Arbetarrätt var en gång i tiden en liberal profilfråga!

Posted on augusti 6, 2011

6


Med hänvisning till individens rätt att slippa förtryck, till och med då de av nödtvång slutit avtal som tillåter viss form av förtryck, tog liberalerna för 100 – 130 år sen en strid för arbetares rättigheter. Då var det en liv och dör fråga för många. Arbetare hade i princip inga skydd eller rättigheter. Men även än idag finns problem. Jag jobbar som personlig Assistent och har haft stor insyn i gatuförsäljarnas bransch och ser vad som lätt kan hända då man släpper allt fritt. Rövhålen kör över folk, vinner pengar på det och tvingar resten av marknadens aktörer att hänga med i en viss riktning, vare sig de vill det eller inte.

På det svarade Fridtjuv Berg redan 1893 så här:

För högern var Socialister och Liberaler samma sak, och de "stal" från bönder och de rika eftersom de ville ha 8 timmars arbetysdag.

»Man hör understundom påstås att arbetaren icke skulle vara i behov av något särskilt skydd, enär han i den ekonomiska tävlingskampen vore väsentligen likställd med arbetsgivaren. Den senare vore vid utbjudandet av sina varor beroende av tillgång och efterfrågan. För jämlikhetens och opartiskhetens skull borde därför även arbetaren vara beroende av samma faktorer vid utbjudandet av sin vara, arbetet, och staten borde ej på något sätt lägga sig emellan till hans förmån.

Detta resonemang faller emellertid inför det faktum att arbetet är en vara av helt annan natur än alla övriga varor. Den är för det första oupplösligen bunden vid sin källa, arbetskraften. Att sälja sitt arbete är att för viss tid sälja nyttjanderätten till sin person och herraväldet över allt vad därmed sammanhänger. För det andra är nämnda vara arbetarnas enda uppehåillsmedel, vadan den icke kan hållas tillbaka i avvaktan på prisstegring, utan måste säljas till vad pris som helst, ända ned till existensminimum.

Det står visserligen arbetaren ‘fritt’ att antaga eller förkasta de villkor, som bjudes honom, men ifall han skulle bestämma sig för det senare, står det honom icke fritt att ej svälta ihjäl.»

Fridtjuv Berg (1893) LIBERAL

http://sv.wikipedia.org/wiki/F​ridtjuv_Berg

Jag vet inte hur ofta en del liberaler sagt att ”det inte är liberalt” att vara för arbetarrätt. Att en liberal måste vara mot lagar om arbetstid, arbetarskydd, semester och liknande.

Jag hamnade in i den diskussionen senast då jag reagerade mot Johan Norbergs artikel om att man borde ta bort lagarna om rätt till semester, med hänvisning till att det var så bra i USA. Då kallade en del min kritik för icke-liberal och att jag var Socialdemokrat egentligen. Då log jag för mig själv och tänker på Sven Adolf Hedin.

De första liberalerna beskylldes av Högern för att vara ”smygsocialister” eftersom de var för fackföreningar och arbetarrätt och samhälleligt GEMENSAMMA åtaganden för folks väl och ve. Liberalen Sven Adolf Hedin besvarade det bra på sin tid. Redan på 1870-talet  la han fram motioner om arbetarrätt i riksdagen.

Om omsorgen av de fattiga, är socialism, är jag gärna socialist sa ”nyliberalen” Hedin  i rilksdagen 1884. Jag är inte rädd för Socialism sa han, samhället är i så fall  fullt av socialism, det ”har så varit och skall så förbliva”. Vad är fattigvård annat än socialism om det är så, frågade han. Ska Socialisterna vara de som har ensamrätt på empati med de som far illa? Då är jag med stolthet socialist! men jag tror inte det, sa han, jag tror att man kan vara liberal också.

Det var modigt sagt!

Jag har skrivit mycket på detta ämne:

Ska vänstern ha ensamrätt på empati?

Liberalerna och arbetarrättten

Högern och avtalsfriheten på arbetsmarknaden, samt ärkekonservatismen