Vanvårdsutredningen har lagt fokus på missförhållanden som rör barn i fosterhem och barnhem. Det är bra! Ni som följer vad jag har skrivit om saken (se länkarna på botten av sidan) kan se att jag betonar att ersättningarna måste betalas ut och att en ordentlig utredning måste göras om vad som hände med alla varningar om övergrepp. Men det viktigaste av allt är attt man undviker framtida övergrepp och om det ska jag skriva här. Jag anser att vi behöver börja ta debatten om hur man stärker BARNS rättigheter.
Utredningarna har fastställt att staten var den ansvariga parten för övergreppen mot barnhemsbarn och fosterhemsbarn. Det är juridiskt sett helt korrekt om man kollar lagarna som har gällt under alla åren. Socialstyrelsen och regeringen hade det övergripande ansvaret. Så därför ska ersättningen komma från staten.
Men det finns en annan poäng med skadestånd. Nämligen att vi behöver skapa metoder för att förhindra övergrepp framöver och sätta stopp för andra övergrepp som pågår än idag. (T.ex mot funktionshindrade.) Där kan ett system med skadeståndskrav betyda mycket. Om man riskerar domstolsstraff, att bli prickad och att ens myndighet måste betala böter skärper även tjänstemännen till sig. Speciellt om man kombinerar det med nån sorts lag om skärpt tjänstemannaansvar, så man kan komma åt tjänstemän som agerar fel. Det måste få tydliga konsekvenser för tjänstemän och myndigheter som beter sig fel.
Genom att ge ersättningarna nu skapar vi precedens för att ge ersättningar även i framtiden.
Liberalism och barns rätt
Den liberala traditionen, som kommer från John Stuart Mill och andra tänkare, har alltid skilt mellan vuxna och barn. För vuxna gäller principen så lite tvång och regler som möjligt, men barn måste skyddas på ett annat sätt, menade John Stuart Mill. Mill var för skolplikt för barn, en princip som han menade skulle gälla vare sig föräldrarna ville att barnet skulle gå i skola eller inte. Anledningen var att samhället måste skydda barnets rättigheter som ”adult-in-being”, dvs som en som kommer att bli vuxen och erhålla samma medborgarrätt som vuxna. Av samma anledning var Mill för arbetsrättsliga regleringar i samhället med lagar om arbetstider för barn, detta oavsett vilka kontrakt som skrivits, och oavsett hur mycket föräldrar, samhälle eller privata intressen ansåg att barnet borde jobba.
Detta var 150 år sen. Liberalismen, och mänskligheten, har utvecklats en hel del sen dess. Idag är det barns rättigheter som egna subjekt, som egna individer som måste stå i fokus för debatten. Men jag vill betona att Mills tänkande om barns rätt som ”adults-in-being” faktiskt är mycket relevant än idag.
Barn har rätt till en bra skolgång, till hjälpmedel, socialtjänst, sjukvård, boende, och en trygg tillvaro, både som egna subjekt och som adults-in-being. Det är en garant för deras rätt som barn att slippa förtryck och deras framtida rätt som myndiga medborgare att HA SLUPPIT förtryck. Om vi tror på myndiga människors lika rättigheter och frihet så måste alla ha rätt till sådant som en bra skolgång, eller bra sjukvård och handikapphjälpmedel. Utan en sådan grundtrygghet blir allt prat om myndiga människors ”lika rättigheter” och ”frihet” bara tomma ord… eller ordbajseri för att prata ren svenska.
En rättighet utan möjlighet inte är en rättighet utan bara tomma ord. Ordet möjlighet betyder det som det står: att lika rätttigheter också innebär lika möjlighet att skaffa välstånd, utbildning, bostad, etc i ett modernt samhälle.
Vad bör man då göra?
Vi i Liberaldemokraterna har ett förslag om att skapa en barnbalk i lagboken. Det gillar jag. Barns rättigheter måste lyftas fram extra mycket eftersom de är ställda under förmyndarskap och ett sätt att hålla fram barns särställning är genom en barnbalk. Sen kan man dessutom införa barnkonventionen i lagen om man vill, eller formulera med egna ord vilka rättigheter barn har som barn och som kommande myndiga medborgare.
Ett förslag som kanske är extra aktuellt idag, som Liberaldemokraterna föreslår, är att barn ska ha rätt till egna juridiska ombud (på samhällets bekostnad) i alla tvister som rör dem. dagens debatt om fosterhems- och barnhemsbarnen visar betydelsen av detta. Vi måste se till att omhändertaganden som sker verkligen är befogade och att barns rätt till frihet, personlig utveckling och säkerhet tillgodoses.
Dessa ombud bör också få som uppgift att göras någon form av uppföljning. I debatten om barnomhändertagandena har det visat sig att just kontrollen efter ex. fosterhemsplaceringen har brustit. Om barnet fortsätter att ha ett juridiskt ombud ökar sannolikheten att man upptäcker vanvård. Dessutom är det ovärderligt vid vårdnadstvister.
En sak som ett ombud skulle kunna rätta till är missförhållandet att pappor i mindre utsträckning än mammor får vårdnaden av sina barn. Men givetvis måste förälders rätt till barn åtföljas av skyldighet. Föräldrar som inte tar ansvar för sina barn ska givetvis inte heller ha vårdnaden.
Även integritetskränkningar från polis och myndigheters sida mot barn måste stoppas. Det görs genom att höja barns juridiska status med en barnbalk. Polisen kan idag visitera, fängsla och utföra kissprover på barn utan medgivande av vare sig föräldrar eller att underrätta sociala myndigheter, och det anser vi är helt fel.
Speciella ungdomsdomstolar bör också införas så inte omyndiga ställs inför samma domstolar som myndiga.
Barnkonton är ett annat förslag vi lagt fram och som även andra debattörer, som Jan Rejdnell, pratat mycket om. Dvs att barnbidrag (etc) ska placeras på ett speciellt konto som inte räknas in i familjens övriga inkomster. Tanken är att dessa pengar ska hjälpa till att täcka barnets behov och en skälig levnadsstandard.
Vid indikation på att kontot ej fullt ut kommer barnet till nytta ska de sociala myndigheterna, om möjligt i samråd med barnet men alltid utifrån barnets förutsättningar, utse en ny lämplig förvaltare av kontot. Detta skulle trygga alla barns ekonomiska situation oavsett föräldrarnas ekonomiska nivå.
Skolorna. Liberaldemokraterna gillar valfrihet. Vi vill ersätta skolplikten med en läroplikt och därmed göra det lättare för friskolor och hemundervisning. Men även här gäller principen om barn som blivande medborgare. Regleringar och kontroll för att garantera att barns rättigheter tilgodoses (med ett minimum av ingripanden i skolans eller hemundervisares arbete) behövs. Dessutom anser jag att det behövs någon sorts kontaktpersoner i skolorna som barn kan prata med. Dessa får inte vara anställda av skolan och måste komma utifrån. Vid mobbing, t.ex, är det ofta så att mobbade barn inte ens vågar prata med skolkuratorer eftersom de är en del av skolans personal.
Barn-ungdom och vuxen. Vi föreslår dessutom att tre huvudsakliga nivåer införs för att juridiskt hantera sådant som straffmyndighet och annat. Dvs barn, ungdom och vuxen. Det betyder inte att alla rättigheter ska läggas just vid 13 och 18 år. 13 åringar anser jag inte vara mogna att köra moped, t.ex.
Barnhus. Dessutom är det en bra idé att ha speciella barnhus för barn som misshandlas eller utsätts för övergrepp.
Andra idéer. Det finns andra idéer. Men både idéerna i och utanför Liberaldemokraterna kan lätt infogas i de två koncepten: barnbalk och barnkonto.
Framtiden då… Jag har personligen några idéer också…
Sen anser jag personligen att frågan om ungdomars rättigheter kommer att dyka upp mer och mer i framtiden. Kravet på sänkt rösträttsålder lär säkert fler föra fram. Speciellt eftersom omyndighetsförklaringen togs bort 1989 vilket betyder att icke läs- och skrivkunniga psykiskt handikappade personer med en 5-6 årings mentala nivå får rösta men inte en 14 åring med en 20-årings mentala nivå.
Förr eller senare kommer sådant som det i exemplet ovan eller frågan om barns rättigheter, att leda till ett krav på sänkt rösträttsålder är jag övertygad om. Hittills har Liberaldemokraterna sagt att det ska vara 18års gränsen som ska gälla. Personligen av en annan åsikt och anser att man stärker barns rätt genom att sänka åldern för rösträtt.
Dessutom anser jag att tjänstemanna ansvaret måste kombineras med en sorts ”lex sarah” för tjänstemän. Dvs tjänstemän ska, på ett sätt som följer strikta regler, ha plikten och RÄTTEN att anmäla missförhållanden inom sina myndigheter.
Det behövs andra idéer också!
Jag ska läsa några rapporter som kommit ut det senaste året och återkommer i detta ämne. Men undrar. Vilka idéer har ni? Hur stärker vi barns rättigheter?
PS
Sen anser jag att det behövs en kommission för mänskliga rättigheter i Sverige också. Men det ämnet återkommer jag till separat.
- Frihetssmedjan: Varför lyssnade man inte på varningarna! 13 september, 2011
- Vanvårdsutredningen: vad gör vi nu? 12 september, 2011
- Fosterhemsbarnen och barnhemsbarnen sviks igen! 11 september, 2011
Jag har funderat lite över vilken guds- och människosyn personer som förespråkar aga har. Jag ska kika lite på det här. Men först argumenten för barnaga så som Pearl beskriver dem.
Michael Gajditza har skrivit om det här!
Tiotusentals barn har placerats på fosterhem eller institution. De flesta av dem har haft det bra, men VÄLDIGT många, alltför många, har haft ett helvete.
Demokrati 