Definitioner och taggtrådsstängsel…

Min tillhörighet rent liberalt har diskuterats en del. Själv anser jag att jag är liberal och att jag mest av allt lutar mot libertarianismen. Nån ren libertarian eller socialliberal ser jag mig inte som. Libertarianer anser att jag absolut inte kan vara libertarian, utan socialliberal, eftersom jag månar om rättigheterna för de som har det lite svårare också, och för barn och funktionshindrade och vill att staten ska garantera deras rättigheter. Socialliberaler å sin sida gillar inte att jag vill ha en liten stat och kallar mig ofta libertarian…

För några dar sen var jag med om nåt lustigt som är typiskt för mig.

Först damp det ner ett mail från min socialiberala vän.

Han och jag mailade om hur världen kan komma att se ut år 2150. Jag svarade med visioner om hur mänskligheten koloniserar rymden. Sen säger jag att jag tror att mänskligheten då mognat och skaffat fram ny teknik så att det inte finns några stater längre. ”När tror du vi kan avveckla staten”, frågar han. ”Inte i min livstid eller dina barns livstid”, var mitt svar. ”Typiskt dig, du är ju libertarian”, svarar han då, och tillägger att de för övrigt han ville bevisa genom min ”extrema” syn på kroppslig integritet, genom min syn på privatiseringar, och genom att jag ogillar det som kallas ”positiv rätt”.

”Du är en klockren libertarian”, skrev min socialiberale vän…

Sen en timme senare fick jag ett mail från min vän Caspian Rehbinder, som snarast lutar åt det libertarianska hållet… Där skriver han detta:

Ingenting du någonsin skrivit skiljer dig från en socialliberal – tvärtom är socialliberalismens utmärkande drag just vad du står för, att vissa positiva rättigheter (som rätt till hörapparat) är nödvändiga för att de negativa rättigheterna ska ha någon betydelse. Du är en klockren socialliberal, med precis de argument som socialliberaler i hundra år framfört mot den klassiska liberalismen helt enkelt! Så äkta det kan bli, på min ära.

Jag kunde inte hjälpa att jag skrattade lite då. Att både bli kallad klockren libertarian och klockren socialiberal på mindre än en timme…

Men det är lite typiskt mig, det ska jag medge!

Murar…

Vad är jag? Jag är en person som ogillar att bli definierad, som ogillar att sätta ideologiska murar och taggtrådsstängsel runt mig själv. Anledningen är enkel, väldigt enkel. Jag har varit en person som satt höga ideologiska skyddsmurar runt mig själv och delat in världen i saker som jag ansåg vara ”rätt” och ”fel”. Det har jag lämnat bakom mig nu, men just därför ser jag mig som gränsöverskridare.

Efter att ha lämnat det moralkonservativa tänkandet bakom mig blev kärnan i mitt tänkande den personliga integriteten. Alla vuxna ska givetvis ha rätt att leva sina liv som de vill, utan att någon påpekar för dem att de lever fel.

Och det är på den vägen det är.

Min liberalism

Jag anser inte att den s.k. ”klyftan” mellan libertarianer och socialliberaler är svår att överbrygga.

Den är svår om man pratar med ”socialliberaler” som vill styra och ställa med folks liv, som så många i Alliansen idag, Johan Persson t.ex, eller Beatrice Ask. De hatar libertarianer!

Och den är svår om det handlar om de utopiska libertarianer som vill avveckla staten här och nu. De är ungefär som de utopiska kommunisterna som vill ha revolution och avveckla den kapitalistiska staten på en eftermiddag. 

Men de flesta libertarianer är inte sådana. De flesta anser att en stat behövs på ett eller annat sätt, antingen under en övergång till det statslösa samhället, eller som en nattväktarstat.

Tanken med en nattväktarstat är att den ska skydda  individerna mot kränkningar av deras rätt till liv, frihet och egendom. Nattväktarstaten ska se till att individernas FRIHET FRÅN förtryck (gränser för vad man får göra, hot mot yttrandefriheten, hot mot det egna ägandet, mot kroppslig autonomi, etc) stärks, dvs att FRIHETEN TILL yttrandefrihet, egendomsrätt, etc garanteras så långt det är möjligt.

Själv anser jag  att det statslösa samhället kan och bör införas i framtiden. Men då pratar jag om en värld långt bortom allas livstid idag. En värld som börjat kolonisera rymden och som därför gjort staten onödig. En värld där tekniska hjälpmedel och uppfinningar gjort att många av dagens problem försvunnit.

Men vägen dit är lång och staten nödvändig idag.

Frihet till och frhet från

Det är ifråga om statens vara eller inte vara som libertarianer och socialliberaler tvistar. I detta sammanhang pratar man om s.k. positiva och negativa rättigheter. Man kan säga att positiva rättigheter är FRIHET TILL, dvs att man ger rätt till något. Negativa är FRIHET FRÅN; dvs att man inte får göra något eller slipper något, tex tvång.

Negativa rättigheter är en rätt som handlar om att individer ska lämnas i full frihet så länge de inte skadar andra individer eller försöker begränsa andra individers frihet. Negativa rättigheter ålägger på dig en sorts plikt… Plikten att lämna folk ifred att leva sina egna liv. Yttrandefrihet, organisationsfrihet, egendomsrätt är typiska negativa rättigheter.

Positiva friheter handlar om att hjälpa folk. FRIHET TILL. Arbetarrätt, rätt till skola, sociala skyddsnät etc är positiva rättigheter. Man GER rätter.

Libertarianen håller hårt vid att de negativa rättigheterna är statens enda legitima grund, medan socialliberalen gärna kramar de positiva rättigheterna. Libertarianen är ofta mot skatt medan socialliberalen för skatt, tex.

Men verkligheten är inte så svart och vit. Socialliberaler använder ofta argument om negativa rättigheter och libertarianer ofta positiva rättsargument. Men libertarianen använder bara positiva rättsargument för att rättfärdiga skydd för negativa rättsargument.

Låter krångligt? Häng med ett tag till bara…

Johan Norberg

Låt oss analysera detta lite närmare. Yttrandefrihet…

Man kan betrakta yttrandefrihet på två sätt. Å ena sidan som FRIHET FRÅN, men också som FRIHET TILL. Dvs att man har rätt att säga vad man vill utan att någon (individer eller staten) försöker kväsa denna rättighetet. Det gör att även libertarianen ofta pratar om en FRIHET TILL något som staten ska garantera.

Libertarianska partiet i USA ser på yttrandefriheten så:

We defend the rights of individuals to unrestricted freedom of speech, freedom of the press and the right of individuals to dissent from government itself. …

Johan Norberg, vars bok om FN:s stadga om de mänskliga rättigheterna (Rättigheter) anses som ett libertarianskt svenskt standardverk om rättigheter använder samma ord i sin bok. Jag ska citera lite längre stycken ur den. Först detta:

De 21 första rättigheterna är klassiska rättigheter i den västerländska, liberala traditionen. De förklarar att människan har rätt till frihet, politisk medbestämmanderätt, likhet inför lagen, rättssäkerhet, integritet, fri rörlighet, äganderätt och tanke-, samvets-religions- och tryckfrihet. De förbjuder slaveri, tortyr, diskriminering, godtyckligt fängslande och retroaktiva straff. Vi kan kalla dem frihetsrättigheter. Ibland kallas de ”negativa rättigheter” eftersom de ger folk en negativ skyldighet; att inte inkräkta på andras frihet, att låta andra vara i fred.

Johan skiljer mellan dessa FRIHETER TILL och andra FRIHETER TILL. Han fortsätter:

Men FN-deklarationen tar inte slut där. Den har totalt trettio artiklar, och bland de nio som följer finns rättigheter av ett helt annat slag än de tjugoen första. Artikel 22–27 räknar upp olika saker som människor behöver för att kunna leva ett bra liv, och förklarar att de har rätt att kräva dessa: social trygghet, en levnadsstandard som inkluderar föda, kläder, bostad, hälsovård, gratis undervisning, rätt till arbete, begränsad arbetstid, lagstadgad semester med bibehållen lön, rätt att njuta av konst och få tillgång till vetenskapens förmåner, trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom och ålderdom. Dessa sju artiklar har en helt annan funktion än rätten till frihet, de kan bara respekteras om någon aktivt förser rättighetsinnehavaren med sjukvård, bidrag, arbete osv. Eftersom sådana rättigheter ger andra positiva förpliktelser kallas de ibland ”positiva rättigheter”, eller välfärdsrättigheter.

Den uppmärksamme ser att Johan Norberg gör något intressant här. Han försvarade nyss negativa rättigheter genom ett positivt argumentationssätt. Yttrandefriheten var en FRIHET TILL yttrandefrihet.

Vidare…

Rätten till frihet är ett skydd av individen och hennes handlingar – dvs de skyddar något som individen har eller skulle ha om inte andra människor ingrep i hennes liv. Välfärdsrättigheter ger tvärtom individen rätt till någonting som hon inte har, och inte skulle ha om inte andra ingrep…

Vad betyder då detta i verkligheten kan man fråga. Mer från Johan Norberg.

Frihetsrättigheterna medför en negativ skyldighet för människor att avhålla sig från vissa kränkande handlingar, välfärdsrättigheterna en positiv skyldighet, att betala och ge oss det vi behöver. Frihetsrättigheter handlar alltså om processer, medan välfärdsrättigheter handlar om resultat. De förra begränsar vad vi får göra mot varandra när vi strävar efter våra mål, men de garanterar inte på något vis att vi skall lyckas med att nå dem. De senare säger att vi skall få sträva efter att förtjäna en viss inkomst eller ett visst resultat, men inte att vi faktiskt skall lyckas. Välfärdsrättigheter säger tvärtom att vi skall få de saker vi tycker att vi behöver – socialförsäkringar, sjukvård eller arbete – om vi inte kan eller vill skaffa dem på egen hand. De garanterar kontroll över helt olika saker: Frihetsrättigheter säger att vi har rätt att bestämma hur vi skall handla, men garanterar inte att vi skall nå ett visst resultat. Välfärdsrättigheter innebär att vi inte har rätt att bestämma hur vi själva skall handla, eftersom vi skall tvingas ge andra vad de behöver. Men samtidigt garanterar de att vi skall få det vi anses behöva, av andra. Frihetsrättigheter ger oss kontrollen över våra egna beslut och handlingar, välfärdsrättigheter ger andra kontrollen över vissa av våra handlingar…

Dilemmat

Det är här vi kan börja se dilemmat.

Libertarianen, liksom socialliberalen, lutar sig också mot positiva rättigheter, dvs FRIHETEN TILL (även om de inte alltid gillar att se det som positiva rättigheter). Varför gör de det?

Jo, det hänger ihop med att verkligheten inte är sån att man bara kan lämna alla i fred och då löser allt sig till det bästa. Det finns brottslingar som vill begränsa din frihet. Det finns maffior. Det finns folk som vill täppa igen truten på dig om du har fel åsikt.

Därför behövs en nattväktarstat som garanterar folk dessa friheter. Dvs som garanterar folks FRIHET TILL tex egendom och folks FRIHET FRÅN tjuvar. Man har RÄTT TILL rättegång och RÄTT TILL att söka hjälp hos polis, och därmed RÄTT TILL att slippa drabbas av kriminella.

I praktiken är det så att även en nattväktarstat grundas på positiva rättigheter att ge ”individen rätt till någonting som hon… inte skulle ha om inte andra ingrep”…

Låter bistert? Kanske. Men anledningen till att många libertarianer är för en stat och för vissa skatter är för att de faktiskt insett att det här med friheter inte är så lätt. Utan en stat skulle väldigt lätt brottslingar kunna köra över våra individuella friheter.

Den rena utopiska libertarianismen bryr sig bara om negativa rättigheter. Alla ska få göra vad de vill och staten ska bort. Men så snart man pratar om en stat överhuvudtaget måste man blanda in begreppet FRIHET TILL, dvs det paradoxala att positiva rättigheter behövs för att skydda negativa rättigheter.

Det är här möjligheterna kommer in… Det finns nämligen en sak som Johan Norberg missar i diskussionen om rättigheterna, MÖJLIGHETERNA.

Möjligheter

Rättigheter handlar inte om att alla SKA GÖRA något utan om att ge MÖJLIGHETERNA till att göra något.

Yttrandefrihet innebär inte att alla SKA säga vad de vill. Yttrandefriheten innebär, paradoxalt nog, att man har rätt att gå med i en sekt och ALDRIG säga vad man vill! Men alla ska ges/ha RÄTTEN TILL att KUNNA säga vad man vill dvs ges/ha MÖJLIGHETEN att säga vad man vill.

Yttrandefriheten som rättighet kan inte stå för sig själv. Om inte det finns lagar mot personhot, mot tjuvar, utpressning och banditer funkar inte lagen. Att ha RÄTTEN att säga vad man vill om man inte har MÖJLIGHETEN till det är ju inte mycket värd, eller hur?!

Om man lever i en värld med olika maffiagrupper som hotar att skjuta skallen av dig om du inte gör som de säger så är ju faktiskt inte yttrandefriheten mycket värd, eller hur?

För libertarianen ingår yttandefriheten i ett sorts paket, kan man säga. Den friheten kan inte funka för sig själv bara utan funkar bara ihop med andra lagar, och ihop med en polis och ett rättsväsende som är statligt. (Och kom ihåg att jag fortfarande pratar om de libertarianer som är för en stat. De libertarianer som är mot staten helt ser inte ens ett behov av lagar eller polis för att trygga yttrandefriheten.)

Det handlar om att GE MÖJLIGHETEN till yttrandefrihet… Något som tangerar väldigt nära begreppet positiva rättigheter…

Funkisar

Det är här man hittar det som gör att man kan upphäva många av skillnaderna mellan libertarianer och socialliberaler.

Hur ska man definiera begreppet rättighet. Betyder det att man har RÄTT TILL och SKA få/eller tvingas göra något, hur man än gör. Eller betyder rättighetsbegreppet att man ska ges MÖJLIGHET och att i övrigt ska inget annat göras?

Här har vi ett etiskt dilemma som är intressant. För det finns stora grupper i samhället som inte har möjlighet till frihet utan att de får hjälp på något sätt. Sjuka, fattiga, barn, funktionshindrade…

Funkisarna, de funktionshindrade, vill jag koncentrera mig på i denna diskussionen men jag hade lika gärna kunnat prata om barn eller långtidssjukskrivna.

En CP-skadad med talsvårigheter var dömd till ett liv ensam i en säng för 50 år sen. Idag kan denne med modern teknik och personliga assistenter förflytta sig och delta i samhällslivet som alla andra. Men det kostar. MASSOR! Och hjälp att skaffa sig den tekniska utrustningen kan de bara få på tre sätt. Antingen genom sina föräldrar (om de är miljonärer), eller genom välgörenhet eller genom en statlig eller kommunal hjälp.

Många libertarianer skulle avvisa tanken på att staten/kommunen ger hjälp till dem detta som ”positiv friheter”. Det innebär ju att en stat måste ta in skatt (ta från andra) bara för att ge till funkisen. Det ogillar många libertarianer.

Men de ogillar detta därför att de inte ser att man kan garantera funkisars rättigheter som libertarianerna vill garantera yttrandefriheten, dvs som ett försvar av negativa rättigheter.

Jag återvänder till Johan Norberg.

Rätten till frihet är ett skydd av individen och hennes handlingar – dvs de skyddar något som individen har eller skulle ha om inte andra människor ingrep i hennes liv. Välfärdsrättigheter ger tvärtom individen rätt till någonting som hon inte har, och inte skulle ha om inte andra ingrep…

Verkligheten är inte så svart- och vit… Väldigt många funkisar har inga rättigheter alls om inte andra ingriper. Noll, zero, nihil!!

Funkisens rätt till liv, yttrandefrihet, egendom och all annat vackert som libertarianer är för blir lika meningslös som den rätt till yttrandefrihet som en person med en pistol riktad mot sin tinning har, om inte funkisen får en MÖJLIGHET att använde denna frihet.

Därför står inte vissa grundläggande positiva åtgärder för att skydda ALLAS negativa rättigheter i strid mot libertarianismens syn på en nattväktarstat. Tvärtom! Precis som positiva åtgärder irl behövs för att skydda ytttrandefrihet och egendomsfrihet behövs positiva åtgärder för att skydda funkisars rätt till liv, frihet och egendom.

Det är en enorm skillnad mellan att säga att alla SKA ha rätt till tex välfärd och att mena att alla ska ges MÖJLIGHET att skapa sig välfärd. Samma skillnad som mellan att alla SKA säga sin mening och att alla ska ges MÖJLIGHET att säga sin mening.

Många funkisar har som sagt varken möjlighet till att yttra sig överhuvudtaget, eller att ens leva, utan stöd.

Jag fortsätter att citera Johan Norberg:

Om min rätt till välfärd innebär att andra skall tvingas att förse mig med det jag behöver, blir varje persons rätt ett anspråk på andras tid, energi, tankekraft och egendom. Det vill säga varje rätt är ett hot mot alla andra, och därför uppfattas rättigheter inte längre som ett skydd.

Han glömmer en sak… Om inte folk kan yttra sig fritt, utan att en stat (med polis) ger folk den rätten, och staten inte ingriper för att trygga yttrandefriheten så utövar staten indirekt TVÅNG mot folk, genom att INTE ingripa.

På samma sätt: om inte folk överhuvudtaget KAN skapa sig välfärd alls utan stöd, så har de inte heller i praktiken rätt till det, och staten utövar indirekt tvång mot dem genom att INTE ingripa.

Välgörenhet?

Nu protesterar säkert många och säger: men välgörenheten då?

Kan inte funkisar få hjälpmedel via välgörenhet. Folk är ofta beredda att ge massor. Om de får behålla mer pengar i plånboken så kanske de vill ge mer?

Låt mig citera Johan Norberg igen:

Men verkliga rättigheter är inte något som vi måste köpa med plikter och uppoffringar. Det är något som vi, kort sagt, har rätt till. Det man har rätt till behöver man inte köpa, vare sig med tacksamhet eller med skyldigheter

Om en funktionshindrad CP-skadad ska ha RÄTTIGHETEN att yttra sig, äga saker, och att leva överhuvudtaget måste man ge dem också MÖJLIGHETEN till liv, frihet och egendom.

Precis som Johan skriver är det ingen frihet om man måste tigga och be om friheten.

Johans ord gäller för funkisarna. Johan skriver väldigt bra, faktiskt. Liv är något alla har rätt till, punkt slut!

Välgörenhet är bra. Men är man beroende av välgörenhet så har man ingen RÄTT till det. Precis som den tänkta personen som bor i ett kvarter som maffian styr, och som lever mot pistolen riktad mot pannan, inte heller har egentlig RÄTT till frihet om denne tvingas be den lokala maffiabossen om lov först innan denne t.ex. yttrar sig.

I en liberal stat behövs också välgörenhet men poängen med att en stat garanterar ALLAS rätt till liv även funkisens) är att man inte blir beroende av välgörenhet. Man kan gå ett steg till och be om hjälpen från staten. Precis som personen i maffians våld , i mitt tänkta exempel, kan kräva sin rätt att yttra sig fritt (= slippa maffians övervåld) från polis och myndigheter.

Jag fortsätter att citera Johan Norberg:

Att rättigheter är universella betyder att de gäller lika för alla, och universaliteten går i båda riktningarna: alla åtnjuter rättigheterna och alla måste respektera dem. Om jag har rätt att inte bli dödad och att inte bli misshandlad har alla människor en förpliktelse att avstå från att döda eller skada mig. Det spelar ingen roll vem man är eller var man bor, om man är lång eller kort, man eller kvinna, jude eller grek. När det gäller mänskliga rättigheter har alla människor lika rättigheter och alla har en skyldighet att respektera andras rättigheter. Om jag blir tvångsförflyttad eller misshandlad av polisen eller av ett rövarband är det mycket tydligt vem det är som har kränkt mina rättigheter.

Exakt! Och om den CP-skadade inte kan leva, yttra sig eller röra sig därför att denne inte får stöd gäller exakt samma sak som Johan skriver. Dennes rättigheter kränks då lika mycket som dina, mina eller Johans om vi skulle tvångsförflyttas eller misshandlas av polisen!

Hörselskadade

När jag var i USA 1992 mötte jag en dag en uteliggare som tittade med stora ögon på mina hörapparater och med tårar i ögonen sa: ”om jag hade haft en sån som ung hade jag sluppit det här”…

2003 var jag i USA igen och passade på att kolla med folk där hur läget är. En aktivist för hörselskadades rättigheter sa att 10-15% av uteliggarna var gravt hörselskadade. (Mot ca 0,5 – 1% av befolkningen i övrigt).

De fick inte hörapparater som välgörenhet som barn, och hade föräldrar och fick därför inte MÖJLIGHETEN att skapa sig välfärd, skaffa arbete,utbilda sig eller nåt som vuxna.

Det är skillnaden mellan att alla SKA ha rätt till något och rätten att HA MÖJLIGHETEN till något. Har man möjligheten att skaffa sig hörapparat själv ska staten inte blanda sig in. Men för de som INTE har det måste staten garantera hörapparater.

I min värld är det självklart att alla ska ha möjligheten att skaffa sig välstånd, arbete etc… Om man inte har MÖJLIGHET att skaffa sig välfärd eller arbete är man inte fri. Då begränsar något denne människas  rätt till frihet och liv och egendom och det är inte bra!

Jag vill ha en liten stat… Men en liten stat är inget självändamål. Jag menar, ska man begränsa folks rätt till frihet bara för att staten ska vara liten? Som om ändamålet helgar medlen, typ!

Bortom skillnaden mellan libertarianer och socialliberaler

Det finns alltid risker med att att föra en sak till extremen.

Libertarianer som hårddrar sina argument och glömmer att frihet utan möjlighet att utöva friheten är ofrihet, riskerar alltid att förvandla rätten till liv, frihet och egendom till de starkas rätt.

De rena socialliberalerna å sin sida riskerar jämt och ständigt att gå för långt. Att de i sin strävan att hjälpa de fattiga och utsatta går för långt och ersätter strävan efter folks MÖJLIGHET att skapa sig ett bra liv med en strävan at GE folk ett bra liv, dvs att alla SKA HA ett bra liv.

Skillnaden mellan de olika synsätten är stor. Som jag sa om yttrandefrihet. Alla ska ha MÖJLIGHET att prata fritt. Men det betyder inte att  alla MÅSTE (dvs SKA) säga allt om allt. Det betyder inte heller att poliser måste skydda folks rätt att säga vad de vill, på plats, även där ingen polis behövs och inget hotar individens rätt att säga vad denne vill.

Att garantera rätten till något betyder inte att staten ska ge alla det, enbart de som inte kan få det på annat sätt, man ska garanteras hjälp!

Om en stat behövs kommer man per automatik in på frågan om vad man ska ha staten till. Är en stat bara av ondo? Något nödvändigt ont? Eller finns det något positivt med en stat? Är det bara av ondo att poliser garanterar folks yttrandefrihet, eller är det något positivt också?

Johan Norberg skrivier:

Så frågan vad man skall med yttrandefrihet och äganderätt till om man svälter kan faktiskt besvaras med att man ogiltigförklarar frågan. Folk svälter i allmänhet inte, just därför att de har yttrandefrihet och äganderätt. Det är alltså inte rätten till mat, utan rätten till frihet som gör att folk inte svälter. Livsmedel och andra nyttigheter uppstår nämligen inte för att man dikterar att någon har rätt till dem, de kan bara uppstå genom att vissa andra människor producerar och förmedlar. För att den processen skall uppstå krävs inga särskilda maträttigheter, och det kräver inte att alla producerar mat. Men frihet kan bara råda om alla avhåller sig från att kränka den, det vill säga om den skyddas som en rättighet.

Jag  håller med. Men med den lilla, viktiga skillnad, att de negativa rättigheterna för barn och folk som har det besvärligt måste skyddas ALLA har rätt till liv frihet och egendom, inte bara de starka utan även folk som behöver hjälp för att kunna utöva sin rätt till liv, frihet och egendom.

Det är här man hittar sätten att överbrygga skillnaderna mellan libertarianer och socialliberaler. Man kan försöka garantera ALLAS rätt till det som libertarianer ser som det viktiga, dvs de negativa rättigheterna. Man kan utsträcka de POSITIVA skydd för människors frihet (stött av staten och med stöd av skatter) som även libertarianen vill ha för att skydda RÄTTEN TILL yttrandefrihet, för att även skydda barns rätt, sjukas rätt och t.ex. funktionshindrades rätt.

Ja, det betyder gränsdragningar. Världen är inte svart och vit. Vill man garantera allas rättigheter måste man sluta tänka svart- och vitt och börja se hur verkligheten ser ut och fundera över var gränserna ska gå mellan frihet och statliga garantier. Och handlar det om allas rätt, måste man börja gå in evidensliberalt och se var staten behöver gå in för att garantera friheten, och hur man minimerar insatsen.

Många libertarianer opponerar sig mot att jag väldigt medvetet säger att jag ser mig som libertarian också. Men det är libertarianernas argument om negativa rättigheter som jag gjort till mina. Om man automatiskt är socialliberal om man menar att ALLA invånare i en stat ska ha möjligheten till liv frihet och egendom, så är det nåt allvarligt fel… 🙂

PS

För övrigt tilltalar vänsterlibertarianismen mig mycket. För företag är liksom stater mänskliga skapelser som lätt skapar problem, speciellt då de blir stora och klumpiga!