Fremskrittspartiet och dilemmat med liberal fascism

Man debatterar det norska valet just nu. Jag tillhör de som ogillar att Högern satt sig i en regering med Fremskrittspartiet. Det är farligt och något som ska krtiseras. Fremskrittspartiet är kanske att betrakta som ”fascism-light” eller ”rasistparti-light” men är ändå rasistiskt.

Partiet är ett exempel på något som är ganska vanligt i USA. Det är en allians mellan ultraliberala krafter och socialkonservativa krafter. De socialkonservativa är oftast starkt rasistiska, vilket är samma fenomen som i USA. Libertarianer och socialkonservativa i förening, så bildades FrP. Denna mix mellan prat om individuell frihet och befrämjande av ”norskhet” och ”traditionella värden” finns i partiet än idag.

Det där har jag aldrig förstått. Hur kan man kalla sig liberal och fritt och villigt hoppa i säng med rasister?

Fast det är egentligen ganska enkelt. Socialkonservativa är också mot statens stora makt och vill gärna lämna beslut till individen. Det gör att socialkonservativa gärna också pratar om en fri marknad och annat som får det att vattnas i de liberala munnarna.

Det finns två sorters liberaler. De som aldrig kan tänka sig sitta ner tillsammans med rasister, inte ens om rasisterna erbjuder den friaste marknaden i världen, och de som gärna kastar bort alla principer och sätter sig ner med rasister och accepterar en del förbud mot invandring och ”främmande kulturer” och kanske även lite lagar mot homosexualitet, bara de får sin älskade fria marknad.

Det finns sådana ”liberaler” i Sverige också som gärna predikar individens frihet men den friheten inkluderar inte friheten att t.ex. bära hijab.

Fremskrittspartiet bildades som extrema islamhatare. Carl I Hagen var mer extrem än svenska Sd är idag. Partiet har sedan dess utvecklats till att mer prata om radikal islamism. Där skiljer sig Sd pch Frp. Sd pratar om islam som ett hot medan Frp fokuserar på radikal islamism. Men eftersom Frp jämställer att bära hijab med radikal islamism kan man förstå att Frps hållning är en aning kluven. Att partiet tolererar att framträdande politiker hetsar mot muslimer utan att dessa politiker sparkas talar, och samarbetar med en rasistisk tankesmedja, också sitt tydliga språk.

Partiet är mot invandring. men inte av ekonomiska skäl utan även av kulturella skäl. Partiet pratar gärna om norskhet. Prat om norskhet i kombination med hets mot ”de andra” (utpekande av syndabockar som hotar norskheten) är faktiskt tecken på fascism.

INTEGRERING

Det er en forutsetning for integrering at innvandrerne tilegner seg det norske språk, og deltar i det norske samfunnet. Det må stilles krav om integrering for å få opphold og senere statsborgerskap. (Se også: Asylsøkere, flyktninger, familiegjenforening, integrering).

FLYKTNINGER

Det mest naturlige er at flyktninger får tilflukt i sine nærområder. Norge bør begrense inntaket av flyktninger og innvandrere fra områder utenfor vår kulturkrets, og bør fortrinnsvis motta kvoteflyktninger fra FN. (Se også: Asylsøkere, familiegjenforening, innvandring, integrering.)

Partiet tolererar öppna fascister som hetsar mot muslimer och pratar om norskhet. Det må vara så att Carl I Hagen inte styr partiet längre. men det är mer än berättigat att kalla partiet både rasistisk och fascistiskt.

Det fascinerande är att det finns folk som kallar sig liberaler som är beredda att hoppa i säng med rasister. Det är inget nytt. Precis som alla andra politiska ideologier har även liberaler genom historien flirtat med totalitära tankar. Alla politiska ideologier har haft, och har, uttolkare som vill ha ett rasistiskt eller totalitärt samhälle. Liberalismens flirt syns tydligt i Fremskrittspartiets framväxt. Liberal fascism kan man med rätta kalla den del av liberalismen som kan tänka sig att hoppa i säng med rasister.

/Torbjörn Jerlerup

liberal

En liberalism för alla människors frihet?

Jag känner mig ofta som en främmande fågel i det politiska Sverige. Främmande för att jag inte känner mig hemma hos något parti, och främmande för att jag ser sådant jag sympatiserar med bland alla frän syndikalister och Socialister till vänster och konservativa och libertarianer.

Men jag ser mig som liberal. De bästa definitionerna av politiken har liberaler med socialt patos uttalat. ”Jag har aldrig dyrkat friheten i den mening, att samhället skulle vara fritt från skyldigheten att mot förtryck skydda de svage mot de starke.”  Frihet för alla, inklusive de som har svårare att värna sin frihet.

I den riktningen är det. Min liberalism handlar inte om att minska staten och skatten, bara, utan om ALLA människors RÄTT att ha MÖJLIGHET att skaffa sig liv, frihet, utveckling, välstånd. Det vill säga, alla människors RÄTT att slippa förtryck från ”makter” och ”omständigheter” utanför hennes egen kontroll.

Människans rättighet att fritt ha MÖJLIGHET att kunna forma sitt eget liv.

Jämlikhet för liberaler

De nuvarande riksdagspartierna upplever jag ofta har en klåfingrighet utan like. De vill ofta styra detaljer i våra liv, kontrollera oss, av omsorg för någon annan grupp. Det gillar jag inte. Men jag gillar heller inte de som vill avveckla principen om allas rätt för att minimera statens kontroll.

I min värld behövs staten för att garantera alla människors rätt till skydd mot förtryck. Sociala skyddsnät, bättre och starkare än idag, behövs. ALLA, oavsett bakgrund, jobb, status ska ha MÖJLIGHET att utbilda sig, få jobb, skaffa välstånd, etc.

Jag tror på det liberala jämlikhetsbegreppet. Dvs jämlika möjligheter (inte jämlikhet materiellt sett eller så, eftersom folk är olika).

Ja jag vill ha en minimal stat som ingriper så lite som möjligt i våra liv. Jag tror också saker fungerar bättre om de ägs och styrs privat. Men jag tror också på en sorts maktbalans, där staten hjälper till att garantera folks rättigheter gentemot arbetsgivare och ”omständigheter utanför individens kontroll”. Givetvis behövs en liknande maktbalans för att se till att staten inte blir omständigheten utanför individens kontroll som lägger en hämsko på dennes liv.

Jag har insett att denna syn på livet betyder att även folk som kallar sig liberala kan arbeta mot alla människors rätt till frihet. Dessa har ofta en bra förståelse för hur staten kan påverka och hämma våra liv, men en mindre bra förståelse av hur arbetsgivare och ”omständigheterna” kan göra samma sak.

Arbetsmarknaden

En ensamstående fattig och delvis funktonshindrad kvinna som tvingas ta arbeten och acceptera rötägg till chefer, för att kunna försörja sig, kan ha lika lite frihet som en ensamstående mamma i Sovjet under kommunismen. Det är kontroversiellt att säga, ja, för mamman har ju rösträtt och yttrandefrihet. Men hon vet ändå att skulle hon säga vad hon vill skulle hon mista jobbet, därför gör hon inte det. Hon vågar inte riskera sitt jobb och påtvingad fattigdom. Vilken frihet är det?

Med ALLAS rätt i fokus skulle arbetsmarknaden vara uppbygd så att hon lätt och snabbt kunde byta jobb samtidigt som hon skulle ha starka sociala skyddsnät som garanterar att hennes MÖJLIGHETER att vara fri och utvecklas inte hämmas av att hon blir friställd. Dessutom skulle lagar och regler finnas som skyddar hennes rätt mot eventuella tyranner till arbetsgivare.

Samtidigt borde arbetsgivaren ha möjlighet att sköta sitt företag fritt och anställa och sparka vem denne vill för att kunna sköta sitt företag på bästa sätt. Men inte att sköta företag utan respekt för individers privatliv eller rätt att slippa sådant som äventyrar liv och hälsa.

Få anställda har överläge gentemot sina chefer, de flesta har ett underläge. Ingen människa kan klara sig utan en inkomst, det är inget val, det är mer eller mindre ett tvång. Därför måste TVÅNGET i det valet minskas så mycket som möjligt genom att var människa faktiskt har maximal frihet, även i arbetsmarknaden.

Att läsa hur det var förr, då arbetsgivarnas ord var lag, är vidrig läsning. Samma att läsa hur de har det som arbetar på många platser i U-länder. Man kan säga att de ”valt själva” eftersom de ”frivilligt” skrivit på ett kontrakt och kan välja mellan olika arbetsplatser eller mellan arbetsplats och att vara utan jobb (och svälta). Men den friheten hade man delvis även i Sovjet, så det i sig är inget tecken på frihet.

Jag är glad för den utveckling, som vänstern och arbetarrättsliga liberaler stått i spetsen, för arbetarskydd och rättigheter för de anställda. Den utvecklingen måste fortsätta. Men utan en massa klåfingrigt förmynderi och begränsningar i individens frihet. Jag är inte imponerad av hur facken fungerar idag som ofta missar striden för ALLA arbetares rättigheter och istället är mer intresserade av att hämma och reglera arbetares och arbetsgivares frihet.

Familjen

I USA kan det hända att barn inte kan plugga vidare på universitet. Deras föräldrar har inte råd och de får ingen hjälp från fonder eller stiftelser.

I mina ögon är det lika tyranniskt som fascistiska eller ärkekommunistiska påbud. Det är ett grymt förtryck av den enskilde individens rättigheter.

Det är ingen större skillnad mellan att ha lagar och regler som inte ger ett barn möjlighet att studera och att ta fram en pistol, rikta den mot barnets panna och kasta ut barnet från skolor och unviversitet. Resultatet är samma: ofrihet.

Tror man på ALLAS rätt måste ALLA ha MÖJLIGHET att studera. Endast stater kan garantera detta. (Välgörenhet är inte en rättighet.)

Detta är ett exempel på hur omständigheter utanför individens kontroll kan förtrycka en individ. Barnets frihet hämmas av vad föräldrar vill och kan, och av bristen på statligt stöd.

Det finns andra sådana exempel.

I de fall föräldrar beter sig illa mot barn måste det finnas möjlighet att skydda dem. De måste ha frihet att kunna frigöra sig från föräldrars negativa påverkan (i de fall det är negativt) då de blir vuxna.

Komvux är en fantastisk skapelse. Barn kan försumma sin utbildning av omständigheter utanför sin egen kontroll. Med en usel hemmiljö, med mobbning, missbruk och annat som orsak. Att då ha komvux, vuxenutbildning, som gör att man har RÄTT att ha MÖJLIGHET att ta igen det man förlorade under barndom och ungdom, är helt fantastiskt.

Men människan lever inte av bröd allena. Även själsliga sår behöver kunna läkas. Har varje vuxen en MÖJLIGHET till detta?

Det handlar inte om att vissa kanske har mer pengar och kanske snabbare kan skaffa hjälp. Det handlar om att alla SKA KUNNA skaffa hjälp, om man behöver det.
Man kan lämna maximal frihet för familjer att välja sin egen väg, för mammor och pappor att vara hemma med barnen, för föräldrar att driva hemundervisning, bara man skapar ram verk och kontrollsystem som garanterar barnens rätt att utvecklas.

Det säger sig självt att föräldrar som inte uppfostrar flickor och pojkar som om de var lika värda, måste mista sin rätt till hemundervisning.

Frihet

Jag känner att jag måste skriva ner detta.

Jag har utvecklat en kompromisslöshet i mycket av mitt agerande, som ofta gör att jag låter ganska hård.

Jag har en kompromisslöshet mot rasism och fördomar mot GRUPPER, kulturellt, religiöst och etniskt.

Jag är kompromisslöst för yttrandefrihet. Inte utan konsekvenser (att sprida förtal eller hota måste vara straffbart), men totalt och utan hinder.

Jag har en kompromisslös inställning att alla människor måste få välja sin väg. Jag har varit aktiv i konservativa organisationer som velat kontrollera folk, och ta bort det fria valet. Det vansinnet har jag reagerat mot genom att nu kompromisslöst mena att folk måste få välja sin egen väg fritt.

Men jag är lika kompromisslös för sociala skyddsnät. Att inte ha MÖJLIGHET att utvecklas eller vara fri, är ofrihet. Att tvingas in på vissa livsvägar på grund av ekonomi och ”omständigheter” utan att man har MÖJLIGHET att ändra situationen är inte heller frihet.

Möjlighet att bli miljonär

Det betyder inte at det är fel att vara miljonär. Tror man på människors frihet så är man glad om någon blir miljonär. Men ALLA måste ha MÖJLIGHETEN att bli miljonär. Det betyder inte att alla KAN bli miljonärer, men alla SKA HA MÖJLIGHET ATT KUNNA bli det. Det betyder inte att inte vissa kommer att ha det lättare. Har man en pappa som är miljonär blir man det kanske lättare själv. Men möjligheten ska vara likaför alla.

Framgångsrika forskare och författare är något jag beundrar. ALLA människor ska givetvis ha MÖJLIGHETEN att bli det. Inte alla KAN det, men ska ha RÄTTEN att ha möjlighet till det.

Inte alla kan bli statsministrar och riksdagsmän, men alla ska ha RÄTT att ha MÖJLIGHETEN att bli det.

Detta är min liberalism. Därför reagerar jag när några som kalla sig liberaler, rapar upp klassiskt ärkekonservativa argument om att avveckla sociala skyddsnät och ersätta det med välgörenhet. 

Om du vill veta mer om min syn på liberalism kan man läsa: ”Min liberalism”, min artikel om individens rätt gentemot överheten, om styrka och svaghet, eller denna artikel om min syn på politik och demokrati. Här är en artikel om hur jag kommit fram till min världsbild. Om ni är nyfiken på hur jag ser på religion kan ni kika här. Mina artiklar på temat Demokrati 2.0 är också talande.

R.I.P. Migro 2012 – 4/3 2013

”Jag har aldrig dyrkat friheten i den mening, att samhället skulle vara fritt från skyldigheten att mot förtryck skydda de svage mot de starke.”

/Sven Adolf Hedin, liberal, 1895, i debatt om arbetarrätt för bagare.

“The fate of no member of the community needs to be abandoned to chance; that society can and therefore ought to insure every individual belonging to it against the extreme of want.”

/John Stuart Mill

Jag har länge längtat efter liberala initiativ för invandring och mot rasism, och blev glad då Migro föddes. Därför blev jag ledsen när Migro gick i graven igår.

Ja, formellt sett finns Migro.se kvar, men ingen tar en organisation på allvar då en av deras ledande talespersoner löper amok och totalt flippar ut. Som nu sker i Migro. Bakom förslagen att slopa all arbetarrätt för att kunna lämna invandringen helt fri och oreglerad, visar sig nämligen en rad en ärkekonservativa tankar ligga dolda.

Låt folk flytta hit och försörja sig bäst de kan, är Segerfeldts tanke, som han skrivit om på sista tiden i bland annat Migro. Det spelar ingen roll om de så bara får 450 eller 1000 kronor i månaden, låt dem komma hit. De skulle leva bättre och tryggare här än i de länder de kommer ifrån, menar han.

450 kronor om dagen, somalisk medelinkomst (som i Somalia räcker till ett hem, mat för dagen, skola till barn, etc), skulle man kunna leva på i Sverige lika bra som i Somalia menar Fredrik Segerfeldt, utan att se till köpkraften för pengarna. För 1000 skulle man kunna leva ett liv i trygghet ”dubbelt så bra” som länderna man kommer ifrån (om man tjänar 450 om dagen i Somalia dvs, dvs medelinkomsten).

Man kan leva på 450 i månaden…”, ja Fredrik Segerfeldt men du skulle dö efter en vecka för man behöver tak över huvudet på vintern. Migros ledande ideolog glömde att man måste bo nånstans på vintern och behöver sjukvård. Försök leva för 450 i Stockholm utan hem och värme på vintern: Segerfeldt kan ju försöka, jag skickar en blomma till hans begravning.

Att folk har det ännu jävligare någon annanstans betyder inte att man per automatik ska ge dem en andra klassens möjlighet. Det som behövs är ökad frihandel, det har visat sig om och om igen vara det effektivaste vapnet mot fattigdom. Men under tiden ska vi inte dela upp folk i A och B-lag, det om något har visat sig vara ett effektivt sätt att verkligen ta kål på folk.

Liberalerna i Sverige på 1800-talet mötte en liknande debatt. Då var det inte internationell migration, utan migration INNE i Sverige som debatten rörde sig om. De konservativa höll fast vid ”avtalets” okränkbarhet i arbetsmarknaden och menade att de skulle kunna sätta lönerna hur lågt som helst. Om folk levde i yttersta misär spelade ingen roll för dem, eller om barn växte upp i total misär. När Sven Adolf Hedin, och andra liberaler protesterade mot denna ”frihet” från starka att förtrycka svaga sa konservativa att de fattiga som hade jobb bara skulle vara glada. I Afrika hade fattiga det värre och för övrigt kunde man inte kalla dem fattiga. Jämfört med svältande i Kongo eller fattiga i Sverige på medeltiden fanns inga fattiga i Sverige, som de såg det, runt 1890.

Vill man ha en lösning på kriserna i världen är jag mer och mer övertygad om att det måste ske internationellt, på liknande sätt som i enskilda nationer på 1800-talet. Inför frihandel länderna emellan (att man möjliggjorde frihandel i Sverige på 1800-talet och avskaffade statstullar var ett STORT framsteg), se till att rörligheten blir maximal med frihet för folk att bosätta sig var de vill i världen. Men man måste kombinera det med starkare sociala skyddsnät överallt på planeten, med skydd för individen mot ALLA former av förtryck, från stat och näringsliv. (Allas rätt till frihet, allas skydd mot förtryck är en viktig princip.)

Arbetarrätt och sociala skyddsnät var en liberal fråga som handlade om ALLAS rätt till frihet för 120 år sen. Det var de ärkekonservativa som ville avskaffa arbetarrätten, som var mot sociala skyddsnät, som ville att arbetsgivare skulle ha oinskränkt makt över anställda, och som ansåg att arbetare väl kunde leva på svältgränsen, det var INTE de liberala som ansåg sådana saker. Ja, de ideer Segerfeldt saluför är så konservativa att till och med få av de konservativa för 120 år sen skulle accepterat det. 

Fredrik Segerfeldt är, historiskt sett, ärkekonservativ. John Stuart Mill och Sven Adolf Hedin hade INTE kallat honom liberal.

Det var synd på ett bra initiativ. Få kommer att ta Migro på allvar framöver. R.I.P Migro, det lät bra med ett liberalt initaitiv men det visade sig vara ärkekonservativt och dog igår.

Få kan ta en sån ärkekonservativ och ickeliberal kraft på allvar i framtiden. De dog igår. Fredriks citat om att man kan överleva på 450 om dagen i Sverige kommer att valsa runt och man kommer att skratta åt Migro som politiska ärkekonservativa och ickeliberala clowner.

Frihet för alla eller frihet för få?

NYBLOGGAT PÅ FRIHETSSMEDJAN:

”En del liberaler utgör ett större hinder för den amerikanska negerns frihet och rättigheter, än till och med Klu Klux Klan…” /Martin Luther King, 1967, Kaos eller gemenskap.

En liberal frihetssymbol eller en symbol för statligt förtryck?

Det kanske är dags att börja använda ordet segregering då vi som slåss för funktionshindrades rättigheter ska börja beskriva varför vi är mot otillgänglighet och nedskärningar inom den personliga assistansen? 

Det finns en ovilja att förstå att nedskärningar i personliga assistansen, bland hjälpmedel till funktionshindrade, bristande tillgänglighet och anpassning för funkisar, etc, hotar de funktionshindrades frihet.

Denna ovilja att förstå finns i många breda lager av befolkningen. Det finns socialdemokrater som inte bryr sig, vänsterpartister som tycker det är viktigare att bekämpa ”storkapitalet”, konservativa som ”inte vill gå för snabbt fram”… och så finns det liberaler… I just denna artikel vill jag visa på hur fel liberaler, och de konservativa som är mot en ”stor stat”, tänker.

(Artikeln fokuserar en hel på fysiskt funktionshindrades situation, men samma sak gäller för utförsäkrade och psykiskt funktionshindrade.)

Hjärnsläpp?

Ganska många liberaler, och folk som är för en minimal stat som styr med så få lagar som möjligt, får hjärnsläpp när man pratar om funktionshinder eller utförsäkringarna.

Eftersom deras ideologi är att staten ska minskas, att skatt är nån sorts stöld, och att statens utgifter ska minskas över lag, blir det problem när de ställs inför t.ex. en person i rullstol som behöver skattepengar, statlig hjälp och rättighetslagar om tillgänglighet och sådant, för att ens kunna utöva sina mest fundamentala rättigheter. MÖJLIGHETEN till frihet är beroende av att denna möjlighet garanteras av staten.

Liberalen som reagerar högt och ljudligt om dennes grannes rätt att t.ex köpa sprit fritt eller bygga ett företag fritt och utan tungt skattetryck, hotas, reagerar inte lika ljudligt då denne grannes rätt att KUNNA yttra sig, KUNNA jobba, KUNNA leva, KUNNA röra sig fritt hotas, dvs om denna granne sitter i elrullstol och har t.ex. CP-skada.

För att prata rättfilosofi. Det är ganska enkelt för en liberal att vilja skydda folks negativa rättigheter. Men vad som sker när en minoritets negativa rättigheter bara kan skyddas genom positiva rättigheter, är inte lika självklart för en liberal. Liberalen vill ju minimera de positiva rättigheterna (dvs stöd genom skatt t.ex). När sådana situationer uppstår, då positiva insatser krävs för att trygga gruppers negativa rättigheter är det många som anser att då får de negativa rättigheterna stryka på foten.

Jag har inget emot en minimal stat. Jag är liberal själv och vill ha det. Massor av privatiseringar och inget statligt klåfingrande eller pekpinnar. Men om kartan och verkligheten inte stämmer överrens så följer jag verkligheten, inte kartan. Att förtrycka en grupps frihet bara för att ”minska staten” är nåt jag, som liberal, aldrig, aldrig kan acceptera.

Tillgänglighet

Som med frågan om tillgänglighet.

Möjligheten för folk att röra sig fritt i samhället är något liberaler tar för givet… ända fram tills man pratar om folk med funktionshinder. Då blir det inget som man tar för givet att alla ska kunna göra. ”De där handikappade” behöver ju statliga stöd och lagar för att kunna göra det, alltså anses det strida mot många liberalers ideologi Man ska inte tvinga samhället, minst av allt de privata företagen, att handikappanpassas, heter det.

Det kan låta så här när liberaler pratar tillgänglighet.

Frihet, eller bara en bortskämd ”snorunge”?

”Det är inte diskriminering att en handikappad inte kan ta sig fram överallt. Det är som att säga att om jag är sängliggande så ska folk kunna köra runt min säng överallt. Det är absurt och det får totalt oliberala konsekvenser när man försöker reglera det i lag.”

”Som negativ liberal (vi lånar uttrycket bara för diskussionens skull) går jag inte med på problemformuleringen. Jag säger alltså att handikappade lever i en handikappande tillvaro eftersom den socioekonomiska miljön inte ger ekonomisk frihet att tillgängliggöra tillvaron. Med större ekonomiska frihet tvingas entreprenörer att handikappsanpassa sin verksamhet för att inte utkonkurreras, ett tvång som knyts till marknaden och alltså inte innebär en frihetsinskränkning.

Om handikappade vill se en tillgänglig tillvaro bör de arbeta för att avskaffa tvånget att handikappsanpassa, för att på så sätt öppna för marknadskrafterna att träda i kraft. Ja, det tar tid, men en positiv liberal lösning är inte kompatibel med ekonomisk frihet, en frihet som är förutsättningen för det långsiktigt hållbara samhället.”

”Jag tycker att man kan tvinga kommun, landsting stat och annan verksamhet som får skattepengar att bygga rullstolsramper med mera. Men jag är emot att tvinga företag till det.”

”När blev tvång någonsin liberalt?”

”Personer med funktionsnedsättning kommer alltid ha det tufft, eftersom de (vi) inte är i majoritet och då går det inte begära att resurser ska bindas upp i något genom lagstiftning när det förmodligen hade kunnat spenderas bättre fritt genom marknadens krafter. Det är hursomhelst INTE att område politiker ska tvinga på folk sina stela lösningar.

Har man funktionsnedsättningar får man försöka försörja sig utifrån de förutsättningar man har. Jag skulle aldrig fungera i ett monotomt arbete där struktur och god generell organisationsförmåga krävs, eftersom jag har ADHD och helt saknar sådana egenskaper.

Det är ingen rättighet att kunna göra allt som alla andra kan. Man får leva med vad man har. Är man färgblind kan man inte bli pilot. Har man ADHD blir man knappast hjärnkirurg, kan man inte använda benen finns förmodligen en del jobb man inte är förmögen till osv. Jag ser inte överhuvudtaget hur det är en samhällsfråga och offermentaliteten och vädjandet till överförmyndaren staten som problemlösare gör mig illamående.”

”Alla har vi våra handikapp.”

Jag ska inte berätta var jag hämtade dessa citat, för att inte hänga ut det stackars liberala forum där denna diskussion nyss ägde rum. Det är tyvärr ganska vanliga åsikter.

Att sådana diskussioner ens kan förekomma 2012 i liberala forum visar hur långt kvar vi ännu har att gå i förståelsen om alla människors lika värde och lika rättigheter!

Segregering?

Är rätten att kissa om man behöver det en mänsklig rättighet för alla?

Två liberala principer möts. Dels principen om att ALLA ska ha rätt till frihet och dels principen om att statlig inblandning ska vara så liten som möjligt.

Det skrämmande är att många liberaler är beredda att välja bort den individuella friheten för minoriteten om dessa två principer kolliderar. Som om rätten att slippa skatt var viktigare än rätten till de mest grundläggande negativa rättigheterna.

Många funktionshindrade är till stor del beroende av staten för att kunna utöva sina mest grundläggande rättigheter. Utan datorer, ingen rätt att lära sig läsa och skriva eller kunna göra informerade val och rösta. Utan elrullstol och assistenter ingen rörelsefrihet.

Vissa av de friheter funktionshindrade behöver rätt till stöd för, är så grundläggande att de inte ens nämns i diskussionerna om rättigheter och liberalism. Vad sägs om friheten att kunna bajsa eller kissa ungefär när man själv vill och behöver det.

Hjälpmedel är dyrt och få människor föds in i en situation där de kan få hjälp och stöd utan externt bistånd. Då finns det välgörenhet, men välgörenhet är ingen rättighet… Alltså uppstår dilemmat att staten just nu behövs för att garantera de negativa rättigheterna för funktionshindrade, kort sagt deras frihet.

Då väljer många liberaler att slå bakut och säga stopp. Det är dilemmat. Att föredra mindre skatt och färre lagar framför människors frihet… Hmmm, ja, ni ser säkert det problematiska i det!

Läser man historien ser man många paralleller.

Liberalen John Stuart Mill på sin tid blev hånad av många liberaler för att han stred för alla barns rätt att gå i skolan. Det var hårresande, sades det, att barn skulle TVINGAS gå i skola. Det ”stred ju” mot föräldrars rätt att bestämma fritt över sina barn, sa man, och det ”stred mot den fria marknaden” och dessutom innebar det att staten, lagar och skattepengar skulle gå åt, och lagar, skatter och staten skulle ju hållas så minimal som möjligt.

Det ingrep i den fria företagsamheten, företagens rätt att anställa fritt skulle ju begränsas eftersom barnen skulle tvingas gå i skola.
Låt familjerna ha friheten att lösa det som de vill, staten ska inte blanda sig in. ”Sen när blev tvång frihet”, sa man… Om staten måste gå in och garantera friheten genom att stjäla pengar från mig via skatten, blir det en frihetsinskränkning.

Mill, och många andra liberala pionjärer, däribland svenska liberala pionjärer, blev hånade av andra liberaler och av de ärkekonservativa, för att de ville lagstifta om förbud mot barnarbete för 160 år sen. Samma sak hördes där. Att reglera så företag ansågs ”oliberalt”, eftersom det ”störde den fria marknaden”.Om barn, och föräldrar ”valde” ett farligt jobb, 14 timmar om dygnet, sex dagar i veckan, var det väl deras ensak, sa man…

Men det kanske bästa exemplet på liberal dårskap är segregeringen i USA.

Segregeringen i USA

Har han också rättigheter? — Saker som är lika: ”Inga negrer är välkomna här”. ”Inga zigenare här!” ”Judenfrei”. ”Lokalen är inte handikappanpassad”.

På 50-talet och 60-talet mötte Martin Luther King och medborgarrättsrörelsen motstånd från ett oväntat håll: en del av liberalerna. Det var när de ville bekämpa segregationen. I en hel del delstater i södra amerika var det mesta privatiserat. mark, sjukhus, universitet och affärer. Det gjorde att principerna om den fria marknaden kolliderade med principen om afroamerikaners rättigheter och friheter. Afroamerikanerna fick sitta längst bak på bussarna på hårdaträbänkar, de vita längst fram på stoppade säten för så hade bussföretagen inrättat det, som styrdes av de vita. De kunde inte gå i vilken skola som helst eller i vilket sjukhus som helst, ja inte ens på vilken trottoar, eller vilken bro som helst.

Jag hörde berättelsen om trottoarerna och broarna i Alabama för några år sen. Hur gör man när bron över floden ägs av vita rasister? Jo, afroamerikanerna fick givetvis gå, eller åka, några kilometer bort till bilfärjan för att komma till stadens centrum. Vad gör man när trottoarerna som leder till polishuset ägs av vita och det regnar så man inte kan gå i leran? Jo, man går på trottoaren och kastas i fängelse för det när man kommer fram till polishuset.

Det är svårt för oss ”normala” idag att tänka oss hur det var. Afroamerikaner kunde inte åka i samma tåg som alla andra. Saknades en vagn för ”negrer” så fick man inte åka med alls i tåget. De kunde inte gå in i alla affärer, eller gå på alla trottoarer. De hänvisades till bakdörrar när de skulle in i kommunhus eller konsertlokaler, om de ens FICK komma in. En del hyreshus fick de inte komma in i alls. Samhället var anpassat för de vita och afroamerikaner fick i bästa fall inte tillgång till det, i värsta fall hamnade de i fängelse.

Men om du ser på hur funktionshindrade har det kan du förstå hur afroamerikanerna i sydstaterna hade det på 50-talet. De kastas inte i fängelse i Sverige, men de har levt segregerat. Det har blivit bättre de sista 60 åren men än idag är samhället i sort segregerat, anpassat för de gående, inte för t.ex. de blinda eller hjulburna också.

Och jag inkluderar privata företag när jag tänker på detta.

Jag är liberal och vill egentligen privatisera det mesta som idag är statligt, kommunalt eller landstingsdrivet. Men då är det viktigt med bra ramverk som garanterar ALLA människors rättigheter. Om det mesta är privat men inte tillgängligt blir det en katastrof för funkisarna.

Liberalism

Om rättigheter betyder ALLAS rättigheter, om möjligheter betyder ALLAS möjligheter måste man se till att just ALLA får rätten och möjligheten.

Det där med rättigheter är inte egendomligt. En rättighet betyder inte att ALLA SKA få t.ex. välstånd, eller jobb eller att alla MÅSTE använda sin yttrandefrihet eller demonstrera. Rättighet betyder MÖJLIGHET. Att alla ska ha möjligheten att yttra sig, sa KUNNA skaffa sig jobb, bostad, bra utbildning, etc.

Frågan om funktionshindrades rättigheter hänger i mångt och mycket ihop med teknik och ekonomi. Vi har idag för första gången i historien en möjlighet att låta ALLA människor utveckla sig och uppleva friheten, redan från tidig barndom. Innan datorrevolutionen var det näst intill en omöjlighet, idag har vi möjligheten. Och ekonomin till det har vi.

Om en del människor kan få frihet med statens, och den moderna teknikens hjälp, och inte får den, och de inte har möjligheten att skaffa sig denna teknik och hjälp själva, är det lika mycket ett brott mot dessa människors frihet som om du med våld och under pistolhot gått fram till dem och rövat bort deras hjälpmedel från dem.

Liberalen John Stuart Mill har skrivit en sak om vaccinet mot smittkopporna. Han var för att alla människor skulle ges tillgång till vaccinet och att alla barn, utan undantag, SKULLE vaccineras.

Ni kan tänka er att  en del liberaler ljudligt protesterade. Vilket brott mot marknadens rätt, sa flera, att STATEN skulle blanda sig in och ge stöd till vaccineringar. Tänk er staten stjäl våra skattepengar och ger till fattiga, vilket brott. Och vilket brott mot föräldrars rätt att t.ex. bestämma över sina barn. Tänk om föräldrarna inte ville vaccinera sina barn?

Men det var inte bara det som sades.

Mill sa att om det finns ett vaccin som kan rädda så många individers liv och flera människor är så fattiga att de bara kan skaffa sig vaccinet genom att staten hjälper dem att få det, så är det mord om staten inte ger alla den möjligheten.

Mord…

Det där med frihet och rättigheter är egentligen ganska enkelt. Antingen har ALLA möjligheterna till frihet, eller så har alla inte det.

Tillgänglighet är en viktig fråga. Att skapa maximal frihet för alla att röra sig är inte svårt. Genom enkla byggnormer för nybyggnationer och renoveringar, för att undvika trösklar och sånt kan man lätt lösa problem med otillgängliga hus och byggnader. Gör man det vid alla nybyggnationer blir det ingen merkostnad att tala om.

Tillgänglighet i gator och trottoarer är inte svårt heller, eller dyrt. Det är mer att komma igång som det handlar om. Funktionshindrade har väntat på tillgänglighet i 30 år nu. En del görs men fortfarande bygger man otillgängligt från början.

Personlig assistans och hjälpmedel är ett måste för många med funktionsnedsättningar. Den frihet LSS och assistansen innebar när funktionshindrade fick tillgång till den, för 30 år sen var enorm. Rörelsefrihet, frihet att planera sin dag som man vill. Friheten att kunna ta sig en banan när man vill. Friheten att kunna bajsa och äta när man vill… Friheter som är så grundläggande att vi som inte behöver assistans knappt kan tänka oss ett liv utan det möjliggjordes genom LSS och assistansen.

Hjälpmedel har gett funktionshindrade möjligheten att röra sig själv, att kunna läsa och skriva. Rättigheter som vi tar för givna.

Om en statlig tjänsteman hade stått i vår lägenhet och höttat med näven och sagt ”nej nej du får inte kissa nu, vänta två timmar” eller ”nej du får inte gå upp och äta vid köksbordet, ät vid din säng”, eller du inte tillåtits lära dig läsa eller att gå själv ute på stan, utan att vara fastkedjad i tjänstemannen… Om du tvingats lägga dig klockan åtta vare sig du ville det eller inte. Exakt så såg många funktionshindrades vardag ut innan elrullstolar och personlig assistans.

Som att bo i en stad full med skyltar där det står ”judar och hundar får inte komma in i affären” eller ”negrer är inte välkomna”, så känns det för funktionshindrade i en stad full med affärer som är otillgängliga.

Frihet för ALLA betyder frihet för ALLA inte för enbart den priviligierade majoriteten. Ska det vara så svårt för en del liberaler att se?

En del liberaler förstår inte att även liberalismen, precis som alla andra ideologier, har en mörk sida som; att liberalism då den är fundamentalistisk kan vara lika skadlig som alla andra ideologier då fundamentalismen tar över…

PS

Allt det jag skriver gäller för utförsäkrade också. Utförsäkringarna är en ”icke-fråga” bland liberaler och ”högern”. Om man försöker ta reda på varför det är så hör man ständigt att ”skatt är fel”, ”vi behöver inte mer statlig inblandning”, ”lycka till om du vill få borgerliga att vilja öka statens utgifter”. Tack för det, det är nog till stor tröst för den funktionshindrade som knappt kan resa sig ur sängen men måste söka arbete för att hen blivit utförsäkrad.

Varför har vänstern tagit patent på begreppet mänskliga rättigheter? och varför tillåter ”högern” och liberalerna att vänstern gör det?

Det där med att vara liberal och ha två tankar i huvudet samtidigt…

En konsekvent liberal kan ha två tankar i huvudet samtidigt!

Och då menar jag inte att vi både kan dricka öl och tänka samtidigt, eller att vi både kan tänka och prata samtidigt. (Det kan vi nog oftast i och för sig.) 🙂 Nej, det gäller något annat.

Kan en liberal både dricka öl och tänka samtidigt?

Ofta får jag höra att folk tror att eftersom jag driver är mot något vill jag förbjuda något också. Jag är t.ex. mot Sverigedemokraterna och mot narkotika. I Sd:s fall driver jag ett ganska öppet arbete mot dem till och med.

Men detta betyder inte att jag vill förbjuda.

Jag är mot narkotika men vill legalisera användning av lätta droger. Att jag är mot betyder inte att jag vill förvägra människor det fria valet. Jag är mot Sd men har många, många gånger protesterat mot negativ särbehandling av partiet och censur. Jag arbetar mot nazism men vill avskaffa lagen om hets mot folkgrupp och ersätta den med ett ökat rättsskydd för individen mot förtal. Jag ingriper ofta mot företag som är korrupta, men skyddar förtagens rätt att existera. Jag hatar Sovjetsymbolen och försöker få Vänsterpartiet att inse att den måste rensas bort i partiet, internt, men är beredd att ta strid för rätten att bära symbolen offentligt.

En förening eller ett parti är inte samma som samhället. En förening behöver inte acceptera alla åsikter och symboler, samhället ska ha den toleransen.

Konsekventa liberaler tänker ganska olika i mycket. En del är positiva till religion, andra är negativa till det. En del blir troende, andra blir humanister. Men båda är överrens om att även om man arbetar för eller mot religion måste det fria valet försvaras.

Därför kan jag som liberal både försvara ett fenomens rätt att finnas, juridiskt i samhället, och samtidigt arbeta mot fenomenet, med argument och opinionsbildning. Det är inte att vara splittrad eller inkonsekvent, det är att vara liberal.

Några ord om marknadsekonomi.

Sen jag lämnade konservatismen bakom mig har jag klassat mig som liberal, men som en ganska bred liberal, politiskt sett. Min tanke har varit att man måste ge folk maximal frihet. Det innebär att jag vill minska regleringar och tvång och elände så mycket som möjligt. Staten ska inte försöka styra genom subventioner och regler. Staten ska inte bestämma vilken syn på moralen som medborgare ska ha. Men jag tror även att det behövs STARKA skyddsnät och ett fast och bra ramverk för att ett samhälle ska blomstra och friheten maximeras för var och en.

Jag tror på den fria marknaden. Jag tror på privat ägande, Eftersom individer bäst utvecklas när de får begå misstag och pröva sina vingar, tror jag detsamma gäller för företagsamheten i ett land.

Men det är just denna frihet som gör att jag är för skyddsnät. Jag vet att om om misstag begås finns det ALLTID risker även för tredje person, och ska allas frihet värnas, inte bara företagarnas, måste man ta in även de som riskerar att drabbas i beräkningen.

Risker: ”prövningsparadoxen”

Man kan kalla denna egenskap hos folk att utvecklas genom prövningar för just ”prövningsparadoxen”. Jag använder det ordet här i brist på bättre ord.

Låt oss prata ekonomi.

Eftersom en fri marknad innebär att folk (o företag) får frihet att pröva sina vingar betyder detta också att de får möjligheten att begå misstag. Då finns också risken att folk riskerar att dras med i de misstag andra gör.

Det är två sidor av samma mynt. Detta är marknaden, på gott och ont. Systemet är, vad man kan kalla, ”icke perfekt”, precis som inget liv är helt rosaskimrande ”perfekt” utan kriser, olycka, gråt och prövningar.

En fri marknad skapar maximalt välstånd men är ingen garant för att ALLA individer får det bättre. Mycket ofta kan det fungera tvärtom. Om en företagare beter sig som ett svin kan det drabba de anställda och det kan drabba andra företag och kunderna. Dessutom har marknader den lite speciella egenskapen att det som ger en part konkurrensfördel gör ofta att andra måste följa efter. Blir en företagare rik på att bete sig som ett svin kopierar snart andra företagare det som den första företagaren gjort. Inte för att de vill, utan för att de måste, så fungerar konkurrensen. Konkurrens är till godo, det skapar välstånd, men vi får inte blunda för att den kan föra med sig effekter som begränsar friheten för många också.

Jag har sett det själv ofta. Man ser det bäst i de branscher man kan kalla låglönebranscher, med lägst status. Man kan t.ex. fundera över varför personlig assistans branschen är en bransch med arbetsmiljöförhållanden som få andra branscher skulle acceptera eller varför folk än idag kan sparkas ”på stubb”, trots att man nyligen gjorde det fantastiska ”framsteget” att bestämma om två veckors uppsägning enligt vissa avtal…

Arbetsmarknaden

I arbetsmarknaden ser man ganska bra hur prövningsparadoxen fungerar. Styrkeförhållandena på arbetsmarknaden är inte jämlik, mer än för ett fåtal. För de flesta är det arbetsgivaren som har styrkepositionen. Så har det alltid varit. Om man då tillåter misstag, eller till och med svinaktigheter, i ekonomin, kommer folk att hamna i kläm. En företagare som kompromissar med arbetsmiljön, till exempel, kommer att föra med sig att anställdas frihet riskerar att reduceras.

Bland liberaler är ofta trygghet ett fult ord. Jag har alltid undrat varför. Frihet och trygghet hör ihop. Anställda har inte alltid ett oändligt antal val. Den ensamstående, lågutbildade mamman med tre barn har oftast inget annat val än att ta de jobb hon får, speciellt då det är ekonomisk kris i världen. För henne är tryggheten viktig. För de flesta är det viktigt att ha nån form av regelbundenhet och trygghet i inkomsterna.

Att alla människor har möjlighet att kunna skaffa sig välstånd, utbildning, bostad och jobb är för mig ingen lyx eller nåt ”socialistiskt påfund”, det är liberalism. Man tryggar folks frihet, folks så kallade ”negativa rättigheter” genom att folk kan skaffa detta. Det är liberal trygghet för mig. Trygghet är nåt så grundläggande som MÖJLIGHETEN till individuell frihet.

Och om vi pratar om barnen, som är under vårt förmyndarskap, är det ännu viktigare med denna liberala trygghet. Barn har inget val, de tvingas göra som förmyndarna vill att de ska göra. Vuxna människor ska få begå misstag men det måste finnas en stat som filtrerar bort effekterna av de värsta misstagen på barnen. Därför måste en stat finnas som inte bara ger barn möjlighet att tex skaffa sig utbildning utan som garanterar att de får det.

Om det är viktigt att kunna välja grundtrygghet för en vuxen, är det livsnödvändigt med någon sorts grundtrygghet för barn.

Hur ska man då kunna kombinera friheten att göra misstag med den frihet det innebär att ha trygghet? Jo, genom skyddsnät och ett visst mått regleringar, ett RAMVERK.

Jag har redan pratat om arbetsmarknaden. Jag skulle kunna ta fler exempel. Vård, situationen för funktionshindrade, etc, etc…

Bankers och finansmarknaders agerande är ofta otroligt kortsiktigt. Riskkapitalister har dessutom en förmåga att ibland suga ut vad de kan ekonomiskt ur ett företag utan att bry sig om t.ex. anställda eller dess kunder, eller, ibland, ens produkten de marknadsför.

Men vet ni vad, jag anser att det är ok… Sådant skapar välstånd!

Men om man tycker om den fria marknaden får man inte blunda för negativa effekter i en fri marknad. Annars blundar man för det som är styrkan OCH svagheten, i den fria marknaden, dvs möjligheten att begå misstag.

Om man, som jag, vill låta företags verksamhet vara så fri som möjligt och SAMTIDIGT skydda ALLAS negativa friheter, även de anställdas, även kundernas, även vårdtagares, måste man därför prata om vad man gör då denna
För att maximera friheten tror jag därför också på att man måste ha STARKA, mycket starka, skyddsnät.

Marknaden är inte perfekt, den ska inte heller vara det.

Om vi ger företag (till exempel) möjligheten att agera fritt måste det finnas system som ger folk som blir arbetslösa möjlighet att inte drivas till konkursens brant, som möjliggör att man skaffar sig jobb, med bra arbetsvillkor, att man har mat på bordet, tak över huvudet, och kan utveckla sig som människa. Och att det finns möjlighet att skaffa sig bra hälsovård, etc.

Att likt USA ha en situation där stora grupper av människor inte har möjlighet att skaffa sig hälsovård, hjälpmedel om de får funktionshinder eller t.ex. semester och bra arbetsvillkor, är helt hårresande. Hur väl tryggade är ens negativa rättigheter om man inte har möjlighet att försvara sin egen hälsa, genom att man inte kan skaffa sig bra hälsovård?
Nyckelordet är MÖJLIGHET. Ingenstans har jag sagt att man MÅSTE jobba eller MÅSTE vidareutbilda sig som vuxen eller bo bra. Men har man inte MÖJLIGHET att skaffa sig detta så är allvarliga kränkningar av folks negativa rättigheter. Att inte ha möjlighet är inte frihet. Hur mycket det än står en människa fritt att enligt konstitution och lagar t.ex välja bostad fritt är det till ringa hjälp om samhället omöjliggör att man skaffar sig bostad.

Visst finns det ekonomiska kriser, fattigdom, och annat som kan ställa till det för en nation, och ett folk. Men rättighetsbegreppet har både en fast och en föränderlig sida. Rätten att slippa våld mot sin egen person innebar för 150 år sen att man faktiskt borde ha rätt att kunna skaffa sig tak över huvudet, fungerande spis och en brunn med rent vatten nånstans i Sverige. Idag innebär denna rättighet faktiskt både el och rinnande vatten inomhus.

Polariseringen

Ibland känner jag mig ganska ensam i debatten.

Den politiska debatten är så vänster- och höger inriktad. Man kan, lite förenklat säga att jag delar vänsterns patos för grundtrygghet och liberalismens, och libertarianismens patos för frihet. Ibland känns det som om jag är en person från yttre rymden när jag betraktar politiken. För så får man inte tänka. Man ska välja sida. Antingen är du vänster eller höger, liksom…

Ändå samarbetade liberalerna för hundra år sen med Socialdemokraterna. För dem var arbetarskydd, t.ex. en frihetsfråga, en liberal fråga, som de brann för.

Det finns ett dilemma här.

Prövningsparadoxen har två sidor. Å ena sidan att välstånd skapas av att företag är maximalt fria, inkluderat friheten att begå misstag: Den andra sidan att misstag kommer att begås om marknaden är fri och att därför tredje person kan bli drabbad. Företagarens frihet kan alltså inskränka konsumentens, andra företagares och anställdas frihet, och även anhöriga till anställda eller konsumenter.

Eftersom ”högern”, bland annat dagens liberaler, främst libertarianer, är mest intresserade av den ena sidan av prövningsparadoxen, dvs de goda effekterna av friheten, så rapporterar de lite eller inget alls om den andra sidan, dvs det som KAN vara negativa effekter för individerna och ger få lösningar på de problemenn

För att kunna studera de negativa konsekvenserna av prövningsparadoxen på t.ex. löntagare eller konsumenter, måste jag läsa vänsterbloggar, vänsterrapporter och liknande. Problemet med denna ”vänster” är att de är mest intresserade av de negativa effekterna av prövningsparadoxen, det positiva struntar de ofta i, eller vill reglera bort. De positiva effekterna måste man läsa om hos liberaler men där ser man som sagt inget om den motsatta sidan av myntet.

Ibland vill man sticka ett par fingrar i munnen och spy. (Ursäkta mitt språk!)

Hur har det blivit så här?

Har dagens liberaler glömt bort vad det är som gör marknadsekonomin så välståndsskapande?

Det verkar nästan som om många liberaler, och andra marknadspositiva, måste lära sig vad det är som skapar välstånd, dvs att friheten att begå misstag finns där, och vad just misstagen KAN innebära. Och vänstern bör sätta sig ner och studera sig själva. Vad är det som utvecklar dem som individer? Vad sker om man curlas hela livet utan och inte begår misstag? Tror vänstern att företag, eller någon mänsklig verksamhet, kan blomstra utan samma möjlighet till val och friheten att pröva olika vägar som de själva är beroende av för att utvecklas?

Jag tror på frihet, jag vill ha en minimal stat. Men just för att jag tror på frihet vill jag ha starka grundskydd: skydd som ger varje människa en möjlighet att inte bara ha en massa rättigheter på pappret, utan även i verkligheten.

Det är inga konstiga idéer. Så har liberaler förr i tiden också tänkt.

Ett första steg för oss liberaler vore att bli mer gränsöverskridande. Att våga öppna de rapporter som släpps från vänsterhåll om de mindre positiva effekterna av ”prövningsparadoxen” och inte bara häckla det utan att lära av det. Eftersom ju mer vi lär oss om följderna av det som är marknadens kärna, DET FRIA VALET, ju rikare kan samhället bli.

Liberalismen 1900 och 2122

Om man tittar på de politiska visioner Socialdemokrater, liberaler och konservativa hade 1900 och jämför med Sverige idag kan man se att liberalerna har varit de stora vinnarna. 1900-talet har verkligen varit liberalismens århundrade. Man kan som liberal säga vad man vill om hur liberalt eller oliberalt Sverige är idag, men så är det. Den vision om samhället som vann, av de som fanns 1900 var den liberala!

Detta sa redan folkpartiledaren Bertil Ohlin i sitt tal 1950, Liberalismens århundrade:

Vi kan då kon­statera, att det gångna halvseklet i vårt land inga­lunda lett till ett förverkligande av den socialistiska drömmen… Som segrare står i stället de liberala tankama på demokrati, social omvårdnad och ökade ekonomiska och kulturella möjligheter för all med­borgare.

Demokratins idé erkännes som grundläg­gande för vårt svenska samhälle. Kampen mot grupp-­privilegier, för mera likställdhet har förts och föres i huvudsak efter den sociala liberalismens linjer….

Den frenesi, med vilken vårt rege­ringsparti arbetar för att dölja detta, vore värd ett bättre syfte. Ty dessa ansträngningar är gagnlösa. Det har gått upp för allt flera även bland det so­cialistiska partiets medlemmar att den socialistiska lärobyggnaden och samhällsfilosofin håller på att upplösas inifrån. Den byggde på förutsättningar om utvecklingen som visat sig verklighetsfrämmande. Att betona detta innebär ej att förneka att svensk socialdemokrati gjort avgörande insatser i det social­politiska reformarbetet. Men det har skett inom ett i huvudsak liberalt samhälles ram. Inte heller sekel­skiftets konservatism står med palmer i händerna, även om den ej kan frånkännas förtjänsten att i regel ha gett vika innan spänningen blivit olidlig.

I stort sett är det liberalismen som vunnit i täv­lingen på den idépolitiska arenan. Dess praktiska re­sultat har visat sig bäst motsvara folkets önskningar, intressen och behov.

Idag har företag relativt stor frihet, vi har en relativt fri världshandel, indvidens integritet respekteras mycket mer än 1911 och både kvinnor, fattiga, funktionshindrade och homosexuella har fått sina mänskliga rättigheter erkända. Det finns sociala skyddsnät och arbetare anses inte bara vara någon sorts slavar som chefer får behandla hur som helst för att de skrivit på kontrakt för cheferna, men samtidigt har företagare stor frihet att göra saker som de vill. Kyrkans makt har minskat, kungens makt har minskat och staten har en någorlunda begränsad makt över individerna och företagslivet.

Det är vad liberalerna ville åstadkomma!

Vi har mycket kvar att göra i samhället. Men faktum är att vi liberaler kan vara ganska nöjda. Vi har åstadkommit ganska mycket under de sista 100-150 åren. Dessutom har alla partier, till och med Moderaterna och Vänsterpartiet, tagit liberala idéer och gjort till sina. Varken det f.d. konservativa partiet Moderaterna, eller det f.d kommunistiska Vänsterpartiet vill förbjuda frihandeln idag, även om Vänsterpartiet vill reglera handeln ganska mycket. Och när det gäller företagsamheten vill inte Moderaterna ta bort arbetarskydd och rätten till semester idag, och varken Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet vill ”socialisera produktionsapparaten” längre.

Den konservativa visonen

De konservativa hade som sin vision att ”bevara” samhället. 1900 hade man inte allmän rösträtt i Sverige. De konservativa var mot det. I deras ”framtidsvision” runt sekelskiftet ingick inte allmän rösträtt. Bara män, och de som var av medelklass eller överklass skulle få rösta. Och de skulle få rösta enligt en graderad röstskala där man fick fler röster ju mer man ägde.

Skolan skulle byggas upp hierarkisk. En skola med en viss undervisning anpassad för ”arbetare” och en annan för eliten.

Dessutom var de konservativa för att bevara och stärka statskyrkans, adelns, och kungens makt. De var för tullar och ville ha en nationellt slutet, och protektionistiskt Sverige, självklart utan en massa invandrare.

Deras syn på internationell diplomati var att k0lonialism var bra. Sverige var ännu i union med Norge och Högerns ledande män hade oftast åsikten att om norrmännen skulle försöka göra sig fria skulle man anfalla och tvinga dem på knä med vapenmakt.

Samhället skulle bara ha ett fåtal sociala skyddsnät, sa man vidare. Behövde man stöd skulle man söka välgörenhet. Arbetarskydd, lagar om arbetstid och rätt till semester och sådana saker var de konservativa helt emot. Cheferna i företagen skulle ha fri rätt att bestämma över ”sina” arbetare så snart de skrivit under avtal med cheferna, s.k. avtalsfrihet. I avtalen kunde givetvis ingå att man var inte skulle få vara socialdemokrat eller liberal och att man måste gå i kyrkan.

Välstånd var bra, men det var inte bra att låta vanligt folk få FÖR mycket välstånd…

Ungefär så hade troligen vår värld sett ut idag om de konservativa fått bestämma och om Moderaterna fortsatt att ha samma politik som runt sekelskiftet.

För att citera 1911 års partiprogram för Högern:

Vår folkuppfostran bör främjas och utvecklas på kristlig och nationell grund samt reformeras i praktisk riktning, allt med mål att Sveriges ungdom fostras till gudsfruktan, sedlig kraft och frisk lifssyn, medborgarsinne, arbetsduglighet och arbetslust, sparsamhet och enkelhet i seder. Ett folk med sedlig kraft blir alltid ett nyktert folk.

Socialisterna

Socialdemokraterna samarbetade 1900 med de liberala. Hjalmar Branting valdes in i riksdagen 1896 på en liberal lista, t.ex. Liberalerna hade mer gemensamt med Socialdemokraterna än med de konservativa. Båda partierna slogs för allmän rösträtt, för kvinnors rätt, för sociala skyddsnät, för frihandel och för arbetarrätt och för att minska kyrkans och kungens makt.

Men Socialdemokraternas vision var annorlunda än liberalernas. Socialdemokraterna ville socialisera Sverige på sikt. De ville överföra ”privata tillgångar” på ”det allmänna, dvs folket”. I Socialdemokraternas vision av Sverige fanns inga fria företagare. I den mån företag var ”fria” skulle de styras av företagare och arbetare sida vid sida och företagarens vinster, och hans lön, skulle inte vara större än arbetarens.

Staten skulle ha en omfattande kontroll över samhället och styra inte bara över ekonomin, utan även över moralen. Och många ledande Socialdemokrater pratade om styrning av media som ett av deras mål.

Så här stod det i 1887 års partiprogram:

Socialdemokratin skiljer sig från andra politiska partier därigenom, att den vill helt omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation och genomföra arbetareklassens sociala frigörelse, till betryggande och utveckling af den andliga och materiella kulturen. Hufvudorsaken till de lyten, som vidhäfta våra dagars civilisation, är nämligen det privatkapitalistiska produktionssättet.

1897 års partiprogram lyder:

Genom upphävandet av det privat­kapitalistiska monopolet på produktionsmedlen och dessas förvandling till gemensam, hela samhället till­hörande egendom, samt den planlösa varuproduktio­nens ersättande med en socialistisk, samhällets verk­liga behov motsvarande produktion… och… efter hand för­vandla till samhällelig egendom alla produktions­medlen — transportmedlen, skogarna, gruvorna, bruken, maskinerna, fabrikerna, jorden.

Den liberala visionen

Den liberala visionen handlade om samhällelig frihet och om social trygghet. Ja jag säger trygghet, för begreppet trygghet är liberalt. För hundra år sen slogs liberalerna frihet. För maximal frihet för företagare och för individer, för frihandel nationellt och internationellt, för allmän rösträtt, bra skolor till alla, för rätt till sjukvård, pension för sociala skyddsnät, arbetarrätt och arbetarskydd.

Sverige är inte perfekt, men vi har kommit en bra bit på vägen. Arbetare behandlas inte som skit. Funktionshindrade lämnas inte på barnhem för att dö bort. Svälten har utrotats. Äldre slipper loppfyllda sängar i fattighuset. Män och kvinnor har rösträtt. Du kan åka till sjukhuset om du blir sjuk…

Det är i stort det samhälle vi fått nu i Sverige och Europa. Och alla politiska ideologier och partier, från konservativa till Socialdemokratiska och socialistiska, har förändrats och blivit mer liberala. Om vi nu ska definiera den liberala visionen om hur Sverige och världen ska utvecklas till 2122 bör vi ha det i åtanke! Ska man hitta något som liknar den konservatism som fanns 1900 får man söka bland nazistiska grupper. Vill man hitta något som liknar Socialdemokratin 1900 får man leta bland extremkommunisterna. Så stor har liberalismens påverkan på samhället varit!

Och det fortsätter. Men vi liberaler får inte nöja oss med det.

Vi måste fortsätta att driva på utvecklingen, och se till att definiera vad vi vill göra praktiskt här och nu, och hur vår vision ser ut för de närmaste 100 åren, som en fortsättning av de tankar liberalerna hade för hundra år sen.

Dessutom tror jag att vi måste lyfta den liberala tanken och göra den internationell. Om vi tittar på Sverige idag och vad som hotar den frihet vi faktiskt arbetat fram i Sverige, så är det få ”svenska” saker som hotar vår frihet och tanken om allas rätt till någon form av relativt välstånd.

Det är miljöförstöring, som är global… Det kan vara epidemier i framtiden, som då också är globala… Det kan vara hot från rymden i form av kometer, meteorer, istider eller solstormar, men det är också globala fenomen… Det är fattigdom och svält och de krig som det kan medföra… Det är hotet om kärnvapenkrig… Det är hotet om terrorism och stormakters krav på att vi ska inskränka vår frihet i kampen mot denna terrorism… Det är risken för krig eller konflikter som stormakter drar igång… Det är risker för globala ekonomiska finanskriser och depressioner.

Så var det till stor del också under 1900-talet. Världskrig och kalla krig hotade vår tillvaro.

När vi ska definiera liberalismen för de kommande hundra åren tror jag vi måste hitta defnitioner om hur vi vill att VÄRLDEN och MÄNSKLIGHETEN som helhet ska ha det om hundra år. Sverige är ingen isolerad ö.

Vi behöver kombinera frihetsbegreppet med någon sorts vision om att skapa globala skyddsnät för alla, med mekanismer för att hantera miljöförstöring, hot från rymden, hot från epidemier, och den globala fattigdomen. Dessutom måste vi fortsätta att stödja länders demokratiska utveckling, stödja frihandeln, och bli av med stormakters maktpolitik och kärnvapnen.

Någonstans där tror jag vi måste hamna och på den vägen fortsätta det arbete som måste göras i Sverige, för personlig integritet och självbestämmande, för bättre sociala skyddsnät, för mindre statlig kontroll och för friare ekonomi.

Som en påminnelse om vad liberaler stod för för hundra år sen klistrar jag in några smakprov från valmanifesten 1908 och 1911. Och när ni läser detta: kom ihåg att det var vad de praktiskt ville åstadkomma i politiken. Partiprogram ger inte hela bilden av vilka visioner man hade för Sverige på sikt. Man får läsa mellan raderna, eller läsa hur liberala politiker ansåg att samhället skulle formas.

Liberalernas valmanifest 1908

Sträng sparsamhet med statens medel, noggrann utredning om hvarje anslags behöflighet samt skarp och ingående kontroll öfver de anslagna medlens användning;

ytterligare stegring af försvarsutgifterna bör icke ifrågakomma, utan alla ansträngningar riktas på att genom klok omtanke åstadkomma det bästa resultat inom den nuvarande ramen…

krigslagarnas reformering i human och tidsenlig anda;

det frivilliga skytteväsendets befrämjande och utveckling i sund och folklig riktning;

orygglig neutralitetspolitik; upprättande af skiljedomstraktater; stödjande af de mellanfolklig fredssträvandena.

Utveckling och stödjande af egna hem, småbruk såväl som bostadslägenheter; egnahemslånerörelsens frigörande från betungande former samt beredande af lättad tillgång till jord; upplåtande af lämpliga kronoegendomar för smärre jordbruk, dels med full äganderätt, dels ock., där så lämpligen ske kan, med tryggad ärftlig besittningsrätt; praktiskt ordnad, lätt tillgänglig undervisning för småbrukare;

skydd för den själfägande jordbrukareklassen mot ett öfverhandtagande bolagsvälde; Norrlandslagstiftningens fullständigande närmast genom arrende- och vanhäfdslag.

Rättvisa i beskattningen; större skatt på den större förmögenheten och de högre inkomsterna, skattelindring åt små jordbrukare och mindre inkomsttagare, i synnerhet sådena med stora familjer; lättande af skattebördorna för sådana kommuner hvilka äga för ringa bärkraft i förhållande till de statsändamål (såsom skolväsende, fattigvård, vägunderhåll), som det åligger dem att tillgodose;

afvisande af hvarje försök att i samband med reglering af prästerskapets löner upprätthålla de föråldrade privilegierna för denna ämbetsmanna klass.

Ett nytt statsdepartement för handel, industri och sjöfart; närmare samverkan mellan ämbetsverken och näringslifvets män ; planmässig handelspolitik för varuafsättningens främjande; köpmannabildningens höjande genom statsunderstödda handelshögskolor; reform af den tekniska undervisningen samt främjande af yrkesutbildningen;

utredning i hvad mån det allmänna bör erhålla rätt att expropriera enskilda tillhöriga vattenfall för statens behof och för tillgodoseende af billig driftkraft för industri och handtverk.

Utveckling af arbetareskydds- och olycksfallslagstiftningen,, främjande af sjukkasse- och själfhjälpsverksamheten samt framför allt allmän ålderdoms- och invaliditetsförsäkring;

fattigvårdens tidsenliga reformering;

strängt upprätthållande af allas likhet inför lagen och förhindrande af klasslagstiftning; vid en eventuell lagstiftning om arbetsaftal måste all ensidighet uteslutas, så att lagstiftningen oväldigt tillgodoser båda parternas intressen och i möjligaste mån mötes af bådas förtroende.

Nykterhetsarbetets stödjande, särskildt genom införande af lokalt veto samt genom utredning rörande sättet att frigöra staten, kommunerna, landstingen och hushållningssällskapen från ekonomiskt beroende af rusdryckshandteringen;

folkundervisningens reformering i praktisk riktning; folkskolans utveckling till bottenskola och ställande under sakkunnig lekmannaledning;

värnande om yttrande- och tryckfrihet, församlings- och föreningsrätt samt förverkligande af regeringsformens bud i fråga om samvetsfriheten

Liberalernas manifest 1911:

Svenska riksdagen har emellertid gifvit kvinnorna ett löfte i följand ord som läsas i en skrifvelse vid 1906 års riksdag: ”Att från direkt politiskt inflytande utestänga kvinnan kan näppeligen sägas vara väl förenligt med införande af en så vidsträckt valrätt för män som nu ifrågasättes. Hon har nämligen lika stora intressen att tillvarataga i samhället som mannen och bör väl därför äfven sättas i tillfälle att genom deltagande i de politiska valen göra dem tillbörligen beaktade.”

Detta löfte måste infrias äfven om den höger som var med om löftet nu är färdig att svika det. Kvinnorna måste utan dröjsmål erhålla valrätt och valbarhet i samma utsträckning som männen.

Det gamla demokratiska önskemålet, folkskolan såsom bottenskola hvilket innebär att den första undervisningen blir gemensam för alla samhällsklassers barn, får aldrig släppas ur sikte.

Jordbruket landets modernäring, måste kraftigt stödjas. En insiktsfull jord- och egna hems-politik är af synnerlig betydelse för bevarande af den svenska jordbrukarebefolkningen.

Alltför länge fick bolagsväldet i Norrland utbreda sig på den själfägande jordbrukarbefolkningens bekostnad. Det måste därför sörjas för att staten med vaksamhet följer liknande företeelser i andra landsdelar och i tid ingriper till bondeklassens skydd.

Jordbruksarbetarnas sträfvanden att skaffa sig egna småbruk, liksom arbetarnas sträfvanden i allmänhet att förvärfva egna hem, böra så långt möjligt underlättas. Särskildt böra till förbättrande af torparnas och jordbruksarbetarnas ställning ökade möjligheter beredas innehafvare af torp och lägenheter på ofri grund till friköp af jorden.

Frågan om ålderdoms- och invaliditetsförsäkring är utan tvifvel vår viktigaste sociala angelägenhet och måste ofördröjligen bringas till en tillfredsställande lösning. Statsfinansiella svårigheter, som härvid kunna yppa sig, måste öfvervinnas.

Ur sitt allmänna program vill Landsföreningen för öfrigt framhålla följande punkter:

Öppen omröstning i riksdagen; afskaffande af bolags rösträtt och annan opersonlig rösträtt i kommunerna; möjliggörande för sjömän m.fl. att utöfva sin rösträtt; verksamt skydd för valfrihet och valhemlighet.

Orygglig neutralitetspolitik; omfattande skiljedomstraktater; internationellt fredsarbete.

Försvarsdepartementens sammanslagning; militieombudsman; krigslagarnas humanisering; skytteväsendets utveckling i sund och folklig anda.

Rättvisa i beskattningen; omläggning af kommunalbeskattningen efter de skattdragandes olika bärförmåga; lättande af skattebördorna (skolväsen vägunderhåll och fattigvård) för hårdt betungade kommuner.

Sträng sparsamhet; försiktighet i statens lånepolitik; skarp kontroll öfver statsförvaltningen; motarbetande af byråkratism och formalism.

Obligatorisk sjukförsäkring; arbetslöshetsförsäkring; arbetarskyddslagstiftningens förbättrande och utsträckning till alla arbetare; olycksfallslagstiftning, byggd på försäkringsplikt; natt- och söndagsarbetets reglering; yrkesinspektionens stärkande; reform af fattigvårdslagstiftningen; utveckling af förlikningsinstitutionen; lånefond för egna hem i städerna; bostadsinspektion; utredning af på lefnadskostnadernas stegring inverkande faktorer.

Kraftiga nykterhetsreformer; det allmännas frigörelse från ekonomiskt beroende af rusdryckshandteringen; aflägsnandet af det privatekonomisk intresset af denna handtering.

Folkbildningens höjande; folkskolans utveckling och ställande under en kunnig lekmannnledning.

Jordbrukets höjande; välordnad jordbrukskredit; förenings- och andelsverksamhetens stödjande; lättade afsättnings- och fraktförhållanden för jordbruket; praktisk jordbruksundervisning; kraftig egna hems-politik; egna hems-lånerörelsens befriande från byråkratism; utveckling af statens jordförmedling; småbruk å statens domäner; Norrlandslagstiftningens fullständigande; arrendelagstiftningens utveckling; fiskerinäringens stödjande.

Nytt statsdepartement för handel, industri och sjöfart; planmässig handelspolitik och väl afvägda frakttariffer; frilager och tullrestitutionsupplag; förbättrad handelsundervisning och teknisk undervisning.

Bättre skogsvård; ökade inköp för kronoparker;  expropriationsrätt till kalmarker; intensivare skötsel af statsskogarna.

Tillgodogörande af statens vattenfall; expropriationsrätt för stat och kommun till vattenfall; utvidgad koncessionslagstiftning för kraftstationer byggd på koncessionssystem.

Sjöfartsnäringens stödjande med ökade lånemedel.

Öfvervakande af karteller och truster; motarbetande osund spekulation och annat parasitlif på industrien.

Förbättradt kreditväsen för handtverket; lär1ingslag; yrkesskolor.

Yttrande-, församlings- och föreningensfrihetens hägnande; samvetsfrihetens förverkligande.

Rättsväsendets omgestaltning med beaktande af sociala synpunkter; upphäfvande af mannens målsmanskap; rättegångsväsendets reformering; full offentlighet; utveckling af försvarsinstitutionen i brottmål.

F.A. Hayek om social trygghet, ur The Road to Serfdom

Det cirkulerar många myter om libertarianer. En av myterna är att om man är libertarian kan man inte gilla staten, och man kan inte vara för sociala skyddsnät, statligt reglerad miljövård eller arbetarrätt. Men det är fel! Man kan vara libertarian och anse att staten bör garantera BRA sociala skyddsnät för alla.

Fördomar om libertarianer har både libertarianer och icke-libertarianer!

Det finns de libertarianer som ser på samhället så, men det finns andra som inte ser på samhället så.

F.A. Hayek var en av dem. Hayek brukar beskrivas som libertarian för det mesta.

Han utgick från individens frihet och ansåg att staten skulle vara liten men effektiv. Men han var inte emot staten, och kan därför inte placeras in i en massa fördomsfulla mallar om hur man ”är”, eller för den skull också hur man ”bör” vara, då man är libertarian.

Det han varnade för var planekonomi, fascism och den hybrid mellan planekonomi och marknadsekonomi som växt fram under 30-talt och kriget. Även vår egen Bertil Ohlin varnade för den. Dirigerad ekonomi kallades det ibland. Idén bakom dirigismen var att staten skulle styra inriktningen för ekonomin i sin helhet.

Men Hayek var för sociala skyddsnät, medborgarlön, regleringar på arbetsmarknaden, viss hälsomässig allmän reglering, med mera, och han skrev redan 1944 i The Road to Serfdom att en stat genom lagar och annat måste ingripa mot miljöförstöring.

Hayek skulle nog helt klart inte gilla dagens svenska skyddsnät, med all byråkrati och förmynderi, men han skulle inte heller gilla att man reflexmässigt avskriver all statlig inblandning som något ”ondskefullt” eller ”icke liberalt”. Han förordade ofta en modell med privata försäkringar, garanterade genom staten och obligatoriska för alla, och ja, varför inte, regleringar kan ofta fungera mer effektivt än att lösningar ska kontrolleras av staten!

Jag publicerar några relevanta citat och en längre sammanfattning av Hayeks The Road to Serfdom som söndagsläsning.

I Frihetens grundvalar (1959, på svenska 1983) skriver Hayek:

”I västvärlden har det länge accepterats som en samhällelig plikt att på något sätt sörja för dem som hotas av nöd… Att det behövs ett dylikt arrangemang i industrisamhället är obestridligt…”

I The Road to Serfdom (1944) skriver Hayek:

The successful use of competition does not preclude some types of government interference. For instance, to limit working hours, to require certain sanitary arrangements, to provide an extensive system of social services is fully compatible with the preservation of competition. There are, too, certain fields where the system of competition is impracticable. For example, the harmful effects of deforestation or of the smoke of factories cannot be confined to the owner of the property in question.

But there are two kinds of security: the certainty of a given minimum of sustenance for all and the security of a given standard of life, of the relative position which one person or group enjoys compared with others. There is no reason why, in a society which has reached the general level of wealth ours has, the first kind of security should not be guaranteed to all without endangering general freedom; that is: some minimum of food, shelter and clothing, sufficient to preserve health. Nor is there any reason why the state should not help to organize a comprehensive system of social insurance in providing for those common hazards of life against which few can make adequate provision. It is planning for security of the second kind which has such an insidious effect on liberty. It is planning designed to protect individuals or groups against diminutions of their incomes…

There can be no question that adequate security against severe privation will have to be one of our main goals of policy. But nothing is more fatal than the present fashion of intellectual leaders of extolling security at the expense of freedom. It is essential that we should relearn frankly to face the fact that freedom can be had only at a price and that as individuals we must be prepared to make severe material sacrifices to preserve it.

******************

The Road To Serfdom

by F.A. Hayek

Excerpts


THE AUTHOR has spent about half his adult life in his native Austria, in close touch with German thought, and the other half in the United States and England. In the latter period he has become increasingly convinced that some of the forces which destroyed freedom in Germany are also at work here. The very magnitude of the outrages committed by the National Socialists has strengthened the assurance that a totalitarian system cannot happen here. But let us remember that 15 years ago the possibility of such a thing happening in Germany would have appeared just as fantastic not only to nine tenths of the Germans themselves but also to the most hostile foreign observer.

There are many features which were then regarded as ”typically German” which are now equally familiar in America and England, and many symptoms that point to a further development in the same direction: the increasing veneration for the state, the fatalistic acceptance of ”inevitable trends,” the enthusiasm for ”organization” of everything (we now call it ”planning”).

The character of the danger is, if possible, even less understood here than it was in Germany. The supreme tragedy is still not seen that in Germany it was largely people of good will, who, by their socialist policies, prepared the way for the forces which stand for everything they detest. Few recognize that the rise of fascism and Nazism was not a reaction against the socialist trends of the preceding period but a necessary outcome of those tendencies. Yet it is significant that many of the leaders of these movements, from Mussolini down (and including Laval and Quisling) began as socialists and ended as fascists or Nazis. In the democracies at present, many who sincerely hate all of Nazism’s manifestations are working for ideals whose realization would lead straight to the abhorred tyranny. Most of the people whose views influence developments are in some measure socialists. They believe that our economic life should be ”consciously directed,” that we should substitute ”economic planning” for the competitive system. Yet is there a greater tragedy imaginable than that, in our endeavor consciously to shape our future in accordance with high ideals, we should in fact unwittingly produce the very opposite of what we have been striving for?


Planning and Power

IN ORDER to achieve their ends, the planners must create power—power over men wielded by other men—of a magnitude never before known. Their success will depend on the extent to which they achieve such power. Democracy is an obstacle to this suppression of freedom which the centralized direction of economic activity requires. Hence arises the clash between planning- and democracy.

Many socialists have the tragic illusion that by depriving private individuals of the power they possess in an individualist system, and transferring this power to society, they thereby extinguish power. What they overlook is that, by concentrating power so that it can be used in the service of a single plan, it is not merely transformed but infinitely heightened. By uniting in the hands of some single body power formerly exercised independently by many, an amount of power is created infinitely greater than any that existed before, so much more far-reaching as almost to be different in kind. It is entirely fallacious to argue that the great power exercised by a central planning board would be ”no greater than the power collectively exercised by private boards of directors.” There is, in a competitive society, nobody who can exercise even a fraction of the power which a socialist planning board would possess. To decentralize power is to reduce the absolute amount of power, and the competitive system is the only system designed to minimize the power exercised by man over man. Who can seriously doubt that the power which a millionaire, who may be my employer, has over me is very much less than that which the smallest bureaucrat possesses who wields the coercive power of the state and on whose discretion it depends how I am allowed to live and work?

In every real sense a badly paid unskilled workman in this country has more freedom to shape his life than many an employer in Germany or a much better paid engineer or manager in Russia. If he wants to change his job or the place where he lives, if he wants to profess certain views or spend his leisure in a particular way, he faces no absolute impediments. There are no dangers to bodily security and freedom that confine him by brute force to the task and environment to which a superior has assigned him. Our generation has forgotten that the system of private property is the most important guaranty of freedom. It is only because the control of the means of production is divided among many people acting independently that we as individuals can decide what to do with ourselves. When all the means of production are vested in a single hand, whether it be nominally that of ”society” as a whole or that of a dictator, whoever exercises this control has complete power over us. In the hands of private individuals, what is called economic power can be an instrument of coercion, but it is never control over the whole life of a person. But when economic power is centralized as an instrument of political power it creates a degree of dependence scarcely distinguishable from slavery. It has been well said that, in a country where the sole employer is the state, opposition means death by slow starvation.


Background to Danger

INDIVIDUALISM, in contrast to socialism and all other forms of totalitarianism, is based on the respect of Christianity for the individual man and the belief that it is desirable that men should be free to develop their own individual gifts and bents. This philosophy, first fully developed during the Renaissance, grew and spread into what we know as Western civilization. The general direction of social development was one of freeing the individual from the ties which bound him in feudal society.

Perhaps the greatest result of this unchaining of individual energies was the marvelous growth of science. Only since industrial freedom opened the path to the free use of new knowledge, only since everything could be tried – if somebody could be found to back it at his own risk — has science made the great strides which in the last 150 years have changed the face of the world. The result of this growth surpassed all expectations. Wherever the barriers to the Gee exercise of human ingenuity were removed, man became rapidly able to satisfy ever-widening ranges of desire. By the, beginning of the 20th century the workingman in the Western World had reached a degree of material comfort, security and personal independence which 100 years before had hardly seemed possible. The effect of this success was to create among men a new sense of power over their own fate, the belief in the unbounded possibilities of improving their own lot. What had been achieved came to be regarded as a secure and imperishable possession, acquired once and for all; and the rate of progress began to seem too slow. Moreover, the principles which had made this progress possible came to be regarded as obstacles to speedier progress, impatiently to be brushed away. It might be said that the very success of liberalism became the cause of its decline.

No sensible person should have doubted that the economic principles of the 19th century were only a beginning — that there were immense possibilities of advancement on the lines on which we had moved. But according to the views now dominant, the question is no longer how we can make the best use of the spontaneous forces found in a free society. We have in effect undertaken to dispense with these forces and to replace them by collective and ”conscious” direction. It is significant that this abandonment of liberalism, whether expressed as socialism in its more radical form or merely as ”organization” or ”planning,” was perfected in Germany. During the last quarter of the 19th century and the first quarter of the 20th, Germany moved far ahead in both the theory and the practice of socialism, so that even today Russian discussion largely carries on where the Germans left off. The Germans, long before the Nazis, were attacking liberalism and democracy, capitalism and individualism.

Long before the Nazis, too, the German and Italian socialists were using techniques of which the Nazis and Fascists later made effective use. The idea of a political party which embraces all activities of the individual from the cradle to the grave, which claims to guide his views on everything, was first put into practice by the socialists. It was not the Fascists but the socialists who began to collect children at the tenderest age into political organizations to direct their thinking. It was not the Fascists but the socialists who first thought of organizing sports and games, football and hiking, in party clubs where the members would not be infected by other views. It was the socialists who first insisted that the party member should distinguish himself from others by the modes of greeting and the forms of address. It was they who, by their organization of ”cells” and devices for the permanent supervision of private life, created the prototype of the totalitarian party. By the time Hitler came to power, liberalism was dead in Germany. And it was socialism that had killed it. To many who have watched the transition from socialism to fascism at close quarters the connection between the two systems has become increasingly obvious, but in the democracies the majority of people still believe that socialism and freedom can be combined. They do not realize that democratic socialism, the great utopia of the last few generations, is not only unachievable but that to strive for it produces something utterly different – the very destruction of freedom itself. As has been aptly said: ”What has always made the state a hell on earth has been precisely that man has tried to make it his heaven.”

It is disquieting to see in England and the United States today the same drawing together of forces and nearly the same contempt of all that is liberal in the old sense. ”Conservative socialism” was the slogan under which a large number of writers prepared the atmosphere in which National Socialism succeeded. It is ”conservative socialism” which is the dominant trend among us now.


The Liberal Way of Planning

”PLANNING” owes its popularity largely to the fact that everybody desires, of course, that we should handle our common problems with as much foresight as possible. The dispute between the modern planners and the liberals is not on whether we ought to employ systematic thinking in planning our affairs. It is a dispute about what is the best way of so doing. The question is whether we should create conditions under which the knowledge and initiative of individuals are given the best scope so that they can plan most successfully; or whether we should direct and organize all economic activities according to a ”blue-print,” that is, ”consciously direct the resources of society to conform to the planners’ particular views of who should have what.”

It is important not to confuse opposition against the latter kind of planning with a dogmatic laissez faire attitude. The liberal argument does not advocate leaving things just as they are; it favors making the best possible use of the forces of competition as a means of coordinating human efforts. It is based on the conviction that, where effective competition can be created, it is a better way of guiding individual efforts than any other. It emphasizes that in order to make competition work beneficially a carefully thought-out legal framework is required, and that neither the past nor the existing legal rules are free from grave defects. Liberalism is opposed, however, to supplanting competition by inferior methods of guiding economic activity. And it regards competition as superior not only because in most circumstances it is the most efficient method known but because it is the only method which does not require the coercive or arbitrary intervention of authority. It dispenses with the need for ”conscious social control” and gives individuals a chance to decide whether the prospects of a particular occupation are sufficient to compensate for the disadvantages connected with it. The successful use of competition does not preclude some types of government interference. For instance, to limit working hours, to require certain sanitary arrangements, to provide an extensive system of social services is fully compatible with the preservation of competition. There are, too, certain fields where the system of competition is impracticable. For example, the harmful effects of deforestation or of the smoke of factories cannot be confined to the owner of the property in question. But the fact that we have to resort to direct regulation by authority where the conditions for the proper working of competition cannot be created does not prove that we should suppress competition where it can be made to function. To create conditions in which competition will be as effective as possible, to prevent fraud and deception, to break up monopolies— these tasks provide a wide and unquestioned field for state activity. This does not mean that it is possible to find some ”middle way” between competition and central direction, though nothing seems at first more plausible, or is more likely to appeal to reasonable people. Mere common sense proves a treacherous guide in this field. Although competition can bear some admixture of regulation, it cannot be combined with planning to any extent we like without ceasing to operate as an effective guide to production. Both competition and central direction become poor and inefficient tools if they are incomplete, and a mixture of the two – means that neither will work. Planning and competition can be combined only by planning for competition, not by planning against competition. The planning against which all our criticism is directed is solely the planning against competition.


The Great Utopia

THERE CAN BE no doubt that most of those in the democracies who demand a central direction of all economic activity still believe that socialism and individual freedom can be combined. Yet socialism was early recognized by many thinkers as the gravest threat to freedom.

It is rarely remembered now that socialism in its beginnings was frankly authoritarian. It began quite openly as a reaction against the liberalism of the French Revolution. The French writers who laid its foundation had no doubt that their ideas could be put into practice only by a strong dictatorial government. The first of modern planners, Saint-Simon, predicted that those who did not obey his proposed planning boards would be ”treated as cattle.”

Nobody saw more clearly than the great political thinker de Tocqueville that democracy stands in an irreconcilable conflict with socialism: ”Democracy extends the sphere of individual freedom,” he said. ”Democracy attaches all possible value to each man,” he said in 1848, ”while socialism makes each man a mere agent, a mere number. Democracy and socialism have nothing in common but one word: equality. But notice the difference: while democracy seeks equality in liberty, socialism seeks equality in restraint and servitude.”

To allay these suspicions and to harness to its cart the strongest of all political motives—the craving for freedom — socialists began increasingly to make use of the promise of a ”new freedom.” Socialism was to bring ”economic freedom,” without which political freedom was ”not worth having.”

To make this argument sound plausible, the word ”freedom” was subjected to a subtle change in meaning. The word had formerly meant freedom from coercion, from the arbitrary power of other men. Now it was made to mean freedom from necessity, release from the compulsion of the circumstances which inevitably limit the range of choice of all of us. Freedom in this sense is, of course, merely another name for power or wealth. The demand for the new freedom was thus only another name for the old demand for a redistribution of wealth.

The claim that a planned economy would produce a substantially larger output than the competitive system is being progressively abandoned by most students of the problem. Yet it is this false hope as much as anything which drives us along the road to planning.

Although our modern socialists’ promise of greater freedom is genuine and sincere, in recent years observer after observer has been impressed by the unforeseen consequences of socialism, the extraordinary similarity in many respects of the conditions under ”communism” and ”fascism.” As the writer Peter Drucker expressed it in 1939, ”the complete collapse of the belief in the attainability of freedom and equality through Marxism has forced Russia to travel the same road toward a totalitarian society of un-freedom and inequality which Germany has been following. Not that communism and fascism are essentially the same. Fascism is the stage reached after communism has proved an illusion, and it has proved as much an illusion in Russia as in pre-Hitler Germany.”

No less significant is the intellectual outlook of the rank and file in the communist and fascist movements in Germany before 1933. The relative ease with which a young communist could be converted into a Nazi or vice versa was well known, best of all to the propagandists of the two parties. The communists and Nazis clashed more frequently with each other than with other parties simply because they competed for the same type of mind and reserved for each other the hatred of the heretic. Their practice showed how closely they are related. To both, the real enemy, the man with whom they had nothing in common, was the liberal of the old type. While to the Nazi the communist and to the communist the Nazi, and to both the socialist, are potential recruits made of the right timber, they both know that there can be no compromise between them and those who really believe in individual freedom.

What is promised to us as the Road to Freedom is in fact the Highroad to Servitude. For it is not difficult to see what must be the consequences when democracy embarks upon a course of planning. The goal of the planning will be described by some such vague term as ”the general welfare.” There will be no real agreement as to the ends to be attained, and the effect of the people’s agreeing that there must be central planning, without agreeing on the ends, will be rather as if a group of people were to commit themselves to take a journey together without agreeing where they want to go: with the result that they may all have to make a journey which most of them do not want at all.

Democratic assemblies cannot function as planning agencies. They cannot produce agreement on everything — the whole direction of the resources of the nation-for the number of possible courses of action will be legion. Even if a congress could, by proceeding step by step and compromising at each point, agree on some scheme, it would certainly in the end satisfy nobody.

To draw up an economic plan in this fashion is even less possible than, for instance, successfully to plan a military campaign by democratic procedure. As in strategy it would become inevitable to delegate the task to experts. And even if, by this expedient, a democracy should succeed in planning every sector of economic activity, it would still have to face the problem of integrating these separate plans into a unitary whole. There will be a stronger and stronger demand that some board or some single individual should be given power to act on their own responsibility. The cry for an economic dictator is a characteristic stage in the movement toward planning. Thus the legislative body will be reduced to choosing the persons who are to have practically absolute power. The whole system will tend toward that kind of dictatorship in which the head of the government is position by popular vote, but where he has all the powers at his command to make certain that the vote will go in the direction he desires. Planning leads to dictatorship because dictatorship is the most effective instrument of coercion and, as such, essential if central planning on a large scale is to be possible. There is no justification for the widespread belief that, so long as power is conferred by democratic procedure, it cannot be arbitrary; it is not the source of power which prevents it from being arbitrary; to be free from dictatorial qualities, the power must also be limited. A true ”dictatorship of the proletariat,” even if democratic in form, if it undertook centrally to direct the economic system, would probably destroy personal freedom as completely as any autocracy has ever done.

Individual freedom cannot be reconciled with the supremacy of one single purpose to which the whole of society is permanently subordinated. To a limited extent we ourselves experience this fact in wartime, when subordination of almost everything to the immediate and pressing need is the price at which we preserve our freedom in the long run. The fashionable phrases about doing for the purposes of peace what we have learned.to do for the purposes of war are completely misleading, for it is sensible temporarily to sacrifice freedom in order to make it more secure in the future, but it is quite a different thing to sacrifice liberty permanently in the interests of a planned economy.

To those who have watched the transition from socialism to fascism at close quarters, the connection between the two systems is obvious. The realization of the socialist program means the destruction of freedom. Democratic socialism, the great utopia of the last few generations, is simply not achievable.


Why the Worst Get on Top

NO DOUBT an American or English ”fascist” system would greatly differ from the Italian or German models; no doubt, if the transition were effected without violence, we might expect to get a better type of leader. Yet this does not mean that our fascist system would in the end prove very different or much less intolerable than its prototypes. There are strong reasons for believing that the worst features of the totalitarian systems are phenomena which totalitarianism is certain sooner or later to produce.

Just as the democratic statesman who sets out to plan economic life will soon be confronted with the alternative of either assuming dictatorial powers or abandoning his plans, so the totalitarian leader would soon have to choose between disregard of ordinary morals and failure. It is for this reason that the unscrupulous are likely to be more successful in a society tending toward totalitarianism. Who does not see this has not yet grasped the full width of the gulf which separates totalitarianism from the essentially individualist Western civilization.

The totalitarian leader must collect around him a group which is prepared voluntarily to submit to that discipline which they are to impose by force upon the rest of the people. That socialism can be put info practice only by methods which most socialists disapprove is, of course, a lesson learned by many social reformers in the past. The old socialist parties were inhibited by their democratic ideals; they did not possess the ruthlessness required for the performance of their chosen task. It is characteristic that both in Germany and in Italy the success of fascism was preceded by the refusal of the socialist parties to take over the responsibilities of government. They were unwilling wholeheartedly to employ the methods to which they had pointed the way. They still hoped for the miracle of a majority’s agreeing on a particular plan for the organization of the whole of society. Others had already learned the lesson that in a planned society the question can no longer be on what do a majority of the people agree but what the largest single group is whose members agree sufficiently to make unified direction of all affairs possible.

There are three main reasons why such a numerous group, with fairly similar views, is not likely to be formed by the best but rather by the worst elements of any society. First, the higher the education and intelligence of individuals become, the more their tastes and views are differentiated. If we wish to find a high degree of uniformity in outlook, we have to descend to the regions of your moral and intellectual standards where the more primitive instincts prevail. This does not mean that the majority of people have low moral standards; it merely means that the largest group of people whose values are very similar are the people with low standards.

Second, since this group is not large enough to give sufficient weight to the leader’s endeavors, he will have to increase their numbers by converting more to the same simple creed. He must gain the support of the docile and gullible, who have no strong convictions of their own but are ready to accept a ready-made system of values if it is only drummed into their ears sufficiently loudly and frequently. It will be those whose vague and imperfectly formed ideas are easily swayed and whose passions and emotions are readily aroused who will thus swell the ranks of the totalitarian party.

Third, to weld together a closely coherent body of supporters, the leader must appeal to a common human weakness. It seems to be easier for people to agree on a negative program — on the hatred of an enemy, on the envy of those better off – than on any positive task. The contrast between the ”we” and the ”they” is consequently always employed by those who seek the allegiance of huge masses. The enemy may be internal, like the ”Jew” in Germany or the ”kulak” in Russia, or he may be external. In any case, this technique has the great advantage of leaving the leader greater freedom of action than would almost any positive program.

Advancement within a totalitarian group or party depends largely on a willingness to do immoral things. The principle that the end justifies the means, which in individualist ethics is regarded as the denial of all morals, in collectivist ethics becomes necessarily the supreme rule. There is literally nothing which the consistent collectivist must not be prepared to do if it serves ”the good of the whole,” because that is to him the only criterion of what ought to be done. Once you admit that the individual is merely a means to serve the ends of the higher entity called society or the nation, most of those features of totalitarianism which horrify us follow of necessity. From the collectivist standpoint intolerance and brutal suppression of dissent, deception and spying, the complete disregard of the life and happiness of the individual are essential and unavoidable. Acts which revolt all our feelings, such as the shooting of hostages or the killing of the old or sick, are treated as mere matters of expediency; the compulsory uprooting and transportation of hundreds of thousands becomes an instrument of policy approved by almost everybody except the victims. To be a useful assistant in the running of a totalitarian state, therefore, a man must be prepared to break every moral rule he has ever known if this seems necessary to achieve the end set for him. In the totalitarian machine there will be special opportunities for the ruthless and unscrupulous. Neither the Gestapo nor the administration of a concentration camp, neither the Ministry of Propaganda nor the SA or SS (or their Russian counterparts) are suitable places for the exercise of humanitarian feelings. Yet it is through such positions that the road to the highest positions in the totalitarian state leads. A distinguished American economist, Professor Frank H. Knight, correctly notes that the authorities of a collectivist state ”would have to do these things whether they wanted to or not: and the probability of the people in power being individuals who would dislike the possession and exercise of power is on a level with the probability that an extremely tenderhearted person would get the job of whipping master in a slave plantation.”

A further point should be made here: Collectivism means the end of truth. To make a totalitarian system function efficiently, it is not enough that everybody should be forced to work for the ends selected by those in control; it is essential that the people should come to regard these ends as their own. This is brought about by propaganda and by complete control of all sources of information.

The most effective way of making people accept the validity of the values they are to serve is to persuade them that they are really the same as those they have always held, but which were not properly understood or recognized before. And the most efficient technique to this end is to use the old words but change their meaning. Few traits of totalitarian regimes are at the same time so confusing to the superficial observer and yet so characteristic of the whole intellectual climate as this complete perversion of language.

The worst sufferer in this respect is the word ”liberty.” It is a word used as freely in totalitarian states as elsewhere. Indeed, it could almost be said that wherever liberty as we know it has been destroyed, this has been done in the name of some new freedom promised to the people. Even among us we have planners who promise us a ”collective freedom,” which is as misleading as anything said by totalitarian politicians. ”Collective freedom” is not the freedom of the members of society but the unlimited freedom of the planner to do with society that which he pleases. This is the confusion of freedom with power carried to the extreme. It is not difficult to deprive the seat majority of independent thought. But the minority who will retain an inclination to criticize must also be silenced. Public criticism or even expressions of doubt must be suppressed because they tend to weaken support of the regime. As Sidney and Beatrice Webb report of the position in every Russian enterprise: ”Whilst the work is in progress, any public expression of doubt that the plan will be successful is an act of disloyalty and even of treachery because of its possible effect on the will and efforts of the rest of the staff.”

Control extends even to subjects which seem to have no political significance. The theory of relativity, for instance, has been opposed as a ”Semitic attack on the foundation of Christian and Nordic physics” and because it is ”in conflict with dialectical materialism and Marxist dogma.” Every activity must derive its justification from conscious social purpose. There must be no spontaneous, unguided activity, because it might produce results which cannot be foreseen and for which the plan does not provide.

The principle extends even to games and amusements. I leave it to the reader to guess where it was that chess players were officially exhorted that ”we must finish once and for all with the neutrality of chess. We must condemn once and for all the formula ‘chess for the sake of chess.’ ”

Perhaps the most alarming fact is that contempt for intellectual liberty is not a thing which arises only once the totalitarian system is established but can be found everywhere among those who have embraced a collectivist faith. The worst oppression is condoned if it is committed in the name of socialism. Intolerance of opposing ideas is openly extolled; The tragedy of collectivist thought is that, while it starts out to make reason supreme, it ends by destroying reason. There is one aspect of the change in moral values brought about by the advance of collectivism which provides special food for thought. It is that the virtues which are held less and less in esteem in Britain and America are precisely those on which Anglo-Saxons justly prided themselves and in which they were generally recognized to excel. These virtues were independence and self-reliance, individual initiative and local responsibility, the successful reliance on voluntary activity, noninterference with one’s neighbor and tolerance of the different, and a healthy suspicion of power and authority. Almost all the traditions and institutions which have molded the national character and the whole moral climate of England and America are those which the progress of collectivism and its centralistic tendencies are progressively destroying.

Planning vs. the Rule of Law

NOTHING distinguishes more clearly a free country from a country under arbitrary government than the observance in the former of the great principles known as the Rule of Law. Stripped of technicalities, this means that government in all its actions is bound by rules fixed and announced beforehand


Two Kinds of Security

LIKE the spurious ”economic freedom,” and with more justice, economic security is often represented as an indispensable condition of real liberty. In a sense this is both true and important. Independence of mind or strength of character is rarely found among those who cannot be confident that they will make their way by their own effort.

But there are two kinds of security: the certainty of a given minimum of sustenance for all and the security of a given standard of life, of the relative position which one person or group enjoys compared with others. There is no reason why, in a society which has reached the general level of wealth ours has, the first kind of security should not be guaranteed to all without endangering general freedom; that is: some minimum of food, shelter and clothing, sufficient to preserve health. Nor is there any reason why the state should not help to organize a comprehensive system of social insurance in providing for those common hazards of life against which few can make adequate provision. It is planning for security of the second kind which has such an insidious effect on liberty. It is planning designed to protect individuals or groups against diminutions of their incomes.

Limitation of output so that prices will secure an “adequate” return, is the only way in which in a market economy producers can be guaranteed a certain income. If, as has become increasingly true, in each trade in which conditions improve, the members are allowed to exclude others in order to secure to themselves the full gain in the form of higher wages or profits, those in the trades where demand has fallen have nowhere to go, and every change becomes the cause of large unemployment. There can be little doubt that it is largely a consequence of the striving for security by these means in the last decades that unemployment and thus insecurity have so much increased. The utter hopelessness of the position of those who, in a society which has thus grown rigid, are left outside the range of sheltered occupation, can be appreciated only by those who have experienced it. There has never been a more cruel exploitation of one class by another than that of the less fortunate members of a group of producers by the well-established. This has been made possible by the ”regulation” of competition. Few catch-words have done so much harm as the ideal of a ”stabilization” of particular prices or wages, which, while securing the income of some, makes the position of the rest more and more precarious. In England and America special privileges, especially in the form of the ”regulation” of competition, the ”stabilization” of particular prices and wages, have assumed increasing importance. With every grant of such security to one group the insecurity of the rest necessarily increases. If you guarantee to some a fixed part of a variable cake, the share left to the rest is bound to fluctuate proportionally more than the size of the whole. And the essential element of security which the competitive system offers, the great variety of opportunities, is more and more reduced.

The general endeavor to achieve security by restrictive measures, supported by the state, has in the course of time produced a progressive transformation of society – a transformation in which, as in so many other ways, Germany has led and the other countries have followed. This development has been hastened by another effect of socialist teaching, the deliberate disparagement of all activities involving economic risk and the moral opprobrium cast on the gains which make risks worth taking but which only few can win.

We cannot blame our young men when they prefer the safe, salaried position to the risk of enterprise after they have heard from their earliest youth the former described as the superior, more unselfish and disinterested occupation. The younger generation of today has grown up in a world in which, in school and press, the spirit of commercial enterprise has been represented as disreputable and the making of profit as immoral, where to employ 100 people is represented as exploitation but to command the same number as honorable. Older people may regard this as an exaggeration, but the daily experience of the university teacher leaves little doubt that, as a result of anticapitalist propaganda, values have already altered far in advance of the change in institutions which has so far taken place. The question is whether, by changing our institutions to satisfy the new demands, we shall not unwittingly destroy values which we still rate higher.

The conflict with which we have to deal is a fundamental one between two irreconcilable types of social organization, which have often been described as the commercial and the military. In either both choice and risk rest with the individual or he is relieved or both. In the army, work and worker alike are allotted by authority, and this is the only system in which the individual can be conceded full economic security. This security is, however, inseparable from the restrictions on liberty and the hierarchical order of military life – it is the security of the barracks.

In a society used to freedom it is unlikely that many people would be ready deliberately to purchase security ar this price. But the policies which are followed now are nevertheless rapidly creating conditions in which the striving for security tends to become stronger than the love of freedom.

If we are not to destroy individual freedom, competition must be left to function unobstructed. Let a uniform minimum be secured to everybody by all means; but let us admit at the same time that all claims for a privileged security of particular classes must lapse, that all excuses disappear for allowing particular groups to exclude newcomers from sharing their relative prosperity in order to maintain a special standard of their own.

There can be no question that adequate security against severe privation will have to be one of our main goals of policy. But nothing is more fatal than the present fashion of intellectual leaders of extolling security at the expense of freedom. It is essential that we should relearn frankly to face the fact that freedom can be had only at a price and that as individuals we must be prepared to make severe material sacrifices to preserve it.

We must regain the conviction on which liberty in the Anglo-Saxon countries has been based and which Benjamin Franklin expressed in a phrase applicable to us as individuals no less than as nations: ”Those who would give up essential liberty to purchase a little temporary safety deserve neither liberty nor safety.”


Toward a Better World

TO BUILD a better world, we must have the courage to make a new start. We must clear away the obstacles with which human folly has recently encumbered our path and release the creative energy of individuals; We must create conditions favorable to progress rather than ”planning progress. ” It is not those who cry for more ”planning” who show the necessary courage, nor those who preach a ”New Order,” which is no more than a continuation of the tendencies of the past 40 years; and who can think of nothing better than to imitate Hitler. It is, indeed, those who cry loudest for a planned economy who are most completely under the sway of the ideas which have created this war and most of the evils from which we suffer. The guiding principle in any attempt to create a world of free men must be this: A policy of freedom for the individual is the only truly progressive policy.

Socialliberalism är inte socialism

Jag har skrivit om detta förr, men måste upprepa mig. Socialliberalism är inte socialism, det är inte mindre liberalt och det är inte uppblandat med socialistiska element!

John Stuart Mill

Liberalismen delades i slutet av 1800-talet i två läger. Det ena det vi kan kalla libertarianism idag, det andra i socialliberalism.

Dessa två läger har sedan 1800-talet ofta varit varandras antagonister. Därmed har man också, för att prata ren svenska, ofta kastat skit på varandra. Socialliberaler har en tendens att kalla libertarianer egoister och omänskliga, medan libertarianerna kallar socialliberalerna för ”inte så liberala” eller socialistiska.

Det är tråkigt efterspm båda lägren vill maximera individens möjligheter och friheter att påverka sitt eget liv som hen själv vill. Vilket faktiskt kan ses som liberalismen grund.

Tyvärr faller även en hel del etablerade författare i denna fällan, tex Johan Norberg, som ofta och gärna upprepar att socialliberalism är en sorts hybrid mellan socialism och liberalism. Enligt hans historieskrivning degenererade liberalismen i mitten av 1800-talet och John Stuart Mill var den stora skurken bakom detta. Idag har vi därför den rena liberalismen och den icke-så-liberala socialliberalismen, anser han.

På samma sätt anser Norberg att positiv rätt inte är liberalt utan Socialdemokratiskt, och att enbart negativ rätt är liberal rätt.

Hans historisskrivning är subjektiv. Det är hans personliga och ganska opragmatiska libertarianska syn på socialliberalismen som kommer till uttryck i hans böcker. Tyvärr är hans bok om rättigheter, och många av hans esäeer om liberalismens historia gratis och vitt spridda så hans ord antas i många kretsar vara en sorts absolut sanning om hur det är.

Socialliberalism har inget med socialism att göra. Egentligen kan man kalla socialliberaler för ”liberaler med socialt engagemang”. Det var det som var utgångspunkten för socialliberalismen. En del liberaler, tex John Stuart Mill, ansåg att om människans frihet var det viktigaste, behövdes vissa statliga ingripanden för att befrämja och trygga den. Allmän folkskola, sociala skyddsnät, grundläggande arbetarrätt etc.

Socialliberaler ser sig inte som mindre värda eller som mindre liberala! Det ser sig som liberaler!

Även om jag själv konsekvent definierar mig som LIBERAL, inte socialliberal eller nåt annat, kommer jag att ta socialliberalismen i försvar en hel del framöver. Det behövs nog! Socialliberalerna lider lite av att de inte har några riktiga kända ideologer som för deras talan i Sverige idag…

Jag lägger in några länkar här för den som vill veta mer:

 But maximalist social liberalism is not socialism. Ultimately it values political freedom above fairness, and it should not ignore the real dangers of the abuse of power at local level.

http://socialliberal.net/2009/02/12/what-is-social-liberalism/

Social liberalism is the belief that liberalism should include social justice. It differs from classical liberalism in that it believes the legitimate role of thestate includes addressing economic and social issues such as unemployment, health care, and education while simultaneously expanding civil rights. Under social liberalism, the good of the community is viewed as harmonious with the freedom of the individual.[1

http://en.wikipedia.org/wiki/Social_liberalism

The ethos of social liberalism argues that because some members of our (materially unequal) society are born in circumstances where opportunities available to them are lower than that of others, the state should aim to assist them so equality of opportunity is there for everyone. That is about increasing their liberty and life-chances rather than letting them fall further in an unequal system. It is about equality of opportunity rather than equality of outcome (socialism).

http://www.pickledpolitics.com/archives/1355

http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2007/sep/03/theguiltfreeliberal

Social liberals believe in individual freedom as a central objective – like all liberals. Unlike economic or classical liberals, however, they believe that poverty, unemployment, ill-health, disability and lack of education are serious enough constraints on freedom that state action is justified to redress them. The British Liberal Democrats are generally considered a social liberal party, as are a number of other European liberal parties.

http://www.libdemvoice.org/dlt-social-liberalism-13572.html

– När Bertil Ohlin talade om socialliberalism var det inte för att ställa sig in hos socialisterna. Den tanken är helt fel. Det var precis tvärtom. Han ville markera gränsen både mot socialismen och mot gammalliberalismen. Det var det som var hela idén med socialliberalismen.

http://www.tidningen.nu/nyheter/3-allmaenna-nyheter/56-romanus-socialliberalism-aer-ingen-kompromiss

Vill man överbrygga klyftan mellan socialliberalismen och libertarianerna måste man förstå vad båda sidor tänker, och känner!

Liberaldemokraterna: att skapa 2000-talets liberalism!

Jag är nu åter medlem i Liberaldemokraterna. Jag har återgått till min funktion som en av grundarna och är sekreterare för projektet att bygga upp partiet. Med denna artikel vill jag dela med mig var jag står just nu politiskt!

”De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria. De likna icke de där som sträcka hals och kackla vid sitt mattråg och beskärma sig över ”galningarna”. I sinom tid skola dessa sansade gröpätare slaktas och förtäras. Det går så med de tama djuren. De taga inga risker, och de förlora alla chanser.”

/Torgny Segerstedt

Jag har träffat en hel del riksdagsmän genom åren. Ironiskt nog har nästan alla jag träffat känt sig svaga och maktlösa och sagt till mig att de inte tror man kan förändra nåt i stort. Hur kommer det sig? Varför är det på detta viset?

1935 och 1941 röstade en enhällig riksdag igenom de rasbiologiska lagarna i Sverige som gjorde det möjligt att tvångssterilisera nästan 70.000 människor. Det fanns politiker som var mot detta, främst Socialdemokraten Carl Lindhagen. Han protesterade mot detta och varnade att konsekvensen av rasbiologin blir massutrotning av människor förr eller senare… Men han röstade ja i riksdagen ändå, trots allt… Han kände sig tvungen. Partipiskan ven!

Jag läste igår om debatterna i riksdagen 1933 och 1934 om att släppa in flyktingar från nazityskland till Sverige. Riksdagen röstade nej till detta. I detta fallet opponerade sig några och röstade nej eller avstod från att rösta, bland annat liberalen Israel Holmgren och Socialdemokraten Ture Nerman. Men de flesta röstade ja, även de som var antinazister. Partiernas lugn krävde detta. Och efter omröstningen var det bara de modigaste, som Ture och israel som fortsatte striden.

Detta var inget sundhetstecken för demokratin och parlamentarismen. Det var inte heller ett tecken på att systemet var friskt att samma sorts politiska beslut och undfallenhet kunde ses även i andra demokratier. Det visar snarast på ett problem.

När 1900-talets historia kommer att skrivas i sin helhet kommer de politiska partiernas problem under seklet att vara en av de saker man kommer att skriva om. Man kom en bit på vägen, men det var inte nog!

FRA och liberalismen

I FRA-omröstningen la flera av de stora motståndarna till FRA-lagen ner sin röst. Bland annat Centerpartisten Fredrik Federley. Andra var ursprungligen mot men gjorde kompromisser, vek sig och blev för den, för partiets skull, tex Annie Lööf. Endast en riksdagsledamot i Alliansen vågade rösta nej till lagen, nämligen Folkpartisten Camilla Lindberg. Som belöning för hennes nej straffades Camilla ut ur riksdagen. (Federley har både före och efter omröstningen sagt att han anser att lagen är en katastrof och han ska ha full respekt för att han försökte och gjorde mer än de flesta andra iallafall… Liksom Lindhagens motstånd på 30-talet på sin tid.)

Detta är inte heller något tecken på att systemet är friskt, än idag…

Som liberal kan jag bara konstatera, när det gäller FRA-omröstningen liksom många andra integritetsfrågor, att felaktiga kompromisser, framtvingade av partipiskor och debattkonventioner, och urgamla härskartekniker i nya förpackningar, bär stor del av skulden till att den svenska liberalismen är så tyst och splittrad!

En demokratisk förnyelse

Samma problem står alla riksdagspartier inför. Hade Socialdemokraterna varit vid makten hade knappast alla riksdagsledamoter i det röd-gröna blocket röstat mot FRA. Då hade ett påbud gått ut om deras lydnad också… Resultatet hade nog blivit detsamma. Att kanske en eller två, om man hade haft tur, hade vågat säga nej. (Sossar vid makten brukar inte bry sig om integritet heller.)

Med tanke på hur det politiska spelet ofta  fungerar, i detta fall liksom i andra fall ,ska man inte vara förvånad över att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen. Om man bemödar sig att lyssna till de som sympatiserar med Sverigedemokraterna hör man att de röstat på Sd för att de känner sig osedda, ohörda och icke lyssnade till. Dessutom anser de att det finns demokratiunderskott i Sverige!

De har rätt! Det finns demokratiunderskott i Sverige!

Det är djupt tragiskt att de flesta svenskar anser att ”politiken är på ett visst sätt”. Många är arga men de flesta bara rycker på axlarna och säger att ”jamen så är det bara”… Om man lyssnar till vad de flesta anser om politiken och politiker är det djupt tragiskt. Politiken är ”smutsig”, man får ”inte vara idealist”, man måste ”kompromissa bort sina ideal”, man ”fjärmar sig från verkligheten”, det är ”tråkigt”, som politiker börjar man ”prata på ett sätt som ingen kan förstå!”. Men så är det, förklarar de flesta och rycker på axlarna, ”jag beundrar de som ger sig in i det men själv skulle jag aldrig kunna göra det”…

Så har man tänkt om politiker så länge demokratin funnits. Det är inget nytt problem. Men varför ska det vara på det viset?

Att vidareutveckla demokratin är en tvärpolitisk utmaning som vi står inför idag. Ska vi verkligen hantera 2000-talets problem med 1900-tals metoder?

En liberal förnyelse

Jag tror att liberalismen åter kan börja spela samma roll i Sverige och världen som den gjorde för 100-120 år sen. Då var liberalismen en radikal rörelse som hade tre stora huvudmål: människors frihet, utrotandet av de sociala orättvisorna och demokratin!

Liberalismen lyckades faktiskt ganska bra med sina tre stora mål. Världen blev friare, människor friare, demokratin segrade och det skapades social trygghet under 1900-talet. Trots alla problem förra seklet måste man erkänna att mänskligheten utvecklades!

Exakt hur den stora demokratiska förändringen bör ske idag, vet jag inte. Men den behövs! 1900-talet var inte bara en dans på rosor.

Under 1900-talet hamnade världen i stora kriser gång på gång. massutrotninhgar av människor skedde lite varstans på planeten, tex i Kambodja, Kina och Rwanda, men även i vår omedelbara närhet, i Sovjet och i Tyskland. Om man studerar förhistorien till varje sådan massutrotning ser man att de folkvalda församlingarna, och regeringarna, i olika länder antingen inte reagerar alls (!) eller för sent eller i värsta fall är medskyldiga. (Om man har tur (?!) finns det nån Carl Lindhagen figur (eller Federley)  som står upp och varnar men ändå i slutänden accepterar det politiska spelet eller kanske till och med en Camilla Lindberg eller Ture Nerman som vägrar spela med i spelet alls!)

Så får det inte vara! Som liberal vill jag förändra detta!

För 100 år sen var de svenska liberalerna allierade med Socialdemokraterna och kommunisterna (sossar och kommunister ingick i samma parti fram till 1917). Idag anser jag att liberalismen bör vara uttalat icke block-anknutet, dvs varken höger eller vänster. Men jag tar mer än gärna upp en kamp igen mot sociala orättvisor, som utförsäkringarna, tillsammans med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.

Jag är i min liberalism mest påverkad av libertarianernas begrepps-sfär, om att statens roll ska vara att skydda det som kallas de ”negativa friheterna”, dvs att staten ska skydda mot förtryck. När jag läser hur de svenska liberalerna stred sida vid sida med kommunister och Socialdemokrater för allas rätt att slippa förtryck ser jag att samma möjligheter till allianser finns än idag!

Även om många liberaler glömt bort denna viktiga del av liberalismen (att kampen mot förtryck mot individerna också innebär en kamp mot sociala orättvisor) så anser jag att den är viktig! Den är så viktig att det faktiskt är därför jag blivit liberal! Jag tror på ALLAS rätt till frihet, inte bara de starkas rätt!

Men liberalismen idag kan inte bara se till vänster. Om man kan hitta förståelse för de sociala skyddsnätens betydelse hos vänstersympatisörer idag så hittar man flest som förstår marknadsekonomins betydelse, som är för frihandel och vill ta strid mot regleringar och ekonomskt förmynderi hos många högersympatisörer. För 110 år sen stred kommunister och liberaler sida vid sida för frihandel och mot tullar i Sverige, idag är det i högern som man hittar de naturliga allierade för detta.

För om man vill göra saker politiskt måste man ha pengar till det!

Sen 1987 har vi blivit 1 miljon fler invånare i Sverige men det har bara skapats ca 100.000 fler arbetstillfällen under samma tid. Lite förenklat kan man säga att detta att det behövs en halv miljon nya arbetsplatser i Sverige. Sådant klarade man av under det överreglerade 60-talet, när den ekonomiska friheten var minimal. Men regleringsekonomi lönar sig inte i längden. Det kan skapa välstånd på kort sikt, men inte långt sikt. Det är min övertygelse att en fri marknad med en minimum av regleringar, kan skapa det välståndet.

Det vore för ynkligt annars, eller hur? varför ska man vara liberal om ekonomisk liberalism inte kan klara av det som regleringsekonomin klarade av för 50 år sen?

Den röda tråden i alla dessa tre områden jag definierat här är frihet. Ekonomisk frihet, frihet för ALLA (inte bara de starka) och det som med en engelsk term kallas empowerment. Empowerment kan översättas med att ge makt och att ge kraft åt folk. Att folk får kraft till att makt kanske?!

Liberaler som vägrar vara konservativa!

Liberaldemokraternas tanke att förena pragmatiska socialliberaler och pragmatiska libertarianer i en gemensam kamp tror jag på. gemensamt kan man hålla varandras mer negativa tendenser i schack och skapa en tvärliberal rörelse. Libertarianerna kan förhindra att det blir för mycket statlig kontroll medan socialliberalerna kan förhindra att liberalismen blir ”de starkas rätt”…

Vi vägrar skapa ett svenskt ”tea party”! I USA har ärkekonservativa och liberaler allierat sig med varandra. Så gör inte vi här!

Jag är inte beredd att kompromissa bort den personliga integriteten eller sjukas väl och ve bara för att få lite skattelättnader eller lite mer avreglerad ekonomi, så som skett i det konservativa USA! Är du det?!

Men vår liberalism bör inte enbart vara en kamp för liberalismen som sådan, och för att påverka samhället i vår riktning. Precis som liberalerna gjorde för 100-120 år sen bör vi lyfta blicken och hitta allierade i alla politiska läger för att utveckla det demokratiska systemet!

Vi behöver ett politiskt system där det ses som en merit att stå upp för sina ideal. Ett som entusiasmerar ungdomar att bli engagerade. Ett där idéer debatteras och framtidsvisioner och positiva lösningar tas fram, cirkulerar och debatteras. En vidareutveckling av demokratin, demokrati 2.0, där eventuella varningar för folkmord någonstans i världen inte ska dras i långbänk eller piskas bort av partipiskor.

Det kommer att ta tid, men det måste göras!

På samma sätt måste vi förändra det globala diplomatiska systemet. Den maktpolitik som genomsyrat världens politiska system så länge måste på sikt bytas ut mot en sorts diplomati 2.0. Hemlighetsmakeri, hemlig diplomati, hemliga operationer, hemliga motiv, har präglat världen alltför länge. Det är 1900-tals metoder. Hemlig diplomati och hemliga allianser skapade det första världskriget, det andra och det kalla kriget och en sjuhelsikes massa problem i världen. Hur många hundra miljoner, människor som du och jag som älskade, tänkte och hoppades, utrotades inte av allt detta förbannade hemlighetsmakeri och fulspel under 1900-talet.

Jag har fått nog!

Hit men inte längre!

Liberaldemokraterna

Man förändrar inte Sverige, eller världen, på en dag! men man kan börja ta de första stegen.

Det är en av visioner med Liberaldemokraterna! Att ta tillbaka ordet radikalism från vänstern, att visa att vänstern inte har monopol på begreppet empati. Att visa att allt det som borde vara en självklarhet, bra ekonomi, en trygghet för folk som hamnar i kris, demokrati och utrikespolitik, görs bäst, och på mest radikalt sätt, på ett LIBERALT sätt, med maximal frihet åt var människa!

Varhelst någon myndighet förtrycker en människa genom byråkratiska påfund ska vi vara där och ta strid för individens rätt! Varhelst människor utförsäkras eller vården riskerar att försämras för alla, ska vi vara där och ta striden för allas rätt! Varhelst människors fria val trampas på genom statliga påbud och förbud, ska vi vara där och protestera. När mörkerkrafter vill skilja mellan människor och människor och isolera Sverige, ska vi vara där och visa att mänskligheten är en och att varje människa är en broder eller syster. När stormakterna vill bedriva sitt spel och kanske finansiera nån ny Khadaffi eller Saddam ska vi finnas där och säga, ”nej fan heller”!! När politiker tror att det är deras partipolitiska plikt att fega ut, ska vi vara  där som blåslampan bakom deras häckar! När myndigheter vill skapa problem för företagare genom regleringar och kontroll, ska vi vara där och visa att välstånd skapas genom frihet!

Och vi behöver leta efter de nya lösningarna!

Därför gillar jag konceptet medborgarlön och plattskatt. Det är en ny lösning! Sådana lösningar behövs! Men liknande lösningar som kör tvärs igenom blocktänkandet behövs på alla politiska områden. Och inom diplomatin i de internationella relationerna!!

Och min hand är alltid utsträckt! Jag är liberal, därför samarbetar jag med alla från höger till vänster. Jag är liberal, därför tror jag på det goda samtalet mellan folk med olika åsikter. Jag är liberal, inte fundamentalist, jag tror inte jorden går under om Vänsterpartiets ekonomiska politik får råda, däremot tror jag inte att människors frihet och välstånd gynnas av det. Jag är liberal och letar nya lösningar och bryr mig inte ett smack om de kommer från Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet, bara lösningen ökar människors frihet! Nya lösningar behövs!

Jag är pragmatiker nog att inse att förändringar tar tid och kommer att betyda en massa kompromisser och jämkande. men stegvis kan vi göra detta och bygga partiet, och förändra Sverige, med den utgångspunkten. Partiet måste så mycket som möjligt själv vara det vi vill skapa. Vi behöver en fri debatt men också en målmedvetenhet. Utan friheten och debatten kan vi inte själva vara den förändring vi vill skapa, då blir vi betonghäckar som alla andra. Men utan en målinriktning, enighet och förståelse för att vi måste SAMLA oss, kommer vi ingenstans!

Precis som de gamla liberalerna för hundra år sen måste vi bli ett idéparti. Partiet för idéer och visioner!

Vär värsta fiende är inom oss själva! Därför måste vi försöka utrota alla gamla unka rester av härskartekniker från det politiska systemet i Sverige och världen, och även från våra egna led. Helt går det nog inte att bli av med gamla unkna mönster som finns i Sverige, men vi kan försöka! Göra Sverige lite trevligare och KONSTRUKTIVARE.

1900-talet hade många brister men gav oss iallafall mer frihet, demokrati och ekonomiskt välstånd (som en följd av friheten). Men ska vi stanna där? Eller ska vi ta världen in i 2000-talet genom att fortsätta denna kamp? vad ska folk år 2111 säga om de politiker som var aktiva 2011. Att det de gjorde förebådade de stora förändringar som kom senare under 2000-talet. Som förändrade de internationella relationerna, som skapade välstånd åt alla för första gången och som utvecklade demokrati till att innebära nåt mer än rösträtt!

Exakt vad som kommer att ske de övriga 89 åren av detta sekel vet jag inte. Men ett vet jag att LIBERALISMEN åter kan bli den kraft som för utvecklingen framåt och tar fram de nya lösningarna. Och jag vet att det GODA SAMTALET och SAMARBETET över partigränserna är en förutsättning för denna utveckling!

Liberaldemokraterna behöver din hjälp! Vi vill visa vad man kan åstadkomma genom en liberalism som inte säljer bort sin själ! Vi behöver dig, vare sig du kallar dig liberal, socialliberal eller libertarian!

Socialliberalism har inget med socialism att göra!

På tre ställen har jag nu samtidigt läst personer som sagt att socialliberalism är en hybrid av socialism och liberalism. En gång i Ung Liberals forum, en gång på twitter och nu imorse i en bok där den gamle Folkpartiledaren Ohlin svarade på samma kritik om vad liberalism är. Jag slår mig för pannan…

Myten om socialliberalismen som en hybrid av socialism och liberalism har uppstått på grund av att en del anser att liberalism är allt icke statligt och socialism är allt som är statligt. Då blir allt som är statligt per automatik socialistiskt.

Men det som är statligt behöver inte vara ”socialistiskt”. Liberalism handlar om inividens frihet och rättigheter och för många liberaler KAN staten faktiskt spela en roll där den skyddar individens frihet också.

Om man avvecklar staten hamnar man i en situation som väldigt lätt urartar till den starkes rätt. Det är den kritik som finns mot den rena s.k. libertarianismen, som förespråkar statens avvecklande.

Många, j kanske de flesta, individers rätt att slippa förtryck skulle bli lidande om staten försvinner.

Detta har även de flesta libertarianer insett, därför är de oftast för en minimal stat som har hand om rättsväsende och polis, etc… Man har insett att allas lika rätt till skydd mot förtryck skulle bli lidande med privata domstolar och poliskårer.

Men samma dilemma uppstår även vid andra tillfällen än bara rättsväsende. Förtrycks ett barn som aldrig lär sig läsa ordentligt pga att föräldrar och samhället ger det möjligheten? Förtrycks en funktionshindrad som inte får hjälp av stat eller det privata? Ja, säger många. Förtrycks ett barn som inte får hörapparat men som behöver det, kan denne bli fri på lika villkor med andra barn? Ja, det förtrycks, säger många.

Socialliberaler, och ganska många libertarianer, anser därför att ett socialt skyddsnät måste finnas för att skydda individen.

Det som skiljer en libertarian från en socialliberal är inget annat än att man drar gränserna för hur och var man skyddar individens rättigheter på olika sätt.

En libertarian som är för en minimal stat anser att gränsen för statens skydd av individens negativa rättigheter ska gå vid polis och rättsväsende bara. En del mer pragmatiska libertarianer kan vara för fler skydd för individerna, tex funktionshindrade vars rättigheter utan en stat blir beroende av välgörenhet. Andra liberaler, och däribland även socialliberaler drar gränsen ännu längre bort och anser att individers negativa rättigheter måste skyddas även i tex arbetsmarknaden, och att rätten till bästa möjliga sjukvård ska gälla alla, och att barn har grundläggande rättigheter oberoende av föräldrars ekonomiska eller sociala situation, tex till bra skolgång. Socialliberaler kan ofta tänka sig att gå längre än så i sin strävan att skydda individernas rättigheter.

Jag blir illamående av det förenklade tänkandet där man ser politik som en linje där det står socialism och stat på ena sidan och icke-socialism samt statlöshet på andra. Varför kan vi inte börja kolla på hur man bäst skyddar individers rätt att slippa förtryck istället?

Lars Erick har också skrivit om ämnet.

Min liberalism!

Jag är liberal, en liberal med starkt socialt patos, som anser att kampen för en fri ekonomi, för personlig autonomi och bättre sociala skyddsnät är de viktigaste frågorna, samt sist men inte minst: de globala frågorna. Varhelst en människa trampas på, eller lider av svält, trampas även mina rättigheter ner. Som Immanuel kant sa: ”Jordens folk har nu nått så långt i sin samhörighet, att en rättskränkning på en plats på jorden upplevs av alla. Därför är idén om ett världsmedborgarskap ingen fantastisk eller bisarr rättsföreställning utan en nödvändig komplettering av såväl stats- som folkrättens oskrivna lagar.” 

Innan 2010 så brukade jag säga att jag var libertarian i frihetsfrågorna, och vänster i rättvisefrågorna. Nånstans där är jag ännu. Jag kan känna samma blandning av ilska och patos som en Vänsterpartist då någon utförsäkras, eller då någon funktionshindrad berövas LSS, eller då jag läser om svälten i Somalia och ser hur lite vi ger för att rädda liv, men jag känner en Timbroekonoms patos för privatiseringar, och en Johan Norbergs patos för frimarknad och en libertarians patos för individens autonomi också, i samma ögonblick.

Min tanke då som nu är att frihet måste vara ALLAS rätt till frihet, inte bara ett fåtals. den negativa rätten att slippa förtryck måste gälla även arbetsrättsligt och socialpolitiskt. Alla måste ha möjlighet att få bästa möjliga sjukvård och skolgång. Universitetsutbildning ska inte vara en fråga som beror på föräldrars ekonomi eller hur bra man är på att söka fondmedel. Funktionshindrade ska inte behöva tigga och be om hjälp hos sociala myndigheter eller hos välgörenhetsorganisationer för att få deras rätt till liv och frihet garanterad. Man ska ha möjlighet att gå igenom en kris som människa utan att det förstör ens liv, och ens eventuella barns liv, för gott. Etc, etc…

På samma sätt har vi ett ansvar för andra nationer att faktiskt hjälpa till då det är svält eller naturkatastrof. Jag reformerar gärna biståndet bara vi kan vara snabbare med att rädda liv. Svältande somalier och etiopier ska inte behöva dö bara för att deras regeringar styrs av idioter!

Marknaden skapar välstånd på ett fantastiskt sätt. Men marknaden är inte perfekt, det är för övrigt därför marknadsekonomin är så bra (ur misstag skapas erfarenhet och välstånd)! Eftersom inte marknaden är perfekt måste BRA skyddnät finnas men i övrigt ska det vara maximal frihet. Inte en massa regleringar och krångel. Låt marknaden sköta sig själv .Bort med tullar, regleringar konstgjord andning, förordningar och byråkrati.  Privatisera gärna så mycket som möjligt. Gärna allt!  Det människor behöver är garantier om att vård finns när man behöver det, inte att vården måste vara allmän. Var människa måste få göra som han eller hon vill. Inga morallagar tack!

Liberaldemokraternas tanke om plattskatt och medborgarlön är helt underbar. Exakt så! Kombinerat med de skydd och stöd som behövs som ingen medborgarlön kan täcka.

Maximal frihet, men med bättre skyddsnät än idag om man skulle hamna i kris. Helst privata skyddsnät och försäkringar, men hjälp oavsett det.

Men att jag ser så mycket samhörighet med vänstern, gör att jag har svårt för inställningen i politiken idag. Jag vill ha igång samarbete över blockgränserna.

I frågan om hur man garanterar friheten för sjuka, funktionshindrade, arbetare, folk i kris, har en liberal massor att samarbeta med en sosse eller Vänsterpartist i. I frihetsfrågorna också, det är många vänsterpartister som vill avkriminalisera bruket av cannabis t.ex och som är helt mot myndigheternas massövervakning.

Och i kampen för invandring mot främlingsfientlighet KAN man bara vinna om vänster och höger ser varandra som allierade, som co-thinkers, och inte som fiender!

Sverigedemokraterna

Att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 anser jag vara ett resultat av många faktorer. De etablerade partierbnas oförmåga, felaktiga strategier, dumhet och sabotage och att de inte bryr sig tillräckligt om hur folk tänker och har det. Man tog inte debatten mot Sd:s idéer och argument kort och gott. Men en bidragande orsak är nog också oförmågan att samarbeta över partigränserna, speciellt samarbetet över blocken, dvs mellan vänstern och högern. Måste det vara så?

Ett av problemen med parlamentarismens fokus på partier är att partierna sluter sig samman och bildar enad front mot andra ”fiendepartier” och ”fiendegrupperingar”.

Kanske det blir bättre ju mer vi fokuserar på indvider och personval, vem vet?

Demokrati

Vilket för mig över till det jag tänkt avsluta denna artikel med. Demokratin. Jag ser många brister i hur det är idag.

Medborgare känner sig osedda och ohörda. Politiker tänker smått. Kommuner har inga framtidsvisioner. Riksdagsmän tvingas samarbeta med hjälp av partipiskor och hot om ”pissprover”, riksdagsmän som anser att de inte kan påverka något. Bristande analyser om vad som gått fel, då något gått fel. Folk som går mot strömmen och är före sin tid, eller som varnar för att nåt håller på att gå fel, ses inte ens som förebilder efter att nåt gått fel.

Ett exempel är vanvårdsutredningen som efter 50 års debatt äntligen erkände att fosterhemsbarn och barnhemsbarn vanvårdats: men varför bryr sig inte politikerna om, inte heller får de som varnade för galenskapen en ursäkt och en bekräftelse. (Se mer här: Att lära av historien, samt Vanvård i social barnavård: ”kinder gulag” , Vanvård i social barnavård under 1900-talet samt Barnombudsmannens brev och Skjut inte på pianisten!)

Sverige har problem.

Sverigedemokraterna har tyvärr rätt i en sak: att varken regering eller opposition i tillräckligt hög grad lyssnar till folkets vardagsoro om ekonomi, utförsäkringar och annat som ligger dem nära. Inte heller om de integrationsproblem som faktiskt finns. Politiker pratar ofta och länge OM, mer sällan MED, folk.

En poäng som ofta hörts i debatten, från Sverigedemokraterna, är att svenska folket aldrig fick vara med och besluta om det som PI kallar ”massinvandringen”. Jag kan villigt erkänna att så var fallet, även om jag som liberal är positiv till invandringen.

Det är mycket vi medborgare inte har fått vara med och besluta om. Sverige var i praktiken hemlig medlem av NATO under hela kalla kriget utan att vanliga medborgare ens fick veta detta, än mindre fick vara med och besluta om detta. Hade det blivit kärnvapenkrig hade stora delar av Sverige blåsts ut med kärnvapen utan att en person boende i Sverige hade haft en aning om varför.

Demokratiunderskott är liksom bara förnamnet på detta.

Även avregleringen av ekonomin gjordes utan att folk hade en aning om vad som skedde.

Jag är för både en hög invandring och en avreglerad ekonomi, men kan villigt erkänna att den demokratiska processen FANNS inte i dessa frågor.

Jag, som jobbar nära människor i Botkyrka, hör ofta att invandrare där känner sig osedda och ohörda, ignorerade av Reinfeldt och Juholt och det övriga politiska etablissemanget. Barnen känner att de saknar framtidsutsikter och hamnar i gäng. Familjerna blir lidande på grund av problem i bostadsområden och skolor, och hamnar inte sällan i sociala och ekonomiska problem.

Det är klart att känslan av maktlöshet och att vara utanför skapar problem, oavsett vem som hamnar utanför.

Det vill jag jobba med! Som liberal!

Men då måste vi börja samarbeta. Istället för att bara se olikheterna måste en liberal, en Moderat och en Vänsterpartist, och i de fall det överhuvudtaget är möjligt även en Sverigedemokrat, kunna mötas, se varandra i ögonen och se varandras likheter!

Att kunna prata om vad man anser vara fel i andras syn på samhället, och ändå kunna samarbeta är viktigt. Och att vi blir av med den förbannade Jantelagen, speciellt bland politikerna, men bland alla människor. Empowerment kallas det på engelska, självförtroende på ren svenska!

Arbetarrätt var en gång i tiden en liberal profilfråga!

Med hänvisning till individens rätt att slippa förtryck, till och med då de av nödtvång slutit avtal som tillåter viss form av förtryck, tog liberalerna för 100 – 130 år sen en strid för arbetares rättigheter. Då var det en liv och dör fråga för många. Arbetare hade i princip inga skydd eller rättigheter. Men även än idag finns problem. Jag jobbar som personlig Assistent och har haft stor insyn i gatuförsäljarnas bransch och ser vad som lätt kan hända då man släpper allt fritt. Rövhålen kör över folk, vinner pengar på det och tvingar resten av marknadens aktörer att hänga med i en viss riktning, vare sig de vill det eller inte.

På det svarade Fridtjuv Berg redan 1893 så här:

För högern var Socialister och Liberaler samma sak, och de "stal" från bönder och de rika eftersom de ville ha 8 timmars arbetysdag.

»Man hör understundom påstås att arbetaren icke skulle vara i behov av något särskilt skydd, enär han i den ekonomiska tävlingskampen vore väsentligen likställd med arbetsgivaren. Den senare vore vid utbjudandet av sina varor beroende av tillgång och efterfrågan. För jämlikhetens och opartiskhetens skull borde därför även arbetaren vara beroende av samma faktorer vid utbjudandet av sin vara, arbetet, och staten borde ej på något sätt lägga sig emellan till hans förmån.

Detta resonemang faller emellertid inför det faktum att arbetet är en vara av helt annan natur än alla övriga varor. Den är för det första oupplösligen bunden vid sin källa, arbetskraften. Att sälja sitt arbete är att för viss tid sälja nyttjanderätten till sin person och herraväldet över allt vad därmed sammanhänger. För det andra är nämnda vara arbetarnas enda uppehåillsmedel, vadan den icke kan hållas tillbaka i avvaktan på prisstegring, utan måste säljas till vad pris som helst, ända ned till existensminimum.

Det står visserligen arbetaren ‘fritt’ att antaga eller förkasta de villkor, som bjudes honom, men ifall han skulle bestämma sig för det senare, står det honom icke fritt att ej svälta ihjäl.»

Fridtjuv Berg (1893) LIBERAL

http://sv.wikipedia.org/wiki/F​ridtjuv_Berg

Jag vet inte hur ofta en del liberaler sagt att ”det inte är liberalt” att vara för arbetarrätt. Att en liberal måste vara mot lagar om arbetstid, arbetarskydd, semester och liknande.

Jag hamnade in i den diskussionen senast då jag reagerade mot Johan Norbergs artikel om att man borde ta bort lagarna om rätt till semester, med hänvisning till att det var så bra i USA. Då kallade en del min kritik för icke-liberal och att jag var Socialdemokrat egentligen. Då log jag för mig själv och tänker på Sven Adolf Hedin.

De första liberalerna beskylldes av Högern för att vara ”smygsocialister” eftersom de var för fackföreningar och arbetarrätt och samhälleligt GEMENSAMMA åtaganden för folks väl och ve. Liberalen Sven Adolf Hedin besvarade det bra på sin tid. Redan på 1870-talet  la han fram motioner om arbetarrätt i riksdagen.

Om omsorgen av de fattiga, är socialism, är jag gärna socialist sa ”nyliberalen” Hedin  i rilksdagen 1884. Jag är inte rädd för Socialism sa han, samhället är i så fall  fullt av socialism, det ”har så varit och skall så förbliva”. Vad är fattigvård annat än socialism om det är så, frågade han. Ska Socialisterna vara de som har ensamrätt på empati med de som far illa? Då är jag med stolthet socialist! men jag tror inte det, sa han, jag tror att man kan vara liberal också.

Det var modigt sagt!

Jag har skrivit mycket på detta ämne:

Ska vänstern ha ensamrätt på empati?

Liberalerna och arbetarrättten

Högern och avtalsfriheten på arbetsmarknaden, samt ärkekonservatismen

Torgny Segerstedt: Vildgässen, 9/10-1940 GHT

Vildgässen plöja fram genom den mörka natten. De avteckna sig otydligt mot de sönderrivna molnen. Deras sällsamma skri skär igenom rymden. ”Naturens osynliga linea” skymtar genom höstmörkret.

Man har intryck av en annan verklighet än den som vi nämna det handgripligas, en verkligare verklighet. Där äro andra krafter i verksamhet, än de skumögde varsna. Ju mera människor betona  sitt sinne för realiteter, desto mindre förstå de av det, varav deras så kallade realitet utgör ytan.

De förnumstige fatta aldrig den djupa innebörden i ordet: vad gagnar det en människa att vinna hela världen, om hon förlorar sin själ. De ana icke att detta är människoandens oförytterliga frihetsbrev, mänsklighetens magna charta. Allt vad som kan bjudas för vår själ är i jämföresle med den värdelöst. Vad skulle kunna uppväga vissheten om att efter fattig förmåga ha varit trogen mot det som gör en människa till människa?

Vad som gäller om de enskilda, gäller om folken. När de räddhågade få hand om deras öden, står deras själ på spel. Räddhågan kallar sin undfallenhet för realpolitik. Minns ni Arosenius’ tavla med de tama gässen, vilka, när de höra vildgässen skria, lyfta sina huvuden från mattråget, titta upp och säga till varandra: ”sickna galningar”.

De voro belåtna över att känna verklighetens mark under sina platta fötter. Galningarna plöjde med starka vingslag sin väg genom den mörknande rymden.

Det är många folk, som gå mot okända öden. De har föredragit detta framför att som de tama gässen stanna dästa vid mattråget för att till sist dock nödgas gå ifrån det och slaktas. De kunna draga sig till minnes Israels strid mot assyrier och babylonier, holländarnas mot Spanien. Sverige har också i sin krafts tid kämpat mot främmande inkräktare. Engelbrekt, Sturarna och vasakungarna räddade den tiden det svenska folkets själ trots allt vad undfallenhetens kloke hade att invända.

Det har alltid besannat sig vad Geijer säger: ”en riktig storm och en riktig man, de passa ej illa för varann”. Det är synd om dem, som råka ut för en storm, utan att vara den vuxna. De avteckna sig i all sin hjälplöshet. Där båta föga förnumstiga talesätt. De räcka icke att skyla vad de avse skyla. Det är synd om ett folk, som när stormen ryter icke har en karl att sätta till rorsman.

Det är synd om rorgängaren också, men varför lämnar han icke ifrån sig vad hans darriga händer icke rå med att sköta?

Det begås svår synd mot det folk, vars öde lämnas i svaga händer, när stormen går över världen. Varje folk, även de små, ha inom sig väldiga krafter. De kunna utnyttjas av dem som själva äga kraften. De ebba ut, när vissen svaghet får dem om hand. Den kraftlöse kan icke hantera slagrutan. Han finner inga källsprång.

Vissenheten sprider sig, så långt dess inflytande når. De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria. De likna icke de där som sträcka hals och kackla vid sitt mattråg och beskärma sig över ”galningarna”. I sinom tid skola dessa sansade gröpätare slaktas och förtäras. Det går så med de tama djuren. De taga inga risker, och de förlora alla chanser.

/Publicisten och religionshistorikern Torgny Segerstedt avled 31 mars 1945 i Göteborg. Han är kanske mest känd för sitt tydliga ställningstagande mot nazismen som redaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

Här finns en bra artikel om Segerstedt hos På Spaning efter friheten!

Gemet och gäss-strecket är liberala frihetssymboler!

Idag har jag förstått varför publicisten och liberalen Torgny Segerstedt jämförde liberalism med ett streck gäss som flyger fritt på himlen. Liberaler måste samarbeta och skapa en gemenskap, var hans tanke! Att liberalism handlar om individens frihet vet de flesta liberaler, det är okontroversiellt. Det liberaler måste lära sig är att liberalism också handlar om SAMARBETE, om att kunna gå i samma riktning ibland.

Jag ska scanna hela artikeln Segerstedt skrev senare idag, men här är kärnan i citatet:

De fria fåglarna plöjer sig väg genom lufthavet. Många av dem når inte sitt fjärran mål. Det må så vara. De dör fria. De liknar på intet vis dem som sträcker på halsarna och kacklar vid mattråget och beklagar sig över ”galningarna”. Så småningom kommer dessa kornätare att bli slaktade och uppätna. Så går det för de tama djuren. De löper aldrig någon risk och de mister alla chanser.

Det låter som han pratar om enskilda fåglar, men nej, det är gäss och gäss-streck! Gäss i flock.

Liknelsen publicerades i I dag den 9 oktober 1940. Inspirationen till texten är bland annat hämtad från Arosenius tavla där tama gäss, hör en samling vilda gäss komma skriande högt uppe i luften. De tama gässen lyfter då sina huvuden från mattråget, och säger till varandra: ”sickna galningar”.

Man mognar av sånt man är med om. Jag har liknat liberalism vid en fågels ensamma flykt. Individen som kan flyga hur och vart hon eller han vill, individen som har frihet. Men de senaste händelserna i Liberaldemokraternas och problemen där på grund av Alexander Bards metoder, och de problem Liberaldemokraternas styrelse hade att enas pga de metoderna, har gjort att jag omvärderat den bilden av liberalismen.

Liberalerna

Sotuationen i mitt gamla parti, Liberaldemokraterna, är symptomatiskt för situationen för liberaler över hela världen. Liberaler kan inte enas.

I Sverige finns det liberaler i alla partier. I S, i Fp, i C i Mp i M i Pp och de fritt flygande liberalerna i L, Liberala Partiet och Frihetsfrontare som inte vill tillhöra något. Ja till och med i Kd finns de!. Alla flyger de fritt omkring men enas kan de inte. Samarbeta kan de IBLAND, men förbannat sällan!

Alla vet redan att liberalism handlar om individens frihet så jag tänker faktiskt tona ner det. Det vi liberaler måste lära oss är en annan sak: att se att individer GYNNAS av SAMARBETE!

Jag läste igår att norska liberaler använde gemet som symbol under andra världskrigets första år (sen anammade de Churchills V-tecken). Det gick så långt att tyskarna började förbjuda användning av gem.

GEMET och ett streck GÄSS som liberala frihetssymbol?!

Den liknelsen kan nog den förstå bäst som sett halstarriga liberaler som alla vill göra sin sak och som insisterar på att ledning, styrning och gemensamma målbilder är av ondo!

Vad var det Segerstedt sa som jag läste igår? Han pratade mycket om hjordinstinkten och personaliteten. Att det är de två tendenserna i människors historia. Men om alla gör sin sak utan tanke på styrning blir en organisation offer för en darwinistisk kamp där den starkaste tar över och därmed leder alla EN. Den totala individualismen i samhället eller en organisation UPPHÄVER till slut individualismen. Personligheter utan samarbete blir till slut offer för hjordinstinkten och går dit den starkaste individen vill. Han sa att liberaler som inte samarbetar förr eller senare upphäver individens frihet!

Drastiska ord!

Men jag gillar det! Gäss-strecket och gemet är fina liberala symboler!

Vi behöver sådana symboler som pekar mot samarbete istället för att liberaler ska fara åt vars ett håll. Hur ser dagens symboler för liberal sammanhållning och gemenskap ut?

/Torbjörn Jerlerup

Politiska generaliseringar ställer grupp mot grupp!

Ibland verkar det som om vårt samhälle är byggt på generaliseringar om andra. ”Muslimer är”, ”ateister är”, feminister är”, ”män våldtar”, ”kvinnor gör”, ”rika är”, ”liberaler är”, ”Socialdemokrater är”, ”kommunister är”, ”ateister är”… Och GUD vad jag hatar det!

Jag hade en diskussion på twitter igår om generaliseringar.

Ursprunget till diskussionen var ett par tweets jag och Gudrun Schyman utbytte om extremfeminism. Min tes var att jag djupt ogillar att Gudrun Schyman generaliserar om män, typ: ”män våldtar”. Det är lika fel som då Per Ström, eller nån av antifeministerna säger att ”feminister förtrycker män”…

Det ledde till att en bra och fruktbar diskussion kom igång där inte alla vara överrens. En del försvarade generaliseringar med att det var ”strukturer”, andra med att det är ok om det finns mönster.

Jag drev linjen att politiska generaliseringar om grupper är är problematiska och ställer till problem.

Låt oss kika närmare på generalieringarna som fenomen!

”Om så bara en enda tysk, eller en enda jude”!

Walther Rathenau hette en tysk utrikesministern i början av 20-talet som också var filosof. Han var jude och mördades mot slutet av sitt liv av en antisemit.

Han gjorde vad han kunde för att bemöta generaliseringarna mot judarna på den tiden. För det var faktiskt, riktigt, riktigt illa efter kriget. Judarna gjordes till syndabockar för den tyska förlusten vid första världskriget och för oroligheterna efter kriget.

Rathenau såg sig omkring och insåg att även tyskarna som folk var utsatta för en generalisering som på vissa sätt liknande den som judarna utsattes för inne i Tyskland. Tyskarna gavs ensamt skulden för första världskriget och demoniserades något enormt under och efter kriget. Tyskar var grymma, och värre än djur sa många.

Ratehnau använder detta i ett av sina tal som jag läste för många år sen.

Han sa ungefär så här:

”om så bara en enda jude är god då alla andra är onda, är antisemitismen fel, och om så bara en enda tysk är god då alla andra är onda, är det fel att utmåla tyskar som värre än djur”…

Sen följer en beskrivning av vad tyskar utsätts för, hur de diskriminerades och internerades i USA under kriget, om hatet mot tyskarna som grupp (och en känga mot Tyska regeringen som under kriget hetsade upp lika mycket hat mot England, Frankrike och Rysssland) och de ord jag aldrig glömmer. Han sa ungefär så här:

Att se gruppen bara, och inte individerna OCH gruppen, är hatets senapsgas.

Generaliseringar  förenklar

Generaliseringar finns överallt.

Ni som följer denna blogg vet att jag är ganska arg på Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna och Politiskt Inkorrekt.

Det främsta skälet till att jag är arg är att de har som partikultur att allt som oftast generalisera om andra folk och kulturer. ”Islam” är, ”romer” är och ”invandring” är… Islam görs t.ex. till syndabock för problemen i Sverige idag utifrån ett Sverigedemokratiskt främlingsfientligt perspektiv.

Men det generaliseras även hej vilt mot Sverigedemokraterna! Bara för att partiet genom sin partilinje generaliserar och väcker upp hat genom det, betyder det inte att alla Sverigedemokrater är dumma, korkade eller hatiska. Bara för att partiet bildades av ett gäng nazister betyder inte det att alla Sverigedemokrater är nazister. Skillnaden är viktig!

Men det är inte bara här problemet finns.

Könsdebatten är infekterad av generaliseringar, förklädda till ”bevis”. Extrema feminister som ältar att ”män våldtar” att ”män förtrycker”, etc… En sak gör de bra. De pekar ut hur kvinnor än idag lider av orättvisor pga sitt kön, men när de ska prata lösningar och analysera bakgrunden är det jämt och ständigt alla dessa ”män, män, män”…

Även extrema antifeminister generaliserar. De pekar ut ”feminister” som skurkar som svartmålar och förtrycker män.

Båda extremerna i könsdebatten har dessutom den dåliga smaken att försöka vinna över motståndaren genom att förminska och osynliggöra de problem som motståndarlägret pekar ut. (Ett annat dilemma som generaliserare ofta har…) Detta sker oftast omedvetet. Extrema antifeminister pekar ut att män dör i krig och ställer det mot kvinnor som misshandlas. Extremfeminister säger att ”män slår kvinnor” och osynligör män som slås av män och kvinnor som slår män och andra kvinnor…

Men inte bara där generaliseras det. I politiken görs det hej vilt; speciellt om andra grupper. ”Företagarna gör”, liberaler tänker”, Socialdemokrater är” och kommunister har”…. Och rika ställs mot fattiga och fattiga mot andra ”medelklass (som alla vet ”är …”).

Generalisering mot religioner är ett gift som inte bara finns bland Sverigedemokrater. Jag har icke främlingsfientliga vänner som är religionskritiker som också generaliserar ibland om islam, eller kristendomen. man kan tycka privat att koranen eller bibeln är som Adolf Hitlers Mein Kampf. Men sagt rakt upp och ned utan att skilja på hur folk TOLKAR sin heliga skrift blir det bara polariserande och gemneraliserande och föder hat och oförståelse.

Så kan man fortsätta.

Stereotyper om folk med funktionsnedsättningar finns det gott om. Speciellt om psykiska funktionsnedsättningar. Folk med aspergers syndrom har jag hört så mycket negativa föreställningar om så jag spyr.

Och sist men inte minst. När man påstår att ALLA sexarbetare är offer som haft en trasig uppväxt, som egentligen inte vill vara sexarbetare, då generaliserar man också så in i helvete!

Generaliseringar som behövs

Det är komplicerat detta med generaliseringar.

Att generalisera är nog en av de egenskaper som gjort oss till människor. Vi ser en mängd enskilda träd och kallar det skog. Vi ser mest granar i skogen och kallar det granskog, även om björkar finns där också. Vi ser en mängd hus och kallar det by eller stad eller ”en håla”. Vi ser en mängd människor och kallar det Sverige.

Denna strävan efter att generalisera hänger ihop med vår vilja att systematisera och ordna vår verklighet runt omkring oss. Vi ger namn åt allt. Namngivning och systematisering bringar struktur i verkligheten.

Rätt använt, i vetenskapen och samhällsdebatt är sådana generaliseringar av godo.

Problemen kommer när man för in generaliseringarna i analyser, i samhällsdebatt och politik.

Här kommer också faran med generaliseringarna in. För med strukturskapandet och gruppskapandet kommer också begreppen ”vi” och ”dem”. Är det något som mänskligheten tyvärr varit bra på är det att resa taggitrådshinder mellan människor.

Detta kanske hänger med sen vi var djur och levde i flock. Som människor blev detta stammar som slogs om begränsade resurser och där de andra stammarna ständigt var ett hot mot den egna stammens överlevnad.

Det är här generaliseringar blir ett problem. den egna gruppen blir ”finare och bättre” än de andra. Den andra gruppen tillmäts vissa egenskaper som grupp och i kampen om resurserna leder detta ibland till att hat växer fram som en följd av resursbrist och generaliseringar.

Det är när generaliseringar används politiskt som problemen uppstår!

Man har demoniserat fiender, generaliserat om kön och satt grupp mot grupp i tid och evighet.

Att säga att många invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken är inget problem. Att säga att ”invandrarna begår mer brott” är ett problem.

Att säga att det finns problem i en kultur, tex manskulturen, är helt ok. Att visa att en kultur runt män har problem, och att säga de flesta män accepterat och drivit på könsförtrycket mot kvinnor är också ok för mig. Det är till och med helt ok att peka ut kulturella problem bland kvinnor, skåningar och afrikaner för mig.

Men när man generaliserar tar man ett steg närmare hatet!

För 150 år sen generaliserade väldigt många hej vilt om kvinnor. Kvinnor ”är” ologiska, känslovarelser, inte bra på vetenskap och teknik, etc, sa man… De som bekämpade detta förtryck av kvinnor gjorde det dels genom att peka ut hur kvinnor hållits i underlägsenhet genom seklen (man kan kalla det patriarkala strkturer), men det absolut effektivaste var när de, likt Mary Wollstonecraft, helt enkel säga ”ni säger alla men inte jag” eller ”ni säger alla, men inte hon”…

Historiskt sett har det ett av de effektivaste sättet att bemöta generaliseringar och får folk att tänka om, alltid varit att få folk att se att ”men de är ju som vi”… Eller ”vi är ju som dem”… Att bryta stereotyperna.

Stereotyper om islam kan frodas därför att folk i och utanför de främlingsfientliga grupperna mött få muslimer som ”varit som dem”… Möter man bara extremister eller hör skräckpropagandan om islam från Pat Condell, Geert Wilders eller Sverigedemokraterna är det lätt, alltför förbannat lätt, att tro att alla är som ”skräckbilden” av muslimen.

Men vetenskapen då?

Vetenskapen? Ja, jag hör allt som oftast att ”vetenskapen” bevisat generaliseringar om något folk eller någon grupp. Vetenskapen lär ha bevisat att ”män” förtrycker ”kvinnor”, att ”vita” förtrycker ”svarta” idag, sägs det ibland också hänvisar man till strukturer där den vita mannen ses som urfadern till allt ont.

Jag har läst analyser där den ”vite mannen” på nåt invecklat strukturellt sätt anses ligga bakom slaveriet.

Och ja… Europeernas slavhandel var vidrig. Men hade det funnits slavhandel mellan Afrika och Amerika om intet färgade afrikaner redan i hundratals år bedrivit slavhandel i Afrika när Europeerna kom dit? Kanske var slavhandeln resultatet av att två människoföraktande synsätt och ideologier möttes?

Tesen om den vite mannen och slavhandeln, förklarar inte som araberna drev slavhandel, eller slavtrafiken mellan tex stammarna i nuvarande Nigeria.

Feminism kan inte heller förklaras med generaliseringar.

Jag har läst historia och hatar hur mulliga mansgrisarna under sken av vetenskaplighet sa att ”kvinnor är…”… Och jo, man hänvisade både till biologi och sociala strukturer! Så jag ska vara ärlig. Ser jag en bok om förtryck mellan könen som använder samma generaliserande språk om männen som de mulliga mansgrisarna använt om kvinnor i tusentals år, så åker den ”vetenskapliga” rapporten i soptunnan!

Då kan jag lika gärna spå i kaffesump, det känns vettigare… och mer vetenskapligt!

Det goda exemplet, den goda förebilden

Typexemplet på en debatt som spårat ur totalt är pajkastningen kring Sverigedemokraterna. Främlingsfientliga idéer finns, men anses inte värda att bemötas med idéer och motargument. Istället generalisera Sverigedemokrater mot muslimer och invandrare och mot ”PK-etablissemanget” medan motståndarna kastar glåpord och hat mot Sverigedemokraterna. Blåser i vuvuzuelor, saboterar, tystar och förlöjligar INDIVIDERNA.

På exakt samma sätt bedrivs ett veritabelt könskrig mellan Per Ström och co i ena skyttegraven och ett gäng feminister i andra graven, tex Gudrun Schyman. Där krigar man mer med varandras argument och generaliserar och har sig och vägrar att se att motståndarsidan har en poäng.

Tro mig! Jag är mot Sverigedemokraternas främlingsfientlighet! Jag är mot brottslighet och problem i samhället! Jag är mot det förbannade förtryck kvinnor (ja, kvinnor!) utsatts för i årtusenden. Jag är dessutom mot det förbannade förtryck mot mannens rättigheter som det innebär att barn har ansetts vara en del av kvinnokulturens maktsfär!

Men jag vill bemöta detta med argument och idéer och genom att hålla fram det goda exemplets makt!

Genom att visa att ”de andra” är som ”vi” kan man förändra samhället i stort och smått. Det kan man göra genom motargument. Och det kan man göra genom att närma grupperna varandra. De Sverigedemokrater som upptäcker att muslimen i förorten har samma rädsla för sina barns framtid, samma rädsla för brottslighet och problem i samhället, och fungerar som en själv, kan man få Sverigedemokraten att sluta generalisera om andra och kanske äcklas av klimatet i sitt parti.

Män och kvinnor som offentligt vågat bryta könsstereotyperna har betytt mer för att bryta ”könssstrukturerna” än tusen akademiska rapporter om patriarkala strukturer.

Även jag generaliserar ibland. Men jag vill sluta göra det! Om det är något som skapar, och sprider hat så är det dessa förbannade generaliseringar! Politiska generaliseringar är verkligen roten till allt ont! 😉 Eller hur!

Låt oss försöka ta striden mot tusentals år av förtryck av kvinnor, mot rasism och främlingsfientlighet, för människorätt, utan att göra om historiens alla misstag med att sätta grupp mot grupp! De som är med på det räcker upp handen!?

Mer läsning

Till individens försvar

och några saker jag skrivit om könskriget,

Debattråd till Fi, Maskulinister och Feminister, Könsdebatt utan sans och balans

Disabilities, rights and libertarians…

This is an article I write as a reply to a woman who has written things that move me much, at a libertarian forum at Facebook. Her opinion is that it is impossible for her to be be a libertarian, and that she therefore has to be a socialist… She regretts that, obviously! I have seen other disabled people write the same thing as she does, and I have written about it too in Swedish.

With this article I want to show that the question of disability rights is a crucial question that shows some flaws in common libertarian thinking.

Khannea wrote this in the singulibertarian group.

”In a perfect world I’d be libertarian. However in a perfectly libertarian world, I’d be left at the mercy of a system that’s hostile to collective taxes. Let’s pit it in plain words – if I’d have to survive the ‘charity’ popularity contest I fear I’d be dead pretty soon. Hence I feel I can’t *afford* a purely libertarian society. I can not ever work, not in the current definition of ‘work’ and I am 100% dependent on disability.

This places a high moral burden on me. I’d *want* to be libertarian. But I know I can’t ever pull it off, and I know I have to resist a libertarian society with all might.

Maybe as technology advances, or maybe if technology allows me to catch up with the rest of society, in terms of marketability, I’d be more complacent. I also get a little testy quite often, as I notice that (my) society does succumb to liberalization tendencies, and my quality of life is decaying steadily.

When I bring this up with hard-line libertarians I get a range of responses, such as (a) yes you are right, you’d starve and that would be good for society; (b) oh don’t worry, you are useful, and you’d do great on donations, IF ONLY we libertarians wouldn’t have to pay so much taxes or (c) in a REAL libertarian world all these things would not be an issue. You’d be rich, since you’d get a job and make money easily, and your day-to-day costs would be far less. There have been (d) and more comments, some of them quite non-flattering.

I am not buying all that. So, rip loose, how is a sourpuss like me to feel comfortable in a forum like this? Do I simply ”misunderstand” libertarian values? Am I doing something totally wrong? Should I be ”blamed” for some kind of transgression?

I don’t think it’s very uplifting to discuss my ‘disabilities’ as length. Treat me as the ‘perfect storm of dillemma’ for libertarianism – someone fairly smart, someone of a certain age, someone with a diagnosed extremely distracted mind – declared 100% disabled by law. On the one hand with clear talents, on the other hand fundamentally neurologically disorganized. What does Libertarianism do with someone like me.

Note that in theory, if I got fed up real bad, I could use a range of perfectly legal means to cause damage to society (as an act of protest) and with the means I have right now could probably could easily inflict systematic disruption (sabotage) several times the value of my current disability. So in effect I do have means to protest an societal marginalization, and I will be increasingly forced to use them, in effect using my influence to ‘blackmail’ society. Clearly this potential for ‘insurrection’ (and the cost of prisons, police) should be taken into account in this as well. ”

My answer!

Dear Khannea!

I have written in Swedish about the dilemma you write about. 

In Sweden the government helps disabled to get aid, and many disabled, for example those with Cerebal Palsy, get the right to a paid assistent that helps them to get a ”normal” life.

There are problems with the system but it functions relatively well.

Many libertarians would call this system socialistic. Taxmoney is used to help disabled. I disagree. I cannot imagine a liberal or libertarian system without government support for disabled.

You are correct when you say that disability is a dilemma for libertarians. It is!

Mainstream libertarians who dont know much about disabilities normally say that the costs of living will decrease in a libertarian state and that will PROBABLY help most disabled…

People who know more about disabilities normally say that more people would give money as charity, and that disabled people would have to get by with the help of charity.

There is a great problem with that.

Most disabled people are fed up with charity. For centuries they have been dependent on charity and some have received it, most disabled not. All over the world they have demanded their rights to life, free speech, liberty, independent of charity and they have actually succeeded to secure their rights and have increased their standard of living.

A RIGHT is not the same thing as CHARITY. Charity is not a Right. That is the problem.

So in a mainstream libertarian world disabled would loose their rights to life and liberty, since without aid they could never excercise these rights. They would be dependent on charity to excercise their rights to life. That is not acceptable. (Would any other libertarian accept that? To have to beg for the right to speak freely? Off course not!)

I can understand that you choose to be socialist. In a mainstream libertarian world you would loose your rights.

But it does not have to be like that.

Nightwatchman state

Most libertarians accept the concept of a nightwatchman state. That some taxes are acceptable, and that one can, with the help of them, secure the negative rights of all people (the right to life, to freedom, to free speech). That is: with the help of taxes, and a minimal state, one can support Police and courts.

In my view a libertarian society has to secure the rights of all. In a libertarian society the minority should NEVER be allowed to be trampled upon. Minorities have equal right to exercise their rights as the majority.

That creates a dilemma, the dilemma you talk about.

Without a government that secures your rights as disabled, you as a person, as well as most other disabled people, are excluded from the society.

Formally you would have the right to live, but in reality you would not have that right since you only could exercise that right if you got money from Charity.

But what would happen if libertarians would include aid to groups, like the disabled, in their notion of the minimal state, of the nightwatchman state? 

Yes, it means that money would be transferred from some people (as a tax) to other people, by force in the same way as taxmoney is intended to the Police. But so what. What are we to do otherwise? Should we who like libertarian ideals spit in the face of disabled people and tell them to fuck off? Should we say that ”no, no, you dont have the RIGHT to live, go to some rich people and BEG for money instead, and you MIGHT get help.” Should we say: ”yes you have the right to life, on this piece of paper it is said that you have equal rights, but dont come here with your demands to be able to exercise these rights. It is only nice words on the paper…”

Off course not!

The minority have the equal right as the majority!

Perhaps some day in the future, when technology has advanced, the government support for disabled would be unnecessary, but today it is NECESSARY!

One might say that this means that some government funding for hospitals would be necessary too,and other kinds of government support. Yes! For the reasons I state above, I personally believe that a ”safety net” is necessary. Humans are far too valuable to be thrown away as some kind of garbage! Preferably some kind of negative tax, as Milton Friedman proposed, too.

Is it Libertarian? Perhaps not, but who cares? I was born free and have the right to redefine politcal concepts if the concepts do not match with the reality!

So instead of saying that you cannot be a libertarian, help me and others to develop a definition of libertariansm that does NOT assume that your rights as humans, should be trampled upon! Minorities have equal right to life and free speech (etc) as majorites. That is a cornerstone of libertarian thinking!

Disabled libertarians will transform the libertarian thinking in the future, I am convinced of that!

/Torbjörn Jerlerup (Works with disabled and am using a hearing aid.)

PS

One might say that government funding does not guarantee that disabled get help. Correct. But in that case the disabled person can go to the court to demand his and her rights. Without government support that would be impossible. A Charity is not a Right!

I know that some of my libertarian friends will disagree with this writing. But instead of saying that I should call myself social liberal instead, pleas challenge my views instead. Challenge the dilemma I and Khannea write about!)

PS 2

Freedom from and freedom to? Is not freedom of/freedom to a positive right? Yes it is. But as soon as we talk about the state we have to talk about freedom to and freedom from. (All libertarians that are for a state uses that kind of langiage with regards to such things as freedom of speech, etc…)

The important thing is what definies freedom. A negative concept or a positive. In order to avoid oppression the disabled has to get the MEANS with which he or she can avoid it. The disabled will be opressed, and all his or her rights trampled upon, without some AID…

Länkar:

En introduktion till crip theory

Om perfekta system…

En kristen, liberal vän frågade mig hur jag ser på liberalismen. Jag sa så här:

Två saker är viktiga här. 1) Jag tror på friheten. 2) Men… Jag tror inte att det finns perfekta system. Inte ens liberalismen är ett perfekt system.

Många springer omkring och jagar det perfekta systemet hela tiden. Kommunister säger att om man låter staten sköta allt blir det bra. Icke pragmatiska libertarianer säger samma sak, men om marknaden. Kristna säger att kristus (eller nån kyrka) ska genomsyra allt så funkar det, medan muslimerna tror på sharia och Allah.

Men teologerna bevisade redan för hundratals år sen att det inte finns perfekta system. Jag tänker på Ibn Sina (Avicienna) som för över tusen år sen sa att ”Allt i världen bara handlar om att skapa sånt som är mer perfekt. Bara Gud är perfekt och det ögonblick någon människa, ens någon djupt religiös, säger sig besitta absolut kunskap om det perfekta, gör denne sig till en gud, till Guden själv, Allah…”

De kristna mystikerna sa att religion handlade om att ”närma sig sanningen” inte att nån påve, elelr nån annan, skulle besitta sanningen!

Friheten är det viktiga för mig. Släpp saker så fria som möjligt, för det skapar välstånd. Bort med tullar, privatisera, låt vuxna få frihet att skapa sina livsvägar, och göra misstag. Det skapar ett samhälle som går framåt, som utvecklas. Som blir mer ”perfekt” (för att göra en teologisk liknelse) hela tiden.

Som kristen kan man säga att detta handlar om att släppa lös vår skaparkraft, såsom skapade i Guds avbild. Att göra de under Kristus pratade om, att försätta berg!

Och ju fler människor som kan delta i denna skapelseprocess, ju bättre. Det handlar om att ge var människa maximal frihet! Ja, jag skulle säga att var människa har RÄTT till friheten, till maximal frihet.

Inget system är perfekt

Men systemet är inte perfekt. Ett fritt samhälle utvecklas, men på varje nivå av utvecklingen finns risker att folk faller mellan stolarna.

Detta är inte i sig fel.

Vi kan inte utvecklas utan att begå misstag. Kristus hade inte varit Kristus utan  att frestas eller plågas i Getsemane. Dessutom finns folk som föds med funktionshinder eller får det under livet och som inte heller kan hänga med om allt bara släpps helt fritt. De har lika stor rätt till frihet som alla andra.

Därför pratar jag om vad man skulle kunna kalla ”skyddsnät. Dvs att samhället inte bara har en plikt att tillgodose allas rätt till frihet utan att också garantera att alla har en MÖJLIGHET att skapa sig en frihet.

Därför är jag för medborgarlön. Man skapar ett skydd som gör att folk inte KAN falla ner i den djupaste fattigdomen. Dessutom behövs liknande sätt att garantera att folk kan få sjukvård utan att behöva tigga om att KANSKE få det från stiftelser och fonder. Funkisars rätt behöver också garanteras. Hjälpmedel, assistans, pengar.

För mig handlar det om att skapa ett system som gör att staten märks så lite som möjligt i ditt liv. Men blir du sjuk, brinner ditt hus ner, blir du långtidssjukskriven och ekonomin rasar ihop, då finns staten ändå där för dig.

Varför är detta viktigt?

Jo, för att jag tror att välstånd skapas genom frihet. Ju FLER som kan vara med och bygga samhället, ju mer välstånd får samhället. Därför är det ekonomiskt slöseri av gigantiska mått att låta folk slås ut Förutom den moraliska aspekten).

Välstånd skapas av maximal frihet, och det kan innebära att staten får gå in i vissa fall, annars förlorar man denna maximala frihet och ekonomin går sämre. Det är en avvägningsfråga! För mycket statlig påverkan = mindre frihet men även för lite statligt skydsnät = mindre frihet!

Inom fysiken pratar man om ”frihetsgrader”. Ju fler håll ett ting har möjlighet att röra sig mot, ju mer ett ting kan ”göra” = ju fler frihetsgradet. Så tror jag om människan och mänskligheten!

Som sagt.

A) Det finns inga perfekta system. Jag tror inte att man löser allt om man bara släpper allt fritt. Då förutsätter man att folk beter sig 100% rationellt och ”perfekt” och det gör folk inte. Vilket är bra, för de misstag vi gör, de kriser vi går igenom, bidrar till att utveckla oss som människor. (Själens dunkla natt, etc, som vi pratat om förr).

B) Om människor individuellt och som mänsklighet utvecklas bäst genom frihet och kriser, betyder detta att nån peudodarwinism därför är bra, med att folk slås ut? Nej! Om folk slås ut minskar antalet människor som kan vara med och skapa välstånd!

C) Därför behövs ett system som tillåter folk att utvecklas fritt, som tillåter folk att gå igenom kriser, men som inte slår ut folk.

D) Samtidigt som de som inte har nåt annat val, och behöver stöd, får stöd. T.ex. de funktionshindrade. Allmosor och välgörenhet kan aldrig ersätta en RÄTTIGHET.

Så resonerar jag. Därför är jag Liberaldemokrat. Och därför är min huvudsakliga inspirationskälla libertarianerna. 

******

OCH GÅVE EN GUD I sin gudomsnyck OCH I plötsligt överdåd
åt vårt förgängliga människoliv odödlighetens nåd
– då vore mycken ängslan förbi, men all kärlek OCH skönhet jämväl,
OCH då vore icke EN skugga kvar av vår skapande själ.
OCH allt som själen ger glans OCH klang skulle mista sin trolska makt.
Det skulle brista, OCH hela vår värld skulle bli som EN ökentrakt.
OCH aldrig skulle ett gulnat blad, som virvlar TILL jorden ner,
låta oss känna att något stort OCH gripande sker.
OCH släktets trotsigt fåfängliga drift att bryta förintelsens bann
skulle aldrig driva kvinna och man att brinnande famna varann.
OCH aldrig EN dröm med sin månesnö skulle doftlösa nätter beströ,
ty själen är bara Det hos vårt liv, som vet att vi måste dö.

/Bertil Malmberg

Varför allianser mellan liberaler är bättre än allianser mellan konservativa och liberaler!

Att vara liberal är att vara kluven, heter det. Ja, nog ligger det en sanning i det! Det har slagit mig att vi liberaler har lättare att forma allianser med konservativa än med andra liberaler. Det är egentligen helsnurrigt!

Men visst är det så. Kika på socialliberalerna (de så kallade) i vår riksdag.

Folkpartiet… De går hellre hand i hand med Kristdemokrater och har ändrat sin politik så mycket att de nästan blivit mer konservativa än Kristdemokraterna.

Men inte är det bättre bland libertarianer.

Se på USA där libertarianerna traditionellt sett hittat sina allierade… bland ärkekonservativa, som i allianserna i det konservativa Tea Party… De ärkekonservativa är för ekonomisk frihet och är mot men är också mot personlig integritet, och det gör att libertarianer faktiskt säljer ut sina idéer i alliansen med de konservativa.

Givetvis stryker det med först som riskerar att kollidera med de konservativa idealen: den personliga integriteten, försvaret för homosexuella, aborträtten, idén om den sekulära staten etc… (Som jag menar att presidentkandidaten och libertarianen Ron Paul gjort, se här!)

Även ”socialliberaler” i USA säljer ut sig. Se på Obama som säljer sig till de som vill ha mer kontroll i samhället!

Vad är det som gör att socialliberaler i massor är beredda att sälja ut i praktiken allt, för att hoppa i säng med konservativa (eller kontrollfreaks!)? Vad är det som gör att så många libertarianer är beredda att göra samma sak. och varför är det ALLTID per definition i båda lägren den personliga integriteten som ska stryka foten?

Är verkligen Kristdemokraterna en liberals bästa vän här? Är verkligen den kristna högerns homofober ELLER kontrollfreaks som vill reglera och kontrollera, en liberals bästa vän i USA?

För att vara lite drastiska beter sig liberaler över hela världen ungefär som människor som dras till ”lite farligare” partners, och hamnar i relationer där de misshandlas. Gång på gång misshandlas de i relation efter relation, men ändå söker de sig samma sorts partner!

Som Folkpartiet… Även Johan deras rättspolitiska kontrollfreak Johan Pehrson kallar ju sig Liberal, glöm inte det!

För att stödja dialogen mellan libertarianer och socialliberaler bland oss i Liberaldemokraterna, bör vi ställa oss denna fråga. Vad är det som är så lockande med att hoppa i säng med liberalismens värsta fiender?

/Torbjörn Jerlerup


Gary Johnson – en Republikan och libertarian i min smak!

Jag skrev om Ron Paul tidigare idag här på bloggen. Frågan är om det finns nån kandidat till nästa presidentval i USA som är vettig, och givetvis bättre än Ron Paul. Jag fick tipset att kika på Gary Johnson, guvenören i New Mexico, som också är libertarian. Jag har gjort det och är positiv till honom.

Fast jag ska säga att jag får spykänslor över att han också gärna ser sig som en del av Tea Party-rörelsen, det ska jag medge. Det konservativa Tea Party väcker inga trevliga känslor i mig. Men Gary skiljer sig från Ron Paul i så mycket att han ändå framstår som en bra och ANTIKONSERVATIV kandidat.

Humble Libertarian har ett bra inlägg om skillnaden mellan Ron Paul och Gary Johnson som jag citerar fullt här:

The Case for Gary Johnson
Why Liberty Advocates Should Look Big Picture in 2012
by Aaron Biterman

The important Republican Party primary process has begun and two candidates with unapologetic libertarian leanings have entered the Republican field: the elder statesman-country doctor Ron Paul and the former Governor of New Mexico, Gary Johnson.

The case has been made that you should support both candidacies by leaders in the liberty movement including Nick Gillespie andPeter Schiff. Ultimately, you can only cast one primary vote.

Conventional wisdom supports the notion that Congressman Paul has the organization and fan base to compete. There’s no denying that he has an impeccable ability to fundraise and a fervent fan base. Whether these items will translate to votes is a different matter entirely.

What are the differences between these candidates, who should you pick, and why?

The Big J Way

Gary Johnson started a company from scratch in Albuquerque, New Mexico in 1971. The business, Big J Enterprises, eventually grew to employ over 1,000 New Mexicans when he sold it in 1999. It is still among the largest job creators in the state. The Big J way — Gary Johnson’s approach — is simple. He lays it out in hisforthcoming book, “The Seven Principles of Good Government.”

His first principle is to become reality-driven. Gary Johnson gathers data, analyzes it, and determines the costs and the benefits. While governing, it’s no surprise that Governor Johnson weighed the costs and benefits of government programs and ultimately made the tough choices that were unpopular with special interest groups and partisans, but created a period of unmatched economic prosperity for New Mexico.

Johnson’s second and third principles are to be honest to all people and always do what’s right. Numerous people have told me that Governor Johnson should simply “switch” his position on the abortion issue to gain popularity, but that would be a far cry from honest. As Governor, Gary Johnson supported legislation that banned late term abortions and allowed parental notification for minors seeking an abortion. He was not only endorsed by the Right to Life Committee, but he also signed on as a supporter to every bill supported by New Mexico Right to Life. President Johnson would appoint judges who would overturn Roe v. Wade, believing that states should make their own determinations on the controversial and personal question. He also supports a woman’s right to make a decision during the early stages of pregnancy, making him personally pro-choice — a position also held by libertarian Republican hero Barry Goldwater.

Living his fourth principle — determine a goal, develop a plan, and act — he emerged from obscurity to win the primary and general elections when the deck was stacked against him. In his recent article “The Guy That Barack Obama Should Worry About,” author Brian Ross, a journalist who was living in Santa Fe in the ‘90s, observed that Johnson won in part by going “after the old-boy political machine” — a necessary piece of the victory puzzle. Johnson introduced himself to the Republican Party, was told he had no chance to win the primary, won, and then went on to win the general election by 10 points.

He won, in part, because of his fifth principle: Communicate to your audience. A recent op-ed from a New Mexico newspaper (El Defensor Chieftain) opined, “In these times of the coached, coiffed and vacuum-sealed candidate with the entourage of handlers and spinners, the candidate who manages to be just himself is a breath of fresh air. His message will appeal to independent-minded Republicans, Independents and anybody else who’s fed up.”

This principle will help Johnson in early GOP primary states like Iowa and New Hampshire, which require candidates to actually have conversations and sell themselves to primary voters. Governor Johnson is going to take the time to meet with people one on one. He is able to connect with those he talks to and can convince people through conversation to embrace the liberty message. After all, connecting with people is what allowed Governor Johnson to succeed in business and in state politics.

Principle six for Governor Johnson goes along with his direct nature: Don’t hesitate to deliver bad news. Governor Johnson has zoned in on the debt issue and has made it his signature issue. Every speech he gives hones in on how 43 cents of every dollar the federal government spends must be cut. He hammers at the debt problem and delivers the bad news with the optimism that our economic woes can improve — with the same libertarian solutions he implemented in New Mexico from 1994 to 2003.

Gary Johnson’s seventh and final principle: Do what it takes to get the job done. Johnson has invested the last year and half to meet with liberty activists and concerned Americans all across the country. He is determined to have his voice heard in the 2012 debate and insists he would not be running if he didn’t have something to add to the race.

Comparative Advantages

You’ve already met Congressman Paul. Here are Governor Johnson’s comparative advantages, as I see them:

Issues Distinctions

Both Paul and Johnson have the same policy prescription at the federal level regarding abortion: get the government out of the issue. They largely agree on economic policy, with bothsubscribing to the Austrian school of economic thought — but there is variation. Unfortunately, Paul opposes NAFTA, while Johnson supports it. Congressman Paul is one of the most aggressive earmarkers in Congress, even while often — though not always — voting against the final versions of the bills in which the earmarks are placed. Both support auditing and abolishing the Federal Reserve, although Paul has made it his signature issue. Both candidates support the repeal of the income tax and replacing it with nothing, the flat tax, or the Fair Tax. Johnson favors term limits for politicians at the state and federal levels, while Paul does not.

Regarding foreign policy, Paul supporters have argued that Governor Johnson supports “humanitarian wars,” which Ipreviously explored and refuted. Both candidates have opposed all recent interventions — Afghanistan, Iraq, and Libya — but Johnson says we should assist foreign nations in select caseswhere genocide is occurring. He recently stated that he supportskeeping Guantanamo open because prisoners would have to be kept somewhere else if it was closed. His statement did not discuss the treatment of those being held, despite misleading attempts by Johnson critics to insinuate otherwise. Recently, Gary Johnsonclarified his stance on Guantanamo:

“- No criminal or terrorist suspect captured by the U.S. should be subject to physical or psychological torture. This includes water-boarding and other interrogation techniques that may yield inaccurate information or permanently damage a suspect. Likewise, no criminal or terrorist suspect captured by the U.S. should be transferred to foreign agents who may resort to treatment methods deemed cruel and unusual by the U.S.

– Individuals incarcerated unjustly by the U.S. should have the ability to seek compensation through the courts.

– The detention facility at Guantanamo Bay, Cuba must be closed after all detainees have been tried by courts that presume innocence before guilt.”

Meanwhile, Congressman Paul is among the most vocal critics of Israel in Congress, once charging that “Israel created Hamas” on the House floor and that Gaza is “almost like Concentration Camps”. Hamas, which won election in 2006 to rule Gaza, is widely considered to be a terrorist organization, but it was in fact created by seven Palestinians as an offshoot of the Muslim Brotherhood. Governor Johnson supports Israel’s right to defend itself and believes that the U.S.-Israel alliance is valuable and should be kept in tact.

It’s interesting to note that four of the aforementioned issues of disagreement — earmarksterm limitsIsrael, and Guantanamo — are areas where Congressman Paul’s son, Senator Rand Paul, agrees more with Gary Johnson than his father.

The social issue and immigration policy distinctions are where Johnson scores the most points. Congressman Ron Paul recentlyexpressed support for the Defense of Marriage Actvoted for a fence along the U.S.-Mexico border, and is an advocate ofremoving birthright citizenship from the Constitution. Governor Gary Johnson believes gay marriage is a state issue and supports gay civil unions. As a former border state Governor, he adamantlyopposes a border fence and hopes to establish a temporary guest worker program and enforce current immigration laws to secure the border. Both candidates are opposed to the War on Drugs and favor drug decriminalization.

Electoral and Governing Experience

Gary Johnson entered politics for the first time in 1994. After approaching the GOP about the gubernatorial nomination, he was told he should run for the legislature. Undeterred, he instead spent his own savings to promote his common sense, business approach to government. His platform emphasized tax cuts, job creation, halting the growth of state government, and a tough line on law and order. His campaign slogan was “People Before Politics”. He first won the primary against a state legislator and subsequently won the General Election against incumbent Democratic Governor Bruce King, 50% to 40%. Party registration in the state of New Mexico at the time was 2-to-1 Democrat.

While serving in office, Governor Johnson vetoed 200 of 424 bills put in front of him in the first six months — 48% of all legislation — and used the line-item veto on most of the remaining bills. According to former New Mexico Republican National Committee member Mickey D. Barnett, “Any time someone approached him about legislation for some purpose, his first response always was to ask if government should be involved in that to begin with.” This was not only because of Johnson’s personal principles, but also in keeping with his campaign promise of approaching government from the perspective of costs versus benefits. In 1995, he called on the Republicans in Congress to eliminate the budget deficit through proportional cuts from the entire federal budget .

Hear Johnson’s approach in this recent interview with CNN:

In 1998, Governor Johnson ran for re-election against Albuquerque Mayor Martin Chavez. He campaigned on continuing the programs of his first term: improving schools while cutting state spending, taxes, and bureaucracy, along with using “common sense” veto power to rein in on waste. Fielding a strong Hispanic candidate in a 40% Hispanic state, Democrats expected to oust Johnson, but he won 55%-45%, illustrating his broad support base among independents, fiscally conservative Democrats, voters of different ethnic backgrounds, and Republicans.

Johnson proposed wide-ranging tax cuts — repealing a tax on prescription drugs, cutting income taxes by $47 million, and cutting the state gasoline tax by six cents per gallon. He set state and national records for his use of veto powers, vetoing nearly 750 bills (not including thousands of line-item vetoes), gaining him the nickname “Governor Veto.” He also worked diligently in his second term to implement a school voucher system, which never occurred due to inaction from the legislature. In 1999 and again in 2000, he proposed the largest school voucher system in the country to enroll 100,000 students in its first year.

Congressman Paul has run numerous campaigns from the mid-1970s to present, so there’s no doubt he’s an experienced campaigner – having won election eleven times. In addition to losing the U.S. Senate race against Phil Gramm in the early 1980s, Congressman Paul also lost two Congressional races, one in the mid-1970s and another in the late-1970s. He has also only won election in his Lake Jackson/Victoria area district in Texas (whose district number was changed various times over the years), where citizens largely already agree with him on policy issues and the population is roughly 650,000 and far less diverse than New Mexico’s population, both in terms of ideology and ethnic background. Johnson, by contrast, campaigned in a state of 1.9 million people in a majority Democrat area and a majority-minority (non-white) state. Johnson’s electoral successes illustrate a strikingly broad appeal.

While Dr. Paul has stayed true to principle, he has been far less effective in the legislative process, i.e., his attempts to pass legislation have not been successful. He now chairs the House Subcommittee overseeing the Federal Reserve, which is a long-awaited and well-deserved recognition of the popularity of his views on the Fed resulting from the 2008 campaign.

Governor Johnson is a tested candidate, since he had to actually run the state of New Mexico. He did it with tremendous courage and conviction, proving that he can be trusted to follow through on campaign promises and is committed to principle.

Selling the Message and Growing the Movement

Who is attracted to the messages being sold by Congressman Paul and Governor Johnson?

There’s no concrete data as of yet, but Johnson has a history of attracting moderates, fiscally conservative Democrats, Republicans (of course), Independents, and white and non-white voters. This is a broad base of potential supporters.

Some of Paul’s supporters, while enthusiastic, also turn people off from their candidate by making statements which don’t reallyrepresent his positions accurately. At RonPaulForums.com and DailyPaul.com, criticisms of Israel and the Federal Reserve too often focus on Jews as the problem rather than more substantive concerns. Such conspiracy theories and attacks are not productive for the liberty movement. In fact, they hurt the liberty message and their sentiments are anti-libertarian according to Congressman Paul himself. Unfortunately, neither the Congressman nor his numerous organizations have ever put out a message to clearly distance themselves from these unappealing arguments.

The goal of both campaigns is to grow the movement (and hopefully win election). Governor Johnson is best suited to do that because most GOP primary voters and 2012 GOP debate watchers will have already heard Congressman Paul’s message. By supporting a new messenger with a different approach to selling the message, there is a tremendous opportunity to turn more people on to libertarian principles.

Additionally, who do we want to sell the liberty message at the grassroots level? Johnson can attract new and different voices, such as women, gays, and Hispanics into the Republican Party and the liberty movement. Given the growing Hispanic population in our country, this demographic will be an important factor in future electoral successes, and Johnson has a proven track record of gaining their support.

“Gary Johnson has no name recognition,” some Paul supporters chant. Neither did Ron Paul when I first became active in his campaign in January, 2007. Fortunately, the first GOP Presidential debate is on Thursday, so Johnson will have the opportunity to increase his name recognition.

The GOP debates and the 2008 campaign dramatically increased Congressman Paul’s name ID and the same can hold true for Johnson in 2012. Given the age difference between Dr. Paul — who is 75 — and Governor Johnson — who is 58 — it’s very reality-based (using a Johnson principle) to assist the former Governor increase his name identification for not only his 2012 campaign, but also for future endeavors.

Most importantly, it is key to have a leader who can run in future elections should 2012 not be the year Americans embrace our message.

Unresolved Baggage

In addition to the vocal conspiratorial-minded supporters who are a challenge when trying to make a dent in electoral politics, Paul also has two items of baggage which his opponents in the primary or in the general election are going to raise to attack him.

First, he has not addressed criticisms in the media about accepting money from known white supremacists like Don Black, who donated $500 to the Paul 2008 campaign. Mr. Black was the former Grand Wizard of the KKK. It seems that keeping his $500 would have been less important than sending a message opposing Black’s views by rejecting that donation. That would have been a smart move for a campaign focused on winning.

Second, the media is not on Paul’s side and they gleefully targeted him for harassment and marginalization in 2008 because of material published in the Ron Paul newsletter. Those attacks have not been answered effectively and will be raised against Paul again in this campaign. These newsletter articles appeared under Paul’s name and included racist comments which clearly do not reflect his beliefs. They implied that blacks were more likely to commit crimes than whites as well as rants against the Israeli lobby, gays, AIDS victims and Martin Luther King, Jr., who is described as a “pro-Communist philanderer.” While Congressman Paul did not write or approve the articles before they were published, it is inevitable that they will be used against him again because he has not identified the author or held him responsible.

Given that Paul’s general election opponent would be Barack Obama, if Paul makes it through the primary his general election campaign might be over before it even begins when the media starts to play up these two items of baggage.
In comparison, Governor Johnson has relatively little controversial baggage. One issue that has been brought up is that he and his wife divorced in 2005 — which is true — and his then ex-wife passed away in late 2006 of hypertensive heart disease. Governor Johnson’s two adult children both support his 2012 Presidential campaign, so there isn’t any issue here except that the Johnsons divorced. It has also been mentioned that Governor Johnson is not presently married. While true, Governor Gary Johnson is engaged to be married. 

Electability

The last time a member of the House of Representatives was elected President was James Garfield in 1880. It’s more likely that a former Governor would be elected President, and someone with real business and executive experience can more easily expose Obama’s unsuitable credentials. As I noted above, early primary state voters identify with candidates who are willing to meet with them and discuss issues in a face to face setting.

Congressman Paul is in impeccable shape and his mind is sharp. However, the fact is that he is in his mid-70s. Age combined with his responsibility to his district and in Congress require travel between DC and Texas — a lot. This reality makes it less likely that Congressman Paul will campaign for weeks at a time in key states like New Hampshire or South Carolina. By contrast, Governor Johnson is invested in the 2012 campaign, is unconstrained by a current elected position, and appears to have tremendous focus on making a dent in the New Hampshire primary.

Johnson has yet to be formally introduced to the GOP electorate nationwide, but when he is, I suspect he will be considered among the most likable of 2012 hopefuls. As John Avlon writes in The Daily Beast,

“In Johnson, libertarians might have their most accomplished modern advocate — a proven vote getter with demonstrated crossover appeal, a self-made millionaire and iron-man competitor who supports marijuana legalization (and let’s be honest, that libertarian plank has always been a source of the movement’s popularity on college campuses). More importantly, he has actually reined in government spending as an executive — leaving his successor a budget in the black.”

If your first choice and mainstream Republican Party members’ second choice — a position that Governor Tim Pawlenty, “everyone’s backup choice”, seems to be holding at the moment — then Johnson can do very well in 2012. Based on likability alone, Johnson’s chances are promising given the lackluster field. Even if he doesn’t win in 2012, he could run in the future — something that would be less likely for Congressman Paul due to his age.

Get Active

Having two pro-liberty GOP contenders is better than having just one. In these two men we are fortunate enough to have candidates who will not talk negatively about each other, who believe in our message, and who can speak to different constituencies.

In Governor Johnson you find a man with clear principles, integrity, entrepreneurial, and executive experience. And he even climbed Mount Everest with a broken leg.

Our government is broken and people need their faith restored in the American dream, so look “big picture” when choosing a candidate.

Which messenger can help us restore in liberty now and in the future?

I urge you to let Gary Johnson sell palatable libertarian solutions to America so we can once again be a free people.

Without support from liberty-minded activists, Johnson’s campaign won’t be able to reach these folks with the liberty message, so get involved today.

PS

Från twitter;

Abu Hatem
abuhatem Abu Hatem

Gary Johnson libertarian minuses: for Medicare, Social Security, UN membership (only 45% cut to funding), some mil. aid, some illegal drugs.
Abu Hatem
abuhatem Abu Hatem

Gary Johnson libertarian pluses: strongly open immigration, pro-choice (for some people), for free trade agreements even if imperfect.

Ron Paul, konservativ i liberal förklädnad!

”Libertarianen” Ron Paul ställer upp i presidentvalet i USA rapporteras det. Många är glada för detta. Ron har sagt en del vettiga saker om myndigheter, stat och frihet och kallar sig ”libertarian”. Men hur liberal är Ron Paul egentligen? I synnerhet eftersom han är den ultra konservativa TEA PARTY-rörelsens guru. Låt oss syna Ron Paul i sömmarna!

Det fanns liberaler som försvarade slaveriet på 1850-talet. Sättet de resonerade var så här. Att USA:s regering ska förbjuda slaveri är okonstitutionellt och oliberalt och är att påtvinga folk åsikten att slaveri är fel. Istället ska vi behålla lagarna som de är (och lagen tillät slaveri = man behöll slaveriet) och låta delstaterna bestämma om man ska ha slaveri i delstaten eller inte.

När jag läser vad ”libertarianen”, och presidentkandidaten, Ron Paul ser jag exakt samma hyckleri.

”Libertarianen” Ron säger att de statliga lagarna om att ett äktenskap ska definieras som heterosexuellt ska vara kvar, samma med definitionerna att USA är en ”kristen nation” (det är oliberalt att påtvinga folk åsikten att staten inte ska ta religiös ställning, eller att homosexuella äktenskap är ok, anser han). I övrigt skjuter han beslutet till delstaterna. Om de vill annorlunda (dvs godkänna homoäktenskap eller kanske införa strängare lagar mot homosexualitet) så är det ok.

Han vill att staten ska definiera abort som FEL (de som utför abort ska straffas). Sen vill han göra samma sak. Det kallas oliberalt att anse att folk själva ska bestämma över abortfrågan och sen skjuter han ansvaret till delstaterna. (”Liberty comes from our creator, not from government. Therefore, the purpose, if there is to be a purpose, for government is to protect life and liberty.” /LA-times)

Men gudbevars, han döljer sina ställningstaganden i ett pseudolibertarianskt snömos om frihet och liberalism!!

Tea Party

Skribenten Johan Norberg liknade kongressvalet förra året, då Tea Party-rörelsen och Ron Pauls vänner, i USA gick strakt framåt ,vid en dålig solbränna (Metro). Så här skrev han:

Så trista framstår alternativen i USA också för en vanlig liberal svensk. Antingen får man republikaner som gillar frihandel, valfrihet och låga skatter, men på köpet får man också kristen höger, homofobi och främlingsfientlighet. Då söker man sig till demokraterna, men då får man samtidigt en växande stat, protektionism och motstånd mot friskolor.

Ja så trist är även Ron Paul.

Man får mycket prat om frihet, men man får också federala lagar mot abort, homosexualitet, dravel om att USA ska förbli en kristen nation och murar och stängsel mellan Mexiko och USA.

Ron Pauls ställningstaganden kring frågorna om homosexualitet, kristendom och abort gör att man kan fundera vad Ron Paul egentligen är för ett kreatur.

För att veta detta ska man titta på Tea Party rörelsen.

Tea party rörelsen är den konservativa rörelse om vunnit terräng i USA de sista åren. En rörelse som vill att stater och delstater ska förbjuda vissa omoraliska saker (som abort och homosexualitet) och försvara USA som kristen naition.

Ron Paul är en av Tea Party-rörelsens ledare. (Se google för bevis! Ron är lika mycket förknippad med Tea Party rörelsen som Fredrik Reinfeldt med Moderaterna!) Han ser sig själv dessutom som en del av den. (Hans senaste bok heter ”Tea Party goes to Washington”.)

Så för att veta vad man får med Ron som president bör man studera vad Tea Party anser. Det är hans kärnväljare, och det är därifrån han hittar sina talskrivare och medarbetare!

47% av de som anser sig tillhöra Tea-party är också medlemmar i den kristna konservativa högern. 63% vill förbjuda abort, 82% vill att lagen ska reglera bort homosexuellas rätt att gifta sig och 25% anser att USA:s regering diskriminerar vita (!). 30% (!) anser att färgade är underlägsna mentalt och 20% att det var fel att förbjuda slaveriet (!). 80% ser sig som kristna och 40-45% tror inte på evolutionen.

Och ja, det sorgliga är att detta gäller även för libertarianerna!

I USA är nämligen libertarianismen och konservatismen sen 200 år tillbaka insnärjda i varandra. Tydligast ser man detta i frågan om ”state rights”.

Det är här problemen med Ron blir tydligast. Ron vill nämligen att hans ”libertarianer” och Tea party rörelsen ska få makt både i delstater och i Washington.

Så ta en funderare vad som kommer att hända med Ron Paul vid makten, då USA:s regering förklarar att äktenskap bara är mellan man och kvinna och tillåter delstaterna att göra vad fan de vill i homosexfrågan. Vad händer då Ron Pauls homofoba moralister tar över makten i nån delstat och driver igenom strängare lagar MOT homosexualitet?

Som en libertariansk bloggare skriver, http://www.hnn.us/blogs/entries/41979.html, Rons ideal är feodalismen!

 Since he believes ”the difficult issues” like the relationship between Church and State should be sorted out at the local level, I must assume he believes that all the other ”difficult issues” — e.g. the right to bear arms, the availability of due process — should be decided on a state-by-state or even city-by-city level. The Bill of Rights is a profoundly pro-natural rights document; Paul’s diminishment of the Bill of Rights is profoundly pro-statist, leaving natural rights to the discretion of tens of thousands of local governments who are free to act as petty tyrants.

Tyvärr har Ron Pauls babbel om att stat och skatt är fel fått väldigt många libertarianer att drömma våta drömmar om makt. Men allt fler libertarianer börjar genomskåda Ron Paul och ser att han bara är en ”State Rights Conservative” och inget mer!

Här är ett litet axplock:

http://freestudents.blogspot.com/2010/04/hating-govenrment-doesnt-mean-loving.html

http://thinkprogress.org/2011/05/14/ron-paul-civil-rights-act/

http://sandefur.typepad.com/freespace/2007/11/more-libertar-2.html

http://www.issues2000.org/tx/Ron_Paul_Immigration.htm (Han röstade ja till att bygga stänslet mellan USA och Mexiko)

http://www.outsidethebeltway.com/libertarians_against_ron_paul/ 

http://reason.com/archives/2010/07/12/where-do-libertarians-belong

http://fusionistlibertarian.blogspot.com/2007/11/case-against-ron-paul.html (states rights)

http://www.lewrockwell.com/paul/paul148.html (Inte mot Ron, men visar att han anser att USA SKA vara religiöst!)

Som Hipsterlibertarian säger:

”So this is Ron Paul’s libertarianism: the state (delstaten) has the right to criminalize consensual sex, to deny people marriages and to brutalize women who need abortions.  If this is libertarianism, give me Stalin any day!”

Till sist…

Det kryllar av nazister och rasister i Tea Party rörelsen. Ron Paul har många gånger fått frågan om han tar avstånd från dessa och han har inte sagt ett PIP mot rasistslöddret!

Ron Paul och Don Black, som äger nazisajten Stormfront.

Libertarianer brukar försvara yttrandefrihet, dvs nazisters och rasisters rätt att tala och verka i en demokratisk nation, men libertarianer brukar sett inte vilja ha dem som medarbetare  sina kampanjer.

Som sagt, Ron Paul är ett underligt kreatur. I hans kampanj får de verka!

Läs mer om Rons nazzesvans på American Thinker . Jag citerar artikeln:

On October 26 nationally syndicated radio talk show host Michael Medved posted an ”Open Letter to Rep. Ron Paul” on TownHall.com.

It reads:

Dear Congressman Paul:Your Presidential campaign has drawn the enthusiastic support of an imposing collection of Neo-Nazis, White Supremacists, Holocaust Deniers, 9/11 ”Truthers” and other paranoid and discredited conspiracists. 

Do you welcome- or repudiate – the support of such factions? 

More specifically, your columns have been featured for several years in the American Free Press -a publication of the nation’s leading Holocaust Denier and anti-Semitic agitator, Willis Carto. His book club even recommends works that glorify the Nazi SS, and glowingly describe the ”comforts and amenities” provided for inmates of Auschwitz. 

Have your columns appeared in the American Free Press with your knowledge and approval? As a Presidential candidate, will you now disassociate yourself, clearly and publicly, from the poisonous propaganda promoted in such publications? 

As a guest on my syndicated radio show, you answered my questions directly and fearlessly.Will you now answer these pressing questions, and eliminate all associations between your campaign and some of the most loathsome fringe groups in American society? 

Along with my listeners (and many of your own supporters), I eagerly await your response. 

/Respectfully, Michael MedvedMedved has received no official response from the Paul campaign.

There is more. The Texas-based Lone Star Times October 25 publicly requested a response to questions about whether the Paul campaign would repudiate and reject a $500 donation fromwhite supremacist Stormfront.org founder Don Black and end the Stormfront website fundraising for Paul. The Times article lit up the conservative blogosphere for the next week. Paul supporters packed internet comment boards alternately denouncing or excusing the charges.

Most politicians are quick to distance themselves from such disreputable donations when they are discovered. Not Paul.

Libertarian eller konservativ? Bedöm själva!

***

Andra länkar (Willis Carto, Ron Paul o Tea Party Movement):

http://www.americanthinker.com/2007/11/the_odd_alliance_supporting_ro.html

http://reason.com/archives/2008/01/16/who-wrote-ron-pauls-newsletter

http://politicalchili.com/2010/03/origins-of-the-tea-party-movement%E2%80%94part-iv-c/

http://cursor.org/stories/fascismintroduction.php

Fascistkuppen:

http://en.wikisource.org/wiki/McCormack-Dickstein_Committee

http://coat.ncf.ca/our_magazine/links/53/spivak-NewMasses.pdf

***

PS

Ayn Rand roterar i sin grav:

http://www.csmonitor.com/Commentary/Opinion/2010/1014/How-is-elitist-Ayn-Rand-a-tea-party-hero-The-contradiction-should-concern-America

http://www.wayofthemind.org/2006/08/10/ayn-rand-was-not-a-conservative/

PS 2

Ett bra alternativ till Ron Paul verkar Gary Johnson vara!

***

Läs även andra bloggares åsikter om ,,

Definitioner och taggtrådsstängsel…

Min tillhörighet rent liberalt har diskuterats en del. Själv anser jag att jag är liberal och att jag mest av allt lutar mot libertarianismen. Nån ren libertarian eller socialliberal ser jag mig inte som. Libertarianer anser att jag absolut inte kan vara libertarian, utan socialliberal, eftersom jag månar om rättigheterna för de som har det lite svårare också, och för barn och funktionshindrade och vill att staten ska garantera deras rättigheter. Socialliberaler å sin sida gillar inte att jag vill ha en liten stat och kallar mig ofta libertarian…

För några dar sen var jag med om nåt lustigt som är typiskt för mig.

Först damp det ner ett mail från min socialiberala vän.

Han och jag mailade om hur världen kan komma att se ut år 2150. Jag svarade med visioner om hur mänskligheten koloniserar rymden. Sen säger jag att jag tror att mänskligheten då mognat och skaffat fram ny teknik så att det inte finns några stater längre. ”När tror du vi kan avveckla staten”, frågar han. ”Inte i min livstid eller dina barns livstid”, var mitt svar. ”Typiskt dig, du är ju libertarian”, svarar han då, och tillägger att de för övrigt han ville bevisa genom min ”extrema” syn på kroppslig integritet, genom min syn på privatiseringar, och genom att jag ogillar det som kallas ”positiv rätt”.

”Du är en klockren libertarian”, skrev min socialiberale vän…

Sen en timme senare fick jag ett mail från min vän Caspian Rehbinder, som snarast lutar åt det libertarianska hållet… Där skriver han detta:

Ingenting du någonsin skrivit skiljer dig från en socialliberal – tvärtom är socialliberalismens utmärkande drag just vad du står för, att vissa positiva rättigheter (som rätt till hörapparat) är nödvändiga för att de negativa rättigheterna ska ha någon betydelse. Du är en klockren socialliberal, med precis de argument som socialliberaler i hundra år framfört mot den klassiska liberalismen helt enkelt! Så äkta det kan bli, på min ära.

Jag kunde inte hjälpa att jag skrattade lite då. Att både bli kallad klockren libertarian och klockren socialiberal på mindre än en timme…

Men det är lite typiskt mig, det ska jag medge!

Murar…

Vad är jag? Jag är en person som ogillar att bli definierad, som ogillar att sätta ideologiska murar och taggtrådsstängsel runt mig själv. Anledningen är enkel, väldigt enkel. Jag har varit en person som satt höga ideologiska skyddsmurar runt mig själv och delat in världen i saker som jag ansåg vara ”rätt” och ”fel”. Det har jag lämnat bakom mig nu, men just därför ser jag mig som gränsöverskridare.

Efter att ha lämnat det moralkonservativa tänkandet bakom mig blev kärnan i mitt tänkande den personliga integriteten. Alla vuxna ska givetvis ha rätt att leva sina liv som de vill, utan att någon påpekar för dem att de lever fel.

Och det är på den vägen det är.

Min liberalism

Jag anser inte att den s.k. ”klyftan” mellan libertarianer och socialliberaler är svår att överbrygga.

Den är svår om man pratar med ”socialliberaler” som vill styra och ställa med folks liv, som så många i Alliansen idag, Johan Persson t.ex, eller Beatrice Ask. De hatar libertarianer!

Och den är svår om det handlar om de utopiska libertarianer som vill avveckla staten här och nu. De är ungefär som de utopiska kommunisterna som vill ha revolution och avveckla den kapitalistiska staten på en eftermiddag. 

Men de flesta libertarianer är inte sådana. De flesta anser att en stat behövs på ett eller annat sätt, antingen under en övergång till det statslösa samhället, eller som en nattväktarstat.

Tanken med en nattväktarstat är att den ska skydda  individerna mot kränkningar av deras rätt till liv, frihet och egendom. Nattväktarstaten ska se till att individernas FRIHET FRÅN förtryck (gränser för vad man får göra, hot mot yttrandefriheten, hot mot det egna ägandet, mot kroppslig autonomi, etc) stärks, dvs att FRIHETEN TILL yttrandefrihet, egendomsrätt, etc garanteras så långt det är möjligt.

Själv anser jag  att det statslösa samhället kan och bör införas i framtiden. Men då pratar jag om en värld långt bortom allas livstid idag. En värld som börjat kolonisera rymden och som därför gjort staten onödig. En värld där tekniska hjälpmedel och uppfinningar gjort att många av dagens problem försvunnit.

Men vägen dit är lång och staten nödvändig idag.

Frihet till och frhet från

Det är ifråga om statens vara eller inte vara som libertarianer och socialliberaler tvistar. I detta sammanhang pratar man om s.k. positiva och negativa rättigheter. Man kan säga att positiva rättigheter är FRIHET TILL, dvs att man ger rätt till något. Negativa är FRIHET FRÅN; dvs att man inte får göra något eller slipper något, tex tvång.

Negativa rättigheter är en rätt som handlar om att individer ska lämnas i full frihet så länge de inte skadar andra individer eller försöker begränsa andra individers frihet. Negativa rättigheter ålägger på dig en sorts plikt… Plikten att lämna folk ifred att leva sina egna liv. Yttrandefrihet, organisationsfrihet, egendomsrätt är typiska negativa rättigheter.

Positiva friheter handlar om att hjälpa folk. FRIHET TILL. Arbetarrätt, rätt till skola, sociala skyddsnät etc är positiva rättigheter. Man GER rätter.

Libertarianen håller hårt vid att de negativa rättigheterna är statens enda legitima grund, medan socialliberalen gärna kramar de positiva rättigheterna. Libertarianen är ofta mot skatt medan socialliberalen för skatt, tex.

Men verkligheten är inte så svart och vit. Socialliberaler använder ofta argument om negativa rättigheter och libertarianer ofta positiva rättsargument. Men libertarianen använder bara positiva rättsargument för att rättfärdiga skydd för negativa rättsargument.

Låter krångligt? Häng med ett tag till bara…

Johan Norberg

Låt oss analysera detta lite närmare. Yttrandefrihet…

Man kan betrakta yttrandefrihet på två sätt. Å ena sidan som FRIHET FRÅN, men också som FRIHET TILL. Dvs att man har rätt att säga vad man vill utan att någon (individer eller staten) försöker kväsa denna rättighetet. Det gör att även libertarianen ofta pratar om en FRIHET TILL något som staten ska garantera.

Libertarianska partiet i USA ser på yttrandefriheten så:

We defend the rights of individuals to unrestricted freedom of speech, freedom of the press and the right of individuals to dissent from government itself. …

Johan Norberg, vars bok om FN:s stadga om de mänskliga rättigheterna (Rättigheter) anses som ett libertarianskt svenskt standardverk om rättigheter använder samma ord i sin bok. Jag ska citera lite längre stycken ur den. Först detta:

De 21 första rättigheterna är klassiska rättigheter i den västerländska, liberala traditionen. De förklarar att människan har rätt till frihet, politisk medbestämmanderätt, likhet inför lagen, rättssäkerhet, integritet, fri rörlighet, äganderätt och tanke-, samvets-religions- och tryckfrihet. De förbjuder slaveri, tortyr, diskriminering, godtyckligt fängslande och retroaktiva straff. Vi kan kalla dem frihetsrättigheter. Ibland kallas de ”negativa rättigheter” eftersom de ger folk en negativ skyldighet; att inte inkräkta på andras frihet, att låta andra vara i fred.

Johan skiljer mellan dessa FRIHETER TILL och andra FRIHETER TILL. Han fortsätter:

Men FN-deklarationen tar inte slut där. Den har totalt trettio artiklar, och bland de nio som följer finns rättigheter av ett helt annat slag än de tjugoen första. Artikel 22–27 räknar upp olika saker som människor behöver för att kunna leva ett bra liv, och förklarar att de har rätt att kräva dessa: social trygghet, en levnadsstandard som inkluderar föda, kläder, bostad, hälsovård, gratis undervisning, rätt till arbete, begränsad arbetstid, lagstadgad semester med bibehållen lön, rätt att njuta av konst och få tillgång till vetenskapens förmåner, trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom och ålderdom. Dessa sju artiklar har en helt annan funktion än rätten till frihet, de kan bara respekteras om någon aktivt förser rättighetsinnehavaren med sjukvård, bidrag, arbete osv. Eftersom sådana rättigheter ger andra positiva förpliktelser kallas de ibland ”positiva rättigheter”, eller välfärdsrättigheter.

Den uppmärksamme ser att Johan Norberg gör något intressant här. Han försvarade nyss negativa rättigheter genom ett positivt argumentationssätt. Yttrandefriheten var en FRIHET TILL yttrandefrihet.

Vidare…

Rätten till frihet är ett skydd av individen och hennes handlingar – dvs de skyddar något som individen har eller skulle ha om inte andra människor ingrep i hennes liv. Välfärdsrättigheter ger tvärtom individen rätt till någonting som hon inte har, och inte skulle ha om inte andra ingrep…

Vad betyder då detta i verkligheten kan man fråga. Mer från Johan Norberg.

Frihetsrättigheterna medför en negativ skyldighet för människor att avhålla sig från vissa kränkande handlingar, välfärdsrättigheterna en positiv skyldighet, att betala och ge oss det vi behöver. Frihetsrättigheter handlar alltså om processer, medan välfärdsrättigheter handlar om resultat. De förra begränsar vad vi får göra mot varandra när vi strävar efter våra mål, men de garanterar inte på något vis att vi skall lyckas med att nå dem. De senare säger att vi skall få sträva efter att förtjäna en viss inkomst eller ett visst resultat, men inte att vi faktiskt skall lyckas. Välfärdsrättigheter säger tvärtom att vi skall få de saker vi tycker att vi behöver – socialförsäkringar, sjukvård eller arbete – om vi inte kan eller vill skaffa dem på egen hand. De garanterar kontroll över helt olika saker: Frihetsrättigheter säger att vi har rätt att bestämma hur vi skall handla, men garanterar inte att vi skall nå ett visst resultat. Välfärdsrättigheter innebär att vi inte har rätt att bestämma hur vi själva skall handla, eftersom vi skall tvingas ge andra vad de behöver. Men samtidigt garanterar de att vi skall få det vi anses behöva, av andra. Frihetsrättigheter ger oss kontrollen över våra egna beslut och handlingar, välfärdsrättigheter ger andra kontrollen över vissa av våra handlingar…

Dilemmat

Det är här vi kan börja se dilemmat.

Libertarianen, liksom socialliberalen, lutar sig också mot positiva rättigheter, dvs FRIHETEN TILL (även om de inte alltid gillar att se det som positiva rättigheter). Varför gör de det?

Jo, det hänger ihop med att verkligheten inte är sån att man bara kan lämna alla i fred och då löser allt sig till det bästa. Det finns brottslingar som vill begränsa din frihet. Det finns maffior. Det finns folk som vill täppa igen truten på dig om du har fel åsikt.

Därför behövs en nattväktarstat som garanterar folk dessa friheter. Dvs som garanterar folks FRIHET TILL tex egendom och folks FRIHET FRÅN tjuvar. Man har RÄTT TILL rättegång och RÄTT TILL att söka hjälp hos polis, och därmed RÄTT TILL att slippa drabbas av kriminella.

I praktiken är det så att även en nattväktarstat grundas på positiva rättigheter att ge ”individen rätt till någonting som hon… inte skulle ha om inte andra ingrep”…

Låter bistert? Kanske. Men anledningen till att många libertarianer är för en stat och för vissa skatter är för att de faktiskt insett att det här med friheter inte är så lätt. Utan en stat skulle väldigt lätt brottslingar kunna köra över våra individuella friheter.

Den rena utopiska libertarianismen bryr sig bara om negativa rättigheter. Alla ska få göra vad de vill och staten ska bort. Men så snart man pratar om en stat överhuvudtaget måste man blanda in begreppet FRIHET TILL, dvs det paradoxala att positiva rättigheter behövs för att skydda negativa rättigheter.

Det är här möjligheterna kommer in… Det finns nämligen en sak som Johan Norberg missar i diskussionen om rättigheterna, MÖJLIGHETERNA.

Möjligheter

Rättigheter handlar inte om att alla SKA GÖRA något utan om att ge MÖJLIGHETERNA till att göra något.

Yttrandefrihet innebär inte att alla SKA säga vad de vill. Yttrandefriheten innebär, paradoxalt nog, att man har rätt att gå med i en sekt och ALDRIG säga vad man vill! Men alla ska ges/ha RÄTTEN TILL att KUNNA säga vad man vill dvs ges/ha MÖJLIGHETEN att säga vad man vill.

Yttrandefriheten som rättighet kan inte stå för sig själv. Om inte det finns lagar mot personhot, mot tjuvar, utpressning och banditer funkar inte lagen. Att ha RÄTTEN att säga vad man vill om man inte har MÖJLIGHETEN till det är ju inte mycket värd, eller hur?!

Om man lever i en värld med olika maffiagrupper som hotar att skjuta skallen av dig om du inte gör som de säger så är ju faktiskt inte yttrandefriheten mycket värd, eller hur?

För libertarianen ingår yttandefriheten i ett sorts paket, kan man säga. Den friheten kan inte funka för sig själv bara utan funkar bara ihop med andra lagar, och ihop med en polis och ett rättsväsende som är statligt. (Och kom ihåg att jag fortfarande pratar om de libertarianer som är för en stat. De libertarianer som är mot staten helt ser inte ens ett behov av lagar eller polis för att trygga yttrandefriheten.)

Det handlar om att GE MÖJLIGHETEN till yttrandefrihet… Något som tangerar väldigt nära begreppet positiva rättigheter…

Funkisar

Det är här man hittar det som gör att man kan upphäva många av skillnaderna mellan libertarianer och socialliberaler.

Hur ska man definiera begreppet rättighet. Betyder det att man har RÄTT TILL och SKA få/eller tvingas göra något, hur man än gör. Eller betyder rättighetsbegreppet att man ska ges MÖJLIGHET och att i övrigt ska inget annat göras?

Här har vi ett etiskt dilemma som är intressant. För det finns stora grupper i samhället som inte har möjlighet till frihet utan att de får hjälp på något sätt. Sjuka, fattiga, barn, funktionshindrade…

Funkisarna, de funktionshindrade, vill jag koncentrera mig på i denna diskussionen men jag hade lika gärna kunnat prata om barn eller långtidssjukskrivna.

En CP-skadad med talsvårigheter var dömd till ett liv ensam i en säng för 50 år sen. Idag kan denne med modern teknik och personliga assistenter förflytta sig och delta i samhällslivet som alla andra. Men det kostar. MASSOR! Och hjälp att skaffa sig den tekniska utrustningen kan de bara få på tre sätt. Antingen genom sina föräldrar (om de är miljonärer), eller genom välgörenhet eller genom en statlig eller kommunal hjälp.

Många libertarianer skulle avvisa tanken på att staten/kommunen ger hjälp till dem detta som ”positiv friheter”. Det innebär ju att en stat måste ta in skatt (ta från andra) bara för att ge till funkisen. Det ogillar många libertarianer.

Men de ogillar detta därför att de inte ser att man kan garantera funkisars rättigheter som libertarianerna vill garantera yttrandefriheten, dvs som ett försvar av negativa rättigheter.

Jag återvänder till Johan Norberg.

Rätten till frihet är ett skydd av individen och hennes handlingar – dvs de skyddar något som individen har eller skulle ha om inte andra människor ingrep i hennes liv. Välfärdsrättigheter ger tvärtom individen rätt till någonting som hon inte har, och inte skulle ha om inte andra ingrep…

Verkligheten är inte så svart- och vit… Väldigt många funkisar har inga rättigheter alls om inte andra ingriper. Noll, zero, nihil!!

Funkisens rätt till liv, yttrandefrihet, egendom och all annat vackert som libertarianer är för blir lika meningslös som den rätt till yttrandefrihet som en person med en pistol riktad mot sin tinning har, om inte funkisen får en MÖJLIGHET att använde denna frihet.

Därför står inte vissa grundläggande positiva åtgärder för att skydda ALLAS negativa rättigheter i strid mot libertarianismens syn på en nattväktarstat. Tvärtom! Precis som positiva åtgärder irl behövs för att skydda ytttrandefrihet och egendomsfrihet behövs positiva åtgärder för att skydda funkisars rätt till liv, frihet och egendom.

Det är en enorm skillnad mellan att säga att alla SKA ha rätt till tex välfärd och att mena att alla ska ges MÖJLIGHET att skapa sig välfärd. Samma skillnad som mellan att alla SKA säga sin mening och att alla ska ges MÖJLIGHET att säga sin mening.

Många funkisar har som sagt varken möjlighet till att yttra sig överhuvudtaget, eller att ens leva, utan stöd.

Jag fortsätter att citera Johan Norberg:

Om min rätt till välfärd innebär att andra skall tvingas att förse mig med det jag behöver, blir varje persons rätt ett anspråk på andras tid, energi, tankekraft och egendom. Det vill säga varje rätt är ett hot mot alla andra, och därför uppfattas rättigheter inte längre som ett skydd.

Han glömmer en sak… Om inte folk kan yttra sig fritt, utan att en stat (med polis) ger folk den rätten, och staten inte ingriper för att trygga yttrandefriheten så utövar staten indirekt TVÅNG mot folk, genom att INTE ingripa.

På samma sätt: om inte folk överhuvudtaget KAN skapa sig välfärd alls utan stöd, så har de inte heller i praktiken rätt till det, och staten utövar indirekt tvång mot dem genom att INTE ingripa.

Välgörenhet?

Nu protesterar säkert många och säger: men välgörenheten då?

Kan inte funkisar få hjälpmedel via välgörenhet. Folk är ofta beredda att ge massor. Om de får behålla mer pengar i plånboken så kanske de vill ge mer?

Låt mig citera Johan Norberg igen:

Men verkliga rättigheter är inte något som vi måste köpa med plikter och uppoffringar. Det är något som vi, kort sagt, har rätt till. Det man har rätt till behöver man inte köpa, vare sig med tacksamhet eller med skyldigheter

Om en funktionshindrad CP-skadad ska ha RÄTTIGHETEN att yttra sig, äga saker, och att leva överhuvudtaget måste man ge dem också MÖJLIGHETEN till liv, frihet och egendom.

Precis som Johan skriver är det ingen frihet om man måste tigga och be om friheten.

Johans ord gäller för funkisarna. Johan skriver väldigt bra, faktiskt. Liv är något alla har rätt till, punkt slut!

Välgörenhet är bra. Men är man beroende av välgörenhet så har man ingen RÄTT till det. Precis som den tänkta personen som bor i ett kvarter som maffian styr, och som lever mot pistolen riktad mot pannan, inte heller har egentlig RÄTT till frihet om denne tvingas be den lokala maffiabossen om lov först innan denne t.ex. yttrar sig.

I en liberal stat behövs också välgörenhet men poängen med att en stat garanterar ALLAS rätt till liv även funkisens) är att man inte blir beroende av välgörenhet. Man kan gå ett steg till och be om hjälpen från staten. Precis som personen i maffians våld , i mitt tänkta exempel, kan kräva sin rätt att yttra sig fritt (= slippa maffians övervåld) från polis och myndigheter.

Jag fortsätter att citera Johan Norberg:

Att rättigheter är universella betyder att de gäller lika för alla, och universaliteten går i båda riktningarna: alla åtnjuter rättigheterna och alla måste respektera dem. Om jag har rätt att inte bli dödad och att inte bli misshandlad har alla människor en förpliktelse att avstå från att döda eller skada mig. Det spelar ingen roll vem man är eller var man bor, om man är lång eller kort, man eller kvinna, jude eller grek. När det gäller mänskliga rättigheter har alla människor lika rättigheter och alla har en skyldighet att respektera andras rättigheter. Om jag blir tvångsförflyttad eller misshandlad av polisen eller av ett rövarband är det mycket tydligt vem det är som har kränkt mina rättigheter.

Exakt! Och om den CP-skadade inte kan leva, yttra sig eller röra sig därför att denne inte får stöd gäller exakt samma sak som Johan skriver. Dennes rättigheter kränks då lika mycket som dina, mina eller Johans om vi skulle tvångsförflyttas eller misshandlas av polisen!

Hörselskadade

När jag var i USA 1992 mötte jag en dag en uteliggare som tittade med stora ögon på mina hörapparater och med tårar i ögonen sa: ”om jag hade haft en sån som ung hade jag sluppit det här”…

2003 var jag i USA igen och passade på att kolla med folk där hur läget är. En aktivist för hörselskadades rättigheter sa att 10-15% av uteliggarna var gravt hörselskadade. (Mot ca 0,5 – 1% av befolkningen i övrigt).

De fick inte hörapparater som välgörenhet som barn, och hade föräldrar och fick därför inte MÖJLIGHETEN att skapa sig välfärd, skaffa arbete,utbilda sig eller nåt som vuxna.

Det är skillnaden mellan att alla SKA ha rätt till något och rätten att HA MÖJLIGHETEN till något. Har man möjligheten att skaffa sig hörapparat själv ska staten inte blanda sig in. Men för de som INTE har det måste staten garantera hörapparater.

I min värld är det självklart att alla ska ha möjligheten att skaffa sig välstånd, arbete etc… Om man inte har MÖJLIGHET att skaffa sig välfärd eller arbete är man inte fri. Då begränsar något denne människas  rätt till frihet och liv och egendom och det är inte bra!

Jag vill ha en liten stat… Men en liten stat är inget självändamål. Jag menar, ska man begränsa folks rätt till frihet bara för att staten ska vara liten? Som om ändamålet helgar medlen, typ!

Bortom skillnaden mellan libertarianer och socialliberaler

Det finns alltid risker med att att föra en sak till extremen.

Libertarianer som hårddrar sina argument och glömmer att frihet utan möjlighet att utöva friheten är ofrihet, riskerar alltid att förvandla rätten till liv, frihet och egendom till de starkas rätt.

De rena socialliberalerna å sin sida riskerar jämt och ständigt att gå för långt. Att de i sin strävan att hjälpa de fattiga och utsatta går för långt och ersätter strävan efter folks MÖJLIGHET att skapa sig ett bra liv med en strävan at GE folk ett bra liv, dvs att alla SKA HA ett bra liv.

Skillnaden mellan de olika synsätten är stor. Som jag sa om yttrandefrihet. Alla ska ha MÖJLIGHET att prata fritt. Men det betyder inte att  alla MÅSTE (dvs SKA) säga allt om allt. Det betyder inte heller att poliser måste skydda folks rätt att säga vad de vill, på plats, även där ingen polis behövs och inget hotar individens rätt att säga vad denne vill.

Att garantera rätten till något betyder inte att staten ska ge alla det, enbart de som inte kan få det på annat sätt, man ska garanteras hjälp!

Om en stat behövs kommer man per automatik in på frågan om vad man ska ha staten till. Är en stat bara av ondo? Något nödvändigt ont? Eller finns det något positivt med en stat? Är det bara av ondo att poliser garanterar folks yttrandefrihet, eller är det något positivt också?

Johan Norberg skrivier:

Så frågan vad man skall med yttrandefrihet och äganderätt till om man svälter kan faktiskt besvaras med att man ogiltigförklarar frågan. Folk svälter i allmänhet inte, just därför att de har yttrandefrihet och äganderätt. Det är alltså inte rätten till mat, utan rätten till frihet som gör att folk inte svälter. Livsmedel och andra nyttigheter uppstår nämligen inte för att man dikterar att någon har rätt till dem, de kan bara uppstå genom att vissa andra människor producerar och förmedlar. För att den processen skall uppstå krävs inga särskilda maträttigheter, och det kräver inte att alla producerar mat. Men frihet kan bara råda om alla avhåller sig från att kränka den, det vill säga om den skyddas som en rättighet.

Jag  håller med. Men med den lilla, viktiga skillnad, att de negativa rättigheterna för barn och folk som har det besvärligt måste skyddas ALLA har rätt till liv frihet och egendom, inte bara de starka utan även folk som behöver hjälp för att kunna utöva sin rätt till liv, frihet och egendom.

Det är här man hittar sätten att överbrygga skillnaderna mellan libertarianer och socialliberaler. Man kan försöka garantera ALLAS rätt till det som libertarianer ser som det viktiga, dvs de negativa rättigheterna. Man kan utsträcka de POSITIVA skydd för människors frihet (stött av staten och med stöd av skatter) som även libertarianen vill ha för att skydda RÄTTEN TILL yttrandefrihet, för att även skydda barns rätt, sjukas rätt och t.ex. funktionshindrades rätt.

Ja, det betyder gränsdragningar. Världen är inte svart och vit. Vill man garantera allas rättigheter måste man sluta tänka svart- och vitt och börja se hur verkligheten ser ut och fundera över var gränserna ska gå mellan frihet och statliga garantier. Och handlar det om allas rätt, måste man börja gå in evidensliberalt och se var staten behöver gå in för att garantera friheten, och hur man minimerar insatsen.

Många libertarianer opponerar sig mot att jag väldigt medvetet säger att jag ser mig som libertarian också. Men det är libertarianernas argument om negativa rättigheter som jag gjort till mina. Om man automatiskt är socialliberal om man menar att ALLA invånare i en stat ska ha möjligheten till liv frihet och egendom, så är det nåt allvarligt fel… 🙂

PS

För övrigt tilltalar vänsterlibertarianismen mig mycket. För företag är liksom stater mänskliga skapelser som lätt skapar problem, speciellt då de blir stora och klumpiga!

Sydstatsliberalism (del 1)?

Är frihet bara ett begrepp som handlar om ”frihet från”, eller innefattar även begreppet nån sorts ”frihet till”? Frågan kanske ses som konstig av många men den är viktig. Ska en stat som är liberal bara skydda rättsäkerhet, etc, och stå för nån sorts extrem variant av nattväktarstat. Eller ska en stat även ingripa för att göra mer, dvs för att garantera att folk kan utveckla potentialen att använda sin frihet?


Vad betyder detta rent praktiskt? Vilken är frågan egentligen här? Jo, kan man säga att en person är fri som, aldrig fått möjlighet att utveckla sin frihet, och använda sin frihet?

Jag säger nej.

Jag bär hörapparater. Om jag i en formellt sett liberal stat, som USA, inte har möjlighet att skaffa mig hörapparat som ung (fattiga föräldrar tex) och mobbas på grund av det (inte ovanligt om man hör dåligt). Kan jag då som vuxen arbeta på lika villkor med andra i samhället? Eller har jag förvägrats möjligheten. (Man kan söka stipendium, kanske du säger, men det får inte de mobbade som hör dåligt och inte kan hänga med i skolan. Välgörenhet är en möjlighet men ett bingo.)

Om jag som barn går i skräpskolor och varken föräldrar eller jag själv som liten har möjlighet att kunna (om jag vill) skaffa mig en bra utbildning, är jag fri då? Nej givetvis inte!

Om jag är sjuk och som barn/ungdom och inte får bästa möjliga vård, är jag fri då om jag handikappas resten av livet?

Funkisars situation är ett avgörande test. Funkisar behöver stöd, kort och gott, annars hänger de inte med på lika villkor. Och detta gäller om dem som barn och som vuxna. Jag har mött folk som varit uteliggare när jag besökt USA. De har oftast halkat efter som barn, och sen inte fått samma möjligheter som vuxna och har ofta ett eller fler funktionshinder. Att prata om personligt ansvar för att inte hamna i den situationen, är som att spotta på många av dem. De fick aldrig ett val. De var inte fria!

”Frihet till” är inte en akademisk fråga. Det handlar om möjligheten för folk att vara fria som annars inte skulle kunna vara fria. Det är en fråga om liv eller död!

Sydstaterna

Opragmatiska liberaler skulle protestera att det vore att ingripa i samhällslivet att börja prata om ”frihet till”. Då måste man begränsa andra personers frihet, och det vore ”fel”…  Staten ska blanda sig i så lite som möjligt, sägs det.

Det är här det blir problematiskt. För med samma argument förespråkade massor av liberaler slaveriet på 1800-talet, och det är det som denna lilla artikelserie ska börja gräva i för att visa.

Sydstaterna var en stat som kallade sig liberal och måste ha varit en av de ”friaste” stater som funnits. Staten var minimal. Frihandel var inskrivet i konstitutionen. Att statens roll skulle vara minimal stod också i konstitutionen.

Det finns massor av försvarsskrifter som författats av Sydstats-liberaler till slaveriets försvar. (!) Egendomsrätten användes som försvar för slaveriet. Friheten var ett argument för slaveriet… (”Varför ska staten komma och peka med fingrarna och diktera hur slavägarna ska leva. Är det inte att ingripa och störa folks frihet?”)

Frihet definierades som ”frihet från”. Dvs att staten inte ska blanda sig i utan låta naturen ha sin gång. Att en del folk var slavar och andra fria sa de berodde på naturen. Man skulle låta naturens lagar ha sin gilla gång så skulle saker lösa sig.

Och, varnade de… Om man skulle börja definiera frihet och liberalism som ”frihet till” skulle politiker rutscha ner för ett sluttande plan. Tänk då vad som skulle ske. Då kanske kvinnorna också skulle begära sin frihet, och arbetarna… Nej, men hu! Och då skulle den totala friheten för folk att göra vad de vill och låta naturen ha sin gång (dvs att de starka styr) förstöras.

Drastiskt? Nej! En hörselskadad utan möjlighet att skaffa sig hörapparat, i ett formellt sett ”fritt” land, är lika lite fri som en slav var i 1850-talets USA. Ett barn som bara fått skitutbildningar, eller inga alls, har lika stor nytta av sin frihet som slaven som inte fick börja lära sig läsa och skriva!

Jag ska försöka hitta de källor jag läste för 11-12 år sen på Making of Americas hemsida igen. För dessa frågor är viktiga: http://quod.lib.umich.edu/m/moagrp/ Och få vet att liberala argument kan användas på ett så bizarrt och perveterat sätt som att rättfärdiga slaveriet. För övrigt användes bibelns alla argument också för slaveriet, och socialismens… Kusligt men sant!

PS

Inget jag säger antyder att jag vill förringa libertarianernas idéer. Jag är själv i mångt och mycket libertarian. Pragmatiska libertarianer och pragmatiska libertarianer förstår att en stat utan nån form av ”frihet till” också, inte funkar!

—————————————————-

Liberaldemokraterna

Jag är en av grundarna till Liberaldemokraterna.

Men åsikterna på bloggen är mina egna…

Vad är Liberaldemokraterna?

Liberaldemokraternas Facebookgrupp —– Twitter: http://www.twitter.com/Lib_dem

Vår hemsida finns på:

www.liberaldemokraterna.com

***

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

—————————————————-

Vad är vårt Vipeholm idag?

Genom bloggaren, och Liberaldemokraten Scaber Nestor fick jag detta tips på ett program om Vipeholmsexperimenten som gick på radio nyligen. Vipeholmsexperimenten handlade om att man gav godis och socker till mentalpatienter och såg hur snabbt deras tänder föll samman. Oetiskt som tusan! Och vilket livslångt lidande det orsakat för de stackare som utsattes för experimenten.

Vipeholm, experiment, tänder, rasbiologi, vipeholmsexperimenten, karies

Lyssna på programmet här!

Men det är vad vi anser idag. Så sent som 1993 såg man annorlunda på det!

Jag minns hur jag 1993 eller 1994 försökte få folk intresserade av att göra upp med Sveriges rasbiologiska förflutna.  Det var fortfarande ett tabuämne då. Inte förrän 1997 kom debatten igång på allvar och till slut kunde de som tvångssteriliserats fram till 70-talet få ekonomisk kompensation.

Jag minns hur jag pratade om just Vipeholm med journalister och politiker och hur de sa att ”det var tidsandan”, det var ”ett konstruktivt projekt”, och en fråga ”som folk aldrig skulle bry sig om”… ”Lite får folk tåla” som Staffan Heimersson sa.

Vi liberaler måste ligga främst i striden för mänskliga rättigheter och inte tveka ett ögonblick att ta tag i kontroversiella frågoa. Uttryck som att ”lite får folk tåla” ska man aldrig tåla.

Vad är vårt Vipeholm idag? Vad är det som man om femtio år kommer att klassa som lika barbariskt?

Hanteringen av narkotikabrukare? Hur funktionshindrade diskrimineras? Eller kanske hur personliga assistenter förtrycks och psykiskt misshandlas på arbetsmarknaden? Hanteringen av ”sexköpare” och ”sexsäljare”? De storpolitiska manipulationerna och fjäsket för världens enda supermakt?  Resterna av rasismen?

Jag ska börja ta upp sådana kontroversiella gränsfrågor på min blogg och framför allt dra paraleller med hur vissa saker ansetts ”normala” förr i tiden som ses som grovt människokränkande idag.

Tills dess. Läs gärna några av Amanda Briheds artiklar om diskrimineringen och tvångssterliseringarna av transpersoner som pågår ÄN IDAG. Läs mer om det här! Hur vore det att ta bort de sista resterna av de gamla rasbiologiska lagarna?

—————————————————-

Liberaldemokraterna

Jag är en av grundarna till Liberaldemokraterna och sitter i styrelsen för (L),

men åsikterna på bloggen är mina egna…

Vad är Liberaldemokraterna?

Liberaldemokraternas Facebookgrupp —– Twitter: http://www.twitter.com/Lib_dem

Liberaldemokraternas hemsida finns här:

www.liberaldemokraterna.com

***

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

—————————————————-


***

Help support the wikileaks mirrors. Donate your FB and vKontakte status, continuous twitter updates and more to mirroring adresses to wikileaks mirrors! Also let visual space on your blogs and websites for the same purpose. Freedom of speech shall not be quenched! Democracy shall not be silenced!

http://46.59.1.2/mass-mirror.html

http://wikileaks.ch/

http://savewikileaks.net/

Läs även: Johanna Nylander, Oansvarigt, Caspian Rehbinder,

Samt Bengt Held om att Sverigedemokraterna visat sitt rätta ansikte i HBT-frågan.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Fem frågor från en läsare.

Jag fick ett mail.

Hur ser Liberaldemokraterna på följande frågeställningar. Att ta bort lagarna mot rattfylleri. Att ta bort lagarna om tvång för bälte i bilen. Att tillåta folk att bära vapen. Att tillåta folk att resa var de vill i världen utan visumtvång och därmed också frågan om fri invandring. Privatiseringar. //Bästa hälsningar! Libertarian

Svar:

Hur vi ser på de frågorna som Liberaldemokrater kan jag inte helt svara på, eftersom vårt program är under konstruktion.

(L) är en allians mellan pragmatiska socialliberaler och pragmatiska libertarianer, dvs vi vet att det behövs en stat, skatt, BRA sociala skyddsnät och hela kittet, men vill sa till att skapa maximal frihet för folk.

Så vad anser JAG?

1) Att ta bort lagarna mot rattfylleri.

Frågan om rattfylleri var faktiskt en av anledningarna till att jag som 19-åring sökte mig bort från Libertarianerna. Jag var intresserad av dem som 18-åring och läste en hel del om libertarianism men såg att ibland föreslår extrema libertarianer saker som till ytan ser ut att främja friheten, men som i praktiken  begränsar de flesta människors frihet.

Argumenten bland en del libertarianer mot lagen som förbjuder folk att köra med sprit i kroppen är ungefär dessa:

Att förbjuder man sprit så förbjuder man tankar och handlingar, inte resultat. Det som ska straffas, menar libertarianer, är resultatet av en handling som i sig är brottslig, dvs om man kör ihjäl någon. Inte spritintaget, som i sig är obrottsligt. Som lagen är nu straffas folk baserat på att de har en substans i blodet, och det menar de är fel. De menar också att det är fel att straffa folk för vad som KAN hända, för potentialen. Dvs att det KAN bli krock pga spritintag.

Så tänker en del opragmatiska libertarianer.

Och här har vi ett sant libertarianskt rättsligt dilemma. För ska man inte få utreda och åtala FÖRBEREDELSER till brott?

Att förbereda ett mord (anstiftan till mord) eller förbereda ett väpnat rån är ju bara tankar och handlingar som inte i sig är MORD, eller hur? Det är straff för potentialen för något som KAN hända men som inte hänt (förhoppningsvis). Att straffa folk som kastar stenar ner på körfältet på en motorväg är väl också att straffa folk för i grunden obrottsliga ting? Då straffar man folk för vad som potentiellt sett kan hända. Samma med skeppsredare som vägrar följa regler om livbåtar ombord, vad är det om inte straff för vad som potentiellt sett kan hända.

Som sagt, en del libertarianer vill inte straffa bort anstiftan för mord eller liknande saker… Det är väl ok, men så förändrar man inte Sverige eller världen, anser jag. Ni kan gå med i Liberala Partiet och fortsätta att få 400-500 röster per år. Men ska man förändra Sverige och världen måste man tänka mer pragmatiskt. Pragmatiska libertarianer vet det tänker därför annorlunda om tex anstiftan till mord. Pragmatiska libertarianer brukar gilla Liberaldemokraterna, som jag är med i.

Jag menar att ett rättssystem faktiskt ingripa mot vissa tankar och handlingar, om det är ANSTIFTAN till grova brott.

Nog sagt om det.

Åter till alkoholen. Frågan är: vet man eller vet man inte att alkohol i blodet leder till olyckor? Jo, det är bara att kolla statistiken. Hur många av de som råkar ut för olyckor har alkohol i blodet?

Ska vi då väga friheter? Friheten att dricka vad man vill mot friheten för de människor som färdas i trafiken nyktra och som inte vill bli påkörda av en galning med en promille i blodet?

För maximal frihet i samhället måste man faktiskt, som världen ser ut idag, ha både en stat, skatt, starka lagar och skyddsnät!

2) Att bära vapen.

Jag har tyvärr färgats av mina besök i USA så jag är väldigt negativ till att låta folk köpa vapen hur som helst. Den amerikanska situationen är skrämmande! Om, och endast om, vi liberaliserar reglerna ska vi titta noga på andra länder, speciellt de med relativt låg brottslighet, som Kanada.

3) Bilbältestvång.

Här resonerar jag så här. Egentligen anser jag att folk bör välja själva. Men att barn och ungdomar under 18 ska ha bältestvång. Ingen myndig person ska ha rätt att äventyra barns liv.

Men pragmatiskt sett måste man väga in samhälleliga kostnader för sjukvård och sånt också innan man fattar 100% beslut om en politik i denna fråga. Man kanske kan lösa det genom skyhöga försäkringspremier för de som råkar ut för olyckor om de inte har bälte på?

4) Visumtvång och fri invandring.

Självklart ska visumtvång bort och invandringen få vara fri. Men det kan inte göras direkt. kanske på 20 år? Här delar (L) min åsikt till 100%, det vet jag.

5) Privatiseringar.

(L) är positiva till att det privata hanterar saker.

Jag, för min del, anser att man kan gå MYCKET LÅNGT, att nästan allt som idag är statligt, landstingsägt, eller kommunalt kan privatiseras. Däremot vill jag ha starka regleringar och ramar för många av de privata verksamheterna. Dvs att man ska kunna överklaga till reglerings-organet. Att det ska kunna stödja de privata verksamheterna då något händer och koordinera deras verksamheter då det är nödvändigt (tex storbrand/Estonia olycka). (Läs min lilla artikel om taxiresorna till Arlanda här! Där förklarar jag min syn på detta.) Att dessa myndigheter kort och gott ska de till att man kan bli av medt extrema skadliga avvikelser i det privata, och se till att alla t.ex får den vård de ska ha.

Hoppas du blev lite klokare nu Libertarian!

Välkommen med i gänget!

Mvh /T

—————————————————-

Jag är en av grundarna till Liberaldemokraterna, ett parti som håller på att byggas upp.

Men åsikterna på bloggen är mina egna…

Vad är Liberaldemokraterna?

Liberaldemokraternas Facebookgrupp

Twitter: http://www.twitter.com/Lib_dem

Vår hemsida, som är under byggnad, kommer att finnas på:

www.liberaldemokraterna.com

***

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

—————————————————-

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Eftervalsanalys del 4

Jag har nu på morgonen läst Jan Rejdnells analys av den politiska situationen från 2010 till 2014. Jan skriver: ”Många av de gamla partierna kommer inte ta plats i Riksdagen efter nästa val. Det är de stora partierna som kommer vara kvar. Det behövs en ny politik och nya instrument i politiken. Det är mot denna bakgrund vi skall se nya partibildningar i svensk politik. Den politiska kartan ritas om. När opinionen kan svänga 16-20 procent på ett halvår så vet man att partier runt 4-8 % inte är självskrivna på den politiska kartan. När 50 % av de väljare som är under 30 år inte uppfattar någon ideologi bland etablerade partier – behövs ett ideologiskt och visionärt parti svensk politik.”

Jag håller med Jan. Här är mina tankar om det han skrev!

Ett nytt parti

Många ställer frågan till mig idag vilken chans ett nytt parti har, som Liberaldemokraterna.

Jag ser stora chanser för ett nytt parti.

Politiken vi haft under lång tid har nått vägs ände. Partierna har inga ideologier eller framtidsvisioner som sträcker sig långt fram i tiden, och utan ideologier eller visioner saknas man förmågan att entusiasmera.

Dessutom saknas förmågan att bemöta fenomen som Sverigedemokraterna.

För mig spelar det sistnämnda en stor och viktig roll. Partierna visste att Sverigedemokraterna var på väg in i riksdagen men kunde inte bemöta deras idéer med argument. Istället vägrade man debattera mot och med Sd, vilket ledde till att Sd:s idéer stod oemotsagda hela valet.

Den enda strategi något parti hade för att bemöta Sd var Folkpartiets strategi att återigen spela på invandrarfientligheten med ”burkaförbud”. Denna strategi syntes tydligast i Landskrona där partiets lokala valpropaganda HELT handlade om ordning och reda och hårda tag, ordning i skolan, hårdare tag mot bidragsfuskare, och fler poliser. De snodde kort och gott röster från Sd genom att prata kontroll och ordning och reda. Inte vidare liberalt eller människovänligt, men de lyckades.

Nu ha Sd kommit in i riksdagen och blottat partiernas svagheter. Detta kommer att bli ännu tydligare de kommande åren. Nu måste partierna kryssa sig fram mellan kompromisser och kompromissar spelar Sd i händerna.

De röd-gröna 2010-2014

De rödgröna har inte insett vilken katastrof deras val var ännu. Hade de insett det hade de kickat Mona Sahlin direkt.

De rödgrönas problem är att de saknar visioner och idéer. Inte förrän några få dagar innan valet upptäckte de sjukförsäkringsfrågan. Hade de kört hårt med sjukförsäkringsfrågan hade de kunnat vinna valet. Skatter entusiasmerar ingen, människors väl och ve engagerar många.

Denna miss är så grov att den bara kan förklaras om man förstår att sossarna faktiskt TRODDE att de drev en kampanj mot Alliansens sjukförsäkringspolitik. Ja, om man pratar med sossarna så säger de faktiskt det. Men folk såg och hörde inte detta! med andra ord har sossestrategerna dålig koll på hur folk tänker.

Dessutom la de upp strategin inför valet att försöka få Sd:s potentiella väljare att ta avstånd från Sd och Alliansen genom att säga att Sd för en höger politik. Med samma argument, att Sd för en högerpolitik försökte de stjäla röster från Alliansen.

Strategin misslyckades. För Alliansens potentiella väljare uppfattades det som taskspel. För Sd:s potentiella väljare som om sossarna faktiskt legitimerade Sd (Om Sd är som alliansen är de ju rumsrena).

De rödgröna fortsätter denna politik ännu. Det har vi redan sett. Istället för direkta överrenskommelser mellan S och Alliansen kör S ett spel för att knyta samma Sd och Alliansen i folks medvetande.

Tala om att leka med elden!

Om sossarna fortsätter som de gör idag får de se ytterligare avhopp till Sverigedemokraterna och Moderaterna och till Liberaldemokraterna. De rödgröna får svårt att vinna nästa val om de har Sahlin vid rodret. Samtidigt kan de inte kicka Sahlin eftersom hon är partiets första kvinna som är ordförande (!). Därför förlorar de nästa val också, anser jag.

Alliansen

Låt oss åter se på vad Jan Rejdnell skriver. Bildandet av Alliansen har lett till en situation där Moderaterna styr, skriver Jan Rejdnell. Alliansen ÄR Moderaterna, de små partierna är bara stödpartier.

Det är inte längre Alliansen som förhandlar utan Moderaterna direkt med delar av oppositionen. Övriga Allianspartier är enbart stödpartier och inget mer. Det är en tydlig förskjutning i politiken. Vi har en moderatstyrd regering istället för en Alliansregering idag.

Rejdnell förutspår att de små partierna kommer att gå en tumultartad period till mötes och ett eller fler av de små partierna i Alliansen kommer att åka ut. Kd och centern kommer att åka ut och Folkpartiet kommer att profilera sig högerut, dvs följa den Landskronamodell som Phillip Wendahl och andra förespråkar.

Det där har jag funderat en hel del på själv. Så här tänker jag.

Det finns onekligen en position högerut som Folkpartiet skulle kunna försöka erövra. Men då blir Fp ett parti med rötterna i både konservatism och nåt som TILL NAMNET är socialliberalism.

Dvs partiet släpper i praktiken sina band med liberalismen.

Vad kommer att ske den dag Fp släpper sina sista band med liberalismen och partiet profilerar sig högerut. Ja, de kommer att ta en del röster från Sd och M men kan även, om de spelar korten rätt, stjäla en del röster från sossarna och Centern. Om de dessutom ger Wendahl, och en del andra personer, som vill förklara krig mot alla religioner munkavel på just religionsfrågan, kan ett Fp som går högerut även knycka en hel del röster från Kristdemokraterna.

Det som skulle ske, även utan Liberaldemokraterna som det nya liberala alternativet, är att Alliansen (dvs Moderaterna) fortsätter att stjäla röster från sossarna. Så länge Sahlin styr sosseskutan kan Reinfelt vara lugn. De andra partierna löper däremot risken att tyna bort pga den stora Moderata dominansen, förutom Fp, om Fp väljer att gå högerut.

Liberaldemokraterna

Läget är alltså, precis som Rejdnell skriver, vidöppet. Det finns utrymme för ett nytt politiskt parti. Ett parti som vägrar profilera sig som höger eller vänster utan som öppet beskriver sig som liberalt kan vinna många röster från både höger och vänster. Det är Liberaldemokraternas styrka.

Så här ser jag på det!

Partier som kommit in i riksdagen de sista trettio åren har kommit in pga en mängd olika faktorer. Viktigast anser jag att det är att partiet hittat ett tomrum funnits som man kunnat fylla.

Miljöpartiet slog sig tex fram så. Det fanns ett ideologiskt och politiskt tomrum i miljöfrågorna, och de erövrade positionen som miljöparti. På ett sätt är Sverigedemokraternas intåg i riksdagen ett resultat av samma sak: dvs ingen har en lösning på integrationsproblemen och det utnyttjar Sd.

Andra partier har kommit in i riksdagen som ett resultat av proteströstning.

Proteströster handlar också på ett sätt om att fylla ett tomrum. Ny Demokrati blev riksdagsparti för att de ville FÖRÄNDRA politiken, Pp och Junilistan för att de ville KONTROLLERA kontrollörerna. Dessa tre sågs på lite olika sätt av folk som partier som ville garantera folk ett skydd mot överheten.

Vad (L) vill!

Det Liberaldemokraterna vill är att skapa ett alternativ med mer ideologiskt djup än något annat politiskt parti. De ideologiska diskussionen ska vara i FOKUS för partiet. Vi har en ideologi, liberalismen, och räds inte de svåra ideologiska frågorna. Inget annat parti har det. Vi blir det IDEOLOGISKA alternativet i svensk politik.

Det vi vill är att skapa ett parti med framtidsvisioner. Sverige 2030 är arbetsnamnet för vårt kommande partiprogram. Visioner och framtidsidéer saknas helt, speciellt om man går så långt fram som 2030. När hörde ni någon prata om hur Sverige ska se ut då sist? Nej politik idag är att blicka en eller max två mandatperioder framåt. och ett partiprogram kommer vi att ha, ett heltäckande, visionärt som våra experter på olika

Det vi vill göra är att se till att de som vill ha en röst i riksdagen som kontrollerar makten och skyddar folk mot  överheten röstar på (L). Men vi är inga nydemokrater, vi är inga populister. Vi har ideologi och djup och idéer!

Dessutom vill vi bli det alternativ i centern som saknas, ett LIBERALT alternativ, och därmed knyta till oss alla de liberaler eller LIBERALT SINNADE från höger och vänster som saknar ett alternativ i politiken idag. Och dessa återfinns även till vänster. Det är massor av folk som röstat på sossarna bara för att de är mot borgarnas sjukförsäkringspolitik och socialpolitik och som dessutom gillar att sossarna verkar vara invandrarvänliga. Får de ett sant liberalt alternativ som klart deklarerar att de INTE TÄNKER kasta folk på soptippen som Alliansen gör idag, kommer de att rösta på det alternativet också.

Liberal betyder skyddet för den personliga intergriteten och friheten, inkluderat den kroppsliga integriteten. Där vinner partiet på at vara en del av piratrörelsen men att vi profilerar oss som de som vill skydda människors intergritet på alla sätt och vis.

Dessutom kommer (L) att profilera sig som partiet som KAN ta debatten mot Sverigedemokraternas idéer. Vi fegar inte ur och ropar på censur som de andra partierna, eller kopierar Sd:s argument för att vinna röster. Vi drar oss inte heller för att debattera de känsliga och svåra frågorna, eller kompromissar oss fram.

Liberaldemokraterna kommer att vara synonyma med MÅNGFALD och mångkultur. Det kommer att bli en av våra stora fördelar.

Därför är Liberaldemokraternas framtid ljus. Och det kan gå snabbt. Med ett så vidöppet läge som nu är det mycket sannolikt att vi mycket snabbt erövrar en position i riksdagen. Men vägen är målet, som Karin Boye skaldade. På vägen mot riksdagen kommer vi att ha förbannat kul och göra politik och börja vårt arbete med att förändra Sverige.

För att till sist återknyta till Jan Rejdnell:

Liberaldemokraterna kommer att vara ett renlärigt liberalt parti. Som utgår från grundläggande ideologiska värden och står för frihet och individens rättigheter. Staten skall stå för för främst utbildning och sjukvård men inte lägga sig i stort sett allt annat som nu är fallet. Det är ingen nattväktarstat som förespråkas men individen klarar göra fler egna val än vad samhället i dag tillåter.

—————————————————-

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

Lägg till Liberaldemokraterna på twitter genom att klicka här!

Gå med i Liberaldemokraternas grupp på Facebook här!

—————————————————-

Läs dessutom mina fyra tidigare eftervalsanalyser från tiden INNAN Projekt Liberaldemokraterna grundades:

Den 28/9 skrev jag en artikel om mina tre förutsägelser innan valet.

Årets första valanalys

Sd skulle bemötts med argument, inte med spyor

Brist på framtidsvisioner och idéer

—————————————————-


Nytt: Högbergs, Peter Andersson, Mitt i steget, Kjellberg, Norpan, HD, DN, DN, SVD, Expressen, Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om ,,

Rättigheter och liberalism…

Nej, Johan Norbergs bok, som jag sa att jag skulle kika på igår, imponerade INTE på mig! Jag gillar Johan skarpt men i den här gamla boken var han helt fel ute!  Johan delar in FN-stadgans rättigheter i goda och dåliga rättigheter.  ”Frihetsrättigheter kräver att staten skall låta folk vara i fred, välfärdsrättigheter kräver tvärtom att staten skall tvinga medborgare att möta andras behov”, skriver Johan Norberg.

I den här artikeln vill jag ge honom en del vänskaplig kritik!

Johan Norberg anser att stadgan om att ”var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet” är en ”god” paragraf, däremot är rätten till utbildning en ”dålig” paragraf.

Problemet med det resonemanget blir att om man inte kan skaffa sig en bra utbildning, om man inte kan läsa och skriva t.ex, så kommer ens möjligheter att använda yttrande- och åsiktsfriheten att vara så begränsad att det blir absurt.

Den här paragrafen ogillar Johan också: ”Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat… ”

Då frågar jag mig återigen: hur ska man kunna utnyttja sin rätt till frihet, yttrandefrihet, etc om man inte KAN skaffa sig mat för dagen på något sätt?

Det Johan missar är att de ”dåliga” paragraferna, dvs välfärdsrättigheterna, är nödvändiga för att en människa ska kunna använda sig av de ”goda” frihetsparagraferna.

– Utan rätten (inte kravet utan rätten) att skaffa sig en utbildning funkar inte yttrandefriheten som den ska. Då delas yttrandefriheten in i ett A lag ett B lag och ett C lag.

– Utan rätten att KUNNA skaffa sig ett relativt välstånd blir yttrandefriheten en tom paragraf utan innehåll. Hur många som svälter eller saknar mat över huvudet tänker på yttrandefriheten först? Nej, det blir som alltid. Om den hungrige kan få mat så säljer oftast den hungrige sig till de som KAN ge den mat!

– Utan RÄTTEN till fritid  blir paragraferna om mötesfrihet och allmänna val en tom paragraf. Fråga de som kämpade för att arbetare skulle få rätt till lagstadgad arbetstid. Dilemmat var att om man jobbar sex dar i veckan 12-14 timmar om dagen så ORKAR man inte uttnyttja sin rätt till mötesfrihet, alltså blir även den paragrafen ett tomt skal.

Förresten så blir även rätten till liv ett tomt skal. Analfabeter, folk som är fattiga och inte KAN på något sätt ta sig ur den, folk som jobbar 12 timmar om dygnet dör tidigare också!

Tänker man som Johan så blir friheten som den graderad röstskalan. Det blir A, B, C och D lag. Det blir folk med MASSOR av frihet (tex Johan Norberg) och folk med nästan ingen!

Att sen Johan Norberg säger att friheten i sig leder till att folk får det bättre och att det därför inte behövs några dåliga ”välfärdsparagrafer”, gör ändå inte att man kommer ifrån det grundläggande problemet: att det behövs fasta ramverk och kontroll att människors grundläggande rättigheter tillgodoses.

Min syn på ramverk och kontroll

Nej. Problemet är att Norbergs bok förutsätter ett perfekt liberalt utopia, som aldrig existerat, där marknadskrafter och frihet automatiskt löser alla problem.

Så har det inte varit i historien, där sånt som kortsiktighet, ren girighet och makt ofta har ställt till det. Men det förutsätts att den dag vi når utopia fixar det sig.

Jag är pragmatiker. Jag har sett i historien att saker inte alltid löst sig av sig själv. Man måste ge maximal frihet men vara medveten om att riskerna alltid finns att RÄTTEN (inte skyldigheten) till friheten blir som på en graderad skala, om inte friheten ges ett ramverk, ett skyddsnät och lite god hjälp på traven då det behövs.

Innan Liberaldemokraterna bildades såg jag mig alltid som Libertarian frihetsfrågorna och vänster i nödvändigheten att upprätthålla ramverket!  🙂 Jag är nog personligen radikalare än de flesta andra  i privatiseringsfrågorna. Personligen anser jag att man bör kunna privatisera nästan allt i en stat, och ha STARKA ramverk och kontrollsystem istället för att ge alla de privata skolorna, sjukhusen, arbetsförmedlingarna (etc) rätt inriktning, och för att undvika att de privata aktörerna inskränker människors frihet .

Den viktigaste frågan för mig är är ramverkets konstruktion, att ha ett ramverk med mekanismer som slår till när individers frihet hotas, genom motstridiga intressen, girighet, fördomar, kortsiktighet eller makt.

Taxi!

Jag skrev en hel del om detta när jag skrev om taxiavregleringen i Stockholm.

https://ligator.wordpress.com/2010/09/29/tax/

Så här skrev jag:

Ibland kan man lära sig saker från de mest oväntade håll och kanter. Jag lärde mig massor när jag på 90-talet studerade taxiavregleringen i Stockholm och hur den påverkade taxitrafiken i Arlanda. Det visade för mig att det finns ett alternativ mellan anarkoliberalism och Socialdemokratisk detaljreglering av ekonomin.

Nu var det några år sen jag studerade detta, så ni får ursäkta om några detaljer är fel, men så här minns jag det.

Modell ett: planekonomi

Först hade man planekonomi. Den enda aktören var i praktiken det taxibolag som senare blev taxi Stockholm. Priset för taxiresor mellan Arlanda och Stockholm var detaljreglerat. På ett sätt var det tryggt för resenären, som slapp obehagliga överraskningar i form av ockerpriser. Men på ett annat sätt var det också problematiskt. Dålig service, dålig samordning, brist på bilar ibland och överskott ibland, etc.

Den fria företagsamheten bland chaufförerna var hämmad. Enda sättet att göra något fritt var att köra svarttaxi. Det fanns en stor svart ekonomi i taxibranschen. Den var inte trygg. Chaufförer kunde mista licensen och jobbet och kunder skinnas av mindre seriösa svarta alternativ.

Modell två: anarkoliberalism

Det höll inte med planekonomi. Då släppte man allt nästan helt fritt i och med avregleringen av taxi. Mängder av små och stora aktörer började köra taxi. Nu fanns det oftast en bil att tillgå vid Arlanda och inne i stan. Marknaden styrde tillgången. Det var ju bra… Men… snart upptäckte man att det hade blivit anarki. Inga prisregleringar fanns så MÄNGDER av stackars turister blev skinnade på pengar. Det var inte ovanligt att man fick betala 2000-4000 för en taxiresa mellan t.ex. Arlanda och Stockholm.

Eftersom gamla svartchaufförer nu blivit vita blev inte tryggheten optimal heller. Antalet stölder och våldtäkter i samband med resorna Arlanda – Stockholm ökade.

Och företagsamheten gynnades inte. Egna företagare som ville vara seriösa och hålla bra standard, höll sig kort och gott från Arlanda. Vid taxifilerna i Arlanda och vid centralen i Stockholm var det anarki och de mer oseriösa snodde åt sig de bästa kunderna.

Alternativ tre: Blandekonomi av ”bästa” sossemodell.

Det här var inte hållbart så Arlanda (och Centralstationen i Stockholm) slog till bromsarna och gick från anarkoliberalism till god sosse-ekonomi.

De skapade två taxifiler. En fil för de ”seriösa” bolagen, alltså de stora aktörerna, taxi 020, taxikurir och Taxi Stockholm, och en för resten. Samtidigt skapades lagar som gjorde det svårare att ta för mycket betalt. man skulle nu noga redovisa sitt pris.

Enligt taxichaufförerna vid denna tiden (för ca 8-10 år sen) missgynnades nu seriösa chaufförer dubbelt. Dels kunde de inte stå på de mest attraktiva platserna, som de tre stora hade monopol på, och dels var det samma anarki bland de ”fria” åkarna och de andra bolagen. Djungelns lag.

Det fanns många problem med effektiviteten och servicen kvar, dessutom.

Hur det är nu vet jag inte riktigt. Kanske nån av läsarna vet?

Vad hade de kunnat göra istället?

Det sunda förnuftet säger att de hade kunnat välja en annan väg. De hade kunnat säga att alla får konkurrera på lika villkor. Så hade man kunnat skapa en större taxicentral för ALLA bilar, oavsett ägare.

Sen hade man kunnat skapa ramar för verksamheten. I detta fallet hade jag nog reglerat i avtalsform vad som är överpris, vad som krävs som minimum med service och att ID-kort måste finnas synligt, etc. Samt reglerat att man måste följa reglerna vid taxicentralerna.

Om någon hade misskött sig hade de kort och gott straffats. De hade inte tillåtits köra taxi Arlanda mer.

Dvs: Var med här och kör våra resenärer. Alla är välkomna som sköter sig. Pröva gärna egna lösningar och ge service som du tror att folk vill bli bemötta. Pröva dina vingar!

Så hade de kunnat säga!

Det är så jag ser på saken. Låt de privata initiativen blomma fritt och minimera statens ingripanden till att bli en fråga om att ge ramarna, stödet och ingripa när nåt går fel.

Jämförelsen med taxi och Arlanda är ganska intressant. Varför detaljreglera? Varför släppa allt fritt? Det finns andra liberala initiativ där man värnar om de s.k. ”svaga” bättre än genom detaljreglering!

—————————————————-

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

—————————————————-

Läs även andra bloggares åsikter om ,,

Bortom dogmen om de begänsade resurserna…

Sverigedemokraternas valfilm sätter fingret på en del idéer som vi måste göra upp med om vi ska bli av med främlingsfientligheten. Ni vet hur filmen är?! En pensionär kämpar om de begränsade resurserna mot burkaklädda invandrare med barnvagn. Vad är fel i den bilden? Ser ni?

Egentligen är Sverigedemokraternas valfilm en logisk konsekvens av hur politik i stor drivs i Sverige idag. Vi har begränsade resurser som måste fördelas och har man inte pengar nog så tar man det från en grupp.

Resultatet blir att grupp sätts mot grupp. Hur sa arbetare och arbetsgivare hitta det de har gemensamt om det ständigt är en kamp om skatter ska gå upp och ner, och arbetsgivaravgifter. ”Ska vi ta från arbetaren eller arbetsgivaren”, är de två politiska ”idéer” som hörs oftast i debatten.

Bedrövligast av allt är debatten på kommunal nivå. Ekonomi där handlar bara om att fördela resurser. Enda sättet att skapa nya resurser verkar vara att ”stjäla” från andra kommuner. Man kan bara expandera resurserna, antas det, genom att få folk och företag att flytta till kommunen från andra kommuner; och att man förhindrar andra kommuner att ”stjäla” de egna invånarna.

Det är delvis rätt. men man kan göra så mycket mer.

Ska vi göra upp med Sverigedemokraternas idéer måste vi överge fokuset på att fördela resurser och hitta sätten att SKAPA nya. Genom teknik och vetenskap, genom nya idéer, genom att öka och bredda skatteunderlaget.

Om man tänker så inser man att det faktiskt är ett plus att vi får invandrare hit. Inte i första hand för att vi, likt kommuner, ”stjäl” människor från andra länder utan för att de nya idéerna och nya perspektiven kommer från de som tänker annorlunda än majoriteten.

Alltså: Vi måste börja arbeta för det gemensammas bästa mellan alla i Sverige, och det görs bäst genom att vi slutar beskriva ekonomi som en kamp grupper emellan om de begränsade tillgångarna! gemensamt kan vi skapa NYA resurser!

——————————————————-

Läs även detta av Jerlerup:

**********

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

Framtidsvisioner och idéer! (En artikelsamling)

Frihet och liberalism (En artikelsamling)

J’Accuse! Artikel skriven på valdagsnatten om att politikerna svek kampen mot Sverigedemokraterna och att kampen går vidare!

————————————————————————-

Besök gärna också Svensk myndighetskontrolls hemsida

Besök gärna också Liberatis hemsida

*********

Läs även andra bloggares åsikter om ,

I valet mellan två dåliga alternativ bör man alltid välja det tredje!

Ibland kan man lära sig saker från de mest oväntade håll och kanter. Jag lärde mig massor när jag på 90-talet studerade taxiavregleringen i Stockholm och hur den påverkade taxitrafiken i Arlanda. Det visade för mig att det finns ett alternativ mellan anarkoliberalism och Socialdemokratisk detaljreglering av ekonomin.

Nu var det några år sen jag studerade detta, så ni får ursäkta om några detaljer är fel, men så här minns jag det.

Modell ett: planekonomi

Först hade man planekonomi. Den enda aktören var i praktiken det taxibolag som senare blev taxi Stockholm. Priset för taxiresor mellan Arlanda och Stockholm var detaljreglerat. På ett sätt var det tryggt för resenären, som slapp obehagliga överraskningar i form av ockerpriser. Men på ett annat sätt var det också problematiskt. Dålig service, dålig samordning, brist på bilar ibland och överskott ibland, etc.

Den fria företagsamheten bland chaufförerna var hämmad. Enda sättet att göra något fritt var att köra svarttaxi. Det fanns en stor svart ekonomi i taxibranschen. Den var inte trygg. Chaufförer kunde mista licensen och jobbet och kunder skinnas av mindre seriösa svarta alternativ.

Modell två: anarkoliberalism

Det höll inte med planekonomi. Då släppte man allt nästan helt fritt i och med avregleringen av taxi. Mängder av små och stora aktörer började köra taxi. Nu fanns det oftast en bil att tillgå vid Arlanda och inne i stan. Marknaden styrde tillgången. Det var ju bra… Men… snart upptäckte man att det hade blivit anarki. Inga prisregleringar fanns så MÄNGDER av stackars turister blev skinnade på pengar. Det var inte ovanligt att man fick betala 2000-4000 för en taxiresa mellan t.ex. Arlanda och Stockholm.

Eftersom gamla svartchaufförer nu blivit vita blev inte tryggheten optimal heller. Antalet stölder och våldtäkter i samband med resorna Arlanda – Stockholm ökade.

Och företagsamheten gynnades inte. Egna företagare som ville vara seriösa och hålla bra standard, höll sig kort och gott från Arlanda. Vid taxifilerna i Arlanda och vid centralen i Stockholm var det anarki och de mer oseriösa snodde åt sig de bästa kunderna.

Alternativ tre: Blandekonomi av ”bästa” sossemodell.

Det här var inte hållbart så Arlanda (och Centralstationen i Stockholm) slog till bromsarna och gick från anarkoliberalism till god sosse-ekonomi.

De skapade två taxifiler. En fil för de ”seriösa” bolagen, alltså de stora aktörerna, taxi 020, taxikurir och Taxi Stockholm, och en för resten. Samtidigt skapades lagar som gjorde det svårare att ta för mycket betalt. man skulle nu noga redovisa sitt pris.

Enligt taxichaufförerna vid denna tiden (för ca 8-10 år sen) missgynnades nu seriösa chaufförer dubbelt. Dels kunde de inte stå på de mest attraktiva platserna, som de tre stora hade monopol på, och dels var det samma anarki bland de ”fria” åkarna och de andra bolagen. Djungelns lag.

Det fanns många problem med effektiviteten och servicen kvar, dessutom.

Hur det är nu vet jag inte riktigt. Kanske nån av läsarna vet?

Vad hade de kunnat göra istället?

Det sunda förnuftet säger att de hade kunnat välja en annan väg. De hade kunnat säga att alla får konkurrera på lika villkor. Så hade man kunnat skapa en större taxicentral för ALLA bilar, oavsett ägare.

Sen hade man kunnat skapa ramar för verksamheten. I detta fallet hade jag nog reglerat i avtalsform vad som är överpris, vad som krävs som minimum med service och att ID-kort måste finnas synligt, etc. Samt reglerat att man måste följa reglerna vid taxicentralerna.

Om någon hade misskött sig hade de kort och gott straffats. De hade inte tillåtits köra taxi Arlanda mer.

Dvs: Var med här och kör våra resenärer. Alla är välkomna som sköter sig. Pröva gärna egna lösningar och ge service som du tror att folk vill bli bemötta. Pröva dina vingar!

Så hade de kunnat säga!

Frihet!

En av mina läromästare är den gamle svenske liberalen och järnvägsbyggaren Claes Adelsköld som levde under andra hälften av 1800-talet.

Han var interventionist, som det kallades. Dvs man skulle ha fritt näringsliv och frihandel men staten skulle ge ramarna för ekonomin och stötta den med stora ekonomiska projekt, tex järnvägsbyggen.

Han sa ungefär så här en gång: Släpp allt så fritt som möjligt och låt människor pröva sina egna vingar. En nation ska bara ingripa om människan av någon anledning har svårt för att pröva sina egna vingar, och för att se till att alla människor KAN pröva vingarna om de vill!

Egentligen tror jag att man skulle kunna privatisera nästan allt i Sverige. Det som behövs är inte statligt ägande eller detaljstyrning utan ramar för verksamheten och regleringar (Ja, jag vet att det är ett s.k. fult ord!) som träder i kraft om det blir kris (tex om en privat skola inte sköter sig) eller som stöttar om det behövs (om en privat skola har många barn som har specialbehov t.ex).

En HELT privatiserad skola eller omsorgssektor? Visst! No problems! Bara du har fasta ramar för det så!

I valet mellan två konstiga alternativ ska man alltid välja det tredje!

——————————————————-

Läs även detta av Jerlerup:

**********

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

Framtidsvisioner och idéer! (En artikelsamling)

Frihet och liberalism (En artikelsamling)

J’Accuse! Artikel skriven på valdagsnatten om att politikerna svek kampen mot Sverigedemokraterna och att kampen går vidare!

————————————————————————-

Besök gärna också Svensk myndighetskontrolls hemsida

*********

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Liberaldemokraterna, Liberati och Liberala Nätverket

Liberaldemokraterna, Liberati

Det händer saker som är mycket intressanta. Ett nytt Liberalt alternativ håller på att växa fram. De som är intresserade kan gå in på Liberatis sida och läsa det inlägg som skrivits som förebådar Liberatis död och Liberala Nätverkets och Liberaldemokraternas födelse.

http://www.liberati.se/2010/09/26/darfor-lagger-vi-ner-liberati-leve-liberala-natverket/

Under valrörelsen har jag, som arbetat mot Sverigedemokraterna och pratat en hel del om mänskliga rättigheter, sett det som ett stort problem att jag inte kunnat ge ett alternativ för alla de jag pratat med. De har varit besvikna på politikerna och det enda jag kunnat säga har varit att jag är det också.

Nu finns det ett alternativ! Och ni som följer denna blogg kommer att märka att jag kommer att engagera mig ganska djupt i detta projekt.

Jag citerar Liberatibloggen

Enligt det beslut som togs vid Liberatis bildande 2008 skulle en utvärdering av verksamheten göras efter valet 2010 och det har under detta arbete framkommit två tydliga men åtskilda alternativ: Den ena halvan av Liberati vill fortsätta arbetet med att förändra Folkpartiet i en liberalare riktning och har valt att göra detta som ett mindre internt frihetligt nätverk inom Folkpartiet, endast öppet för folkpartimedlemmar. De andra halvan av Liberati anser att samarbetet med Folkpartiet bör avslutas och att ett seriöst arbete med syfte att lansera ett nytt liberalt parti, Liberaldemokraterna, bör inledas under hösten 2010.

Dock är alla liberatister överens om att arbetet inom Liberati har varit så givande och vänskaperna är så starka och betydelsefulla för liberalismens framtid att man vill hålla kontakten och debatten vid liv även i fortsättningen. Detta kommer man att göra som det nya Liberala Nätverket, en maillista på nätet för alla svenska genuina  liberaler, både tidigare liberatister och våra vänner, oavsett partitillhörighet.

Liberatis alla trogna följare är välkomna till Liberala Nätverket i väntan på att det nya frihetliga nätverket inom Folkpartiet respektive det nya partiet Liberaldemokraterna har tagit form. Där får ni veta mer och kan även påverka vad som händer den liberala rörelsen efter att Liberati har lagts ner. På återseende!

Detta betyder inte att den tvärpolitiska dialogen upphör. Jag är öppen för en dialog med alla, från vänster till höger. Men mitt arbete kommer att ske inom mer tydliga liberala ramar!

Hör av er till min mailadress tjerlerup ((at)) gmail.com om ni vill veta mer!

——————————————————-

Läs även detta av Jerlerup:

**********

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

Framtidsvisioner och idéer! (En artikelsamling)

Frihet och liberalism (En artikelsamling)

J’Accuse! Artikel skriven på valdagsnatten om att politikerna svek kampen mot Sverigedemokraterna och att kampen går vidare!

————————————————————————-

Besök gärna också Svensk myndighetskontrolls hemsida

Besök gärna också Liberatis hemsida

*********

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Kaffe och bullar, någon?

Apropå Sverigedemokraternas intåg i riksdagen  har en vän bloggat om denna lilla sång av Tage Danielsson. Kaffe och bullar eller som den egentligen heter: Depressiva tankar kan ibland kompenseras med kaffe och bullar.

Inget går upp mot en dos Tage för att sätta sprutt på tankarna.

Jag har funderat mycket över riksdagsvalet. Det  finns en tendens hos politiker att reagera väldigt sent. Se bara på hur politikerna, organisationssverige och media egentligen reagerade mot Sverigedemokraterna först nån vecka innan valet. Först då dök det upp en massa hemsidor och artiklar som utamanade Sd:s idéer. En aaaaaaaning sent!

Se även på Piratpartiets och Socialdemokraternas interna problem. Det var inte svårt att förutse deras dåliga resultat, men de reagerade… först EFTER valet.

Anledningen till dessa, och många andra, politiska problem är enkel. Det finns fyra sorters politiska ledare och politiska aktivister. Dels de som får något att hända. Dels de som undrar vad som händer. Dels de som undrar vad som HÄNDE och sist de som inte bryr sig…

Man skulle tro att riksdagspolitiker vill driva fram politiken, att de får saker att hända. Men så är det inte. Politikerna i vår riksdag anser ofta att de inte kan förändra något, mer än småsaker. Och partiernas interna debatter handlar oftast om att diskutera sånt som redan hänt, mindre om bolla idéer om hur man får de STORA sakerna att hända, var de nya idéerna för framtiden finns.

Där har vi politikens problem i ett nötskal. För partierna har i sin vilja att hålla en rak linje, och följa partiprogrammet, tryckt ner idéskapandet. En sann utmaning för framtiden vore att ha ett parti som kan både ha en partilinje och en öppen fri debatt om ALLT, ett parti med styrka och kraft att gå fram men också ödmjukheten att kunna diskutera  HELT FRITT färdvägen man ska gå framåt på.

Tage, du min Tage. Vad hade du sagt om du levt idag och sett idélösheten sprida sig, politiska kompromisser och köpslagande, och handlingsförlamningen som drabbade Sverige då Sverigedemokraterna marscherade mot riksdagen.

Jämt det står i pressen
krig och nöd på varje rad.
Våld och förtryck det gör mig ledsen
Men kaffe och bullar gör mig glad

Blir det särskilt äckligt
och beter sig folk som svin.
Då vill jag deppa så förskräckligt,
så då får det bli en mazarin.

Den som inte önskar ramla
i förtvivlans lömska fällor
måste alltid träget samla
på livet små, små glädjekällor.

Våldtäkt och tortyr ack,
sådant händer varje dag.
Tanken på detta gör mig syrak
men kaffe och bullar gör mig glad.

Blir en männska gripen
fast hon varit god och snäll
då är det jag som tar till lipen.
Då hjälper det med en karamell.

Bilder av polisen
som beter sig grymt och rått
sånt får mig riktigt under isen.
Då köper jag mig en påse gott.

Allt som verkar rent förbannat
och som väger tungt på vågen,
får man väga upp mot annat
som gör en riktigt glad i hågen.

Pest och översvämning
tycker inte jag är bra.
Sådant skapar lätt en viss förstämning
men kaffe och bullar gör mig glad.

(Med tack till Boktipset.)

——————————————————-

Läs även detta av Jerlerup:

**********

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

Framtidsvisioner och idéer! (En artikelsamling)

Frihet och liberalism (En artikelsamling)

J’Accuse! Artikel skriven på valdagsnatten om att politikerna svek kampen mot Sverigedemokraterna och att kampen går vidare!

————————————————————————-

Besök gärna också Svensk myndighetskontrolls hemsida

Läs även andra bloggares åsikter om ,, ,

Att sätta rätten till frihet och utveckling i fokus!

Alla människor har en inneboende potential att vara med och förändra världens framtid, skrev Böhmaren Johann Amos Comenius så tidigt som på 1600-talet. Han fortsatte: därför måste man ge alla människor möjligheten, inte skyldigheten, att utveckla sig maximalt, efter sina förutsättningar, så alla har möjlighet att bidra till mänskligheten. Comenius förespråkade en viss individuell frihet, allmän rösträtt och idén om att alla barn skulle ha rätt att gå i skola, inklusive kvinnor och funktionshindrade. Han var en sann visionär som låg före sin tid i mycket.

Det var en radikal vision, men historien har gett honom rätt.

Mer och mer har individens frihet säkerställts och parallellt med den utvecklingen har individens möjligheter till utveckling ökat. Men den kampen är inte över. Vi befinner oss fortfarande mitt i den.

Rätten till frihet med ansvar…

I dagens visionslösa och historielösa politiska värld hör man ibland det sägas att vi nått någon sorts ändhållplats för den mänskliga utvecklingen.  Men sett i perspektiv är vi mitt uppe i den fas i mänsklighetens historia när individen upptäcker sitt värde och frigör sig.

Rätten till människors frihet, under ansvar, är en ny idé i mänsklighetens historia. En idé som är sårbar eftersom den är ung och ny och måste vårdas ömt.

Erik Gustaf Geijer - Mannen som avskaffade slaveriet i Sverige 1845.

* Slaveriets avskaffande i Sverige 1845… Det var bara 200 år sen vi i Europa avvecklade de sista resterna av slaveriet. I Sverige avvecklades slaveriet så sent som på 1840-talet när liberalen Erik Gustaf Geijer drev igenom ett förbud i riksdagen. Därmed kunde Sveriges sista slavar på ön St Barthelemy i Västindien friges.

* Allmän rätt att gå i skola började vi få på 1840-talet, men först 122 år senare var denna rätt inskriven i lagen. Ja, så sent som 1962 fick alla svenska barn rätt att gå i skola för det var då som de funktionshindrade fick denna rätten. Denna rätt förblev en rätt på pappret tills 1990-talet då datorrevolutionen gjorde att alla funktionshindrade kunde få en dator. Först då hade alla svenska barn i praktiken möjligheten att lära sig läsa och skriva.

* Rösträtten är också en ny skapelse. Allmän rösträtt för män kom i börkjan av 1900-talet. I Sverige fick vi allmän rösträtt för kvinnor på 1920-talet, och 1945 fick folk som gick på socialbidrag denna rätt. 1962 fick de funktionshindrade som sista grupp även denna rättighet. Först med datorrevolutionen kunde de använda denna rättighet.

* Hur är det med religionsfriheten? Först på 1950-talet fick alla svenskar rätt att ha vilken religion de ville och först på 1970-talets mitt togs de sista resterna av den gamla tyranniska 1600-tals rättskippningen grundad på Gamla testamentet bort. Fram till mitten av 1970-talet var nämligen kristendomen och Gamla testamentet en fastslagen del av svensk lag.

Fast en hel del barbariska seder lever kvar. Fortfarande, än idag, är det till exempel tillåtet att skära av delar av könsorganet på spädbarn i religionens namn i Sverige.

* Friheten att bli kär i vem man vill, och sexuell frihet. Om vi tittar på alla människors rätt till frihet, ser man att människors rätt att bli kära i vem man vill och bilda familj med vem man vill också är ung. Detta gäller även för heterosexuella. I min mormors och morfars generation var det ännu föräldrarna som ytterst bestämde vem man skulle bli ihop med. Homosexuellas rätt att bilda familj på lika villkor med heterosexuella är av ännu yngre datum och är ännu inte säkerställd. Om man dessutom tittar på transsexuellas och transpersoners rättigheter, tex, så ser man att mycket återstår att göra. Även folk i BDSM-relationer, och fetishister av olika slag, möter än idag MÄNGDER av fördomar från samhället.

Kampen för allas rätt att söka sig sin egen livsväg är inte över.

Det finns andra tabubelagda frågor som är värda att diskuteras. Ska prostitution vara legalt? Ska rätten att inneha narkotika för eget bruk vara legalt? Hur påverkar våra nedärvda fördomar om saker och ting, våra politiska beslut om individens rättigheter? Vore det inte bra med en fri debatt om dessa ting?

Rätten att utvecklas…

Men parallellt med att dessa grundläggande rättigheter utvidgats och säkerställts har en annan utveckling också skett. Människors möjligheter att utvecklas har ökat.

Här har jag problem med den rena nyliberalismen, libertarianismen.

När man pratar om liberalism är det ofta libertarianernas visioner som man syftar på. Dvs allas frihet att göra vad man vill, så länge man inte skadar andra. Liv, frihet och egendom… Jag håller med om denna grundtes men skulle säga att den inte räcker.

Har en person som aldrig haft möjlighet att gå i skola eller högre utbildning samma möjligheter som alla andra att göra sin röst hörd i samhället? Så klart inte! Har en fattig människa samma möjligheter som en som inte är fattig? Nej! Ytterligare en dimension krävs, anser jag, rätten att kunna utvecklas, och rätten att kunna skapa sig ett visst relativt välstånd (tex rätten att inte behöva kastas ut på gatan utan ekonomiska skyddsnät om något skulle hända i livet) .

Rätten till frihet försutsätter alltså att vår frihet också utvecklas, att vi människor utvecklas, för att friheten ska bli maximal

Liv frihet och egendom, samt MÖJLIGHETEN till att skapa sig välstånd och utvecklas. Eller som man också kan säga. Rätten till frihet och rätten att kunna utvecklas!

Om man pratar om utveckling pratar vi egentligen här om en skola med BREDD, som inte bara utvecklar logiken, utan även människans konstnärliga och hantverksskickliga kapaciteter. En skola där man kan få pröva vingarna i så många områden som möjligt.

Inte krav och likriktning. Inte att alla måste få samma utbildning. Jag pratar om möjligheter, inte skyldigheter!

Digitaliseringen och framtiden

Vi är mitt uppe i denna mänsklighetens frigörelse än idag. Och datorn och internet har gett oss oanade möjligheter till frihet och utveckling.

Datoriseringen, internet och digitaliseringen har gett oss nya möjligheter att skaffa information och sprida den, att skapa välstånd och att kommunicera.

Det har redan revolutionerat vår vardag. I framtiden kommer det att påverka oss ännu mer.

Nästa steg i kampen för allmän rösträtt, för att bara ta ett exempel, är att alla människor får möjligheten att påverka politiken i Sverige och internationellt. Inte rätten, utan möjligheten.

Redan idag ser vi förstadierna till denna revolution i hur avståndet för första gången krymper mellan väljare och valda inom politiken. Genom internet kan i teorin varje människa redan idag bilda opinion och ta kontakt med politiker. Det är början till en fantastisk revolution!

Jag citerar Piratpartistiska Sagor från Livbåten, som så väl beskrev denna revolution i kunskaper och kommunikation.

En ny värld byggd på samtal

I den nya värld vi tror på blir nationer, nationaliteter och nationalism mindre viktiga. De ersätts av nya mer löst sammanhållna kollektiv. När alla människor i världen kommer närmare varandra så finns det ingen anledning längre att sluta oss samman efter strikt geografiska parametrar. Detta kommer enligt vår mening på sikt göra alla nationalistiska företeelser från nationalistiska partier via skurkstater till samverkan av nationer för ekonomisk vinning omoderna. Sverigedemokraternas idéer om olika kulturers oförmåga till samexistens och om värdet av ”det svenska” kommer helt enkelt inte vara relevanta i den värld vi ser växa fram i framtiden. Det kanske tar en stund att ta sig dit, men titta i backspegeln och fundera på vad som hänt bara under det senaste decenniet eller två?

Det vi behöver slå vakt om när vi tillsammans bygger en ny gemenskap över nationsgränser, generationsgränser och kulturella skillnader är att den byggs på goda värderingar. Det tål att diskuteras vilka dessa är: den gamla världens dödsryckningar kommer garanterat skakas av konflikter när vi försöker reda ut vems värderingar som ska gälla för goda.

Men i det fria demokratiska samtal där alla har en jämnbördig röst som internet har gett oss kommer bra idéer att övertrumfa dåliga. På sikt kommer vi att hitta spelregler som vi alla kan leva med. Detta är vår övertygelse.

Samtalet är det nya. Det kan låta vansinnigt, eftersom mänskligheten samtalat sen sin vagga i Östafrika, men nu har vi för första gången möjligheten att inkludera alla i detta samtal. Utan filter, utan överhet, utan våld eller tvång.

Vi tror det är svårt att överblicka vad det kommer innebära. Vi vet att kunskap om det främmande minskar rädslan. Vi vet att samtal skapar förståelse och för människor närmare varandra. Vad vi inte vet, det är hur en samtalande värld ser ut, men vi är övertygade om att den är en fredligare, tolerantare och vackrare plats än den vi hittills fått nöja oss med. Inte ett utopia, men något bättre än det som varit.

Det är eftersom vi tror på samtalets styrka att skapa möten mellan människor som vi driver den här bloggen…

Fortsätt samtala!

Att denna rätt hotas av myndigheters kontroll och klåfingriga byråkrater som vill kontrollera hur vi individer lever våra liv, är allvarligt. Det finns de som på allvar skräms av denna utveckling och vill lägga band på den. Det är det vi ser i försöken att kontrollera det fria kunskapsflödet, med ACTA, FRA, IPRED, etc…

Därför behövs det krafter i samhället som avslöjar försöken att kontrollera våra liv och begränsa vår möjlighet till frihet och utveckling.

Framtiden!

Mina honnörsord är dessa: Liv frihet och egendom, samt MÖJLIGHETEN till att skapa sig välstånd och utvecklas, som en del av mänskligheten och som svensk! KORT SAGT: Rätten till frihet och rätten till att kunna utvecklas!

Jag tror att tiden har kommit för politiska alternativ som sätter dessa friheter på dagordningen i Sverige och internationellt!

Hur kommer utvecklingen att fortsätta om 200 eller 300 år när svälten utrotats på planeten, och friheten inte längre är en ung, bräcklig planta. Jag vet inte? Jag är inte med då, men jag anar att framtiden kan bli helt fantastisk!

Vi lever i en spännande tid och mänsklighetens utveckling har bara börjat!

**********************

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

Framtidsvisioner och idéer! (En artikelsamling)

Frihet och liberalism (En artikelsamling)

——————————————————-

Läs även detta av Jerlerup:

J’Accuse! Artikel skriven på valdagsnatten om att politikerna svek kampen mot Sverigedemokraterna och att kampen går vidare!

————————————————————————-

Besök gärna också Svensk myndighetskontrolls hemsida

********

Nytt: Svd, Expressen, Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om 

Politiker med visioner?

Att googla en stund på ordet ”framtidsvision”,  ”visioner om framtiden” eller ”idéer om framtiden” är intressant. Jag har inte gjort det förr. Resultatet är tankeväckande. Det råder verkligen brist på en riktig framtidsdebatt i Sverige. Och mest av allt behöver Socialdemokraterna en framtidsdebatt och visioner.

Bland företagare pratar man ibland om tre typer av företagare. De som fokuserar på budgeten, de expansiva och de innovativa företagarna.

De med fokus på budgeten har visioner som oftast bara sträcker sig till nästa budgetperiod. För dem handlar företagande om att gå med vinst under det kommande budgetåret.

De expansiva vill expandera och tvingas därför lägga upp startegier som sträcker sig över flera år.  De lägger upp en plan och följer den.

De innovativa tänker inte bara på den plan de har för företaget just nu utan förbereder de förändringar av denna plan som är nödvändiga. De söker nya idéer och lägger stora resurser idag på idéskapande.

Av dessa är det de innovativa som mest förbereder sig för kriser och förändringar. Förändringar är inbakade i deras planering idag. De kan ofta redan idag fundera över vilka kriser som kan uppstå om tjugo år, då de inte längre följer dagens planering utan nån plan som de inte ännu känner till hur den ser ut.

Det är de innovativa som oftast förutspår problem och kriser, och de har ofta lösningar på kriserna också.

Forskningschefen på Astra på 70-talet, Ivan östholm, har skrivit en bra bok, Nya Skapelser, om hur man skapade Losec. Den är läsvärd. I den visar Östholm  de konflikter som nästan alltid uppstår mellan de som vill ha den kortsiktiga vinsten, de som tänker i termer av budgetåret, och de som vill ta fram de nya innovativa idéerna som kan ge företaget vinster även 20 år in i framtiden. Det han skriver är intressant. Ett riktigt lyckat företag får ALDRIG bara tänka på att få vinst under närmaste budgetåret.

Framtidsvisioner i politiken

Jag har ägnat en del tid åt att leta framtidsvisioner bland de svenska politikerna på nätet. Resultatet är slående.

Om man letar efter politiker som har framtidsvisioner genom att lägga till ordet politik framför sökningen hittar man oproportioneligt många piratpartister som skriver om framtiden. Efter piratpartisterna är det ett gäng ganska systemkritiska liberaler och politiker från Alliansen som skriver mest om framtiden. Det säger ett och annat om svensk politik idag.

Och Socialdemokraterna är en torr och steril öken om man söker framtidsidéer! Man hittar näst intill NOLL om man söker via google eller Socialdemokraterna.se. NOLL!

Om man använder de tre kategorierna av företagande kan man dela in politikerna i dessa tre grupper.

Först de ”budgetinriktade”, de som huvudsakligen har visioner som sträcker sig till nästa mandatperiod eller till vad man ska göra efter nästa mandatperiod (valrörelse). Det man märker omedelbart är att Socialdemokraterna platsar in här.

Sen de expansiva. Här har vi Alliansen som faktiskt pratar MYCKET om framtiden de närmaste mandatperioderna. Det har de gjort sen Reinfelt tog makten. En av hans stora poänger då han blev partiledare var för övrigt att han ville se en debatt om framtiden.

Att Alliansens strateger är expansiva, inte innovativa, ser man på att det var ytterst få i Alliansen som förutsåg den ekonomiska krisen under förra mandatperioden.

Att dessutom de personer som fick i uppdrag att lösa den ekonomiska krisen var de som inte förutsåg krisen är också ganska symptomatiskt. Så skulle aldrig en innovativ företagare göra. Den innovative företagaren skulle leta efter de i företaget som vågade varna för krisen, och skulle låtit dem leda arbetet med att ta företaget ur krisen.

Sist de innovativa… De är sällsynta i politiken eftersom de per definition gör sig obekväma i de flesta partier de är med i.

Det är de som går bortom partilinjen och som därför ofta kan lägga förslag som strider mot partilinjen. De är ofta ”whistleblowers” som varnar att något är fel och, dysterkvistar som kan varna för en kommande kris. Men de har lösningar också!

De tänker ofta globalt och man känner igen dem på att de kan prata om saker utanför den egna partilinjen. De kan prata med folk från alla politiska läger och lära sig något av dem, och, viktigast, deras ögon tindrar när man pratar om hur världen kommer att se ut om femtio år.

Man hittar oftast de mer innovativa svenska politikerna  i utkanten av Sveriges liberala kretsar, och bland Piratpartiets aktivister. Fast en och annan Miljöpartist och Vänsterpartist finns också med bland visionärerna.

Det säger sig självt att det även bland de innovativa företagarna och politikerna lätt uppstår situationer när detta sökande efter nya idéer kör in i gamla spår. Det ser man t.ex i Piratpartiet just nu. Därför måste även innovativa idéskapare lyssna till de som går lite utanför de normala ramarna, och som kanske varnar för att man slagit in på fel väg.

Var är Miljöpartiet och Vänstern?

Det som slog mig i de googlesökningar jag gjort var att man inte får många träffar på Miljöpartiet, trots att det finns massor av framtidsvisioner som rör miljön i sökningarna. Inte ens när man bara söker på Miljöpartiet får man resultat om deras syn på framtiden. Vad säger det om Mp?

Hur håresande det än kan låta så pratar inte Miljöpartiet så mycket om framtiden. Det vill säga. De pratar MYCKET om framtiden på planeten och om vad man kan göra åt det. Där låter de nästan innovativa. Men partiet tycks nästan helt sakna debatt om partiets framtidsstrategier och idéer.

Samma sak gäller för övrigt för vänstern, verkar det som.

Socialdemokraterna saknar en vision

Socialdemokraterna då? Ja, där blev jag chockad när jag sökte på google.

Ska man tro sökningarna på google handlar deras visioner om framtiden om ord. ”Vi vill ha frihet, jämlikhet och broderskap”, typ. Konkreta tankar som rör framtiden tycks inte finnas. Framtidsdebatten lyser nästan helt med sin frånvaro, iallafall på nätet. Antingen är sossarna usla på att föra ut att de har en framtidsdebatt eller så har de ingen.

Ganska många sökresultat för sossarna handlar om bristen på framtidsvisioner och om man hittar visioner så rör det deras kommunala visioner och är alltid ganska småskaliga. En framtidsvision handlade om att bygga fler hyresrätter och dela ut gratis hundbajspåsar till kommunens hundar. En annan om fler papperskorgar i parkerna år 2015 (!)

Jag har sett flera bloggar från Socialdemokratiska bloggare där de beskriver att sossarnas styrka i valet 2010 är ”framtidsvisionen”. Men man hittar INGET om vad denna framtidsvision ska handla om, mer än på sin höjd lite ord och visioner som maximalt sträcker sig till vad Socialdemokraterna ska göra efter nästa val. kan nån upplysa mig var man hittar nåt om denna vision?

Göran Persson pratade mycket om det gröna folkhemmet. Det var en vision, men även den har kastats bort nu.

Alliansen

Alliansen pratar mer om framtiden än de rödgröna. Det är ingen som helst tvekan om den saken. Skillnaden är enorm. Alliansen bubblar av expansiva framtidsidéer.

En sökning på Moderaterna och framtiden ger ett resultat av en helt annan klass än en sökning på Socialdemokraterna och framtiden (och återigen är det gott om artiklar om bristen på visioner hos sossarna). Det är böcker om framtiden, det är Moderater som får säga hur de ser på framtiden,det är konferenser om Moderaternas framtidssyn det är otaliga blogginlägg och politiska tal. Samma mönster hittar man om man söker på de andra Allianspartierna, tex Centern.

Jag är ändå ganska kritisk till hur Alliansen beskriver framtiden. Alliansen har många idéer om framtiden men de sträcker sig inte så långt och är inte så speciellt visionära. Därför pratar de inte så mycket om problemen som finns idag.

Förmågan att säga att man haft fel är viktig. Samma med förmågan att kritiskt kunna visa att det finns problem med en linje man slagit in på.

Här brister Alliansen ordentligt. De liberaler som varnar för IPRED, ACTA och FRA, etc, står inte så högt i kurs. Och vad jag vet har inte de inom Alliansens led som söker nya idéer som går BORTOM Alliansens inslagna linje, eller partiprogrammen, det så lätt. Jag har redan nämnt att de som förvarnade om att den ekonomiska krisen skulle komma INTE är de som Alliansen lyssnade på när man skulle lösa den ekonomiska krisen. Inte bra alls!

Utslätad debatt

En sak som hänger ihop med bristen på innovativt tänkande i politiken idag är att den ideologiska debatten hamnat på efterkälken. Djupet saknas.

Det är inte konstigt för ideologiskt djup och innovativt tänkande hör ofta ihop.

Jag ska avsluta med en artikel jag hittade då jag googlade. I mars i år skrev Peter Kadhammar en kolumn om Socialdemokraternas brist på framtidsvisioner, Sahlin har ärvt ett framtidslöst parti.

I början av artikeln skrev han om Socialdemokraternas försök att stoppa parabolantenner i början av 80-talet. Sen fortsätter han:

I samma stund som socialdemokraterna ställde sig med utsträckta armar och ropade ”stopp! förbjud!” åt den nya tekniken upphörde de att vara ett parti som hade en vision om framtiden.

Medan de bekymrade sig för att allmänheten kunde titta på västtysk underhållning införde den moderate ekonomiministern Gösta Bohman aktiesparfonder.

1965 ägde blott 350 000 personer aktier. Det var elitens sparande. Efter Bohmans omvälvning blev majoriteten av befolkningen aktieägare, vilket i grunden har förändrat svenskarnas världsbild.
Nästa revolution var internet. Om den tekniken sa socialdemokratiska IT-ministern Ines Uusmann så sent som 1996:

– Vad är det för nytta och glädje med det här egentligen?

När Sahlin blev ordförande tog hon över en rörelse som sedan länge tappat initiativet. Den har reducerat sig själv till ett parti som ältar bidragsnivåer och vars löfte inför framtiden är höjd skatt.

Det är ett bekymmer för fler än socialdemokraterna. För första gången sedan industrialismens genombrott finns inte längre två åskådningar som tävlar med varandra. Från alla håll matas vi med en ljum liberal soppa där kryddmixen heter Odell och Tolgfors.

I det ljuset ska man se Sahlins ned- och Maria Wetterstrands uppgång. Det handlar inte om personlig charm utan om att Wetterstrand står för något annat, något nytt.

Den svenska politiken lider brist på innovativa politiker. På en framtidsdebatt som rör globala frågor lika väl som lokala, och som sträcker sig långt fram i tiden. Politiken lider brist på nya idéer som utvecklar och kanske t.o.m går utöver partiprogrammen. Politiken lider brist på whistleblowers som varnar för att en politik är fel.

Det värsta är kanske att politiken inte premierar dessa problemlösare och visionärer. De stora partierna söker inte aktivt efter dessa personer och belönar inte dem. Minst av allt gör Socialdemokraterna detta.

Alternativen då? Sverigedemokraterna har inte mycket till framtidsdebatt, iallafall inte som syns på nätet. (Se: Sverigedemokraterna). Piratpartiet har det, mest av alla. De har en enorm framtidsdebatt. men den är ganska begränsad till Piratpartiets profilfrågor och själva partiet lider av brist på intern framtidsdebatt om själva partiets strategier. De som varnade för att partiet skulle göra ett uselt val om man trodde att man kunde göra samma sorts valkampanj som 2009 blev INTE hörda innan detta års val. Kunskapen om varför man vann så mycket stöd 2009 är begränsad.

Sammanfattningsvis kan man se att det är ont om innovatörer i politiken. Det som närmast liknar innovativa politiker hittar man bland libertarianer och bland socialliberalerna runt t.ex. Liberati, samt inom Piratpartiet. Den Piratpartistiska webbsidan 2022.nu måste nämnas och berömmas som den mest framtidsorienterade politiska hemsida jag någonsin sett i Sverige. Mer av sånt tack!

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

Framtidsvisioner och idéer! (En artikelsamling under uppbyggande.)

——————————————————-

Läs även detta av Jerlerup:

J’Accuse! Artikel skriven på valdagsnatten om att politikerna svek kampen mot Sverigedemokraterna och att kampen går vidare!

Hur Socialdemokraterna och Expo svek kampen mot Sverigedemokraterna

Eftervalsanalys del 2: bristen på framtidsvisioner

————————————————————————-

Besök gärna också Svensk myndighetskontrolls hemsida

—————————————————–

Nytt: Svd, Expressen, AB, AB, AB, SDS Expressen, Expressen, AB, Skånskan, DN, Peter Andersson, mittisteget, Bodström, Bodström, SvdGP, Ankersjö

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Visioner och framtidsidéer

Här samlar jag framtidsvisioner och nya idéer. Idén jag har är att låta alla idéer få fritt spelrum här, därför kommer du att hitta vänsteridéer lika väl som högeridéer, miljöpartistiska och industri och tillväxtvänliga, Socialistiska lika väl som libertarianska. ja, inte nog med det. Ni kommer att se klassiskt ”röda” idéer behandlas ur ett liberalt perspektiv och klassiska liberala idéer ur ett socialdemokratiskt.

Ett speciellt fokus kommer att vara att ge idéer om hur man kan lösa integrationsproblemen i landet, för att göra rasismen och främlingsfientligheten omodern. Min tanke är att idélösheten är det viktigaste att komma över. Partifärg är egentligen en sekundär fråga. En röd och en blå idéspruta borde ha mer gemensamt med varandra än sina ”partikamrater”.

(Se även artikelsamlingen ”Frihet och liberalism”)

————————————————-

Att sätta rätten till frihet och utveckling i fokus, sept 2010

I dagens visionslösa och historielösa politiska värld är det lätt att tro att vi nåt någon sorts ändhållplats för historien.  Men sett i perspektiv är vi mitt uppe i den fas i mänsklighetens historia när individen upptäcker sitt värde och frigör sig. Rätten till människors frihet, under ansvar, är en ny idé i mänsklighetens historia. En idé som är sårbar eftersom den är ung och ny och måste vårdas ömt.

* Visioner av ett framtida samhälle, 24/9-2010:

Socialdemokraternas bristande framtidsdebatt är lätt att upptäcka. Det är bara att jämföra sökningar på framtidsvisioner + Socialdemokraterna med framtidsvisioner + Moderaterna eller Folkpartiet så ser man direkt hur det står till. Och om man hittar någon vision alls bland Socialdemokraterna är det kommunala eller regionala visoner, inte nationella.

* Arthur C. Clarke förutspådde datorrevolutionen, 24/9-2010:

Kunde man förutsäga sattelitkommunikationen, datorrevolutionen och internet redan på 50-talet. Författaren Arthur C. Clarke gjorde det.

* Politiker med visioner? 23/9-2010:

Att googla en stund på ordet ”framtidsvision”, ”visioner om framtiden” eller ”idéer om framtiden” är intressant. Jag har inte gjort det förr. Resultatet är tankeväckande. Det råder verkligen brist på en riktig framtidsdebatt i Sverige. Och mest av allt behöver Socialdemokraterna en framtidsdebatt och visioner… Det värsta är kanske att politiken inte premierar dessa problemlösare och visionärer. De stora partierna söker inte aktivt efter dessa personer och belönar inte dem. Minst av allt verkar Socialdemokraterna göra detta.

* Lös integrationsproblemen, skapa ekonomiska frizoner! 22/9 2010:

I denna artikel ska vi titta närmare på ett förslag som kommer från en moderat, Johnny Munkhammar. Den lösningen innebär att man skapar ”ekonomiska frizoner” i de förorter där det finns många problem med arbetslöshet, kriminalitet och utanförskap. #integration #invandring

Microsofts visioner om framtidens datorer och internet, 22/9-2010.

Hur kommer framtidens datorer att se ut? Vad kommer efter datorn? Och vad ersätter datorns ersättare? Det enda vi vet är att datorn och internet redan idag revolutionerat våra liv. Twitter, facebook och bloggar krymper dagligen avståndet mellan väljare och valda. Denna utveckling måste fortsätta. Piratpartiet har haft helt rätt som satt ljuset och fokus på denna utveckling. Här är en film från Microsoft Labs som ger deras syn på datoriseringen år 2019.

Sociala medier, en demokratisk revolution! 13/9-2010.

Avståndet mellan politiker och väljare har alltid varit stort. Politiker har sett som en överhet som man ska närma sig med mössan i hand, och politikerna har oftast sett sig som en sån överhet och förväntat detta beteende från väljarna. Så har det alltid varit. För bara några år sen var det enda sättet att få reda på vad ens lokala politiker gör, och att ta ett samtal med denne, att passivt läsa vad massmedierna säger, eller att gå på ett möte med honom eller henne. Visst kunde man ringa, eller skriva också, men möjligheten till kommunikation har varit begränsad. Det är egentligen först nu, med datoriseringen och revolutionen med internet som det håller på att ändra sig. Plötsligt börjar en del av barriärerna mellan väljare och valda att brytas ner.

Integrationsprojektet, 2010 och framåt.

Länkar till mina artiklar om problemen med integrationen i Sverige, och hur man kan lösa problemen. I Sverige är brottsligheten högre bland utrikes födda invandrare än infödda ”svenskar”, i USA är brottsligheten LÄGRE bland utrikesfödda invandrare än svenskar. Det tyder på att integrationsproblemen INTE beror på kultur och religion, som Sverigedemokraterna hävdar. #integration #invandring

Eftervalsanalys del 2: bristen på framtidsvisioner, Sept 2010:

Om bristen på framtidsvisioner och idéer i politiken idag. Om politikens problem och en del av anledningen bakom Sverigedemokraternas succé.

* Det saknas en vision för Sverige, juli 2010

”De skiter i byxorna och hoppas att hängslena håller” sa gamle finansministern Gunnar Sträng en gång. Detta skulle kunna sägas om politikerna idag. De saknar framförhållning, visioner och idéer.

* Vad säger de om 2010 år 2210? Juni 2010

I korthet. Medborgarrättskämpen Martin Luther King sa 1967 att en gång i framtiden kommer svälten, och den acceptans vi har av underutveckling och fattigdom, att betraktas som lika barbarisk som nazism, kannibalism och liknande riktigt vidriga saker i mänsklighetens historia. Jag håller med!


Eftervalsanalys del 2: Politik och framtidvisioner

Jag bor i Björnlunda, Gnesta. Det finns gott om ekdungar där jag bor. Vid hembygdsgården i Björnlunda finns ekar som lär vara mer än 300 år gamla. De högg visst ner ekarna här för att bygga upp den svenska flottan under Karl XI:s dagar. Det behövdes 2000 ekar för att bygga ett linjeskepp och flottan behövde många linjeskepp. Ekarna som användes skulle vara 150 till 250 år gamla, beroende på hur man skulle använda virket. De högg ner ekarna i Björnlunda och sen planterade de nya igen. Den svenska flottan 200 år senare behövde ju också ha ek, resonerade de.

Ett mer känt exempel är ekplanteringarna på Visingsö. Då var det den svenska flottans behov 1975 till 2100 de tänkte på. 300.000 ekar lär ha planterats i det projektet, de flesta av dessa på Visingsö. Även år 2010 behövde ju Sverige en stolt flotta av segelskepp, tänkte man.

År 1831 inleddes ekplanteringen på Visingsö av hovjägmästare Ström. 1975 anmälde generaldirektören för Domänverket (som förvaltade odlingen) till flottan att virket var färdigt för leverans. Flottan tackade nej. Nu är området natureservat. En del går till att tillverka tunnor, för ektunnor behövs än idag.

Kan du tänka dig Anders Borg eller Mona Sahlin sitta och besluta om frågor som rör hur Sverige ska se ut om 200 år?

Läget!

– Vi har fortfarande atombomber nog för att döda alla på den här planeten…

– Det finns fortfarande folk som svälter på den här planeten, det tar minst 30 år att utrota svälten och den värsta fattigdomen.

– Inom de närmaste hundra åren riskerar vi att drabbas av katastrofer på grund av miljöproblem, om vi inte ändrar inrikting på vårt globala tänkande nu.

– Vi har en ny istid att vänta när som helst inom de närmaste tusentalet år, hur gör vi för att stoppa den?

– Och rent statistisk bör vi när som helst drabbas av ett störra nedslag av en stor meteorit här på jorden. Ett sånt nerslag kommer att drabba hela planeten. Hur förhindrar vi detta?

– Och vad kommer den fantastiska internetrevolutionen att innebära för  mänskligheten?

Löjliga frågor?

Löjliga frågor? Inte om mänskligheten vill överleva! inget politisk alternativ är seriöst som inte aktivt diskuterar frågor som dessa!

Det är ett demokratiproblem att framtidsdebatten saknas, eller är liten, lokal och begränsad. Det är lokala frågor, i bästa fall nationella som ska diskuteras. Och planerna får inte sträcka sig för långt fram. Undantaget är för vissa delar av miljödebatten och när man planerar att bygga nån ny bro eller tunnel, eller en förbifart runt en stad.

Men vilket Sverige vill vi ha?

Det slog mig redan 1988 när jag irrade runt i politiken och bara visste en sak. Ett parti utan framtidsvisioner går jag inte med i. Men jag hamnade fel ändå. Man är ung och dum… Men frågan kvarstår. Den fråga som förföljer mig varje gång jag studerar politiken i Sverige, och runt omkring mig. Var hittar man de som vågar sätta visioner om framtiden, på alla plan, främst… Politiska grupperingar, som utan foliehattar, utan att vara religiöst sekteristiskt, utan nationalistiskt skitsnack eller kommunistiskt struntprat, ” diskuterar hur framtiden i stort och smått borde te sig.

Experter undrar varför Sverigedemokraterna får röster, och varför invandrarna i invandarförorterna väljer att inte rösta. Och de ser inte att anledningen är densamma. (Istället gnäller man på varandras politiska motståndare!) Man ser inte problemen och har inga visioner för att hur problemen ska arbetas bort och hur Sverige ska se ut om 50 år.

Jag kommer att ägna en hel del tankar åt att leta rätt på visioner och visionärer framöver. Egentligen hade jag tänkt vänta med detta till efter valdagen. Men… valet ÄR redan över på ett sätt!

Som våra visioner är om framtiden, så blir samtiden. Saknas visioner om framtiden blir världen därefter. Och folks hopp blir därefter. Är det så egendomligt att nåt sånt som Sverigedemokraterna kan vinna stöd då?

Läs del ett här: Årets första eftervalsanalys.

PS om Piratpartiet

Ett positivt undantag är Piratpartisterna runt 2022.nu som gör ett aktivt försök att iallafall tänka 12 år framåt i tiden.

Piratpartiet har en stor vision som talar för dem, internets frihet och datarevolutionen, och visionen om en värld där det finns kontrollmekanismer mot myndighetsförtryck. Bara de tar sig upp ur fildelningsträsket och upphovsrättsdiskussionerna skulle de kunna bli riktigt stora. I år ska de vara glada om de kommer över 0,5%.

Det är symboliskt viktigt att ta strid mot razziorna som pågår med räder för att fånga fildelare, bara man inte glömmer att det är motståndet mot KONTROLSAMHÄLLET och MYNDIGHETSFÖRTRYCKET, inte fildelningen i sig, som Pp kan vinna röster på.

Rekommenderad läsning finns hos Beelsebjörn, HAX,Christian EngströmScaber NestorNiklas DoughertyCopyriot,QerAnna TrobergAnders TrobergTrollanPolisstaten,SatmaranStefan FlodMichael GajditzaDaniel Gustafsson,Farmor GunJerker NilssonErik HultinIpse Cogita och  Kulturbloggen

Nytt: Svd, Svd, storstad

——————

Dessutom…

Varför partierna måste ta debatten mot SD:s idéer nu!Argumenten mot Sverigedemokraterna!

Sverigedemokraternas islamobi är som antisemitismenVarken burka eller Sverigedemokraterna!

Lägg till mig på twitter genom att klicka här!

För övrigt tycker jag ni också ska besöka Sverigedemokraterna.de kampanj mot Sd och länka till dem,

besök gärna Expo.se också!.

—————————————————–

Läs även andra bloggares åsikter om 

Årets första eftervalsanalys!

"När förnuftet sov, skapades Sverigedemokraterna..."

Nu när det snart bara är en vecka kvar till valet är det dags att inleda eftervalsanalysen och eftervalsdebatten. Jag har många funderingar och kommer att delta aktivt i eftervalsdebatten. Om inget jättestort skulle ske, om ingen lägger om taktiken, och om ingen gör bort sig ser jag ungefär detta scenario.

Vem som vinner valet är lite osäkert, eftersom det beror på vilka partier som klarar sig kvar över 4% men jag tror Alliansen gör det. För Socialdemokraterna vore det bästa att de förlorade för då skulle de tvingas ta sig en funderare på hur de gör fel. Vinner de kommer inte den interna debatten igång på samma sätt om begångna fel och nya riktlinjer kan inte dras.

Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och får ca 5-6%.

Ja, det låter egendomligt att en blogg mot Sd skriver nåt sånt, men vad ska man annars göra när man ser att de politiska partierna inte tar debatten MOT Sverigedemokraterna eller de idéer bland vanligt folk som ger stöd till Sd. Roliga Hitlerfilmer i all ära, men det hjälper bara att mobilisera de redan mobiliserade. Folk väljer Sd för att de ser att det finns problem i samhället och tabun i debatten, utan att ta upp dessa problem, diskutera de tabubelagda frågorna och bemöta Sd:s idéer kan man inte stoppa partiets väg in i riksdagen.

Det har jag sagt från dag ett för den här bloggen. Nu är det en vecka kvar och för sent. Nu hänger valresultatet på om Sd gör bort sig (då kan de åka ut) eller om de etablerade partierna gör bort sig (då Sd kan få över 6%).

Hur reagerar Socialdemokraterna?

Väljarundersökningen på valdagen kommer att chockera Socialdemokraterna eftersom VALU och SCB återigen kommer att komma fram till att Sd:s väljare kommer från arbetarrörelsen, precis som 2006. Förhoppningsvis kommer partistrategerna fram till att man valde fel väg, men eftersom dessa strateger vid motgången 2006 inte ändrade politik utan sa ”vi kör på med mer av samma sort”, finns risken att de gör så 2010 också. Det hänger på om S kommer till makten eller inte. Kommer sossarna till makten och de fortsätter att bemöta Sd som nu bådar det inte gott för 2014. Förlorar sossarna valet ryker Mona Sahlin och då finns det utrymme för självkritik.

Jag vet att många antirasister som ägnat dagar och veckor och månader åt att bekämpa Sd genom möten, artiklar och arbete inom arbetarrörelsens led kommer att skaka på huvudet åt mig nu när de läser detta. Men så är det. Det finns en gigantisk skillnad mellan hur Sd bemöts och hur Sd får sitt stöd bland folk.

Om inte vi antirasister kan känna av hur stämningen är bland vanligt folk kan vi aldrig bemöta Sverigedemokraterna effektivt.

Det ironiska är att en massa folk från de olika partierna tycker att partierna gör ENORMT  MYCKET för att stoppa Sd redan idag. De kommer givetvis att bli irriterade och sura på mig. Nåja, förhoppningsvis vaknar de upp efter valet och inser att de gjorde nästan allt… utom att bemöta Sd:s idéer UTÅT och OFFENTLIGT i stor skala. Dessutom glömde Socialdemokraterna bort att medge att det existerar samhällsproblem och att Sd vinner på att dessa problem ännu till stor del sopas in under mattan…. Dessa små detaljer glömde Socialdemokraterna!

Inte vågmästare

Sverigedemokraterna blir inte vågmästare, hur än valresultatet utfaller. Men väl i riksdagen kan de börja bygga upp en maktbas. Deras drömsenario är att Socialdemokraterna vinner valet. Då kommer Sd att ha ett guldläge inför 2014 och kan plocka både röster från sossarna och Alliansen, om inte arbetarrörelsen kommer igång med ett internt självkritiskt arbete. (Men hur ska man lyckas vara självkritiska om man vinner och är rusiga över vinsten?)

Partierna försöker hitta egna lösningar och går förbi Sd. En tänkbar variant är Alliansen väljer att regera med stöd från Miljöpartiet.

Om Alliansen vinner blir det väl ungefär som nu, med skillnaden att Alliansen måste manövrera med tanke på hålla Sd stången.

Med tanke på Folkpartiets framtoning kommer Alliansen nog att försöka göra några utspel för att dra uppmärksamheten från Sd. Lite mer burkaförbud och lite hårda tag och lite mer pengar till polisen. Utan en grundläggande debatt om sakernas tillstånd spelar detta Sd i händerna hur väl än enstaka aktörer menar.

Piratpartiets chockval

Piratpartiet kommer att befinna sig i nån slags chock efter valet. De kommer att undra varför deras resultat blev så lågt. En del kommer att skylla på media, andra på att kampen mot Sverigedemokraterna ledde till att folk röstade på de etablerade partierna.

Piratpartiets framtid efter valet kommer till stor del att bero på om Pp kan få igång en intern självkritisk debatt eller inte.

Kommer de att inse att om man skriver valmaterialet, och har en politik, som riktar sig in på en målgrupp på mindre en två procent av landets väljare, så ska man vara glad om man ens lyckas få en tredjedel av denna målgrupp att rösta på Pp.

Partiet fick röster i EU-valet eftersom partiet sågs som en sorts politikens ”Wikileaks”, ett slags politikens JO eller JK, som skulle stoppa myndighetsmissbruk och kontrollsamhället. Fildelningen och upphovsrätten var inte anledningen till partiets stöd i EU-valet, orsaken till stödet var djupare än så eftersom fildelningen blev SYMBOLEN för en vilja att kontrollera myndigheternas utövning. Den blev en symbol för frihet.

Av denna önskan bland folk att få ett parti som kontrollerar myndigheter och regeringar på alla sätt, och bekämpa maktmissbruk, blev ett parti som i sin valretorik mest pratar om fildelning och censur av internet och e-trafiken. Ett parti som har ett valmaterial som till och med får fildelare att somna av leda när de läser det. Hur det kunde gå så fel trots att det finns så många i partiet vars engagemang sträcker sig utöver bara skydd mot elektronisk avlyssning, är viktigt att debattera. Den debatten blir avgörande för Piratpartiets framtid.

Att Feministiskt Initiativ får fler röster än Pp borde också få partiet att tänka till och inte bara skylla på media.

Nytt liberalt parti?

Piratpartiets misslyckande, Sverigedemokraternas intåg i riksdagen, det ökade samarbetat mellan olika liberala grupper över partigränserna och kritiken mot det svenska valsystemet, kommer att öppna upp diskussionen om ett nytt liberalt parti i Sverige.

Om Alliansen gör som sina partibröder i Europa och börjar föra en politik i Sverigedemokraternas riktning, så kommer detta att ännu mer öppna upp för en sån debatt. Samma sak om Alliansen skulle förlora valet.

De band som knutits över partigränserna, som man kan se en del av i valet (Liberati, etc) kan då resultera i nåt helt oväntat, en ny partibildning i det borgerliga blocket.

Jag hukar mig…

Nu kommer det att komma ruttna tomater från alla håll. Framför allt så kommer en del att säga att jag är uppgiven när det gäller chansen att förhindra spridandet av Sverigedemokraternas idéer. Det är jag inte. Men jag tror att som läget är nu behöver politikerna känna av chocken att Sd faktiskt kom in i riksdagen för att kunna mobilisera sig effektivt.

Jag började blogga i juni efter att ha hållit mig från politiken i många år (eftersom jag var ganska fel ute politiskt sett). Det jag har sett imponerar inte på mig alls.

Jag tar egentligen inte ställning mellan höger och vänster. Livet har lärt mig att lösningarna på problem brukar finnas på mer än ett håll. Min inställning till politik idag är tvärpolitisk. Jag ser mycket hos Vänstern och sossarna som jag tycker behövs, och mycket hos moderater och libertarianer och Piratpartister.

Det finns utrymme för förändring i Sverige, men då måste vi först inse att SJÄLVKRITIK är A och O. Att kunna uttala de magiska orden: ”vi hade fel” eller ”vi valde fel väg”… Först då kan man leta efter alternativa färdvägar! Och detta kommer jag att arbeta för efter valet.

Och därför är denna eftervalsanalys jag gör redan innan valdagen, inte pessimistisk och uppgiven, utan NÖDVÄNDIG.

Sverigedemokraterna – nej tack!

Men jag kommer att fortsätta argumentera för att stoppa Sd. Partierna KANSKE har nåt triumfkort de bara väntar att få spela ut…

En sak är klar… I min vision av det framtida Sverige finns inget utrymme för ett parti som sprider HAT och FÖRDOMAR som Sverigedemokraterna. Det är helt ok att kritisera religioner, men fördömer man en religion genom att kalla den nazistisk eller anser att den är värre än nazismen, så sprider man HAT. Och det är inte acceptabelt!

Mitt Sverige är frihetens och toleransens Sverige, inte Sverigedemokraternas nidbild av Sverige. Och kampen mot hatet får aldrig upphöra! Och jag tror att de flesta av Sverigedemokraternas väljare kan fås att inse att partiets hat inte är förenligt med varken sunt förnuft eller svenskhet.

Men när man ser allt fler och fler människor på diskussionsforum som Familjeliv, eller ute i ”verkligheten” som säger att. ”politikerna säger aldrig vad det är som är så FEL med Sverigedemokraternas politiska förslag”, så förstår man att nåt har gjorts fel i årets debatt.

PS

Och givetvis hoppas jag att hela min valanalys är fel, att jag får säga ”jag hade fel”… Jag hoppas folk är vettiga och säger nej till spridande av hat och håller Sd utanför riksdagen. Jag hoppas att partierna tar fram triumkorten mot Sd och jag hoppas att Pp skärper till sig. Jag hoppas att Sossarna får igång en härlig intern självkritik och förnyelsearbete även om de kommer till makten och att Alliansen inte flirtar med Sd! Jag hoppas att partierna tar itu med de stora integrationsproblemen i våra förorter och slutar behandla invandrare som andra klassens människor, etc, etc…

——————

Dessutom…

Varför partierna måste ta debatten mot SD:s idéer nu!Argumenten mot Sverigedemokraterna!

Sverigedemokraternas islamobi är som antisemitismenVarken burka eller Sverigedemokraterna!

Lägg till mig på twitter genom att klicka här!

För övrigt tycker jag ni också ska besöka Sverigedemokraterna.de kampanj mot Sd och länka till dem.

—————————————————–

Nytt: GD, SL, HD, AB. M, Pp, Blogge, PP, Liberati, Anna Troberg, Jesper Svensson, Svansbo, FarmorGun, PP, Svd, Tokmoderaten, LouiseP, Svd, Beijbom, AmandaBrihed, Svd, Svd, Svart Måndag, Dn, Schultz, GP, Gp, Gp, Gp, Skanskan, Skanskan, Sds, Sds, Expressen, Sds, Rudberg, Expressen, Peter ANdersson, Kent Persson . Essbeck, A Broman, Alliansfritt Sverige, Proffstyckarna, Lzac, Isobel, Felten, Klara, PI, Alliansnytt, FN . Hax, HAX

Läs även andra bloggares åsikter om 

Varför är så många liberaler så snara att ropa på censur och förbud?

En kort kommentar till dagens olika mail och samtal angående Sverigedemokraterna ,och angående Folkpartiet och islamofobin. Jag har nämligen sen många år tillbaka märkt något mycket egendomligt hos många liberaler.

Många liberaler är extremt snabba att vilja förbjuda saker, alltid i den individuella frihetens namn.  Till exempel vill en massa liberaler se till att Sverigedemokraterna censureras och särbehandlas just nu. Givetvis görs detta i yttrandefrihetens namn. Ja, det är värre än så: de tror de skyddar demokratin på det sättet!

I debatten om islamofobin har jag pratat med en hel del Folkpartister på sistone som vill driva kampanjer mot islam, och kanske till och med mot alla religioner. De vill göra det svårare för religioner att vara verksamma i Sverige. Detta görs givetvis i åsiktsfrihetens namn.

Dessutom erinrar jag mig alla kampanjer för att censurera bort abortmotståndares och homofobers åsikter, i frihetens namn också.

Tro mig jag är ingen vän av varken Sd, religiös fundamentalism eller homofober. Men anser att man faktiskt på sikt inte kan bekämpa det avvikande, eller fördomar, genom censur. FRIHETEN vinner knappast på censur!

När liberaler anser att något är ett hot mot friheten vill de ofta inskränka friheten. Detta gillar jag inte alls!

Vad anser ni, läsare av min blogg?

Läs gärna DN:s serie om liberalismen. Denna artikel om liberalism och imperiepolitik tex, samt  DN, DN, DN, DN, DN, AB, HD, Expressen. Plus Högbergs tankar, Svd. Plus denna artikel på Newsmill. Dessutom Henrik Emilsson som nyligen attackerats av förbudsliberalerna.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Piratpartiet, libertarianerna och barnporren

Jag gav stöd till Piratpartiet, och är medlem i partiet, men har lagt mitt stöd till partiet på is. Piratpartiet är kanske inte dött som parti men deras chanser är obefintliga att komma in i riksdagen detta året.

Detta beror på två anledningar. Dels att partiets styrelse inte förstår vikten att göra valmaterialet medryckande, översiktligt och polemiskt. (Man vinner inga val med torra teknokratiska principdokument med torra detaljer.) Dels för att partiets ledning (och dess libertarianer) inte kan hantera barnporrfrågan.

Ska partiet kunna spela en roll framöver måste besättningen i partiet göra myteri och ändra kurs på skutan. Man behöver inte vara libertarian, eller Piratpartist, för att ogilla vad Piratpartiet pysslar med just nu… men det underlättar! För individens väl och ve, frihet, och självbestämmande är en princip som är lika viktig som informationsfriheten som princip!

Först: Valmanifestet

Partiet fick stöd förra EU-valet för att folk tröttnat på kontrollsamhället och myndigheternas makt. Det var det, och att det var lite fart kring partiet, som gjorde att man röstade på PP. Detta är det många som inte ser, de tror att det var frågan om fildelningen och FRA som gav partiet stöd.

Därför har valmanifesten skrivits med PP:s felaktiga idé om varför de fick stöd som grund. Valmanifesten har ”reviderats” men är dödstråkiga och tekniskt detaljrika ännu.

Frågan är varför inte PP ser detta. Ett valmanifest ska väcka väljaren, inte göra så väljaren dör av uttråkning. Har ingen i partiledningen ens tänkt på idén att visa manifestet för några icke PP väljare så de kunde uttala sig?

Eller tror partiets ledare verkligen att man vinner röster på tekniska paragrafer?

Sen: det libertarianska dilemmat

Men det värsta är att libertarianerna (extremliberalerna som vill ha så lite statlig inblandning som möjligt i samhället) i partiet har trasslat in sig i sina egna självmotsägelser…

Jag gillar libertarianer och är i mångt och mycket en libertarian själv, men jag är en liberatarian med självkritik som vet att man måste ha gränser. Släpps allt fritt gynnar det inte individens integritet. Äganderätt eller informationsfrihet utan gränser blir anarki!

Libertarianer har en tendens att tro att all bara ska vara fritt så blir det bra för alla. Om någon visar att det inte automatiskt blir så kan en libertarian reagerar på två sätt. Antingen empatiskt, att denne förstår detta. Eller oempatiskt, att denne inte förstår alls hur nån kan tänka så eftersom frihet, per DERAS definition, gynnar alla.

När Rick Falvinge nyligen sa att han var för att släppa INNEHAVET av barnporren fri visade han tydligt det libertarianska dilemmat i partiet. För om man följer debatten i Piratpartiet nu visar det sig att faktiskt ganska många direkt och indirekt är för att släppa barnporrinnehavet fritt och att man ska kunna SE på barnporrbilder. Många piratpartister vill i praktiken skilja mellan innehav av bilder och spridning av bilder. Och tecknade bilder vill de helt släppa fria.

Först och främst vill jag säga att jag inte är för godtyckliga regeringsbeslut och lagar. Jag är oroad av en lag som kan döma någon för innehav av japanska tecknade serietidningar eller för att man av misstag (eller pga sabotage) fått barnporr på sin dator. Och jag är helt emot förslag som det att registrera googlesökningar för att komma åt personer som söker barnporr. Detta är absurda förslag!

Men å andra sidan vet jag att verkligheten inte är så enkel som många libertarianer försöker utmåla den.

Teckningar

Först… Var ska gränsen för illegal spridning, eller innehav, gå? Vid teckningarna eller vid bilderna? Det verkar som om Piratpartiet kan tänka sig att legalisera SPRIDNING och INNEHAV av tecknade bilder. (Det är lite oklart vad de egentligen anser och OM de anser något i denna frågan…)

Att förbjuda innehav och spridning av tecknade bilder kan se egendomligt ut för den oinsatte libertarianen, men om man kikar på hur det fungerar ser man att det inte är så egendomligt. Eftersom samma nätverk och personer som sprider de riktiga bilderna är de som sprider de tecknade bilderna.

Om man undersöker webbsidor med LAGLIGA bilder på sånt som rör sig i sexualiteternas ytterkant ser man något intressant. Bilder på nekrofili (att tända på död och att döda) är tillåtna. Det intressanta är att det finns en mängd hemsidor med nekrofila bilder och dessa varvar ofta teckningar, animerade bilder och riktiga bilder och fantasibilder. Samma mönster ser man om man undersöker sajter med djursex, ett annat område som ligger på lagens gräns och som omvävts av många tabun.

Det betyder inte att det inte att ALLA bilder på sånt som nekrofiler tänder på är sexuella. Det finns filmer där kvinnor och män blir ”hängda” det finns bilder i historieböcker på häxprocesser och mördade människor. Allt detta KAN en nekrofil tända på. Det betyder inte att bilderna är sexuella.

Nu säger jag inte att barnporr och dessa andra sexualiteter är samma sak. Det är det inte. Framför allt är en sak laglig den andra inte. Men det finns ett mönster!

Samma sak gäller barnporren. Det finns STARKA skäl att försöka förbjuda webbsidor med en massa tecknade bilder på barnporr, eller som samlat bilder på nakna barn, om man bryr sig om hur pedofilerna tänker och om hur pedofilnätverken opererar! Innehav är också problematiskt, om man vill komma åt marknaden!

Om man känner någon som säljer gamla tidskrifter, t.ex på Tradera, får man ofta höra talas om ett och annat. Tex känner jag ensom säljer gamla nudisttidningar från 40-talet och 50-talet ibland. Om det är ett naket barn på framsidan kan tidningens auktionspris mångdubblas. Intressant, eller hur!?

Det som kan verka absurt för en libertarian som vill släppa allt fritt kan mycket väl vara mer än berättigat ur ett polisiärt spaningstekniskt perspektiv, ur perspektivet från en som sätter sig in i hur pedofilerna tänker och agerar.

Men man måste vara försiktig så lagen inte formuleras så att ALLA tecknade bilder, eller ALLA nakenbilder, blir olagliga. (Och även ungdomar under 18 ska givetvis ha rätt att ta kort på sig själva, eller sin partner, nakna inklusive ha rätt att ta kort när de har sex. Dessa ska de kunna inneha som vuxna utan problem!) Givetvis måste lagen göras så att man INTE kan dömas för att man laddat hem 51 mangabilder, av titusentala nerladdade mangabilder, som i fallet med Uppsalabon som dömts nyligen. Rättsäkerheten är viktig!

Men libertarianerna inom partiet har ett dilemma här. Om teckningar och riktig barnporr går hand i hand, hur gör man då? Förbud eller inte? Vägen informationsfriheten tyngre än försöket att stoppa marknaden för barnporr?

Att vara för och mot innehav samtidigt!

Också har vi den känsliga frågan om spridning respektive innehav av barnporr.

Piratpartiet vill förbjuda spridning av barnpornografiska bilder, och så vitt jag förstår det verkar partiet nu vara mot att man ska kunna inneha det också. Fast frågan debatteras och MÅNGA anser att det inte finns starka skäl mot innehav av barnporr.

Det som hände för lite mer än två veckor sen var att Rick Falkvinge sa att han ville legalisera innehav av barnporr i radion. Han hade sagt liknande saker i Piratpartiets forum ett antal gånger innan uttalandet gjordes, trots detta protesterade bland annat vice ordföranden Anna Troberg mot Ricks uttalande. Anna skrev:

Ibland har man sådana där dagar som man helst skulle ha velat slippa. I går var ett typiskt exempel på en sådan dag. Jag vaknade, satte mig vid datorn med morgonkaffet och sedan satte jag raskt morgonkaffet i halsen. Man gör det när man läser sådana här rubriker: “Piratpartiet vill legalisera innehav av barnporr” Det är nämligen inte alls i linje med vad jag själv anser eller vad jag uppfattat som partiets ståndpunkt.

Så, vad gör man då? Jag ringde och väckte (tror jag) Rick och talade om för honom att det där var något jag inte kunde ställa mig bakom. Det visade sig att vi landat i olika tolkningar av följande passus i valmanifestet: “Informationsinnehav ska avkriminaliseras i samtliga fall. Endast informationsdistribution kan vara straffbart, och då bara i mycket speciella fall där sekretessbelagda personuppgifter inte får spridas från myndighet/sjukhus/bank, eller då det rör nationens säkerhet.”

Jag tog för givet att barnporr borde vara ett av undantagen i friheten att inneha information. Rick gjorde det inte. Vi diskuterade det hela, tog in kommentarer från styrelsen och andra pirater och konstaterade att även om skrivningen dessvärre öppnade för olika tolkningar, så är partiets linje tydlig: innehav av dokumentation av verkliga övergrepp på verkliga barn ska fortsatt vara illegalt och falla under de undantag som passusen räknar upp.

Men trots detta uttalande och trots att Partiet tog tillbaka Ricks påståenden, så är det alltid SPRIDNINGEN som diskuteras och som partiet betonar att det är det man vill förbjuda. Så när ledande piratpartister NU debatterar frågan, tex Anna Troberg, nämns oftast inte frågan om innehav av barnporr alls, eller så säger man indirekt att förbud mot att inneha barnporr motverkar sitt syfte.

Ironiskt nog nämner alltså inte Anna Troberg innehavet i den artikel på sin blogg hon skrev några dagar efter Rick Falkvinges utspel. Lustigt! Piratpartiet anklagas för att vara FÖR innehav av barnporr och partiets vice ordförande skriver en samling argument för hur medlemmar kan bemöta denna anklagelse och i denna artikel med argument nämns inte med ett enda ord hur man bemöter de som anser att partiet vill legalisera innehav av barnporr. Endast hur partiet ser på spridandet av barnporren tas upp.

Inte heller Christian Engström tar upp frågan om innehav i sina senaste artiklar om frågan om barnporren där partiets politik sägs förklaras: ”Barnporr helgar inte alla medel”. Lustigt Christian! Pp säger att man är mot innehav, att det är förtal att säga annorlunda och sen nämner INGEN ledande företrädare innehavet alls.

Anledningen är inte svår att räkna ut. Piratpartiet betonar kampen mot spridandet och VÄLDIGT, VÄLDIGT MÅNGA av libertarianerna är mot kriminaliseringen av innehavet, precis det som Rick Falkvinge pratade om.

Innehavet är inget övergrepp?

”Innehav av bilder på mördade och misshandlade barn är ju tillåtet, så varför ska innehav av just barnporr vara förbjudet? Och att man tittar på en bild innebär väl inget övergrepp.” Säger ganska många Piratpartister.

Det var detta som låg bakom Rick Falkvinges utspel och detta ligger bakom Anna Trobergs tystnad om hur PP ser på innehavet..

Det är en poäng. Men hur som helst måste man inse att det för DE SOM ÄR PÅ BILDERNA DÄR DE UTSÄTTS FÖR ÖVERGREPP (eller på bilder som tagits i smyg) ÄR ANDRAS ÄGANDE OCH BETITTANDE UTAN DERAS MEDGIVANDE ETT ÖVERGREPP!

Och detta måste hanteras hur man än bygger de lagar vi formar samhället och världen efter!

Jag skrev detta på en blogg som tillhör en piratpartist tidigare idag:

Att bilder på övergrepp sprids och därmed också ÄGS kan visst vara ett övergrepp. I synnerhet om personen vet att det finns spridning och ägande av dem. Samma gäller andra typer av brottsbilder.

Observera att jag ingenstans sagt att jag anser att lagen ska vara som idag eller extra sträng. Men vare sig man vill legalisera innehavet av dessa bilder eller förbjuda innehavet av dessa bilder måste man ta hänsyn till dilemmat och till MÄNNISKORS KÄNSLOR. De som vet att bilder tagna utan deras medgivande, och att dessa sprids och ÄGS av andra, ser oftast detta som ett stort övergrepp. DET MÅSTE HANTERAS PÅ NÅGOT SÄTT!

Och det hanteras inte genom att säga att de som känner detta som ett dubbelt övergrepp har sexualneuros. Låt oss hoppas att ingen som utsatts för övergrepp och finns på bilder läser ditt inlägg, för den rösten har du förlorat för gott!

Det handlar om medmänsklighet, empati och att känna sig in i andras situation.

PP får inte göra om missarna som Libertarianska partiet i USA gjort som talar om existensen av dessa bilder som om människorna på bilderna inte vara av kött och blod. De förlorar på att vara så teknokratiska.

Och jag ser med bestörtning på att piratpartisterna inte kan hantera detta just nu. Med undantag av farmor Gun och några andra.

Jag repeterar. ÄVEN OM MAN ÄR FÖR ATT SLÄPPA BILDERNA FRIA MÅSTE MÄNNISKORS KÄNSLOR KRING DETTA HANTERAS (utan sexualneuros utrop)! Annars kör man över folk!

För övrigt är dilemmat med bilderna samma som om man skulle filma i omklädningshytter eller om staten skulle sätta en övervakningskamera på ett hustak och filma vad ni gör hemma i er lägenhet (och kanske bugga er genom fönstret), XXX. Vad lider ni av vad ni inte vet.

Om ni inte vet att staten övervakar, eller om ni vet. Vad gör det? Ägandet av bilder och kanske ljudupptagningar (buggade) på era personliga möten med PP aktivister skadar väl inte er? Bilder på när du nuppar som tagits utan ditt medgivande kan väl inte skada dig?

Vad gör väl existensen av illegalt tagna bilder och ljudupptagningar hos staten eller hos en privat aktör? Det är väl spridningen av dessa som är problematisk, eller?

/Torbjörn

Innehav av en bild som tagits mot en persons vilja kan visst uplevas som ett övergrepp av den vars bild ägs av någon annan. I synnerhet bilder som tagits då man utsatts för övergrepp. Jag vet själv en fd vän som var med om att nakenbilder på henne spreds i hennes skola och ÄGDES av andra personer. Endast en kallhamrad människa skulle förneka den känsla av övergrepp som det innebar.

Rektorerna tog itu med problemet genom att ta itu med ÄGANDET av dessa bilder. Man förbjöd elever att äga dessa bilder på skolans mark och tog kontakt med föräldrarna och bad dem undersöka barnens ägodelar. Ägande är nämligen oftast samma sak som spridande!

Är informationsfriheten och äganderätten viktigare än individens frihet?

Till sist!

* De som vill släppa innehavet av bilderna fria, dvs de flestalibertarianer inom Piratpartiet, har fel. Det finns tillfällen när informationsfriheten inte kan vara total. Det intressanta är inte om gränser ska finans eller inte utan VAR gränserna dras. Ägande av bilder, tecknade och otecknade och sexualiteten går hand i hand. Vill man komma åt övergreppen mot barn måste man på något sätt komma åt marknaden för bilderna också!

* Och… Ett parti måste vara medkännande! Även om man av någon anledning inte vill förbjuda innehav av barnporr måste man vara medkännande nog att inse att man inte dundrar fram som Rick Falkvinge gjorde på radio.

* Och argumentet att ett förbud av barnporr är overksamt eftersom man kan kryptera och dölja barnpornografiska bilder numera håller inte heller. För detta argument kan användas om ALL brottslighet. Även mördare kan ju kryptera mordförsök. Vad man gör när man förbjuder annonser i dagstidningarna där man annonserar efter mördare, eller lagliga firmor med legomördare, är att man vill markera att mord är FEL och bekämpa marknaden!

* Piratpartiet har en framtid som ett politikens wikileaks, ett parti som kontrollerar och övervakar övervakarna. och tro mig, många skuylle rösta på ett sånt parti. Men ett filedelarparti som inte kan hantera barnporrfrågan kommer inte långt!

Det ska sägas att en del Piratpartister, som Farmor Gun, har förstått dilemmat och pratar om ”det enda undantaget för informationsfriheten”. Nu ska det sägas att det finna många andra tillfällen då informationsfriheten inte kan vara total (precis som äganderätten för övrigt) om man bryr sig om människors integritet, frihet och utveckling. Men att man inser att informationsfriheten inte är utan undantag är alltid en början!

PS: Anna Troberg om barnpornografin

Även om Anna Troberg lustigt nog inte nämner innehavsfrågan alls är hennes text om hur man stoppar barnporren ganska bra. jag citerar från den här:

Piratpartiets linje är glasklar. Sajter som sprider barnporr ska stängas ner. Punkt. Sajter som politiker eller lobbyister bara råkar tycka illa om i största allmänhet ska på inga som helst villkor tas bort, blockeras eller censureras. Punkt.

Barn som utnyttjas sexuellt hjälps inte av blockeringar av sajter som misstänks sprida barnporr. Blockeringen är en för medborgarna falsk trygghet, eftersom blockerade sajter fortfarande ligger kvar, fullt tillgängliga på nätet. Barn som utnyttjas sexuellt hjälps av att man snabbt genomför en ordentlig rättslig utredning och sedan, om bevis hittats, omedelbart stänga ner sajten.

Barn som utnyttjas sexuellt hjälps inte av att man skapar låtsasbrottslingar genom att godtyckligt klassa allt och inget som barnporr. De hjälps av att man fokuserar resurser och insatser på de fall där reella brott faktiskt har begåtts. Bombmattor av barnporranklagelser och utredningar mot allt från sajter om bonsaiträd tillserieteckningar stjäl fokus, tid och resurser från utredningar av fall av verkligt sexuellt utnyttjande av barn.

Barn som utnyttjas sexuellt hjälps inte av att möjligheten att söka och sprida information om deras svåra situation begränsas. De hjälps av att de själva och andra kan söka och hitta information och kunskap om hur man söker och ger hjälp. Den registrering av googlesökningar som Smile29 föreslår gör att många skulle dra sig för att söka efter och sprida vetenskaplig information om sexuellt utnyttjande av barn. Det är något som direkt försvårar utnyttjade barns situation.

Piratpartiet vill erbjuda utsatta barn riktig hjälp, inte låtsashjälp med dolda agendor. Vi vill att människor som inte begått brott ska slippa att behandlas som om de vore kriminella. I dagens rådande debattklimat innebär det dock att vi ironiskt nog ständigt anklagas för att strunta i utsatta och försvara svårt kriminella människor.

Läsning: Farmor Gun, Farmor Gun, Opassande, PPAnna Troberg (PP)Gun Svensson (PP)Daniel Gustafsson (PP)Henrik AlexanderssonUng PiratLakes LakonismerHumbleBee,Fredriks bloggPortfreedomOpinionsbloggen, DN, Carl Johan Rehbinder, Livbåten, AB, DN, Svd, Svd, Dn, Nej till Pirater, Nej till Pirater, Nej till Pirater, nej till pirater

Länksamling: Carl Johan Rehbinder (PP)Tim Davidsson på NewsmillAnna Troberg på Newsmill,Simon LundströmOscar SwartzSerietecknaren Tinet ElmgrenSerietecknaren Åsa Ekström之乎者也之乎者也之乎者也之乎者也之乎者也之乎者也,Marcus FridholmGöran WidhamGöran WidhamGöran WidhamRick FalkvingeChristian EngströmJohanna SjödinJohanna SjödinJohanna SjödinHenrik AlexanderssonPer HagwallPer HagwallPer Hagwall på NewsmillHans EgnellHans EgnellHans Egnellgothbarbiegothbarbie,gothbarbieAnders WidénAnders WidénAnders WidénAnders Widén,Deepedition och DeepeditionErik LaaksoMina Moderata KaramellerCaspian RehbinderTorbjörn JerlerupÅke ForsmarkOh The Irony!Per Pettersson,AvvaJuristens funderingarRavennaLiberatiFröjdh.seFarmor Gun i NorrtäljePiratpartisten JohanSeriebibliotekarienEmil IsbergJan Myrdal; Expressen– Carl-Michael Edenborg; Aftonbladet Kultur– Expressen LedareMy Bergström; Expressen DebattDN BokArbetarbladet– P3 NyheterNyheter 24,UNTPiratpartiet


Läs även andra bloggares åsikter om ,