Med hänvisning till individens rätt att slippa förtryck, till och med då de av nödtvång slutit avtal som tillåter viss form av förtryck, tog liberalerna för 100 – 130 år sen en strid för arbetares rättigheter. Då var det en liv och dör fråga för många. Arbetare hade i princip inga skydd eller rättigheter. Men även än idag finns problem. Jag jobbar som personlig Assistent och har haft stor insyn i gatuförsäljarnas bransch och ser vad som lätt kan hända då man släpper allt fritt. Rövhålen kör över folk, vinner pengar på det och tvingar resten av marknadens aktörer att hänga med i en viss riktning, vare sig de vill det eller inte.
På det svarade Fridtjuv Berg redan 1893 så här:
För högern var Socialister och Liberaler samma sak, och de "stal" från bönder och de rika eftersom de ville ha 8 timmars arbetysdag.
»Man hör understundom påstås att arbetaren icke skulle vara i behov av något särskilt skydd, enär han i den ekonomiska tävlingskampen vore väsentligen likställd med arbetsgivaren. Den senare vore vid utbjudandet av sina varor beroende av tillgång och efterfrågan. För jämlikhetens och opartiskhetens skull borde därför även arbetaren vara beroende av samma faktorer vid utbjudandet av sin vara, arbetet, och staten borde ej på något sätt lägga sig emellan till hans förmån.
Detta resonemang faller emellertid inför det faktum att arbetet är en vara av helt annan natur än alla övriga varor. Den är för det första oupplösligen bunden vid sin källa, arbetskraften. Att sälja sitt arbete är att för viss tid sälja nyttjanderätten till sin person och herraväldet över allt vad därmed sammanhänger. För det andra är nämnda vara arbetarnas enda uppehåillsmedel, vadan den icke kan hållas tillbaka i avvaktan på prisstegring, utan måste säljas till vad pris som helst, ända ned till existensminimum.
Det står visserligen arbetaren ‘fritt’ att antaga eller förkasta de villkor, som bjudes honom, men ifall han skulle bestämma sig för det senare, står det honom icke fritt att ej svälta ihjäl.»
Fridtjuv Berg (1893) LIBERAL
Jag vet inte hur ofta en del liberaler sagt att ”det inte är liberalt” att vara för arbetarrätt. Att en liberal måste vara mot lagar om arbetstid, arbetarskydd, semester och liknande.
Jag hamnade in i den diskussionen senast då jag reagerade mot Johan Norbergs artikel om att man borde ta bort lagarna om rätt till semester, med hänvisning till att det var så bra i USA. Då kallade en del min kritik för icke-liberal och att jag var Socialdemokrat egentligen. Då log jag för mig själv och tänker på Sven Adolf Hedin.
De första liberalerna beskylldes av Högern för att vara ”smygsocialister” eftersom de var för fackföreningar och arbetarrätt och samhälleligt GEMENSAMMA åtaganden för folks väl och ve. Liberalen Sven Adolf Hedin besvarade det bra på sin tid. Redan på 1870-talet la han fram motioner om arbetarrätt i riksdagen.
Om omsorgen av de fattiga, är socialism, är jag gärna socialist sa ”nyliberalen” Hedin i rilksdagen 1884. Jag är inte rädd för Socialism sa han, samhället är i så fall fullt av socialism, det ”har så varit och skall så förbliva”. Vad är fattigvård annat än socialism om det är så, frågade han. Ska Socialisterna vara de som har ensamrätt på empati med de som far illa? Då är jag med stolthet socialist! men jag tror inte det, sa han, jag tror att man kan vara liberal också.
Det var modigt sagt!
Jag har skrivit mycket på detta ämne:
Ska vänstern ha ensamrätt på empati?
Liberalerna och arbetarrättten
Högern och avtalsfriheten på arbetsmarknaden, samt ärkekonservatismen
Demokrati 
Det mest motsägelsefulla med ”modern” liberalism är att utgångspunkten är att det är fel för arbetstagare att agera kollektivt för att värna sina intressen och alltid rätt för arbetsgivare och kapitalägare att göra samma sak.
Kanske inte så konstigt eftersom det är dom senare som betalar skolningen.
Torbjörn!
Självklart är det liberalt att förespråka arbetsrätt och andra former av regler och förordningar på arbetsmarknaden och på andra områden i samhället. Skillnaden mellan marknadsekonomi och kapitalism är att inom marknadsekonomin så förväntas staten (samhället) sätta upp lagar, regler och förordningar som alla individer, företag och organisationer förväntas följa och som är överordnade allt annat. Inom den råa kapitalismen så finns inga sådana begränsningar, där gäller enbart pengens lagar. En god liberal förordar marknadsekonomi, inte rå kapitalism!
Nyliberalism på slutet av 1800-talet är inte detsamma som nyliberalismen som spred på 1980-talet. Den gamla nyliberalismen är detsamma som socialliberalismen, fast innan socialliberalismen fick sitt namn.
Det du citerar, Torbjörn, är alltså ett typiskt socialliberalt resonemang. Vad vill du bevisa med det? Att socialliberaler är för arbetsrättslagstiftning? Det är ingenting nytt. Att begreppet ”liberaler” innefattar även socialliberaler? Inte heller det är någonting nytt.
I grunden är det ett marxistiskt resonemang med en liberal terminologi. Vilket alltså inte behöver vara fel – allt som kommer från Marx är verkligen inte dumt. Men jag förstår inte alls vad du vill föra fram med det här citatet.
Har någon någonsin sagt att socialliberaler inte kan vara för arbetsmarknadsregleringar?
Det fanns ingen nyliberalism i slutet på 1800 talet.
Den är skapad efter kriget som en motkraft mot faktisk liberalism och socialism och den har som enda syfte att tjäna dom särintressen som utgörs av kapitalägare och företag.
Nyliberalers primära uppgift åt sina hussar är att agitera MOT att husses motpart organiserar sig kollektivt.
Att begreppet ”liberaler” innefattar även socialliberaler? Inte heller det är någonting nytt.
—————————————————————–
Nej det är inte alls nytt liksom det inte är nytt att nyliberaler inte anser att socialliberaler är liberaler.
Det är med all sannolikhet det Jerlerup syftar på.
Trolla nu vidare Caspian.
Pingback: Liberalism och humanism under kristider! « Sverige är inte världens navel!