Jag är liberal, en liberal med starkt socialt patos, som anser att kampen för en fri ekonomi, för personlig autonomi och bättre sociala skyddsnät är de viktigaste frågorna, samt sist men inte minst: de globala frågorna. Varhelst en människa trampas på, eller lider av svält, trampas även mina rättigheter ner. Som Immanuel kant sa: ”Jordens folk har nu nått så långt i sin samhörighet, att en rättskränkning på en plats på jorden upplevs av alla. Därför är idén om ett världsmedborgarskap ingen fantastisk eller bisarr rättsföreställning utan en nödvändig komplettering av såväl stats- som folkrättens oskrivna lagar.”
Innan 2010 så brukade jag säga att jag var libertarian i frihetsfrågorna, och vänster i rättvisefrågorna. Nånstans där är jag ännu. Jag kan känna samma blandning av ilska och patos som en Vänsterpartist då någon utförsäkras, eller då någon funktionshindrad berövas LSS, eller då jag läser om svälten i Somalia och ser hur lite vi ger för att rädda liv, men jag känner en Timbroekonoms patos för privatiseringar, och en Johan Norbergs patos för frimarknad och en libertarians patos för individens autonomi också, i samma ögonblick.
Min tanke då som nu är att frihet måste vara ALLAS rätt till frihet, inte bara ett fåtals. den negativa rätten att slippa förtryck måste gälla även arbetsrättsligt och socialpolitiskt. Alla måste ha möjlighet att få bästa möjliga sjukvård och skolgång. Universitetsutbildning ska inte vara en fråga som beror på föräldrars ekonomi eller hur bra man är på att söka fondmedel. Funktionshindrade ska inte behöva tigga och be om hjälp hos sociala myndigheter eller hos välgörenhetsorganisationer för att få deras rätt till liv och frihet garanterad. Man ska ha möjlighet att gå igenom en kris som människa utan att det förstör ens liv, och ens eventuella barns liv, för gott. Etc, etc…
På samma sätt har vi ett ansvar för andra nationer att faktiskt hjälpa till då det är svält eller naturkatastrof. Jag reformerar gärna biståndet bara vi kan vara snabbare med att rädda liv. Svältande somalier och etiopier ska inte behöva dö bara för att deras regeringar styrs av idioter!
Marknaden skapar välstånd på ett fantastiskt sätt. Men marknaden är inte perfekt, det är för övrigt därför marknadsekonomin är så bra (ur misstag skapas erfarenhet och välstånd)! Eftersom inte marknaden är perfekt måste BRA skyddnät finnas men i övrigt ska det vara maximal frihet. Inte en massa regleringar och krångel. Låt marknaden sköta sig själv .Bort med tullar, regleringar konstgjord andning, förordningar och byråkrati. Privatisera gärna så mycket som möjligt. Gärna allt! Det människor behöver är garantier om att vård finns när man behöver det, inte att vården måste vara allmän. Var människa måste få göra som han eller hon vill. Inga morallagar tack!
Liberaldemokraternas tanke om plattskatt och medborgarlön är helt underbar. Exakt så! Kombinerat med de skydd och stöd som behövs som ingen medborgarlön kan täcka.
Maximal frihet, men med bättre skyddsnät än idag om man skulle hamna i kris. Helst privata skyddsnät och försäkringar, men hjälp oavsett det.
Men att jag ser så mycket samhörighet med vänstern, gör att jag har svårt för inställningen i politiken idag. Jag vill ha igång samarbete över blockgränserna.
I frågan om hur man garanterar friheten för sjuka, funktionshindrade, arbetare, folk i kris, har en liberal massor att samarbeta med en sosse eller Vänsterpartist i. I frihetsfrågorna också, det är många vänsterpartister som vill avkriminalisera bruket av cannabis t.ex och som är helt mot myndigheternas massövervakning.
Och i kampen för invandring mot främlingsfientlighet KAN man bara vinna om vänster och höger ser varandra som allierade, som co-thinkers, och inte som fiender!
Sverigedemokraterna
Att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 anser jag vara ett resultat av många faktorer. De etablerade partierbnas oförmåga, felaktiga strategier, dumhet och sabotage och att de inte bryr sig tillräckligt om hur folk tänker och har det. Man tog inte debatten mot Sd:s idéer och argument kort och gott. Men en bidragande orsak är nog också oförmågan att samarbeta över partigränserna, speciellt samarbetet över blocken, dvs mellan vänstern och högern. Måste det vara så?
Ett av problemen med parlamentarismens fokus på partier är att partierna sluter sig samman och bildar enad front mot andra ”fiendepartier” och ”fiendegrupperingar”.
Kanske det blir bättre ju mer vi fokuserar på indvider och personval, vem vet?
Demokrati
Vilket för mig över till det jag tänkt avsluta denna artikel med. Demokratin. Jag ser många brister i hur det är idag.
Medborgare känner sig osedda och ohörda. Politiker tänker smått. Kommuner har inga framtidsvisioner. Riksdagsmän tvingas samarbeta med hjälp av partipiskor och hot om ”pissprover”, riksdagsmän som anser att de inte kan påverka något. Bristande analyser om vad som gått fel, då något gått fel. Folk som går mot strömmen och är före sin tid, eller som varnar för att nåt håller på att gå fel, ses inte ens som förebilder efter att nåt gått fel.
Ett exempel är vanvårdsutredningen som efter 50 års debatt äntligen erkände att fosterhemsbarn och barnhemsbarn vanvårdats: men varför bryr sig inte politikerna om, inte heller får de som varnade för galenskapen en ursäkt och en bekräftelse. (Se mer här: Att lära av historien, samt Vanvård i social barnavård: ”kinder gulag” , Vanvård i social barnavård under 1900-talet samt Barnombudsmannens brev och Skjut inte på pianisten!)
Sverige har problem.
Sverigedemokraterna har tyvärr rätt i en sak: att varken regering eller opposition i tillräckligt hög grad lyssnar till folkets vardagsoro om ekonomi, utförsäkringar och annat som ligger dem nära. Inte heller om de integrationsproblem som faktiskt finns. Politiker pratar ofta och länge OM, mer sällan MED, folk.
En poäng som ofta hörts i debatten, från Sverigedemokraterna, är att svenska folket aldrig fick vara med och besluta om det som PI kallar ”massinvandringen”. Jag kan villigt erkänna att så var fallet, även om jag som liberal är positiv till invandringen.
Det är mycket vi medborgare inte har fått vara med och besluta om. Sverige var i praktiken hemlig medlem av NATO under hela kalla kriget utan att vanliga medborgare ens fick veta detta, än mindre fick vara med och besluta om detta. Hade det blivit kärnvapenkrig hade stora delar av Sverige blåsts ut med kärnvapen utan att en person boende i Sverige hade haft en aning om varför.
Demokratiunderskott är liksom bara förnamnet på detta.
Även avregleringen av ekonomin gjordes utan att folk hade en aning om vad som skedde.
Jag är för både en hög invandring och en avreglerad ekonomi, men kan villigt erkänna att den demokratiska processen FANNS inte i dessa frågor.
Jag, som jobbar nära människor i Botkyrka, hör ofta att invandrare där känner sig osedda och ohörda, ignorerade av Reinfeldt och Juholt och det övriga politiska etablissemanget. Barnen känner att de saknar framtidsutsikter och hamnar i gäng. Familjerna blir lidande på grund av problem i bostadsområden och skolor, och hamnar inte sällan i sociala och ekonomiska problem.
Det är klart att känslan av maktlöshet och att vara utanför skapar problem, oavsett vem som hamnar utanför.
Det vill jag jobba med! Som liberal!
Men då måste vi börja samarbeta. Istället för att bara se olikheterna måste en liberal, en Moderat och en Vänsterpartist, och i de fall det överhuvudtaget är möjligt även en Sverigedemokrat, kunna mötas, se varandra i ögonen och se varandras likheter!
Att kunna prata om vad man anser vara fel i andras syn på samhället, och ändå kunna samarbeta är viktigt. Och att vi blir av med den förbannade Jantelagen, speciellt bland politikerna, men bland alla människor. Empowerment kallas det på engelska, självförtroende på ren svenska!
Demokrati 
”Att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 anser jag vara ett resultat av många faktorer. Oförmåga, felaktiga strategier, dumhet och sabotage”
Så det har inget med att göra att många i Sverige vill minska invandringen och den multikulturella ideologin (dvs nedvärderingen av den egna kulturen) och att Sd var det enda partiet som erbjöd detta?
Det är sorgligt att inte bara politiker utan även intelligenta personer, liberaler dessutom, som TJ inte kan se det enkla sambandet mellan efterfrågan på en viss politik från befolkningen och framgångar för det enda partiet som erbjuder detta?
Alla som känner sig hotade vill ju alltid ha någon de kan utnämna dom hotet. Men du är själv ansvarig för om du är hotad, att försvara dig mot det riktiga hotet,
Du varje individ är det klart största hotet mot sitt eget liv.
Du varje individ är och den främsta orsaken till din framgång.
Så det har inget med att göra att många i Sverige vill minska invandringen och den multikulturella ideologin (dvs nedvärderingen av den egna kulturen) och att Sd var det enda partiet som erbjöd detta?
———————————————–
Det har att göra med att 5 procent av befolkningen är xenofober och fascismen är deras alternativ eftersom inga av dom andra partierna kommer att driva en linje vars utgångspunkt är att svensk kultur ska rensas från utländskt inflytande.
Det finns flera delar av ditt inlägg där jag inte håller med dig om (och flera delar där jag gör det), men jag vill koncentrera mig på att diskutera en.
Det handlar om definitionen av rättvisa.
För mig är rättvisa att varje människa får leva med konsekvenserna av sina egna handlingar, oavsett om dessa konsekvenser är bra eller dåliga.
Din dragning åt ”vänster i rättvisefrågorna” brukar innebära just motsatsen, att alla i samhället ska ha ungefär samma levnadsstandard, oavsett vad de gör med sitt liv (om man inte är artist eller idrottsstjärna, då är man tydligen värd lite mer). Den brukar också betyda att inte alla människor ska vara lika inför lagen, utan att särlagstiftning ska finnas för olika grupper för att kompensera för historiska skillnader.
En av de viktigaste ingredienserna i min rättvisesyn är att jag är mot alla former av kollektiv bestraffning. Det är inte mitt fel att några europeiska länder på 1800-talet koloniserade Afrika, det är inte ens mina då levande förfäders fel. Så varför ska jag vara skyldig att ”betala skadestånd” till nu levande afrikaner för kolonisationen? Det var inte jag som hindrade kvinnor från att utbilda sig och nå framstående positioner fram till någon gång runt 1950 (jag vet inte exakt när vi fick en lagstiftning som slutade diskriminera kvinnor, men jag tror att de stora bitarna med rösträtt, skolor, universitet och liknande var ändrat tills dess). Så varför ska jag diskrimineras för att dagens kvinnor som aldrig har diskriminerats ska kompenseras för diskriminering av tidigare generationer av kvinnor?
Jag anser att jag som person inte har något som helst ansvar för handlingar som jag inte personligen har utfört. Jag anser att det också måste finnas en preskriptionstid på saker som staten som juridisk person har utfört (och ja jag anser att svenska staten som företrädare för Sveriges befolkning har gjort mycket som i dagens läge verkar vara väldigt fel, oavsett om det ansågs vara rätt eller fel när det genomfördes). En rimlig preskriptionstid kan kanske vara det som kommer först av 50 år efter händelsen eller 20 år efter den drabbades död. Och ja, jag menar den drabbade, det är alltid individer som ska ha rätt till kompensation, aldrig grupper.
Tycker alltid det är intressant att läsa folks försök att definiera liberalism och var dom befinner sig på vänster-höger skalan. I mina ögon finns det bara två verkliga politiska frågor:
1) Vad krävs för att man ska anses man vara en fullvärdig människa/medborgare (abort, myndighetsålder osv)
2) Hur dum får man vara (vs hur förlåtande ska vi vara mot varandra)
Båda är 100% subjektiva åsikter.
Är man inte enbart för en nattväktarstat (vilket de flesta människor inte är) så tycker man nog att samhället ska erbjuda något litet form av skyddsnät för människor som gjort rejäla misstag eller hamnat i väldigt oförutsedda situationer. Vilka misstag och vilket skyddsnät som bör erbjudas är också subjektiva åsikter och det är här folk fastnar i rättvisediskussioner. Vad en person tycker är rättvist är orättvist för en annan.
Det är bara att försöka lyssna på varandra och hitta någon form av minsta gemensam nämnare.
Pingback: Kalla mig fan inte för en väljare! Jag är medborgare! « Sverige är inte världens navel!
Pingback: Liberalism och humanism under kristider! « Sverige är inte världens navel!
Pingback: Partilös liberal och pirat igen! « Sverige är inte världens navel!
Pingback: Demokrati 2.0: ideologiernas problem « Sverige är inte världens navel!
Pingback: Det är viktigare än någonsin att utveckla demokrati 2.0 « Sverige är inte världens navel!
Pingback: Demokrati 2.0, om representativ demokrati och direktdemokrati « Sverige är inte världens navel!
Pingback: Demokrati 2.0, om att begrava Goebbels en gång för alla. « Sverige är inte världens navel!
Pingback: Demokrati 2.0: Politik och religion och det därmed att ”välja sida”… « Sverige är inte världens navel!
Pingback: En liberalism för alla människors frihet? | Sverige är inte världens navel!