Jag fick ett anonymt mail som gjorde mig arg. Så här stod det: ”Varför skriver du om arbetarnas rättigheter, du är ju liberal” samma anonyme skrev ”arbetare och handikappade får väl finna sig i marknadens spelregler, det är oliberalt att vilja styra marknaden till förmån för specialintressen”, och ”du är inte för frihet och är ingen liberal”…
Jag antar att jag fick mailet på grund av det jag skrev om personliga assistenters arbetsmiljö där jag vill att staten ska se till att alla assistenter får sina grundläggande rättigheter tillgodosedda på arbetsmarknaden.
Jag har hört det förr och blir fly förbannad när jag hör sånt här skitsnack! Jag vill maximera människors frihet och minimera staten, ingenstans har jag skrivit under nåt sorts papper med hemliga klausuler där jag måste definiera liberalism som ”företagarnas frihet”. Jag pratar om ALLA människors frihet, inte marknadens, de starkas eller företagens!
Det är sånt dravel som du skriver, bäste herr anonym som gör att folk blir sossar.
Vad är liberalismen för en ynklig idé om den inte kan garantera även arbetares rättigheter gentemot chefer och arbetsgivare? Vad är liberalismen för nåt impotent tjafs om inte den kan garantera funktionshindrades rätt, och sjukas rätt, till grundläggande säkerhet och trygghet.
Liberalism är inte en fråga om de starkas rätt. Liberalism är inte en fråga om rätten hos de med det bästa utbudet och rätten för de som är efterfrågade. Liberalism handlar inte om chefers och företagares rätt utan om ALLAS rätt!
Visst, om du vill kan du ju säga att jag inte är liberal, då… Men då var väl inte de liberaler som slogs för det sociala skyddsnätet eller för 10-timmars och 8-timmars arbetsdag inte liberala heller…
Alla människors maximala möjlighet till frihet är det viktiga för mig. Allt annat, företagande, utbudet och efterfrågan, kommunen, staten, kapitalet och fans moster är sekundära företeelser för mig. Om staten eller marknaden begränsar folks frihet kan man välja att stå på frihetens sida. Om regeringen eller arbetsgivare eller fackföreningar hindrar folks frihet kan man också välja att stå på frihetens sida. Jag väljer ALLTID friheten!
Demokrati 
Du är den bästa sortens liberaler. ❤
Här är en intreassant artikel om Adam Smith som Moralfilosof av Gunnar Fredrikkson (f.d. chefreradaktör på Aftonbladet)
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/kaket-eller-moralen
Tackar båda två!
Nackdelen med ditt resonemang är att du inte definierar frihet. Om man inte definierar frihet kan man vara allt från randian, timbroit, frihetsfrontare, eller moderat, till vänsterpartist, marxist-leninist eller radikalfeministisk ekologist.
Du definierar kort sagt ingenting av var du står. Du säger inte vilka värden du eftersträvar, mer än att du förespråkar frihet – men såväl Karl Marx som Ayn Rand förespråkar frihet, så det säger ingenting.
Sicket trams. Välkommen till moderaterna Jerlerup.
I Sverige har vi vänsterliberaler, mittenliberaler högerliberaler, sverigeliberaler och tokliberaler. Här behövs verkligen ytterligare ett liberalt parti som definierar vad det verkligen innebär att vara liberal.
För några år sedan hade vi kommunister såsom Kp, Kpmlr, p ,s ,v osv och nu har vi kommunister såsom Expo, Afa, vegetarianer, reclaim the street osv.
Vad skiljer liberaldemokrater från dessa andra kommunistvarianter?
Ni stöder Er ju uppenbarligen finansiellt på Expo.
Är det förenligt för liberaldemokrater att stöda sig på Expo?
Caspian. Frihet är att för mig det som i fysiken ibland kallas för frihetsgrader. Om du har en kula i ett rör och kulan bara kan gå framåt kan man lite förenklat säga att frihetsgraden är 1. I ett tyngdlöst vacuum kan frihetsgraderna vara oändliga eftersom kulan kan röra sig åt många olika håll.
Ju fler människor som kan leva i frihet, skapa sig ett ekonomiskt välstånd, utbilda sig, ju friare blir en nation.
Liv frihet, strävan efter lycka, frihet att kunna utveckla sig och att kunna skapa sig välstånd. (OBS! Inte att få välstånd men att KUNNA skapa sig det!)
ALLT som rör frihet är en balansgång mellan rätten att göra vad man vill, att skapa sig, Liv frihet, strävan efter lycka, frihet att kunna utveckla sig och att kunna skapa sig välstånd, och att ge upp delar av denna rätten för att hjälpa andra att kunna utveckla denna förmåga. Därav skatt och sociala skyddsnät.
Det handlar kort och gott om att maximera friheten, maximera det antal människor som kan leva fritt, göra vad de vill, utveckla sig och ha nån form av välstånd.
Man kan definiera detta som frihet från förtryck och tvång också.
Staten behövs för att ge maximalt antal människor maximal frihet.
Balansgången är också hur man skapar en så minimal stat som möjligt men maximerar möjligheten till frihet.
/T
Visst…. frihet definieras normalt sett som att göra som man vill utan inblandning från stater. men i många, VÄLDIGT många, fall leder sånt till mindre frihet. Extremfallet ser man i det sociala skyddsnätet. Utan sociala skyddsnät minskar friheten för MÅNGA. Utan nån form av reglering på arbetsmarknaden minskar många människors frihet också. För det är frihet att slippa TVÅNGET att utsättas för en usel arbetsmiljö, gifter och konstiga arbetssställningar. Det är frihet att slippa arbeta i en arbetsmarknad där man förväntas jobba 12 timmar om dagen eller 10 timmar om dagen och kanske har en veckas semester, som förr om åren.
Rent avtalsmässigt kan man ha total avtalsfrihet och på pappret ha haft 100% rätt att göra som man vill, men ändå vara helt ofri.
Som en funkis som inte får rätt till elrullstol eller datorer… Man kan säga åt denne: du är fri, du kan göra vad du vill, men ändå kan denne vara mindre fri än en slav.
Du kan alltså inte skilja på friheter och möjligheter i dina resonemang, varpå hela den liberala idétraditionen plötsligt blåses bort.
Det finns ett problem i att prata om frihet eftersom begreppet har så många uttolkningar. Även om det är ganska enkelt att definiera frihet negativt så blir det snabbt tydligt att det inte räcker till. Exempelvis är det svårt att argumentera för grundläggande sjukvård och utbildning utifrån ett negativt frihetsbegrepp – negativa rättigheter. Detta har man försökt lösa med positiva rättigheter.
Problemet med positiva rättigheter är att de är mer krävande att upprätthålla, det tillsammans med att det inte finns någon tydlig gräns för vad som kan räknas till en positiv rättighet. Resultatet är inflation i positiva rättigheter. Och det blir då i praktiken icke-fritt. Det är då man kan börja argumentera för att det är icke-liberalt med positiva rättigheter. Om man vill ha mer en negativ frihet men inte en inflation i positiva rättigheter så måste man bestämma sig för vad som är en rimlig positiv rättighet.
Jag anser att en användbar sådan avgränsning är autonomi. Rättigheter som leder till ökad autonomi för den enskilda individen är rättigheter. Detta är inte klart avgränsat och måste lösas från fall till fall genom att väga olika rättigheter mot varandra. Den som tror att det finns en enkel avvägning i varje fall är endast naiv.
Caspian:
Vi har tagit denna diskussion innan. Utan MÖJLIGHETEN att åka rullstol = ingen frihet!
En liberal debattör på 1870-talet (Frederick Douglas) var kritisk till hur myndigheterna i USA skött sig efter slaveriet avskaffades. Han sa så här ungefär.
”Vi bodde på en ö, helt i kontroll av slavägaren, utan förbindelse med fastlandet. Myndigheternas män sa till oss (slavarna) att ”nu är ni fria”. Sen gick de. Och där stod vi. Ägaren av ön kom till oss och sa, om ni vill ha mat och tak över huvudet så sluter ni ett avtal med mig. Vill ni låna min båt coh åka till fastlandet så får ni det, om ni köper tjänsten, det kostar bara fem årslöner.
Eller så kan ni försöka simma över, men akta er för krokodilerna.
Vi var blev fria men myndigheterna glömde att frihet är mer än några ord på ett papper.
Alltså blev de flesta av oss mer förslavade som fria än vi varit som slavar…”
= de blev fria formellt sett, men utan möjligheten att vara fria (ekonomiskt, socialt, legalt, utbildningsmässigt, etc) kunde de inte vara fria reellt heller.
Björn. Vi kanske skulle utreda vad vi menar med negativ rätt. men positiv rätt menar jag rätten att FÅ något. med negativ rätt rätten att SLIPPA något.
De båda versionerna av rättigheter går in i varandra.
För att slippa fattigdom, okunnighet, att vara förslavad pga handikapp, är både positiva och negativa rättigheter. Man får något och man slipper något, dvs tvånget att vara förslavad av sitt handikapp.
Det pratas mycket om att hålla begreppen i sär. men hur man kan det om man pratar om verkligheten.
Men hur funkar det i en stat med maximalt fokus på negativa rättigheter? Låt oss åter ta de funktionshindrade som exempel.
Om det INTE skulle finnas ett socialt skyddsnät skulle det betyda att samhället utövar TVÅNG! Då faller hela de negativa rättigheternas samhälle som ett korthus. För att inte se till att funkisar kan få frihet, och att de har en grundläggande rättighet till detta, betyder att man TVINGAR dem, man förslavar dem.
Därför är jag inte glad för begreppen positiv och negativ frihet, de går in i varandra.
Världen är kort och gott inte så enkel. Vi kan liksom inte undvika stater och lagstiftning och regleringar. Vill vi maximera antalet människor som är fria måste göra avvägningar mellan personers individuella frihet och statens makt, hela tiden.
/T
Så här ser jag på det:
En del säger att yttrandefrihet och äganderätt är rent negativa rättigheter.
– Men ändå har man under historiens gång gång på gång POISTIVT tilldelat grupper av människor dessa rättigheter. Slavar, kvinnor och nu senast under vår livstid funkisarna.
En del säger att yttrandefrihet och äganderätt är rent negativa rättigheter.
– Men då ser man bara hur det ser ut på pappret. I verkligheten måste man ÄGA något också, för att kunna utöva denna rätt, och man måste öppna munnen och säga något, för att få behov av yttrandefrihetslagen. Och då kommer vi återigen in på frågor som arbete, utbildning, hörapparater, socialt skyddsnät etc…
Visst kan vi titta enbart på rätten att äga och yttra sig som man vill. Men det är ju ganska ointressant om man är intresserad av människors frihet. Är man intresserad av frihet är det en ENORM skillnad om det är 10 personer eller 10 miljoner som kan ta del av en viss rättighet.
Därför anser jag att frihetsbegreppet. och liberalismen, hänger intimt ihop med begreppet MÖJLIGHET. Jag är inte socialist och vill inte ge ALLA jämlikhet. Ojämlikhet är bra. Menjag ser, frihetsmässigt, en styrka i att ge maximalt antal människor MÖJLIGHETEN att skapa sig välstånd eller skaffa sig utbildning. Möjligheten att bli medborgare (om vi pratar om funkisars rätt).
Och jag ser också värdet i ramar och enkla skyddsnät som gör att man inte kan falla till botten. Som ger dem, och deras familj, MÖJLIGHETEN till frihet även om något tillfälligt skulle gå fel.
Jerlerup: Jag tror vi håller med varandra.
Axén: 🙂
Pingback: Arbetarrätt var en gång i tiden en liberal profilfråga! « Sverige är inte världens navel!