Min liberalism!

Posted on augusti 7, 2011

14


Jag är liberal, en liberal med starkt socialt patos, som anser att kampen för en fri ekonomi, för personlig autonomi och bättre sociala skyddsnät är de viktigaste frågorna, samt sist men inte minst: de globala frågorna. Varhelst en människa trampas på, eller lider av svält, trampas även mina rättigheter ner. Som Immanuel kant sa: ”Jordens folk har nu nått så långt i sin samhörighet, att en rättskränkning på en plats på jorden upplevs av alla. Därför är idén om ett världsmedborgarskap ingen fantastisk eller bisarr rättsföreställning utan en nödvändig komplettering av såväl stats- som folkrättens oskrivna lagar.” 

Innan 2010 så brukade jag säga att jag var libertarian i frihetsfrågorna, och vänster i rättvisefrågorna. Nånstans där är jag ännu. Jag kan känna samma blandning av ilska och patos som en Vänsterpartist då någon utförsäkras, eller då någon funktionshindrad berövas LSS, eller då jag läser om svälten i Somalia och ser hur lite vi ger för att rädda liv, men jag känner en Timbroekonoms patos för privatiseringar, och en Johan Norbergs patos för frimarknad och en libertarians patos för individens autonomi också, i samma ögonblick.

Min tanke då som nu är att frihet måste vara ALLAS rätt till frihet, inte bara ett fåtals. den negativa rätten att slippa förtryck måste gälla även arbetsrättsligt och socialpolitiskt. Alla måste ha möjlighet att få bästa möjliga sjukvård och skolgång. Universitetsutbildning ska inte vara en fråga som beror på föräldrars ekonomi eller hur bra man är på att söka fondmedel. Funktionshindrade ska inte behöva tigga och be om hjälp hos sociala myndigheter eller hos välgörenhetsorganisationer för att få deras rätt till liv och frihet garanterad. Man ska ha möjlighet att gå igenom en kris som människa utan att det förstör ens liv, och ens eventuella barns liv, för gott. Etc, etc…

På samma sätt har vi ett ansvar för andra nationer att faktiskt hjälpa till då det är svält eller naturkatastrof. Jag reformerar gärna biståndet bara vi kan vara snabbare med att rädda liv. Svältande somalier och etiopier ska inte behöva dö bara för att deras regeringar styrs av idioter!

Marknaden skapar välstånd på ett fantastiskt sätt. Men marknaden är inte perfekt, det är för övrigt därför marknadsekonomin är så bra (ur misstag skapas erfarenhet och välstånd)! Eftersom inte marknaden är perfekt måste BRA skyddnät finnas men i övrigt ska det vara maximal frihet. Inte en massa regleringar och krångel. Låt marknaden sköta sig själv .Bort med tullar, regleringar konstgjord andning, förordningar och byråkrati.  Privatisera gärna så mycket som möjligt. Gärna allt!  Det människor behöver är garantier om att vård finns när man behöver det, inte att vården måste vara allmän. Var människa måste få göra som han eller hon vill. Inga morallagar tack!

Liberaldemokraternas tanke om plattskatt och medborgarlön är helt underbar. Exakt så! Kombinerat med de skydd och stöd som behövs som ingen medborgarlön kan täcka.

Maximal frihet, men med bättre skyddsnät än idag om man skulle hamna i kris. Helst privata skyddsnät och försäkringar, men hjälp oavsett det.

Men att jag ser så mycket samhörighet med vänstern, gör att jag har svårt för inställningen i politiken idag. Jag vill ha igång samarbete över blockgränserna.

I frågan om hur man garanterar friheten för sjuka, funktionshindrade, arbetare, folk i kris, har en liberal massor att samarbeta med en sosse eller Vänsterpartist i. I frihetsfrågorna också, det är många vänsterpartister som vill avkriminalisera bruket av cannabis t.ex och som är helt mot myndigheternas massövervakning.

Och i kampen för invandring mot främlingsfientlighet KAN man bara vinna om vänster och höger ser varandra som allierade, som co-thinkers, och inte som fiender!

Sverigedemokraterna

Att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 anser jag vara ett resultat av många faktorer. De etablerade partierbnas oförmåga, felaktiga strategier, dumhet och sabotage och att de inte bryr sig tillräckligt om hur folk tänker och har det. Man tog inte debatten mot Sd:s idéer och argument kort och gott. Men en bidragande orsak är nog också oförmågan att samarbeta över partigränserna, speciellt samarbetet över blocken, dvs mellan vänstern och högern. Måste det vara så?

Ett av problemen med parlamentarismens fokus på partier är att partierna sluter sig samman och bildar enad front mot andra ”fiendepartier” och ”fiendegrupperingar”.

Kanske det blir bättre ju mer vi fokuserar på indvider och personval, vem vet?

Demokrati

Vilket för mig över till det jag tänkt avsluta denna artikel med. Demokratin. Jag ser många brister i hur det är idag.

Medborgare känner sig osedda och ohörda. Politiker tänker smått. Kommuner har inga framtidsvisioner. Riksdagsmän tvingas samarbeta med hjälp av partipiskor och hot om ”pissprover”, riksdagsmän som anser att de inte kan påverka något. Bristande analyser om vad som gått fel, då något gått fel. Folk som går mot strömmen och är före sin tid, eller som varnar för att nåt håller på att gå fel, ses inte ens som förebilder efter att nåt gått fel.

Ett exempel är vanvårdsutredningen som efter 50 års debatt äntligen erkände att fosterhemsbarn och barnhemsbarn vanvårdats: men varför bryr sig inte politikerna om, inte heller får de som varnade för galenskapen en ursäkt och en bekräftelse. (Se mer här: Att lära av historien, samt Vanvård i social barnavård: ”kinder gulag” , Vanvård i social barnavård under 1900-talet samt Barnombudsmannens brev och Skjut inte på pianisten!)

Sverige har problem.

Sverigedemokraterna har tyvärr rätt i en sak: att varken regering eller opposition i tillräckligt hög grad lyssnar till folkets vardagsoro om ekonomi, utförsäkringar och annat som ligger dem nära. Inte heller om de integrationsproblem som faktiskt finns. Politiker pratar ofta och länge OM, mer sällan MED, folk.

En poäng som ofta hörts i debatten, från Sverigedemokraterna, är att svenska folket aldrig fick vara med och besluta om det som PI kallar ”massinvandringen”. Jag kan villigt erkänna att så var fallet, även om jag som liberal är positiv till invandringen.

Det är mycket vi medborgare inte har fått vara med och besluta om. Sverige var i praktiken hemlig medlem av NATO under hela kalla kriget utan att vanliga medborgare ens fick veta detta, än mindre fick vara med och besluta om detta. Hade det blivit kärnvapenkrig hade stora delar av Sverige blåsts ut med kärnvapen utan att en person boende i Sverige hade haft en aning om varför.

Demokratiunderskott är liksom bara förnamnet på detta.

Även avregleringen av ekonomin gjordes utan att folk hade en aning om vad som skedde.

Jag är för både en hög invandring och en avreglerad ekonomi, men kan villigt erkänna att den demokratiska processen FANNS inte i dessa frågor.

Jag, som jobbar nära människor i Botkyrka, hör ofta att invandrare där känner sig osedda och ohörda, ignorerade av Reinfeldt och Juholt och det övriga politiska etablissemanget. Barnen känner att de saknar framtidsutsikter och hamnar i gäng. Familjerna blir lidande på grund av problem i bostadsområden och skolor, och hamnar inte sällan i sociala och ekonomiska problem.

Det är klart att känslan av maktlöshet och att vara utanför skapar problem, oavsett vem som hamnar utanför.

Det vill jag jobba med! Som liberal!

Men då måste vi börja samarbeta. Istället för att bara se olikheterna måste en liberal, en Moderat och en Vänsterpartist, och i de fall det överhuvudtaget är möjligt även en Sverigedemokrat, kunna mötas, se varandra i ögonen och se varandras likheter!

Att kunna prata om vad man anser vara fel i andras syn på samhället, och ändå kunna samarbeta är viktigt. Och att vi blir av med den förbannade Jantelagen, speciellt bland politikerna, men bland alla människor. Empowerment kallas det på engelska, självförtroende på ren svenska!