Politiska generaliseringar ställer grupp mot grupp!

Ibland verkar det som om vårt samhälle är byggt på generaliseringar om andra. ”Muslimer är”, ”ateister är”, feminister är”, ”män våldtar”, ”kvinnor gör”, ”rika är”, ”liberaler är”, ”Socialdemokrater är”, ”kommunister är”, ”ateister är”… Och GUD vad jag hatar det!

Jag hade en diskussion på twitter igår om generaliseringar.

Ursprunget till diskussionen var ett par tweets jag och Gudrun Schyman utbytte om extremfeminism. Min tes var att jag djupt ogillar att Gudrun Schyman generaliserar om män, typ: ”män våldtar”. Det är lika fel som då Per Ström, eller nån av antifeministerna säger att ”feminister förtrycker män”…

Det ledde till att en bra och fruktbar diskussion kom igång där inte alla vara överrens. En del försvarade generaliseringar med att det var ”strukturer”, andra med att det är ok om det finns mönster.

Jag drev linjen att politiska generaliseringar om grupper är är problematiska och ställer till problem.

Låt oss kika närmare på generalieringarna som fenomen!

”Om så bara en enda tysk, eller en enda jude”!

Walther Rathenau hette en tysk utrikesministern i början av 20-talet som också var filosof. Han var jude och mördades mot slutet av sitt liv av en antisemit.

Han gjorde vad han kunde för att bemöta generaliseringarna mot judarna på den tiden. För det var faktiskt, riktigt, riktigt illa efter kriget. Judarna gjordes till syndabockar för den tyska förlusten vid första världskriget och för oroligheterna efter kriget.

Rathenau såg sig omkring och insåg att även tyskarna som folk var utsatta för en generalisering som på vissa sätt liknande den som judarna utsattes för inne i Tyskland. Tyskarna gavs ensamt skulden för första världskriget och demoniserades något enormt under och efter kriget. Tyskar var grymma, och värre än djur sa många.

Ratehnau använder detta i ett av sina tal som jag läste för många år sen.

Han sa ungefär så här:

”om så bara en enda jude är god då alla andra är onda, är antisemitismen fel, och om så bara en enda tysk är god då alla andra är onda, är det fel att utmåla tyskar som värre än djur”…

Sen följer en beskrivning av vad tyskar utsätts för, hur de diskriminerades och internerades i USA under kriget, om hatet mot tyskarna som grupp (och en känga mot Tyska regeringen som under kriget hetsade upp lika mycket hat mot England, Frankrike och Rysssland) och de ord jag aldrig glömmer. Han sa ungefär så här:

Att se gruppen bara, och inte individerna OCH gruppen, är hatets senapsgas.

Generaliseringar  förenklar

Generaliseringar finns överallt.

Ni som följer denna blogg vet att jag är ganska arg på Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna och Politiskt Inkorrekt.

Det främsta skälet till att jag är arg är att de har som partikultur att allt som oftast generalisera om andra folk och kulturer. ”Islam” är, ”romer” är och ”invandring” är… Islam görs t.ex. till syndabock för problemen i Sverige idag utifrån ett Sverigedemokratiskt främlingsfientligt perspektiv.

Men det generaliseras även hej vilt mot Sverigedemokraterna! Bara för att partiet genom sin partilinje generaliserar och väcker upp hat genom det, betyder det inte att alla Sverigedemokrater är dumma, korkade eller hatiska. Bara för att partiet bildades av ett gäng nazister betyder inte det att alla Sverigedemokrater är nazister. Skillnaden är viktig!

Men det är inte bara här problemet finns.

Könsdebatten är infekterad av generaliseringar, förklädda till ”bevis”. Extrema feminister som ältar att ”män våldtar” att ”män förtrycker”, etc… En sak gör de bra. De pekar ut hur kvinnor än idag lider av orättvisor pga sitt kön, men när de ska prata lösningar och analysera bakgrunden är det jämt och ständigt alla dessa ”män, män, män”…

Även extrema antifeminister generaliserar. De pekar ut ”feminister” som skurkar som svartmålar och förtrycker män.

Båda extremerna i könsdebatten har dessutom den dåliga smaken att försöka vinna över motståndaren genom att förminska och osynliggöra de problem som motståndarlägret pekar ut. (Ett annat dilemma som generaliserare ofta har…) Detta sker oftast omedvetet. Extrema antifeminister pekar ut att män dör i krig och ställer det mot kvinnor som misshandlas. Extremfeminister säger att ”män slår kvinnor” och osynligör män som slås av män och kvinnor som slår män och andra kvinnor…

Men inte bara där generaliseras det. I politiken görs det hej vilt; speciellt om andra grupper. ”Företagarna gör”, liberaler tänker”, Socialdemokrater är” och kommunister har”…. Och rika ställs mot fattiga och fattiga mot andra ”medelklass (som alla vet ”är …”).

Generalisering mot religioner är ett gift som inte bara finns bland Sverigedemokrater. Jag har icke främlingsfientliga vänner som är religionskritiker som också generaliserar ibland om islam, eller kristendomen. man kan tycka privat att koranen eller bibeln är som Adolf Hitlers Mein Kampf. Men sagt rakt upp och ned utan att skilja på hur folk TOLKAR sin heliga skrift blir det bara polariserande och gemneraliserande och föder hat och oförståelse.

Så kan man fortsätta.

Stereotyper om folk med funktionsnedsättningar finns det gott om. Speciellt om psykiska funktionsnedsättningar. Folk med aspergers syndrom har jag hört så mycket negativa föreställningar om så jag spyr.

Och sist men inte minst. När man påstår att ALLA sexarbetare är offer som haft en trasig uppväxt, som egentligen inte vill vara sexarbetare, då generaliserar man också så in i helvete!

Generaliseringar som behövs

Det är komplicerat detta med generaliseringar.

Att generalisera är nog en av de egenskaper som gjort oss till människor. Vi ser en mängd enskilda träd och kallar det skog. Vi ser mest granar i skogen och kallar det granskog, även om björkar finns där också. Vi ser en mängd hus och kallar det by eller stad eller ”en håla”. Vi ser en mängd människor och kallar det Sverige.

Denna strävan efter att generalisera hänger ihop med vår vilja att systematisera och ordna vår verklighet runt omkring oss. Vi ger namn åt allt. Namngivning och systematisering bringar struktur i verkligheten.

Rätt använt, i vetenskapen och samhällsdebatt är sådana generaliseringar av godo.

Problemen kommer när man för in generaliseringarna i analyser, i samhällsdebatt och politik.

Här kommer också faran med generaliseringarna in. För med strukturskapandet och gruppskapandet kommer också begreppen ”vi” och ”dem”. Är det något som mänskligheten tyvärr varit bra på är det att resa taggitrådshinder mellan människor.

Detta kanske hänger med sen vi var djur och levde i flock. Som människor blev detta stammar som slogs om begränsade resurser och där de andra stammarna ständigt var ett hot mot den egna stammens överlevnad.

Det är här generaliseringar blir ett problem. den egna gruppen blir ”finare och bättre” än de andra. Den andra gruppen tillmäts vissa egenskaper som grupp och i kampen om resurserna leder detta ibland till att hat växer fram som en följd av resursbrist och generaliseringar.

Det är när generaliseringar används politiskt som problemen uppstår!

Man har demoniserat fiender, generaliserat om kön och satt grupp mot grupp i tid och evighet.

Att säga att många invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken är inget problem. Att säga att ”invandrarna begår mer brott” är ett problem.

Att säga att det finns problem i en kultur, tex manskulturen, är helt ok. Att visa att en kultur runt män har problem, och att säga de flesta män accepterat och drivit på könsförtrycket mot kvinnor är också ok för mig. Det är till och med helt ok att peka ut kulturella problem bland kvinnor, skåningar och afrikaner för mig.

Men när man generaliserar tar man ett steg närmare hatet!

För 150 år sen generaliserade väldigt många hej vilt om kvinnor. Kvinnor ”är” ologiska, känslovarelser, inte bra på vetenskap och teknik, etc, sa man… De som bekämpade detta förtryck av kvinnor gjorde det dels genom att peka ut hur kvinnor hållits i underlägsenhet genom seklen (man kan kalla det patriarkala strkturer), men det absolut effektivaste var när de, likt Mary Wollstonecraft, helt enkel säga ”ni säger alla men inte jag” eller ”ni säger alla, men inte hon”…

Historiskt sett har det ett av de effektivaste sättet att bemöta generaliseringar och får folk att tänka om, alltid varit att få folk att se att ”men de är ju som vi”… Eller ”vi är ju som dem”… Att bryta stereotyperna.

Stereotyper om islam kan frodas därför att folk i och utanför de främlingsfientliga grupperna mött få muslimer som ”varit som dem”… Möter man bara extremister eller hör skräckpropagandan om islam från Pat Condell, Geert Wilders eller Sverigedemokraterna är det lätt, alltför förbannat lätt, att tro att alla är som ”skräckbilden” av muslimen.

Men vetenskapen då?

Vetenskapen? Ja, jag hör allt som oftast att ”vetenskapen” bevisat generaliseringar om något folk eller någon grupp. Vetenskapen lär ha bevisat att ”män” förtrycker ”kvinnor”, att ”vita” förtrycker ”svarta” idag, sägs det ibland också hänvisar man till strukturer där den vita mannen ses som urfadern till allt ont.

Jag har läst analyser där den ”vite mannen” på nåt invecklat strukturellt sätt anses ligga bakom slaveriet.

Och ja… Europeernas slavhandel var vidrig. Men hade det funnits slavhandel mellan Afrika och Amerika om intet färgade afrikaner redan i hundratals år bedrivit slavhandel i Afrika när Europeerna kom dit? Kanske var slavhandeln resultatet av att två människoföraktande synsätt och ideologier möttes?

Tesen om den vite mannen och slavhandeln, förklarar inte som araberna drev slavhandel, eller slavtrafiken mellan tex stammarna i nuvarande Nigeria.

Feminism kan inte heller förklaras med generaliseringar.

Jag har läst historia och hatar hur mulliga mansgrisarna under sken av vetenskaplighet sa att ”kvinnor är…”… Och jo, man hänvisade både till biologi och sociala strukturer! Så jag ska vara ärlig. Ser jag en bok om förtryck mellan könen som använder samma generaliserande språk om männen som de mulliga mansgrisarna använt om kvinnor i tusentals år, så åker den ”vetenskapliga” rapporten i soptunnan!

Då kan jag lika gärna spå i kaffesump, det känns vettigare… och mer vetenskapligt!

Det goda exemplet, den goda förebilden

Typexemplet på en debatt som spårat ur totalt är pajkastningen kring Sverigedemokraterna. Främlingsfientliga idéer finns, men anses inte värda att bemötas med idéer och motargument. Istället generalisera Sverigedemokrater mot muslimer och invandrare och mot ”PK-etablissemanget” medan motståndarna kastar glåpord och hat mot Sverigedemokraterna. Blåser i vuvuzuelor, saboterar, tystar och förlöjligar INDIVIDERNA.

På exakt samma sätt bedrivs ett veritabelt könskrig mellan Per Ström och co i ena skyttegraven och ett gäng feminister i andra graven, tex Gudrun Schyman. Där krigar man mer med varandras argument och generaliserar och har sig och vägrar att se att motståndarsidan har en poäng.

Tro mig! Jag är mot Sverigedemokraternas främlingsfientlighet! Jag är mot brottslighet och problem i samhället! Jag är mot det förbannade förtryck kvinnor (ja, kvinnor!) utsatts för i årtusenden. Jag är dessutom mot det förbannade förtryck mot mannens rättigheter som det innebär att barn har ansetts vara en del av kvinnokulturens maktsfär!

Men jag vill bemöta detta med argument och idéer och genom att hålla fram det goda exemplets makt!

Genom att visa att ”de andra” är som ”vi” kan man förändra samhället i stort och smått. Det kan man göra genom motargument. Och det kan man göra genom att närma grupperna varandra. De Sverigedemokrater som upptäcker att muslimen i förorten har samma rädsla för sina barns framtid, samma rädsla för brottslighet och problem i samhället, och fungerar som en själv, kan man få Sverigedemokraten att sluta generalisera om andra och kanske äcklas av klimatet i sitt parti.

Män och kvinnor som offentligt vågat bryta könsstereotyperna har betytt mer för att bryta ”könssstrukturerna” än tusen akademiska rapporter om patriarkala strukturer.

Även jag generaliserar ibland. Men jag vill sluta göra det! Om det är något som skapar, och sprider hat så är det dessa förbannade generaliseringar! Politiska generaliseringar är verkligen roten till allt ont! 😉 Eller hur!

Låt oss försöka ta striden mot tusentals år av förtryck av kvinnor, mot rasism och främlingsfientlighet, för människorätt, utan att göra om historiens alla misstag med att sätta grupp mot grupp! De som är med på det räcker upp handen!?

Mer läsning

Till individens försvar

och några saker jag skrivit om könskriget,

Debattråd till Fi, Maskulinister och Feminister, Könsdebatt utan sans och balans

Definitioner och taggtrådsstängsel…

Min tillhörighet rent liberalt har diskuterats en del. Själv anser jag att jag är liberal och att jag mest av allt lutar mot libertarianismen. Nån ren libertarian eller socialliberal ser jag mig inte som. Libertarianer anser att jag absolut inte kan vara libertarian, utan socialliberal, eftersom jag månar om rättigheterna för de som har det lite svårare också, och för barn och funktionshindrade och vill att staten ska garantera deras rättigheter. Socialliberaler å sin sida gillar inte att jag vill ha en liten stat och kallar mig ofta libertarian…

För några dar sen var jag med om nåt lustigt som är typiskt för mig.

Först damp det ner ett mail från min socialiberala vän.

Han och jag mailade om hur världen kan komma att se ut år 2150. Jag svarade med visioner om hur mänskligheten koloniserar rymden. Sen säger jag att jag tror att mänskligheten då mognat och skaffat fram ny teknik så att det inte finns några stater längre. ”När tror du vi kan avveckla staten”, frågar han. ”Inte i min livstid eller dina barns livstid”, var mitt svar. ”Typiskt dig, du är ju libertarian”, svarar han då, och tillägger att de för övrigt han ville bevisa genom min ”extrema” syn på kroppslig integritet, genom min syn på privatiseringar, och genom att jag ogillar det som kallas ”positiv rätt”.

”Du är en klockren libertarian”, skrev min socialiberale vän…

Sen en timme senare fick jag ett mail från min vän Caspian Rehbinder, som snarast lutar åt det libertarianska hållet… Där skriver han detta:

Ingenting du någonsin skrivit skiljer dig från en socialliberal – tvärtom är socialliberalismens utmärkande drag just vad du står för, att vissa positiva rättigheter (som rätt till hörapparat) är nödvändiga för att de negativa rättigheterna ska ha någon betydelse. Du är en klockren socialliberal, med precis de argument som socialliberaler i hundra år framfört mot den klassiska liberalismen helt enkelt! Så äkta det kan bli, på min ära.

Jag kunde inte hjälpa att jag skrattade lite då. Att både bli kallad klockren libertarian och klockren socialiberal på mindre än en timme…

Men det är lite typiskt mig, det ska jag medge!

Murar…

Vad är jag? Jag är en person som ogillar att bli definierad, som ogillar att sätta ideologiska murar och taggtrådsstängsel runt mig själv. Anledningen är enkel, väldigt enkel. Jag har varit en person som satt höga ideologiska skyddsmurar runt mig själv och delat in världen i saker som jag ansåg vara ”rätt” och ”fel”. Det har jag lämnat bakom mig nu, men just därför ser jag mig som gränsöverskridare.

Efter att ha lämnat det moralkonservativa tänkandet bakom mig blev kärnan i mitt tänkande den personliga integriteten. Alla vuxna ska givetvis ha rätt att leva sina liv som de vill, utan att någon påpekar för dem att de lever fel.

Och det är på den vägen det är.

Min liberalism

Jag anser inte att den s.k. ”klyftan” mellan libertarianer och socialliberaler är svår att överbrygga.

Den är svår om man pratar med ”socialliberaler” som vill styra och ställa med folks liv, som så många i Alliansen idag, Johan Persson t.ex, eller Beatrice Ask. De hatar libertarianer!

Och den är svår om det handlar om de utopiska libertarianer som vill avveckla staten här och nu. De är ungefär som de utopiska kommunisterna som vill ha revolution och avveckla den kapitalistiska staten på en eftermiddag. 

Men de flesta libertarianer är inte sådana. De flesta anser att en stat behövs på ett eller annat sätt, antingen under en övergång till det statslösa samhället, eller som en nattväktarstat.

Tanken med en nattväktarstat är att den ska skydda  individerna mot kränkningar av deras rätt till liv, frihet och egendom. Nattväktarstaten ska se till att individernas FRIHET FRÅN förtryck (gränser för vad man får göra, hot mot yttrandefriheten, hot mot det egna ägandet, mot kroppslig autonomi, etc) stärks, dvs att FRIHETEN TILL yttrandefrihet, egendomsrätt, etc garanteras så långt det är möjligt.

Själv anser jag  att det statslösa samhället kan och bör införas i framtiden. Men då pratar jag om en värld långt bortom allas livstid idag. En värld som börjat kolonisera rymden och som därför gjort staten onödig. En värld där tekniska hjälpmedel och uppfinningar gjort att många av dagens problem försvunnit.

Men vägen dit är lång och staten nödvändig idag.

Frihet till och frhet från

Det är ifråga om statens vara eller inte vara som libertarianer och socialliberaler tvistar. I detta sammanhang pratar man om s.k. positiva och negativa rättigheter. Man kan säga att positiva rättigheter är FRIHET TILL, dvs att man ger rätt till något. Negativa är FRIHET FRÅN; dvs att man inte får göra något eller slipper något, tex tvång.

Negativa rättigheter är en rätt som handlar om att individer ska lämnas i full frihet så länge de inte skadar andra individer eller försöker begränsa andra individers frihet. Negativa rättigheter ålägger på dig en sorts plikt… Plikten att lämna folk ifred att leva sina egna liv. Yttrandefrihet, organisationsfrihet, egendomsrätt är typiska negativa rättigheter.

Positiva friheter handlar om att hjälpa folk. FRIHET TILL. Arbetarrätt, rätt till skola, sociala skyddsnät etc är positiva rättigheter. Man GER rätter.

Libertarianen håller hårt vid att de negativa rättigheterna är statens enda legitima grund, medan socialliberalen gärna kramar de positiva rättigheterna. Libertarianen är ofta mot skatt medan socialliberalen för skatt, tex.

Men verkligheten är inte så svart och vit. Socialliberaler använder ofta argument om negativa rättigheter och libertarianer ofta positiva rättsargument. Men libertarianen använder bara positiva rättsargument för att rättfärdiga skydd för negativa rättsargument.

Låter krångligt? Häng med ett tag till bara…

Johan Norberg

Låt oss analysera detta lite närmare. Yttrandefrihet…

Man kan betrakta yttrandefrihet på två sätt. Å ena sidan som FRIHET FRÅN, men också som FRIHET TILL. Dvs att man har rätt att säga vad man vill utan att någon (individer eller staten) försöker kväsa denna rättighetet. Det gör att även libertarianen ofta pratar om en FRIHET TILL något som staten ska garantera.

Libertarianska partiet i USA ser på yttrandefriheten så:

We defend the rights of individuals to unrestricted freedom of speech, freedom of the press and the right of individuals to dissent from government itself. …

Johan Norberg, vars bok om FN:s stadga om de mänskliga rättigheterna (Rättigheter) anses som ett libertarianskt svenskt standardverk om rättigheter använder samma ord i sin bok. Jag ska citera lite längre stycken ur den. Först detta:

De 21 första rättigheterna är klassiska rättigheter i den västerländska, liberala traditionen. De förklarar att människan har rätt till frihet, politisk medbestämmanderätt, likhet inför lagen, rättssäkerhet, integritet, fri rörlighet, äganderätt och tanke-, samvets-religions- och tryckfrihet. De förbjuder slaveri, tortyr, diskriminering, godtyckligt fängslande och retroaktiva straff. Vi kan kalla dem frihetsrättigheter. Ibland kallas de ”negativa rättigheter” eftersom de ger folk en negativ skyldighet; att inte inkräkta på andras frihet, att låta andra vara i fred.

Johan skiljer mellan dessa FRIHETER TILL och andra FRIHETER TILL. Han fortsätter:

Men FN-deklarationen tar inte slut där. Den har totalt trettio artiklar, och bland de nio som följer finns rättigheter av ett helt annat slag än de tjugoen första. Artikel 22–27 räknar upp olika saker som människor behöver för att kunna leva ett bra liv, och förklarar att de har rätt att kräva dessa: social trygghet, en levnadsstandard som inkluderar föda, kläder, bostad, hälsovård, gratis undervisning, rätt till arbete, begränsad arbetstid, lagstadgad semester med bibehållen lön, rätt att njuta av konst och få tillgång till vetenskapens förmåner, trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom och ålderdom. Dessa sju artiklar har en helt annan funktion än rätten till frihet, de kan bara respekteras om någon aktivt förser rättighetsinnehavaren med sjukvård, bidrag, arbete osv. Eftersom sådana rättigheter ger andra positiva förpliktelser kallas de ibland ”positiva rättigheter”, eller välfärdsrättigheter.

Den uppmärksamme ser att Johan Norberg gör något intressant här. Han försvarade nyss negativa rättigheter genom ett positivt argumentationssätt. Yttrandefriheten var en FRIHET TILL yttrandefrihet.

Vidare…

Rätten till frihet är ett skydd av individen och hennes handlingar – dvs de skyddar något som individen har eller skulle ha om inte andra människor ingrep i hennes liv. Välfärdsrättigheter ger tvärtom individen rätt till någonting som hon inte har, och inte skulle ha om inte andra ingrep…

Vad betyder då detta i verkligheten kan man fråga. Mer från Johan Norberg.

Frihetsrättigheterna medför en negativ skyldighet för människor att avhålla sig från vissa kränkande handlingar, välfärdsrättigheterna en positiv skyldighet, att betala och ge oss det vi behöver. Frihetsrättigheter handlar alltså om processer, medan välfärdsrättigheter handlar om resultat. De förra begränsar vad vi får göra mot varandra när vi strävar efter våra mål, men de garanterar inte på något vis att vi skall lyckas med att nå dem. De senare säger att vi skall få sträva efter att förtjäna en viss inkomst eller ett visst resultat, men inte att vi faktiskt skall lyckas. Välfärdsrättigheter säger tvärtom att vi skall få de saker vi tycker att vi behöver – socialförsäkringar, sjukvård eller arbete – om vi inte kan eller vill skaffa dem på egen hand. De garanterar kontroll över helt olika saker: Frihetsrättigheter säger att vi har rätt att bestämma hur vi skall handla, men garanterar inte att vi skall nå ett visst resultat. Välfärdsrättigheter innebär att vi inte har rätt att bestämma hur vi själva skall handla, eftersom vi skall tvingas ge andra vad de behöver. Men samtidigt garanterar de att vi skall få det vi anses behöva, av andra. Frihetsrättigheter ger oss kontrollen över våra egna beslut och handlingar, välfärdsrättigheter ger andra kontrollen över vissa av våra handlingar…

Dilemmat

Det är här vi kan börja se dilemmat.

Libertarianen, liksom socialliberalen, lutar sig också mot positiva rättigheter, dvs FRIHETEN TILL (även om de inte alltid gillar att se det som positiva rättigheter). Varför gör de det?

Jo, det hänger ihop med att verkligheten inte är sån att man bara kan lämna alla i fred och då löser allt sig till det bästa. Det finns brottslingar som vill begränsa din frihet. Det finns maffior. Det finns folk som vill täppa igen truten på dig om du har fel åsikt.

Därför behövs en nattväktarstat som garanterar folk dessa friheter. Dvs som garanterar folks FRIHET TILL tex egendom och folks FRIHET FRÅN tjuvar. Man har RÄTT TILL rättegång och RÄTT TILL att söka hjälp hos polis, och därmed RÄTT TILL att slippa drabbas av kriminella.

I praktiken är det så att även en nattväktarstat grundas på positiva rättigheter att ge ”individen rätt till någonting som hon… inte skulle ha om inte andra ingrep”…

Låter bistert? Kanske. Men anledningen till att många libertarianer är för en stat och för vissa skatter är för att de faktiskt insett att det här med friheter inte är så lätt. Utan en stat skulle väldigt lätt brottslingar kunna köra över våra individuella friheter.

Den rena utopiska libertarianismen bryr sig bara om negativa rättigheter. Alla ska få göra vad de vill och staten ska bort. Men så snart man pratar om en stat överhuvudtaget måste man blanda in begreppet FRIHET TILL, dvs det paradoxala att positiva rättigheter behövs för att skydda negativa rättigheter.

Det är här möjligheterna kommer in… Det finns nämligen en sak som Johan Norberg missar i diskussionen om rättigheterna, MÖJLIGHETERNA.

Möjligheter

Rättigheter handlar inte om att alla SKA GÖRA något utan om att ge MÖJLIGHETERNA till att göra något.

Yttrandefrihet innebär inte att alla SKA säga vad de vill. Yttrandefriheten innebär, paradoxalt nog, att man har rätt att gå med i en sekt och ALDRIG säga vad man vill! Men alla ska ges/ha RÄTTEN TILL att KUNNA säga vad man vill dvs ges/ha MÖJLIGHETEN att säga vad man vill.

Yttrandefriheten som rättighet kan inte stå för sig själv. Om inte det finns lagar mot personhot, mot tjuvar, utpressning och banditer funkar inte lagen. Att ha RÄTTEN att säga vad man vill om man inte har MÖJLIGHETEN till det är ju inte mycket värd, eller hur?!

Om man lever i en värld med olika maffiagrupper som hotar att skjuta skallen av dig om du inte gör som de säger så är ju faktiskt inte yttrandefriheten mycket värd, eller hur?

För libertarianen ingår yttandefriheten i ett sorts paket, kan man säga. Den friheten kan inte funka för sig själv bara utan funkar bara ihop med andra lagar, och ihop med en polis och ett rättsväsende som är statligt. (Och kom ihåg att jag fortfarande pratar om de libertarianer som är för en stat. De libertarianer som är mot staten helt ser inte ens ett behov av lagar eller polis för att trygga yttrandefriheten.)

Det handlar om att GE MÖJLIGHETEN till yttrandefrihet… Något som tangerar väldigt nära begreppet positiva rättigheter…

Funkisar

Det är här man hittar det som gör att man kan upphäva många av skillnaderna mellan libertarianer och socialliberaler.

Hur ska man definiera begreppet rättighet. Betyder det att man har RÄTT TILL och SKA få/eller tvingas göra något, hur man än gör. Eller betyder rättighetsbegreppet att man ska ges MÖJLIGHET och att i övrigt ska inget annat göras?

Här har vi ett etiskt dilemma som är intressant. För det finns stora grupper i samhället som inte har möjlighet till frihet utan att de får hjälp på något sätt. Sjuka, fattiga, barn, funktionshindrade…

Funkisarna, de funktionshindrade, vill jag koncentrera mig på i denna diskussionen men jag hade lika gärna kunnat prata om barn eller långtidssjukskrivna.

En CP-skadad med talsvårigheter var dömd till ett liv ensam i en säng för 50 år sen. Idag kan denne med modern teknik och personliga assistenter förflytta sig och delta i samhällslivet som alla andra. Men det kostar. MASSOR! Och hjälp att skaffa sig den tekniska utrustningen kan de bara få på tre sätt. Antingen genom sina föräldrar (om de är miljonärer), eller genom välgörenhet eller genom en statlig eller kommunal hjälp.

Många libertarianer skulle avvisa tanken på att staten/kommunen ger hjälp till dem detta som ”positiv friheter”. Det innebär ju att en stat måste ta in skatt (ta från andra) bara för att ge till funkisen. Det ogillar många libertarianer.

Men de ogillar detta därför att de inte ser att man kan garantera funkisars rättigheter som libertarianerna vill garantera yttrandefriheten, dvs som ett försvar av negativa rättigheter.

Jag återvänder till Johan Norberg.

Rätten till frihet är ett skydd av individen och hennes handlingar – dvs de skyddar något som individen har eller skulle ha om inte andra människor ingrep i hennes liv. Välfärdsrättigheter ger tvärtom individen rätt till någonting som hon inte har, och inte skulle ha om inte andra ingrep…

Verkligheten är inte så svart- och vit… Väldigt många funkisar har inga rättigheter alls om inte andra ingriper. Noll, zero, nihil!!

Funkisens rätt till liv, yttrandefrihet, egendom och all annat vackert som libertarianer är för blir lika meningslös som den rätt till yttrandefrihet som en person med en pistol riktad mot sin tinning har, om inte funkisen får en MÖJLIGHET att använde denna frihet.

Därför står inte vissa grundläggande positiva åtgärder för att skydda ALLAS negativa rättigheter i strid mot libertarianismens syn på en nattväktarstat. Tvärtom! Precis som positiva åtgärder irl behövs för att skydda ytttrandefrihet och egendomsfrihet behövs positiva åtgärder för att skydda funkisars rätt till liv, frihet och egendom.

Det är en enorm skillnad mellan att säga att alla SKA ha rätt till tex välfärd och att mena att alla ska ges MÖJLIGHET att skapa sig välfärd. Samma skillnad som mellan att alla SKA säga sin mening och att alla ska ges MÖJLIGHET att säga sin mening.

Många funkisar har som sagt varken möjlighet till att yttra sig överhuvudtaget, eller att ens leva, utan stöd.

Jag fortsätter att citera Johan Norberg:

Om min rätt till välfärd innebär att andra skall tvingas att förse mig med det jag behöver, blir varje persons rätt ett anspråk på andras tid, energi, tankekraft och egendom. Det vill säga varje rätt är ett hot mot alla andra, och därför uppfattas rättigheter inte längre som ett skydd.

Han glömmer en sak… Om inte folk kan yttra sig fritt, utan att en stat (med polis) ger folk den rätten, och staten inte ingriper för att trygga yttrandefriheten så utövar staten indirekt TVÅNG mot folk, genom att INTE ingripa.

På samma sätt: om inte folk överhuvudtaget KAN skapa sig välfärd alls utan stöd, så har de inte heller i praktiken rätt till det, och staten utövar indirekt tvång mot dem genom att INTE ingripa.

Välgörenhet?

Nu protesterar säkert många och säger: men välgörenheten då?

Kan inte funkisar få hjälpmedel via välgörenhet. Folk är ofta beredda att ge massor. Om de får behålla mer pengar i plånboken så kanske de vill ge mer?

Låt mig citera Johan Norberg igen:

Men verkliga rättigheter är inte något som vi måste köpa med plikter och uppoffringar. Det är något som vi, kort sagt, har rätt till. Det man har rätt till behöver man inte köpa, vare sig med tacksamhet eller med skyldigheter

Om en funktionshindrad CP-skadad ska ha RÄTTIGHETEN att yttra sig, äga saker, och att leva överhuvudtaget måste man ge dem också MÖJLIGHETEN till liv, frihet och egendom.

Precis som Johan skriver är det ingen frihet om man måste tigga och be om friheten.

Johans ord gäller för funkisarna. Johan skriver väldigt bra, faktiskt. Liv är något alla har rätt till, punkt slut!

Välgörenhet är bra. Men är man beroende av välgörenhet så har man ingen RÄTT till det. Precis som den tänkta personen som bor i ett kvarter som maffian styr, och som lever mot pistolen riktad mot pannan, inte heller har egentlig RÄTT till frihet om denne tvingas be den lokala maffiabossen om lov först innan denne t.ex. yttrar sig.

I en liberal stat behövs också välgörenhet men poängen med att en stat garanterar ALLAS rätt till liv även funkisens) är att man inte blir beroende av välgörenhet. Man kan gå ett steg till och be om hjälpen från staten. Precis som personen i maffians våld , i mitt tänkta exempel, kan kräva sin rätt att yttra sig fritt (= slippa maffians övervåld) från polis och myndigheter.

Jag fortsätter att citera Johan Norberg:

Att rättigheter är universella betyder att de gäller lika för alla, och universaliteten går i båda riktningarna: alla åtnjuter rättigheterna och alla måste respektera dem. Om jag har rätt att inte bli dödad och att inte bli misshandlad har alla människor en förpliktelse att avstå från att döda eller skada mig. Det spelar ingen roll vem man är eller var man bor, om man är lång eller kort, man eller kvinna, jude eller grek. När det gäller mänskliga rättigheter har alla människor lika rättigheter och alla har en skyldighet att respektera andras rättigheter. Om jag blir tvångsförflyttad eller misshandlad av polisen eller av ett rövarband är det mycket tydligt vem det är som har kränkt mina rättigheter.

Exakt! Och om den CP-skadade inte kan leva, yttra sig eller röra sig därför att denne inte får stöd gäller exakt samma sak som Johan skriver. Dennes rättigheter kränks då lika mycket som dina, mina eller Johans om vi skulle tvångsförflyttas eller misshandlas av polisen!

Hörselskadade

När jag var i USA 1992 mötte jag en dag en uteliggare som tittade med stora ögon på mina hörapparater och med tårar i ögonen sa: ”om jag hade haft en sån som ung hade jag sluppit det här”…

2003 var jag i USA igen och passade på att kolla med folk där hur läget är. En aktivist för hörselskadades rättigheter sa att 10-15% av uteliggarna var gravt hörselskadade. (Mot ca 0,5 – 1% av befolkningen i övrigt).

De fick inte hörapparater som välgörenhet som barn, och hade föräldrar och fick därför inte MÖJLIGHETEN att skapa sig välfärd, skaffa arbete,utbilda sig eller nåt som vuxna.

Det är skillnaden mellan att alla SKA ha rätt till något och rätten att HA MÖJLIGHETEN till något. Har man möjligheten att skaffa sig hörapparat själv ska staten inte blanda sig in. Men för de som INTE har det måste staten garantera hörapparater.

I min värld är det självklart att alla ska ha möjligheten att skaffa sig välstånd, arbete etc… Om man inte har MÖJLIGHET att skaffa sig välfärd eller arbete är man inte fri. Då begränsar något denne människas  rätt till frihet och liv och egendom och det är inte bra!

Jag vill ha en liten stat… Men en liten stat är inget självändamål. Jag menar, ska man begränsa folks rätt till frihet bara för att staten ska vara liten? Som om ändamålet helgar medlen, typ!

Bortom skillnaden mellan libertarianer och socialliberaler

Det finns alltid risker med att att föra en sak till extremen.

Libertarianer som hårddrar sina argument och glömmer att frihet utan möjlighet att utöva friheten är ofrihet, riskerar alltid att förvandla rätten till liv, frihet och egendom till de starkas rätt.

De rena socialliberalerna å sin sida riskerar jämt och ständigt att gå för långt. Att de i sin strävan att hjälpa de fattiga och utsatta går för långt och ersätter strävan efter folks MÖJLIGHET att skapa sig ett bra liv med en strävan at GE folk ett bra liv, dvs att alla SKA HA ett bra liv.

Skillnaden mellan de olika synsätten är stor. Som jag sa om yttrandefrihet. Alla ska ha MÖJLIGHET att prata fritt. Men det betyder inte att  alla MÅSTE (dvs SKA) säga allt om allt. Det betyder inte heller att poliser måste skydda folks rätt att säga vad de vill, på plats, även där ingen polis behövs och inget hotar individens rätt att säga vad denne vill.

Att garantera rätten till något betyder inte att staten ska ge alla det, enbart de som inte kan få det på annat sätt, man ska garanteras hjälp!

Om en stat behövs kommer man per automatik in på frågan om vad man ska ha staten till. Är en stat bara av ondo? Något nödvändigt ont? Eller finns det något positivt med en stat? Är det bara av ondo att poliser garanterar folks yttrandefrihet, eller är det något positivt också?

Johan Norberg skrivier:

Så frågan vad man skall med yttrandefrihet och äganderätt till om man svälter kan faktiskt besvaras med att man ogiltigförklarar frågan. Folk svälter i allmänhet inte, just därför att de har yttrandefrihet och äganderätt. Det är alltså inte rätten till mat, utan rätten till frihet som gör att folk inte svälter. Livsmedel och andra nyttigheter uppstår nämligen inte för att man dikterar att någon har rätt till dem, de kan bara uppstå genom att vissa andra människor producerar och förmedlar. För att den processen skall uppstå krävs inga särskilda maträttigheter, och det kräver inte att alla producerar mat. Men frihet kan bara råda om alla avhåller sig från att kränka den, det vill säga om den skyddas som en rättighet.

Jag  håller med. Men med den lilla, viktiga skillnad, att de negativa rättigheterna för barn och folk som har det besvärligt måste skyddas ALLA har rätt till liv frihet och egendom, inte bara de starka utan även folk som behöver hjälp för att kunna utöva sin rätt till liv, frihet och egendom.

Det är här man hittar sätten att överbrygga skillnaderna mellan libertarianer och socialliberaler. Man kan försöka garantera ALLAS rätt till det som libertarianer ser som det viktiga, dvs de negativa rättigheterna. Man kan utsträcka de POSITIVA skydd för människors frihet (stött av staten och med stöd av skatter) som även libertarianen vill ha för att skydda RÄTTEN TILL yttrandefrihet, för att även skydda barns rätt, sjukas rätt och t.ex. funktionshindrades rätt.

Ja, det betyder gränsdragningar. Världen är inte svart och vit. Vill man garantera allas rättigheter måste man sluta tänka svart- och vitt och börja se hur verkligheten ser ut och fundera över var gränserna ska gå mellan frihet och statliga garantier. Och handlar det om allas rätt, måste man börja gå in evidensliberalt och se var staten behöver gå in för att garantera friheten, och hur man minimerar insatsen.

Många libertarianer opponerar sig mot att jag väldigt medvetet säger att jag ser mig som libertarian också. Men det är libertarianernas argument om negativa rättigheter som jag gjort till mina. Om man automatiskt är socialliberal om man menar att ALLA invånare i en stat ska ha möjligheten till liv frihet och egendom, så är det nåt allvarligt fel… 🙂

PS

För övrigt tilltalar vänsterlibertarianismen mig mycket. För företag är liksom stater mänskliga skapelser som lätt skapar problem, speciellt då de blir stora och klumpiga!

Historieämnet och framtiden

Kristendomen och religionskunskapen har debatterats en hel del nyligen, efter Björklunds utspel om kristendomens betydelse för skolorna. I den här artikeln ska jag prata om ett ämne som är långt, långt viktigare: historia. Det finns en hel del man kan säga om hur historia lärs ut idag i skolorna, men en sak är säker: det är ett av de viktigaste i skolan. Genom att lära av historien kan vi undvika historiens misstag heter det ju!

Men…

Alltför ofta blir historieämnet reducerat till torra fakta. Årtal, krig och förklaringar om varför ditten eller datten skedde pga kulturella, ekonomiska eller politiska förhållanden.

Jag skulle gärna se att historieämnet kopplas till samhällsvetenskapen mer med syftet att få eleverna att tänka mer kritiskt och känna att de har MAKT över sina liv. Maktlöshet och okritiskt tänkande är ett hot mot demokratin.

Om vi tittar närmare på historieämnet skulle jag mer försöka visa vilka alternativ som fanns vid olika historiska tillfällen. Alltså HUR en historisk händelse uppkommer, vilka följdverkningar de får, och vilka VÄGVAL man har vid varje historiskt skeende av avgörande betydelse!

Kontrafaktisk historia är viktigt!

Och nu vet jag att en del kommer att hoppa till, men jag anser faktiskt kontrafaktisk historia bör vara historieundervisningens kärna!  (Ja, jag vet att jag är lite provokativ nu! Jag svär i historievetenskapens kyrka, det vet jag!)

Kontrafaktisk historia brukar beskrivas som en litterär genre där man beskriver alternativa historier. Tex vad som hänt om Karl XII inte förlorat, eller om Hitler stoppats 1933, etc… Men det är mer än en litterär genre. Det är en pedagogisk metod av rang!

Idag anses det fult att spekulera i vad som hade kunnat ske vid olika historiska brytpunkter. ”Spekulation” och inte vetenskap kallas det. Jag tänker tvärtom. Utan kontrafaktiskt tänkande, utan analyser över vilka alternativa vägar historien kunnat ta blir historien såsom ödesbestämd, dvs den enskilda människan kan inte påverka skeendet.

Och lär man ut historia så som om människan inte kan påverka historien så ska man inte vara förvånad om folk känner sig maktlösa.

Ingen skäggig gubb-gud!

Vad menar jag med det? Jo, historiens utvecklingsvägar är inte givna. Det finns ingen skäggig gubb-gud, eller några ödesgudinnor som sitter och håller våra liv med trådar och har förutbestämt hur allt ska ske i världen. Historien, och framtiden, skapas varje ögonblick och du och jag och alla andra påverkar historien genom allt vi gör, och allt vi inte gör.

Och precis som vi människor privat alltid har olika val, har man givetvis vid varje historiskt skeende, i stort som smått, en massa val.

De valen måste vi som privatpersoner studera för att utvecklas som människor. Så funkar vi alla, då vi funkar vettigt.

Gör vi ett misstag, gör ett felaktigt val av vänskap, väljer fel jobb, vaknar upp i fel säng, så går vi tillbaka och funderar över hur vi kunnat göra annorlunda. Då tänker vi kontrafaktiskt, vi studerar olika givna alternativ och tar reda på hur vi själva fungerade då vi valde fel, och går vidare.

Livserfarenhet kallas det!

God pedagogik

Så som vi människor privat funderar över misstag som gjorts och försöker lära av erfarenheten, kan man pedagogiskt beskriva historien, och stora delar av samhällsvetenskapen, och så gör redan idag goda pedagoger.

Poängen med att göra så är att man ger eleverna en känsla av makt, liknande den känsla man har då man lär av egna misstag och vägval.

Om historien beskrivs som förutbestämd får vi elever som känner sig maktlösa och medborgare som tror de inte har makt. Om eleverna får se att det alltid finns val, och alternativ kan man kanske få dem att se att man även idag har olika val och alternativ i historien, att alltså varje medborgare har reell MAKT.

Detta har jag många funderingar om. Jag ska inte vara långrandrig, och jag hoppas en och annan av er hänger med i mina resonemang.

Rent konkret

Kort sagt. Skulle jag lära ut nåt om andra världskriget skulle jag använda massmedia mycket, för att visa hur media resonerande om världsläget, och föratt få eleverna att ständigt ifrågasätta allt de hör politiker säga, och medier skriva eller visa..

Massmedierna används ofta i undervisningen på ett åt helvete fel sätt. Massmedier används som om ”sanningen” går att hitta i massmedierna.

Istället kan man uppmuntra till kritiskt tänkande genom att ständigt visa hur FEL massmedia, eller olika politiker, haft i olika ämnen och kontrastera det med exempel på hur andra debattörer varnat för historiska skeenden. Om vi tar exemplet med 30-talet igen kan man plocka fram riksdagsprotokollen, och mediadebatten, från försvarsdebatterna 1933-1934, samt debatterna om Nationernas Förbund. Jag skulle kontrastera fjäskandet för Hitler med hur en del aktörer tolkade fakta annorlunda och varnade för nazism, judeutrotning etc. Alternativa handlingsplaner som fanns från framsynta politiker som försökte undvika krig skulle jag också dra fram i ljuset.

Sådana analyser över tolkningar av fakta och handelsvägar är på ett sätt viktigare än fakta, eftersom det ger elever makt att genomskåda sånt som anses vara allmänna ”allmänt accepterade sanningar idag”.

Det finns ju en och annan sån ”sanning”, eller hur!?

Att belysa alternativa handlingsvägar, och analyser över hur en situation tolkades före, under och efter ett skeende ger eleverna makt att VÄXA och på sikt genomskåda allmänt accepterade sanningar”, politikers ord och medias rapportering och bilda sig en egen uppfattning om världen.

Och för övrigt borde kristendomens inflytande över Sverige behandlas som en del av historien, vi behöver inte mer religion i skolorna.

DIV!

—————————————————-

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

—————————————————-

Läs även andra bloggares åsikter om ,,


Bokrecension: Till Frihetens Försvar

Idag recenserar jag Per Bauhns och Dilsa Demirbag-Stens bok ”Till Frihetens Försvar”, som kom ut för en månad sen  på Norstedts förlag.

Filosofiska böcker om liberalism och frihet på svenska ser man inte så ofta. Därför blev jag givetvis intresserad av att läsa boken ”Till frihetens försvar”. Speciellt eftersom Dilsa Demirbag-Sten ofta skriver läsvärda och intressanta artiklar.

Och visst finns det mycket intressanta saker i boken också. Men det finns några riktiga svagheter och blundrar. Blundrar som kanske avslöjar en del av den ”normala” politiska liberalismens problem.

Kultur och individ

Författarnas grundtes är att individer ska respekteras. ”Alla människor har rätten att forma sitt liv efter sitt eget huvud”. Det låter ju bra. So far so good.

Men kulturer har inte  samma rätt till respekt, anser författarna, som kritiserar den s.k. ”normativa multikulturismen”.

”Den kritik mot normativ multikulturism som framförs i denna bok handlar till stor del om dess anti-universalism, och då framför allt att man inte erkänner en allmänmänsklig och individuell rätt till frihet, utan istället behandlar individen och hennes rätt till frihet som underställde de normer och värderingare som omfattas i hennes kultur (men inte nödvändigtvis av henne själv)…”

I praktiken betyder detta att inte alla kulturer ska anses som lika.

Religiösa grupper med en kultur som t.ex. behandlar kvinnor som mindre viktiga än männen, bör inte respekteras på lika villkor som grupper med en kultur som behandlar kvinnor lika, skriver de. Detta gäller sånt som för skolundervisningen, och rätten till kulturellt eller religiöst grundad undervisning.

”Varför skulle en liberal majoritet acceptera att en anti-liberal minoritet ges rätt att undanta sina barn från skolundervisning som utmanar minoritetens världsbild”.

Därför måste, menar författarna, en liberal demokrati göra inskränkningar i kulturers, religioners och minoritetsgruppers rätt till frihet, om det minoriteten säger går emot majoritetens frihetsbegrepp. Personer från andra kulturer ska inte få göra hur de vill.

Detta betyder att man i praktiken ändå behöver begränsa INDIVIDERS frihet, som de ser det, eftersom det är individer som bär kulturers och religioners attityder.

Och det är exakt här vi hittar dilemmat i denna lilla bok. Det kan vara berättigat att begränsa vissa medborgares frihet för att skydda allas rätt till frihet, menar de. Men de tillägger att denna rätt för majoriteten att begränsa en minoritets frihet begränsas av ”principen om allas rätt till frihet”.

”Vi ska respektera individers kulturtolkningar så länge dessa tolkningar inte omsätts i handlingar som går ut över någon annans rätt till frihet”.

Vi bör helt enkelt sluta att avgöra frågor som påverkar rätten till frihet, med hänvisningar till kulturella normsystem, skriver de.

Och här trasslar de till det för sig ordentligt.

”När missaktning” för en kultur eller religion kan jämställas med ”hets mot folkgrupp”, eller när det ses som diskriminerande att vägra anställa en man som på grund av sin religion, medvetet eller omedvetet, själv vill diskriminera kvinnor… så upphöjer man kulturella och religiösa hänsyn till en självständig rättsprincip”.

Och här stannar författarna. Längre går de i praktiken inte.

De hänvisar tillbaka till denna grundidé ett par gånger i boken. Bland annat då de pratar om arbetsgivares rätt att inte anställa folk med så avvikande klädsel att det drabbar företaget, då de också påpekar att en arbetsgivare ska ha rätt att tillrättavisa folk som vill gå nakna på jobbet.

Kultur är mer än burkor!

Först vill jag slå fast att jag personligen anser att diskrimineringslagstiftningarna just nu är ganska löjliga. Rasism, diskriminering av handikappade och homofobi ska bemötas med argument och idéer, inte med förbud!

Men om vi kikar närmare på författarnas argument så ser man två huvusakliga dilemman.

1) Kultur och individ är nämligen så tätt sammanknutna att man inte bara kan separera dem hur som helst, vilket författarna antar.

2) Att författarna hävdar att majoritetens syn på frihet, och majoritetens definitioner av vad som kan anses hota denna majoritets syn på frihet, ska utgöra grunden för synen på vilka minoritetskulturer som anses hota majoriteten.

Detta kan kanske anses okontroversiellt idag… Ganska många anser att burkor begränsar kvinnors frihet och provocerar majoriteten. Man ska inte ha rätt att gå klädd i kvinnoförnedrande burkor, tänker dessa.

Det anses med andra ord rätt att under vissa förutsättningar diskriminera kulturer och religioner, om deras syn strider mot majoritetens syn. Och denna rätt motiveras med majoritetens rättighet att försvara sin syn på frihet.

Författarnas problem är just den: att deras definition av frihet är samma som MAJORITETENS definition av frihet! Samt att de inte definierar var gränsen mellan individ och kultur går, givetvis!

Att slå knut på sig själv!

Författarna har filosofiskt och historiskt sett, slagit knut på sig själva.

Jag ska förklara.

Om man studerar synen på homosexuella på 1950-talet var fördomarna mot homosexualiteten ofta KULTURBASERAD. Dvs det hot majoriteten såg i homosexualiteten var inte individerna utan kulturen! Ofta ansåg man att homosexuella fick göra vad de ville, bara de inte visade sin läggning utåt eller pratade positivt om den inför andra.

Demirbag-Sten resonerar lite som de liberaler i USA runt 1960 som ansåg att Martin Luther King hade fel som insisterade på frihet och jämlikhet så snabbt. ”Det är ju ok att vita och svarta bildar ett par, men varför måste de kräva att visa upp sig? Är en vit ihop med en svart behöver de väl inte visa det offentligt”.

Gränsen mellan kultur och individ är hårfin ibland. Och om man bara vill respektera människor och inte kulturer också, så riskerar man att köra över människor ganska lätt.

Det finns en sorts kultur i HBT-rörelsen, det finns en sorts kvinnokultur också. Om man pratar om den kulturen utan att respektera att människor faktiskt är en del av den, eller hånar den, kommer man ofrånkomligt att göra en hel del människor ledsna. Ja, många skulle se kritiken som diskriminering!

Det bör man komma ihåg då man hävdar rätten att håna och kritisera en religion eller en kultur hur man vill.

Idag anses homosexualitet inte vara en samhällsfara. Idag skulle få behandla homosexualitet som vissa ”liberaler” behandlar burkabärare. Men låt oss inte glömma att en gång, för inte alltför länge sen, sågs homosexualitet, och den homosexuella KULTUREN, som något som hotade samhällets frihet; något som ansågs som ett större hot, än många, däribland författarna til boken, idag betraktar religiös extremism och burkor.

Majoriteten som värdegrund

Huvudproblemet är att majoritetens syn på liberalism utgör värdegrunden för deras resonemang.

Det betyder att man med denna sorts värdegrund, har en värdegrund som ändrar sig år för år. Ja, man kan inte ens kritisera gångna tiders beslut, om majoriteten hållit med om dessa beslut.

Ja, det blir det som blir konsekvensen. Jag har läst liberala pamfleter från 1950-talet som varnar för homosexuella. Ja, tanken på att homosexuella skulle visa sig offentligt ansågs som ett hot mot majoritetens frihetssyn, som något som riskerade krossa friheten.

Tesen: ”Vi ska respektera individers kulturtolkningar så länge dessa tolkningar inte omsätts i handlingar som går ut över någon annans rätt till frihet”, användes faktiskt MOT de homosexuella. Den homosexuella kulturen sågs som ett hot mot hela samhällets fri- och rättigheter.

På samma sätt resonerade liberaler som var mot kvinnlig rösträtt. ”Vi ska respektera individers kulturtolkningar så länge dessa tolkningar inte omsätts i handlingar som går ut över någon annans rätt till frihet”, sa man även då. Det var idén om kvinnors rätt som hotade friheten i Sverige, som de såg det, och den ”aggressiva” kvinnokulturen, som ansåg att kvinnor borde kunna visa sig offentligt utan manlig följeslagare sågs som nåt samhällsomstörtande.

När de första svenska kvinnorna slängde sina hucklen och började gå utan slöja utmanade de majoritetens syn på frihet. Deras tolkning av ”kvinnokultur” gick emot majoritetens. Idag hotar slöjan majoritetens syn på feihet!

Problemet var inte då, och är inte nu själva slöjan, eller ens kulturen bakom den, utan definitionen av frihet som liktydigt med MAJORITETENS syn på frihet.

Batongpartiet Liberalerna

Denna synen på liberalismen är inte ovanlig. Jag skulle säga att ganska många som kallar sig liberaler delar denna syn.

Med en sådan syn på liberalismen är det inte konstigt att Folkpartiet numera kallas batongpartiet av många! Kontroll, förbud och lite hets mot burkor och främmande religioner ses som ”liberalt”. Och hur konstigt är det att Sverigedemokraterna kan gå framåt om det cirkulerar så luddiga definitioner på vad som är frihet?

Nu är inte lösningen att förbjuda hets mot religion eller att ha ännu fler lagar mot diskriminering. Det är inte därför jag skriver detta. Min poäng är att majoriteten ofta gör saker som är mindre bra, därför är det inte så bra att vilja begränsa en minoritetkulturs rättigheter med hänvisning till att majoriteten hotas.

Författarna är lite fel ute om de inte ser faran i hur de resonerar.

Däremot måste vi hitta en bättre idé om vad liberalism är, en som inte tvingar oss att begränsa liberalismen till majoritetens syn på vad som är liberalt!

Men då måste man gå långt bortom det som denna bok erbjuder!

Läs den! Du lär dig mycket om de problem liberalismen har i Sverige idag genom att läsa den!

Nytt: Dagen, Svd

——————————————————-

Läs även detta av Jerlerup:

**********

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

Framtidsvisioner och idéer! (En artikelsamling)

Frihet och liberalism (En artikelsamling)

————————————————————————-

Läs även andra bloggares åsikter om 


Att sätta rätten till frihet och utveckling i fokus!

Alla människor har en inneboende potential att vara med och förändra världens framtid, skrev Böhmaren Johann Amos Comenius så tidigt som på 1600-talet. Han fortsatte: därför måste man ge alla människor möjligheten, inte skyldigheten, att utveckla sig maximalt, efter sina förutsättningar, så alla har möjlighet att bidra till mänskligheten. Comenius förespråkade en viss individuell frihet, allmän rösträtt och idén om att alla barn skulle ha rätt att gå i skola, inklusive kvinnor och funktionshindrade. Han var en sann visionär som låg före sin tid i mycket.

Det var en radikal vision, men historien har gett honom rätt.

Mer och mer har individens frihet säkerställts och parallellt med den utvecklingen har individens möjligheter till utveckling ökat. Men den kampen är inte över. Vi befinner oss fortfarande mitt i den.

Rätten till frihet med ansvar…

I dagens visionslösa och historielösa politiska värld hör man ibland det sägas att vi nått någon sorts ändhållplats för den mänskliga utvecklingen.  Men sett i perspektiv är vi mitt uppe i den fas i mänsklighetens historia när individen upptäcker sitt värde och frigör sig.

Rätten till människors frihet, under ansvar, är en ny idé i mänsklighetens historia. En idé som är sårbar eftersom den är ung och ny och måste vårdas ömt.

Erik Gustaf Geijer - Mannen som avskaffade slaveriet i Sverige 1845.

* Slaveriets avskaffande i Sverige 1845… Det var bara 200 år sen vi i Europa avvecklade de sista resterna av slaveriet. I Sverige avvecklades slaveriet så sent som på 1840-talet när liberalen Erik Gustaf Geijer drev igenom ett förbud i riksdagen. Därmed kunde Sveriges sista slavar på ön St Barthelemy i Västindien friges.

* Allmän rätt att gå i skola började vi få på 1840-talet, men först 122 år senare var denna rätt inskriven i lagen. Ja, så sent som 1962 fick alla svenska barn rätt att gå i skola för det var då som de funktionshindrade fick denna rätten. Denna rätt förblev en rätt på pappret tills 1990-talet då datorrevolutionen gjorde att alla funktionshindrade kunde få en dator. Först då hade alla svenska barn i praktiken möjligheten att lära sig läsa och skriva.

* Rösträtten är också en ny skapelse. Allmän rösträtt för män kom i börkjan av 1900-talet. I Sverige fick vi allmän rösträtt för kvinnor på 1920-talet, och 1945 fick folk som gick på socialbidrag denna rätt. 1962 fick de funktionshindrade som sista grupp även denna rättighet. Först med datorrevolutionen kunde de använda denna rättighet.

* Hur är det med religionsfriheten? Först på 1950-talet fick alla svenskar rätt att ha vilken religion de ville och först på 1970-talets mitt togs de sista resterna av den gamla tyranniska 1600-tals rättskippningen grundad på Gamla testamentet bort. Fram till mitten av 1970-talet var nämligen kristendomen och Gamla testamentet en fastslagen del av svensk lag.

Fast en hel del barbariska seder lever kvar. Fortfarande, än idag, är det till exempel tillåtet att skära av delar av könsorganet på spädbarn i religionens namn i Sverige.

* Friheten att bli kär i vem man vill, och sexuell frihet. Om vi tittar på alla människors rätt till frihet, ser man att människors rätt att bli kära i vem man vill och bilda familj med vem man vill också är ung. Detta gäller även för heterosexuella. I min mormors och morfars generation var det ännu föräldrarna som ytterst bestämde vem man skulle bli ihop med. Homosexuellas rätt att bilda familj på lika villkor med heterosexuella är av ännu yngre datum och är ännu inte säkerställd. Om man dessutom tittar på transsexuellas och transpersoners rättigheter, tex, så ser man att mycket återstår att göra. Även folk i BDSM-relationer, och fetishister av olika slag, möter än idag MÄNGDER av fördomar från samhället.

Kampen för allas rätt att söka sig sin egen livsväg är inte över.

Det finns andra tabubelagda frågor som är värda att diskuteras. Ska prostitution vara legalt? Ska rätten att inneha narkotika för eget bruk vara legalt? Hur påverkar våra nedärvda fördomar om saker och ting, våra politiska beslut om individens rättigheter? Vore det inte bra med en fri debatt om dessa ting?

Rätten att utvecklas…

Men parallellt med att dessa grundläggande rättigheter utvidgats och säkerställts har en annan utveckling också skett. Människors möjligheter att utvecklas har ökat.

Här har jag problem med den rena nyliberalismen, libertarianismen.

När man pratar om liberalism är det ofta libertarianernas visioner som man syftar på. Dvs allas frihet att göra vad man vill, så länge man inte skadar andra. Liv, frihet och egendom… Jag håller med om denna grundtes men skulle säga att den inte räcker.

Har en person som aldrig haft möjlighet att gå i skola eller högre utbildning samma möjligheter som alla andra att göra sin röst hörd i samhället? Så klart inte! Har en fattig människa samma möjligheter som en som inte är fattig? Nej! Ytterligare en dimension krävs, anser jag, rätten att kunna utvecklas, och rätten att kunna skapa sig ett visst relativt välstånd (tex rätten att inte behöva kastas ut på gatan utan ekonomiska skyddsnät om något skulle hända i livet) .

Rätten till frihet försutsätter alltså att vår frihet också utvecklas, att vi människor utvecklas, för att friheten ska bli maximal

Liv frihet och egendom, samt MÖJLIGHETEN till att skapa sig välstånd och utvecklas. Eller som man också kan säga. Rätten till frihet och rätten att kunna utvecklas!

Om man pratar om utveckling pratar vi egentligen här om en skola med BREDD, som inte bara utvecklar logiken, utan även människans konstnärliga och hantverksskickliga kapaciteter. En skola där man kan få pröva vingarna i så många områden som möjligt.

Inte krav och likriktning. Inte att alla måste få samma utbildning. Jag pratar om möjligheter, inte skyldigheter!

Digitaliseringen och framtiden

Vi är mitt uppe i denna mänsklighetens frigörelse än idag. Och datorn och internet har gett oss oanade möjligheter till frihet och utveckling.

Datoriseringen, internet och digitaliseringen har gett oss nya möjligheter att skaffa information och sprida den, att skapa välstånd och att kommunicera.

Det har redan revolutionerat vår vardag. I framtiden kommer det att påverka oss ännu mer.

Nästa steg i kampen för allmän rösträtt, för att bara ta ett exempel, är att alla människor får möjligheten att påverka politiken i Sverige och internationellt. Inte rätten, utan möjligheten.

Redan idag ser vi förstadierna till denna revolution i hur avståndet för första gången krymper mellan väljare och valda inom politiken. Genom internet kan i teorin varje människa redan idag bilda opinion och ta kontakt med politiker. Det är början till en fantastisk revolution!

Jag citerar Piratpartistiska Sagor från Livbåten, som så väl beskrev denna revolution i kunskaper och kommunikation.

En ny värld byggd på samtal

I den nya värld vi tror på blir nationer, nationaliteter och nationalism mindre viktiga. De ersätts av nya mer löst sammanhållna kollektiv. När alla människor i världen kommer närmare varandra så finns det ingen anledning längre att sluta oss samman efter strikt geografiska parametrar. Detta kommer enligt vår mening på sikt göra alla nationalistiska företeelser från nationalistiska partier via skurkstater till samverkan av nationer för ekonomisk vinning omoderna. Sverigedemokraternas idéer om olika kulturers oförmåga till samexistens och om värdet av ”det svenska” kommer helt enkelt inte vara relevanta i den värld vi ser växa fram i framtiden. Det kanske tar en stund att ta sig dit, men titta i backspegeln och fundera på vad som hänt bara under det senaste decenniet eller två?

Det vi behöver slå vakt om när vi tillsammans bygger en ny gemenskap över nationsgränser, generationsgränser och kulturella skillnader är att den byggs på goda värderingar. Det tål att diskuteras vilka dessa är: den gamla världens dödsryckningar kommer garanterat skakas av konflikter när vi försöker reda ut vems värderingar som ska gälla för goda.

Men i det fria demokratiska samtal där alla har en jämnbördig röst som internet har gett oss kommer bra idéer att övertrumfa dåliga. På sikt kommer vi att hitta spelregler som vi alla kan leva med. Detta är vår övertygelse.

Samtalet är det nya. Det kan låta vansinnigt, eftersom mänskligheten samtalat sen sin vagga i Östafrika, men nu har vi för första gången möjligheten att inkludera alla i detta samtal. Utan filter, utan överhet, utan våld eller tvång.

Vi tror det är svårt att överblicka vad det kommer innebära. Vi vet att kunskap om det främmande minskar rädslan. Vi vet att samtal skapar förståelse och för människor närmare varandra. Vad vi inte vet, det är hur en samtalande värld ser ut, men vi är övertygade om att den är en fredligare, tolerantare och vackrare plats än den vi hittills fått nöja oss med. Inte ett utopia, men något bättre än det som varit.

Det är eftersom vi tror på samtalets styrka att skapa möten mellan människor som vi driver den här bloggen…

Fortsätt samtala!

Att denna rätt hotas av myndigheters kontroll och klåfingriga byråkrater som vill kontrollera hur vi individer lever våra liv, är allvarligt. Det finns de som på allvar skräms av denna utveckling och vill lägga band på den. Det är det vi ser i försöken att kontrollera det fria kunskapsflödet, med ACTA, FRA, IPRED, etc…

Därför behövs det krafter i samhället som avslöjar försöken att kontrollera våra liv och begränsa vår möjlighet till frihet och utveckling.

Framtiden!

Mina honnörsord är dessa: Liv frihet och egendom, samt MÖJLIGHETEN till att skapa sig välstånd och utvecklas, som en del av mänskligheten och som svensk! KORT SAGT: Rätten till frihet och rätten till att kunna utvecklas!

Jag tror att tiden har kommit för politiska alternativ som sätter dessa friheter på dagordningen i Sverige och internationellt!

Hur kommer utvecklingen att fortsätta om 200 eller 300 år när svälten utrotats på planeten, och friheten inte längre är en ung, bräcklig planta. Jag vet inte? Jag är inte med då, men jag anar att framtiden kan bli helt fantastisk!

Vi lever i en spännande tid och mänsklighetens utveckling har bara börjat!

**********************

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

Framtidsvisioner och idéer! (En artikelsamling)

Frihet och liberalism (En artikelsamling)

——————————————————-

Läs även detta av Jerlerup:

J’Accuse! Artikel skriven på valdagsnatten om att politikerna svek kampen mot Sverigedemokraterna och att kampen går vidare!

————————————————————————-

Besök gärna också Svensk myndighetskontrolls hemsida

********

Nytt: Svd, Expressen, Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om 

Politiker med visioner?

Att googla en stund på ordet ”framtidsvision”,  ”visioner om framtiden” eller ”idéer om framtiden” är intressant. Jag har inte gjort det förr. Resultatet är tankeväckande. Det råder verkligen brist på en riktig framtidsdebatt i Sverige. Och mest av allt behöver Socialdemokraterna en framtidsdebatt och visioner.

Bland företagare pratar man ibland om tre typer av företagare. De som fokuserar på budgeten, de expansiva och de innovativa företagarna.

De med fokus på budgeten har visioner som oftast bara sträcker sig till nästa budgetperiod. För dem handlar företagande om att gå med vinst under det kommande budgetåret.

De expansiva vill expandera och tvingas därför lägga upp startegier som sträcker sig över flera år.  De lägger upp en plan och följer den.

De innovativa tänker inte bara på den plan de har för företaget just nu utan förbereder de förändringar av denna plan som är nödvändiga. De söker nya idéer och lägger stora resurser idag på idéskapande.

Av dessa är det de innovativa som mest förbereder sig för kriser och förändringar. Förändringar är inbakade i deras planering idag. De kan ofta redan idag fundera över vilka kriser som kan uppstå om tjugo år, då de inte längre följer dagens planering utan nån plan som de inte ännu känner till hur den ser ut.

Det är de innovativa som oftast förutspår problem och kriser, och de har ofta lösningar på kriserna också.

Forskningschefen på Astra på 70-talet, Ivan östholm, har skrivit en bra bok, Nya Skapelser, om hur man skapade Losec. Den är läsvärd. I den visar Östholm  de konflikter som nästan alltid uppstår mellan de som vill ha den kortsiktiga vinsten, de som tänker i termer av budgetåret, och de som vill ta fram de nya innovativa idéerna som kan ge företaget vinster även 20 år in i framtiden. Det han skriver är intressant. Ett riktigt lyckat företag får ALDRIG bara tänka på att få vinst under närmaste budgetåret.

Framtidsvisioner i politiken

Jag har ägnat en del tid åt att leta framtidsvisioner bland de svenska politikerna på nätet. Resultatet är slående.

Om man letar efter politiker som har framtidsvisioner genom att lägga till ordet politik framför sökningen hittar man oproportioneligt många piratpartister som skriver om framtiden. Efter piratpartisterna är det ett gäng ganska systemkritiska liberaler och politiker från Alliansen som skriver mest om framtiden. Det säger ett och annat om svensk politik idag.

Och Socialdemokraterna är en torr och steril öken om man söker framtidsidéer! Man hittar näst intill NOLL om man söker via google eller Socialdemokraterna.se. NOLL!

Om man använder de tre kategorierna av företagande kan man dela in politikerna i dessa tre grupper.

Först de ”budgetinriktade”, de som huvudsakligen har visioner som sträcker sig till nästa mandatperiod eller till vad man ska göra efter nästa mandatperiod (valrörelse). Det man märker omedelbart är att Socialdemokraterna platsar in här.

Sen de expansiva. Här har vi Alliansen som faktiskt pratar MYCKET om framtiden de närmaste mandatperioderna. Det har de gjort sen Reinfelt tog makten. En av hans stora poänger då han blev partiledare var för övrigt att han ville se en debatt om framtiden.

Att Alliansens strateger är expansiva, inte innovativa, ser man på att det var ytterst få i Alliansen som förutsåg den ekonomiska krisen under förra mandatperioden.

Att dessutom de personer som fick i uppdrag att lösa den ekonomiska krisen var de som inte förutsåg krisen är också ganska symptomatiskt. Så skulle aldrig en innovativ företagare göra. Den innovative företagaren skulle leta efter de i företaget som vågade varna för krisen, och skulle låtit dem leda arbetet med att ta företaget ur krisen.

Sist de innovativa… De är sällsynta i politiken eftersom de per definition gör sig obekväma i de flesta partier de är med i.

Det är de som går bortom partilinjen och som därför ofta kan lägga förslag som strider mot partilinjen. De är ofta ”whistleblowers” som varnar att något är fel och, dysterkvistar som kan varna för en kommande kris. Men de har lösningar också!

De tänker ofta globalt och man känner igen dem på att de kan prata om saker utanför den egna partilinjen. De kan prata med folk från alla politiska läger och lära sig något av dem, och, viktigast, deras ögon tindrar när man pratar om hur världen kommer att se ut om femtio år.

Man hittar oftast de mer innovativa svenska politikerna  i utkanten av Sveriges liberala kretsar, och bland Piratpartiets aktivister. Fast en och annan Miljöpartist och Vänsterpartist finns också med bland visionärerna.

Det säger sig självt att det även bland de innovativa företagarna och politikerna lätt uppstår situationer när detta sökande efter nya idéer kör in i gamla spår. Det ser man t.ex i Piratpartiet just nu. Därför måste även innovativa idéskapare lyssna till de som går lite utanför de normala ramarna, och som kanske varnar för att man slagit in på fel väg.

Var är Miljöpartiet och Vänstern?

Det som slog mig i de googlesökningar jag gjort var att man inte får många träffar på Miljöpartiet, trots att det finns massor av framtidsvisioner som rör miljön i sökningarna. Inte ens när man bara söker på Miljöpartiet får man resultat om deras syn på framtiden. Vad säger det om Mp?

Hur håresande det än kan låta så pratar inte Miljöpartiet så mycket om framtiden. Det vill säga. De pratar MYCKET om framtiden på planeten och om vad man kan göra åt det. Där låter de nästan innovativa. Men partiet tycks nästan helt sakna debatt om partiets framtidsstrategier och idéer.

Samma sak gäller för övrigt för vänstern, verkar det som.

Socialdemokraterna saknar en vision

Socialdemokraterna då? Ja, där blev jag chockad när jag sökte på google.

Ska man tro sökningarna på google handlar deras visioner om framtiden om ord. ”Vi vill ha frihet, jämlikhet och broderskap”, typ. Konkreta tankar som rör framtiden tycks inte finnas. Framtidsdebatten lyser nästan helt med sin frånvaro, iallafall på nätet. Antingen är sossarna usla på att föra ut att de har en framtidsdebatt eller så har de ingen.

Ganska många sökresultat för sossarna handlar om bristen på framtidsvisioner och om man hittar visioner så rör det deras kommunala visioner och är alltid ganska småskaliga. En framtidsvision handlade om att bygga fler hyresrätter och dela ut gratis hundbajspåsar till kommunens hundar. En annan om fler papperskorgar i parkerna år 2015 (!)

Jag har sett flera bloggar från Socialdemokratiska bloggare där de beskriver att sossarnas styrka i valet 2010 är ”framtidsvisionen”. Men man hittar INGET om vad denna framtidsvision ska handla om, mer än på sin höjd lite ord och visioner som maximalt sträcker sig till vad Socialdemokraterna ska göra efter nästa val. kan nån upplysa mig var man hittar nåt om denna vision?

Göran Persson pratade mycket om det gröna folkhemmet. Det var en vision, men även den har kastats bort nu.

Alliansen

Alliansen pratar mer om framtiden än de rödgröna. Det är ingen som helst tvekan om den saken. Skillnaden är enorm. Alliansen bubblar av expansiva framtidsidéer.

En sökning på Moderaterna och framtiden ger ett resultat av en helt annan klass än en sökning på Socialdemokraterna och framtiden (och återigen är det gott om artiklar om bristen på visioner hos sossarna). Det är böcker om framtiden, det är Moderater som får säga hur de ser på framtiden,det är konferenser om Moderaternas framtidssyn det är otaliga blogginlägg och politiska tal. Samma mönster hittar man om man söker på de andra Allianspartierna, tex Centern.

Jag är ändå ganska kritisk till hur Alliansen beskriver framtiden. Alliansen har många idéer om framtiden men de sträcker sig inte så långt och är inte så speciellt visionära. Därför pratar de inte så mycket om problemen som finns idag.

Förmågan att säga att man haft fel är viktig. Samma med förmågan att kritiskt kunna visa att det finns problem med en linje man slagit in på.

Här brister Alliansen ordentligt. De liberaler som varnar för IPRED, ACTA och FRA, etc, står inte så högt i kurs. Och vad jag vet har inte de inom Alliansens led som söker nya idéer som går BORTOM Alliansens inslagna linje, eller partiprogrammen, det så lätt. Jag har redan nämnt att de som förvarnade om att den ekonomiska krisen skulle komma INTE är de som Alliansen lyssnade på när man skulle lösa den ekonomiska krisen. Inte bra alls!

Utslätad debatt

En sak som hänger ihop med bristen på innovativt tänkande i politiken idag är att den ideologiska debatten hamnat på efterkälken. Djupet saknas.

Det är inte konstigt för ideologiskt djup och innovativt tänkande hör ofta ihop.

Jag ska avsluta med en artikel jag hittade då jag googlade. I mars i år skrev Peter Kadhammar en kolumn om Socialdemokraternas brist på framtidsvisioner, Sahlin har ärvt ett framtidslöst parti.

I början av artikeln skrev han om Socialdemokraternas försök att stoppa parabolantenner i början av 80-talet. Sen fortsätter han:

I samma stund som socialdemokraterna ställde sig med utsträckta armar och ropade ”stopp! förbjud!” åt den nya tekniken upphörde de att vara ett parti som hade en vision om framtiden.

Medan de bekymrade sig för att allmänheten kunde titta på västtysk underhållning införde den moderate ekonomiministern Gösta Bohman aktiesparfonder.

1965 ägde blott 350 000 personer aktier. Det var elitens sparande. Efter Bohmans omvälvning blev majoriteten av befolkningen aktieägare, vilket i grunden har förändrat svenskarnas världsbild.
Nästa revolution var internet. Om den tekniken sa socialdemokratiska IT-ministern Ines Uusmann så sent som 1996:

– Vad är det för nytta och glädje med det här egentligen?

När Sahlin blev ordförande tog hon över en rörelse som sedan länge tappat initiativet. Den har reducerat sig själv till ett parti som ältar bidragsnivåer och vars löfte inför framtiden är höjd skatt.

Det är ett bekymmer för fler än socialdemokraterna. För första gången sedan industrialismens genombrott finns inte längre två åskådningar som tävlar med varandra. Från alla håll matas vi med en ljum liberal soppa där kryddmixen heter Odell och Tolgfors.

I det ljuset ska man se Sahlins ned- och Maria Wetterstrands uppgång. Det handlar inte om personlig charm utan om att Wetterstrand står för något annat, något nytt.

Den svenska politiken lider brist på innovativa politiker. På en framtidsdebatt som rör globala frågor lika väl som lokala, och som sträcker sig långt fram i tiden. Politiken lider brist på nya idéer som utvecklar och kanske t.o.m går utöver partiprogrammen. Politiken lider brist på whistleblowers som varnar för att en politik är fel.

Det värsta är kanske att politiken inte premierar dessa problemlösare och visionärer. De stora partierna söker inte aktivt efter dessa personer och belönar inte dem. Minst av allt gör Socialdemokraterna detta.

Alternativen då? Sverigedemokraterna har inte mycket till framtidsdebatt, iallafall inte som syns på nätet. (Se: Sverigedemokraterna). Piratpartiet har det, mest av alla. De har en enorm framtidsdebatt. men den är ganska begränsad till Piratpartiets profilfrågor och själva partiet lider av brist på intern framtidsdebatt om själva partiets strategier. De som varnade för att partiet skulle göra ett uselt val om man trodde att man kunde göra samma sorts valkampanj som 2009 blev INTE hörda innan detta års val. Kunskapen om varför man vann så mycket stöd 2009 är begränsad.

Sammanfattningsvis kan man se att det är ont om innovatörer i politiken. Det som närmast liknar innovativa politiker hittar man bland libertarianer och bland socialliberalerna runt t.ex. Liberati, samt inom Piratpartiet. Den Piratpartistiska webbsidan 2022.nu måste nämnas och berömmas som den mest framtidsorienterade politiska hemsida jag någonsin sett i Sverige. Mer av sånt tack!

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

Framtidsvisioner och idéer! (En artikelsamling under uppbyggande.)

——————————————————-

Läs även detta av Jerlerup:

J’Accuse! Artikel skriven på valdagsnatten om att politikerna svek kampen mot Sverigedemokraterna och att kampen går vidare!

Hur Socialdemokraterna och Expo svek kampen mot Sverigedemokraterna

Eftervalsanalys del 2: bristen på framtidsvisioner

————————————————————————-

Besök gärna också Svensk myndighetskontrolls hemsida

—————————————————–

Nytt: Svd, Expressen, AB, AB, AB, SDS Expressen, Expressen, AB, Skånskan, DN, Peter Andersson, mittisteget, Bodström, Bodström, SvdGP, Ankersjö

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Individens rättigheter!

En person skrev till mig och frågade om hur jag ser på gränsen mellan staten och individens frihet. Detta med anledning av den diskussion jag haft i ett par trådar om Piratpartiet och barnporrdebatten, och om att jag är för religionsfrihet och islams rätt i samhället, men samtidigt kan stödja ett burkaförbud.

Detta är en intressant fråga och nåt jag funderar över mycket. Jag var för en starkare stat tidigare men har gjort upp med dessa gamla idéer jag hade. Jag tror numera på att ha en liten stat.

Numera tror jag på friheten och att alla människor har rätt att söka sig sin egen väg i samhället, att leva som de vill. Och jag tror på mänskligheten och på att den STORA revolutionen de sista tvåhundra åren är upptäckten av att mänskligheten är EN.

Men jag tror att denna frihet inte kan vara total. Ett samhälle måste skydda vissa rättigheter dessa människor har. Av alla som definierat denna frihet anser jag att den gamle tyske filosofen Leibniz träffat bäst. Han pratade nämligen om liv, frihet, utveckling och egendom.

Ni som kan era liberala filosofer ser att jag inte pratar om liv, frihet och egendom, utan om utveckling och egendom. Varför gör jag det? Jag anser, för att ta ett exempel, att alla människor bör ha RÄTTEN att kunna utbilda sig maximalt. Inte skyldigheten att göra det, inte heller att de SKA utbilda sig, utan rättigheten. Dvs att sånt som föräldrarnas ekonomi inte ska hindra ett barn att skaffa sig en bra utbildning.

På samma sätt behövs ett skyddnät och åtgärder för att säkra funktionshindrades och andra gruppers rättigheter. Detta för att garantera rättigheterna!

Denna garanti för RÄTTIGHETERNA kan bara en stat stå för. En stark men liten stat.

Lagarna

På samma sätta anser jag att lagarna ska slå ner på en del fenomen. För min del får man gärna legalisera narkotikan men det behövs en del lagar omkring det för att reglera bort avvarterna (ex. regler mot att använda narkotika i yrkeslivet eller i trafiken). Prostitutionen släpper jag gärna fri men det behövs krafttag mot traffiking och regleringar fastställer deras anställningstrygghet.

För min del accepterar jag nästan alla religiösa fenomen men anser att en stat ska slå till hårt och effektivt om ett religiöst samfund bryter mot de grundläggande lagarna i samhället. Detta kan göras med minimala insatser. Jag skulle tex kunna tänka mig en serie regler som förbjuder föräldrar att göra religiösa omskärelser på barn, eller som förbjuder burkor på barn. Sen när de blivit myndiga kan de göra det, men inte när de är barn för då är kontrollen från föräldrarna stark. (Rösträttsåldern kan förresten gott få sänkas till 15-16 år. Om Mona Sahlin kan få rösta borde väl vilken genomsnittlig 15-åring få göra det!)

Ni kanske ser poängen med att inkludera ordet utveckling här. Kan man kalla en person som är fast i traffiking-slaveri fri på samma villkor som alla andra? Kan man säga att en som aldrig fått chansen till en vettig utbildning är fri på samma villkor som alla andra? Kan man påstå att någon som är gravt funktionshindrad och behöver utrustning för miljoner, men som inte har råd att skaffa det, är fri? Är en fattig människa som föds till fattigdom fri?

Nej! Friheten och UTVECKLINGEN och rätten till egendom går hand i hand!

På samma sätt är diskussionen om informationsfriheten inte helt solklar. Statens informationsfrihet måste begränsas för att skydda människornas fri- och rättigheter. Individers rätt till information kan inte heller, av samma anledning, vara total.

Gränsdragningar!

Och detta gör att jag funderar mycket över gränsdragningsfrågan. Inte OM man ska ha en stat, inte att släppa allt fritt som kan släppas fritt utan VAR gränserna ska gå.

Om detta har jag många funderingar och har läst mycket men vill lära mig mer och försöka definiera för mig själv hur man skapar gränserna.

Men vad man ska göra exakt är svårt, tex i barnporrdebatten. Att man MÅSTE gå in och begänsa friheterna anser jag vara klart, och att staten måste göra detta. För det är trots allt ett övergrepp mot den som utsatts för övergrepp, om ett system godkänner spridande av bilder på henne då hon utsätts för övergrepp.

Samma sak med kamera- och mikrofonövervakning, privat övervakning kan vara lika destruktivt som statlig övervakning!

Men farorna är stora med att staten reglerar informationsflödet, och gränsen måste dras någonstans. Hur man ser till att gränsen dras utan att övergrepp görs mot privatpersoner, är en viktig fråga.

Men ja, jag har en lite annorlunda syn på frihet än klassiska libertarianer. Informationsfriheten KAN inte vara total. Egendomsrätten kan inte vara absolut. Då förtrycks människors fri- och rättigheter också.

Allt är en fråga om balans! Balansen mellan grundrättigheterna, liv, frihet, egendom och rätten att kunna utvecklas.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Identitära paradoxer (Svar 2 till Solguru)

När Solguru från Motpol tittade in på min sida och svarade på artiklar jag skrivit om etnopluralism och den identitära idévärlden och ville diskutera artiklarna så var jag givetvis intresserad. Identitärernas idéer formar mycket av debatten runt Nationaldemokraterna idag och även bland grupper som s.k. ”nationella” idéer. Här är mitt andra svar till honom.  Jag återkommer med vissa kommentarer jag inte fick plats med här.

Solgurus resonemang lider av två klassiska traditionalistiska problem. Dels frågan VILKEN tradition man bygger sin traditionalism på? Eller vilken kultur och vilken etnicitet?

Dels att identitärer ofta i slutänden tvingas ta till biologiska argument om etnicitet och ”ras” för att försvara den identitära saken, något identitärer säger sig vara emot.

Vilken grupp?

I mitt förra inlägg skrev jag att endast identifieringen med flocken/stammen och familjen, och den ”kultur” som byggs upp runt flock, stam och familj, kan anses vara ”naturgivna” och en biologisk” grund för mänskliga relationer.

Vad jag menade med det var att djur identifierar sig med flocken och ”familjen”. Vår mänskliga dragning till flocken lär ha en biologisk grund. Men vi människor har en lustig egenskap att omdefiniera det som är vår ”flock”.

Det unika med oss människor är att vi utvidgat vår definition å vår ”flock” hela tiden. Vi strävar att gå bortom den ursprungliga lilla flocken, och familjen. Vi bildar t.ex. enheter mellan flockar/stammar. Det var det jag menade med liknelsen med att socken, härad, landskap, nation, och mänsklighet också är konstruerade begrepp…

Nationen är inte gudagiven, biologiskt förbestämd eller naturgiven. En gång i tiden såg västgöten på upplänningen eller smålänningen, som en del här i Sverige idag ser på araberna idag! Det främmande är lätt det skrämmande…

Identitär livbåtsetik utan livboj eller flytväst (svar till Solguru)

Ska man bemöta någon idé som man anser vara negativ för samhället måste man bemöta denna idé på djupet, så man visar VAD i idéerna som är negativt.

Jag har skrivit en hel del om den s.k. etnopluralismen som bland annat Nationaldemokraterna bekänner sig till, och kallat den en ny rasism. Men varför anser jag den vara fel? Bloggaren Solguru skrev ett inlägg till mig i en diskussion på på min blogg där han sa att han gärna ville ta en debatt om etnopluralismen och bad om mina åsikter om hans skriverier om etnopluralismen i en artikel om Identär etik. Den debatten tar jag gärna. Denna artikel är mitt svar.

Solguru! Som du kanske förstått har jag träffat en hel del traditionalister, identitära förespråkare. Min vana trogen börjar jag därför med att konstatera skillnaderna. Ja, jag ser etnopluralism som en sorts rasism, pga generaliseringarna som alltid följer i dess spår. Och ja, du ser troligen mina idéer som extrem samhällsförstörande modernism!

Sen vill jag konstatera att jag ogillar dagens politik mycket och anser INTE att dagens integrationspolitik är den rätta, även om jag är mycket positiv till invandringen, så jag ber dig att inte dra den slutsatsen, å din sida så vet jag vad traditionalism och det identitära är och vill göra klart att jag inte ser dig som nazist eller nåt liknande som gottköps-antirasisterna skulle säga.

Så, nu har vi klarat av det. Låt oss gå till idéerna. För det är dina och mina idéer om världen som är det avgörande. Och jag anser att det finns gigantiska luckor i de resonemang de identitära för om etnopluralismen.

Fortsätt läsa