Liberalismens historia: Liberalerna och arbetarrätten

Posted on mars 21, 2011

3


Igår började jag min serie om liberalismens historia. Jag har påbörjat den av två anledningar. Först: för att motverka myten att liberaler per definition måste vara mot sociala skyddsnät. För det andra: att motverka myten om att arbetares rättigheter är något oliberalt. En gång i tiden tog liberalerna strid för arbetares rättigheter och för sociala rättigheter.

Högerns valaffisch 1928

Den här gången blir mitt blogginlägg lite kontroversiellt. Jag ska nämligen visa att liberalerna för hundra år sen gick emot den fria avtalsrätten och den fria egendomsrätten eftersom de idéerna var KONSERVATIVA tankar.

Fri avtalsrätt och fri egendomsrätt idag betraktas som urliberalt, men riktigt så enkelt var det inte…

Så håll i hatten… Nu bär det av!

Högern, de konservativa, Ville bevara det bestående. Men i deras retorik pratade de mycket om frihet. De pratade om adelns, prästers och de rikas frihet, om deras rätt att slippa regleringar som minskade deras makt.

De konservativa hävdade EGENDOMSRÄTTEN, att egendomen var helig och att staten skulle ha så lite möjlighet som möjligt att styra över hur privatpersonen använde sin egendom.

Därför skulle också fri AVTALSRÄTT råda, dvs företagarna skulle sluta vilka avtal de ville med arbetarna, eftersom företagen var DERAS egendom och arbetarna av egen fri vilja slutit fria avtal med dem som MÅSTE följas enligt lag!

Och därför ansåg de konservativa att idér som den om den allmänna rösträtten, om den allmänna rätten att gå i skola, och idén om arbetarskydd var FÖRKASTLIGA tankar! Det hotade DERAS avtalsrätt och rätt till egendom!

Egendomsrätten och kampen mot allmän rösträtt

Detta med fri egendomsrätt var en rösträttsfråga i första hand, en arbetsrättslig fråga i andra hand.

Vad tusan har egendomsrätt med rösträtt att göra, kan man undra?

Jo, rent praktiskt ser man hur det fungerar i den progressiva rösträtt som tillämpades här i Sverige fram till 1918.  Ju mer pengar man hade, ju fler röster hade man i valet. Fram till 1907 hade man en 5000-gradig röstskala, beroende på inkomst, och efter 1907 i valet till kommunerna (och därmed till första kammaren) var det en 40-gradig röstskala fram till 1918. Egendom och rikedom bestämde hur många röster man hade.

Idén om ”en medborgare – en röst”, som liberalerna och Socialdemokraterna förespråkade var radikal, eftersom den baserades på tanken att det fanns något viktigare än rikedom och egendomsrätt, nämligen friheten och var människas likhet inför lag och stat; var människas rätt att utöva inflytande på sitt eget liv, och på Sveriges politik, oavsett egendom och rikedom.

Det kan låta absurt, men om man öppnar riksdagsprotokollen och läser om de tidiga debatterna för allmän rösträtt ser man att de konservativa var mot den idén med hänvisning till att DERAS frihet hotades av den, att staten inte skulle blanda sig i de besuttnas privatliv och affärer. Kort sagt ansåg de deras egendomsrätt hotades.

Egendomsrätten och kampen mot arbetarrätt

Det här kunde man läsa i 1908 års partiprogram för de konservativa.

tryggande af arbetsaftalet med rättslig påföljd för aftalsbrott och vidtagande af sådana lagstiftningsåtgärder, genom hvilka förföljelser, som afse att kränka enskildes arbetsfrihet, kunna tillbörligen tillbakavisas och beifras;

häfdande af principerna om föreningsrätt och föreningsfrihet, hvarigenom om rätten att tillhöra eller icke tillhöra viss organisation fastslås och såväl arbetsgifvares som arbetaresammanslutningars juridiska ansvarighet klargöres och fastställes;

Det låter ju ”liberalt”, eller hur… Arbetsfrihet, föreningsfrihet, rätt att ingå avtal fritt…

Vad sa de liberala 1908? (De Frisinnades valprogram) Jo de pratade om att arbetare skulle ha rätt att organisera sig i fackföreningar. Dessutom:

Utveckling af arbetareskydds- och olycksfallslagstiftningen,, främjande af sjukkasse- och själfhjälpsverksamheten samt framför allt allmän ålderdoms- och invaliditetsförsäkring;

strängt upprätthållande af allas likhet inför lagen och förhindrande af klasslagstiftning; vid en eventuell lagstiftning om arbetsaftal måste all ensidighet uteslutas, så att lagstiftningen oväldigt tillgodoser båda parternas intressen och i möjligaste mån mötes af bådas förtroende.

Det är lustigt. De konservativa, som var för starka statsregleringar, tullar, etc, var för fri avtalsrätt och fri föreningsrätt, och liberalerna, frihandlarna, verkar prata om regleringar. Vad är detta?

När de konservativa pratade om fri avtalsrätt pratade de om DERAS makt. Det är samma sak som att de i rösträttsfrågan ville ha kvar sina 3000 röster mot arbetarens enda röst. Det fanns inte ett jämlikt förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare. Vid fri avtalsrätt skulle arbetaren tvingas acceptera vilka villkor som helst. Utbud och efterfrågan skulle gälla på arbetsmarknaden. De besuttnas FRIHET skulle skyddas, och arbetares rätt att sluta avtal, efter de besuttnas egna vilja.

De konservativas kamp för fri avtalsrätt handlade om FÖRETAGARNAS OCH DE RIKAS rätt att sluta vilka avtal de ville. Det såg de liberala och de var emot det.

Tydligast ser man det i retoriken om fri föreningsrätt. Det handlade inte om frihet utan att företag skulle ha rätt att bestämma vilka föreningar som skulle vara verksamma på deras egendom. Dvs de villa ha rätt att förbjuda fackföreningar.

Konservativa strävanden

Högerns valaffisch 1928

De konservativas kamp mot friheten var konsekvent.

1840-1945 ca: Ja till tullar, nej till frihandel.

1840-1945 ca: Ville knyta högre skolgång till ekonomiska resurser, försvåra för fattigare att gå på läroverk, etc.

1840–1918: Nej till allmän rösträtt.

till 1913: nej till folkpension

till 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.

till 1919/1923: Nej till åtta timmars arbetsdag, innand ess nej till 10 timmars arbetsdag.

till 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.

till 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

till 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.

till 1931: Nej till sjukkassan.

till 1934: Nej till a–kassa.

1938: Nej till två veckors semester.

Men vad ansåg de liberala? Låt oss titta i databasen för de politiska partiernas program igen, som jag citerade igåe.

De liberalas partiprogram: 1905!

Frisinnade landsföreningen, som på allt sätt vill verka till främjande af ett sådant resultat, anser, att den förestående valkampanjen, förutom kring den politiska rösträttsfrågan såsom den gifna hufvudfrågan, bör koncentrera sig särskildt kring följande uppgifter:

att till Andra kammaren sändas män, hvilka fullt behjärta arbetarefrågans utomordentliga betydelse och särskildt såsom närmaste mål vilja verka för upprättande af ett statsdepartement för arbetarelagstiftning och därmed sammanhängande ärenden anordnande af opartisk medling i arbetstvister samt invaliditets- och ålderdomspensionering, och hvilka bestämdt motsätta sig all ensidig strafflagstiftning såsom botemedel mot sociala missförhållanden;

att till Andra kammaren sändas män, hvilka i frågor sådana som näringslifvets höjande, främjande af det mindre jordbruket, utveckling af egna hensrörelsen, ny arrendelagstiftning, humanare fattigvårdslagstiftning, äfvenson tidsenlig lönereglering för de s.k. lägre statstjänarne, vilja nedlägga ett allvarligt och ihärdigt arbete för att få till stånd goda och gagnande resultat;

1911

Allt klarare har det under den nu utlöpande perioden visat sig hur föga allvar det var med de försäkringar om uppriktig anslutning till demokratisk åskådning som från högerregeringen och högerpartierna hördes när de togo hand om rösträttsfrågan. Knappt hade kamrarna gett sitt slutliga bifall till rösträttsförslaget förrän regeringen tydligt började visa hvad den bar i skölden. Angrepp försöktes mot utskottens häfdvunna, aldrig förr ifrågasatta rättigheter. ..

Förverkligande af folkstyrelsens grundsats äfven i vårt land, det måste därför oeftergivligen vara de frisinnades främsta ögonmärke vid de val som nu stunda. Men därvid må valmännen älven förstå att en noggrann sofring av kandidaterna är nödvändig. Icke hvar och en som med läpparna bekänner sig till demokrati och parlamentarism är, då det gäller, villig att handla därefter. Sakläget kräfver öfvertygelsetrogna och beslutsamma män, beredda att i enig samverkan sätta handling bakom ord och med anlitande af alla grundlagsenliga medel betvinga herremakten och öppna väg för folkmakten…

Den förändring i afseende på den politiska rösträtten som ägt rum vårt land ha icke sträckt sig till kvinnorna Det skenbara tillmötesgående som till som början visats dem från den nuvarande regeringens sida har tydligen endast varit afsedt att förhala saken. Det har numera utbytts mot en bestämdt afvisande hållning.

Svenska riksdagen har emellertid gifvit kvinnorna ett löfte i följand ord som läsas i en skrifvelse vid 1906 års riksdag: ”Att från direkt politiskt inflytande utestänga kvinnan kan näppeligen sägas vara väl förenligt med införande af en så vidsträckt valrätt för män som nu ifrågasättes. Hon har nämligen lika stora intressen att tillvarataga i samhället som mannen och bör väl därför äfven sättas i tillfälle att genom deltagande i de politiska valen göra dem tillbörligen beaktade.”

Detta löfte måste infrias äfven om den höger som var med om löftet nu är färdig att svika det. Kvinnorna måste utan dröjsmål erhålla valrätt och valbarhet i samma utsträckning som männen…

Frågan om ålderdoms- och invaliditetsförsäkring är utan tvifvel vår viktigaste sociala angelägenhet och måste ofördröjligen bringas till en tillfredsställande lösning. Statsfinansiella svårigheter, som härvid kunna yppa sig, måste öfvervinnas.

Ur sitt allmänna program vill Landsföreningen för öfrigt framhålla följande punkter:

Öppen omröstning i riksdagen; afskaffande af bolags rösträtt och annan opersonlig rösträtt i kommunerna; möjliggörande för sjömän m.fl. att utöfva sin rösträtt; verksamt skydd för valfrihet och valhemlighet…

Obligatorisk sjukförsäkring; arbetslöshetsförsäkring; arbetarskyddslagstiftningens förbättrande och utsträckning till alla arbetare; olycksfallslagstiftning, byggd på försäkringsplikt; natt- och söndagsarbetets reglering; yrkesinspektionens stärkande; reform af fattigvårdslagstiftningen; utveckling af förlikningsinstitutionen; lånefond för egna hem i städerna; bostadsinspektion; utredning af på lefnadskostnadernas stegring inverkande faktorer…

1920

För Sverige liksom för alla länder är det en av tidens stora uppgifter att främja och uppdriva produktionen, och en omistlig kraft härtill är den enskildes självverksamhet för uppehälle och välstånd. Men den ekonomiska friheten får icke missbrukas till exploatering av de svaga i samhället eller överskrida gränsen för samhällets gemensamma intressen. Där samhällelig rättskänsla eller hänsyn till allmänt väl det kräver, där bör staten gripa in genom kontroll, reglering eller egen verksamhet. Till demokratiens fostran hör ekonomisk upplysning om produktionens, handelns och penningväsendets stora frågor.

Samhället måste därvid kräva, att dess arbete för social rättvisa verksamt underhjälpes av medborgarnas egen sträfvan för personlig utbildning och duglighet. Vägen till försoning mellan arbetsgivares och arbetares intressen bor sökas i sådana åtgärder, som komma båda att känna sin samhörighet i det gemensamma arbetet.

Frågan om obligatorisk sjukförsäkring och moderskapsförsäkring bör lösas efter noggrann prövning av försäkringens lämpliga omfattning och ställas till det frivilliga sjukkasseväsendet samt åtgärder vidtagas för en enhetlig, förenklad och förbilligad organisation av hela den svenska socialförsäkringen. Folkpensioneringen bör utvecklas, så att den bättre motsvarar sitt viktiga syfte.

Arbetslöshet bör främst motverkas genom uppmuntran till självhjälp, tillvaratagande av förefintliga arbetstillfällen och vid behov beredande av särskilt arbete. Försäkringen mot oförvållad arbetslöshet ordnas med hänsyn härtill.

Den nu genomförda provisoriska lagstiftningen om arbetstidens begränsning är en försökslagstiftning. De svårigheter, som i vissa fall redan framträtt i fråga om möjligheten att med tillbörlig smidighet anpassa lagens tillämpning efter det praktiska livets krav, böra omedelbart avhjälpas, i enlighet med riksdagens därom gjorda framställning.

Det stora problemet om samverkan mellan arbetsgivare och arbetare inom industrien bör upptagas till undersökning i syfte att, med fasthållande av arbetsgivares rätt att utöva ledningen, bereda arbetarna behörigt medinflytande på arbetsförhållandena, giva dem inblick i de ekonomiska villkoren för produktionens utveckling, tillvarataga deras insikt och erfarenhet samt sålunda befordra en verklig intressegemenskap inom företagen.

1921

De frisinnade verka för:

kvinnornas principiella likställighet med männen inom alla områden: lika omsorg från statens sida om utbildning för kvinnlig som för manlig ungdom; genomförande snarast möjligt af kvinnans tillträde till statstjänster; rättvisa lönevillkor; aflägsnande af orättvisor inom folkpensioneringen;

samhällets medverkan till skapande af goda hem och förbättrade bostadsförhållanden; fortsatt utveckling af samhällets anstalter för barnavård;

enhetlig förenklad och förbilligad organisation af hela socialförsäkringen; obligatorisk sjukförsäkring i lämplig omfattning, utan förkväfvande af den frivilliga sjukförsäkringen; moderskapsförsäkring; lämpligt afvägd arbetslöshetsförsäkring.

Det väsentliga syftet med arbetstidslagstiftningen, folkmaterialets skyddande mot industrialismens vådor, bör fortfarande tillgodoses. Innan tiden för den provisoriska lagens giltighet utgår, bör emellertid en allsidig utredning verkställas för att åt frågans vidare behandling tillgodogöra all den erfarenhet, som vunnits såväl inom landet som genom den internationella utvecklingen på detta område.

Bättre förhållanden mellan arbetsgifvare och arbetare är en af tidens största uppgifter. Det nuvarande stridstillståndet, med ständiga strejker och lockouter vid uppgörelserna på arbetsmarknaden, undergräfver produktionsförmågan och skadar hela samhället. Det är nödvändigt att söka öfvervinna denna söndring och att, med ledning af erfarenheter och uppslag både hos oss och i andra länder, arbeta för en förtroendefull

samverkan i hvilken den ekonomiska och tekniska ledningen alltjämt förbehålles arbetsgifvaren, men arbetarna erhålla medinflytande på arbetetsförhållandena, deras insikter och erfarenheter tillvaratagas, deras inblick i produktionens ekonomiska villkor vidgas och deras naturliga intressegemenskap med företagen främjas.

Liberalism då och nu

Ok världen är inte samma nu som då. Liberalerna för hundra år sen drev kampanjer som många liberaler idag skulle anse vara helgalna. Speciellt kampen för spritförbud.

Men i det mesta finns en konsekvent linje, speciellt om man läser hur ideologerna, som formade liberalernas partiprogram, resonerade. Jag läste en gång en sak S.A. Hedin, den gamle liberalen från 1800-talet som bland annat var mannen bakom Sveriges första lagar om arbetarskydd, frihandelsförkämpen som var mot ”bolagsmakten” (!), sa om arbetarnas skydd. Han sa ungefär så här om den fria avtalsrätten:

Man är inte fri om man för att tjäna sitt levebröd skriver på ett avtal avtal som säger att man ska bli slav…

Frihet och liberalism handlade för dem om att ge så många personer möjlighet till så mycket frihet som möjligt samtidigt som man stör den indviduella friheten så lite som möjligt.

Därför var liberalerna för en social lagstiftning. En sjuk människa och en pensionär har också rättigheter!

Därför var liberalerna för arbetsrättslig lagstiftning. En arbetare har också rättigheter!

Vad gör vi med LAS och arbetarrätten?

Att LAS och arbetarrätten måste reformeras är ganska klart. Varken företagare eller arbetare har trygghet eller frihet som systemet ser ut idag. Lagarna som reglerar arbetarrätten slår ut dem som de ska skydda samtidigt som företagen lamslås. Så ska det INTE vara.

Men det betyder inte att vi måste be alla som är intresserade av arbetares rättigheter att lämna det liberala lägret  och rösta på sossarna. Man kan vara MOT helt fri avtalsrätt och för regleringar av arbetsmarknaden och vara liberal…

För mig som liberal är det klart att det behövs en grundläggande arbetsrättslig lagstiftning. Företagare ska inte få sluta avtal helt hur de vill… I en värld av utbud och efterfrågan hamnar man ständigt i maktsituationer och det är få arbetsssökande förunnat att vara i maktposition gentemot sina tänkta arbetsgivare. Oftast är det den arbetssökande, och den anställde, som hamnar i beroendeställning till sina chefer, för att få mat på bordet och tak över huvudet.

Det är inte lika illa nu som för 100 år sen, men än idag finns det problem att ta itu med, arbetsrättsligt, och statens roll bör vara att se till att arbetares frihet upprätthålls och skyddas, trots beroendeställningen som existerar. Att se till att personer inte tvingas sluta vilka avtal som helst, för att få mat på bordet.


—————————————————-

Liberaldemokraterna

Jag är Liberaldemokrat. Men åsikterna på bloggen är mina egna…

Liberaldemokraternas Facebookgrupp —– Twitter: http://www.twitter.com/Lib_dem

Vår hemsida:

www.liberaldemokraterna.com

***

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

—————————————————-

Läs även andra bloggares åsikter om 

Läs del 1: Högern och arbetarrätten här!

Läs även denna artikel om socialt skyddsnät, arbetarrätt och liberalism.