfliga ovanan påträffas både hos gossar och flickor.

Kellog anmärker, att det är sannolikt att utöfningen af denna last är långt mera allmän än hvad läkare äro villiga medgifva. Mer än en ung man, som någon tid varit offer för lasten, har sedermera erkänt att den förefunnits allmänt i skolan, där han gått, och att han där lärt sig den. Föräldrar hafva ofta ingen misstanke om att detta onda existerar, de anse sina barn för dygdemönster, men genom noggranna efterforskningar finna de – tyvärr – i många f all’, att barnen länge utöfvat lasten, och ofta har upptäckten gjorts, när det varit for sent att få någon hjälp.

I synnerhet för mödrar är det af trängande vikt att vara omdömesgiltiga på detta område för att kunna skydda sina uppväxande barn för faran.

Lasten börjar vid mycket olika ålder. Det finns dibarn, som onanisera. Något äldre småttingar förledas stundom därtill af dåliga »barnflickor», som vilja »roa sig». Sedan kommer förförelsen af kamrater. Under pubertets-(mogenhets)-perioden börjar mången onanisera utan att hafva den aflägsnaste aning om att det är något farligt eller orätt. Fullvuxna män äro ej sällan slafvar under lasten till och med gifta personer. Ehuru kvinnokönet tyvärr ej är fritt från lasten, är den sannolikt ej på långt när så utbredd bland flickor som bland gossar.

Ju tidigare i en människas liv lasten börjar, desto farligare äro dessa verkningar, emedan organismen ännu är stadd i tillväxt. Ju svagare personen i fråga är, ju mera vidtgående äro följderna…

Onanisten blir ofta blek. En viss förstämning, dolskhet och modlöshet utbreder sig öfver hans person; i stället för det förr så friska väsendet infinner sig en betänklig oro, skygghet och fruktan. Småningom försvagas viljan, minnet minskas och tankeförmågan försvinner. Kroppen förlorar sin ungdomliga friskhet, i det att hela nutritionen blir lidande. Ofta ligga ögonen djupt, omgifna af blåaktiga ringar. Lätt inträder svettning. Hela uttrycket är sjukligt, gången är stundom vacklande. Onanisten blir inbunden, skygg och förlägen, söker ensamheten och undviker gärna ändras sällskap. Blicken blir ostadig. Han vill ej gärna deltaga i jämnårigas lekar. Fortsattes lasten, så tilltager afmagringen och nervs vagheten. Andtäppa och hjärtklappning uppträda, smärtor kännas än här, än där, oftast i ryggen; trötthet erfares, i synnerhet öfver länderna; synen och hörseln minskas; hysterisk kramp och danssjuka kan
uppträda.

Hvaraf komma dessa svåra rubbningar?

Köns lif vet regeras af hjärnan och ryggmärgen. Om könsdriften tillfredsställes för tidigt eller för ofta, öfverretas dessa lif sviktiga organer.

Könskörtlarna (testiklarna) bereda ej blott säd (sperma) utan äfven blodämnen. Om de i förtid tagas i anspråk genom onani eller könsumgänge, så bilda de för litet blodämne. Därför lider onanisten så ofta af blodbrist och svag muskulatur. Könskörtlarna själfva utmattas och blifva efter i sin utveckling.

Skadligt verkar på onanisten fantasiens tagande i anspråk. Oförmågan att slita lastens bojor, känslan af olust och ånger – allt detta bryter ned kropp och själ.

Exempel: Rörande bref får läkaren mottaga från olyckliga onanister. Ett utdrag ur ett sådant må har lämnas emedan det är typiskt.

”Var af den godheten och gif mig, en olycklig onanist, några råd och förhållningsregler. Jag är endast 16 år gammal och har sedan 12 å 13 års ålder bedrifvit lasten ända tills i år  (det var visst i februari månad), då jag med Guds hjälp lyckades blifva herre öfver densamma. Men hur är jag nu? Jo en usel varelse, som bär lastens stämpel på mitt bleka ansikte med blåa ringar under
ögonen. En ihållande förstoppning tycks äfven vara en följd af lasten. Nätterna äro mycket oroliga och sömnlösa med ihållande erektioner…. Jag har för det mesta en ihållande hufvudvärk Jag har äfven smärtor i själfva könsdelarna, i synnerhet i pungen, hvilken är slapp och hängande. Mitt hjärta klappar äfven fortare än vanligt och jag har smärtor än här och än där i bröstet samt ibland äfven i veka ryggen. Förlåt mitt bret. En fallen yngling X. Y. Z.”

Ett annat bref.

”I förlitande på Eder lust att vilja hjälpa detta mänsklighetens elände är det som jag nu vågar bedja Eder herr Doktor om en hjälpande hand och några goda råd för min hälsas och välfärds bästa.

Ja.g är en 18-årig gymnasist i öfversta ringen… Jag är en eländig, usel varelse. Den sexuella frågan har blifvit det undervattensref, hvarpå min lefnads farkost håller på att stranda. Jag har i ett helt års tid varit onanist. Det känns svårt att bekänna, ty jag vet att det ådrager mig förakt, men – det måste ske, innan det blir för sent… Det var under den nu gångna sommaren. Men sedan fick jag se att det började taga på mina eljest så spänstiga krafter. Jag blef förfärligt blek och kraftlös, ögonen blefvo matta och glasaktiga, minnet och de öfriga själsförmögenheterna började slappas… Jag vill uträtta något stort här i världen och blifva mänskligheten till nytta och välsignelse. För ljus och sanning vill jag kämpa. Men – hur skall jag någonsin kunna det då jag själf är en sådan mörksens människa. Jag har bedt Gud om hjälp – men har inte blifvit mycket bättre, jag vet ej hur jag skall fatta det…

Hälsovännen Nr. 8 1918 (forts)

Själisk onani.

Det är i synnerhet äldre kvinliga onanister, som på rent andlig väg, blott genom sin fantasi utan yttre åtgärder onanisera. Om de skola kunna hjälpas, måste de själfva vilja blifva hulpna; annars går det ej. Hela deras lefnadssätt bör regleras.

Onaniens orsaker.

Dessa äro af många slag och innefatta allt som alstrar sexuell brådmogenhet och allt som leder till okyskhet. Nervsvaghet hos föräldrarna, sysslolöshet, att vara mycket ensam och sitta mycket stilla, (nästan alla fångar äro onanister); bostadsnöd; alkoholbruk, kaffe, te, cigaretter, för mycket mat, särskilt för mycket kött, en allt för varm bädd (bolster!), dålig luft i sovrummet, romanläsning, teaterbesök, osedliga bilder, opassande samtal och visor m. m.,
allt detta kan leda till lasten. En af de orsaker, som mer än någon annan framkallar lasten, bör särskildt framhållas, nämligen

Dåligt sällskap.

Onanien florerar ofta i barnhem, i tvångsuppfostringsanstalter, i skolhem med dålig tillsyn.

Dåliga kamraters inflytande är en af de kraftigaste orsakerna till lasten, och mot dåligt sällskap måste alla, som älska renhet och som söka höja sina medmänniskor och vara dem till välsignelse, strida. »En enda dålig pojke kan göra så mycket ondt i en församling»,  säger Kellog, »att församlingens hela prästerskap ej kan motverka det. En enda dålig pojke är en pest, emot hvilken kolera, smittkoppor och den verkliga pestsjukdomen äro ingenting.» Det finns intet samhälle, som är fritt från dessa fridstörare. I hvarje skola finnas unga moraliskt spetälska i större eller mindre antal. Man har haft exempel på att en gosse på 7, 8 år på ett par dagar inplantat sitt gift i ett halft tjog rensinnade gossar efter sin första bekantskap med dem. Gossar taga lätt intryck af det rätta, men ännu lättare af det orätta. Det är därför föräldrars plikt att välja goda kamrater åt sina barn och det är barnens plikt att undvika ett as (Kellog). En gosse med en tändsticksask i ett krutmagasin är ej i större fara än en gosse i sällskap med de flesta gossar på gator och i skolor.»

Det är ej endast pojkar utan äfven lastbara unga män, som ofta inlära andra denna last.

Beard skrifver om förhållandena i Amerika: »de irländska pigorna, som äro mycket starka, vänja sig tidigt vid att onanisera och behålla denna vana under åratal utan märkbara rubbningar. Dessa flickor användas som barnjungfrur och pläga merändels lära de små
varelser, som anförtros i deras vård, att onanisera.»

Förebyggande av lasten.

En dansk professor skrifver: »när du får se en man i sitt åttionde år frisk och stark, så fråga honom hvad han gjort för att bevara sina krafter och sin hälsa till en så hög ålder, och han skall svara dig: jag tillfredsställde ej i ungdomen mina sexuella drifter och
befattade mig ej med någon kvinna före mitt 25:e år.»

Man bör förekomma barnets sexuella brådmognad. Detta sker genom att vänja det vid ordnad verksamhet; uppfostran till själfbehärskning och själfaktning; härdning; ej anstränga barnen för
tidigt med andligt arbete; enkel diet, afhållsamhet från sprit; förståndig upplysning…. Byxfickorna böra sys som s. k. bakfickor på pojkars byxor. Att pojkar glida ned på stänger eller linor, bör ej få förekomma. Barn böra ej få vara längre tid ensamma eller tillsammans med tjänare, som man ej noga känner. Nöjen måste med stor försiktighet väljas åt barn.

Onaniens behandling.

Kvacksalfvare öfverdrifva onaniens följder och framkalla därigenom ofta en farlig neurasteni hos de olyckliga, som läsa deras skrifter (Laurentius, »det personliga skyddet», Retau,
»själfbevarelsen», »Rådgifvare för svaga män» af The State Medical Institute, Fort Wayne, Ind., U. S. A., m. fl.). Å andra sidan finns det läkare, som allt för ringaktande affärda onanien med en axelryckning. Sanningen torde dock vara, att den, som en framstående amerikansk
läkare säger, »ödelägger flera lif än alla andra sexuella laster tillhopa, emedan den är den mest förhärskande lasten.»

Brådmogenheten hos vår tids barn sammanhänger nära med deras sexuella retlighet. Genom en riktig uppfostran kan denna i betydlig grad minskas. Barn böra uppfostras sedligt. I familjen
bör en ren ton härska. Man bör lära dem att det är förbjudet och fult att röra vid sina könsdelar, då det ej är nödvändigt. Det är klokt att låta barn hålla händerna ovanpå täcket då de sofva.

Emedan onanien framkallar ett tillstånd af neurasteni, gäller för behandlingen af dess följder allt som gäller neurasteni.

Direkt behandling. Skyddsmedel. – Det allra första man bör göra är att oförbehållsamt klargöra för onanisten det för kropp och själ förstörande i hans last. Han bör genast lägga bort sin ovana. Följderna af lasten kunna i de flesta fall öfvervinnas, och om det än tar tid, ibland flera år innan en f. d. onanist blir en fullt frisk, nervstark människa igen, bör man dock ej lämna hoppet, utan tålmodigt och uthålligt gå den utstakade rätta vägen. Många försök hafva
gjorts för att hindra onanisten att utöfva lasten. Ej alla hafva varit lyckliga. Stundom är det nödvändigt att på små barn använda särskilda nattpåsar för att hindra, dem att röra vid
könsdelarna.

Rörelse. Stillasittande är ej nyttigt. Mycken rörelse i fria luften är nödvändig. Gymnastik är hälsosam. (Att klättra på stänger och linor med benen borde ej få ske i skolor utan noggrann öfvervakning,  att lärjungarna aldrig glida ned med könsdelarna tryckta till stången eller linan.)

Vattenbehandling. Dagligen på morgonen öfversköljning med rumsvarmt vatten. Tvättningar af könsdelarna med kallt vatten under 10-15 minuter. Sittbad 28-20 grader 10 min. äro äfven
välgörande.

Moralisk behandling. Man bör aldrig slå eller skrämma ett barn, som onaniserar, emedan man därigenom kan grundlägga en nervsjukdom. S. k. risbastu verkar föröfrigt direkt skadligt på
könsnerverna.

Med stränghet och medicin kan man ej hjälpa. Det viktigaste är att stärka viljan och den sedliga motståndskraften, afledning genom god läsning; samt stärkande av kroppen genom gymnastik,
simning, rodd, skridskogång m. m.

Man får ej träta eller straffa. Det gör den felande skygg, modlös, och åstadkommer blott att han går mera hemligt tillväga. Man bör tvärtom med mildt tilltal söka vinna förtroendet.

Framför allt gäller det att bringa onanisten därhän, att han modigt upptager kampen mot begärelserna. Att vilja på allvar, för alltid till seger. Och om orena tankar komma, då gäller det att ej dröja vid dem, utan genast rikta själen åt andra föremål.

En passande lektyr stöder denna själens konst att tränga undan tankar. Goda böcker öppna för ungdomen en ny värld och ställa de unga inför uppgifter, hvilkas uppfyllande ej lämna något rum för passion, som förhärja lifvet.

En onanist af något framskriden ålder har utan tvifvel vanligen en dom i sitt samvete att det är något orätt han förhar, men stundom har han ingen aning om följderna af sin last. Vill han så bryta sina bojor, finner han allt för ofta att han ej kan.

Man bör aldrig köpslå med onda begärelser. Man bör fly dem. När en onanist frestas, bör han, säger en norsk författare, hålla sina händer och allt annat borta från könsdelarna och i stället räcka upp händerna i bön till Gud, som visserligen skall gifva kraft till full seger.

Den religiösa påverkan är mycket viktig vid denna sjukdom. Onda tankar böra ersättas med goda. Otaliga människor ha på denna väg funnit hjälp. – Mycket klokt är det, om den sjuke öppet omtalar sitt tillstånd för en pålitlig person, helst en med medicinsk bildning (läkare), men annars för en äldre vän. Ensamhet och fördöljande göra det onda blott värre

Lefnadssättets reglering. Om en onanist vaknar upp ur sin förvillelse och vill bryta sina bojor, bör hela lefnadssättet ordnas på ett förnuftigt sätt: sofva på hård madrass i ej för varmt rum och undvika att ligga på ryggen, helst sofva på högra sidan; först när verklig trötthet inställer sig gå till sängs; förtära enkel, ej retande föda; dagligen om möjligt taga kraftig motion, bäst i form af tämligen ansträngande muskelarbete; sysselsätta sig med intresserande och uppmärksamheten i anspråk tagande yrkesarbete eller handarbete, som verkar af ledande från sysslandet med sexuella fantasier; strängt undvika allt, som kan väcka sexuella drifter.

Hur skall man kunna känna igen att barn bedrifva onani?

Vanligen på följande : de gå ofta på W. C., stanna gärna kvar där länge; äro gärna för sig själfva; förlora sitt glada, otvungna sinne; skratta och skämta ej som förr; kunna ej mera fritt se en i ögonen; hysa böjelse för ouppriktighet.

Under skoltimmarna sitta de ofta liksom frånvarande och fråssa i vällustiga fantasier. Stundom märkes hos dem en plötslig förändring  och förvirring: ansiktet rodnar, blicken blir stel, snart därefter sjunker kroppen slapps tillsamman. – Vid läsning och skrifning hålla de vanligen ena handen under bordet. Gossar hålla gärna händerna i byxfickorna. Handstilen gör intryck af slarf.

Ofta är det ej svårt att öfverraska dem på bar gärning. Man bör ofta se efter på gossars lakan och linnen, om där finns fläckar efter sädesuttömning. Att suga på fingrarna och bita på naglarna anses sedan gammalt ha sammanhang med onanien.

Även homosexualitet har varit kriminellt…

Jag lärde känna en homosexuell äldre man när jag jobbade i hemtjänsten för ett antal år sen. Han var född ca 1910 och hade varit en del av de homosexuella kretsarna i Stockholm sen 20-talet. Det han berättade var kusligt. Han berättade om en tid och ett Sverige där homosexualitet sågs som en sjukdom och som något brottsligt! Det var då jag lärde mig betydelsen av att försvara den mänskliga integriteten.

Homosexualiteten var sedd som kriminell fram tills homosexualitet avkriminaliserades på 40-talet. Det ledde till en del problem. Rent konkret att mannen jag pratade med sågs som brottsling, och tvingades umgås med folk i kriminella kretsar.

Det var inte lätt. Allt de ville var att få bli kära och hitta någon att älska som alla andra. Men det gick inte. De var kriminella! Och de var stigmatiserade. Det var en synd att vara homosexuell.

Det gjorde bland annat att det var svårt för dem att gå till polisen. Om de misshandlats var de tvungna att hålla käft. Gick de till polisen blev de satta i fängelse. Och ingen kunde ställa upp som deras vittnen, de skulle ju också bli fängslade då!

Efter att homosexualiteten avkriminaliserats fortsatte hetsen mot de med en ”avvikande” åsikt. Mannen jag pratade med hamnade i trubbel med polisen för att han pratade med ungdomar om homosexualitet runt 1960. Det var kriminellt.

Sexköpslagen

Det finns många paralleller med sexköpslagen idag. Ok, ja, det är inte kriminellt att sälja sex, men man ses som offer, man stigmatiseras och riskerar givetvis att förlora barnen om man har några. Man är stämplad och utpekad!

Kriminalisering av en sexualitet för med sig ett stort problem… De som utövar den blir sedda som kriminella. Det är problemet med lagen.

Jag har ofta hört påståendet att ”alla forskningsrapporter visar att alla sexsäljare egentligen mår dåligt och inte vill sälja sex egentligen”, att de är offer som inte mår bra.

Jag har själv sett de rapporter som gavs ut av sociala myndigheter och läkare på 1950-talet som ”bevisade” att homosexualiteten var en sjukdom. Jag har läst ”experter” som ”bevisat” att homosexuella egentligen inte vill vara homosexuella. Att de mår dåligt allihopa. Givetvis var alla homosexuella ungdomar betraktade som ”offer” som förletts in i homosexualiteten av ondskefulla vuxna homosexuella.

För att inte tala om att alla ”vetenskapliga” rapporter givetvis bevisade att homosexuella var pedofiler! Det sa man för övrigt så sent som på 70-talet. Det var ”sanningen” då jag växte upp.

Jag har också läst rapporter från samma årtionde där det ”bevisas” att ingen kvinna egentligen vill begå abort. Och att alla som påstår det är offer som egentligen mår dåligt!

Igår pratade man negativt om ”myten om den lyckliga bögen och flatan”… Igår pratade man negativt om ”myten om den lyckliga kvinnan som begår abort”… Idag pratar man om ”myten om den lyckliga horan”. Och i alla tre fallen har man pratat med alla utom den frivilliga HBT-personen, kvinnan som begick abort frivilligt och den frivilliga sexarbetaren.

Nej, du har säkert inte hört om två av myterna. De om abort och ”den lyckliga bögen” spreds för 50-60 år sen… Inte idag…

När ska man lyssna till de som lagarna gäller också?

(Ps läs även Mårten Schultz)

Debattartikel i SVD idag om skolkdebatten

Jag har en debattartikel i SVD idag om skolkdebatten och Jan Björklunds förslag att skriva in skolk i betyget.

Barn som skolkar gör ibland helt rätt! 

Jag har skrivit artikeln som Liberaldemokrat. De som är nyfikna på Liberaldemokraterna kan besöka vår hemsida som finns här! Kl. 18.30 ikväll är det Pub Liberal på Bysis, Hornsgatan i Stockholm. Dagens tema är skola (!) och pubens panel är medlemmar av olika politiska ungdomsförbund, bland annat vårt UNG LIBERAL.

http://www.liberaldemokraterna.com/

Imorgon röstar man igenom den nya lagen mot sexköp. En lag som kommer att stigmatisera sexarbetarna ännu mer än idag! Läs och sprid denna artikel om det:

http://www.liberaldemokraterna.com/2011/05/10/latsasliberaler-i-riksdagen-vad-sysslar-centerpartiet-med/

Länk: Kent persson

Definitioner och taggtrådsstängsel…

Min tillhörighet rent liberalt har diskuterats en del. Själv anser jag att jag är liberal och att jag mest av allt lutar mot libertarianismen. Nån ren libertarian eller socialliberal ser jag mig inte som. Libertarianer anser att jag absolut inte kan vara libertarian, utan socialliberal, eftersom jag månar om rättigheterna för de som har det lite svårare också, och för barn och funktionshindrade och vill att staten ska garantera deras rättigheter. Socialliberaler å sin sida gillar inte att jag vill ha en liten stat och kallar mig ofta libertarian…

För några dar sen var jag med om nåt lustigt som är typiskt för mig.

Först damp det ner ett mail från min socialiberala vän.

Han och jag mailade om hur världen kan komma att se ut år 2150. Jag svarade med visioner om hur mänskligheten koloniserar rymden. Sen säger jag att jag tror att mänskligheten då mognat och skaffat fram ny teknik så att det inte finns några stater längre. ”När tror du vi kan avveckla staten”, frågar han. ”Inte i min livstid eller dina barns livstid”, var mitt svar. ”Typiskt dig, du är ju libertarian”, svarar han då, och tillägger att de för övrigt han ville bevisa genom min ”extrema” syn på kroppslig integritet, genom min syn på privatiseringar, och genom att jag ogillar det som kallas ”positiv rätt”.

”Du är en klockren libertarian”, skrev min socialiberale vän…

Sen en timme senare fick jag ett mail från min vän Caspian Rehbinder, som snarast lutar åt det libertarianska hållet… Där skriver han detta:

Ingenting du någonsin skrivit skiljer dig från en socialliberal – tvärtom är socialliberalismens utmärkande drag just vad du står för, att vissa positiva rättigheter (som rätt till hörapparat) är nödvändiga för att de negativa rättigheterna ska ha någon betydelse. Du är en klockren socialliberal, med precis de argument som socialliberaler i hundra år framfört mot den klassiska liberalismen helt enkelt! Så äkta det kan bli, på min ära.

Jag kunde inte hjälpa att jag skrattade lite då. Att både bli kallad klockren libertarian och klockren socialiberal på mindre än en timme…

Men det är lite typiskt mig, det ska jag medge!

Murar…

Vad är jag? Jag är en person som ogillar att bli definierad, som ogillar att sätta ideologiska murar och taggtrådsstängsel runt mig själv. Anledningen är enkel, väldigt enkel. Jag har varit en person som satt höga ideologiska skyddsmurar runt mig själv och delat in världen i saker som jag ansåg vara ”rätt” och ”fel”. Det har jag lämnat bakom mig nu, men just därför ser jag mig som gränsöverskridare.

Efter att ha lämnat det moralkonservativa tänkandet bakom mig blev kärnan i mitt tänkande den personliga integriteten. Alla vuxna ska givetvis ha rätt att leva sina liv som de vill, utan att någon påpekar för dem att de lever fel.

Och det är på den vägen det är.

Min liberalism

Jag anser inte att den s.k. ”klyftan” mellan libertarianer och socialliberaler är svår att överbrygga.

Den är svår om man pratar med ”socialliberaler” som vill styra och ställa med folks liv, som så många i Alliansen idag, Johan Persson t.ex, eller Beatrice Ask. De hatar libertarianer!

Och den är svår om det handlar om de utopiska libertarianer som vill avveckla staten här och nu. De är ungefär som de utopiska kommunisterna som vill ha revolution och avveckla den kapitalistiska staten på en eftermiddag. 

Men de flesta libertarianer är inte sådana. De flesta anser att en stat behövs på ett eller annat sätt, antingen under en övergång till det statslösa samhället, eller som en nattväktarstat.

Tanken med en nattväktarstat är att den ska skydda  individerna mot kränkningar av deras rätt till liv, frihet och egendom. Nattväktarstaten ska se till att individernas FRIHET FRÅN förtryck (gränser för vad man får göra, hot mot yttrandefriheten, hot mot det egna ägandet, mot kroppslig autonomi, etc) stärks, dvs att FRIHETEN TILL yttrandefrihet, egendomsrätt, etc garanteras så långt det är möjligt.

Själv anser jag  att det statslösa samhället kan och bör införas i framtiden. Men då pratar jag om en värld långt bortom allas livstid idag. En värld som börjat kolonisera rymden och som därför gjort staten onödig. En värld där tekniska hjälpmedel och uppfinningar gjort att många av dagens problem försvunnit.

Men vägen dit är lång och staten nödvändig idag.

Frihet till och frhet från

Det är ifråga om statens vara eller inte vara som libertarianer och socialliberaler tvistar. I detta sammanhang pratar man om s.k. positiva och negativa rättigheter. Man kan säga att positiva rättigheter är FRIHET TILL, dvs att man ger rätt till något. Negativa är FRIHET FRÅN; dvs att man inte får göra något eller slipper något, tex tvång.

Negativa rättigheter är en rätt som handlar om att individer ska lämnas i full frihet så länge de inte skadar andra individer eller försöker begränsa andra individers frihet. Negativa rättigheter ålägger på dig en sorts plikt… Plikten att lämna folk ifred att leva sina egna liv. Yttrandefrihet, organisationsfrihet, egendomsrätt är typiska negativa rättigheter.

Positiva friheter handlar om att hjälpa folk. FRIHET TILL. Arbetarrätt, rätt till skola, sociala skyddsnät etc är positiva rättigheter. Man GER rätter.

Libertarianen håller hårt vid att de negativa rättigheterna är statens enda legitima grund, medan socialliberalen gärna kramar de positiva rättigheterna. Libertarianen är ofta mot skatt medan socialliberalen för skatt, tex.

Men verkligheten är inte så svart och vit. Socialliberaler använder ofta argument om negativa rättigheter och libertarianer ofta positiva rättsargument. Men libertarianen använder bara positiva rättsargument för att rättfärdiga skydd för negativa rättsargument.

Låter krångligt? Häng med ett tag till bara…

Johan Norberg

Låt oss analysera detta lite närmare. Yttrandefrihet…

Man kan betrakta yttrandefrihet på två sätt. Å ena sidan som FRIHET FRÅN, men också som FRIHET TILL. Dvs att man har rätt att säga vad man vill utan att någon (individer eller staten) försöker kväsa denna rättighetet. Det gör att även libertarianen ofta pratar om en FRIHET TILL något som staten ska garantera.

Libertarianska partiet i USA ser på yttrandefriheten så:

We defend the rights of individuals to unrestricted freedom of speech, freedom of the press and the right of individuals to dissent from government itself. …

Johan Norberg, vars bok om FN:s stadga om de mänskliga rättigheterna (Rättigheter) anses som ett libertarianskt svenskt standardverk om rättigheter använder samma ord i sin bok. Jag ska citera lite längre stycken ur den. Först detta:

De 21 första rättigheterna är klassiska rättigheter i den västerländska, liberala traditionen. De förklarar att människan har rätt till frihet, politisk medbestämmanderätt, likhet inför lagen, rättssäkerhet, integritet, fri rörlighet, äganderätt och tanke-, samvets-religions- och tryckfrihet. De förbjuder slaveri, tortyr, diskriminering, godtyckligt fängslande och retroaktiva straff. Vi kan kalla dem frihetsrättigheter. Ibland kallas de ”negativa rättigheter” eftersom de ger folk en negativ skyldighet; att inte inkräkta på andras frihet, att låta andra vara i fred.

Johan skiljer mellan dessa FRIHETER TILL och andra FRIHETER TILL. Han fortsätter:

Men FN-deklarationen tar inte slut där. Den har totalt trettio artiklar, och bland de nio som följer finns rättigheter av ett helt annat slag än de tjugoen första. Artikel 22–27 räknar upp olika saker som människor behöver för att kunna leva ett bra liv, och förklarar att de har rätt att kräva dessa: social trygghet, en levnadsstandard som inkluderar föda, kläder, bostad, hälsovård, gratis undervisning, rätt till arbete, begränsad arbetstid, lagstadgad semester med bibehållen lön, rätt att njuta av konst och få tillgång till vetenskapens förmåner, trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom och ålderdom. Dessa sju artiklar har en helt annan funktion än rätten till frihet, de kan bara respekteras om någon aktivt förser rättighetsinnehavaren med sjukvård, bidrag, arbete osv. Eftersom sådana rättigheter ger andra positiva förpliktelser kallas de ibland ”positiva rättigheter”, eller välfärdsrättigheter.

Den uppmärksamme ser att Johan Norberg gör något intressant här. Han försvarade nyss negativa rättigheter genom ett positivt argumentationssätt. Yttrandefriheten var en FRIHET TILL yttrandefrihet.

Vidare…

Rätten till frihet är ett skydd av individen och hennes handlingar – dvs de skyddar något som individen har eller skulle ha om inte andra människor ingrep i hennes liv. Välfärdsrättigheter ger tvärtom individen rätt till någonting som hon inte har, och inte skulle ha om inte andra ingrep…

Vad betyder då detta i verkligheten kan man fråga. Mer från Johan Norberg.

Frihetsrättigheterna medför en negativ skyldighet för människor att avhålla sig från vissa kränkande handlingar, välfärdsrättigheterna en positiv skyldighet, att betala och ge oss det vi behöver. Frihetsrättigheter handlar alltså om processer, medan välfärdsrättigheter handlar om resultat. De förra begränsar vad vi får göra mot varandra när vi strävar efter våra mål, men de garanterar inte på något vis att vi skall lyckas med att nå dem. De senare säger att vi skall få sträva efter att förtjäna en viss inkomst eller ett visst resultat, men inte att vi faktiskt skall lyckas. Välfärdsrättigheter säger tvärtom att vi skall få de saker vi tycker att vi behöver – socialförsäkringar, sjukvård eller arbete – om vi inte kan eller vill skaffa dem på egen hand. De garanterar kontroll över helt olika saker: Frihetsrättigheter säger att vi har rätt att bestämma hur vi skall handla, men garanterar inte att vi skall nå ett visst resultat. Välfärdsrättigheter innebär att vi inte har rätt att bestämma hur vi själva skall handla, eftersom vi skall tvingas ge andra vad de behöver. Men samtidigt garanterar de att vi skall få det vi anses behöva, av andra. Frihetsrättigheter ger oss kontrollen över våra egna beslut och handlingar, välfärdsrättigheter ger andra kontrollen över vissa av våra handlingar…

Dilemmat

Det är här vi kan börja se dilemmat.

Libertarianen, liksom socialliberalen, lutar sig också mot positiva rättigheter, dvs FRIHETEN TILL (även om de inte alltid gillar att se det som positiva rättigheter). Varför gör de det?

Jo, det hänger ihop med att verkligheten inte är sån att man bara kan lämna alla i fred och då löser allt sig till det bästa. Det finns brottslingar som vill begränsa din frihet. Det finns maffior. Det finns folk som vill täppa igen truten på dig om du har fel åsikt.

Därför behövs en nattväktarstat som garanterar folk dessa friheter. Dvs som garanterar folks FRIHET TILL tex egendom och folks FRIHET FRÅN tjuvar. Man har RÄTT TILL rättegång och RÄTT TILL att söka hjälp hos polis, och därmed RÄTT TILL att slippa drabbas av kriminella.

I praktiken är det så att även en nattväktarstat grundas på positiva rättigheter att ge ”individen rätt till någonting som hon… inte skulle ha om inte andra ingrep”…

Låter bistert? Kanske. Men anledningen till att många libertarianer är för en stat och för vissa skatter är för att de faktiskt insett att det här med friheter inte är så lätt. Utan en stat skulle väldigt lätt brottslingar kunna köra över våra individuella friheter.

Den rena utopiska libertarianismen bryr sig bara om negativa rättigheter. Alla ska få göra vad de vill och staten ska bort. Men så snart man pratar om en stat överhuvudtaget måste man blanda in begreppet FRIHET TILL, dvs det paradoxala att positiva rättigheter behövs för att skydda negativa rättigheter.

Det är här möjligheterna kommer in… Det finns nämligen en sak som Johan Norberg missar i diskussionen om rättigheterna, MÖJLIGHETERNA.

Möjligheter

Rättigheter handlar inte om att alla SKA GÖRA något utan om att ge MÖJLIGHETERNA till att göra något.

Yttrandefrihet innebär inte att alla SKA säga vad de vill. Yttrandefriheten innebär, paradoxalt nog, att man har rätt att gå med i en sekt och ALDRIG säga vad man vill! Men alla ska ges/ha RÄTTEN TILL att KUNNA säga vad man vill dvs ges/ha MÖJLIGHETEN att säga vad man vill.

Yttrandefriheten som rättighet kan inte stå för sig själv. Om inte det finns lagar mot personhot, mot tjuvar, utpressning och banditer funkar inte lagen. Att ha RÄTTEN att säga vad man vill om man inte har MÖJLIGHETEN till det är ju inte mycket värd, eller hur?!

Om man lever i en värld med olika maffiagrupper som hotar att skjuta skallen av dig om du inte gör som de säger så är ju faktiskt inte yttrandefriheten mycket värd, eller hur?

För libertarianen ingår yttandefriheten i ett sorts paket, kan man säga. Den friheten kan inte funka för sig själv bara utan funkar bara ihop med andra lagar, och ihop med en polis och ett rättsväsende som är statligt. (Och kom ihåg att jag fortfarande pratar om de libertarianer som är för en stat. De libertarianer som är mot staten helt ser inte ens ett behov av lagar eller polis för att trygga yttrandefriheten.)

Det handlar om att GE MÖJLIGHETEN till yttrandefrihet… Något som tangerar väldigt nära begreppet positiva rättigheter…

Funkisar

Det är här man hittar det som gör att man kan upphäva många av skillnaderna mellan libertarianer och socialliberaler.

Hur ska man definiera begreppet rättighet. Betyder det att man har RÄTT TILL och SKA få/eller tvingas göra något, hur man än gör. Eller betyder rättighetsbegreppet att man ska ges MÖJLIGHET och att i övrigt ska inget annat göras?

Här har vi ett etiskt dilemma som är intressant. För det finns stora grupper i samhället som inte har möjlighet till frihet utan att de får hjälp på något sätt. Sjuka, fattiga, barn, funktionshindrade…

Funkisarna, de funktionshindrade, vill jag koncentrera mig på i denna diskussionen men jag hade lika gärna kunnat prata om barn eller långtidssjukskrivna.

En CP-skadad med talsvårigheter var dömd till ett liv ensam i en säng för 50 år sen. Idag kan denne med modern teknik och personliga assistenter förflytta sig och delta i samhällslivet som alla andra. Men det kostar. MASSOR! Och hjälp att skaffa sig den tekniska utrustningen kan de bara få på tre sätt. Antingen genom sina föräldrar (om de är miljonärer), eller genom välgörenhet eller genom en statlig eller kommunal hjälp.

Många libertarianer skulle avvisa tanken på att staten/kommunen ger hjälp till dem detta som ”positiv friheter”. Det innebär ju att en stat måste ta in skatt (ta från andra) bara för att ge till funkisen. Det ogillar många libertarianer.

Men de ogillar detta därför att de inte ser att man kan garantera funkisars rättigheter som libertarianerna vill garantera yttrandefriheten, dvs som ett försvar av negativa rättigheter.

Jag återvänder till Johan Norberg.

Rätten till frihet är ett skydd av individen och hennes handlingar – dvs de skyddar något som individen har eller skulle ha om inte andra människor ingrep i hennes liv. Välfärdsrättigheter ger tvärtom individen rätt till någonting som hon inte har, och inte skulle ha om inte andra ingrep…

Verkligheten är inte så svart- och vit… Väldigt många funkisar har inga rättigheter alls om inte andra ingriper. Noll, zero, nihil!!

Funkisens rätt till liv, yttrandefrihet, egendom och all annat vackert som libertarianer är för blir lika meningslös som den rätt till yttrandefrihet som en person med en pistol riktad mot sin tinning har, om inte funkisen får en MÖJLIGHET att använde denna frihet.

Därför står inte vissa grundläggande positiva åtgärder för att skydda ALLAS negativa rättigheter i strid mot libertarianismens syn på en nattväktarstat. Tvärtom! Precis som positiva åtgärder irl behövs för att skydda ytttrandefrihet och egendomsfrihet behövs positiva åtgärder för att skydda funkisars rätt till liv, frihet och egendom.

Det är en enorm skillnad mellan att säga att alla SKA ha rätt till tex välfärd och att mena att alla ska ges MÖJLIGHET att skapa sig välfärd. Samma skillnad som mellan att alla SKA säga sin mening och att alla ska ges MÖJLIGHET att säga sin mening.

Många funkisar har som sagt varken möjlighet till att yttra sig överhuvudtaget, eller att ens leva, utan stöd.

Jag fortsätter att citera Johan Norberg:

Om min rätt till välfärd innebär att andra skall tvingas att förse mig med det jag behöver, blir varje persons rätt ett anspråk på andras tid, energi, tankekraft och egendom. Det vill säga varje rätt är ett hot mot alla andra, och därför uppfattas rättigheter inte längre som ett skydd.

Han glömmer en sak… Om inte folk kan yttra sig fritt, utan att en stat (med polis) ger folk den rätten, och staten inte ingriper för att trygga yttrandefriheten så utövar staten indirekt TVÅNG mot folk, genom att INTE ingripa.

På samma sätt: om inte folk överhuvudtaget KAN skapa sig välfärd alls utan stöd, så har de inte heller i praktiken rätt till det, och staten utövar indirekt tvång mot dem genom att INTE ingripa.

Välgörenhet?

Nu protesterar säkert många och säger: men välgörenheten då?

Kan inte funkisar få hjälpmedel via välgörenhet. Folk är ofta beredda att ge massor. Om de får behålla mer pengar i plånboken så kanske de vill ge mer?

Låt mig citera Johan Norberg igen:

Men verkliga rättigheter är inte något som vi måste köpa med plikter och uppoffringar. Det är något som vi, kort sagt, har rätt till. Det man har rätt till behöver man inte köpa, vare sig med tacksamhet eller med skyldigheter

Om en funktionshindrad CP-skadad ska ha RÄTTIGHETEN att yttra sig, äga saker, och att leva överhuvudtaget måste man ge dem också MÖJLIGHETEN till liv, frihet och egendom.

Precis som Johan skriver är det ingen frihet om man måste tigga och be om friheten.

Johans ord gäller för funkisarna. Johan skriver väldigt bra, faktiskt. Liv är något alla har rätt till, punkt slut!

Välgörenhet är bra. Men är man beroende av välgörenhet så har man ingen RÄTT till det. Precis som den tänkta personen som bor i ett kvarter som maffian styr, och som lever mot pistolen riktad mot pannan, inte heller har egentlig RÄTT till frihet om denne tvingas be den lokala maffiabossen om lov först innan denne t.ex. yttrar sig.

I en liberal stat behövs också välgörenhet men poängen med att en stat garanterar ALLAS rätt till liv även funkisens) är att man inte blir beroende av välgörenhet. Man kan gå ett steg till och be om hjälpen från staten. Precis som personen i maffians våld , i mitt tänkta exempel, kan kräva sin rätt att yttra sig fritt (= slippa maffians övervåld) från polis och myndigheter.

Jag fortsätter att citera Johan Norberg:

Att rättigheter är universella betyder att de gäller lika för alla, och universaliteten går i båda riktningarna: alla åtnjuter rättigheterna och alla måste respektera dem. Om jag har rätt att inte bli dödad och att inte bli misshandlad har alla människor en förpliktelse att avstå från att döda eller skada mig. Det spelar ingen roll vem man är eller var man bor, om man är lång eller kort, man eller kvinna, jude eller grek. När det gäller mänskliga rättigheter har alla människor lika rättigheter och alla har en skyldighet att respektera andras rättigheter. Om jag blir tvångsförflyttad eller misshandlad av polisen eller av ett rövarband är det mycket tydligt vem det är som har kränkt mina rättigheter.

Exakt! Och om den CP-skadade inte kan leva, yttra sig eller röra sig därför att denne inte får stöd gäller exakt samma sak som Johan skriver. Dennes rättigheter kränks då lika mycket som dina, mina eller Johans om vi skulle tvångsförflyttas eller misshandlas av polisen!

Hörselskadade

När jag var i USA 1992 mötte jag en dag en uteliggare som tittade med stora ögon på mina hörapparater och med tårar i ögonen sa: ”om jag hade haft en sån som ung hade jag sluppit det här”…

2003 var jag i USA igen och passade på att kolla med folk där hur läget är. En aktivist för hörselskadades rättigheter sa att 10-15% av uteliggarna var gravt hörselskadade. (Mot ca 0,5 – 1% av befolkningen i övrigt).

De fick inte hörapparater som välgörenhet som barn, och hade föräldrar och fick därför inte MÖJLIGHETEN att skapa sig välfärd, skaffa arbete,utbilda sig eller nåt som vuxna.

Det är skillnaden mellan att alla SKA ha rätt till något och rätten att HA MÖJLIGHETEN till något. Har man möjligheten att skaffa sig hörapparat själv ska staten inte blanda sig in. Men för de som INTE har det måste staten garantera hörapparater.

I min värld är det självklart att alla ska ha möjligheten att skaffa sig välstånd, arbete etc… Om man inte har MÖJLIGHET att skaffa sig välfärd eller arbete är man inte fri. Då begränsar något denne människas  rätt till frihet och liv och egendom och det är inte bra!

Jag vill ha en liten stat… Men en liten stat är inget självändamål. Jag menar, ska man begränsa folks rätt till frihet bara för att staten ska vara liten? Som om ändamålet helgar medlen, typ!

Bortom skillnaden mellan libertarianer och socialliberaler

Det finns alltid risker med att att föra en sak till extremen.

Libertarianer som hårddrar sina argument och glömmer att frihet utan möjlighet att utöva friheten är ofrihet, riskerar alltid att förvandla rätten till liv, frihet och egendom till de starkas rätt.

De rena socialliberalerna å sin sida riskerar jämt och ständigt att gå för långt. Att de i sin strävan att hjälpa de fattiga och utsatta går för långt och ersätter strävan efter folks MÖJLIGHET att skapa sig ett bra liv med en strävan at GE folk ett bra liv, dvs att alla SKA HA ett bra liv.

Skillnaden mellan de olika synsätten är stor. Som jag sa om yttrandefrihet. Alla ska ha MÖJLIGHET att prata fritt. Men det betyder inte att  alla MÅSTE (dvs SKA) säga allt om allt. Det betyder inte heller att poliser måste skydda folks rätt att säga vad de vill, på plats, även där ingen polis behövs och inget hotar individens rätt att säga vad denne vill.

Att garantera rätten till något betyder inte att staten ska ge alla det, enbart de som inte kan få det på annat sätt, man ska garanteras hjälp!

Om en stat behövs kommer man per automatik in på frågan om vad man ska ha staten till. Är en stat bara av ondo? Något nödvändigt ont? Eller finns det något positivt med en stat? Är det bara av ondo att poliser garanterar folks yttrandefrihet, eller är det något positivt också?

Johan Norberg skrivier:

Så frågan vad man skall med yttrandefrihet och äganderätt till om man svälter kan faktiskt besvaras med att man ogiltigförklarar frågan. Folk svälter i allmänhet inte, just därför att de har yttrandefrihet och äganderätt. Det är alltså inte rätten till mat, utan rätten till frihet som gör att folk inte svälter. Livsmedel och andra nyttigheter uppstår nämligen inte för att man dikterar att någon har rätt till dem, de kan bara uppstå genom att vissa andra människor producerar och förmedlar. För att den processen skall uppstå krävs inga särskilda maträttigheter, och det kräver inte att alla producerar mat. Men frihet kan bara råda om alla avhåller sig från att kränka den, det vill säga om den skyddas som en rättighet.

Jag  håller med. Men med den lilla, viktiga skillnad, att de negativa rättigheterna för barn och folk som har det besvärligt måste skyddas ALLA har rätt till liv frihet och egendom, inte bara de starka utan även folk som behöver hjälp för att kunna utöva sin rätt till liv, frihet och egendom.

Det är här man hittar sätten att överbrygga skillnaderna mellan libertarianer och socialliberaler. Man kan försöka garantera ALLAS rätt till det som libertarianer ser som det viktiga, dvs de negativa rättigheterna. Man kan utsträcka de POSITIVA skydd för människors frihet (stött av staten och med stöd av skatter) som även libertarianen vill ha för att skydda RÄTTEN TILL yttrandefrihet, för att även skydda barns rätt, sjukas rätt och t.ex. funktionshindrades rätt.

Ja, det betyder gränsdragningar. Världen är inte svart och vit. Vill man garantera allas rättigheter måste man sluta tänka svart- och vitt och börja se hur verkligheten ser ut och fundera över var gränserna ska gå mellan frihet och statliga garantier. Och handlar det om allas rätt, måste man börja gå in evidensliberalt och se var staten behöver gå in för att garantera friheten, och hur man minimerar insatsen.

Många libertarianer opponerar sig mot att jag väldigt medvetet säger att jag ser mig som libertarian också. Men det är libertarianernas argument om negativa rättigheter som jag gjort till mina. Om man automatiskt är socialliberal om man menar att ALLA invånare i en stat ska ha möjligheten till liv frihet och egendom, så är det nåt allvarligt fel… 🙂

PS

För övrigt tilltalar vänsterlibertarianismen mig mycket. För företag är liksom stater mänskliga skapelser som lätt skapar problem, speciellt då de blir stora och klumpiga!

Könsdebatt utan sans och balans.

Mansnätverken funderar på att bjuda mansaktivisten och incestförespråkaren Warren Farrell till Sverige. Och jag slår mig för pannan. Vad är det som är så svårt? Varför måste så många kämpar för rättvisa mellan könen och för båda könens lika rättigheter vara så extrema? Är verkligen det enda sättet man kan slåss för sina rättigheter att hacka på andra könet och blunda för det negativa kulturella bagage som präglar det egna könets kultur? 

Sexism

Jag har ofta slagits av att könsdebatten saknar sans och balans.

Feminister saknar ofta en förståelse för varför män som tex diskrimineras i deras möjligheter att träffa sina barn, blir arga. Men å andra sidan saknar maskulinisterna och manskämparna ofta en förståelse för varför många kvinnor jämt och ständigt säger att ”män” måste ta mer ansvar för sånt som t.ex. deras gemensamma barn!

Om man tittar i samhället idag ser man rester av gammalt mögligt könstänkande. Rester av homofobi. Rester av idéer om att kvinnors maktsfär är hemmet och barnen, medan mannens är näringslivet, politiken, tekniken och vetenskapen. Rester av den diskriminering det innebär att männen uteslöts från kvinnans maktsfär och kvinnan från mannens.

På min facebooksida hamnade två statusuppdateringar sida vid sida med varandra för ett tag sen. Den ena uppdateringen var från en man som inte får träffa sin dotter, den andra kan jag inte länka till, det är en kvinna vars exmake bara vill ha, och vill ha, och aldrig tar ansvar, och som åter för sjuttioelfte gången ställt in en bokad helg med sina barn.

Jag blir lika ilsken när jag ser båda två uppdateringarna.

Jag blir ledsen när jag ser notiser om hur någon man sexuellt våldfört sig på en kvinna, eller då en kvinna får lägre lön än en man, men jag blir lika ledsen när jag ser hur kvinnor dras till ”beskyddartyperna”, de lite farligare, tuffa grabbarna, eller då jag hör talas om hur nån kvinna falskeligen anklagar nån man för våldtäkt.

Man måste ha förståelse för båda sidor. Och kunna kritisera extremisterna på båda sidor.

Å ena sidan…

Jag skrev några saker om FI, och Gudrun Schyman, förra året och deras generaliseringar om hur män ”är”. Jag ger inte mycket för FI:s plattform där man kan läsa:

Män utsätter dagligen kvinnor för våld. Män våldtar kvinnor och flickor. Kvinnor som överskrider samhällets gränser för kön och sexualitet trakasseras och diskrimineras… Domstolar och rättsväsende frikänner män som gör sig skyldiga till våldtäkt och övergrepp medan kvinnor och flickor får sina liv förstörda.

Det är korrekt att en del män beter sig så, men inte alla. Att hacka på ”alla män” är som att hacka på ”alla invandrare” eller ”alla muslimer”, som Sverigedemokraterna så ofta gör. Det finns ingen skillnad alls och detta generaliserande är lika förkastligt, vare sig Gudrun, FI eller Jimmie Åkesson gör det.

Byt ut män mot muslimer så ser ni problemet.

Muslimer utsätter dagligen kvinnor för våld. Muslimer våldtar kvinnor och flickor. Kvinnor som överskrider samhällets gränser för kön och sexualitet trakasseras och diskrimineras. Domstolar och rättsväsende frikänner muslimer som gör sig skyldiga till våldtäkt och övergrepp medan kvinnor och flickor får sina liv förstörda.

Sexism!

Jag kan inte förstå hur man kan driva en rörelse som helt riktar in sig på ena sidan av problemet.

Det är inte enbart männens fel då kvinnor väljer ”beskyddartyper” till partners. Det är inte bara mäns fel att kvinnor ofta tar ledningen för vård av barn och hem och oftast får vårdnaden av barnen! Det är inte bara mäns fel att män som utsätts för sexuella övergrepp som barn ofta får mer press än kvinnor i samma situation.

När jag haft hand om bonusarna från en tidigare relation (som är mina bonusar än) och hanterat mina tre underbara vildbattingar ute på stan händer det att kvinnor säger ”vad duktig du är”. Det skulle få kvinnor säga om en annan kvinna som har hand om tre barn. Men är det ”männens” fel enbart?

Vad säger FI om kvinnors roll? Vad säger Gudrun?

Men å andra sidan…

Sexism!

Det finns alltså behov för sans och balans i könsdebatten. Vad erbjuder då den så kallade mansrörelsen? Jo ofta hat mot feminism, överdrifter om att feminister är som nazister och konspirationsteorier om kvinnors attacker på män.

Just nu pågår hatkampanjer från mansaktivisterna på nätet mot kvinnan som säger sig ha utsatts för våldtäkt i Grekland 2009. (För detaljer i målet läs Konstapel Bastians redogörelse. ): ”Kvinnor anmäler våldtäkt nere i Grekland för att få ut försäkringspengar”, påstår grekiska ”experter” och okritiska mansaktivister i Sverige håller med. (Genusnytt har en egen twist på det genom att dra upp en turkisk anklagelse.)

Varför är det alltid så att så många mansaktivister förringar problemen med hur män beter sig? De förringar problemen med att en hel del män inte tar ansvar för familjer och barn och de förringar problemet med våldtäkter. Ja, falska angivelser för våldtäkt sker, en del kvinnor gör sånt, en del män också. Betyder detta att problemet med sexuella trakasserier och våldtäkter inte finns, att 80% av alla våldtäktsanklagelser som kvinnor kommer med är falsk angivelse, som man så ofta hör?

Och givetvis samma generaliseringar om kvinnor som extremfeministerna pysslar med: Kvinnor tycker inte synd om sjuka män (Genusnytt)

Suck! Så mycket hat och så mycket generaliseringar…

Warren Farrell

Igår kväll läste jag att mansaktivisten Pelle Billing vill bjuda in Warren Farrell, feministen som övergav feminismen och blev maskulinist, till Sverige.

Sexism!

Warren Farrell… Jo, jo…

Ingen symboliserar dilemmat med mansrörelsen så bra som Farrell.

Jag läste hans böcker för en massa år sen. Hans böcker innehåller mycket som är bra. Bara ta det han säger om män och våld i samhället. OM det är männen som är mest våldsamma är givetvis inte bara pappan skyldig till det utan även mamman, speciellt eftersom mammorna tar hand om barn oftare än papporna.

(Ett förenklat resonemang, med en viss kärna av sanning!)

Eller detta:

Cheer leaders are a socially sanctioned group of females using their bodies to cheer on 22 males to their self-destruction.

eller…

Every time a woman assumes a man will pay on the first social occasion, she reinforces the mentality that leads to women earning less than men…

och

Don Juans are successful for their acute sensitivity not to what women say they want, but to what their experience with women has taught them women respond to.

Sant så sant… Det finns en hög oneliners här man kan läsa om man är nyfiken.

Men mitt när man läser något bra kan man se nåt som detta.

Violent death in the Vietnam war was seven thousand males to each female, yet we stillprotest violence against “innocent women” more than the violence against “guilty men”.

Det är typiskt för Farrell och mansaktivisterna. Att man ställer saker mot varandra. För ja, män dör i krig, men det gör väl inte att man ska förringa våldtäkter mot kvinnor för det?

Och det är här Farrell speglar extremfeministerna… Farrell skriver att kvinnor och män uppfostrar pojkar till att gilla våld (som han ser det) men när kvinnor uppfostras till att bry sig om sin skönhet, är det bara kvinnorna som uppfostrar kvinnor.

Och det min poäng, att könsskillnaderinte är nåt man kan beskylla ena parten för.

Att män ska betala vid första dejten är väl ett resultat av mans- och kvinnokulturen på gott och ont, det är inte KVINNORNAS påfund enbart. Och machoidealen och alla dessa ”Don Juans” som ”säger till kvinnor vad de vill höra” är inte bara ett resultat av KVINNORS uppfostran och att man anpassar sig till kvinnors ideal, det är ett resultat av BÅDA könskulturerna.

Vidare bör man notera generaliseringarna Farrell drar till med… ”Cheer leaders are…” Att Farrel generaliserar som Gudrun Schyman, men mot kvinnor, talar INTE till hans fördel!

Bajset i grytan

Och som om inte det var nog så började Farrell sin karriär som incestförespråkare.

Precis i samma veva som han konverterade från feminismen intervjuades han i Penthouse om sin syn på incest. Han hade intervjuat massor av s.k. incest ”relationer” och kommit fram till att incest var bra för barn och vuxna.

De som är nyfikna på det kan kolla källorna här. Det finns scannade kopior på artikeln i Penthouse och artiklar från senare datum där Farrell pratar om ”familje sex” som nåt positivt. (Jag har nyss ätit och orkar inte citera skiten!)

I båda fallen säger han att media felciterat honom. Men man bör komma ihåg att Farrell aldrig stämde eller ens klagade på Penthouse eller andra som citerade honom om incest. Han ansåg att citaten var helt ok då de publicerades. (Om han kommer till Sverige är det givetvis den frågan man ska ställa till honom!)

Vi behöver en ny aktivism för rättvisa mellan könen, en som varken bryr sig om kvinnliga eller manliga rättigheter utan om MÄNSKLIGA rättigheter! Efter att ha läst generaliseringar och skräp från båda parter denna morgon ska jag nu leta efter en spypåse, sen ska jag gå ut i solen och njuta av livet!

/Torbjörn J.

Skjut inte på pianisten!

Michael Gajditza har skrivit om gränspolischefen i Stockholm som polisanmälts för ett flertal grova brott, idag. Denna chef har inte utretts ännu, än mindre åtalats. En polischef som anmälts för bland annat våldtäkt och grov misshandel bör ju utredas, tycker man, men inga vittnen tycks ha hörts ens…

I en annan artikel idag, på Liberaldemokraternas hemsida, ställer Gajditza frågan: ska Hells Angels försvara brottsoffer mot kriminella poliser? Det kan man fråga sig.

Varningar har det funnits gott om om denne polischef, men myndigheterna lyssnar inte på dessa.

Vilket visar på ett annat problem, som hänger ihop med detta.

Ibland har en ”foliehatt” rätt, och nästan alla andra har fel. Hur handskas man med det? Vad gör med uppgifter från Scientologer, vaken.se fantaster, nazister, kristna fundamentalister, ultrakommunister och Rael-anhängare?

Foliehattar?

Jag har kikat lite på fallet som Gajditza skriver om, och kan ana varför polis och journalister ryggar tillbaka och inte vill kännas vid detta.

Dels därför att den anklagade, gudbevars, är polis, och poliser gör aldrig nåt sånt, det vet ju alla.  🙂  Man håller varandra under armarna.

Men dels också därför att de som först uppmärksammade detta är, för att prata ren svenska, ”foliehattar”! Saken togs först upp av bloggaren Corruptio, som skrivit mycket om saken, och även kristna Världen idag har skrivit mycket. Båda har, en väldigt speciell världsbild. Corruption länkar till Vaken.se, och Världen idag ser allt med ultra-kristna ögon.

Ja, de som kallas foliehattar här gillar säkert inte att jag kallar dem så, men det måste sägas! Jag skriver inte denna artikeln för ”foliehattarnas” skull utan för alla andra, som automatiskt avfärdar allt som kommer från deras håll, utan urskillning.

Många av er har hört begreppet ”skjut inte på pianisten”… Även om en pianist är usel betyder inte det att allt han spelar egentligen är uselt!

Scientologerna och fosterhemsproblematiken

Dilemmat med att rutinmässigt avfärda avslöjanden med att ”budbäraren är ju foliehatt” ser man om man studerar fosterhemsproblematiken.

Den sista veckan har jag läst de statliga utredningarna om vanvården av LVU-omhändertagna barn, SOU 2009:99 samt  SOU 2011:9.   Jag har dessutom skrivit tre artiklar om detta. Vanvård i social barnavård: ”kinder gulag” , Vanvård i social barnavård under 1900-talet samt Barnombudsmannens brev. Om man studerar historien bakom vanvården ser man att det funnits de som varnat för vanvården.

De som varnat är en salig blandning av Scientologer, eap:are, kristna fundamentalister, jurister, politiker och privatpersoner. Men hur man än vänder och vrider på det så hade dessa, från juristerna till foliehattarna rätt och myndigheterna, alla politiska partier och 99% av svensk massmedia hade fel!

Trots att jag inte vill ta i scientologerna med tång ens, det är en knäpp sekt, måste jag säga att om myndigheter hade lyssnat på varningar från dem, hade människoliv räddats!

Scientologerna har ett bra artikelarkiv med artiklar som varnade för problem i samband med de sociala myndigheternas omhändertagande av barnen. (ARTIKLAR, ARTIKLAR II, ARTIKLAR III, ARTIKLAR IV, ARTIKELARKIV ). Det är, som jag sa, en salig blanding av allt. Från Maciej Zarembas högkvalitativa artiklar i DN om fallet Daniel, till artiklar av och om sociopater och psykopater och scientologiska artiklar som försvarar föräldrar som tror på barnaga.

Artikelsamlingen visar vad jag menar. Det var denna blandning av folk som varnade som gjorde att många inte tog varningarna på allvar. Det var lätt för tjänstemän att avfärda det hela med att, ”jamen det är bara knäppgökar som anser detta”…

Man blir ledsen när man läser artiklarna som länkas av Scientologerna… Tänk så mycket lidande man kunnat bespara så många människor…

När myndigheter och experter har fel!

Och nu står vi här… Myndigheterna har beslutat ge hundratusentals kronor till offren för vanvård inom socialtjänsten och hålla offentliga cermonier för att be om förlåtelse för vad de gjort.

Bra så. Men de som varnade för detta, från hovrättsråden och Maciej Zaremba till Scientologerna och de kristna fundamentalisterna, kommer aldrig att få ett ord som ursäkt. Och ingen kommer att utreda vad som hände med deras varningar. För sanningen är att myndigheterna tänkte att ”bara foliehattar kan tycka nåt sånt här”, sen kastades varningarna i papperskorgen. Kanske satte man upp nån artikel på en anslagstavla och skrattade åt den på sin höjd.

Och gudbevars, en foliehatt kunde väl inte veta bättre än en tjänsteman på ett departement…

Eller?

Nu i efterhand har vi facit. I DENNA frågan hade tjänstemannen helt fel och foliehatten rätt!

Dilemmat

Ja, ”foliehattar” hugger ofta tag i sånt som myndigheter och media ratar, och gräver i detta och gör en sak av det. Ofta är innehållet ovetenskapligt och ogenomtänkt, men man hittar ibland en kärna av sanning i det.

Det är det som är dilemmat…

Det var det som var dilemmat när tjänstemännen skrynklade ihop varningarna om myndighetsmissbruk då sociala myndigheter tvångsomhändertog barn. Det är det, är jag övertygad om, som också spelar en viss roll nu när en del tittar på fallet med chefen för tullpolisen. ”Corruptio skriver om detta, alltså måste det vara bluff och båg…”

Problemet är att ibland har foliehattar rätt, och alla andra har fel.

Historien visar detta. Det var en blandning av människorättskämpar och foliehattar som sa att rasbiologi var fel och tvångsssteriliseringar. HELA myndighets-Sverige och alla partier och 99% av journalisterna var för det. Det var foliehattar (tex kommunister) och människorrättskämpar som sa att DC-3:an skjutits ner under spionuppdrag från USA.  Det krävdes människorrätts-patos eller foliehatts-status för att gå emot nazisterna under 20-talet.

Det är lätt, alltför lätt, att avfärda saker med orden ”kolla vem som är budbärare”..

Man behöver inte gifta sig med en foliehatt, eller bli sektmedlem, men man måste bedöma en sak utifrån både VAD som sägs, HUR och VEM som säger det. I fallet Corruptio bryr man sig inte om vad som sägs. Och precis som med barnomhändertagandena och fosterhemmen avfärdar man ALLA kritiker, eftersom de som först sa det, och som drivit saken hårdast är ”foliehattar”.

Påskuppropet: att vara för sänkt skatt och mot utförsäkringar, går det?

Det är snart påsk och det gör att Påskuppropet mot utförsäkringarna inom sjukförsäkringssystemet blir en mer och mer aktuell fråga. Det är BRA att det skapas initiativ mot utförsäkringarna och nedskärningarna. Folk dör, ja faktiskt rent av DÖDAS,  på grund av nedskärningar. Det är rätt att vara arg och vilja ha förändring.

Jag gillar framåtandan i påskuppropet. Fast en sak stör mig…

Påskupproret sätter skattesänkningar och en skattereform i motsats till ett fungerande sjukförsäkringsssystem. Varför det? Man måste kunna finansiera sjukförsäkringsssystemet också och då krävs det företagande och en fungerande fri ekonomi. Varför kritiserar Påskuppropet de som är för sänkta skatter? Onödigt!

Det behövs nya idéer för att komma bort från den här eländiga dualismen om att man antingen måste vara för höga skatter eller för ett bra sjukförsäkringssystem. Det finns ett tredje alternativ: bra sjukförsäkring, bättre trygghet än nu och lägre skatter! Liberaldemokraternas idé om plattskatt och medborgarlön i kombination med Påskuppropets krav att man slutar skära ner i sjukförsäkringssystemet vore en intressant tanke!

Och… Till er som är mer vänster och tror att sossarna är bättre än Alliansen i denna fråga säger jag bara: minns ni Göran Persson? Om inte – gå hem och skäms! Ett upprop mot att kasta människor i soptunnan, och mot nedskärningar i socialsystemet måste faktiskt rikta sig mot både Alliansen och (S).

Här följer en länksamling för den som vill veta mer. (Se även denna länksamling!)

Påskuppropet på Facebook finns här.

Deras namninsamling pågår här.

Liten länksamling om utförsäkringarna och påskuppropet

Delvis hämtad härifrån.

*******

Sluta straffa våra patienter – läkarnas upprop i SvD, refererat i AB

Upprop står utanför partipolitik (Arne Carlsson i UNT)

Det finns bara ett påskupprop – men det är inte så bara (Seglora smedja)

Håller vi på att få ett teknokratiskt och omänskligare Sverige?

Kyrkligt upprop för utförsäkrade

Hans Wallmark har fel om sjukförsäkringen (Dagen)

Hans Wallmark är ute och cyklar (här bemöts framför allt det han framförde i UNT)

Kyrkan måste påtala när folk lider (diakon Marie Larsson svarar Hans Wallmark)

Hans Wallmark ljuger hänsynslöst om utförsäkringarna

Diakoner möter människor i kläm (diakon Boel Skoglund svarar Hans Wallmark)

Fler myter om sjukförsäkringen finns här

Fastebrev från katolske biskopen som nämner de utförsäkrade

Intervju med ärkebiskopen

Biskopar larmar om sjukreformen

Påskuppropet är varken höger eller vänster

Regeringen bör lyssna på kloka förslag från kyrkorna

Protestlistor mot utförsäkringar

SKR kräver snabba förändringar

KD sätter blåslampa på Kristersson

Borgerlig kritik mot sjukförsäkringen

Thord Karlsson (KD) uppmanar partikollegor att ansluta sig till påskuppropet

Omvänd i sjukfrågan

Ångerfullt parti

KD står inte bakom sjukförsäkringen som den ser ut nu

Sjuka sjukförsäkringen – mycket viktigt att stödja påskuppropet

Kristersson varnade själv för sjukreglerna

Fackförbunden LO och SEKO har anslutit sig till påskuppropet

Sjukregler diskuterades på LO

Sjukförsäkringsreformens effekter (video från LO-seminarium)

Påskuppropet sätter en snöboll i rullning

Gör sjukförsäkringen mänskligare

Vi borde ha skrikit långt tidigare (diakon Anneli Ekholm)

Allt fler söker hjälp hos kyrkan (Ängelholm)

Möter nästan dagligen drabbade människor (Karlskoga)

5000 underskrifter i Skara stift

Radio Skaraborg rapporterar

Pressmeddelande från SKR

Biskopsmötet står bakom SKR’s öppna brev om sjukförsäkringsreformen

Unikt krav från kyrkornas gräsrötter – lyssna regeringen!

Den här artikeln om hur det hela startade har fått en ny länk.

Rehabiliteringskedjan – från hundra till noll går det snabbt

Det finns försäkringsläkare som nekar alla

Arbetslösa och lågavlönade nekas ofta sjukpeng

Tankesmedjan allmänmedicin – förutspått om utförsäkrade

Skrämmande varningar från remissinstanser negligerades – och besannades

Några få av alla ”enskilda fall”

Cancersjuke Erik Videgård

Plocka av dig spikskorna, Ulf Kristersson

Utförsäkrade Paulina

”Du borde ha sparat” – nekades hjälp av sociala

…och vad hände sen?

Domstol avgör arbetsförmåga

Snart ser alla denna hårda verklighet

Samtidigt i England

Mitt i steget om Påskuppropet.

Annarkia: Påskupproret

Nemokrati om Påskupproret

Aftonbladet om läkarnas krav

Martin Moberg: sjukförsäkringen är sjuk

Påskupproret: länkar

Leines blogg

Socialsekreterare

Löntagarbloggen

Vanvård i social barnavård: ”kinder gulag”

Tidigare idag publicerade jag en artikel om vanvård av många fosterhemsplacerade barn enligt LVU. Jag hänvisade till den debatt om skadestånd som kommit de sista åren med två offentliga utredningar. Dels Barnen som samhället svek – åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården, SOU 2011:9, och dels  vanvård i social barnavård under 1900-talet, SOU 2009:99.

Mitt syfte med artikeln var att kräva att man ger upprättelse inte bara åt de drabbade barnen som samhället svek, utan även åt de debattörer, jurister och politiker som varnade för att många barn som hamnade på fosterhem eller institution for illa.

Om vi inte lär av historien, är vi dömda att upprepa historiens misstag, heter det. jag håller med. Men hur kan vi lära av historien utan att lära av hur vi bemötte de som, då misstag begicks, försökte varna för misstagen.

Jag kommer, så snart jag har tid och möjlighet, att begära att man utreder exakt hur denna tyska artikel ur Der Spiegel mottogs. Kinder gulag, kallade man Sverige, barn fängelset… Hur mottogs den på Socialdepartementet, vilka skrattade åt den, vilka struntade i att uttreda den?

Att läsa de offentliga utredningarna är kusligt. Speciellt om man vet vilken mängd av kritik det fanns mot vad de sociala myndigheterna gjorde och hur denna kritik mottogs. Jag vet. Jag befann mig på den sida som kritiserade systemet. Jag är inte stolt över allt jag gjort under mina år men jag är iallafall stolt över att i 24 år ha sagt exakt samma sak som de statliga utredningarna idag säger. I denna frågan skäms jag inte!

Inom några år kommer många tusen människor att få skadestånd för att de utsatts för övergrepp eller försummats, eftersom Sociala myndigheter inte brydde sig om att följa hur barnen verkligen mådde då det omhändertagits enligt LVU.

Hur många tusen av dessa övergrepp mot små barn begicks efter denna artikel ur Der Spiegel?

(För er som inte kan tyska – google translate!)

(Läs mer här!)

Spiegel, Kinder Gulag, 1983

SPIEGEL, 01.07.1983, Ausgabe 31 Seite 81ff

Gewisse Beobachtungen” im Kindergarten versetzten die Sozialarbeiter des Amtes 14 in Stockholm in Unruhe über die seelische Gesundheit und Entwicklung des zweijährigen Alan Lilja. Sein angeblich passives Spielverhalten, seine angeblich schleppende sprachliche Entwicklung, seine angebliche Gleichgültigkeit anderen Kindern gegenüber ließen für die Sachbearbeiter des Sozialamtes nur einen Schluß zu: Alan hatte schlechte Eltern, die ihm eine mangelhafte Erziehung zukommen ließen.

Vanvård i social barnavård under 1900-talet

Regeringen har publicerat en utredningar om vanvården av fosterhemsplacerade barn enligt LVU.  Barnen som samhället svek – åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården. SOU 2011:9. Utredningen är en uppföljning av en tidigare utredning, Vanvård i social barnavård under 1900-talet SOU 2009:99. Det som INTE utredningarna går igenom är hur detta kunde ske och varför de som varnade för vanvården på många fosterhem och institutioner, förlöjligades och kritiserades.

Det är dags att vi lär av historien. Och att vi återupprättar de som en gång i tiden gick mot strömmen och varnade för vanvården.

Problemet med fosterhemsplaceringarna

Tiotusentals barn har placerats på fosterhem eller institution. De flesta av dem har haft det bra, men VÄLDIGT många, alltför många, har haft ett helvete.

Kritikerna har länge varnat för att barnen placerades ut på insititutioner och hos familjer, utan att man hade någon egentlig insyn i hur de hade det. Om man studerar SOU 2009:99 från 2009 ser man att lagen bara sa att tillsyn skulle göras, inte hur, eller hur ofta den skulle göras. Denna luddighet i lagen gjorde att tjänstemännen ansåg att de hade fullföljt lagen till punkt och pricka, även om de inte gjort ett piss, för att prata ren svenska.

På 80-talet och 90-talet kallades kritikerna för extremister. ”Vi gör ju tillsyn enligt lagen och följer noooooga alla barn”, sa man…

Det skrämmande är att de LVU-placerade personer som delat med sig av sin berättelse till utredningen, säger att de i de flesta fall inte minns att det gjordes några hembesök alls, eller att det gjorde MYCKET få. Hur som helst lyssnade man inte till barnen.

”Lovisa har under sin barndom och uppväxt haft många kontakter med den sociala barnavården men har inga minnen av verklig tillsyn eller att tillsynspersonalen brydde sig om henne. Det värsta var, berättar Lovisa, att alltid vara ensam och övergiven.” Ur referat person 203, kvinna född på 1970-talet.

Utredningens resultat

Utredningen från 2009 är intressant. Det är ett litet fåtal som hörts, bara runt 400 personer, men det de kommit fram till i intervjuerna är hårresande.

Totalt ingår 404 personers berättelser om vanvård och övergrepp i denna rapport…. Den äldsta var 86 år vid intervjutillfället…. Sammanlagt har de 404 intervjupersonerna uppgivit 1 403 placeringar…

Intervjupersonerna uppger inte att de blivit utsatta för vanvård på alla placeringar, men många blev utsatta under flera placeringar.  Försummelse och integritetskränkning är vanligt En stor majoritet av de intervjuade (87 procent) har berättat att de varit utsatta för försummelse. De vanligaste övergreppen handlar om integritetskränkning och övrigt fysiskt våld. Alla övergripande vanvårdskategorier utom fysiskt  våld med tillhygge och hot har drabbat mer än hälften av alla intervjupersoner…

De förövare som utpekats i intervjupersonernas berättelser har främst varit fosterföräldrar och institutionspersonal.  Anmärkningsvärt är att representanter för social barnavård flera gånger återkommer som förövare när det gäller försummelse.

Av de 404 intervjupersonerna har 85 procent berättat om övergrepp och försummelse i fosterhem. 62 procent har berättat om övergrepp och försummelse i institution och 12 procent i andra placeringar.  Den typ av vanvård som endast förekommit i fosterhem är bisarr vanvård, en form av fysiskt och/eller psykiskt skadliga tvång, regler och straff med absurda inslag. Den vanvård som främst rapporterats från fosterhem är utnyttjad i arbete, integritetskräkning och sexuella övergrepp.  Ingen typ av vanvård utmärker sig särskilt för institutionerna. I ett första intryck verkar det som att vanvård främst skulle ha förekommit i fosterhem. Resultatet kan bero på vilka personer utredningen har nått. Forskning har visat att barn- och ungdomar som placerats på institutioner som skulle korrigera deras beteende, t.ex. ungdomsvårdsskolor, uppvisar en  högre överdödlighet och social utslagning än andra placerade barn. Resultatet kan således till viss del bero på vilka personer som har haft möjlighet att delta i utredningens intervjuer.

Från foliehattar till människorättskämpar

Nu har regeringen beslutat att ge skadestånd till alla som fått sin barndom förstörd pga försummelser från de sociala myndigheterna. Bra så!

Men ska vi lära av historien måste vi också göra tre saker till.

1) Regeringen måste formellt upprätta ALLA som varnat för problemen inom socialvården, och be även dem om ursäkt. En utställning på Levande historia där varningarna kontrasteras med korkade politikers, och tjänstemäns, uttalanden och handlingar vore på plats. (Eller ska vi vänta 50 år tills alla hjältarna som varnade är döda?)

2) Regeringen måste utreda hur detta kunde ske och vad som skedde med alla varningar som kom in, oavsett varifrån de kom, dvs från foliehattar, knäppgökar, professorer, advokater, politiker, journalister och drabbade.

3) Regeringen måste utreda hur sådant ska undvikas framöver. Föreslagsvis genom tjänstemannaansvar.

Svd 1996: ”Många barn i Motbjudande geschäft”

Till sist ett exempel på en röst, Anita Ankarcrona,  som i SVD, Brännpunkt 1996 21/6, försökte varna. Hur behandlades dessa varningar från henne?

”Socialstyrelsen borde uppmanas dels att diskutera utplaceringen av barn, dels att höja kompetenskraven på socialsekreterarna så att de kan handla med insikt och känsla, i stället för makt och prestige.”

De senaste månadernas press, TV och radio har i ett stort antal artiklar och program fört oss in på socialstatens dunkla bakgårdar. Det har skett när man avslöjat hur denna ”goda viljas” apostlar, dvs socialsekreterarna, med prestigefylld inkompetens hemsöker familjer. Det må vara kulturegna invandrarmiljöer, utsatta familjer i kris, mor- och farföräldrar som vill ta hand om sitt barnbarn – eller provocerade incestanklagelser.

Barn slits upp och placeras ut i vilt främmande miljöer. En handling som de flesta nationer och kulturer finner helt otänkbar. Det finns förvisso fall där missbruk och våld gör en varsam förflyttning av barnen absolut nödvändig, men då borde den ske till ett närområde av släktingar och grannskap.

En nyligen (24/5-96) framlagd doktorsavhandling vid Socialhögskolan i Lund (Bo Vinnerljung, Fosterbarn som vuxna) visar i en mycket omfattande syskonstudie av fosterbarns utveckling, jämfört med de syskon som vuxit upp hemma, att det är lika riskfyllt att växa upp i fosterhem som i svaga, utsatta familjer. Ingenting blir bättre. Vinnerljung har använt arkiv- och registermaterial, dvs studerat objektivt mätbara faktorer som skolgång, utbildning, sjukdom, kriminalitet, självmord etc.

Det svåraste, dvs de känslomässiga konsekvenserna ryms av naturliga skäl inte inom en sådan undersöknings ramar. De upplevelserna är dock allom välbekanta, genom dessa dagars högst motiverade mediala uppmärksamhet. Man frågar sig varför avhandlingens resultat inte förs fram och diskuteras, trots att Socialstyrelsen sedan några månader tillbaka anställt Vinnerljung.

Andra intressen inblandade?

Om nu allt vackert tal om ”barnets bästa” verkligen är vägledande, varför framhärdar man då i detta agerande – till ringa ”nytta”? Finns det andra, icke redovisade intressen inblandade?

Det synes så.

Det finns en sida av omhändertagande enligt LVU (lagen om vård av unga) som det sällan talas öppet om; de höga ekonomiska ersättningar som utgår till fosterhemmen och HVB-hemmen (Hem för vård och boende). Det är en verksamhet som omsätter enorma belopp – utbetalda av kommunerna. Med tanke på det statsbärande partiets moraliskt indignerade uttalanden om att ”man inte får tjäna pengar på barn” är LVU-fallens ekonomiska sida värd en betraktelse.

Här redovisas några kalla fakta.

Sverige har drygt 10.000 omhändertagna barn. Den lägsta ersättningen är 7 000 kr per månad varav 4 000 kr betraktas som omkostnad och är skattefria. (Större omkostnader som skidor, cykel, i förekommande fall även fjällresor kan debiteras direkt till socialtjänsten). Det blir i runda tal 100.000 kr. om året. En enkel multiplikation av 10.000 barn gånger 100.000 kr blir en miljard!

Men detta räcker inte! Långt därifrån. En arbetslös kvinna i Västsverige får en lön på 30.000 kronor i månaden för omhändertagandet av två förskolebarn. En familj i Norrland får 22.000 för en autistisk pojke.

1 500 kronor om dagen

Omhändertagandet av ett svårskött barn med missbruk, eller handikapp som autism eller epilepsi kan ersättas med upp till 1500 kr om dagen. – Rätt läst! Om dagen! Månadsinkomster mellan 20.000 och 30.000 kronor är således inte ovanliga, men det finns fall som närmat sig 50.000 kronor per månad.

Dessa är blott några av många exempel. Tillsammans med de administrativa kostnaderna (advokat Lennart Hane har beräknat att LVU-ärendena sysselsätter en medelstor svensk stad) kommer man upp i svindlande belopp.

Vilken ensam mamma med ett eget svårskött barn får ett liknande ekonomiskt stöd av socialtjänsten?

Men inte nog med det. De ovan nämnda HVB-hemmen tar gärna hand om flera barn. Ett hem (Brickebacken familjehem AB utanför Örebro) drivet av ett äkta par mottog drygt 4 miljoner kommunala kronor per år innan det flyttade till annan ort, medförande tre av de sju barnen. (Här hänvisar jag till Siv Westerbergs Juridiska Byrå AB, Göteborg, ombud för ett av de omhändertagna barnens familj.)

I Göteborgstadsdelen Gunnared har 45 ungdomar omplacerats på olika behandlingshem, som i år kommer att kosta nästan 24 miljoner kronor. (Arbetet, 18/5 -96). Lägger man till de barn som är placerade i familjehem (dvs fosterhem) blir kostnaden drygt 30 miljoner. Siffrorna kan jämföras med den totala barnomsorgen som för Gunnareds 1400 småbarn är 75 miljoner.

Man vill då gärna tro att HVB-omhändertagna barn och ungdomar får en ytterst kvalificerad vård och behandling. Kostnaden per barn är ju ändå omkring 1/2 miljon kronor per år.

Men det är dessvärre inte självklart. I nyss nämnda Brickebacken hade ingen av de sex anställda (varav minst tre tillhörde familjen) någon utbildning för att ta hand om barn. Lämplighet och tillstånd att driva HVB-hem och s k behandlingshem skall utfärdas av länsstyrelsen, men några formella krav på strikt yrkesmässig kompetens tycks inte föreligga.

Stora belopp

Jag ifrågasätter givetvis inte alla familjehems omsorg och motiv. Men faktum kvarstår; det är så stora belopp involverade att en diskussion är nödvändig.

Socialsekreterares och socialnämnders nit i dessa ärenden kan illustreras med ett rättsfall: I början av 1996 beslöt ordföranden i Sociala distriktsnämnden nr 13 i Stockholm att två små pojkar cirka 2 och 3 1/2 år gamla (den ene cp-sjuk) omedelbart skulle omhändertas och skiljas från mamman.

Detta enligt 6 § LVU, som ger socialnämnden rätt att fatta ett sådant beslut om den anser att vård inte kan avvaktas, eller att en fortsatt utredning allvarligt kan försvåras. Beslutet fastställdes några dagar senare av länsrätten.

Den psykiskt ansträngda ensamstående mamman – det handlade ingalunda om missbruk – hade något år tidigare kontaktat socialbyrån och då fått viss avlastning i hemmet på grund av sin cp-sjuke son. Efter polisanmälningar från två personer samt uttalanden från daghemspersonalen, som bl.a. ansåg att hon var ”ryckig, oförutsägbar och skötte barnen mekaniskt” (?), slutade socialtjänstens trakasserier av en stark men hårt pressad mamma, med att barnen omhändertogs.

Den unga kvinnan och hennes små pojkar var i uppenbart behov av tillfälligt stöd. För att kunna vara tillsammans – inte för att skiljas.

Vid länsrättens (rotel 46) kommande förhandling avslog man dock i sin dom socialnämndens yrkanden om fortsatt omhändertagande. Pojkarna skulle få återvända till modern. En dom som måste uppfattas som rättfärdig. Men vem tar ansvar för det känslomässiga lidande och den ångest som socialtjänsten åsamkat pojkarna och deras mor?

Idag, när allt handlar om besparingar, när man till och med anser att de 30 000 barn som förlorat en eller båda föräldrarna skall bidra till statsfinanserna med 130 miljoner kronor, genom att man halverar deras pensioner, då borde det finnas uppenbara skäl att se över den ekonomiska verksamhet, ja det geschäft, som kan fortgå i skydd av LVU:s luddiga formuleringar och socialsekreterarnas ödesdigra kombination av stor makt och liten kunskap.

Insikt och känsla

En god sak vore om oppositionen åstadkom en motion, lagom till höstriksdagen. En motion som kräver en ändring av LVU, för att förhindra det godtycke och de övergrepp mot barn och föräldrar som äger rum idag. Socialstyrelsen borde uppmanas dels att diskutera utplaceringen av barn, dels att höja kompetenskraven på socialsekreterarna så att de kan handla med insikt och känsla, i stället för makt och prestige.

Bringa reda och klarhet i ett motbjudande geschäft och satsa tillgängliga resurser på dem som bäst behöver dem, nämligen barnen och deras närstående. Ett barn har rätt till sitt ursprung och till sitt sammanhang. Till den djupa livsförankring som även en utsatt och skör familj utgör.

Barnets ”bästa” har blivit ett gravt korrumperat begrepp. Barnets ”rätt” däremot, tvingar oss till inlevelse.

Den behövs.

Så långt artikeln från 1996. Den publicerades i SvD. Vad skedde med den? Vilka tjänstemän och politiker ignorerade den? Redan 1983 varnade der Spiegel i Tyskland för svenska ”kindergulag”. Vad skedde med den artikeln 1983? Frågan är viktig! Vad skedde med varningarna? För om vi inte utreder det kan vi omöjligt lära av historien och undvika att göra om de historiska misstagen!

Läs mer hos föreningen STULEN BARNDOM

Länkar: Drugnews, Lennart G, BO, BO, Göran, Lillami

Läs även andra bloggares åsikter om institutionsvård, fosterhem, Sociala myndigheter, Stulen barndom,LVU, rättsröta, politik

Thomas Paine om ”medborgarlön” och ”plattskatt” 1797

Den amerikanska revolutionären och religionskritikern Thomas Paine var en av de första som började fundera på någon form av medborgarlön, och en rättvis beskattning för att finansiera medborgarlön. Detta gjorde han 1797. Tanken var att utrota fattigdomen en gång för alla, och ge alla människor en chans att göra något av sitt liv. Hans förslag var ett ”medborgararv” finansierat med  platt arvsbeskattning.

Välkommen till del 3 i min serie med tankar om liberalismens historia. (Del 1, del 2)

Paines idéer  kan givetvis inte kopieras rakt av idag, vi lever i en annan tid. Men det är intressant att studera, och lära av, hans tankegångar. Speciellt för de idag som vill utrota vår tids fattigdom genom en kombination av plattskatt och medborgarlön.

I pamfletten Agrarian Justice (1797) föreslår han att man skulle beskatta arv.

Alla arv skulle beskattas lika. Arv till arvingar skulle beskattas med en plattskatt på 10% + (”10 percent or more”…) för alla, och arv som inte går till direkta arvingar, utan till andra, skulle beskattas högre, men enligt samma princip om plattskatt. Dvs samma skatt till alla.

En del av pengarna man skulle få in från detta ville Paine ge till alla medborgare som var över 50 år. De skulle få 10 pund om året, som en pension. Det mesta av de övriga pengarna skulle gå till att ge var medborgare, man och kvinna, 15 pund det år de fyllde 21, dvs myndighetsåldern. En arbetare på ett jordbruk tjänade ungefär 23 pund per år vid denna tid. En liten summa skulle bli kvar som skulle gå till ”de lama och blinda”.

Det är inte samma sak som medborgarlönen. Arvet var ett engångsbelopp till var medborgare. Men tanken bakom det var samma, grundtrygghet till alla.

Låt oss se vad Paine skriver.

Han börjar med att diskutera begreppen frihet och jämlikhet. Vad innebär jämlikhet? Paine skiljer mellan två sorters egendom. Den man anskaffar under livet och den han anser att man har ”rätt till” genom att man föds här på jorden, genom att man kort och gott är människa.

France has had the honor of adding to the word Liberty that of Equality; and this word signifies essentially a principle that admits of no gradation in the things to which it applies. But equality is often misunderstood, often misapplied, and often violated.

There are two kinds of property. Firstly, natural property, or that which comes to us from the Creator of the universe–such as the earth,air, water. Secondly, artificial or acquired property–theinvention of men. In the latter, equality is impossible; for to distribute it equally it would be necessary that all should have contributed in the same proportion, which can never be the case; and this being the case, every individual would hold on to his own property, as his right share.

Equality of natural property is the subject of this little essay. Every individual in the world is born therein with legitimate claims on a certain kindof property, or its equivalent.

Det gör att det finns vissa saker som alla har rätt till. Ett sånt exempel på något som är rösträtten.

Det kan verka vara ett egendomligt exempel, men vid denna tid var egendomsrätt (rätten till ägande) en fråga som hade med rösträtten att göra, eftersom rösträtten i många länder, som England, var kopplad till stånd, eller hur mycket man tjänade. Kampen för allmän rösträtt handlade till stor del om egendom och om att definiera egendomsrätt (se hur liberalerna resonerade ifråga om arbetarrätt, rösträtt och egendomsrätt här hemma i Sverige här!).

Paine använder alltså EGENDOMSRÄTTEN en medborgare – en röst, som exempel på en rätt, som alla ska ha från födseln.

The right of voting for persons charged with the execution of the laws that govern society is inherent in the word liberty, and constitutes the equality of personal rights. But even if that right (of voting) were inherent in property, which I deny, the right of suffrage would still belong to all equally, because, as I have said, all individuals have legitimate birthrights in a certain species of property.

Vad Paine menarmed detta var att försvara rätten till egendom. Jämlikhet, betyder inte att alla måste tvingas att vara lika. Allas lika rätt att KUNNA skapa sig en bra tillvaro, det var jämlikhet för Paine. Att alla har rösträtt betyder inte att alla är lika, en del blir riksdagsmän och styr över andra ändå. Det är samma sak.

Fattigdomen

På samma sätt är det naturligt med inkomstskillnader, men det betyder inte att fattigdom ska tillåtas, anser Paine. Ett liknande system som med rösträtten behövs. Dvs att alla får en grundtrygghet, men att alla ändå tillåts utveckla sina förmågor och bli rika.

I förordet till den engelska utgåvan förklarar Paine att det just är tanken på att fattigdom måste existera som upprört Paine. Pamfletten om agrarian justice är en polemik mot tanken att ttigdomen, liksom rikedomen, skapats av Gud, och att fattigdom därför är bra (!) för en nation.

THE following little piece was written in the winter of 1795 and ’96… What has determined me to publish it now is a sermon preached by Watson, Bishop of Llandaff. Some of my readers will recollect, that this Bishop wrote a book entitled ”An Apology for the Bible,” in answer to my second part of ”The Age of Reason…. At the end of the Bishop’s book is a list of the works he has written. Among which is the sermon alluded to ; it is entitled: ”The Wisdom and Goodness of God, in having made both Rich and Poor; with an Appendix, containing Reflections on the Present State of England and France.”

The error contained in this sermon determined me to publish my ”Agrarian Justice.” It is wrong to say God made rich and poor; He made only male and female, and He gave them the earth for their inheritance.

Instead of preaching to encourage one part of mankind in insolence . . . it would be better that priests employed their time to render the general condition of man less miserable than it is. Practical religion consists in doing good: and the only way of serving God is that of endeavoring to make His creation happy. All preaching that has not this, for its object is nonsense and hypocrisy.

Texten: Agrarian Justice

Paine börjar med att måla ut hur barbariskt det är med fattigdom

On one side, the spectator is dazzled by splendid appearances; on the other, he is shocked by extremes of wretchedness; both of which it has erected. The most affluent and the most miserable of the human race are to be found in the countries that are called civilized…

In taking the matter upon this ground, the first principle of civilization ought to have been, and ought still to be, that the condition of every person born into the world, after a state of civilization commences, ought not to be worse than if he had been born before that period.

But the fact is that the condition of millions, in every country in Europe, is far worse than if they had been born before civilization begin, had been born among the Indians of North America at the present.

Via resonemang om jordräntan visar han att en del människor i och med civilisationens utveckling blivit rika och andra fattiga. Man har glömt bort människans rätt att slippa födas in i fattigdom och misär.

Cultivation is at least one of the greatest natural improvements ever made by human invention. It has given to created earth a tenfold value. But the landed monopoly that began with it has produced the greatest evil. It has dispossessed more than half the inhabitants of every nation of their natural inheritance, without providing for them, as ought to have been done, an indemnification for that loss, and has thereby created a species of poverty and wretchedness that did not exist before.

In advocating the case of the persons thus dispossessed, it is a right, and not a charity, that I am pleading for. But it is that kind of right which, being neglected at first, could not be brought forward afterwards till heaven had opened the way by a revolution in the system of government. Let us then do honor to revolutions by justice, and give currency to their principles by blessings.

Vad Paine ville göra

Pain kallar sitt förslag ”naturligt arv”. Dvs att alla människor då de är myndiga ska få en summa av staten. (Precis som varje arvsberättigad fick ut eventuella arv då de fyllde 21.

Having thus in a few words, opened the merits of the case, I shall now proceed to the plan I have to propose, which is:  To create a national fund, out of which there shall be paid to every person, when arrived at the age of twenty-one years, the sum of fifteen pounds sterling, as a compensation in part, for the loss of his or her natural inheritance, by the introduction of the system of landed property:

And also, the sum of ten pounds per annum, during life, to every person now living, of the age of fifty years, and to all others as they shall arrive at that age…

It is proposed that the payments, as already stated, be made to every person, rich or poor. It is best to make it so, to prevent invidious distinctions. It is also right it should be so, because it is in lieu of the natural inheritance, which, as a right, belongs to every man, over and above property he may have created, or inherited from those who did. Such persons as do not choose to receive it can throw it into the common fund.

Varifrån ska man ta pengarna? Jo från en platt arvsskatt.

Taking it then for granted that no person ought to be in a worse condition when born under what is called a state of civilization, than he would have been had he been born in a state of nature, and that civilization ought to have made, and ought still to make, provision for that purpose, it can only be done by subtracting from property a portion equal in value to the natural inheritance it has absorbed.

Various methods may be proposed for this purpose, but that which appears to be the best (not only because it will operate without deranging any present possessors, or without interfering with the collection of taxes or emprunts necessary for the purposes of government and the Revolution, but because it will be the least troublesome and the most effectual, and also because the subtraction will be made at a time that best admits it) is at the moment that property is passing by the death of one person to the possession of another…

Considering, then, that man is always related to society, that relationship will become comparatively greater in proportion as the next of kin is more distant; it is therefore consistent with civilization to say that where there are no direct heirs society shall be heir to a part over and above the tenth part due to society…

I do not suppose that more than one family in ten, in any of the countries of Europe, has, when the head of the family dies, a clear property of five hundred pounds sterling. To all such the plan is advantageous. That property would pay fifty pounds into the fund, and if there were only two children under age they would receive fifteen pounds each (thirty pounds), on coming of age, and be entitled to ten pounds a year after fifty.

It is from the overgrown acquisition of property that the fund will support itself;

Paine fortsätter…

Jag utesluter de delar av pamfletten som rör hans beräkningar om hur exakt det ska finansieras. Det blir för tekniskt, ni får läsa det själva. Det är resonemang som rör jordräntan, en idag död fråga som i 200 år låg i centrum för den ekonomiska och sociala debatten. Han föreslår att skatten ska vara 10% eller mer på alla arv. Det system för obligatrioner och för att lösa ut arv och sånt, som han föreslår kan givetvis inte tillämpas i dagens värld.

Paine fortsätter genom att säga att detta arv som alla medborgare ska ha rätt till ska vara en rättighet, inte en allmosa som man ger som välgörenhet. Paine menar också att denna rätt till ”arv” via staten befrämjar individens skapande av välstånd. ”Jag anser att rikedom är något positivt eftersom rikedom skapar något gott för samhället”, skriver Paine.

Having now gone through all the necessary calculations, and stated the particulars of the plan, I shall conclude with some observations.

It is not charity but a right, not bounty but justice, that I am pleading for. The present state of civilization is as odious as it is unjust. It is absolutely the opposite of what it should be, and it is necessary that a revolution should be made in it. The contrast of affluence and wretchedness continually meeting and offending the eye, is like dead and living bodies chained together. Though I care as little about riches as any man, I am a friend to riches because they are capable of good.

I care not how affluent some may be, provided that none be miserable in consequence of it. But it is impossible to enjoy affluence with the felicity it is capable of being enjoyed, while so much misery is mingled in the scene. The sight of the misery, and the unpleasant sensations it suggests, which, though they may be suffocated cannot be extinguished, are a greater drawback upon the felicity of affluence than the proposed ten per cent upon property is worth. He that would not give the one to get rid of the other has no charity, even for himself.

There are, in every country, some magnificent charities established by individuals. It is, however, but little that any individual can do, when the whole extent of the misery to be relieved is considered. He may satisfy his conscience, but not his heart. He may give all that he has, and that all will relieve but little. It is only by organizing civilization upon such principles as to act like a system of pulleys, that the whole weight of misery can be removed.

The plan here proposed will reach the whole. It will immediately relieve and take out of view three classes of wretchedness-the blind, the lame, and the aged poor; and it will furnish the rising generation with means to prevent their becoming poor; and it will do this without deranging or interfering with any national measures.

…But it is justice, and not charity, that is the principle of the plan. In all great cases it is necessary to have a principle more universally active than charity; and, with respect to justice, it ought not to be left to the choice of detached individuals whether they will do justice or not. Considering, then, the plan on the ground of justice, it ought to be the act of the whole growing spontaneously out of the principles of the revolution, and the reputation of it ought to be national and not individual.

A plan upon this principle would benefit the revolution by the energy that springs from the consciousness of justice. It would multiply also the national resources; for property, like vegetation, increases by offsets.

…Would it not, even as a matter of economy, be far better to adopt means to prevent their becoming poor? This can best be done by making every person when arrived at the age of twenty-one years an inheritor of something to begin with.

…To the numerous class dispossessed of their natural inheritance by the system of landed property it will be an act of national justice. To persons dying possessed of moderate fortunes it will operate as a tontine to their children, more beneficial than the sum of money paid into the fund: and it will give to the accumulation of riches a degree of security that none of old governments of Europe, now tottering on their foundations, can give….

Det handlar om att för evigt bli av med källan till politisk instabilitet och göra revolutioner onödiga i framtiden.

The superstitious awe, the enslaving reverence, that formerly Surrounded affluence, is passing away in all countries, and leaving the possessor of property to the convulsion of accidents. When wealth and splendor, instead of fascinating the multitude, excite emotions of disgust; n, instead of drawing forth admiration, it is beheld as an insult on wretchedness; when the ostentatious appearance it makes serves call the right of it in question, the case of property becomes critical, and it is only in a system of justice that the possessor can contemplate security.

To remove the danger, it is necessary to remove the antipathies, and this can only be done by making property productive of a national bless, extending to every individual. When the riches of one man above other shall increase the national fund in the same proportion; when it shall be seen that the prosperity of that fund depends on the prosperity of individuals; when the more riches a man acquires, the better it shall for the general mass; it is then that antipathies will cease, and property be placed on the permanent basis of national interest and protection.

Revolutioner föds genom fattigdom, genom att människor behandlas som djur, menar Paine.

…Despotic government supports itself by abject civilization, in which debasement of the human mind, and wretchedness in the mass of the people, are the chief criterions. Such governments consider man merely as an animal; that the exercise of intellectual faculty is not his privilege; that he has nothing to do with the laws but to obey them; and they politically depend more upon breaking the spirit of the people by poverty, than they fear enraging it by desperation.

Intressant att en av de stora liberala tänkarna under 1700-talet funderade i dessa termer!

Liberaldemokraterna på SVD och Newsmill

Två debattinlägg av Liberaldemokraterna har publicerats idag som jag rekommenderar. Det ena, på Svenska Dagbladets debattsida handlar om sexköpslagen. Det andra på Newsmill har jag varit med och skrivit och det handlar om plattskatt och medborgarlön och vad det kan göra för de hemlösa:

SVD-debatt: EU säger nej till svensk morallag

och Newsmill: Medborgarlön och plattskatt är lösningen!

——————————-

Jag är en av grundarna till Liberaldemokraterna.

Men åsikterna på bloggen är mina egna…

Vad är Liberaldemokraterna?

Liberaldemokraternas Facebookgrupp —– Twitter: http://www.twitter.com/Lib_dem

Vår hemsida finns här:

www.liberaldemokraterna.com

***

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

—————————————————-

Nytt: SVD, Per Pettersson, Calle Rehbinder

Läs även andra bloggares åsikter om sexköp, Liberaldemokraterna, medborgarlön

Gå i strejk!

Landets alla läkare borde gå i strejk, eller protestera mot hur de behandlas av försäkringskassan, som rutinmässigt bedömer att deras intyg i samband med sjukförsäkring är felaktiga, skriver Michael Gajditza i denna brinnande artikel om en av vår tids stora galenskaper.

Svensk Myndighetskontroll: Det känns som jag skrivit något viktigt.

Försäkringskassans sjukförsäkringsexperter

Vägra att skriva intyg som ändå bara underkänns av nån cykelreparartör på FK som aldrig ser nån patient. Se hur avslagen ser ut. FK:s läkare tar fram nån tabell och i denna hittar han vad socialstyrelsen har fastlagt är normal tid för att återhämta sig och så kör han på det. Att patienter är olika och att man kan ha individuella skillnader är inget det tas någon som helst hänsyn till.

Vem f-n skulle acceptera att få sin professionella bedömning avfärdad på det sättet gång på gång? Det måste vara personligt kränkande att få sin bedömning avfärdad gång på gång på gång men så här långt har jag inte sett någon reaktion från t.ex läkarförbundet.

Själv ska jag nu för min klients räkning söka prövningstillstånd i Kammarrätten och beviljas inte det så överklagar jag till regeringsrätten och blir det nej även där så är det Europadomstolen nästa. Med tillräckligt många i rättsprocesser mot staten så kommer det för övrigt att visa sig att nån besparing blev det ändå inte. Det blev bara ett långt, utdraget och onödigt lidande för många människor som inte alls skulle ha behövt utsättas för detta.

Sättet att ta hand om fattiga och sjuka talar om för oss om det samhälle vi lever i är ett bra eller ett dåligt sådant. Vårt samhälle har, med det som utgångspunkt, försämrats radikalt de senaste åren.

—————————————————-

Jag är en av grundarna till Liberaldemokraterna.

Men åsikterna på bloggen är mina egna…

Vad är Liberaldemokraterna?

Liberaldemokraternas Facebookgrupp —– Twitter: http://www.twitter.com/Lib_dem

Vår hemsida, som är under byggnad, kommer att finnas på:

www.liberaldemokraterna.com

***

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

—————————————————-

Läs mer i ämnet här: AB, AB, AB, AB, Röda Malmö, Annarkia, Högbergs,

Läs även andra bloggares åsikter om Liberaldemokraterna, försäkringskassan