Demokrati

Läs även denna artikel om socialt skyddsnät, arbetarrätt och liberalism.

***

Lägg till Jerlerup på twitter genom att k li cka här!

—————————————————-

Läs även andra bloggares åsikter om arbetarrätt, Liberalism, arbetarrörelsen

Läs del 1: Högern och arbetarrätten här!

november 23, 2010 av Jerlerup

Martin Luther King, Kaos eller gemenskap, från 1967

Martin Luther King återvände ganska ofta till en av sina politiska grundteser: att en dag i framtiden kommer svält och fattigdom att betraktas som lika barbariskt, som vi idag betraktar nazism, kannibalism och slaveri. Dessa ord läste jag första gången när jag var 17 år och de har följt mig sen dess som en självklarhet! Så klart att det är så! Och alla som undrar nu varför få personer protesterade mot slaveriet eller mot nazismen, bör se på hur frågan om fattigdomen i världen behandlas politiskt. Så som idag, så funkade det igår…

Här följer utdrag ur en denna bok som betytt mycket för mig: Martin Luther Kings sista bok, Kaos eller gemenskap, från 1967:

Martin Luther King:

John Kenneth Gailbraith har beräknat att 20 miljarder om året skulle räcka till att åstadkomma garanterade inkomster och utrota fattigdomen, vilken summa han beskriver som ”inte mycket mera än vi kommer att lägga ut nästa budgetår för att säkra frihet och demokrati och religionsfrihet så som de definieras av ‘experter’ i Vietnam”.

Den nutida tendensen i vårt samhälle är att basera vår distribution på den ringa tillgång, som inte längre är ett faktum och pressa in vårt överflöd i medelklassens och överklassens fullproppade munnar, tills de får kväljningar av allt övermått. Om demokrati skall ha någon vidsträckt innebörd, är det nödvändigt att rätta till denna orättfärdighet. Det är inte bara moraliskt utan förståndigt. Vi ödelägger och degraderar mänskligt liv genom att klamra oss fast vid föråldrat tänkande.

Armodets hemsökelse kan inte försvaras i vår tid. Det är från samhällets synpunkt lika grymt och inskränkt somlbruket av kannibalism i civilisationens gryning, när människorna åt varandra, därför att de ännu inte hade lärt sig att hämta föda från marken eller konsumera överflödet omkring dem. Tiden är för oss att visa vår civilisation genom att genast och fullständigt avskaffa fattigdomen.

Kap 6 Världen – vårt hem

För några år sedan dog en berömd romanförfattare. Bland hans papper hittade man en förteckning över förslag till handlingar i planerade berättelser. Det kraftigast understrukna var följande: ”En på olika håll skingrad familj ärver ett hus, i vilka medlemmarna måste bo tillsammans.”

Det är mänsklighetens nya stora problem. Vi har ärvt ett stort hus, en oerhört stor ”boning för all världen”, i vilken vi måste leva tillsammans — svart och vit, österlänning och västerlänning, hedning och jude, katolik och protestant, museiman och hindu — en familj, som är orimligt söndrad i tankeliv, kultur och intressen och som därför att vi aldrig mer kan leva skilda från varandra, på något sätt måste lära sig att leva i fred.

Hur djupt amerikanska negrer än är invecklade i kampen för att till sist kunna känna sig hemma i Förenta staterna som sitt fosterland, får vi inte glömma bort världens stora boning, som vi också är invånare i. Jämlikhet med de vita löser inte vare sig de vitas eller negrernas problem, om den innebär jämlikhet i ett världssamhälle, som är utarmat av fattigdom, och inom en mänsklighet, som är dömd att utplånas genom krig. Alla jordklotets bebyggare är nu grannar. Detta världsvida grannskap har kommit till huvudsakligen som ett resultat av de moderna vetenskapliga och tekniska omvälvningarna. Världen av idag är oerhört olika världen för bara hundra år tillbaka. För ett århundrade sedan hade Edison ännu inte uppfunnit glödlampan för att bringa ljus till många mörka platser på vår jord. Bröderna Wright hade ännu inte uppfunnit den fascinerande mekaniska fågel, som skulle sträcka ut sina gigantiska vingar ovan molnen och snart krympa avstånden och ställa tiden i människans tjänst. Einstein hade ännu inte förnekat något axiom, och relativitetsteorien hade ännu inte blivit postulerad.

Människor, vilka för ett århundrade sedan liksom i våra dagar strävade att vinna bättre insikter, hade ingen television, ingen radio, ingen telefon, inga filmer, som kunde hjälpa dem att kommunicera med varandra. Den medicinska vetenskapen hade ännu inte upptäckt de underbara läkemedel, som gjort slut på många förskräckliga epidemier och sjukdomar. Få hundra år sedan hade militärerna ännu inte framställt de förfärande vapen, som vi hör talas om i dag — inte bombplanet en luftburen fästning, som öser ut skurar av död; inte napalm som förtär både levande varelser och döda ting. För ett år hundrade sedan sträckte inga skyskrapor sina krön mot stjärnorna, inga gigantiska broar bredde sina spann över vattnen Vetenskapen hade ännu inte spanat ut i stjärnevärldarna! omätliga rymd, genomforskat oceanernas djup. Alla dessa ny; uppfinningar, dessa nya idéer, dessa ibland fascinerande ibland skrämmande framsteg, har kommit senare. De flesta av dem har kommit under de senaste sextio åren, ibland långsam och under möda, oftare bedövande snabbt, men alltid med en enorm betydelse för vår framtid.

Åren framför kommer att få se en fortsättning av denna dramatiska utveckling. Naturvetenskapen kommer att dra nya huvudleder genom stratosfären. Om några år kommer sannolikt astronauter och kosmonauter att obesvärat promenera på månens osäkra stigar. Om ett par år blir det tack vare de nya överljudsplanen möjligt att flyga från New York till London på två och en halv timme. Under framförliggande år kommer den medicinska vetenskapen att förlänga människornas liv genom att framställa botemedel mot cancer och dödliga sjukdomar. Automation och cybernetik kommer att göra det möjligt för arbetande människor att få så mycken fritid, att man aldrig kunnat drömma därom. Allt detta ger en skimrande bild av möblerna, verkstaden, de stora utrymmena, den nya inredningen, arkitekturen, som kännetecknar den världsvida byggnad vi lever i.

Jämsides med de naturvetenskapliga och teknologiska om välvningarna har vi också bevittnat en världsvid frihetsrevolution under de senaste årtiondena. Den nuvarande jäsningen bland negerbefolkningen i Förenta staterna har satts i gång av en fast och ivrig beslutsamhet att få till stånd frihet och jämlikhet ”här” och ”nu”. I en viss mening är medborgarrättsrörelsen en speciellt amerikansk företeelse, vilken man måste förstå i ljuset av den amerikanska historien och ta itu med utifrån amerikanska förhållanden. Men på ett annat och viktigare plan utgör det som sker i Förenta staterna en betecknande del av utvecklingen i världen.

Vi lever i en tid, sade filosofen Alfred North Whitehead, ”när civilisationen håller på att skifta sin grundsyn på tillvaron en viktig vändpunkt i historien, där de förutsättningar på vilka samhället är uppbyggt blir föremål för analys, skarpa invändmngar och genomgripande förändringar.” Det vi bevittnar nu är en frihetsexplosion, ett förverkligande av ”en idé för vilken tiden är mogen”, för att använda Viktor Hugos ord. Det starka mullrande vi hör i våra dagar, är sorlet av missnöje från utarmade massor, som bryter sig väg från förtryckets fängelsehålor till frihetens solbelysta berg. I en mäktig kör sjunger de revolterande massorna orden i vår frihetssång: ”Ain’t gonna let nobody turn us around” (Ingenting ska få oss att vända om).

Över hela världen sprider sig som en feber historiens mest omfattande frihetsrörelse. Folkens massor är beslutna att göra lut på exploateringen av deras raser och länder. Medvetet rör de sig mot sitt mål som en framvällande tidvattensvåg. Man hör sorlet från dem på varenda bygata, i hamnarna, hemma i husen, bland studenterna, i kyrkorna och vid politiska möten. Under åtskilliga århundraden gick historiens ström från länderna och samhällsbildningarna i Västeuropa ut till den övriga världen genom ”erövringar” av skiftande slag. Den perioden, kolonialismens era, är slut Öst är på väg mot väst. Det sker en omfördelning i världen. Vi ”håller på att skifta vår grundsyn på tillvaron”.

Denna utveckling borde inte förvåna den som känner till historien. Förtryckta folk kan inte hållas nere för evigt. Längtan efter frihet kommer till sist att bryta sig fram. Bibeln berättar den spännande historien om hur Moses för många sekler sedan stod inför Farao och utropade: ”Släpp mitt folk!”
Det var första kapitlet av en berättelse, som skulle få sin fortsättning. Den nuvarande kampen i Förenta staterna är det sista kapitlet i samma berättelse. Någonting inom negern har påmint honom om hans arvsrätt till frihet och någonting utom honom har visat, att den ligger inom räckhåll. Medvetet eller omedvetet har negern gripits av andan i tiden och tillsammans med sina svarta bröder i Afrika och sina bruna eller gula bröder i Asien, Sydamerika och Små Antillerna har han otåligt satt sig i rörelse mot rasrättvisans förlovade land.

Ingenting kan vara mer tragiskt än att människor lever i dessa revolutionära tider men inte förmår tillägna sig de nya attityder och det nya synsätt, som den nya situationen kräver.

Det vi vanligen kommer ihåg från Washington Irvings bekanta berättelse om Rip Van Winkle är att Rip sov i tjugo år. Det finns emellertid en annan viktig sak, som man nästan alltid glömmer. Det är skylten på värdshuset i den lilla staden vid Hudsonfloden, från vilken Rip startade sin färd upp i bergen, där han sedan sov sin långa sömn. När han gav sig iväg bar skylten en bild av kung Georg III av England. När han tjugo år senare kom ner, hade skylten en bild av George Washington. När Rip såg bilden av Förenta staternas förste president, blev han förvirrad och visste varken ut eller in. Han visste inte vem Washington var. Det mest slående i denna berättelse är inte, att Rip sov i tjugo år utan att han sov under en revolution, som skulle komma att ändra den mänskliga historiens gång.

En av de stora riskerna, som möter oss under historien är att alltför många människor inte kan hålla sig vakna under betydelsefulla perioder av social omvandling.

Varje samhällsform har sina beskyddare av det bestående och sina brödraskap av likgiltiga, som är kända för att sova under revolutionerna. Men i våra dagar är själva vår möjlighet att överleva beroende av vår förmåga att hålla oss vakna, att anpassa oss till nya idéer, att vara snabbtänkta och möta de krav förändringen ställer. Det världsvida hus vi lever i gör det nödvändigt, att vi förvandlar vårt världsomfattande grannskap till ett världsomfattande broderskap. Tillsammans måste vi lära oss att leva som bröder, annars kommer vi att gå under som dårar.

Vi måste hängivet och outtröttligt arbeta på att överbrygga klyftan mellan våra vetenskapliga framsteg och våra moraliska framsteg. Ett av mänsklighetens stora problem är att vi lider av ett andligt armod, som står i bjärt kontrast till vårt vetenskapliga och teknologiska överflöd. Ju rikare vi har blivit materiellt, desto fattigare har vi blivit moraliskt och andligt.

Varje människa lever i två världar, den inre och den yttre. Den inre är den värld, som kommer till uttryck i konsten, litteraturen och religionen. Den yttre är det komplex av uppfinningar, tekniska metoder, mekaniska anordningar och instrument med vilkas hjälp vi lever. Vårt problem i dag är, att vi har låtit den inre världen gå förlorad i den yttre. Vi har låtit hjälpmedlen i vår tillvaro överflygla dess mål och mening. Mycket i det moderna livet kan sammanfattas i Thoreaus tankeväckande ord: ”Förbättrade möjligheter att nå ett alltjämt oförbättrat mål”. Det är den allvarliga situation, det svåra och efterhängsna problem den moderna människan ställes inför. Större materiella resurser innebär större risker, om de inte motsvaras av en större andlig mognad. När människans yttre intressen tar överhand över de inre, hotar fara.

Västerlandets civilisation är i detta ögonblick särskilt sårbar, ty vårt materiella välstånd har skänkt oss varken sinnesfrid eller andlig jämvikt. En asiatisk författare har skildrat vårt dilemma i uppriktiga ordvändningar:”Ni kallar edra tusen materiella uppfinningar ‘arbetsbesparande maskiner’, och ändå är ni alltid upptagna. Ju flera edra maskiner blir, ju tröttare, oroligare, nervösare och missnöjdare blir ni. Vad ni än har, önskar ni mer; och var ni än vistas, önskar ni fara någon annanstans… edra uppfinningar är varken tidsbesparande eller nervbesparande. De är precis lika många sporrar, som driver er att uppfinna flera maskiner och utföra mera arbete.”Detta säger oss något om vår civilisation, vilket inte kan negligeras som ett partiskt angrepp av en orientalisk tänkare, som är avundsjuk på västerlandets rikedom. Vi kan inte avvisa anklagelsen. Det betyder inte att vi måste vrida tillbaka den vetenskapliga utvecklingens klocka. Ingen kan blunda för alla de under, som vetenskapen har åstadkommit i vår tillvaro. Automobilen kommer inte att vika för häst och vagn, tåget för diligensen, traktorn för dragplogen, vetenskapliga metoder för okunnighet och vidskepelse. Men vår moraliska och andliga ”eftersläpning” måste tas igen. När vetenskapen utvecklas snabbare än moralen, blir resultatet målstyrda raketvapen och vilseledda människor. När vi dåraktigt krymper vår inre värld och låter den yttre expandera, undertecknar vi vår egen dom.

Vårt hopp om ett uppbyggande liv i det världsvida hus vi har ärft, ligger i vår förmåga att återställa den moraliska målsättningen i den enskildes och samhällets liv. Utan ett sådant andligt och moraliskt uppvaknande kommer vi att förgöra varandra genom att missbruka våra egna möjligheter.IIEtt av vår tids moraliska imperativ är kallelsen att med orubblig beslutsamhet arbeta över hela världen för att sopa undan de sista spåren av racism. Redan 1906 förutsade W. E.B. Du Bois att ”tjugonde århundradets problem kommer att vara rasfrågan”. När vi nu har kommit två tredjedelar in på denna spännande period av historia, är vi klart medvetna om att racismen fortfarande är den helvetets hund, som envist jagar vår civilisation.

Racismen är inte uteslutande en amerikansk företeelse. Dess ondskefulla grepp vet inte av några geografiska gränser. Det är i själva verket racismen och dess evige bundsförvant — den ekonomiska exploateringen — som förser oss med nyckeln till att förstå de internationella komplikationerna i vår generation.Det klassiska exemplet på organiserad och i institutioner utbyggd racism är Sydafrikanska unionen. Dess nationella politik och metoder är inkarnationen av tesen om vit överhöghet mitt i en befolkning, som till överväldigande del är svart. Men Sydafrikas tragedi ligger inte bara i dess egen politik; det är ett faktum att det racistiska regementet i Sydafrika är möjligt på grund av Förenta staternas och Storbritanniens ekonomiska politik, två länder som påstår sig vara moralens bålverk i västvärlden.

I land efter land ser vi de vita bygga imperier med de färgades svett och lidande. Portugal fortsätter att använda slavarbete och underkuvande metoder i Angola; Ian Smiths regering i Rhodesia åtnjuter fortfarande stöd av industri och kapital under brittisk kontroll, trots att brittiska regeringen uttalat sitt motstånd. Även när det gäller det lilla landet Sydvästafrika, finner vi världens mäktiga nationer oförmögna att inta en moralisk ståndpunkt gentemot Sydafrika, fastän det mindre landet står under Förenta nationernas mandat. Dess politik kontrolleras av Sydafrika, och dess arbetskraft lockas ned i gruvorna under slavarbetets villkor.

Kennedyregimen var i viss utsträckning medveten om de problem, som rasmotsättning och rasexploatering framkallar i hela den färgade världen, och en tillfällig ansträngning gjordes för att befria Förenta staterna från dess inblandning, men försöket sträckte sig endast till diplomatisk nivå. Genom vår ambassadör i Förenta nationerna, Adlai Stevenson, togs några trevande steg till en förnuftig förhandlingskontakt med jordens färgade folk. Så långt som till att ta itu med de ekonomiska aspekterna på rasexploateringen kom det emellertid inte. Vi har ådagalagt en notorisk tystnad i fråga om de 700 miljoner dollar amerikanskt kapital, som stöttar under apartheidsystemet, för att inte tala om de miljarder dollar i handel och militära allianser, som anslås under förevändningen att bekämpa kommunismen i Afrika.

Inget skapar åt kommunisterna ett bättre klimat för expansion och infiltration än vårt lands fortsatta samarbete med racism och exploatering över hela världen. Om vi inte blir tillräckligt energiska i vår beslutsamhet att utplåna de sista spåren av racism i våra förbindelser med den övriga världen, kanske vi snart får se våra fäders missgärningar hemsökta på vår och kommande generationer. De förhållanden, som på ett klassiskt sätt är företrädda i Afrika, är nämligen också för handen i Asien och på vår egen bakgård i Latinamerika.

Överallt i Latinamerika finner man en stark bitterhet mot Förenta staterna, och den är alltid starkast bland de fattigaste och mest mörkhyade av världsdelens folk. Latinamerikas liv och framtida öde ligger i händerna på de amerikanska bolagen. De beslut, som berör sydamerikanernas tillvaro, fattas| till synes av deras regeringar, men det existerar knappast några fakta demokratier på hela kontinenten. Regeringarna dirigeras av väldiga, vinningslystna karteller, som berövar Sydamerika dess resurser, medan de lämnar en liten rabatt till några medlemmar av en korrumperad aristokrati, som i sin tur, i stället för att investera pengarna i sitt eget land för sitt eget folks bästa, placerar dem i schweiziska banker eller ger ut dem på världens lekplatser. Här ser vi racismen i sin mera sofistikerade form: nykolonialismen. Bibeln och historien är fyllda av sorgliga berättelser om den ene brodern, som berövar den andre hans födslorätt och därigenom ger upphovet till tvister och strider under generationer framåt. Vi kan knappast undgå en sådan dom i Latinamerika, lika litet som vi har kunnat komma undan skörden av det hat, som såddes i Vietnam under ett sekel av fransk exploatering.Det är bekvämt att falla för frestelsen att skylla revolterna och bitterheten överallt ute i världen på kommunisternas konspiration för att underminera Europa och Amerika, men den explosionsrisk, som finns i världssituationen, beror i mycket högre grad på besvikelsen inför kristendomens och teknikens löften.

Revolutionsledarna i Afrika, Asien och Latinamerika har praktiskt taget alla fått sin utbildning i västerlandets huvudstäder. De mottog ofta sin första undervisning i kristna missionsskolor. Där väcktes deras medvetande om att de ägde människovärde, och de lärde sig att aUajmänniskor är Guds barn. Under senare år har deras länder invaderats av bilar, Coca-Cola och Hollywood-filmer, så att till och med de mest avlägsna byarna har lärt känna de underbara välsignelser, som står Guds vita barn till buds.

När väl en gång världens aptit och strävan har väckts av västerlandets teknologiska underverk och den nya syn på människan som religionen skänkt, får man inte vänta sig att kunna hålla människorna utanför rikedomens och hälsans jordiska lyckorike. Antingen får de vara med och dela förmånerna eller också kommer de att organisera sig för att kasta över ända de samhällsbyggen och regeringar, som står i vägen för deras strävan.

Tidigare generationer kunde inte föreställa sig en sådan lyx, men deras ättlingar drömmer om den och kräver att den ska bli verklighet. Och när de ser sig omkring och finner, att de enda människor, som inte har någon del i den västerländska teknikens överflöd, är färgade människor, blir den nästan oundvikliga slutsatsen att deras villkor och deras utnyttjande på något sätt är beroende av deras hudfärg och racismen i den vita västvärlden.

Det är en förrädisk grund att bygga världens hus på. Racismen kan mycket väl bli den frätande ondska, som låter ridån gå ned över västerlandets kultur. Arnold Toynbee har sagt att omkring tjugosex kulturer har uppstått på jorden. Nästan alla har gått sin undergång till mötes. Förfallet och undergången orsakades, enligt Toynbee, inte av invasioner utifrån utan av ett inre förfall. De svek i fullgörandet av de krav och förväntningar de ställdes inför. Om västerlandets civilisation inte nu svarar positivt på kravet att göra slut på racismen, kommer någon framtida historiker att nödgas säga att en storslagen kultur gick under, därför att den saknade hänförelse och styrka nog att skapa rättvisa för alla människor.

Ett annat allvarligt problem som måste lösas, om vi skall kunna leva ett nyskapande liv i världens vida byggnad, är fattigdomen på internationell nivå. Likt en enorm bläckfisk sträcker den sina kvävande griparmar över länder och byar i hela världen. Två tredjedelar av jordens befolkning går hungriga tll sängs varje kväll. De lider av undernäring, har undermåliga bostäder och är uselt klädda. Många av dem har inga hus att b eller sängar att sova i. Deras enda bädd är städernas trottoarer och byarnas dammiga vägar. Många av dessa utfattiga Guds barn har aldrig sett en läkare eller tandläkare.

Armodet är inget nytt. Vad som är nytt är emellertid, att vi nu äger resurserna att göra slut på det.

För inte så många år sedan skrev dr Kirtley Mather, geolog vid Harvard universitetet, en bok med titeln Enough to Spare. Han lade fram den grundläggande tesen, att svälten är alldeles onödig i den moderna världen. Just nu måste därför frågan på dagordningen lyda: Varför ska det finnas hunger och brist i något land, i någon enda stad, vid något enda bord när människan äger resurserna och kunskaperna för att fylla hela den mänskliga tillvarons grundläggande behov. Till och med öknarna kan bevattnas och den bortsopade myllan återställas. Vi kan inte klaga över bristen åkerjord, ty det finns 65 miljoner kvadratkilometer odlingsbar mark på jorden, av vilken vi använder mindre än 18 miljoner. Vi besitter häpnadsväckande kunskaper om vitaminer, näringsprocessser, näringsämnenas kemi och atomernas rörelse. Det råder ingen brist i människans resurser; bristen ligger i människans vilja.

Detta betyder inte att vi kan blunda för den enorma accelerationen i ökningen av jordens befolkning. Befolkningsexplosionen är mycket reell och måste mötas öppet och ärligt, om vi skall kunna undvika under kommande århundraden att det finns endast ”ståplats” på vår jord. De flesta stora utvecklingsländerna i världen i dag står inför problemet med överbefolkning i förhållande till resurserna. Men till och med detta problem kommer att minska i stor utsträckning, om fattigdomen avskaffas. När människorna börjar skönja flera möjligheter till bättre utbildning och större ekonomisk trygghet, börjar de fundera, om inte en mindre familj är bättre både för dem och för barnen. Jag tvivlar med andra ord på att det kan bli någon stabilisering av befolkningsmängden utan en föregående stabilisering av de ekonomiska resurserna.

Tiden har kommit för ett världsomfattande krig mot fattigdomen. De rika folken måste använda sina väldiga tillgångar att utveckla de underutvecklade, skola de oskolade, skaffa föda åt de svältande. De välbärgade och ekonomiskt oberoende har ofta varit likgiltiga och blinda för armodet och umbärandena runt omkring dem. Vi har förskjutit de fattiga ur våra tankar och hållit dem på avstånd från utvecklingen i vårt hälle. Ett storslaget folk är ytterst ett folk, som kan hysa mecU känsla. Ingen individ, inget folk äger sann storhet, om där inte finns någon känsla för ”de minsta bland eder”.
Första steget i den världsvida kampen mot fattigdomen är en stark ansvarskänsla. Alla de rika nationerna — Amerika, England, Ryssland, Kanada, Australien och de västeuropeiska länderna — måste se det som en moralisk förpliktelse att ställa kapital och tekniskt bistånd till utvecklingsområdenas förfogande. Dessa rika nationer har endast visat prov på ett mycket ytligt engagemang. Det behövs nu en allmän strategisk plan för biståndet. Ofullständig hjälp här och där är inte tillräcklig, inte heller förmår den främja den ekonomiska utvecklingen. Det behövs fortsatta ansträngningar, som sträcker sig över många år. Världens rjka länder måste snabbt ta initiativet till en varaktig Marshallplan för afrika, Asien och Sydamerika. Om de ville anslå endast 2 procent av sin stora, nationalinkomst till hjälp åt utvecklingsländerna, skulle mänskligheten komma långt i sin strävan att besegra den gamla fienden: fattigdomen.

Det hjälpprogram jag föreslår, får inte utnyttjas av de rika länderna som ett förstucket medel att kontrollera de fattiga länderna. En sådan inställning skulle leda till en ny form av förmyndarskap och nykolonialism, vilket inget land med självaktning skulle kunna acceptera. Varje program för utländsk hjälp måste ytterst ha sin motivering i en stark och uppriktig strävan att utplåna fattigdom, okunnighet och sjukdom från jordens yta. Utan att understödjas av en äkta inlevelse är pengar som salt utan sälta, till intet annat dugligt än att trampas under fötterna.

Västerlandet måste genomföra planerna ödmjukt och med en vilja till gottgörelse, i nyktert medvetande om att alla inte alltid kan ”dansa efter deras pipa”. Det får inte förglömmas att västmakterna så sent som i går var kolonialmakter. Västerns hus är långt ifrån i bästa skick, och dess händer är långt ifrån rena. Vi måste ha tålamod. Vi måste vara redo att förstå, att många av de unga nationerna måste passera samma stadier av extremism, revolution och aggression, som format vår egen historia. Varje ny regering ställes inför överväldigande svårigheter. Så länge man kämpade för att kasta av kolonialismens ok, fanns det ett slags redan förut existerande enighet i syftet som medverkade till att styra utvecklingen i rätt riktning. Men så snart självständigheten inträder, anmäler sig livets bistra problem med stark realism: bristen på kapital, den förkvävande fattigdomen, de okontrollerbara födelsesiffrorna och, framför allt, de starka aspirationerna hos folket självt. Perioden efter kolonialstadiet är svårare och osäkrare än själva frigörelsekampen.
Västerlandet måste också förstå, att dess ekonomiska tillväxt skedde under ganska gynnsamma förhållanden. De flesta av västerlandets nationer var relativt folkfattiga, när de steg till ekonomiskt välstånd, och de hade rik tillgång på den järnmalm och kol, som behövdes för skapandet av en industri. De flesta unga regeringar i världen i dag har kommit till utan att äga dessa förmåner, och framförallt står de inför överbefolkningens överväldigande problem. Det finns ingen möjlighet för dem att klara av situationen utan bistånd och vägledning.

Grundliga åtgärder från de rika länderna för att göra välståndet till en realitet för de fattiga länderna kommer till sist visa sig öka välståndet för alla. Ett av de bästa bevisen för att verkligheten vilar på moraliska grundvalar är det förhållandet, att när individer och regeringar hängivet arbetar för andras bästa, blir de själva berikade.

Från urminnes tider har människorna levat efter principen att ”självbevarelse är tillvarons främsta lag”. Men det är ett falskt antagande. Jag skulle vilja hävda följande: ”att skydda andra är tillvarons främsta lag”. Det är tillvarons främsta lag, därför att vi kan inte skydda oss själva utan att vinnlägga oss om att skydda andra. Universum är så inrättat att allting snedvrides om inte människorna troget följer rättesnöret att visa hänsyn för andra. ”Jag” kan inte nå mognad utan ”dig”. Individen kan inte utvecklas till sitt rätta jag utan andra individer. Självbevarelse utan hänsyn för andra är som en flod utan utlopp till havet. Stillastående, unken och skämd, saknar den både liv och friskhet. Ingenting kunde vara mera ödesdigert och i strid med våra egna intressen än om de högt utvecklade länderna skulle växla in på den omåttliga själviskhetens sidospår. Vi befinner oss i det lyckliga läget, att vårt eget intresse ligger i linje med ett starkt moraliskt medvetande.

– Men det verkliga skälet till att vi måste använda våra resurser för att avskaffa fattigdomen är inte förknippat medvåra materiella intressen utan med halten av vårt sinnelag. Starkt förankrad i vår religiösa tradition är övertygelsen, att alla människor är skapade till Guds avbilder och att deras själar har ett omätligt metafysiskt värde. Om vi acceptera detta som ett moraliskt faktum, kan vi inte låta oss nöja med att se människor svälta, se människor plågade av sjukdomar, när vi har medlen att hjälpa dem. Till sist står det klart att de rika inte får ignorera de fattiga, därför att både rika och fattiga är länkade samman. Genom den mänskliga födelsens mysterium har de alla ställts inför det förgängliga livets äventyr.

Alla människor är beroende av varandra. Varje folk har ärvt en skatt av landvinningar och idéer till vilka både levande och döda från alla nationer har bidragit. Vare sig vi är medvetna om det, eller ej, har vi alla skulder, som överskrider tillgångarna. Vi är för evigt gäldenärer till kända och okända män och kvinnor. När vi stiger upp på morgonen och går ut i badrummet för att tvätta oss, använder vi en svamp, som en man från Stilla havets övärld skaffat oss, vi använder en tvål. som tillverkats av en europé. Vid frukostbordet dricker vi sedan kaffe, skördat av en sydamerikan, eller te av en kines eller choklad av en västarikan. Innan vi ger oss av till vårt arbete har vi ställt oss i skuld till mer än halva världen.

I påtaglig mening står allt levande i ett inbördes förhållande. De fattigas umbäranden utarmar de rika; förbättrade villkor för de fattiga gynnar också de rika. Broderskapet förpliktar oss att ta vård om våra bröder. Det som direkt berör en av oss, berör oss alla indirekt.Det slutliga problem, som mänskligheten måste lösa för att kunna överleva i den värld vi ärvt, är att finna ett alternativ till krig och mänsklig förstörelse. Den senaste tidens händelser har livligt påmint oss om att folken inte minskar utan snarare ökar sina förråd av vapen för massförstörelse. De skarpaste hjärnorna i de högt utvecklade länderna i världen ägnar sig åt militär teknologi. Produktionen av kärnvapen har inte stoppats trots ett fördrag om begränsade provsprängningar. I en tid av kulminerande tekniska landvinningar, av strålande upptäckter, av nya möjligheter, ett bejakande av människans värde och rätt till frihet, kan ingenting ursäkta det blinda krav på makt och resurser, som framkallade tidigare generationers krig. Man behöver inte kämpa för mat och landområden. Vetenskapen har försett oss med tillräckliga transportmöjligheter, som gör det möjligt att fördela avkastningen från vår rika jord och låta alla överleva. Frågan nu är om vi äger den moral och det mod som krävs för att vi skall kunna leva samman som bröder utan fruktan.

En av de mest försåtliga svårigheter vi står inför, är att alla talar om fred, men bland dem som utövar makt är det praktiskt taget ingen som bryr sig om fred. Många människor ropar: ”Fred! Fred!” men de vägrar att göra det som främjar freden.

De stora maktblocken talar om att sträva efter fred, samtidigt som de höjer en försvarsbudget, som redan sväller över alla bräddar, ökar ut redan skräckinjagande arméer och konstruerar ännu effektivare förstörelsevapen. Man blir förvånad över gensvaret, när man kallar till upprop alla som älskar fredens budskap. Ledarna för alla folk stöter i trumpet för freden, men likväl kommer de till förhandlingsbordet åtföljda av stråtrövare med dragna svärd.

Historien är full av de gamla erövrarnas samstämmiga orerande om att skapa fred, när de kom för att döda. Alexander, Djingis Khan, Julius Caesar, Karl den store och Napoleon var alla lika i sitt sökande efter en fredlig världsordning, en värld som var formad efter deras själviska uppfattning om den idealiska tillvaron. Var och en sökte skapa en värld, som personifierade hans egoistiska drömmar. Så sent som i vår egen livstid skred en annan av storhetsvansinne gripen figur över världsscenen. Han skickade sina blixtkrigsutbildade legioner över Europa med brand och förstörelse i släptåg. Det ligger en djup ironi i det förhållandet, att Hitler kunde framträda och vinna framgång med tydligt aggressiva teorier om expansion, allt i fredens namn.

När jag nu hör folkens ledare på nytt tala om fred, medan de förbereder krig, blir jag alltså betänksam. När jag i dag ser vårt land intervenera i det som i grund och botten är ett inbördeskrig och lemlästa hundratusentals vietnamesiska barn med napalm, bränna byar och risfält slumpartat, färga dalarna i det lilla asiatiska landet röda av mänskoblod, lämna vanställda lik i otaliga diken och skicka hem halvmänniskor, stympade till kropp och själ; när jag ser oviljan hos vår regering att skapa en atmosfär för förhandlingar genom att upphöra med bombningen i norr och samtycka till samtal på jämbördig nivå med Vietkong — och allt detta under förevändning att arbeta för freden — då darrar jag av oro för vår värld. Det gör jag inte bara på grund av hemska minnen av mardrömmarna från gårdagens krig utan också på grund av den förfärande vetskapen om dagens möjligheter till ett nukleärt förstörelsekrig och morgondagens ännu hemskare utsikter.
Innan det blir för sent, måste vi minska klyftan mellan våra fredsproklamationer och våra usla handlingar, som framkallar och underhåller krig. Vi behöver söka oss bort från de militära planernas och försvarspakternas gungfly och läsa varningarna på historiens vägvisare.En dag måste vi komma därhän, att vi inser att freden är inte bara ett avlägset mål, som vi söker nå, utan också ett medel genom vilket vi når detta mål. Vi måste fullfölja fredliga syften genom fredliga medel. Hur länge till måste vi leka dödliga krigslekar, innan vi bryr oss om att akta på den klagande vädjan från de otaliga döda och lemlästade i det förflutnas krig?

President John F. Kennedy sade vid ett tillfälle: ”Mänskligheten måste göra slut på kriget, annars kommer kriget att göra slut på mänskligheten.” Vår erfarenhet borde ha lärt oss, att krig är något föråldrat. Det fanns en tid, när kriget fungerade som ett negativt gott genom att förhindra uppkomsten och tillväxten av någon ond kraft, men de moderna vapnens förstörelsekraft utesluter även möjligheten, att kriget skulle tjäna något gott syfte överhuvud. Om vi håller före, att livet är värt att leva och att människan har rätt att överleva, måste vi finna ett alternativ till kriget. I dag, när farkoster slungas genom yttre rymden och styrda raketprojektiler bygger dödens vägar genom stratosfären, kan inget land vänta sig att vinna ett krig. Ett så kallat begränsat krig kommer att efterlämna föga mer än ett ödesdigert arv av mänskligt lidande, politisk förvirring och krossade illusioner. Ett världskrig kommer att lämna endast en pyrande askhög som ett vittnesbörd om ett människosläkte, vars dårskap oundvikligt ledde det till undergången. Om den moderna människan fortsätter att ohejdat flirta med kriget, kommer hon att förvandla sin jordiska boning till ett sådant inferno, att inte ens Dantes fantasi kunde föreställa sig det.

Därför föreslår jag, att icke-våldets filosofi och strategi omedelbart må bli föremål för studium och allvarliga försök inom varje mänskligt konfliktområde, relationerna mellan länderna ingalunda undantagna. Det är när allt kommer omkring nations-staterna som för krig, som har framställt de vapen, vilka hotar mänsklighetens tillvaro, och som i sin karaktär visar både mord- och självmordstendenser.

Vi har inrotade beteendemönster att ta itu med, väldiga maktstrukturer, oerhört komplicerade problem att lösa. Men om vi inte skall avskaffa all humanitet och duka under i fruktan och vanmakt inför de vapen vi själva skapat, är det inte bara möjligt utan lika nödvändigt att göra slut på krig och våld mellan nationerna, som det är att göra slut på fattigdomen och orättvisan mellan raserna.
Förenta nationerna är en gest i riktning mot icke-våld på världsvid nivå. Där har åtminstone stater, som tvistar med varandra, sökt att göra det med ord i stället för vapen. Men äkta icke-våld är mera än frånvaron av våld. Det är det ihärdiga och beslutsamma tillämpandet av fredlig styrka för att möta aggression mot samhället — i detta fall världssamhället. Allteftersom Förenta nationerna handlägger de ofantliga uppgifter som väntar, hoppas jag att organisationen vill allvarligt undersöka användandet av direkta aktioner enligt icke-vålds-principer.

Jag underskattar inte det problemkomplex, som måste lösas för att man skall nå fram till avrustning och fred. Men jag är övertygad att vi inte kommer att besitta viljan, modet och insikterna att ta itu med sådana frågor, om vi inte på detta område är beredda att företa en intellektuell och andlig omvärdering, inrikta vår blick så, att vi ser att de ting, som synes mest verkliga och betydelsefulla, i själva verket är orealistiska och dömda att gå under. Vi måste anstränga oss till det yttersta för att visa vår vilja, rent av vår iver, att inträda i den nya värld som nu är möjlig, ”staden med de fasta grundvalarna, vars byggmästare och skapare är Gud”.

Det är inte nog att säga: ”Vi får inte börja krig”. Det är nödvändigt att älska freden och offra för den. Vi måste inrikta oss på inte bara att utplåna kriget utan att befästa freden. En fascinerande berättelse om Odysseus och sirenerna finns bevarad åt oss i den grekiska litteraturen. Sirenerna hade förmågan att sjunga så vackert, att sjömän inte kunde låta bli att styra in mot deras ö. Många fartyg lockades upp på undervattens-skären, och männen glömde hemmet, plikten och hedern, när de kastade sig i havet och möttes av dödliga omfamningar. Odysseus, som var fast besluten att inte låta sig fångas av sirenerna, bestämde först, att han skulle bindas vid masten på sin båt och besättningen stoppa vax i öronen. Men slutligen kom han och hans män på ett bättre sätt att rädda sig: de tog ombord Orfeus, vars melodier var vackrare än sirenernas sång. Vem brydde sig om att lyssna på sirenerna, när Orfeus sjöng?

På samma sätt måste vi komma till insikt om att freden representerar en ljuvligare musik, en universell melodi, som är vida överlägsen krigets disharmonier. På något sätt måste vi överföra den kraft, som utvecklas i kampen om världsherravälde, från kapplöpningen om kärnvapen, som ingen kan vinna, till en positiv tävlan i att utnyttja mänskligt geni för att skapa fred och välstånd åt jordens alla folk. Vi måste, kort sagt, ändra rustningskapplöpningen till en ”fredskapplöpning”. Om vi har viljan och beslutsamheten att genomföra en sådan fredsoffensiv, kommer vi att öppna hittills stängda dörrar och tända hoppets ljus i misströstans mörker.För att ge stabilitet åt vår världsbyggnad måste en omvälvning i värderingarna åtfölja de omvälvningar inom vetenskapen och de frihetsrevolter, som skakar vår värld. Vi måste snabbt ställa om från ett ”sak”-orienterat samhälle till ett ”person”-orienterat. När maskiner och datamaskiner, vinstmotiv och äganderätt betraktas som viktigare än människorna, då kan inte racismens, materialismens och militarismens jättar besegras. En civilisation kan undergrävas lika väl av ett moraliskt och andligt sammanbrott som av ekonomisk bankrutt.

Denna omvälvning av värdena måste gå utöver den traditionella kapitalismen och kommunismen. Vi blir tvungna att loppet erkänna, att kapitalismen ofta har lämnat en klyfta mellan överflödande rikedom och djup fattigdom, har skapat förhållanden, som har medgivit att livets nödtorft berövats de många för att ge de få ett liv i lyx och uppmuntrat hjärtlösa människor att vara kalla och samvetslösa, så att de liksom den rike mannen inför Lasarus förblir oberörda inför den lidande, av armod drabbade mänskligheten. När vinstbegäret blir den enda grundvalen för ett ekonomiskt system, främjar det en mördande konkurrens och självisk ärelystnad, som gör människorna mera jag-medvetna än du-medvetna. På motsvarande sätt reducerar kommunismen människan till att bli en kugge i statens maskineri. Kommunisten förnekar det kanske och säger, att i den marxistiska teorien är staten en ”tillfällig företeelse” som ”tvinar bort”, när det klasslösa samhället framträder. Sant — i teorien; men det är också sant, att så länge staten existerar, är den sitt eget mål. Människan blir ett medel att nå detta mål. Hon har inga oförytterliga rättigheter. Hennes enda rättigheter bestämmes och beviljas av staten. I ett sådant system sinar frihetens källa ut. Pressfriheten, mötesfriheten, rösträtten och friheten att lyssna och läsa blir beskurna.

Sanningen finns varken i den traditionella kapitalismen eller i den klassiska kommunismen. Vardera representerar endast en del av sanningen. Kapitalismen skönjer inte sanningen i kollektivismen. Kommunismen ser inte sanningen i individualismen. Kapitalismen kan inte inse att vi lever i en social gemenskap. Kommunismen kan inte se att livet är personligt. Det ideala och rättfärdiga samhället är varken uppbyggt efter kapitalismens tes eller kommunismens antites, det är en socialt medveten demokrati som i sig sammansmälter sanningarna i individualismen och kollektivismen.
Vi har sett några försök i den riktningen. Sovjetunionen har gradvis avlägsnat sig från sin stränga kommunism och börjat ägna intresse åt konsumentvaror, konsten och en allmän ökning av förmånerna för den enskilde medborgaren. Samtidigt har vi sett många modifikationer i kapitalismens laissez-faire-system i form av ständigt pågående sociala reformer. De problem vi nu står inför kräver mer än slogans för sin lösning. Till sist är högerflygelns slagord ”regeringskontroll” och ”smygande socialisering” lika meningslösa och omogna som det kinesiska Röda gardets stridsrop mot ”borgerlig revisionism”. En genomtänkt syn på fattigdomens och racismens problem får oss att upptäcka att Psalmistens ord — ”Jorden är Herrens och allt vad därpå är” — fortfarande är en dom över vårt bruk eller missbruk av den rikedom och de resurser vi har fått.
En genomgripande omvälvning i våra värderingar får oss snart att sätta i fråga ärligheten och rättvisan i många av våra tidigare och nuvarande åtgärder. Vi är kallade att vara Guds samariter vid livets vägkant; men det är bara en början. En dag måste hela vägen till Jeriko byggas om, så att män och kvinnor inte blir slagna och utplundrade, när de gör sin resa genom livet. Ett äkta medlidande är mera än att slänga ett mynt till en tiggare; det inbegriper att ett system, som producerar tiggare, måste ändras.

En genomgripande omvälvning i våra värderingar ger en känsla av olust inför den skärande kontrasten mellan fattigdom och rikedom. Med rättmätig indignation ser den de tusentals arbetare, som avskedas från sina arbeten och får reducerade inkomster som en följd av automationen, medan arbetsgivarnas vinster förblir oberörda, och säger: ”Detta är inte rätt.” Den ser över oceanerna och upptäcker, hur enskilda kapitalister i västerlandet investerar oerhörda summor i Asien, Afrika och Sydamerika endast för att håva in vinsterna utan det ringaste intresse för sociala förbättringar och säger: ”Detta är inte rätt”. Den ser våra förbindelser med den jordägande aristokratin i Latinamerika och säger: ”Detta är inte rätt.” Den högdragna uppfattningen i västerlandet, att man har allting att lära ut men ingenting att lära av andra, är oriktig. En ny värdering kommer att ändra världsordningen och säga om kriget: ”Detta sätt att avgöra tvister är inte rätt.” Att bränna mänskliga varelser med napalm, att fylla hemmen i vårt land med änkor och faderlösa, att gjuta hatets gift i ådrorna på normalt hänsynsfulla människor, att från mörka och blodiga slagfält sända hem fysiskt och psykiskt förstörda män kan inte försonas med klokhet, rättvisa och kärlek. Ett folk, som år efter år fortsätter att ge ut mer pengar för ett militärt försvar än för sociala reformer, går mot sin andliga död.

Amerika, den rikaste och mäktigaste nationen i världen, kan mycket väl ta ledningen av denna omvälvning av värderingarna. Ingenting hindrar oss från att betala tillräckliga löner till lärare, socialarbetare och andra det allmännas tjänare för att försäkra oss om att vi får den bästa tillgängliga arbetskraft i dessa ställningar, som medför ansvar för fostran av i kommande generationer. Ingenting annat än brist på social framtidssyn hindrar oss från att betala en tillräckligt stor lön till varje amerikansk medborgare, vare sig han arbetar på sjukhus, tvättinrättning, hushåll eller på fabrik. Ingenting annat än kortsynthet hindrar oss från att garantera en årlig minimiinkomst — som går att leva på — åt varje amerikansk familj. Ingenting, utom en tragisk dödsdrift, hindrar oss från att företa en omvärdering, så att vi ger företräde åt skapande i av fred framför fullföljande av krig. Ingenting hindrar oss från att genom möda och ansträngning omforma det nuvarande tillståndet till en sann brodersgemenskap.

En sådan positiv revolution av värdena är vårt bästa försvar mot kommunismen. Krig är inget svar. Kommunismen kommer aldrig att besegras av atombomber eller kärnvapen. Låt oss inte gå samman med dem som ropar på krig och på grund av sina vilseledda känslor uppmanar USA att lämna Förenta nationerna. Vår tid kräver klok återhållsamhet och lugn besinning. Vi får inte kalla den en kommunist eller medlöpare, som talar för att det röda Kina bör ha en plats i Förenta nationerna, eller som inser att hat och hysteri inte är några fullgoda lösningar på problemen i vår stormiga tid. Vi får inte engagera oss i en negativ anti-kommunism, utan i en positiv framstöt för demokrati i den insikten, att vårt främsta försvar mot kommunismen är att företa en offensiv till förmån för rättvisan. Vi måste genom bestämt handlande avlägsna den fattigdom, otrygghet och orättvisa, vilka utgör den jordmån, där kommunismens utsäde gror och växer.Vi lever i en revolutionär tid. Överallt på jorden revolterar människorna mot gamla system av exploatering och förtryck, och ur det gamla bräckliga reser sig en ny ordning av rättvisa och jämlikhet. Världens skjortlösa och barfota folk reser sig som aldrig tidigare. ”Det folk som vandrar i mörkret har sett ett stort ljus.” Vi i västerlandet måste stödja dessa revolutioner. Det är ett sorgligt faktum, att på grund av bekvämlighet, självbelåtenhet, en dödlig förskräckelse för kommunismen och vår benägenhet att anpassa oss till orättvisorna har nationerna i väster, som ingöt så mycket av revolutionens anda i världen, nu blivit revolutionernas ärkemotståndare. Det har drivit många till den uppfattningen, att endast marxismen äger den revolutionära andan. Kommunismen är en dom över vårt misslyckande att göra demokratin verklig och fullfölja de revolutioner vi började.

Vårt enda hopp i dag ligger i vår möjlighet att återvinna den revolutionära andan och gå ut i en ofta fientlig värld för att deklarera evigt motstånd mot armod, racism och militarism. I en stark känsla att detta är vår plikt kan vi modigt angripa de nuvarande orättvisa förhållandena och därigenom påskynda den dag, då ”alla dalar skall höjas och alla berg och höjder sänkas; vad ojämnt är skall jämnas; och vad oländigt är skall bliva slät mark”.

En genomgripande omvälvning av våra värderingar betyder till slut, att vår lojalitet måste bli ekumenisk i stället för att knytas till gruppen. Varje folk måste nu visa en stark känslaav samhörighet med hela mänskligheten för att kunna bevara det bästa i sina egna samhällsordningar. Denna inbjudan till en världsvid gemenskap, som höjer omsorgen om medmänniskorna överstammen, rasen, klassen och nationen, är i verkligheten en kallelse till en allomfattande och förutsättningslös kärlek till alla människor. Detta ofta missförstådda och misstolkade begrepp har nu blivit en absolut nödvändighet om mänskligheten ska överleva.

När jag talar om kärlek, talar jag om den kraft som alla religioner har betraktat som livets främsta enande princip. Kärleken är den nyckel, som öppnar dörrarna till den yttersta verkligheten.Denna tro på en yttersta verklighet, som delas av hinduer, muhammedaner, kristna, judar och buddhister, är utomordentligt sammanfattad i Johannes första brev:

”Mina älskade, låtom oss älska varandra; ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar, han är född av Gud och känner Gud. Den som icke älskar, han har icke lärt känna Gud, ty Gud är kärleken. . . . Om vi älska varandra, så förbliver Gud i oss, och hans kärlek är fullkomnad i oss.”Låt oss hoppas, att den andan bryter igenom i vår tid.

Vi har inte längre råd att tillbedja hatets gud eller falla ned inför hämndens altare. Hatets aldrig vilande flodvågor har rört upp historiens oceaner. Det förflutna är fyllt med ruinerna efter nationer och individer som förstockat valde hatets väg. Arnold Toynbee sade vid ett tillfälle i ett tal: ”Kärleken är den yttersta kraft, som leder människorna att välja livet och godheten i stället för döden och ondskan. Därför ligger vårt främsta hopp i att kärleken kommer att få det sista ordet.” —

Vi står nu inför det faktum, att morgondagen är i dag. Vi står inför nuets obevekliga krav. Denna livets och historiens gåta, som håller på att lösas medför en risk: att komma för sent. Dröjsmålet är fortfarande en tjuv, som stjäl tiden. LiveF lämnar oss ofta utblottade, nakna och modfällda med ett förlorat tillfälle. Tidvattnet i människolivet stannar inte vid flodläge, det ebbar ut. Vi kan i förtvivlan ropa på tiden att dröja, men tiden är döv för varje bön och rusar sin väg. Över otaliga kulturers vitnade benknotor och sammanstörtade ruiner står skrivna de gripande orden: ”För sent.” Det finns en osynlig livets bok, i vilken vår vaksamhet eller försumlighet noggrant upptecknas. ”Fingret som rör sig skriver och när det har skrivit fortsätter det…”

Vi kan fortfarande välja: att leva tillsammans i en anda av icke-våld eller att gå under i en anda av våld. Detta kan mycket väl vara mänsklighetens sista tillfälle att välja mellan kaos eller gemenskap.

—————————————————-

Jag är en av grundarna till Liberaldemokraterna.

Men åsikterna på bloggen är mina egna…

Vad är Liberaldemokraterna?

Liberaldemokraternas Facebookgrupp —– Twitter: ht tp://www.twitter.com/Lib_dem

Vår hemsida finns här:

www.liberaldemokraterna.com

***

Lägg till Jerlerup på twitter genom att k li cka här!

—————————————————-

Mer läsning: Svd, DN, Svd

Läs även andra bloggares åsikter om Martin Luther King, frihet, medborgarrättsrörelsen, Korea, Sydkorea, Nordkorea, Liberaldemokraterna

november 22, 2010 av Jerlerup

Intervju om tidelag på Släktband

På fritiden släktforskar jag! Idag i programmet Släktband intervjuas jag om Truls Jonsson Kullberg och ett tidelagsbrott i Kullabygden från 1700-talet som jag och Martin Brandt forskat fram. (Tyvärr har journalisten inte tagit med Martins namn dock!)

Lyssna på programmet här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2068&artikel=4190516 (klicka på senaste sändningen)

Jag klistrar in delar av artikeln, och intervjun med en annan forskare som forskat i ämnet, här nedan:

Tidelag är ett brott som i alla tider väckt avsky och som långt in i modern tid lett till hårda straff. Så långt tillbaka som till medeltiden, och förmodligen också dessförinnan, var tidelag belagt med dödsstraff.

En av de många som blev anklagad för tidelag var Truls Jönsson Kullenberg som var dräng på Kullagården i norra Skåne de första åren in på 1700- talet.

Torbjörn Jerlerup har sina rötter i Kullabygden vid Höganäs och forskar på Luggude härad från 1700 och bakåt. En av de stora viktiga släkterna i området stammar från Nils Trulsson på Kullagården, och Truls Jönsson Kullenberg arbetade på hans gård.

Torbjörn Jerlerup stötte på ett mål 1710-11, där Truls Kullenberg blev anklagad för tidelag. Men själva brottet skulle ha skett redan 1706.

-Ryktet började gå att Truls Kullenberg skulle ha begått ett av de hemskaste brott man kunde begå, nämligen tidelag, berättar Torbjörn Jerlerup. Precis efter det förmodare brottet rymde dessutom Truls över till Danmark där han anslöt sig till de danska trupperna.

-Och man kan ju förstå att det skvallras när han nu hade så bråttom att fly.

Så länge Truls Jönsson Kullenberg fanns i Danmark kunde man ingenting göra, men 1710, dvs fyra år efter det att Truls rymde, så befinner sig Truls återigen på svensk jord.

Han finns med i den danska trupp som landstigit i Helsingborg för att försöka ta tillbaka Skåne. Truls deserterar nu ännu en gång, denna gång till svenskarna. Den här gången åker han fast.

1711 börjar rättegångarna, med att man läser upp anklagelserna, både om tidelag och det faktum att han rymt över till fienden.

-Man började med det viktigaste brottet först, alltså tidelaget – inte landsförräderiet, konstaterar Torbjörn Jerlerup. Truls hävdade att han var oskyldig.

När Torbjörn Jerlerup läste rättegångshandlingarna dök det upp ett namn som han kände väl igen från andra rättegångar i trakten. Det var prästen i socknen Erik Sinius som spelade en särskild roll för klimatet i byn.

-Han verkar ha varit oerhört grälsjuk. Han skulle processa och gräla om allting.

Jerlerup har sett att det finns ett mönster i Sinius beteende– han plockade upp någon liten detalj och byggde från den upp en stor anklagelse.

-Vid flera tillfällen påstod han att folk hade mördat, och mot slutet av sitt liv sätter han igång en häxprocess i bygden.

-Det gick så långt att landshövdingen i Malmöhus län gjorde en utredning om prästerna i Skåne där han konstaterade att Sinius försökte påverka domstolarna i trakten, säger Jerlerup.

Grunden till tidelagsanklagelserna mot Truls kommer från två Mölledrängar, Anders Stenhög och Pål Andersson. De har påstått att de en vacker sommardag stått uppe på Kullaberg och sett hur Truls ledde ut två ston till en beteshage. Vad som därefter har hänt har de egentligen inte sett, men det har alltså inte hindrat dem från att sprida ryktet om Truls hemska brott.

Ett jätteproblem i rättegången är att en av de här två drängarna nu själv flytt över till Danmark, och alltså inte kan höras i rätten. Istället får hans fru svara för honom. Protokollen från förhandlingarna i Luggude härad är nogranna och detaljerade.

De berättar i protokollen om hur de gått upp på Kullaberg, och där såg de Truls Kullenberg som ledde ut ett par ”ök” till bete.

Pål berättade att de båda drängarna turades om att kika på Truls från en buske några meter bort. Men vad som faktiskt skedde kunde de inte se, trots att de alltså stod väldigt nära.

-Rätten som ju måste ha bevis för att kunna döma någon för tidelag pressade drängen, och frågade Pål: ”Kunde du se om han hade sin hemlighet ute?”, berättar Torbjörn Jerlerup.

Rätten fortsätter att fråga en massa detaljer om var Truls stod, var hästen stod och så vidare. Till slut får Pål svära ”på sin själs salighet” att han inte sett Truls ha ”sin hemlighet” ute.

Senare i rättegången hörs både prästen Erik Sinius och drängen Anders Stenhögs hustru Bengta, och då blir det tydligt, säger Torbjörn Jerlerup, att rätten blivit klar över att detta handlar om ryktesspridning mer än vad någon faktiskt sett, för rätten skäller på Bengta, men protokollföraren har inte ens brytt sig om att skriva ned vad hon säger.

Alltsammans slutar med att Truls Kullenberg blir frikänd från anklagelsen om Tidelag. Det andra brottet Landsförräderiet tas senare upp i hovrätten, men Torbjörn Jerlerup har ännu inte lyckats finna de handlingarna.

Han tror att det på sätt och vid var prästen Erik Sinius fel att Truls Kullenberg blev anklagad för tidelag. Han hade med sitt överdrivna nit och sin förtjusning i att dra folk inför rätta, skapat en skvallerkultur i socknen, som bäddade för misstro och anklagelser. Torbjörn Jerlerup har sett samma mönster senare i tiden.

-Min bild av Sinius präglas mycket av det trolldomsärende som dyker upp på 1720-talet, då det är Sinius som sprider lösa rykten om den förmodade trollpackan Boel. Det är han som går till Tingsrätten, han som genomför förhör med vittnen, det är han som är pådrivande i allting.

Torbjörn Jerlerup menar att prästen Erik Sinius ande som svävar över hela förloppet då Truls Jönsson Kullenberg anklagades för tidelag.

En utskrift av rättegångshandlingarna finns på: Torbjörn Jerlerups hemsida

Tidelagshandlingar i arkiven

Trots att det var både skamligt och tabubelagt med tidelag, var det den vanligaste anledningen till verkställda dödsstraff i mitten på 1700 talet i norra och mellersta Sverige.

Och det var just den stora mängden avrättningar som gjorde att historikern Jonas Liliequist vid Umeå Universitet först började forska i ämnet. Han har läst över 1500 tidelagsrättegångar som bildar underlaget för hans doktorsavhandling.

– När jag studerade avrättningsstatistiken för 1700- talet såg jag att det var en oerhört stor del som avrättades för tidelag, och dessutom var det nästan bara pojkar och yngre män. De flesta var runt 16- 17 år, och en och annan äldre man fanns också med, berättar Jonas Liliequist.

Det var framförallt frågan om varför det här brottet var så viktigt att det skulle straffas så hårt, som väckte Jonas Liliequists intresse.

– Det handlar om gränsen mellan människa och djur, föreställningar om att det kunde födas en avkomma som var hälften människa hälften ko. Skuld och skamkänslor var en annan del och även hur man får människor att bekänna saker. Skälva handlingen i sig, som kan framstå som spektakulär, har varit mindre intresse i avhandlingsarbetet, berättar Jonas Liliequist.

Det är svårt att veta vilket det äldsta rättsliga belägget är för tidelagsbrottet. Men de återfinns så tidigt som i de medeltida tänkeböckerna. Det är i första hand 1500- talet man ser dem när vi i Sverige får ordentliga rättskällor.

– Men då hade vi en annorlunda rättsprocess. Om man anklagades för någonting eller att det gick ett rykte kunde man gå till rätten och blev där förlagd att komma tillbaks med tolv män som gick ed på att den anklagade var ärlig. De skulle inte gå ed på att hon eller han var oskyldig, utan att hon var en hedervärd person. Då kunde de anklagade frias från anklagelsen eller ryktet, berättar Jonas Liliequist.

Under 1600- talet får Sverige en annan rättsprocess som var mer undersökande, berättar Jonas Liliequist, Man kräver bevis och lägger ner stor vikt vid bekännelsen, vid materiell bevisföring och vittnen. Det var mer likt vår moderna rättsprocess.

– Det här innebär också att angiveriet uppmuntras, vilket leder till att den här typen av mål ökar. Så det är under 1600- talet vi ser den stora ökningen av brott som tidelag, men i mitten av 1700- talet kulminerar målen rörande tidelag.

Då drog myndigheterna åt sig öronen, berättar Jonas Liliequist. Det blev mer och mer svårt att avgöra om den person som erkände brottet var skyldig, eftersom det inte längre räckte med egen bekännelse utan krävdes också vittnen.

En av anledningarna till att människor sa att de begått tidelag var att de hade oerhört dåligt samvete och var rädd att hamna i helvetet. Det har jag många belägg för i rättsfallen, berättar Jonas Liliequist.

Även de personer som blev vittnen till tidelaget kunde frukta att de skulle drabbas av Guds straff, om de inte angav vad de sett.

– Det var ju en väldig propaganda från präster och överhet under den här tiden. Om inte de här svåra brotten beivrades skulle hela landet drabbas av Guds hämnd, berättar Jonas Liliequist. Ofta berättar de att de utfört tidelaget för många år sedan, när de var ung pojke.

Det är just de fallen som blir problematiska, därför det fanns inga andra bevis än själva bekännelsen. Och den kunde ju vara ärlig och uppriktig, och att personen nu greps av en fruktansvärd ångest när han blev äldre och ville fria sig från detta.

– Och då fanns det en möjlighet att gå till prästen. Bikten var avskaffad som den var utformad i den katolska kyrkan. Men fortfarande fanns det en möjlighet att gå till prästen och enskilt bekänna för honom för att få syndernas förlåtelse, om det var så att det var känt. Prästen fick inte avslöja det han hört, på grund av tystnadsplikten.

Men ofta var det så att prästen uppmanade personen att erkänna. Även kroppen måste stå sitt straff, menade de.

– Jag har hittat några fall där prästen gillrade en fälla så att någon står och lyssnar bakom dörren och därmed finns det vittnen till bekännelsen, berättar Jonas Liliequist. Då var det fritt fram att föra det vidare till länsman och rätten.

I rättegångshandlingarna blir beskrivningarna mycket detaljerade. Och det finns många ohyggliga historier berättar Jonas Liliequist.

– I ett fall var pojken bara 17 år. När han skulle avrättas står det i rannsakningenx att han fördes ut på rättegångsplatsen halvdöd på grund av ångest och att han fått så mycket brännvin i sig. När han sen skulle lägga huvudet på stupstocken var skarprättaren så berusad att han fick hugga tre fyra gånger innan huvudet höggs av. Det finns flera såna plågsamma och ohyggliga berättelser att läsa, berättar Jonas Liliequist.

Det fanns en motsättning att dödsstraffet skulle vara avskräckande och att människans själ skulle räddas.

– Från början avrättades tidelagare, som de kallas, genom att brännas levande, berättar Jonas Liliequist. Avrättningarna omgärdades av allt mer sakrala ceremonier. En präst följde med ut på avrättningsplatsen, och enligt kyrkohandboken skulle prästen säga till den som skulle avrättas att; redan i morgon ska du sitta vid Herrens högra sida. Om han var uppriktigt ångerfull och botfärdig i avrättningsögonblicket behövde han inte vänta till domedagen. Han kom direkt till himlen på det här sättet.

Förvirrade och olyckliga människor såg i avrättningsceremonin ett alternativ till självmordet för att slippa helvetet. Det fanns en stor osäkerhet och människor var rädda att kanske bli stannande på halva vägen och bli gengångare.

Prästen skulle också se till att personen som skulle avrättas inte skulle bli desperat och började misströsta, för då kunde djävulen vara där och snappa åt sig själen trodde man, berättar Jonas Liliequist.

Även djuren föstes fram till rätteplatsen. Från början brändes djuret tillsammans med den avrättades kropp, men det förändrades så att man tog djuren och grävde ner dem i skogen eler på rätteplatsen.

Om djuret fick leva skulle det väcka förargelse. Vid åsynen av djuret skulle människor komma ihåg handlingen. Sen är det tydligt, berättar Jonas Liliequist, att ägarna till djuren kände vämjelse för dem. Man hade en föreställning att djuret blivit förmänskligat och kunde inte äta köttet eller dricka mjölken. Folk kräktes efter att de fått reda på att det de ätit kommer från ett djur som någon haft tidelag med.

Djurens ägare var oerhört angelägna om att den anklagade skulle peka ut exakt vilka han hade haft tidelag med så att de kunde göra sig av med djuret. Det var ett viktigt moment i rättegångarna.

Jonas Liliequist berättar att det fanns en föreställning om att vallpojkarna var roten till det onda, och 1680 infördes formellt ett förbjud för bönder att ha pojkar som vallade. När pojken kom i puberteten var det skamligt att umgås med djur och att till exempel gå ut i ladugården

Det finns ingen motsvarighet till de svenska tidelagsprocesserna ute i Europa, det är unikt för Sverige, berättar Jonas Liliequist. Och det beror delvis på att vi hade traditionen att pojkar vallade djuren.

Avhandlingen heter Brott, synd och straff- tidelagsbrottet i Sverige under 16- och 1700- talen.

(…)

—————————————————-

Jag är en av grundarna till Liberaldemokraterna.

Men åsikterna på bloggen är mina egna…

Liberaldemokraternas Facebookgrupp —– Twitter: ht tp://www.twitter.com/Lib_dem

Vår hemsida finns här:

***

Lägg till Jerlerup på twitter genom att k li cka här!

—————————————————-

Läs även andra bloggares åsikter om Liberaldemokraterna, tidelag, släktforskning

november 21, 2010 av Jerlerup

”Keep your eyes on the ball…”

Keep your eyes on the ball, always on the ball… Det är ingen slump att underrättelsetjänster ofta pratar i fotbollstermer när de betonar vikten av fokus. Fotbollsspelarna ska alltid ha fokus på bollen. Men hur ska man som observatör veta var bollen är? Jo, följ flödet på fotbollsplanen, var är spelarna just nu och vart riktas deras energi!

Bollen ifråga är det hemliga underrättelsespelet. Det finns ett sånt. Man behöver inte ha foliehatt på sig för att se det.

Men så vidare hemligt har det inte visat sig vara genom historien. Eller hur? I demokratier kan man alltid följa vart bollen är genom att följa spelet på fotbollsplanen.

Keep your eyes on the ball!

På 40-talet satte USA igång Operation Manhattan. Atombomben skulle konstrueras. Men det var ingen hemlighet att man drog igång civil kärnkraft…

På 50-talet och fram till i praktiken än idag har Sverige varit hemlig medlem av NATO. Men det var inte heller en hemlighet under det kalla kriget, egentligen. Vårt vapensamarbete riktades västerut och våra flygplatser jordes tillgängöliga för andra flygplan än Viggen med sin minimala startsträcka. Dessutom kallade även USA:s presidenter oss för ”the neutral ally” offentligt.

Vi hade det hemliga Stay Behind här, den motståndsrörelse som skulle aktiveras vid krig mot Sovjet, och vi hade åsiktsregistrerig av kommunister. Inte så hemligt heller… Minst av allt för de åsiktsregistrerade.

På 80-talet var inte Sveriges hemliga krutsmuggling till både Iran och Irak under Boforssskandalen så hemlig. Detaljerna visste man inte, men ATT nåt galet skedde med regeringen Palmes godkännande var ganska uppenbart. Högteknologiska produkter såldes ju till både Iran och Irak med regeringens goda minne. Lastbilar för ”civilt” *host och harkel* bruk, etc… Minns ni de 50 högteknologiska motorbåtarna till Iran. Lustigt nog blev det motortorpedbåtar av allihopa. 🙂

Och USA ska vi inte tala om… Den hemliga hjälpen från USA till Saddam i det kriget Saddam förde mot Iran var ju nästan inte hemlig ens…

USA, ja… Kommittéer där många prominenta namn fans med, samlade in ”hjälp” till Afghanistan och Nicaragua i massor, plus Savimbis Angola och en del andra länder där lustigt nog hemlig underrättelse, och militär, verksamhet senare avslöjats…

Afghanistanfrågan var absurd i USA på 80-talet. De ”fantastiska” frihetskämparna från Afghanistan, långskäggiga muslimska fundamentalister vars fruar alltid var gömda bakom burkor, turnerade omkring i USA och beskrevs som västerlandets ”hopp”, och skyddet mot kommunismen, etc, etc… Deras underlydande är de som återfanns i Al Quadia och Talibanrörelsen senare. Och USA pumpade in massor av stöd där.

Keep your eyes on the ball, always the ball!

Andra sidan av en hemlig operation…

Om vi vet att hemliga maktpolitiska operationer funkar så, så är det lättare att se vad underrättelsetjänster gör om man FÖLJER flödet på planen.

Att USA rekryterat folk på plats i alla länder sen slutet av 90-talet för att höja säkerheten vid ambassaderna är ingen hemlighet. Det har gjorts offentligt. När man nu ställer sig frågan om Sveriges regering, UD och SÄPO känt till detta och de förenekar det, på olika sätt, är det ganska absurt. Jag har känt till det, eftersom det var offentlig information, men jag har inte vetat exakt hur det sett ut.

Men flödet är inte samma sak som bollen!

Det intressanta med hela detta som avslöjas om USA:s ”skyddsåtgärder” är att apparaten är större än nödvändigt.

USA är världens supermakt. Vad händer just nu om man kollar flödet på planen runt USA.

Jo, dels vill man ha kontroll över elektronisk kommunikation. Detta sker öppet. (Vilket gör att vi i vanlig ordning VET att det hemliga spionaget är många magnituder större än det inofficiella, som man kräver!)

Dels vill man skapa nätverk, plus ”skyddsgrupper” runt ambassader, för att hitta terrorhot i tid. Det torde inte vara svårt att veta vad detta innebär eftersom varje hemlig operation kräver att man har folk på plats, både folk som VET vad som pågår, och s.k. ”nyttiga idioter” som inte vet det.

Anledningen att regering och myndigheter ”inte känt till” USA:s spionage i EU-länderna torde vara att spionaget är mer omfattande än bara handla om skydd för ambassaden.

Jag tror inte att vår regering består av bara idioter, nämligen!

Wikileaks?

Wikileaks har kommit på tapeten. Vad ska man säga om det då?

Jag vet för lite om Assange som sådan… Men en sak är säker: att Wikileaksfallet gjort att vi hamnat mer under USA:s kontroll. Wikileaks behövs och deras status här i Sverige är oklar. Kommer de att vara kvar här, eller inte?

(En sak vill jag bara säga. Skjut inte pianisten när musikstycket är uselt, det kan vara kompositören som skrivit nåt kasst. När väl rättegångarna mot Assange börjat kommer många att gnälla på kvinnorna som anmält Assange. Fall inte i den fällan! Det är sällan så enkelt som man tror när man har foliehatten på huvudet!)

Till sist!

Vi har levt med två supermakter som haft (och har) förmågan att förstöra planeten med en knapptryckning i årtionden. Vi har haft en global ekonomi där det ansetts ok att miljoner människor dör i kolera och epidemier och där 30 miljoner barn dött av svält och undernäring vart år fram till nu. Och tänk… om man endast hade pumpat in en bråkdel av världens alla satsningar på vapen under ett år så hade man kunnat utrota svält och sjukdomar för gott, på mindre än ett decennium.

Det är inte konstigt att man blir arg. JAG HAR EN FÖRBANNAD SKYLDIGHET, OCH RÄTT, ATT FÅ BLI ARG!

Under det förra seklet hade vi massmord genom Hitler, Stalin, Mao, Röda Khmerer, galningarna i Kongo och Rwanda och masmord i f.d. Jugoslavien… Mitt framför våra ögon och ofta mitt framför det hemliga underrättelsespelets ögon!

Som människor, och världsmedborgare, på denna planeten har vi rätt att kräva insyn i hur supermakter och andra agerar. Jag har rätt att få bli arg!

Det har bevisats gång på gång att supermakter agerat t.o.m mot sina egna bästa intressen.

Hemliga operationer, i synnerhet de utanför demokratisk kontroll, för ofta med sig det negativa att det skapas en massa händelsekedjor utanför initiativtagarnas kontroll. Alltså måste de försöka kontrollera de nya händelsekedjorna, varpå nya skapas igen, etc, etc…

Vi behöver fler människor som följer flödet på spelplanen. ju fler som gör det, och som inte accepterar politikers ord för vad de är, ju bättre. Ja, vi behöver hemliga underrättelsetjänster och SÅPO och FRA som världen ser ut idag, men nån djävla ordning får det ändå vara!

Foliehattarna då? Ja, konspirationsteorier och sådana galenskaper gillar jag inte. Men anledningen till att konspirationsteorier om UFO:s, judars makt, muslimer, britter, kommunister, illuminati, etc, kan födas är att de med makten inte är ärliga och driver ett hemligt politiskt spel. Det är oärligheten som föder foliehattarna.

—————————————————-

Jag är en av grundarna till Liberaldemokraterna.

Men åsikterna på bloggen är mina egna…

Liberaldemokraternas Facebookgrupp —– Twitter: ht tp://www.twitter.com/Lib_dem

Vår hemsida finns här:

https://ligator.wordpress.com/2010/11/19/datalagringsdirektivet-minns-joe-mccarthy-och-hans-holmer/

***

Lägg till Jerlerup på twitter genom att k li cka här!

—————————————————-

Mer läsning:

https://ligator.wordpress.com/2010/11/10/the-surveillance-detection-unit-finns-det-mer/

https://ligator.wordpress.com/2010/11/06/usa-spionerar-igen/

https://ligator.wordpress.com/2010/11/03/kontrollsamhalle-med-avigsidor/

https://ligator.wordpress.com/2010/11/01/terrohotet-som-bidde-en-tumme/

https://ligator.wordpress.com/2010/10/27/en-manniska-ar-mer-an-en-etta-eller-nolla/

https://ligator.wordpress.com/2010/10/17/afganistans-sak-ar-var/

Nytt: DN, Sds, AB, Expressen, HD, GP, Expressen, SVD, 1,2,3,4,5,6,7,8,9,10, 11,12,13,14,15,

Läs även andra bloggares åsikter om Liberaldemokraterna, FRA, spionage, Wikileaks,USA,

november 19, 2010 av Jerlerup

Datalagringsdirektivet: Minns Joe McCarthy och Hans Holmér!

Jag, Jens Odsvall och Amanda Brihed har en artikel inne på SVT-debatt idag om datalagringsinitiativet.

http://svtdebatt.se/2010/11/svenska-staten-kommer-anvanda-datalagringen-till-att-jaga-minoriteter/

DATALAGRING Man behöver inte dra upp DDR eller Sovjet som exempel på vad som kan gå fel med massövervakning, det räcker med att se på den förföljelse av människor som demokratier som Sverige eller USA ägnat sig åt i den moderna historien. Det skriver tre av grundarna till Liberaldemokraterna: Torbjörn Jerlerup, Jens Odsvall och Amanda Brihed.

Det är 60 år sen häxjakten i USA började på kommunister och homosexuella, under McCarthyeran.

Rykten spreds, grannar angav grannar och skvaller upphöjdes till bevis. Det var häxjakt och tiotusentals människor blev av med sina jobb och hundratals fängslades. Många av dessa var varken kommunister eller homosexuella, men sveptes med i hysterin. Det mänskliga lidandet blev enormt.

När vi idag debatterar datalagringsinitiativet är det dessa människoöden vi ska hålla i minnet. McCarthyerans häxjakt skedde inte i DDR eller Sovjet utan i en västerländsk demokrati. Tänk om de då, hade haft tillgång till de datalagringsmöjligheter som håller på att införas i Sverige idag?.

Och vad kan hända i framtiden i Sverige? Minns att det är bara 25 år sen Hans Holmér jagade kurder och satte folk i kommunarrest med bara rykten som bevis.

McCarthy

Häxjaktens ansikte utåt i USA var senator Joseph McCarthy. Under hans, och FBI:s, ledning kartlades det s.k. “hot” mot USA som homosexuella och kommunister ansågs utgöra. Idén var att isolera “säkerhetshoten” genom att ta bort ”hotens” möjlighet att skaffa sig jobb.

Det finns ingen statistik ännu över hur många som drabbats men tusentals, kanske tiotusentals amerikaner miste sina federala jobb och tiotusentals, ja kanske hundratusentals miste sina jobb hos privata arbetsgivare.

Misstanken räckte som bevis. Människors liv avgjordes av anonyma tips, rapporter om tillfälliga möten, eller att en person setts ha titta för länge på en annan person av samma kön.

Fakta som var för sig betydde inget, sades måla upp en konspiration när fakta kopplades ihop.

Det mest berömda offret för denna häxjakt var skådespelaren och regissören Charlie Chaplin som nekades återinresetillstånd till USA, då han besökt Storbritannien, sitt födelseland, 1952. Bevisen var lösa. Han lär bl.a. ha befunnit sig på samma ställen som kommunister.

Datalagringsdirektivet

Vad hade hänt om FBI haft dagens teknik, och datalagringsdirektivet?

Meningen med datalagringsdirektivet är att lagra våra elektroniska fotspår. Telefonsamtal, positionen vi befinner oss på, (positionering), uppgifter om kontakter på internet, uttag på bankomater, e-post m.m, ska lagras och kunna användas av polisen även vid relativt ringa brott.

Det går att lägga mycket stora diagram med kopplingar, diagram som talar om allt vi gör, vår personliga historik, våra beteendemönster, och även våra intressen. Politiska åsikter och vilka vi har kontakt med. Med datalagringsdirektivet ökar mängden uppgifter man kan använda vid en kartläggning.

Det var sådana serier av kopplingar, FBI arbetade med i USA under McCarthys dagar. Det var misstänkt att råka möta en kommunist, eller arbeta tilsammans med en homosexuell. Allt kollades.

Men det gick fel. Risken finns alltid att det blir fel. Det är lätt att åsikter och känslor fördunklar förståndet, speciellt då samhället drabbats av masshysteri.

Skillnaden mellan nu och då är att i framtiden blir misstagen större. Aldrig tidigare i historien har en så detaljrik personregistrering kunnat utföras som nu.

Motstånd

Det finns ett motstånd mot de nya datalagringsreglerna. Tyskland och Rumänien säger nej till lagen som den ser ut nu.

Här i Sverige upphöjer Beatrice Ask, vår justitieminister lagen till skyarna. Hon anser det vara positivt med massregistrering. Justitieminister Ask är inte ensam om det beslutet, det är regeringens beslut. Vi måste samfällt säga nej till datalagringsdirektivet och låta våra röster höras!

Man behöver inte dra upp DDR eller Sovjet som exempel på vad som kan gå fel med massövervakning, det räcker med att se vad som kan hända i demokratier som Sverige eller USA, då en Holmér eller en McCarthy tar kontrollen, för att förstå. Datalagringsdirektivet är fel!

/Torbjörn Jerlerup, Jens Odsvall, Amanda Brihed

**************

I Övrigt noterar jag att Camilla Lindberg lämnar Folkpartiet nu, liberalismen är död i FP, skriver hoN!

—————————————————-

Jag är en av grundarna till Liberaldemokraterna.

Men åsikterna på bloggen är mina egna…

Liberaldemokraternas Facebookgrupp —– Twitter: ht tp://www.twitter.com/Lib_dem

Vår hemsida, som är under byggnad, kommer att finnas på:

***

Lägg till Jerlerup på twitter genom att k li cka här!

—————————————————-

Nytt: A Lindberg, Svensson,DN, DN, DN, DN

Läs även andra bloggares åsikter om internet, censur, datalagringsdirektivet, Liberaldemokraterna

november 8, 2010 av Jerlerup

Den glömda medborgarrättskampen!

Enligt myten är svensken tyst och servil och gör inte mycket väsen av sig. Enligt myten gör svensken aldrig uppror och följer vad överheten tänker och tycker. Den myten är farlig eftersom den är en självuppfyllande profetia. Medborgarrättskampen för alla människors fri- och rättigheter pågår egentligen mitt framför våra ögon, låt oss lära oss av den!

Många svenskar drömmer sig bort till östeuropas frihetsrevolutioner och Martin Luther Kings medborgarrättskamp. En del skulle säga att ”sånt händer aldrig här i Sverige” och gnälla över den tyste och servile svensken.

Det första man blir blind på är ögonen, heter det ibland, jag håller med. För visst är vi ofta ganska blinda. Det vi söker långt borta från oss, kan vi egentligen hitta i vår bakgård.

Medborgarrätt

Vi behöver ingen Martin Luther King här. Det finns redan många människor som i stort som smått gör och har gjort exakt det som King försökte göra, bara det att vi inte ser det. Det är som om vi förstår att Martin Luther Kings kamp för alla färgades rättigheter i USA på 60-talet berörde alla amerikaner och hela mänskligheten, men vi ser inte på samma sätt att den dagliga kampen för funktionshindrades rättigheter eller HBT-personers rättigheter är exakt samma sorts kamp. Och att den är lika viktig för oss svenskar som Kings kamp var för amerikaner.

Kampen för allas lika rätt är VIKTIGARE än det mesta som avhandlas i riksdagen! För i riksdagen diskuteras mest struntsaker. Kampen för lika rättigheter är en medborgarrättskamp. Den berör själva kärnan av politiken, ALLAS rätt till liv och frihet och att skapa sig en framtid.

Funkisarna

Först 1962 fick funktionshindrade rätt att gå i skolan och rösträtt. Dessa rättigheter kunde de flesta utöva först med datorrevolutionen runt 1990.

Först 1994 fick funkisarna personlig assistans och bara under de sista åren har alla funkisars rätt till tillgänglighet kommit upp på dagordningen. Men än idag händer det att funktionshindrade leds in till viktiga politiska möten via baksidan av huset eller soprummet.

Så sent som 1970 kunde Permobils grundare Per Uddén chocka svenska folket genom att säga den enkla sanningen att funkisar har lika stor rätt att vara kåta och sexuella varelser som alla andra människor. Så sent som då såg de flesta svenskar funkisar som könslösa varelser. Där har utvecklingen gått framåt.

På 80-talet chockade samma Per Uddén politiker genom att kräva att funktionshindrade skulle få rätt att åka ut i skogen. Där har utvecklingen också gått framåt.

Det finns än idag funktionshindrade i livet som vuxit upp på institution och som lärt sig förstå tal (!), så sent som i tonåren eftersom de sågs som ”grönsaker”. Där har utvecklingen gjort stormsteg. Veritabla sjumilakliv.

Funkisars rätt är en medborgarrättskamp. De, och deras icke-funktionshindrade allierade har krävt sin rätt och TAGIT sin rätt. De satte stopp för tvångssteriliseringarna. De avvecklade institutionerna. De genomförde LSS och såg till att skaffa personliga assistenter.

Funkisarna krävde rätten till sitt liv på samma villkor som alla andra i samhället. Den kampen får vi inte sopa under mattan.

Istället för att kräva att funkisarna ska stå med mössan i hand och vara tacksamma för det de får av samhället är det funkisarna som ska kräva att riksdagen lyssnar till dem. Det är makthavarna som ska stå med mössan i hand och lära av dem!

Det är en medborgarrättskamp som pågår mitt framför våra ögon!

HBT

Ännu på 40-talet arresterades homosexuella i Sverige bara för att de var homosexuella. På 60-talet arresterades vuxna homosexuella som hade förhållanden med ungdomar i äldre tonåren och dömdes för förförelse av ungdomen. Ända fram till 1970-talets slut var homosexualitet klassat som en sjukdom.

Nu har utvecklingen gått så långt att homosexuella snart på lika villkor som heterosexuella kan gifta sig och skaffa barn. Det finns ännu många fördomar att utrota men vi har kommit långt i utvecklingen. För första gången i historien kan homosexuella par visa sin kärlek öppet och faktiskt inte möta fördomar det mesta av tiden.

Det är en medborgarrättskamp också. Det är en kamp för lika värde och lika rätt. Den har pågått i lång tid och med mycket svett och tårar men har gett resultat. Det är sannerligen inget att skämmas för.

Och kampen pågår ännu.

Så sent som 2009 slutade man betrakta BDSM-utövare som sjuka i Sverige. Det är en medborgarrättskamp. Det är inget att skämmas för heller. Men mycket återstår att göra för att de ska få sin sexualitet betraktad som normal.

Kampen för transpersoners rätt pågår dagligen mitt framför våra ögon. Här finns massor kvar att göra. Många fördomar och en diskriminering som hade fått Martin Luther King att se rött av helig vrede, om han levt i vår tid, existerar än idag. Vi har kommit en bit på vägen i kampen för transpersoners rätt, men MÄNGDER återstår att göra. Det är en medborgarrättskamp det också, i allra högsta grad.

Vänd på steken!

En svensk tiger inte!

Det är vad de medborgarrättskamper som pågått mitt framför våra ögon, utan att de flesta svenskar ser det, har att lära oss.

Den gamla unkna idén om att en svensk bara är lydig och står med mössan i hand, hela jantelags myten, är det dags att kasta överbord.

Framför allt behöver de etablerade politiska partierna lära sig något här. Det mesta som man pratar om i riksdagen är ändå bara strunt. I verkligheten utanför händer långt viktigare saker. Det som HBT- och funkisrörelsen gjort, och GÖR, är långt viktigare än alla floder av unkna motioner som produceras för att strimlas i riksdagens papperskvarnar varje år utan att en kotte bryr sig om det.

Medborgarrättskampen, kampen för frihet och lika rätt och allas rätt att skapa sig en framtid, är politik. Allt annat är dravel!

—————————————————-

Jag är en av grundarna till Liberaldemokraterna, ett parti som håller på att byggas upp.

Men åsikterna på bloggen är mina egna…

Liberaldemokraternas Facebookgrupp

Twitter: ht tp://www.twitter.com/Lib_dem

Vår hemsida, som är under byggnad, kommer att finnas på:

***

Lägg till Jerlerup på twitter genom att k li cka här!

—————————————————-

Läs även andra bloggares åsikter om Liberaldemokraterna, liberalism, HBT, funktionshinder

november 2, 2010 av Jerlerup

En svensk tiger… ALDRIG!

Ni har alla hört myten om den tigande svensken som aldrig gör uppror. ”En svensk tiger”… ”En svensk lyder överheten”… Sverige har aldrig haft revolutioner”… Denna myt säger mer om den som sprider myten, än om svensken som sådan!

Vi i Liberaldemokraterna vill istället prata om den svensk som aldrig tiger. Som säger till när någon sätter fötterna och smutsiga skor på tunnelbanans säte, som bryr sig om sin medmänniska, som ingriper mot mobbing och våld och som ser var människas möjlighet att bidra till vårt gemensammas bästa. Vi vill prata om svensken som inte tiger mot främlingsfientlighet eller förmynderi och som bryr sig om världens alla människor… Eftersom varje människa på jorden är en din medmänniska!

Livegenskapen och den svenska bonden

Om man vill kan man därför börja i den svenska bondens kamp för frihet och politisk makt och i det faktum att Sverige avskaffade livegenskapen nästan 450 år innan andra länder i Europa.

Wikipedia skriver:

Livegenskap innebär att en person befinner sig i ett ärftligt beroendeförhållande till en markägare. Det främsta kännetecknet är att den livegne inte får flytta utan markägarens tillstånd; markägaren kan inte heller vräka den livegne. Det är ett feodalt system.

Livegenskap är nåt helt otänkbart grymt för oss som lever i 2000-talet. I de länder där det fanns livegenskap var de fira böndernas makt liten och de enda som egentligen kunde kalla sig fria var köpmän, adelsmän och präster. Bönder var alltid knutna till sin jord och till jordägarens makt, på något sätt.

Sverige avskaffade i praktiken livegenskapen på 1300-talet och sen var Sverige och i praktiken även England de enda länderna i världen utan livegenskap, och med en stor, stark självägande bondeklass, fram till 1700-talets slut. I hela Europa, utom i ett enda land, fanns livegenskap fram till 1800-talet. I Danmark till 1788, i Schweiz fram till 1798, I Preussen (Tyskland) fram till 1806, I Frankrike till 1789…

I Sverige deltog bönder i riksdagarna, de s.k. ständerna. Bönder dömde bönder i häradsrätterna, precis som adeln dömde adeln och borgarna borgare. Bönder hade sen urminnes tider rätt att överklaga domarna till kungen. De fria bönderna styrde dessutom över sina byar fritt, genom sockenstämmorna och byråden. Den svenska bonden var en stolt självägande grupp människor som ofta hade ett stort politiskt inflytande.

Kampen för rätten

Att Sverige var detta undantag i Europeisk historia har berott på kamp… Denna kamp har inte varit enkel och många har velat inskränka böndernas rättigheter men genom allianser med adelsmän, präster, borgare och kungar vars intressen sammanfallit med böndernas, lyckades svenska bönder göra nåt som andra bönder i Europa inte lyckades med, de lyckades avvärja hotet från livegenskapen.

Det finns många tillfällen då människor i Sverige valt att inte tiga.

Engelbrektsupproret på 1430-talet är ett utmärkt exempel. Midsommarafton 1434 tog tålamodet slut för de människor som led under kung Erik av Pommerns fogdevälde, som de ansåg vara tyranniskt. Ledda av adelsmannen, och invandrarsonen Engelbrekt, intog en armé av bönder i praktiken hela landet. Målet var rättvisa och frihet från kontrollsamhälle och överhetens godtycke.

Dackeupproret på 1500-talet är ett annat sånt exempel. När Gustav Vasas makt blev för stor och folks bördor för stora, 1542-1543, tog man upp kampen mot Gustav Vasa, under ledning av Nils Dacke, en bonde från Torsås i södra Småland.

Frågan är om inte sådana strider, i smått och stort, gjorde att bönderna visade sin makt som stånd, och slapp livegenskapens tyranni.

Engelbrektsupproret 2,0

En svensk tiger… ALDRIG!

Visst har det funnits makthavare genom seklen som påstått att det är annorlunda, men historien visar klart att folk i Sverige inte bara varit lydiga överheten.

Det är överheten som ska frukta de underlydande, inte tvärtom…

När människor i förra seklet början marscherade för rättvisa och rösträtt, anförda av liberaler och Socialdemokrater, var det inte undersåten med mössan i hand och blicken nedsänkt som kungar, köpmän och baroner i beslutandeställning såg, utan den fria medborgaren som krävde sin rätt.

Liberaldemokraterna arbetar i denna tradition. Vi vet att ett kollektiv, som en stat är, består av individer. Som delen mår, så mår helheten, så fri som den enskilda människan är, så fritt är också kollektivet, staten.

Den mångfald som fria människor kan bidra med i bygget av vår gemensamma framtid, som svenskar och världsmedborgare, är ständigt i vårt fokus!

Vi är varken höger eller vänster. Vi är liberaler.

Vår politik bygger på människans värde och rätt. Vi hävdar allas frihet, samhörighet och lika rätt i samhället. Vi tar striden för människors frihet, mot vänsterns tal om att stat och överhet vet bättre än oss, hur vi lever våra egna liv. Vi tar striden för var människas frihet att leva som den själv vill mot högerns moralkonservatism och kontrolliver.

Vi vill att alla människor ska ha rätt att leva som de själva vill efter sitt eget huvud, enligt sina egna drömmar, så länge de inte inkräktar på andras rätt att göra samma sak.

Alla mänskliga relationer ska grundas på ömsesidig frivillighet. Om folk får lösa sina problem själva, efter eget huvud och hjärta, så blir det vanligen bäst.

—————————————————-

Åsikterna på bloggen är mina egna,

men jag är en av grundarna till Liberaldemokraterna, ett parti som håller på att byggas upp.

Liberaldemokraternas Facebookgrupp

Twitter: ht tp://www.twitter.com/Lib_dem

Vår hemsida, som är under byggnad, kommer att finnas på:

***

Lägg till Jerlerup på twitter genom att k li cka här!

—————————————————-

Läs även andra bloggares åsikter om Liberaldemokraterna, Blogge, Liberalism, Torbjörn Jerlerup,Piratpartiet, ekonomi, EU, liberal, Folkpartiet

november 1, 2010 av Jerlerup

Dagen då Churchill och Stalin delade Europa (9/10-1944)

Det Kalla kriget föddes en kulen höstdag i Moskva 1944, innan ens det andra kriget avslutats. Det var då britterna och ryssarna delade upp Europa i kontrollzoner, mellan sig. Det är referatet från detta möte som jag ska citera idag.

Det kalla kriget föddes med andra ord inte 1947 när Sovjets arméer marscherade fram i Östeuropa. Chrchill protesterade mot Sovjets frammarsch, men han kan knappast ha varit förvånad eftersom han varit med och beslutat om att Sovjet skulle styra över Östeuropa.

När jag var liten lästa jag detta referat om uppdelningen av Europa i Bra Böckers Världshistoria och häpnade över galenskapen. Mycket av mitt politiska engagemang kommer nog ur denna enkla lilla text. Och ju mer jag läst om denna Moskvakonferens ju mindre tycker jag om Winston Churchill som historisk person. Han gjorde en hel del bra i kampen mot Hitler men var för farao spritt språngande galen!

Först diskuterade man Polens femte delning. Det är absurt i sig eftersom Polen var det första offret för Hitler i kriget och en av de allierade länderna. Men nej, landet skulle få nya gränser. Miljontals tyskar skulle tvingas bort från traditionellt tyska områden och miljontals polacker från polska. Ett lidande utan like, bara för att ge Stalin det han ville ha!

Efter att ha kommit överrens om att ändra Polens gränser (och krympa Polen) gick man över till att dela Europa och då lät det så här:

”Churchill and Eden reached Moscow on October 9. That night they met with Stalin and Molotov in the Kremlin, without Harriman. After some discussion on Poland, Churchill came to his main point: ”Let us settle about our affairs in the Balkans.” He then proposed to Stalin a formula for early postwar British and Soviet influence there.

”So far as Britain and Russia are concerned,” he ventured, ”how would it do for you to have ninety percent predominance in Rumania, for us to have ninety percent of the say in Greece, and go fifty-fifty about Yugoslavia?”

As this was being translated, Churchill enlarged on it by writing thepercentages on a scrap of paper and including reference to Bulgaria and Hungary, with a 50-50 split for the latter. Calling it a ”naughty document,” he pushed the paper across the table to Stalin, adding that ”the Americans would be shocked if they saw” how crudely he had written it.

After a pause, Stalin made a large check mark on the paper with his blue pencil and sent it back across the table. A further silence, and Churchill spoke. Apparently he felt sheepish in having so easily disposed of several countries and many millions of people. ”Let us burn the paper.”

”No,” answered Stalin, ”you keep it.”

Then Churchill and Stalin fell to detailed discussion — not only about the countries already mentioned but also about Turkey and the Dardanelles, and the futures of Germany and Italy. Here Churchill insisted he ”would like the Soviet Union to soft-pedal the Communists in Italy and not to stir them up.” He seemed to tie this to the Italian vote in the United States, implying that American occupation troops could not be expected to withdraw after the war if there were ”trouble in Italy.” Stalin seemed to get the point. Claiming that he could not control Palmiro Togliatti, the head of the Italian Communist Party, he nonetheless added that Togliatti ”would not start an adventure in Italy.”

As for the Balkan nations, Stalin and Churchill agreed that Molotov and Eden should refine the percentages. Accordingly, next afternoon Eden found himself haggling with Molotov over the numbers.

Molotov: ”If Hungary was 75/25, then Bulgaria should be 75/25 and Yugoslavia 60/40.”

Eden: ” Hungary 75/25; Bulgaria 80/20; Yugoslavia 50/50.”

Molotov: ”If the figure for Bulgaria had to be amended then Yugoslavia would also . . . have to be changed.”

Eden: ”With regard to Hungary we had made a concession.”

Molotov: ” Hungary bordered on Russia and not on Britain.”

And so it went. Uncomfortable at being forced to bargain like a peddler over the fate of nations, Eden said he was ”not interested in figures.”

The talks ended that night unresolved. But next afternoon Molotov, undoubtedly having consulted with Stalin, proposed ”80/20 for Hungary and Bulgaria, and 50/50 for Yugoslavia.” Eden promptly agreed.

The bargaining finished, Churchill now had to face the Americans. To Harriman in Moscow he revealed the details of the ”percent agreement” bit by bit over the next few days.

On October 10 Harriman was present at lunch when Churchill and Stalin finished drafting a message to Roosevelt about their agreement. When Harriman observed that Roosevelt wanted all major questions decided by the Big Three, Stalin said he was ”glad to hear this” and shook Harriman’s hand behind Churchill’s back. ”

/ Hämtat från Stalin, Churchill and Roosevelt Divide Europe, Book by Remi Nadeau; Praeger Publishers, 1990.

”The following discussions in Moscow over the ”percent agreement” are recorded in PREM 1944, 3/434/2-5, ”Records of Meetings at the Kremlin, Moscow, October 9-October 12, 1944″; Winston Churchill, Triumph and Tragedy ( Boston, 1953), pp. 227-234; Martin Gilbert, Road to Victory ( London, 1986), pp. 989-1001; Anthony Eden, The Memoirs of Anthony Eden, Earl of Avon, vol. 2, The Reckoning ( Boston, 1965), p. 559; W. Averell Harriman and Elie Abel, Special Envoy to Churchill and Stalin ( New York, 1975), pp. 356-358; FRUS, Diplomatic Papers, 1944, vol. 4, pp. 1009-1010; Sir Llewellyn Woodward, British Foreign Policy in the Second World War ( London, 1962), p. 308.”

Och massutrotningen av judar då? Nej, om det var det tyst… Inte ett ord.

Om man har ett uns moral i kroppen så förstår man att sådana överrenskommelser bara bäddar för nya konflikter. Enbart hanteringen av Polen i sig bevisar den moraliska galenskapen hos dessa segermakter. Delningen av Europa i maktzoner mellan demokratiska länder och Stalins terrorvälde likssom bara förtydligar det.

Det är inte konstigt att vi fick ett kallt krig. Det var det man skapade den 9:e oktober 1944 i Moskva.

—————————————————-

Åsikterna på bloggen är mina egna,

men jag är en av grundarna till Liberaldemokraterna, ett parti som håller på att byggas upp.

Liberaldemokraternas Facebookgrupp

Twitter: ht tp://www.twitter.com/Lib_dem

Vår hemsida, som är under byggnad, kommer att finnas på:

och: Svensk Myndighetskontroll om Sd i Strömsund som vill förbjuda islam helt

***

Lägg till Jerlerup på twitter genom att k li cka här!

—————————————————-

Läs även andra bloggares åsikter om Churchill, Stalin, Kalla kriget, Sovjetunionen, Polen, Andra världskriget, krig, Det Kalla kriget, maktpolitik, geopolitik, Liberaldemokraterna, frihet

oktober 16, 2010 av Jerlerup

Historieämnet och framtiden

Kristendomen och religionskunskapen har debatterats en hel del nyligen, efter Björklunds utspel om kristendomens betydelse för skolorna. I den här artikeln ska jag prata om ett ämne som är långt, långt viktigare: historia. Det finns en hel del man kan säga om hur historia lärs ut idag i skolorna, men en sak är säker: det är ett av de viktigaste i skolan. Genom att lära av historien kan vi undvika historiens misstag heter det ju!

Men…

Alltför ofta blir historieämnet reducerat till torra fakta. Årtal, krig och förklaringar om varför ditten eller datten skedde pga kulturella, ekonomiska eller politiska förhållanden.

Jag skulle gärna se att historieämnet kopplas till samhällsvetenskapen mer med syftet att få eleverna att tänka mer kritiskt och känna att de har MAKT över sina liv. Maktlöshet och okritiskt tänkande är ett hot mot demokratin.

Om vi tittar närmare på historieämnet skulle jag mer försöka visa vilka alternativ som fanns vid olika historiska tillfällen. Alltså HUR en historisk händelse uppkommer, vilka följdverkningar de får, och vilka VÄGVAL man har vid varje historiskt skeende av avgörande betydelse!

Kontrafaktisk historia är viktigt!

Och nu vet jag att en del kommer att hoppa till, men jag anser faktiskt kontrafaktisk historia bör vara historieundervisningens kärna! (Ja, jag vet att jag är lite provokativ nu! Jag svär i historievetenskapens kyrka, det vet jag!)

Kontrafaktisk historia brukar beskrivas som en litterär genre där man beskriver alternativa historier. Tex vad som hänt om Karl XII inte förlorat, eller om Hitler stoppats 1933, etc… Men det är mer än en litterär genre. Det är en pedagogisk metod av rang!

Idag anses det fult att spekulera i vad som hade kunnat ske vid olika historiska brytpunkter. ”Spekulation” och inte vetenskap kallas det. Jag tänker tvärtom. Utan kontrafaktiskt tänkande, utan analyser över vilka alternativa vägar historien kunnat ta blir historien såsom ödesbestämd, dvs den enskilda människan kan inte påverka skeendet.

Och lär man ut historia så som om människan inte kan påverka historien så ska man inte vara förvånad om folk känner sig maktlösa.

Ingen skäggig gubb-gud!

Vad menar jag med det? Jo, historiens utvecklingsvägar är inte givna. Det finns ingen skäggig gubb-gud, eller några ödesgudinnor som sitter och håller våra liv med trådar och har förutbestämt hur allt ska ske i världen. Historien, och framtiden, skapas varje ögonblick och du och jag och alla andra påverkar historien genom allt vi gör, och allt vi inte gör.

Och precis som vi människor privat alltid har olika val, har man givetvis vid varje historiskt skeende, i stort som smått, en massa val.

De valen måste vi som privatpersoner studera för att utvecklas som människor. Så funkar vi alla, då vi funkar vettigt.

Gör vi ett misstag, gör ett felaktigt val av vänskap, väljer fel jobb, vaknar upp i fel säng, så går vi tillbaka och funderar över hur vi kunnat göra annorlunda. Då tänker vi kontrafaktiskt, vi studerar olika givna alternativ och tar reda på hur vi själva fungerade då vi valde fel, och går vidare.

Livserfarenhet kallas det!

God pedagogik

Så som vi människor privat funderar över misstag som gjorts och försöker lära av erfarenheten, kan man pedagogiskt beskriva historien, och stora delar av samhällsvetenskapen, och så gör redan idag goda pedagoger.

Poängen med att göra så är att man ger eleverna en känsla av makt, liknande den känsla man har då man lär av egna misstag och vägval.

Om historien beskrivs som förutbestämd får vi elever som känner sig maktlösa och medborgare som tror de inte har makt. Om eleverna får se att det alltid finns val, och alternativ kan man kanske få dem att se att man även idag har olika val och alternativ i historien, att alltså varje medborgare har reell MAKT.

Detta har jag många funderingar om. Jag ska inte vara långrandrig, och jag hoppas en och annan av er hänger med i mina resonemang.

Rent konkret

Kort sagt. Skulle jag lära ut nåt om andra världskriget skulle jag använda massmedia mycket, för att visa hur media resonerande om världsläget, och föratt få eleverna att ständigt ifrågasätta allt de hör politiker säga, och medier skriva eller visa..

Massmedierna används ofta i undervisningen på ett åt helvete fel sätt. Massmedier används som om ”sanningen” går att hitta i massmedierna.

Istället kan man uppmuntra till kritiskt tänkande genom att ständigt visa hur FEL massmedia, eller olika politiker, haft i olika ämnen och kontrastera det med exempel på hur andra debattörer varnat för historiska skeenden. Om vi tar exemplet med 30-talet igen kan man plocka fram riksdagsprotokollen, och mediadebatten, från försvarsdebatterna 1933-1934, samt debatterna om Nationernas Förbund. Jag skulle kontrastera fjäskandet för Hitler med hur en del aktörer tolkade fakta annorlunda och varnade för nazism, judeutrotning etc. Alternativa handlingsplaner som fanns från framsynta politiker som försökte undvika krig skulle jag också dra fram i ljuset.

Sådana analyser över tolkningar av fakta och handelsvägar är på ett sätt viktigare än fakta, eftersom det ger elever makt att genomskåda sånt som anses vara allmänna ”allmänt accepterade sanningar idag”.

Det finns ju en och annan sån ”sanning”, eller hur!?

Att belysa alternativa handlingsvägar, och analyser över hur en situation tolkades före, under och efter ett skeende ger eleverna makt att VÄXA och på sikt genomskåda allmänt accepterade sanningar”, politikers ord och medias rapportering och bilda sig en egen uppfattning om världen.

Och för övrigt borde kristendomens inflytande över Sverige behandlas som en del av historien, vi behöver inte mer religion i skolorna.

D I V !

—————————————————-

Lägg till Jerlerup på twitter genom att k li cka här!

—————————————————-

Läs även andra bloggares åsikter om Liberaldemokraterna, utbildning, Liberalism, Torbjörn Jerlerup,Alexander+Bard, ekonomi, rasism, antirasism, liberal, historia, Folkpartiet,

september 11, 2010 av Jerlerup

Visioner och framtidsidéer

Här samlar jag framtidsvisioner och nya idéer. Idén jag har är att låta alla idéer få fritt spelrum här, därför kommer du att hitta vänsteridéer lika väl som högeridéer, miljöpartistiska och industri och tillväxtvänliga, Socialistiska lika väl som libertarianska. ja, inte nog med det. Ni kommer att se klassiskt ”röda” idéer behandlas ur ett liberalt perspektiv och klassiska liberala idéer ur ett socialdemokratiskt.

Ett speciellt fokus kommer att vara att ge idéer om hur man kan lösa integrationsproblemen i landet, för att göra rasismen och främlingsfientligheten omodern. Min tanke är att idélösheten är det viktigaste att komma över. Partifärg är egentligen en sekundär fråga. En röd och en blå idéspruta borde ha mer gemensamt med varandra än sina ”partikamrater”.

(Se även artikelsamlingen ”Frihet och liberalism”)

————————————————-

* Att sätta rätten till frihet och utveckling i fokus, sept 2010

I dagens visionslösa och historielösa politiska värld är det lätt att tro att vi nåt någon sorts ändhållplats för historien. Men sett i perspektiv är vi mitt uppe i den fas i mänsklighetens historia när individen upptäcker sitt värde och frigör sig. Rätten till människors frihet, under ansvar, är en ny idé i mänsklighetens historia. En idé som är sårbar eftersom den är ung och ny och måste vårdas ömt.

* Visioner av ett framtida samhälle, 24/9-2010:

Socialdemokraternas bristande framtidsdebatt är lätt att upptäcka. Det är bara att jämföra sökningar på framtidsvisioner + Socialdemokraterna med framtidsvisioner + Moderaterna eller Folkpartiet så ser man direkt hur det står till. Och om man hittar någon vision alls bland Socialdemokraterna är det kommunala eller regionala visoner, inte nationella.

* Arthur C. Clarke förutspådde datorrevolutionen, 24/9-2010:

Kunde man förutsäga sattelitkommunikationen, datorrevolutionen och internet redan på 50-talet. Författaren Arthur C. Clarke gjorde det.

* Politiker med visioner? 23/9-2010:

Att googla en stund på ordet ”framtidsvision”, ”visioner om framtiden” eller ”idéer om framtiden” är intressant. Jag har inte gjort det förr. Resultatet är tankeväckande. Det råder verkligen brist på en riktig framtidsdebatt i Sverige. Och mest av allt behöver Socialdemokraterna en framtidsdebatt och visioner… Det värsta är kanske att politiken inte premierar dessa problemlösare och visionärer. De stora partierna söker inte aktivt efter dessa personer och belönar inte dem. Minst av allt verkar Socialdemokraterna göra detta.

* Lös integrationsproblemen, skapa ekonomiska frizoner! 22/9 2010:

I denna artikel ska vi titta närmare på ett förslag som kommer från en moderat, Johnny Munkhammar. Den lösningen innebär att man skapar ”ekonomiska frizoner” i de förorter där det finns många problem med arbetslöshet, kriminalitet och utanförskap. #integration #invandring

* Microsofts visioner om framtidens datorer och internet, 22/9-2010.

Hur kommer framtidens datorer att se ut? Vad kommer efter datorn? Och vad ersätter datorns ersättare? Det enda vi vet är att datorn och internet redan idag revolutionerat våra liv. Twitter, facebook och bloggar krymper dagligen avståndet mellan väljare och valda. Denna utveckling måste fortsätta. Piratpartiet har haft helt rätt som satt ljuset och fokus på denna utveckling. Här är en film från Microsoft Labs som ger deras syn på datoriseringen år 2019.

* Sociala medier, en demokratisk revolution! 13/9-2010.

Avståndet mellan politiker och väljare har alltid varit stort. Politiker har sett som en överhet som man ska närma sig med mössan i hand, och politikerna har oftast sett sig som en sån överhet och förväntat detta beteende från väljarna. Så har det alltid varit. För bara några år sen var det enda sättet att få reda på vad ens lokala politiker gör, och att ta ett samtal med denne, att passivt läsa vad massmedierna säger, eller att gå på ett möte med honom eller henne. Visst kunde man ringa, eller skriva också, men möjligheten till kommunikation har varit begränsad. Det är egentligen först nu, med datoriseringen och revolutionen med internet som det håller på att ändra sig. Plötsligt börjar en del av barriärerna mellan väljare och valda att brytas ner.

* Integrationsprojektet, 2010 och framåt.

Länkar till mina artiklar om problemen med integrationen i Sverige, och hur man kan lösa problemen. I Sverige är brottsligheten högre bland utrikes födda invandrare än infödda ”svenskar”, i USA är brottsligheten LÄGRE bland utrikesfödda invandrare än svenskar. Det tyder på att integrationsproblemen INTE beror på kultur och religion, som Sverigedemokraterna hävdar. #integration #invandring

* Eftervalsanalys del 2: bristen på framtidsvisioner, Sept 2010:

Om bristen på framtidsvisioner och idéer i politiken idag. Om politikens problem och en del av anledningen bakom Sverigedemokraternas succé.

* Det saknas en vision för Sverige, juli 2010

”De skiter i byxorna och hoppas att hängslena håller” sa gamle finansministern Gunnar Sträng en gång. Detta skulle kunna sägas om politikerna idag. De saknar framförhållning, visioner och idéer.

* Vad säger de om 2010 år 2210? Juni 2010

I korthet. Medborgarrättskämpen Martin Luther King sa 1967 att en gång i framtiden kommer svälten, och den acceptans vi har av underutveckling och fattigdom, att betraktas som lika barbarisk som nazism, kannibalism och liknande riktigt vidriga saker i mänsklighetens historia. Jag håller med!

september 11, 2010 av Jerlerup

Sverigedemokraterna och Pia Kjærsgaard spottar på mitt Höganäs!

Så har galenskapen dragit in i mitt Höganäs, där jag växte upp. Pia Kjærsgaard och Sverigedemokraternas Jimmie åkesson har hållit ett gemensamt möte där idag, och spridit sitt hat mot muslimer och islam i Höganäs. Och detta i Tivoliparken av alla ställen!

I gamla stadshuset, Tivoliparken, samlades de judiska flyktingar som räddades över från Danmark till Sverige under krigsåren av lokala hjältar som Gunnar Nilsson. Att Sverigdemokraterna sprider samma hat idag just i mitt Höganäs, bredvid samma byggnad som för evigt är förknippad med räddandet av tusentals judiska flyktingar gör mig illamående.

Detta är ett fenomen som är djupt främmande för det toleranta Höganäs.

Gruvindustrin och invandrarna

Höganäs är orten som tog emot massor av invandrare under tiden stenkolsgruvorna byggdes upp under 1800-talets första år.

I 1810 skriver t.ex. Stawford, Höganäs Stenkolsverks chef, i sin dagbok: Den 4 april ankom en fänrik till Höganäs med 48 ryska desertörer (tidigare var det ju frågan om krigsfångar). De togs emot av John Stawford och placerades som kolbrytare i schakt XVI, medan de gamla arbetarna flytttades till schakt XIV. Ryssarna var faktiskt stillsamma och duktiga även om deras hygieniska nivå lämnade ett och annat att önska. Vid något tillfälle var de samtliga mer eller mindre berusade och en annan gång råkade de i gräl med de svenska gruvarbetarna. Vid slutet av 1812 var 28 man kvar, av vilka 14 var inskrivna som pionjärer.’

Släkter som Gregorioff och Markoff lever ännu i Höganästrakten. På den plats där Jimmie talade, där gamla Brorsbacke gruvschakt låg, har mina förfäder hälsat invandrarna välkomna i bygget av det gamla Höganäs i 200 år.

De danska judarna

Och Höganäs bidrog till räddandet av Danmarks judar.

För att påminna vad Höganäs är, och hur främmande Sverigedemokraternas Höganäs är, publicerar jag en artikel från 19/9 2003 om mannen som räddade judiska flyktingar under andra världskriget, Gunnar Nilsson:

Oktober 1943, mängder av flyktingar kommer från Gilleleje till Höganäs. Mitt i händelserna hamnar tullaren Gunnar Nilsson, som hjälper de danska fiskarna och flyktingar under resten av andra världskriget. Snart firas 60-års dagen av denna räddningsaktion då 960 flyende judiska män, kvinnor och barn fick en fristad i Sverige.

HÖGANÄS. Gunnar Nilsson, 88 år just i dag söndag, har varit med om 40-års firande, 50- års firande och nu blir det 60 -års firande. Och han är lite kluven till all uppmärksamhet. För själv ser han sig inte som någon hjälte.
—Det var en självklarhet att ta hand om dem, säger han och tar av sig solglasögonen.
De behövs inte längre i uterummet när persiennen är neddragen. En tidning ligger på bordet och bekväma stolar ger intrycket av att här sitter han ofta.
Både Gunnar och hans maka Clara bor kvar i huset som de byggde 1949-50 på Södra vägen i Höganäs.
– Då byggdes det ordentliga hus, säger han och tittar upp mot det bastanta gula teglet.
När han inte sitter hemma och läser ger han sig ut på sin dagliga cykelrunda, trots dåliga knä och en sviktande balans.
— Jag cyklar oftast en runda ner till hamnen, säger han.

Kontakten med hamnen vill han inte släppa. Här arbetade Gunnar Nilsson som tullmästare fram till pensionen med vissa avbrott, som FN-tjänst i Korea och Mellersta Östern på 1950-talet.
—Jag är nog lite av den äventyrliga sorten.
Men rädd var han aldrig när det var som tuffast under andra världskriget och under FN-uppdragen. Fast idag, när han ser tillbaka förstår han att han utsatte sig för faror. Framförallt när han hjälpte till att frakta över vapen och ammunition till den danska motståndsrörelsen.
—Det var inte lätt för mor, säger han och konstaterar att allt visste inte hustrun Clara vid den tiden.
De gifte sig med 1942 och första barnet kom 1943, därefter föddes ytterligare en son och en dotter.
Men för Gunnar var det ingen tvekan om att han skulle hjälpa det ockuperade grannlandet. Kriget märkes. Det var svart på andra sidan Sundet och antalet fartyg som kom för att lassa och lossa minskade.

Ännu närmare kom kriget i oktober 1943. Då beslutade nazisterna att ta itu med judarna i Danmark. I samband med sabbatsfirandet den 1 oktober skulle arresteringar sättas igång för att skicka cirka 7 000 danska judar till koncentrationsläger.
”Nu startade en räddningsaktion, som saknar motstycke i Danmark, ja i hela Nordens tidigare historia. Den koncentrerades framförallt till den nordliga och sydliga delen av Öresund och speciellt vad som skedde i den nordliga kring det danska fiskesamhället Gilleleje fick jag som tulltjänsteman i Höganäs tillfälle att lära känna”, skriver Gunnar Nilsson i en artikel i Kullabygd 1994.
Här berättar han hela historien om hur flykten gick till och hur man i Gilleleje bildade en kommitté för att kunna rädda så många danska judar som möjligt. Det var inget Gunnar Nilsson kände till innan flyktingarna kom utan en kväll stod de första där på kajen.
— De kom över med fiskebåtar, berättar han.
Under hela oktober månad lyckades 960 män, kvinnor och barn ta sig över Öresund utan att den tyska militären upptäckte dem. Något som Gunnar Nilsson fortfarande funderar på hur det kunde vara möjligt. Han är övertygad om att tyskarna blundade för vad som försiggick.

Några av de som flydde de här nätterna i oktober för 60 år sedan har han träffat senare, bland annat Hans Lachman, som var tre timmar gammal när han flydde med sin mor.
Gunnar Nilsson ställde inte bara upp för de judiska flyktingarna. I februari 1945 flydde hela Gillelejes fiskeflotta efter hot om att gripas för sina insatser. Då blev han både fiskehandlare och skeppsredare.
—Jag tog över båtarna och skrev köpekontrakt med dem allihopa. Men de fick inga pengar för det hade jag inte, säger han.
Därmed kunde de danska fiskarna fortsätta fiska, men under svensk flagg fram till krigsslutet. Det var dock inte bara de danska fiskarna han hjälpte .Efter kriget kom tyska fiskare till hamnen i Höganäs. De fick inte lägga till i Danmark och hade varken mat eller utrustning. Då såg Gunnar Nilsson till att de med engelska konsulatets inblandning fick hjälp.
Att hjälpa andra människor har också gått som en röd tråd genom Gunnars Nilssons liv. Men varför han vill hjälpa andra kan han inte riktigt svara på.
—Nobody knows, säger han leende.

Den 5 oktober uppmärksammar Höganäs kommun 60-års minnet av flyktingmottagandet. Då invigs en bronsskulptur, i form av en öppen hand. Den är gjord av Kerstin Ahlgren från Enskede gård, Stockholm och ska placeras längst ut på småbåtshamnens pir. Vid ceremonin är Gunnar Nilsson hedersgäst.
Han är även inbjuden till Gilleleje och dit åker han den 6 oktober. Där invigs en utställning, ”Frugt, flugt, flygtning” på Gilleleje Museum. Där visas även fiskeskutan ”Maagen”, som deltog i räddningsaktionen i oktober 1943. Den invigningen sker också den 5 oktober.
Därefter hålls en minneshögtid i Gilleleje kyrka den 6 oktober för att hedra de danska judar som gömde sig på kyrkans vind, men blev förrådda och sändes till koncentrationsläger.

Ann Richardsson

Trygghet och tradition i Sverige, säger Sverigedemokraterna… Tvi tusan! Traditionen visar att Höganäs är fltktingvänligt, och Sd vill ändra på detta!

———————————

Nytt: Expressen, HD, Svd, Svd, Expressen, Sd, Sd, Sds, Svd, PI, PI

——————

Dessutom…

Varför partierna måste ta debatten mot SD:s idéer nu! / Argumenten mot Sverigedemokraterna!

Sverigedemokraternas islamobi är som antisemitismen / Varken burka eller Sverigedemokraterna!

Lägg till mig på twitter genom att k li cka här!

För övrigt tycker jag ni också ska besöka Sverigedemokraterna.de kampanj mot Sd och länka till dem,

besök gärna Expo.se också!.

—————————————————–

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, Piratpartiet, Mona Sahlin, val2010

september 6, 2010 av Jerlerup

Dagens sanning…

”If you don’t know history,

it’s as if you were born yesterday.

If you were born yesterday,

then any leader can tell you anything…”

augusti 29, 2010 av Jerlerup

Den svenska kulturen: aal‘ud, العود (lutan och gitarren)

Original: Cantigas de Santa Maria, by Alfonso X, "The Wise"

En kristen och en muslim spelar luta tillsammans (1200-talet)

Finns det nåt mer svenskt än med dans runt majstången. Nåt mer svenskt än att sitta under en björk på midsommarkvällen och lyssna på en trubadur som sjunger Evert Taube på luta eller gitarr? Ändå är inte dessa seder ursvenska. de har uppkommit ur kontakten med det utländska.Mi dsommarfirande har kommit från Central Europa, liksom majstången. Dansen är utländsk. Polskan kom från Polen och Valsen från medelhavet. Och tangorytmerna i Evert Taubes visor har troligen ett arabiskt ursprung. Och gitarren… Jo den, العود, kom från arabvärlden!

Och gitarren eller lutan? Ja, den var också arabisk! Alla instrument har kommit till i samarbete mellan Sverige och resten av mänskligheten. En del tror att den moderna säckpipan uppfanns i Sverige (men urprunget var romerskt och dubbelflöjten fanns i det forntida Egypten), men den har upphört att vara genuint svensk, numera är säckpipan snarast en skotsk och arabisk tradition!

Men tillbaka till العود, eller lutan, som var föregångaren till gitarren. Igår var jag på ett medeltidsgille och kom att prata med en pipare (som spelar säckpipa och flöjt) om gitarren och insåg att jag nog får skriva en artikel om detta i min serie om den ”svenska” kulturen.

Luta kommer ur det arabiska al´loud/al’ud ( العود ) som betyder trä.Ursprunget till lutan är äldre. Enkla stränginstrument fanns redan i fornegypten. Men den moderna lutan med flera strängar och resonanslåda kom från den arabiska världen. Den kom till Europa via arabiska invandrare till Al-Andalus (arabiska Spanien) och Sicilien (som också var arabiskt) på 700-talet och spreds sakta till resten av Europa.

Den som vill veta mer kan läsa denna artikel om arabiska lutor, eller denna, eller wikipedia. Gitarren föddes i mötet mellan den arabiska kulturen och den europeiska kulturen. (Banjon var däremot ett resultat av att arabisk kultur mötte afrikansk kultur. Läs mer här!)

Inte ens barbariet var en gång BARA fosterländskt!

Man får problem om man ska söka det ursvenska, MASSOR av problem. Eftersom allt som är svenskt består av saker som resten av mänskligheten varit med om att skapa. IDÈER är internationella, inte nationella. IDÈER flyger fram mellan folken. Allt som idag ses som ”ursvenskt” var en gång ett resultat av att några utländska idéer och metoder inlemmades med det svenska och blev svensk kultur.

Det är som när Jimmie Åkesson gång på gång får frågan om han gillar pizza. ”Vi svenskar har alltid varit öppna för olika matkulturer, det är väldigt svenskt”, svarade han på den frågan en gång, som han anser är löjlig. Man skulle kunna tillägga att det också är MYCKET svenskt att ta till sig ANDRA KULTURER och idéer från utlandet. Det är vi bra på. Den ”ursvenska” kulturen är beviset på detta.

I alla tider har idéer flödat mellan människor i spåren av mänsklig migration. Det nya under 1900-talet är att vi gradvis insett att vi faktiskt kan tillåta människor att migrera mellan länder och kulturer FREDLIGT i lika stor utsträckning som vi tillåtit IDÈER, kulturer, tekniker och kunskap att migrera mellan länder! Världen har blivit en!

Som ett resultat av migrationen av idéer sitter svenska rasister här i Sverige och sjunger fransk-spanska visor som Bellman knyckt, på ett arabiskt stränginstrument, dricker öl (uppfunnet av svarmuskiga människor) och hyllar en blå och gul flagga med ett från mellanöstern importerat kors i mitten och tror sig vara såååååååååååå svenska!

Blott barbariet var en gång fosterländskt, sa Esaias tegnér för 200-år sen. Det är inte helt sant för inte ens barbariet är speciellt fosterländskt!

Mänsklig kultur är fascinerande, eller hur?

***********************

Läs min serie artiklar om den svenska kulturens utländska ursprung här!

www.sverigedemokraterna.de

Nytt: Rasmus Gårdebrink, Revolutionens barn

Läs även andra bloggares åsikter om gitarr, luta, arabisk, islam, Sverigedemokraterna, andalusien, Spanien, Sicilien, Jimmie Åkesson, rasism, Evert Taube, folkdans

augusti 14, 2010 av Jerlerup

Argument 3: Sverigedemokraterna och nationalismen

I Sverigedemokraternas principprogram står det att nationen ska bygga på en gemensam nationell identitet som ”förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen”. I Sd-kuriren 2008 (Nej tack till extremism) kan man läsa: ”Nationalism bygger inte på hat mot andra människor. Nationalism är kärlek, omtanke och tradition..:” Idag ska vi titta närmare på Sverigedemokraternas idé om nationen och se hur man kan peka på några paradoxer i deras resonemang.

I Principprogrammet Sd gett ut, kan man läsa:

Vi är alla beroende av gemenskaper, människor som på olika sätt liknar oss själva och som vi kan identifiera oss med. Sverigedemokraterna menar att det i första hand är familjen och nationen som ger oss förutsättningarna att uppnå detta. Inga konstruerade kollektiv kan helt ersätta dessa djupt rotade, ursprungliga gemenskaper…

Den nationalistiska principen bygger på idén om nationalstaten, att statens territoriella gränser ska överensstämma med de befolkningsmässiga gränserna. I sin ideala form är alltså ett sådant samhälle befolkningsmässigt homogent. De rådande omständigheterna i Sverige och i omvärlden omöjliggör att principen praktiseras till fullo. I många fall är nationerna vidare än statens territorium; så även för Sveriges del…

Jag frågar mig: Vet Sverigedemokraterna överhuvudtaget hur nationerna skapats?

Sverigedemokrater kontrasterar ofta begreppet mänskligheten med begreppet nationen. Mänsklighetens enhet beskrivs som en utopi, ett konstgjort begrepp utan förankring i verkligheten. Mänskligheten som begrepp förutsätter mångkultur, något Sd ogillar.

Men sanningen är att begreppet nation är lika konstgjort som mänskligheten.

När Sverigedemokraten pratar om nationen kan man alltså fråga denne om han eller hon vet vad en nation är. Nationen är nämligen också ett konstruerat kollektiv. (Nationaldemokraten kan man fråga samma sak. De delar synen Sd har på Nationen som nåt ”genuint”, en ”ursprunglig gemenskap”.)

Nationens födelse

Vi är alla beroende av gemenskaper, människor som på olika sätt liknar oss själva och som vi kan identifiera oss med. Sverigedemokraterna menar att det i första hand är familjen, ”kulturen” och nationen som ger oss förutsättningarna att uppnå detta. Inga konstruerade kollektiv kan helt ersätta dessa djupt rotade, ursprungliga gemenskaper, sägs det.

Om man tittar på historien ser man att det inte alls är givet VEM vi identifierar oss med, vem vi hittar likheter med, förutom familjen och de omgivande, dvs ”flocken/stammen/bygemenskapen”.

Problemet med Sd är, för att vara en smula filosofisk, att de antar att de grupper vi människor identifiierar oss med är på förhand givna grupper, a priori.

I tre tidigare artiklar här på bloggen, har jag skrivit om etnopluralismen, som är den filosofiska tanke som ligger bakom Sverigedemokraternas idé om nationen.

En nation, en stat, ett lokalsamhälle och en etnicitet och en kultur har lika lite en på förhand given existens som begreppet mänskligheten. En blick på mänsklighetens historia visar att det enda som är så att säga på förhand givet är att man identifierar sig med familjen och sen med GRANNARNA, dvs den egna flocken elelr stammen. Detta har på ett sätt ett biologiskt samband. Flockbeteendet sitter i sen vi var apor, så att säga.

Och här kommer min poäng. ALL ANNAN IDENTIFIERING MED ALLA ANDRA MÄNNISKOR ÄN STAMMEN OCH FAMILJEN GÅR UTÖVER DET SOM KAN ANSES VARA OSS GIVET GENOM NATUREN.

Under åren har vi skapat gemenskaper där vi inkluderat fler och fler folk som tidigare sågs som ”främmande” och fler och fler kulturer som setts som HELT OLIKA VARANDRA.

Trost språklig likhet, trots etnicitet och religion och delad historia har varje nationalstat varit uppdelad i mindre enheter, som alla alltid, vid något tillfälle, sett de andra enheterna som ”främmande”. Jämför landskapslagarna i Sverige t.ex. Dödade man en östgöte, en från samma region, ”böter man liv för liv” men dödar man en smålänning böter man X antal daler istället. Landskapen i Sverige var kulturella, etniska och politiska enheter och invånare i andra landskap sågs som ”främmande”.

Hur otroligt det än må låta har den tid funnits när en östgöte eller en upplandsbo sett på en smålänning med samma fördomsfulla ögon som många idag ser på araber eller somalier.

Men nationalstaten överkom dessa lokala skillnader.

Vi människor har nämligen en förmåga som inte djuren har. Vi kan skapa enheter där inga naturliga enheter finns, bortom det biologiska! Så har vi skapat begrepp som nationen, landskapet, häradet socknen, hövdingdömet, etc… Och mänskligheten som en enhet.

Vad är det som säger att nationen ska vara grunden för allt. Mänskligheten är en naturligare grund för mänskligheten att stå på eftersom vi alla är människor.

Nationen är en bra organisatorisk enhet för oss idag, precis som landskapet och kommunen är. Men det är som en mänsklighet vi kan ta världen vidare in i detta årtusende och lösa de globala problem vi står inför!

PS

Appropå detta citat: ”Nationalism bygger inte på hat mot andra människor. Nationalism är kärlek, omtanke och tradition..:” Man kan ju fråga flyktingarna från Balkan vad de anser om Nationalismen eller folk som överlevde andra världskriget. Nationalismen är ett begrepp som inte är utan problem.

Mina tre artiklar om etnopluralismen:

Svar två till Solguru

Svar ett till solguru

Etnopluralism

Argumentsamlingen

Argumentsamlingen mot Sd och Nd

——————–

Nyheter: GP, Expressen, Expressen, Sds, Skånskan, Skånskan, Sds, HD, Skånskan, Sdharfel, SD-landskrona, Thomaskarlsson, sd.de, Metro, Thoralf, Thoralf, Gd

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, Sverige, nationalism, rasism, främlingsfientlighet, politik, val2010

augusti 7, 2010 av Jerlerup

Sverigedemokraternas begrepp ”kulturberikare” är nazistiskt!

Begreppet ”kulturberikare” används hej vilt av Sverigedemokrater, Nationaldemokrater och nazister. Det är ett skällsord för invandrare. Begreppet används för att kasta smuts på grupper av invandrare, genom att peka ut enstaka brottslingar och påstå att det de gör beror på deras kultur. Begreppet är nazistiskt och användes av Hitler och nazisterna för att smutskasta judarna innan förintelsen och det användes EXAKT som begreppet används idag av Sverigedemokraterna!

Jag satt och bläddrade igenom mina anteckningar från den tiden då jag läste tyska tidningar från 1920-talet för att förstå hur nazismen kom till makten..

Så här står det i mina anteckningar: ”Det ironiska ordet Kulturträger (kulturbefordrare), det hatiska Kulturschänder, Rassenschänder, används som synonymer i nazipressen… Idén är att smutskasta alla som framhåller det judiska som något positivt för Europa genom att använda ordet ”Kulturbefordrare” för judarna. ‘De omhuldade Kulturbefordrarna har gjort det igen, en jude i Hamburg har ertappats med våldtäkt på en German… Kulturbefordare dömd för mord. Rasbefordrare bygger bordell… Kulturbefordrarna slår till igen…'”

Begreppet Kulturberikare

Sverigedemokraterna använder ordet kulturberikare mycket. Men begreppet skapades av nazister. Som en läsare påpekat använde nazister begreppet redan runt 2001. Artikeln jag citerar nedan av Fenix är från 1999 och bemöter användningen av ordet hos Sverigedemokrater och nazister och refererar till nazistisk litteratur från 1970-talet.

Sverigedemokraterna lånade alltså begreppet direkt från nazismen. (Se Flashback tex )

Kulturberikare är sverigedemokratiska för invandrare och används oftast då man rapporterar om brott som begåtts av invandrare. Kent Ekeroth, partiets internationelle sekreterare och en av de i Sd som använder begreppet mest, har skrivit.

Helsingborgs Dagblad har uppmärksammat mitt användande av begreppet ”kulturberikare”. Vad menas med ordet? Jo, gammelmedia inbillar sig ofta, och gärna även andra, att invandring och mångkultur ”berikar” Sverige på alla möjliga sätt och det är därmed bra med massiv invandring och mångkultur. Som reaktion på denna helt absurda inställning har det ironiserande begreppet ”kulturberikare” börjat användas flitigt i bloggosfären som ett förtjänstfullt hån mot svensk pk-media. Del i det roliga med begreppet är självfallet den enorma diskrepans mellan medias bild och verkligheten, vilket våldet från vissa invandrargrupper så tydligt visar.

Vem som nyuppfann begreppet vet jag inte. Det vet kanske någon Sverigedemokrat. Det skulle vara mycket intressant att veta eftersom ordet är direkt hämtat från naziretoriken.

Egentligen kommer ordet från Adolf Hitler som först använde ordet i en beskrivning av olika kulturer i Mein Kampf. Senare använde han det ordet istället för negativa beskrivningar av judarna. Det mer ironiska ”kulturträger (kulturdragare/kulturbefordrare) användes för att bemöta alla de som ansåg att judarna hade en positiv påverkan på Europa. Som här:

”Vor allem aber die deutsche Kultur ist, wie schon ihr Name sagt, eine deutsche und keine jüdische, und es wird daher auch ihre Verwaltung und Pflege in die Hände unseres Volkes gelegt. Wenn aber die übrige Welt mit heuchlerischer Miene aufschreit über diese barbarische Austreibung eines so unersetzbaren, kulturell wertvollsten Elementes aus Deutschland. dann können wir nur erstaunt sein aber die Folgerungen, die daraus gezogen werden.

Denn wie mußte man uns dankbar sein, daß wir diese herrlichen Kulturträger freigeben und der anderen Welt zur Verfügung stellen. Sie kann nach ihren eigenen Erklärungen nicht einen Grund zur Entschuldigung anführen, weshalb sie diesen wertvollsten Menschen die Aufnahme in ihren Ländern verweigert.”

Hitler bemöter kritiken mot den nazistiska antisemitismen internationellt genom att säga att kalla judarna ”dessa härliga kulturbefordrare”. I övriga delar av talet hittar man ”detta präktiga folk” och liknande beskrivningar. För övrigt avslutas talet med att Hitler skriver att målet för nazisterna var ”judarnas förintande i Europa”.

Det finns MÄNGDER av liknande citat om judarna som ”kulturträger” från Hitler och de nazistiska parti-ideologerna för den som orkar leta! Och för övrigt användes samma begrepp av svenska nazister. Det kanske vore en idé att leta efter ordet kulturberikare i den gamla svenska nazzelitteraturen från 30-talet?

juli 31, 2010 av Jerlerup

Om antisemitism och islamofobi: att mota Olle i grind.

En läsare skrev så här till mig: ”Du förringar det som skedde under förintelsen när du jämför Sverigedemokraterna med nazisternas antisemitism. Man kan inte jämföra den med Sverigedemokraterna…” En annan läsare skrev: ”Du har rätt, vännen. Antisemitismen är stor bland många av oss muslimer, tyvärr, men det gör inte det mer rätt att använda en liknande taktik mot muslimerna för detta.”

Vad är rätt?

Både ock givetvis. För att beskriva detta väldigt enkelt:

För det första var inte nazismen enbart antisemitisk, den var det men också mer; den var RASISTISK och ville rensa bort en massa folkgrupper och människor.

Av alla grupper drabbades de funktionshindrade, judarna och romerna värst. Dessa grupper förintades i stor mängd. Av desa grupper vände sig retoriken mest mot judarna, som var nazisternas fiendebild nummer ett. Men även ukrainare och ryssar förintades i den medvetna svältpolitik man förde mot dem. (Hur många ryssar och ukrainare som dog vet man inte riktigt, men det var troligen 10 miljoner.)

För det andra drev nazisterna kampanjer mot de grupper man såg som oönskade”, som judar, homosexuella, funktionshindrade, romer, etc, genom att använda en speciell metod. man DEMONISERADE dem och AVPERSONIFIERADE dem genom användning av negativa GENERALISERINGAR. Som sagt var judarna den främsta fiendebilden och beskrevs som det största hotet även om de funktionshindrade var den grupp de först började utrota.

För det tredje, denna metod, att generalisera, delade nazisterna med andra som hetsat mot grupper, och folkgrupper, genom historien. Nazismen delade många drag med klassisk förföljelse av romer, judar och andra folkgrupper. Här finns det stora likheter mellan det sätt Sverigedemokraterna förföljer muslimer och det sätt som judarna förföljts genom historien.

Och denna likhet gäller i hur folk behandlades i propagandan och fördomarna. Nästa steg efter detta är att ta till fysiskt våld och diskriminera folk. Därför är det viktigt att mota Olle i grind.

Antisemitismen ökar bland många grupper i Sverige, t.ex. bland islamska fundamentalister och bland vänsteraktivister som okritiskt stöder allt som är antijudiskt i sin kamp för folk i Gaza. Men islamhatet växer också. I Malmö går muslimer omkring och är rädda för allt muslimhat de ser och judar är rädda för att antisemitiska tongångar hörs allt mer.

Så ska det inte vara!

Och lösningen är samma på båda problemen. SLUTA GENERALISERA OM ANDRA FOLK!

Ett bra första steg för att stoppa hatet är att säga nej till Sverigedemokraterna i årets val!

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, rasism, hat, nazism, antisemitism, islamofobi

juli 26, 2010 av Jerlerup

Identitära paradoxer (Svar 2 till Solguru)

När Solguru från Motpol tittade in på min sida och svarade på artiklar jag skrivit om etnopluralism och den identitära idévärlden och ville diskutera artiklarna så var jag givetvis intresserad. Identitärernas idéer formar mycket av debatten runt Nationaldemokraterna idag och även bland grupper som s.k. ”nationella” idéer. Här är mitt andra svar till honom. Jag återkommer med vissa kommentarer jag inte fick plats med här.

Solgurus resonemang lider av två klassiska traditionalistiska problem. Dels frågan VILKEN tradition man bygger sin traditionalism på? Eller vilken kultur och vilken etnicitet?

Dels att identitärer ofta i slutänden tvingas ta till biologiska argument om etnicitet och ”ras” för att försvara den identitära saken, något identitärer säger sig vara emot.

Vilken grupp?

I mitt förra inlägg skrev jag att endast identifieringen med flocken/stammen och familjen, och den ”kultur” som byggs upp runt flock, stam och familj, kan anses vara ”naturgivna” och en biologisk” grund för mänskliga relationer.

Vad jag menade med det var att djur identifierar sig med flocken och ”familjen”. Vår mänskliga dragning till flocken lär ha en biologisk grund. Men vi människor har en lustig egenskap att omdefiniera det som är vår ”flock”.

Det unika med oss människor är att vi utvidgat vår definition å vår ”flock” hela tiden. Vi strävar att gå bortom den ursprungliga lilla flocken, och familjen. Vi bildar t.ex. enheter mellan flockar/stammar. Det var det jag menade med liknelsen med att socken, härad, landskap, nation, och mänsklighet också är konstruerade begrepp…

Nationen är inte gudagiven, biologiskt förbestämd eller naturgiven. En gång i tiden såg västgöten på upplänningen eller smålänningen, som en del här i Sverige idag ser på araberna idag! Det främmande är lätt det skrämmande…

juli 22, 2010 av Jerlerup

Kent Ekeroth – en stilla kvällsfundering om Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna...

När jag sitter och funderar över Sverigedemokraterna och deras två islamofoba aktivister Kent Ekeroth och Ted Ekeroth tänker jag på Stockholmssyndromet. Stockholmssyndromet kallar man det. När man blivit så fascinerad av sina fiender att man anammar deras språkbruk och tänkesätt.

Frågan som jag undrat mycket över idag är om inte de båda bröderna Ekeroth, med judiskt påbrå, drabbats av detta. Det som kommer ur deras antiislamska propagandabyrå bär så många likheter med antisemitismen att jag inte kan säga något annat.

Jag har bläddrat igenom gamla nummer av nazistiska böcker och tidningar på internet. Der Sturmer var ett av de främsta nazistiska propagandaorganen och den som mest hetsade mot judarna. Det påfallande är att Der Sturmer var full av generaliseringar om judar, judisk kultur och judisk religion där hela gruppen antogs fungera på samma sätt som brottslingarna inom gruppen. Judendomen var en samhällsfarlig ideologi som ville erövra världen och bedriva terrorverksamhet för att underminiera Europa, sa man.

Generaliseringar är utan tvekan ett vidrigt gissel för politiken. Och det är skrämmande att se hur man kan skapa panik och hysteri i en befolkning genom att sprida lögner och halvlögner.

Vi ska kika lite hastigt på två exempel på likheterna…

juli 22, 2010 av Jerlerup

Identitär livbåtsetik utan livboj eller flytväst (svar till Solguru)

Ska man bemöta någon idé som man anser vara negativ för samhället måste man bemöta denna idé på djupet, så man visar VAD i idéerna som är negativt.

Jag har skrivit en hel del om den s.k. etnopluralismen som bland annat Nationaldemokraterna bekänner sig till, och kallat den en ny rasism. Men varför anser jag den vara fel? Bloggaren Solguru skrev ett inlägg till mig i en diskussion på på min blogg där han sa att han gärna ville ta en debatt om etnopluralismen och bad om mina åsikter om hans skriverier om etnopluralismen i en artikel om Identär etik. Den debatten tar jag gärna. Denna artikel är mitt svar.

Solguru! Som du kanske förstått har jag träffat en hel del traditionalister, identitära förespråkare. Min vana trogen börjar jag därför med att konstatera skillnaderna. Ja, jag ser etnopluralism som en sorts rasism, pga generaliseringarna som alltid följer i dess spår. Och ja, du ser troligen mina idéer som extrem samhällsförstörande modernism!

Sen vill jag konstatera att jag ogillar dagens politik mycket och anser INTE att dagens integrationspolitik är den rätta, även om jag är mycket positiv till invandringen, så jag ber dig att inte dra den slutsatsen, å din sida så vet jag vad traditionalism och det identitära är och vill göra klart att jag inte ser dig som nazist eller nåt liknande som gottköps-antirasisterna skulle säga.

Så, nu har vi klarat av det. Låt oss gå till idéerna. För det är dina och mina idéer om världen som är det avgörande. Och jag anser att det finns gigantiska luckor i de resonemang de identitära för om etnopluralismen.

juli 20, 2010 av Jerlerup

Samma argument som mot judarna! (Del 1)

Har ni hört argumentet att Islam inte är en religion, utan en politisk ideologi, ett politiskt system?

Man stöter på det argumentet VÄLDIGT ofta. Bland kommentarerna här på min blogg kryllar det av kommentarer där detta påstås. I bloggosfären hittar man det också överallt. För att ta två exempel bara.

Sverigedemokratiska Imittsverige citerar Lars Hedegaard:

”Islam är INTE en religion. Islam är en totalitär världsuppfattning, en ideologi som i sig HAR en religion, kan man säga. Det är en politisk filosofi som är jämförbar med nazism, stalinism och andra kända totalitärer.”

Feminix å sin sida citerar Peter Hammond:

Islam är inte en religion, det är inte heller en kult. I dess fulla form är det ett komplett, totalt, 100% system för livet. Islam har religiösa, juridiska, politiska, ekonomiska, sociala och militära komponenter. Den religiösa delen är ett skägg för alla andra komponenter. Islamisering börjar när det finns tillräckligt med muslimer i ett land för att agitera för sina religiösa privilegier. När politiskt korrekta, toleranta och mångkulturella samhällen ger efter för muslimernas krav på religiösa privilegier, tenderar några av de andra komponenterna att också krypa in.

Vad ska man säga om detta då? För det första att det är ironiskt att alla islamofober delar de militanta islamisternas syn på islam. För det är DE, ett litet fåtal muslimer, som har den syn på islam som islamofobernas påstår att alla muslimer har. För det andra att ”vi har hört den förut”…

Man har använt detta argument mot en en gång tidigare: då mot judarna!

juli 19, 2010 av Jerlerup

Utvandringen till USA: bortom myterna!

För 170 år började den stora utvandringsvågen till USA. När utvandringen ebbade ut, runt 1920, befann sig 1/5 av alla svensktalande i världen i USA. Det finns många myter om denna utvandring i Sverige. Låt oss kika närmare på dem:

Myt ett: ”Svenskar diskriminerades ej”.

Tvärtemot myten hade invandrarna som kom till USA det ganska tufft.

Svenskarna var på många sätt i samma situation som Somalierna idag i Sverige. De kunde inte språket, kunde läsa men hade ingen lämplig yrkesutbildning (de flesta som utvandrade var ju bönder) och var fattiga. Alltså fick svenskarna i USA i hög utsträckning ta skitjobben som ingen annan ville ha.

Till och med de med en lämplig utbildning fick ofta ta skitjobben. De kunde ju inte språket.

I Chicago tog de svenska männen de lägst betalda och farligaste jobben på industrierna. De svenska kvinnorna jobbade som barnflickor och betjänter eller sömmerskor, vilket var de jobb som fanns för de allra, allra fattigaste. Många svenskor blev prostituerade. Det sattes i system att använda svenskar, och skandinaver, till de lägst betalda jobben, och man såg ofta ner på de som utförde dem.

Det är därför breven hem från utvandrare ofta är en så sorglig läsning. Som min släkting Anton Karlsson från Halland som skrev hem till sin syster, min farmor, i mycket deprimerande brev att hela hans liv förvandlats till ständigt sökande efter småjobb för att få lite mat och pengar till husrum. Breven från utvandrarna andas ofta en stor besvikelse, livet blev inte så mycket bättre för de flesta ”over there”, trots allt…

juli 17, 2010 av Jerlerup

Albert Engström – Kolingen

Jag hittade en samling av odödliga Kolingen-citat, från Albert Engströms böcker med teckningar och småvitsar om originalet kolingen. Eftersom den hemsidan är död nu lägger jag ut dem här så andra ska kunna ha tillgång till dem.

Albert Engström levde 1869-1940 och var målare, författare, humorist och allmänkonstnär. Hans ”gubbar” och ”gummor”, kolingen och de andra, är kanske det för nutiden mest kända av det han gjort.

– Varför klår du alltid käringen din så förbannat?
– För dä aset går omkring å söjer, att ho ä olyckligt gift.

—

Fru Pettersson: – Usch ett sånt väder.
Fru Andersson: – Ja, blir man inte sjuk av sånt här väder, så är man bestämt inte riktigt frisk.

Kolingen!

Landsortsbon: – Stockholm är i alla fulla fall en konstifik sta. Jag vet att ja har stigi opp varenda måron, men jag kan inte komma ihåg att jag gått å lagt mej en enda kväll. Skål!

– Fy fan vad du ä full!
– Ja blir aldrig full. På sin höjd blir jag så trött i armen att jag blir svag i benen.

– Ska vi inte ta en grogg nu, innan vi blir så fulla så vi inte kan ta nån mer?

– Det är en liten bön jag har till dig, Johannes, den första på 25 år!
– Håll dig nykter på vår silverbröllopsdag!

– I natt gick jag fyra trappor upp, i gathuset, men dä va galet. Jag bodde åt gården.
– Nå kom du rätt sedan?
– Inte! Jag knackade på över gården förståru, å dom påstod, att jag hade flyttat i oktober. Fy fan! Jag – hick – går aldrig ut mä Johansson mer.

– Har du hört, att Janson har lagt bort å dricka?
– Å faen, va säjer du? ! När dog han? !

– Nå hur var dä på kräftkalaset i går?
– Asch, baraste dönga! Brännevinet tog slut ve den sjuttonde krabban, å sen feck vi torräta resten.

– Tycker du inte själv, Olagus, att dä ä syndit å sitta å bölja i dej toddi mitt på blanka söndasförmiddan?
– En ska ha rolit mens en lever, för en ä dö möcke längre än en lever.

Livliga Labans monolog:
– Ä man glad å trevlig inne, så åker man ut. Ä man glad å trevlig ute, så åker man in.

– Nu reser vi oss! Ä dä så, att vi kan gå, så sitter vi kvar; kan vi inte gå, så går vi.

_ Ja vet du, så dammit som dä va hos henne, dä va så dammit, så en inte kunde si´et, de renersta där va, dä va min själ dammtrasan.

Efter svensexan:
– Di hade bestämt sej för att supa mej full, men ja lura di jäklarna, för ja va full när di kom.

Kyrkoherden, på inspektion i skolan:
– Du vet väl vad som menas med en paus, min lille vän?
– Ja,dä ä mellan suparna säger pappa.

Doktorn:
– Ja att herrn super, det förstår jag, men är herrn periodsupare eller vanlig supare?
– Periodsupare.
– Nå hur långt är det mellan perioderna?
– Ja, si så där en tjugu minuter.

– I går kväll kom jag tammefan inte hem förrän i morse strax före middan i dag!

En bonde avläser inskriptionen på Vännäs järvägsstation:
– 541 kilometer från Stockholm. 89 meter över havet.
– De va faen va dä ä möcke ginare sjövägen.

Grosshandlare Almström vid början av sjöfågeljakten:
– Brännvin har vi. Mat har vi. Bara vi nu inte hade den förbannade jakten!

– Dä va fan va du sir lessen ut!
– Ja, tror du dä någe nöje å bära tegel fyra trappor opp åtta timmar om dan?
– Hur länge har du hållit på med de jobbet?
– Börjar i morgon.

I Härjedalen hade etablerats ett större slagsmål efter en suporgie med stämning till tinget.
Domaren: – Nå, hur många supar hade du tagit?
Slagskämpen: – Dä vet ja inte, vi drack ur skopa.

En skogsarbetare i Delsbo har deltagit i ett bättre slagsmål, där han fått en literbutelj krossad mot sitt bakhuvud. Efter en vecka säger hustrun:
– Hör du Agust, du får allt gå te doktorn – du ligger och skär sönder örngottet för mig.

– Nykterist kan jag bli, men brännvin å öl överger ja aldri!

I ett gathörn har en längre tid stått en tiggare försedd med plåtskylt, vilkens inskription angav, att han var blind.
Den välgörande fru Holmstierna finner honom en dag med ordet ”Stum” på sparbössan.
Hon frågar något förvånad:
– Vafalls? Är ni botad för er blindhet?
– Nää. Men ja feck för möcke böxknappar.

Lovisa Persson i sitt värsta stridshumör, till Andersonskan:
– Du din tjocka ko- sätt baken där du har huvet, så får du kanske fason på dej!
– Andersonskan, överlägset:
– Ack, dä gjorde ja i går, men då kom där en förbi mej å sa: nä men si goda, Lovisa Persson!

– Hur kan ni hålla på och dricka så där?
–– Ja, si supa, dä inte farligt, men di jäkla uppehållena!

Gubben Mattsson har fått följa med till Öregrund som kock på skonaren Esmeralda, men då man en natt får vind och skall hissa, så är han icke i kojen. Man går i land och hittar honom full och präktig stående mot en vägg.
– Var i herrans namn har i hållit hus, farbror?
– Ja kan inte säja, om dä var bröllop eller begravning, men löckat va dä!

Gamle brännmästaren vid K.bränneri får sin morgongök i sällskap med en yngre bekant. Gubben skakar betänkligt så att en del av den goda drycken spilles ut.
Den unge. – Dä va fasligt, va I ä skakis farbror!
Gubben, vresigt: – Ja, men ge dej fan på att dä inte utåv rädsla, gosse!

– Di säjer att din gumma har rymt från dej.
– Ja, den kärringen ä skvatt galen. Ja har skällt opp’na, ja har klått’na, ja har sparkat’na, ja har låst’na inne – men dä va jävenimej omöjelitt te å få’na å stanna ändå!

Mor Lena kommer till pastorn och beklagar sig över mannens oregerliga leverne i hemmet. Gubben är så svår, att Lena allvarligt funderat på skilsmässa.
Pastorn: – Men Lenas man är väl trots allt trogen i sitt äktenskap?
– Ja vet pastorn, dä nog inte som dä ska mä dä häller; ja ä för exempel inte säker på, om han ä far te våran sista pojke.

– Om utifall att mor frågar, hick, va jag har drucke, så – hick – säjer du sockerdreck, för – hick – står du!
– Jaa! – – – Men utifall att ho frågar, va I har blett full å då?

Midsommardagen,
Fylle-Matts: – Hör nu, va faen gick ni hå la mej så tidit för hi går kväll?

– Här behöver spacklas, sa målarn, vakna ve gärsgårn.

Den vänlige herrn: – Hur gammal är du, min gosse?
– Nio år på det tione.
– Hur många syskon är ni?
– Sju på det åttonde.

Fru Pettersson: – Usch ett sånt väder.
Fru Andersson: – Ja, blir man inte sjuk av sånt här väder, så är man bestämt inte riktigt frisk.

– Vet du om Efraim lämna ätter sej någe?
– Näe, dä va inte e smul. Han to ut sista litern strax före han gick bort.

Gustav har varit ute och söpet och då han vaknar på morgonen och finner att hans kläder äro upphängda i mönstergill ordning, skorna ställda på sin plats m.m., lägrar sig så småningom ett djupt missnöje över hans drag och han utbrister:
– Körs, var jag inte fullare!

Handlanden Johansson bortauktionerrar ett gammalt lager. Under en paus i auktionen kommer utroparen in för att få sig en sup.
Johansson: – Nå hur går auktionen?
-Bra, patron! Bönnera ä så fulla så di köper stövlar stöckevis.

Mattson och Österman festa om efter en lyckad dunkaffär. Vid ett tillfälle, då Österman gått ut på en stund, passar Mattson på att utbyta innehållet i Östermans smuggelflaska med vatten.
– Österman, sedan han efter återkomsten tagit en klunk: – Fy fasen, nu tror ja varkelien att ja börjar bli söpen, för nu smakar spriten bara vatten.

Tjuvar ha grasserat i socknen de senaste nätterna och gjort inbrott lite varstans. Saken diskuteras i handelsboden. Slutligen vänder sig patron till Isak på Fallan, som stått tyst och ej deltagit i samtalet.
– Nå Isak, du som bor så ensamt, är du inte rädd för tjuvar?
– Nää, ja ä så fatti, så hos mek finns inget annat å ta än mi gamla käring, å stjäl de henne natteti, så ger ja mej fanken på att di kommer å lämnar´na tebaks, när de bler dager.

De va en bra mesin han ordinerte åt kärringen mi, doktorn! Förut va ho bara hes, men nu kan ho inte säja ett ord. Så han kanske vell skriva ut ett par flaskor te??

Grosshandlare Berggren är bjuden till Björka herrgård, där ankor finnas. Han får så småningom syn på en vattenfågel, lyfter bössan, men tvekar, då det kan vara en anka,
Skogsvaktaren: – Skjut han, grosshandlarn, ä dä en anka, så simmar hon in i vassen, å ä dä en and, så flyger hon.

– Hörru Andeson – kan du tiga?
– Om ja kan tiga? Hick! Ja säjer dej bara, Jo – hick – Hanson, att i jämförelse me mej ä graven – hick – ett kafferep!

Kunden: – Har I hårvatten?
Barberaren: – Jo då.
– Ä de bra?
– Ja, enbart smakar dä lite jäkligt, men som grogg går dä an, å blandar man dä mä hallonsaft, så ä dä preciss som likör.

Drängen Larsson ber patron om en dags ledighet för att gifta sig. Patron frågar vem som är den lyckliga.
– Lena i Backen.
– Va fan ska Larsson med den gamla käringen å göra?
– Ja inte ä ja kär i skrället, men ho har en så jädrans fin gösselhög.

– Näv favern min dog, ävde min ena bvov pängavne, min andva bvov godset och jag, jag ävde ådevfövkalkningen.

– Kallt, saru? Va hostaru för kabeljo, din arma jubeljosef?
Då skulle du vatt me på Spetsbergen 98! Där va så in i röa aftonblade kallt, så när de blev minus 10 grader en dag, så dog tre man av värmeslag!

Gamle Sågställar-Nils i Brunskog står på söndagsförmiddagen i såghuset sysselsatt med att fila ramsågblad, då prästen på väg till kyrkan passerar och hör att någon arbetar där inne, varför han stiger in och frågar:
– Vet inte Nils, att det är sabbat i dag?
– Jo fälle vet ja dä.
– Ja, då ska väl inte Nils ohelga vilodagen. Vår Herre, han arbetade i sex dagar och vilade sig på den sjunde.
– Ja, då hadde han väl inte nå annat å göra, för han hadde ju färdit.

Turisten till gubben Jossi från Östmark, överlägset:
– Östmark lär vara en kuslig trakt. Här håller di ju jämt på och skär, skjuter och slår ihjäl varandra.
Jossi: – Å ja, gunås, dä gör di allt, men dä ä allt många som självdör åg!

– God dag, god dag, patron! Jag får gratulera. Hilda har ju fått en flicka – men patron, patron, redan efter tre månader!
– Jaha, prosten, si, si ho har ligga i drivbänk, si!

– Spriten – mina kära åhörare – är människans värsta fiende. Tror någon av er, mina vänner att man kan få en sådan människa på benen igen, som dukat under för denna last?
Busen Lundholm, rik på år och erfarenhet, reser sig och säger: – Dä går nok, men te ett sådant mästerverk fordras dä en rent etterjävli återställare!

Veterinären T. Är pamp och härskare i sin socken. Men där finnes också en predikant, populär bland de små.
Den senare yttrade härominstens:
– Ja, di vet å vet, men va vet di emot den store veterinären däroppe?!

– Jag ska – hick – passa på å säja gonatt åt dej – hick – mens ja känner igen dej!

– Ä de sant, att Karlsson har varit borta på ett alkoholisthem?
– Ja nog va han full då han kom hem.

– Nå, smakar det, gubbar?
Korus: – Utmärkt!
— Ja, sir ni gubbar, dä finns inte mer än två här i världen som ksn brygga punsch, å dä ä ja å en te, men den andre, han ä dö!

– Varför klår du alltid käringen din så förbannat?
– För dä aset går omkring å söjer, att ho ä olyckligt gift.

– Har du fått någon frukost i dag?
– Nej, inte en droppe.

– Va nu? Termometern står ju under 0.
– Ja, vad kan du vänta annat, när du hänger ut’en i kalla farstu. Karlarna är sej lika!

Denne häringe Olagus i Snorkeby måtte ha söpet bra möcke i sina dar! Nu ä dä
två år sen han ble goodtemplare, å de loktar brännevin å en än.

– Hur kommer dä te att häradsdomarn sir så där ynklig ut?
– Jo, han kom nykter hem i går kväll, å hans hund kände inte igen honom.

– Svara mig nu ärligt: Är ni skyldig till brottet?
– Nej, det svara jag varken ja eller nej på, för ja tycker dä ä rättens sak att ta reda på
den saken.

Då tåget stannar vid en station, tittar Kolingen ut genom fönstret och ropar åt stationsinspektoren;
– Langa hit en halv öl!
Stinsen: – Här serveras intet öl.
Kolingen: – Va fadern stannar ni då för?

– Ja du ser klen ut, men säj, hur har du kunnat få vatte i knäna?
– Ja tänk, jag som aldrig dricker vatten. Dä måtte slinka ner, när jag borstar tänderna.

Veteranen: – – – å vi sköt,jädran anagga, så att kanonerna ble röa.
En tvivlare: – Men hur i hälsinglann kunne i då komma te å ladda?
Veteranen: – Dumbom! Dä va inte tid te å ladda, dä va bare te skjuta å skjuta.

En plåtslagare ramlade ned från ett tak och blev liggande men var märkvärdigt nog ej död. En gumma seglar fram till honom och frågar;
– Herrn slog sej väl alldeles förskräckligt, när herrn föll?
– I hälsike, lilla madam. Huset ä fadren så högt, å trottoaren ä modren så hård, men alltid klarar man skivan, å för resten slår man sej inte, när en faller, men då en stannar, känns det allt i skallen.
Gumman (vänligt): – Vill herrn ha ett glas vatten kanske?
Plåtisen (argt): – Jag undrar just, hur högt en ska falla ifrån för att va värd en sup?

– Vem ä dä som ska stoppas i joren, ätter di ringer?
– De ä gamla Johanna skräddare, du mins la.
– I gu bevare me, lever dä gamla skrället än?

juli 16, 2010 av Jerlerup

Det saknas en vision för Sverige!

Politiken lider av tre saker, som jag ser det.

Först och främst av att visioner saknas, av positiva idéer om framtiden. En aktiv diskussion om hur världen bör se ut om 50 till 100 år och hur dagens politiska beslut ska formas med det som grundval finns INTE i partierna. Det finns till viss del i miljödebatten, men när såg ni försvarspolitiken grundas på risken för krig de närmaste 100 åren, eller finanspolitiken diskutera vilka ekonomiska behov Sverige eller världen de närmaste 100 åren?

Sen att djup saknas. Livsåskådning och människovärde är inget som man bara ska använda för att slå en Sverigedemokrat i huvudet under en debatt, det behövs diskuteras på daglig bas. Det är VIKTIGARE än frågan om hur många hundbajslådor som ska plasceras ut i en kommun!

Att erkänna begångna fel. Vi lever i ett samhälle där man inte får ha haft fel. Man ska vara perfekt för att få prata politik. Men då skapas ett samhälle av robotar, inte av människor! Politiken har gjort massor av fel. Tillåt politiker att begå fel och bestraffa istället de som inte erkänner att de kan göra fel! Då kanske vi äntligen får höra nån politiker säga att de STYRANDE begått misstag, ekonomiska och politiska, i tex invandringsfrågan.

Utan alternativ i politiken med dessa tre grundstenar kan extremister som erbjuder något som liknar ett alternativ få stöd. Det är faran!

Jag läste nyligen ett inlägg i Aftonbladet av Dilsa Demirbag-Sten som uttrycker en del av det jag känner:

juli 15, 2010 av Jerlerup

Den ”svenska” kulturen: veckodagarna

Vår odyssé i den ”svenska” kulturen fortsätter. Denna gången ska vi kika på de gamla veckodagarna. Men för att se var våra svenska benämningar på veckodagarna kommer från måste även titta närmare på de nordiska gudasagorna.

Finns det nåt mer nordiskt än de gamla nordiska gudarna, än Eddans sagor, än de fantastiska visdomsorden ur Havamal? Ändå är inte dessa nordiska gudar helsvenska eller helnordiska, ja de är inte ens helgermanska, utan har framvuxit ur en kulturell gemenskap över gränserna, och i begynnelsen var de nordiska gudarna allt annat än blonda och blåögda. De var ”svartskallar” från Medelhavet!

Detta måste man veta för att kunna spåra namnen på de svenska veckodagarna. Namnen på dagarna visar nämligen att den ”nordiska” gudavärlden till stor del härrör från området runt medelhavet, närmare bestämt Rom och Grekland.

Det är gudarnas namn man ska börja undersöka för att se varifrån namnet på de svenska veckodagarna kommer från.

Grekerna namngav veckodagarna efter solen, månen och de fem kända planeterna, vilka i sin tur fick sina namn efter gudarna Ares, Hermes, Zeus, Afrodites och Kronos. Theon hemerai kallade grekerna sina veckodagar, nämligen gudarnas dagar. Romarna bytte ut namnen på gudarna som symboliserade en veckodag mot de gudar som motsvarade dessa grekiska gudar. Mars. merkurius, Jupiter, Venus och Saturnus (De båda religionernas gudar var i praktiken samma men med andra namn) De germanska folken bytte ut dessa Tyr, Oden, Tor, Freja, men Kronos/Saturnus hade ingen motsvarighet i den gamla germanska gudavärlden…

juli 14, 2010 av Jerlerup

Jerlerup rekommenderar: Sagor från Livbåten om Sverigedemokraterna

Jag fick tips om detta blogginlägg om Sverigedemokraterna nyss. Det är Piratpartistiska Sagor från Livbåten som vill öppna en dialog om hur man tar debatten med Sverigedemokraterna. Artikeln är mycket bra. Detta inlägg hittar ni här! Jag citerar avslutningen av inlägget:

I den nya värld vi tror på blir nationer, nationaliteter och nationalism mindre viktiga. De ersätts av nya mer löst sammanhållna kollektiv. När alla människor i världen kommer närmare varandra så finns det ingen anledning längre att sluta oss samman efter strikt geografiska parametrar…. Sverigedemokraternas idéer om olika kulturers oförmåga till samexistens och om värdet av ”det svenska” kommer helt enkelt inte vara relevanta i den värld vi ser växa fram i framtiden…

Det vi behöver slå vakt om när vi tillsammans bygger en ny gemenskap över nationsgränser, generationsgränser och kulturella skillnader är att den byggs på goda värderingar… Men i det fria demokratiska samtal där alla har en jämnbördig röst som internet har gett oss kommer bra idéer att övertrumfa dåliga. På sikt kommer vi att hitta spelregler som vi alla kan leva med. Detta är vår övertygelse.

Samtalet är det nya. Det kan låta vansinnigt, eftersom mänskligheten samtalat sen sin vagga i Östafrika, men nu har vi för första gången möjligheten att inkludera alla i detta samtal. Utan filter, utan överhet, utan våld eller tvång. Vi tror det är svårt att överblicka vad det kommer innebära. Vi vet att kunskap om det främmande minskar rädslan…”

Jag återkommer med kommentarer om denna debatt. Jag tycker den helt rätt och mitt i prick formulerar det jag tycker och tänker. Biskopen i svenska kyrkan uttryckte lite samma sak när han för någon vecka sen sa att skillnaden mellan hans syn och Sverigedemokraternas syn på kyrkan är att han vill bygga barnbarnens kyrka, istället för fädernas kyrka! Politiken behöver mer framtidsdebatt för det är våra idéer om framtiden som bygger nuet!

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Sverigedemokraterna, rasism, invandring, islam, val2010

juli 13, 2010 av Jerlerup

Då Norden gav sig in i slavhandeln…

Bilden ovan är en bild på Ghanas regeringsbyggnad. Byggnaden har en brokig historia och en som berör Sverige och Danmark. Det ägdes en gång av Sverige, och under lång tid centrum för den danska slavhandeln.

Vad gjorde Sverige i Ghana? Jo, den unga stormakten Sverige ville skaffa sig kolonier i Afrika och tjäna pengar på den lönsamma så kallade triangelhandeln. Dvs man skulle köpa slavar i Afrika av de afrikanska kungarikena och sälja dem i Amerika mot Amerikanska produkter, som tobak.

Denna handel hade pågått i nästan 150 år och hade inbringat enorma förmögenheter till kolonialmakter som Spanien, Portugal, Holland och England. Nu ville Sverige ta del av välståndet och handla med slavar, guld, tobak, socker och elfenben också.

Det svenska försöket inleddes 1646 med att ett skepp skickades till Afrika av industrialisten Louis de Geer. De köpte afrikanska slavar på fastlandet och sålde dem på den portugiska ön São Tomé. Denna resa blev en så stor succé att De geer och ”statsministern” Axel Oxenstierna år 1649 bildade ett Afrikanskt kompani som skulle handla med slavar och 1650 skickas ett skepp ner dit. Kompaniet bygger ett fort och döper platsen till Fort Carolusborg (Karlsborg) . Dessutom uppför man olika handelsstationer längst kusten. Byggnaden som är dagens regeringsbyggnad i Ghana var en av dem! Inte mindre än 8 handelsstationer/fort hade svenskarna längst kusten…

juli 12, 2010 av Jerlerup

”Bunta ihop dem och slå ihjäl dem”?

Att man ska hålla EN tanke i huvudet samtidigt bara, är ett klassisk knep som hämtats från reglerna om hur man får en ”människomassa” att fördummas och gå åt ett håll. En av reglerna för hur man bedriver propaganda! Det är ämnet för dagens blogginlägg.

Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna och andra invandrings”kritiker” anklagar ofta det politiska etablisemanget i Sverige för att svartmåla dem och censurera dem. Det pågår en förtalskampanj mot dem, säger de, där alla motståndare till invandringspolitiken klumpas ihop till ett och demoniseras. SD är t.ex. mot att hela tiden bli jämförd med de nazister och fascister, som partiet är mot, bekämpar och avvisar.

De har faktiskt rätt på ett sätt, för visst är SD mycket, men nazistiskt är det inte. Att anklaga SD för att vara nazistiskt underlättar för sossarna och andra motståndare att driva igenom uteslutningar, att bygga mobber mot SD och att censurera partiet. Men de missar en viktig poäng. Sverigedemokraterna använder själva de metoder som de anklagar sina motståndare att använda. Och inte nog med det, de är sju resor värre på att demonisera och förenkla för att vinna politiska poänger.

Och vad som värre är är att de skapat en fiendebild, islam, och därmed demoniserar hela folkgrupper, för att driva igenom sina poänger och vinna makt.

Om man ska prata om olika grader av helvete i helvetet så är det SD gör faktiskt många gånger värre än vad det politiska etablissemanget gör, även om båda metoderna är fel…

juli 11, 2010 av Jerlerup

Att läsa såsom fan läser… (2)

I ett tidigare blogginlägg idag visade jag alla de hemska citat man kan hämta ur vår egen bibel. Min idé var att få folk att tänka till innan de gnäller över hur ”hemsk” koranen är med de citat som finns där. Det finns sju resor galnare och värre citat i vår egen bibel att plocka fram, om man vill… Främst då i Gamla testamentet där det slaktas, och utrotas och våldtas ganska vilt med Guds godkännade!

Vilken roll har då Gamla Testamentet spelat i svenskt kyrkoliv och för svensk lagstiftning?

Enligt en del myter har gamla Testamentet, eller Moseboken med alla sina lagar, inte spelat någon roll i svensk lagstiftning eller tankeliv. Det hävdas att Nya testamentets kärleksbudskap upphävde Gamla testamentets lagar och tvång. Det är en modern tanke. I själva verket visar Martin Luther redan i sin skrift om Moses från 1525 hur man ska tolka Gamla testamentet. Gamla testamentets lagar och regler är korrekt så vitt det stämmer med ”naturrätten”, hävdade han. Och därmed kunde utvalda stycken ur Gamla Testmentet fortsätta att utgöra grunden för svensk lagstiftning.

I det här inlägget ska vi fokusera på Karl den niondes förordningar om lagstiftningen, som tillsammans med Luthers egen katekes kom att bilda grunden för svensk lagstiftning i över 300 år framåt. Karl IX fastslog nämligen att grunden för svensk lag var den mosaiska lagstiftningen, Luthers katekes och landskapslagarna. Som lärdomshistorikern Sten Lindroth uttrycker sig så här: (Svensk lärdomshistoria, Medeltiden. Reformationstiden, s. 314): ”I punkt efter punkt fastslog Karl IX mosaisk lag som gällande svensk rätt vid sidan om den fäderneärvda landslagen.”

Och vad menades med den mosaiska rätten? Jo, vedergällningsprincipen. Öga för öga och tand för tand. Med STRÄNGHET skulle lag skippas…

juli 7, 2010 av Jerlerup

Etnopluralism – den nya rasismen!

Etnopluralism är ett begrepp få Sverigedemokratiska väljare stött på, men som ändå färgar hela Sverigedemokraternas syn på islam. Det används mest av nätverken till höger om dem, bland Nationaldemokraterna samt traditionalisterna i Motpol och Jan Milld, tex.

Etnopluralisterna säger oftast att de inte är rasister eftersom de hävdar att ingen ras eller något folk är mer värd än någon annan. De flesta etnopluralister använder sig inte av ordet ras alls, utan istället talar man om etnicitet.

Men ändå handlar etnopluralismen att människor med olika kulturell bakgrund, och olika s.k. kulturell utvecklingsnivå, inte kan leva tillsammans. Varje folk hör hemma på en särskild plats på jorden. Där ska de ha ett eget land där bara det egna folket får bo och på sin höjd ska kunna de migrera till grannländerna. man ska inte blanda de som är ”olika”.

Nu kommer jag från och med den här stunden att kalla etnopluralismen för den nya rasismen. Rasism i ny skepnad. Olle ska motas vid grind. Allt som sägs av SD och ND om invandrare av främmande kulturer, främst det för dem så ”förhatliga” islam, har sagts om judar, zigenare och negrer tidigare. Det enda som saknas är referenser till IQ och hudfärg… Det är rasism utan det misskrediterade ordet rasism…

juli 7, 2010 av Jerlerup

Ska ”lapp vara lapp” eller svensk?

Etnopluralism är ett nytt modeord på högerkanten, tex i Motpol-nätverket. Det börjar smyga sig in i Sverigedemokraterna också i deras kampanjer mot islam. Kulturer ska inte blandas, hävdas de. ”Låt islam vara islam och stanna nere i arabvärlden och låt Sverige vara svenskt”, heter det. Dessutom har olika kulturer olika utvecklingsnivåer, påstås de, och tillägger ofta att islam enligt dem SOM HELHET är ”kvar i medeltiden” medan Sverige är i 2000-talet. Vilket på nåt sätt ska omöjliggöra det ”kulturblandning” som så många etnopopluralister ogillar.

Etnopluralismen tycker inte att det viktigaste är vad som är i människornas hjärtan och vilka värderingar folk, eller grupper av folk, har; för etnopluralisten är etniciteten viktigare. Det är deras problem.

Etnopluralism är inget nytt. Fråga de svenska samerna. De vet vad etnopluralism är! De genomled det under den tid när den svenska politiken gentemot dem var etnopluralistisk. ”En lapp ska vara en lapp”, hette det!

Om denna politik handlar dagens blogginlägg…
Fortsätt läsa →

juli 6, 2010 av Jerlerup

Generaliseringar dödar!

Att generalisera är farligt. Hetsen mot islam i Sverige idag är MYCKET farlig och gränsar till det rasistiska! Islamofober tar det värsta tänkbara inom islam och påstår att alla muslimer, eller HELA Islam är som detta värsta är. Vi har sett sånt förr… Som när man använde samma metoder mot judar, zigenare, finnar och jugoslaver… Och som vi svenskar utsattes för som invandrare i Danmark och Tyskland för 120 år sen.

”Alla Sossar är… Alla Moderater är… Alla zigenare är… Alla romer är… Alla invandrare är… Alla bögar är… Alla transvestiter är, alla byggarbetare är, alla svenskar är, alla flator är, alla muslimer, alla kristna, alla judar, alla kvinnor, alla män, alla bloggare, alla skåningar, alla ”svennar” är, alla Sverigedemokrater är…”

Detta påminner mig om Tage Danielssons gamla antirasisiska dikt om det absurda med att dela in människor i kategorier och generalisera:

Om negrers lättja.
Vissa människor är lata.
Vissa negrer är lata.
Vissa vita är inte lata.
Vissa negrer är mycket lata.
Vissa vita är lite lata.
Negrer är i allmänhet lata.
Vita är sällan lata.
Det finns lättingar här i världen,
mest negrer.
Negrer är lata.
Vad du verkar lat, är du neger?
Det var mig en flitig neger,
han måste vara vit.

Innan man gnäller på en s.k. ”främmande kultur” och säger att den är så annorlunda jämfört med den egna, bör man nog kolla hur annorlunda den egentligen är! Var det inte Nietzsche som sa att man måste se upp när man bekämpar det som man anser är fel och ont, så man inte bekämpar en spegling av vad man själv är!

Här har vi en till Tage om nyanser…

juli 5, 2010 av Jerlerup

Vad är svenskt?

Jag gjorde i morse försöket att googla på fundamentalism och extremism. Idén var att se om andra bloggare eller debattörer satt likhetstecken mellan olika former av fundamentalism, som jag gör. Jag ser nämligen radikal islamism, högreextremism (de storswänska nationella) och den militanta vänsterextremism som Afa står för som samma sak.

Det var ingen uppbyggande google-sökning. Visst är det trevligt att min blogg kom högt upp i sökningarna, men det säger lite om problemet också. Det tycks som om inte så många skrivit om detta.

Sen sökte jag efter någon läsning om hur man bemöter fundamentalismen och fann lika lite. Sorgligt, för ett samhälle både KAN och BÖR dra gränser mot fundamentalism. Jag drar gränsen vid de som vill använda hot och våld för att driva igenom sin sak och tvinga andra till sin underkastelse…. Vid de som förtrycker minoriteter, eller delar av sin egen grupp, tex pga kön eller sexuell läggning… Vid de som generaliserar om motsåndarna och fördömer dem alla på grund av ras eller etnisk härkomst eller religion och säger att alla funkar på samma sätt (kollektiv skuldsättning).

Men för att kunna dra dessa gränser behövs en diskussion om vilka värderingar vi ska skydda.

Vi både kan och bör definiera vad som är de svenska värderingarna, vad som är ”svenskt”. Men detta är en fråga som inte diskuteras mycket utanför de främlingsfientligas och de storswänskas krets…

juli 3, 2010 av Jerlerup

Den ”svenska” kulturen: huvudduk

”Jag såg att häggen blommade, det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna, hon sydde på en klut,
Och när hon lyfte ögat hade häggen blommat ut.”
/Alf Henriksson

En klut… Vad är det, kanske en och annan undrar? Och vad då huvudduk och svensk kultur, vi har väl aldrig tvingat folk att gå klädda i burkor och huvuddukar som andra kulturer, anser du kanske?

Då ska ni veta att min mormor berättade att när hon var liten, före första världskriget, gick fortfarande folk på svenska landsbygden klädda i huvudukar, sjalar, eftersom om man var man en ärbar gift kvinna skulle man dölja håret. Jämför gärna detta med de folk från muslimska länder bär hijab. Och religiösa fundamentalister förr, tex i Laestedianernas samfund, bar något som liknande islamisternas burka.

Det finns mycket skrämselpropaganda i Europa idag om islam och de arabiska kvinnornas klädsel har nästan blivit symboler för allt inom islam som folk är rädda för eller hatar. Islamofobin till trots, så har de klädskick som finns hos muslimerna idag har funnits i Sverige. Fast i Sverige kallade man inte det för en hijab utan för klut, sjal eller huckle eller huvudduk. Och folkdräkterna bär ännu spår av detta bruk.

Om detta fenomen handlar detta avsnitt av den svenska kulturen…

juni 30, 2010 av Jerlerup

När svenskar var invandrare – i Danmark och Tyskland.

1,4 miljoner människor emigrerade till USA från ca 1840 till 1930-talet. Men svenskar flyttade även till andra länder. Detta är den glömda svenska emigrationen. Enbart mellan 1850 och 1910 emigrerade 170.000 svenskar till Tyskland och Danmark.

Emigrantforskaren Lars Hansson har skrivit om detta i ”den glömda utvandringen”. Lars Hansson skriver:

”De svenska immigranterna tillskrevs olika negativa stereoptypa drag, även om bilden av svenskarna också inkluderade positiva sidor. Svenskarna betraktades som aggressiva och hängivna på alkohol, och på Bornholm tillskrevs de samma egenskaper som finländska immigranter i Sverige på 1960-talet – begivna på sprit och vana att slåss med kniv.

De svenska immigranterna sågs också som verkliga eller potentiella lönenedpressare eller i värsta fall som strejkbrytare. Svenskar värvades i själva verket direkt som strekbrytare vid en arbetskonflikt vid ett skeppsvarv i Kiel 1871… ”

De svenska invandrarna till Tyskland och Danmark sågs alltså som konkurrenter om de få jobben, fastän de ofta tog de jobb som lokalbefolningen ratade, och sågs även ofta som så kulturellt olika att de var ett ”hot” mot den egna kulturen. (Nån som känner igen retoriken från idag och Sverigedemokraterna plus Nationaldemokraterna?)

juni 27, 2010 av Jerlerup

Den ”svenska” kulturen: kräftskivan!

Kräftskivan är en unik svensk tradition.Onekligen! Men är kräftskivans ursprung unikt svenskt?

Som med allt som kallas svenskt omgjärdas de små röda godsakerna av en massa myter och vanföreställningar. Speciellt bland de s.k ”kulturkonservativa”. Trots att sederna att ära kräftor till stor del är ”importerade” från utlandet görs alla möjliga försök att kalla seden ursvensk.

I själva verket är kräftskivan ett bra exempel på samspelet mellan det ”svenska” och det utländska. Vilket jag vill visa här.

juni 26, 2010 av Jerlerup

Den ”svenska” kulturen: midsommar (2)

Den underbara lilla sajten om Faktoider, http://www.faktoider.nu, har en artikel som kompletterar den artikel jag själv skrev om midsommaren.

Jag citerar ur den här:

”Hur gammalt är ”gammalt”, alt. ”urgammalt”? En tradition som på sin höjd varit någorlunda levande sedan medeltiden (för så är det i detta fall) känns riktigt gammal, såväl mänskligt som historiskt, i synnerhet som så många av våra ”gamla” traditioner är från 1800-talet. Men när det gäller just firandet av midsommar så är vi ju några som fått för oss att det firats på ungefär samma sätt i tusentals år…. Men… även om midsommar säkert firats sen urminnes tider så har sättet att fira den på varierat, och stången är helt klart av jämförelsevis ungt datum.

Midsommar afton ca 1550, Ill. u r Olaus Magnu s (1555 )

När Olaus Magnus återger 1500-talets midsommarfirande, ”den helige Johannes Döparens afton (en dag som redan de gamle firade med utomordentliga festligheter och jämväl lärt och bundit sina efterkommande att högtidlighålla)” nämns inte stänger med en bokstav, däremot eldar, dans och sång.

Fortsätt läsa →

juni 24, 2010 av Jerlerup

Den ”svenska” kulturen: midsommar

Midsommar…

Midsommaren kan ses som en helsvensk tradition och det är nog utan tvekan en högtid som firats i Sverige i många tusen år. Men faktum är att midsommaren inte är helsvensk och ”ursvensk”, den har som allt annat vuxit fram ur mötet med andra kulturer.

För varför firar vi midsommar den 25:e juni i år, trots att sommarsolståndet inträffat den 21:e? Varför firas midsommaren fredagen innan helgen efter sommarsolståndet?

Den ursprungliga riten firades vid sommarsolståndet för att fira att solen stod högst på himlen. Denna högtid firades över hela Europa, och utanför Europa. Kristendomen påverkades mycket av de gamla hedniska riterna. Till exempel la den tidiga kristendomen den dag i veckan då Gud skulle firas på Mithraskultens soldag (Söndag) istället för på lördagen, som Kristus själv hade firat. Sen byggdes alla kyrkor med koret och altaret mot öster, mot den uppgående solen. Man utvecklade alltså kyrkan genom att inlemma och förändra det ”hedniska”.

Som man gjorde med sommarsolståndet. Sommarsolståndet var för hednisk för den kristna kyrkan så de uppfann en ny högtid nån dag från sommarsolståndet, denna högtid blev Johannes döparens dag, den 24:e juni, som länge var samma dag som vår midsommar…
Fortsätt läsa →

juni 23, 2010 av Jerlerup

Vad säger de om år 2010 om 200 år?

”Tänk att för 200 år sedan, år 2010 så…”

svalt fortfarande människor på jorden. 30.000barn dog p.g.a fattigdom varje dag och de flesta människor ansåg att det var något naturligt. Få försökte göra något åt det.
nazistiska och kommunistiska folkmord sågs som folkmord, men att 30.000 barn dog pga fattigdom VARJE DAG på planeten sågs inte som ett folkmord!
kunde inte alla människor på planeten läsa och skriva.
ansåg fortfarande folk att världen inte var en, så de flesta svenskar förstod inte att det som hände i Afrika eller Syd Amerika också påverkade dem.
fanns det misstävlingar.
ansåg många muslimer att de var tvungna att bära burka, och många västerländska tjejer rakade av sig allt hår på kroppen, båda för att passa in i sina samhällen.
gick kvinnor i skor med hög klack och förstörde sina fötter, men betraktade kinesiska gamla seder för att snöra fötterna och göra dem förkrympta som barbariska.
fick homosexuella inte gifta sig eller adoptera barn på många håll i världen.
fick kvinnor i som var gravida problem med karriären.
fick mammor och pappor inte ekonomiskt stöd om de ville vara hemma med sina små barn och passa dem de första åren.
fanns det rasister.
fanns det folk som fördömde andra folk inte grundat på vad var och en av människorna tänkte och gjorde, utan på grund av vilken religion eller kultur man hade.
var sex mellan gamla tabubelagt.
krävde samhället i praktiken ännu heteronormativ tvåsamhet.
debatterade politiker sällan framtiden. Du kunde aldrig se en politisk debatt i Sverige om hur landet skulle se ut 50 till 100 år framåt i tiden.
var det fortfarande kontroversiellt att vilja ha ett globalt förhållningssätt till svält, fattigdom och miljöproblem.
fanns det gränser mellan nationerna och folk fick inte flytta vart de ville på planeten.
såg man kort och gott inte andra människor som en RESURSSKAPARE, utan som en konkurrent om ”begränsade resurser” på planeten.

Läs även andra bloggares åsikter om SVÄLT, FATTIGDOM, UNDERNÄRING, FRAMTIDEN, POLITIK

juni 20, 2010 av Jerlerup

Sanningen om Karl den tolfte (1)

Jag har nu äntligen, genom Rönnells antikvariat, fått tag på Claes Adelskölds två böcker från 1900 om kung Karl den tolfte!

Vid en tid då Karl den tolfte ännu hyllades som den sanna svenska hjälteidealet, den vars moral och mod man skulle efterlikna för att göra Sverige stort och mäktigt även i framtiden, skrev Claes Adelsköld dessa böcker.

För Claes var Karl inte en hjälte utan den som förstörde Sverige. Den som förvandlade ljusan dag till mörk natt. Genom att citera allt det svenska och utländska objektiva källmaterial som fanns om Karl som beskrev honom i en mindre bra dager, ville han peta ner honom från hjältetronen så svenskarna skulle kunna börja hylla landets ”sanna hjältar” istället.

Att Kalle dussin än idag kan utmålas som hjälte och att alla de galenskaper han gjorde ännu är okända, visar bara att vi än idag låter oss påverkas av forntida historiska sagor och myter; som myten om ”Karl den unge hjälte” som ”stod i rök och damm”…

juni 19, 2010 av Jerlerup

Vilhelm Moberg: Därför är jag Republikan

Ur boken ”Därför är jag republikan” 1955:

(…) Att överheten var tillsatt av Gud fick jag lyckligtvis veta redan i tidiga år. I likhet med andra svenska undersåtar fick jag lära mig i småskolan i förklaringarna till fjärde budet i Luthers Lilla Katekes: ”Hvar och en vare underdånig den maktägande överheten. Ty ingen överhet finnes utan av Gud”. Det var ett klart och rent besked, som ett litet barn förstod. Luther förklarade också, att fjärde budet krävde att vi skulle lyda inte bara våra föräldrar, utan också ”våra herrar” som ”enligt Guds förordning hafva faderlig makt öfver oss” – överhet. lärare, husbönder. Dessa myndighetspersoner hade ett gudomligt uppdrag att ”faderligen vårda sig om oss och hvar på sitt sätt befrämja vår sanna välfärd”.

Varje tänkande skolbarn måste tycka, att allt detta var omtänksamt ordnat av Gud.

Under de första åren av min skolgång hade Gud tillsatt en högerregering i Sverige, den Lindmanska ministären. Men år 1911, när jag hade hunnit bli 13 år gammal och börjat läsa tidningar och intressera mig för politik, avgick Lindmanska regeringen och i dess ställe förordnade Vår Herre en vänsterregering under Staaff. Denna ombytlighet hos den Allsmäktige förbryllade mig något. Under en katekestimme frågade jag därför min lärarinna: Höll Gud med högern eller vänstern? Tyvärr fick jag endast en blid åthutning som upplysning i ämnet.

juni 18, 2010 av Jerlerup

Den ”svenska kulturen”: myterna om kärnfamiljen

Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, samt en del andra konservativa grupper, pratar ofta om kärnfamiljen. Om vi tar Sverigedemokraterna som exempel så hänvisar de till att kärnfamiljens struktur, med mamma, pappa och barn, är en ursvensk tradition som de vill stötta.

I deras principprogram från 2004 kan man läsa:

”Sedan mänsklighetens begynnelse, och i så gott som alla samhällen, har kärnfamiljen varit den grundläggande enhet varpå samhället baserats… Sverigedemokraterna menar att den traditionella kärnfamiljen är en djupt rotad och naturlig gemenskap som inte kan ersättas av några konstruerade kollektiv.”

Man kan bara sucka och undra om historielösheten i dagens Sverige verkligen är så stor. Historiskt sett har det ju varit tvärtom. Kärnfamiljen är en ny företeelse medan olika former av storfamiljer och konstruerade kollektiva uppfostringsmetoder varit regel igenom historien.

juni 17, 2010 av Jerlerup

Den ”svenska” kulturen: Nationaldagen (del 2)

Jag brukar läsa journalisten Johanne Hildebrands krönikor. Men då jag idag kikade på den främlingsfientliga bloggen Politiskt inkorrekt upptäckte jag en liten krönika om att något de kallade en märklig artikel av Johanne Hildebrand. Då upptäckte jag att jag missat Johannes senaste blogginlägg med samma tema som ett tidigare blogginlägg (Se här!) jag skrivit om Nationaldagen.

Jag menar nämligen att Nationaldagen och dess föregångare ”Den Svenska Flaggans Dag” aldrig riktigt blev en svensk tradition förrän invandrarna började fira den. Då växte högtidens betydelse eftersom folk kom hit från länder som håller hårt på nationaldagsfirandet. För dem blev det naturligt att vilja fira nationaldag i det nya landet.

forts…

juni 16, 2010 av Jerlerup

Den svenska kulturen: ”svensk” folkdans

Jag fortsätter att undersöka den ”svenska” kulturen. Denna gången: folkdans!

Det ”svenska” har skapats av de som bott i Sverige genom direkta möten med andra kulturer. Främst genom invandrare i Sverige, eller folk som bott här länge och svenskar som bott i utlandet. ”Svensk” folkmusik och folkdans är ett bra sånt exempel. Eller all folkmusik och folkdans överhuvudtaget.

juni 16, 2010 av Jerlerup

Den ”svenska” kulturen: arabiska siffor

Jag ska undersöka hur svenskt det svenska kulturarvet är och hur svenska Sverigedemokraterna egentligen är i en serie artiklar här på min blogg. Det kan sökas bland kategorerna under rubriken ”den svenska kulturen”.

Idag ska jag undersöka Sverigedemokraterna utifrån ett av deras egna uttalanden. Men på ett lite annorlunda sätt. Nämligen deras användning av den indisk-arabiska uppfinningen al-sifr!

Forts…

juni 16, 2010 av Jerlerup

Myter om nationen och fosterlandet…

Någon gång ska jag beskriva skapandet av fosterlandet och nationen ur en hembygdsforskares och släktforskares perspektiv. Det skulle vara givande. Det skulle visa att det de nationella krafterna pratar om inte är korrekt. De nationella krafterna håller nämligen hårt vid begreppet ”nationen” och hävdar att nationen är nån sorts naturgiven grund för vår ”stam”. Skulle man prata om hela mänskligheten skulle det bli så stora skillnader att det skulle skapa problem bara.

Men historien visar att när nationen skapade stod man inför samma utmaningar som idag, då mänskligheten håller på att bli en enhet.

Forts…

juni 16, 2010 av Jerlerup

Varför jag ogillar AFA

(Inlägg från 2008)

Jag läser på ”antifascisternas” hemsida Motkraft att man samlar sig för att återigen markera sin kamp mot fascismen genom att gå bärsärk genom städerna.

Sverige är EU-ordförande till hösten. Och då ska det kastas sten som aldrig förr. Och dessutom är det EU-val och då ska man stena Sverigedemokrater… Ge mig en spypåse! Jag minns hur det var på EU-toppmötet i Göteborg. Afa hade sin vanvettiga affish med en bild på Godzilla som går bärsärk över en stad på filmduken och sa att det var vad de skulle göra. ”Göran Persson vill ha dialog, inte vi…”

forts…

juni 16, 2010 av Jerlerup

Förintelseförnekelse & annat svammel…

Jag hörde just en expert på radion säga att nazisterna utrotade 6 miljoner människor, ”judar och zigenare”, det är ”det exakta antalet”, sa han… Så fel! Är inte ryssar, ukrainare, funktionshindrade och polacker och homosexuella människor också? Varför glömmer man bort dem?

Faktum är att både de som påstår att nazisterna inte utrotade någon och de som lögnaktigt påstår att bara sex miljoner judar och zigenare utrotades, har lika fel och är lika mycket förintelseförnekare!

Forts…

juni 16, 2010 av Jerlerup

1940, då civilisationens framtid stod på spel!

Jag funderar mycket över vad som hände i början av andra världskriget just nu. Det finns mycket som hände under kriget som inte diskuterats ordentligt. Det är som om man inte vågat tänka tanken fullt ut över vissa saker. Ni vet ju vad som hände då. Vinterkrig mellan Finland och Sovjet… Tyskt anfall på Norge och Danmark och tyskt angrepp på Frankrike via Belgien och Nederländerna…

Säg den som inte vet detta…

Men det är inte allt… Hur många vet att det enda DEFINITIVA beslut från en regering i ett annat land som tagits att anfalla och ockupera delar av Sverige under 1900-talet togs den 12 mars 1940 och att det var britterna som tog det beslutet? Och hur många vet att syftet för det beslutet att anfalla Sverige var att ockupera malmfälten, om möjligt provocera tyskarna till att anfalla Sverige och Norge, och att marschera vidare in i Finland för att låta de allierade delta i Finlands krig mot Sovjet? Hur många vet att de allierade höll på att hamna i krig mot Sovjet och Tyskland samtidigt, och att risken fanns att Sverige skulle hamna på axelmakternas sida?

Forts…

juni 16, 2010 av Jerlerup

Martin Luther King

Jag har varit politiskt aktiv: en sökare som först sökte i det etablerade. I avsmak såg jag genom det politiska spelet och vände mig till radikala alternativ. Där stannade jag ett bra tag. Sen såg jag de ruttna och mögliga fundamenten i den byggnad jag stod…

I helgen öppnade jag åter Martin Luther Kings bok från 1967. Där formulerade han de ord som betytt mest av allt för mig! Att alla människor har rätt till frihet, utveckling och en hyfsad levnadsstandard. Alla människor skulle kunna få mat för dagen. Ingen skulle behöva leva i fattigdom, skriver han. Fattigdomen kan utrotas lätt på mindreän ett decennium. OCH ATT DET FAKTUM ATT SÅ INTE ÄR FALLET KOMMER I FRAMTIDEN ATT BETRAKTAS PÅ SAMMA SÄTT SOM VI IDAG (1967) BETRAKTAR NAZISMEN. Som något OERHÖRT barbariskt.

Forts…

juni 16, 2010 av Jerlerup

En Gud som frossar och är avundsjuk?

Kristna fundamentalister, av såväl katolsk som protestantisk sort, pratar ofta om de ”sju dödssynderna”. Sju synder som är så allvarliga, och så vidriga i Guds ögon, att människan riskerar sin eviga frälsning.

De är…

Högmod
Girighet
Vällust (otukt/begär)
Avund
Omättlighet/frosseri
Vrede
Lättja

Det lustiga är att samma fundamentalister har en syn på Gud som är så knäpp att de faktiskt anser att Gud själv agerar efter samtliga dessa dödssynder.

Forts…

juni 16, 2010 av Jerlerup

Tibet och Dalai Lama

Problemet på 50-talet var inte att Kina på något sätt erövrade ett självständigt land… Så här var det…

Förr… Dalai Lama ville bryta upp Kina i sisådär tio länder och var för självständighet för Tibet.

Nu… Dalai Lama är för dialog med Kina, för Kinas bevarande som nation och för att Tibet ska ingå i Kina. Och, viktigast av allt, Dalai Lama har för första gången börjat kritisera det gamla Tibets teokratiska styre med slaveri och oerhörda skillnader i välstånd mellan de sociala klasserna.

Med åldern blir man visare, heter det. Dalai Lamas vishet ökar år för år…

Forts…