En liberalism för alla människors frihet?

Jag känner mig ofta som en främmande fågel i det politiska Sverige. Främmande för att jag inte känner mig hemma hos något parti, och främmande för att jag ser sådant jag sympatiserar med bland alla frän syndikalister och Socialister till vänster och konservativa och libertarianer.

Men jag ser mig som liberal. De bästa definitionerna av politiken har liberaler med socialt patos uttalat. ”Jag har aldrig dyrkat friheten i den mening, att samhället skulle vara fritt från skyldigheten att mot förtryck skydda de svage mot de starke.”  Frihet för alla, inklusive de som har svårare att värna sin frihet.

I den riktningen är det. Min liberalism handlar inte om att minska staten och skatten, bara, utan om ALLA människors RÄTT att ha MÖJLIGHET att skaffa sig liv, frihet, utveckling, välstånd. Det vill säga, alla människors RÄTT att slippa förtryck från ”makter” och ”omständigheter” utanför hennes egen kontroll.

Människans rättighet att fritt ha MÖJLIGHET att kunna forma sitt eget liv.

Jämlikhet för liberaler

De nuvarande riksdagspartierna upplever jag ofta har en klåfingrighet utan like. De vill ofta styra detaljer i våra liv, kontrollera oss, av omsorg för någon annan grupp. Det gillar jag inte. Men jag gillar heller inte de som vill avveckla principen om allas rätt för att minimera statens kontroll.

I min värld behövs staten för att garantera alla människors rätt till skydd mot förtryck. Sociala skyddsnät, bättre och starkare än idag, behövs. ALLA, oavsett bakgrund, jobb, status ska ha MÖJLIGHET att utbilda sig, få jobb, skaffa välstånd, etc.

Jag tror på det liberala jämlikhetsbegreppet. Dvs jämlika möjligheter (inte jämlikhet materiellt sett eller så, eftersom folk är olika).

Ja jag vill ha en minimal stat som ingriper så lite som möjligt i våra liv. Jag tror också saker fungerar bättre om de ägs och styrs privat. Men jag tror också på en sorts maktbalans, där staten hjälper till att garantera folks rättigheter gentemot arbetsgivare och ”omständigheter utanför individens kontroll”. Givetvis behövs en liknande maktbalans för att se till att staten inte blir omständigheten utanför individens kontroll som lägger en hämsko på dennes liv.

Jag har insett att denna syn på livet betyder att även folk som kallar sig liberala kan arbeta mot alla människors rätt till frihet. Dessa har ofta en bra förståelse för hur staten kan påverka och hämma våra liv, men en mindre bra förståelse av hur arbetsgivare och ”omständigheterna” kan göra samma sak.

Arbetsmarknaden

En ensamstående fattig och delvis funktonshindrad kvinna som tvingas ta arbeten och acceptera rötägg till chefer, för att kunna försörja sig, kan ha lika lite frihet som en ensamstående mamma i Sovjet under kommunismen. Det är kontroversiellt att säga, ja, för mamman har ju rösträtt och yttrandefrihet. Men hon vet ändå att skulle hon säga vad hon vill skulle hon mista jobbet, därför gör hon inte det. Hon vågar inte riskera sitt jobb och påtvingad fattigdom. Vilken frihet är det?

Med ALLAS rätt i fokus skulle arbetsmarknaden vara uppbygd så att hon lätt och snabbt kunde byta jobb samtidigt som hon skulle ha starka sociala skyddsnät som garanterar att hennes MÖJLIGHETER att vara fri och utvecklas inte hämmas av att hon blir friställd. Dessutom skulle lagar och regler finnas som skyddar hennes rätt mot eventuella tyranner till arbetsgivare.

Samtidigt borde arbetsgivaren ha möjlighet att sköta sitt företag fritt och anställa och sparka vem denne vill för att kunna sköta sitt företag på bästa sätt. Men inte att sköta företag utan respekt för individers privatliv eller rätt att slippa sådant som äventyrar liv och hälsa.

Få anställda har överläge gentemot sina chefer, de flesta har ett underläge. Ingen människa kan klara sig utan en inkomst, det är inget val, det är mer eller mindre ett tvång. Därför måste TVÅNGET i det valet minskas så mycket som möjligt genom att var människa faktiskt har maximal frihet, även i arbetsmarknaden.

Att läsa hur det var förr, då arbetsgivarnas ord var lag, är vidrig läsning. Samma att läsa hur de har det som arbetar på många platser i U-länder. Man kan säga att de ”valt själva” eftersom de ”frivilligt” skrivit på ett kontrakt och kan välja mellan olika arbetsplatser eller mellan arbetsplats och att vara utan jobb (och svälta). Men den friheten hade man delvis även i Sovjet, så det i sig är inget tecken på frihet.

Jag är glad för den utveckling, som vänstern och arbetarrättsliga liberaler stått i spetsen, för arbetarskydd och rättigheter för de anställda. Den utvecklingen måste fortsätta. Men utan en massa klåfingrigt förmynderi och begränsningar i individens frihet. Jag är inte imponerad av hur facken fungerar idag som ofta missar striden för ALLA arbetares rättigheter och istället är mer intresserade av att hämma och reglera arbetares och arbetsgivares frihet.

Familjen

I USA kan det hända att barn inte kan plugga vidare på universitet. Deras föräldrar har inte råd och de får ingen hjälp från fonder eller stiftelser.

I mina ögon är det lika tyranniskt som fascistiska eller ärkekommunistiska påbud. Det är ett grymt förtryck av den enskilde individens rättigheter.

Det är ingen större skillnad mellan att ha lagar och regler som inte ger ett barn möjlighet att studera och att ta fram en pistol, rikta den mot barnets panna och kasta ut barnet från skolor och unviversitet. Resultatet är samma: ofrihet.

Tror man på ALLAS rätt måste ALLA ha MÖJLIGHET att studera. Endast stater kan garantera detta. (Välgörenhet är inte en rättighet.)

Detta är ett exempel på hur omständigheter utanför individens kontroll kan förtrycka en individ. Barnets frihet hämmas av vad föräldrar vill och kan, och av bristen på statligt stöd.

Det finns andra sådana exempel.

I de fall föräldrar beter sig illa mot barn måste det finnas möjlighet att skydda dem. De måste ha frihet att kunna frigöra sig från föräldrars negativa påverkan (i de fall det är negativt) då de blir vuxna.

Komvux är en fantastisk skapelse. Barn kan försumma sin utbildning av omständigheter utanför sin egen kontroll. Med en usel hemmiljö, med mobbning, missbruk och annat som orsak. Att då ha komvux, vuxenutbildning, som gör att man har RÄTT att ha MÖJLIGHET att ta igen det man förlorade under barndom och ungdom, är helt fantastiskt.

Men människan lever inte av bröd allena. Även själsliga sår behöver kunna läkas. Har varje vuxen en MÖJLIGHET till detta?

Det handlar inte om att vissa kanske har mer pengar och kanske snabbare kan skaffa hjälp. Det handlar om att alla SKA KUNNA skaffa hjälp, om man behöver det.
Man kan lämna maximal frihet för familjer att välja sin egen väg, för mammor och pappor att vara hemma med barnen, för föräldrar att driva hemundervisning, bara man skapar ram verk och kontrollsystem som garanterar barnens rätt att utvecklas.

Det säger sig självt att föräldrar som inte uppfostrar flickor och pojkar som om de var lika värda, måste mista sin rätt till hemundervisning.

Frihet

Jag känner att jag måste skriva ner detta.

Jag har utvecklat en kompromisslöshet i mycket av mitt agerande, som ofta gör att jag låter ganska hård.

Jag har en kompromisslöshet mot rasism och fördomar mot GRUPPER, kulturellt, religiöst och etniskt.

Jag är kompromisslöst för yttrandefrihet. Inte utan konsekvenser (att sprida förtal eller hota måste vara straffbart), men totalt och utan hinder.

Jag har en kompromisslös inställning att alla människor måste få välja sin väg. Jag har varit aktiv i konservativa organisationer som velat kontrollera folk, och ta bort det fria valet. Det vansinnet har jag reagerat mot genom att nu kompromisslöst mena att folk måste få välja sin egen väg fritt.

Men jag är lika kompromisslös för sociala skyddsnät. Att inte ha MÖJLIGHET att utvecklas eller vara fri, är ofrihet. Att tvingas in på vissa livsvägar på grund av ekonomi och ”omständigheter” utan att man har MÖJLIGHET att ändra situationen är inte heller frihet.

Möjlighet att bli miljonär

Det betyder inte at det är fel att vara miljonär. Tror man på människors frihet så är man glad om någon blir miljonär. Men ALLA måste ha MÖJLIGHETEN att bli miljonär. Det betyder inte att alla KAN bli miljonärer, men alla SKA HA MÖJLIGHET ATT KUNNA bli det. Det betyder inte att inte vissa kommer att ha det lättare. Har man en pappa som är miljonär blir man det kanske lättare själv. Men möjligheten ska vara likaför alla.

Framgångsrika forskare och författare är något jag beundrar. ALLA människor ska givetvis ha MÖJLIGHETEN att bli det. Inte alla KAN det, men ska ha RÄTTEN att ha möjlighet till det.

Inte alla kan bli statsministrar och riksdagsmän, men alla ska ha RÄTT att ha MÖJLIGHETEN att bli det.

Detta är min liberalism. Därför reagerar jag när några som kalla sig liberaler, rapar upp klassiskt ärkekonservativa argument om att avveckla sociala skyddsnät och ersätta det med välgörenhet. 

Om du vill veta mer om min syn på liberalism kan man läsa: ”Min liberalism”, min artikel om individens rätt gentemot överheten, om styrka och svaghet, eller denna artikel om min syn på politik och demokrati. Här är en artikel om hur jag kommit fram till min världsbild. Om ni är nyfiken på hur jag ser på religion kan ni kika här. Mina artiklar på temat Demokrati 2.0 är också talande.