Demokrati 2.0: ideologiernas problem

Vi liberaler fastnar också ibland i tankefällor. Som sagt är det nog lika vanligt bland liberaler som bland socialister att prata om den egna ideologin som den ”absoluta sanningen”. Dessutom är det nog lika vanligt bland liberaler, som bland andra att gräva ner sig i skyttegravar, bygga elstängsel och taggtrådsstängsel och låta den inre partipolisen noga bevaka vad som kan tänkas vara liberalt eller inte. Jag har hört orden ”det är inte liberalt” ganska ofta.

Bengt Ohlsson och Adam Cwejmans skrev nyligen om hur folk som varit vänster betraktas av gamla vänstervänner då de blivit liberaler. Att de nästan betraktas som ”onda” efter att ha lämnat vänstern. Samma fenomen finns i alla ideologier. Samma givetvis med folk som varit liberaler och blir vänster.

Det är ett av de sätt som ideologiernas roll som ”den eviga sanningen” yttrar sig. Avviker man från den ”rätta vägen” anses man vara något konstigt, i värsta fall en ”avvikare”, en ”avfälling”.

Isobel hadley-Klamptz skriver väl förresten också om det i sin bok, Frihet och Fruktan:

I sammanhanget kan det vara viktigt att påpeka att min oro Inför detta Inte primärt handlar om att samtidens politiker i otillräcklig grad lever upp till Idealen från John Locke. Tankarna i bokens första del handlar alltså inte om att slå fast att den ena eller andra uppfattningen inte skulle vara liberal. Tillräckligt många andra ägnar sig åt att slå sådana utsagor i huvudet på politiska motståndare. Som tillmäle förutsätter det, mer eller mindre Implicit, att liberalismen som sådan utgör den godkännandets stämpel som avgör om en politisk uppfattning är rimlig eller ej. Bortom liberalismen – barbariet. Jag må definiera mig själv som liberal, men Jag delar inte den grundpremissen. Klokskap finns definitivt utanför den politiska liberalismen och goda samhällen kan byggas, goda liv kan levas, också bortom många (om än inte alla) traditionellt liberala principer.

Helt rätt. Det är som om många ersatt en religiös tro med en ideologi. Och detta gäller för alla ideologier, även liberalismen.

Det finns många likheter mellan ideologier och en hel del religiositet, skulle jag säga. Samma tro på den egna ideologin som ”den enda lösningen”, samma tankekontroller för att se till att man följer den enda sanna ”ideologiska kompassen”, samma krav på ideologisk renhet inom partier…

Demokratin går omkring i blöjor

När jag tittar på demokratin anser jag att vi befinner oss i demokratins barndom. Partiväsendet skapades då demokratin skapades och man kan säga att demokratin vacklar fram på bebis-ben med bajsblöjan på.

Någon dag kommer forskare att sitta och titta på Sverige av år 2011 och förundras över att folk gick med på att de var tvungna att gå in i slutna föreningar som tänkte på ett visst sätt, följa partidisciplinen och kompromissa bort allt som inte stämmer med partilinjen, för att kunna påverka politiskt. Man kommer att studera FRA-omröstningen och en massa andra partipolitiska omröstningar och skaka på huvudet.

Hur kunde människor 2011 tro att man kunde engagera folk politiskt då de politiska företrädarna i allt de gjorde i riksdagen som förebilder visade att man måste underkasta sig partidisciplinen; att bara genom att upphäva demokratin kunde man utöva demokrati. Hur kunde man tro att nåt så dumt uppmuntrade folk att bli mer aktiva? Hur kunde folk underkasta sig ideologiska och partipolitiska tvångströjor?

Precis som religioner numera praktiserar praktisk ekumenik, kanske ideologierna och partierna behöver göra samma sak. Dvs mer medvetet titta på likheterna mellan ideologierna och partierna och agera mindre krigiskt gentemot varandra?

Jag tror det kommer. Internet förändrar politiken. personval är bara första steget, gradvis kommer mer makt, politiskt, att ges till individerna och tas från partierna. I framtiden har man inte bara 8-9 olika tankesystem och partilinjer att välja mellan utan kommer att ha 1000-tals. Det kommer att vara personer man röstar på. och inte bara personer som råkar bo i samma kommun eller län, utan personer i hela Sverige. mer makt kommer dessutom, vare sig vi vill det eller inte, att flyttas över till väljarna.

religion och ideologi

Partier och ideologier, ja hela demokratin, kommer att gå samma väg som religionerna gått.

Makten har flyttats från ”mellanhänderna” som förmedlade kontakten mellan gud och folket, till folket. Den personliga tron har mer och mer ersatt de gamla auktoritära systemet, och det  gör att var och en nu, i kristendomen, tillåts ha direktkontakt med gud, genom bön, utan mellanhänder (prästerna). Att endast andas att detta var möjligt utan att gå via mellanhänder var förbjudet för några hundra år sen. Du blev av med halsen om du tänkte något sådant. Numera kan man gå via mellanhänderna om man vill, man behöver inte det.

Även politiken måste gå denna väg. Mellanhändernas makt, dvs partiernas makt, kommer att minska.

Man kan inte bara gå förbi folk i viktiga frågor hur som helst i framtiden.

Jag blir förbannad då jag tänker på hur man hanterat invandringsfrågan. även om jag är för invandring och mot Sverigedemokraterna måste jag säga att Sd har helt rätt då de säger att hela den svenska invandringspolitiken beslutats över huvudet på folk. Sveriges befolkning har inte tillfrågats om de ville förändra Sverige i grunden genom att ha en invandring på 0,5-1% av den svenska befolkningen per år. Sveriges befolkning tillfrågades inte om de ville ha mångkultur.

Och… Vilket är den viktigaste poängen. Partierna brydde sig inte ett dugg om att få med befolkningen på att förändra Sverige genom invandringen heller.

Även om jag anser invandring och mångkultur vara positivt och Sd ett skitparti, så anser jag att det varken är smart eller demokratiskt att politiker agerar så här gentemot folk. Framtidens forskare kommer att förundras över att det ens var möjligt att köra över folks vilja på detta, och liknande sätt. För så här agerar politikerna, regeringen och partierna i VÄLDIGT mycket.

Men hur gör för man politiken närmare folket utan att direktdemokratins alla problem sätter krokben för folk. Det är en bra fråga.

På kort sikt är den stora utmaningen är att bygga ett politiskt system byggt på personval som ersätter partisystemet men utan alla problemen med det amerikanska systemet, där de som har de stora pengarna eller medias stöd kan få röster nog att komma in i riksdagen.

Dessutom behöver politiken fjärma sig från de fixa, fasta ideologierna med taggtrådsstängsel och tankepoliser. Ju mer man tvingas rätta sig efter en partilinje eller fix och fast ideologi, ju mindre låter man verkligheten påverka beslutsfattandet.

 Om man ständigt ska rätta sig efter en ideologi, en partilinje eller en partipiska, blir liksom verkligheten bara nåt som är ivägen…

*****

Läs mer om mina tankar om demokrati och politik: Demokrati 2.0 och medborgare, inte väljare och min liberalism och partilös liberal och partilös pirat igen samt att skapa 2000-talets liberalism.

Och ni följer väl magnihasas serie om de 95 teserna?

Annonser

#SOPA kan bli döden för ett fritt internet!

Jag skriver detta för Frihetssmedjan idag:

I USA riskerar ett lagförslag att gå igenom som vill censurera internet, genom att använda metoder som liknar de som länder som Iran och Kina använder. Det är SOPA det handlar om. Förslaget att straffa ut webbsidor som länkar till upphovsrättsskyddat material.

När det var hearing om SOPA i kongressen nyligen framträdde Michael O’Leary, den drivande personen i USA:s filmlobby, Motion Picture Association of America. han förespråkar SOPA. När han efter sitt tal möttes av argumentet att SOPA riskerade att leda till att internet dör, svarade han att internet minsann inte var dött i Kina och Iran: ”Internet fungerar faktiskt fortfarande i Iran och Kina.”

Vad är då detta SOPA, som förespråkare jämför med kinas och irans internetcensur?

Expressen skriver:

Egyptens förre diktator Hosni Mubarak försökte hålla sig kvar vid makten genom att strypa folkets tillgång till internet. Det fick Barack Obama att deklarera att tillgången till sociala sajter, där medborgare fritt kan sprida information, är en ”universell” rättighet.

Men denna rätt riskerar nu att urholkas i USA. Syftet med det lagförslag som kallas ”Stop Online Piracy Act” i representanthuset, och går under namnet ”Protect IP Act” i senaten är förstås inte att censurera kritik av statsmakten. I stället är det upphovsrätten som ska skyddas, genom det föreslagna inrättandet av en federal lista över förbjudna sajter. Både internetoperatörer och sajter blir skyldiga att förhindra minsta länk till de censurerade sidorna, och de som inte lyckas hålla efter riskerar dryga böter. Lagförslaget innebär dessutom att sajter som Facebook och Youtube på förhand måste försäkra att materialet användarna lägger upp inte bryter mot upphovsrätten. Annars riskerar de att stämmas. I dag räcker det att ta bort materialet i efterhand. Den friheten är grundläggande för att de sociala sajterna ska kunna blomstra.

Hur lyder SOPA, Stop Online Piracy Act?

Själva förslaget kan ni ladda hem här, från USA:s kongress.

Med SOPA kan USA:s justitiedepartement genom domstolarna, stoppa transaktioner (reklam och betalningar t.ex) med utländska webbsidor som sägs överträda copyrightregler, om de inte lyder önskemålen från copyrightinnehavarna. Detta skulle även påverka amerikanska webbsidor.

Dessutom skulle justitiedepartementet, genom domstolarna, kunna beordra sökmotorer att sluta länka till sajter som bryter mot copyrightregler, de skulle kunna beordra bolagen som säljer domänadresser att dra tillbaka vissa adresser, och bolag som hostar webbsidor skulle kunna tvingas att kasta ut kunder som bryter mot reglerna.

Justitiedepartementet bestämmer vad som är ett brott mot copyright

SOPA ger juridisk immunitet för varje ”service provider, payment network provider, Internet advertising service, advertiser, Internet search engine, domain name registry, or domain name registrar” som frivilligt agerar mot sajter som bryter mot copyright. Dvs det betyder ingen säkerhet för kunderna.

Det omtvistade avsnittet i lagen lyder så här:

No cause of action shall lie in any Federal or State court or administrative agency against, no person may rely in any claim or cause of action against, and no liability for damages to any person shall be granted against, a service provider, payment network provider, Internet advertising service, advertiser, Internet search engine, domain name registry, or domain name registrar for taking any action described in section 102(c)(2), section103(d)(2), or section 103(b) with respect to an Internet site, or otherwise voluntarily blocking access to or ending financial affiliation with an Internet site, in the reasonable belief that-

1) the Internet site is a foreign infringing site or is an Internet site dedicated to theft of U.S. property; and

(2) the action is consistent with the entity’s terms of service or other contractual rights.

Kjell Häglund på tidningen Journalisten kommenterade SOPA så här:

Om lagen, beställd av den amerikanska skiv- och filmindustrin, går igenom kommer vi att sitta här om några år och känna hur nostalgin vemodsfuktar våra ögon inför minnet av 00-talets Youtube, på samma sätt som vi just nu längtansfullt nostalginjuter av 1960- eller 80-talsklippen vi delar med varandra på Facebook.

Vad lagen i princip går ut på är att spränga sönder internet och bygga ett nöjesfält med låsta portar ovanpå. Hela den online-säkerhetsstruktur som är inkapslad i domännamnssystemet, som hela internet bygger på, kommer att försvinna när USA-lagen och dess tjockbitspussel av filtrering, blockering och åtalshot (en enda länk till en livestream av en fotbollsmatch ska kunna ge upp till fem års fängelse) kommer att tvinga hela världens internet till självcensur…

Syftet med lagen är att skydda nöjesindustrins befintliga affärsmodeller och vinstmarginaler. Trots att tech-industrins intressen, sett till intäkter och arbeten i USA, borde väga tyngre, och trots att dess affärsmöjligheter under den nya lagen kommer att krympa i omvänd proportion. Youtube hade varit dödfött om lagen hade gällt 2005, ej heller hade folk sett någon revolutionerande skillnad mellan Facebook och e-mail.

SOPA möter mycket kritik, även från stora företag. Google kallar förslaget rakt upp och ned för censur.

Det är absolut dags att protestera, innan det är för sent!

En upphovsrätt för 2000-talet!

Contentisking och Magnihasa har haft en dialog om upphovsrätt som jag läst och tänkt till om. Jag har också kikat en del på det Rick Falkvinge skriver.Den ene (Contentisking) pratar om artisternas rätt ,och den andre (Magnihasa) pratar om rätten för ungdomar som riskerar fängelse och att ses som kriminella för fildelning. Jag ska försöka beskriva saken på ett annat sätt, på mitt sätt.

Jag tror det behövs ett historiskt perspektiv på denna debatten. Och ett perspektiv som sträcker sig 50 år framåt i tiden.

Pirater, liberaler och många andra reagerar på dagens upphovsrätts-system av många skäl. Ett av dem är att man de faco frångår etablerade principer för copyright och kan tänka sig kriminalisera folk som kopierar för eget bruk.

Dessutom reagerar pirater och liberaler på de absurda 70-åriga upphovsrättslagar som mest gynnar mellanhänderna, inte upphovspersonerna.

Alfons å sin sida har en syn som är ganska representativ för många konstnärre, musiker och författare. Låt oss höra vad han säger när han försvarar upphovsrätten.

Alfons skriver:

De piratlobbyister som uppenbarligen skiter i det ena ledet, dvs upphovsmännen, i detta konstruerade motsatsförhållande, kanske inte utgör rätt part att skapa balans i upphovsrättsfrågan. Frågan som riktades mig från en pirat föregicks nämligen av en konfession: ”JAG SKITER FULLSTÄNDIGT I ARTISTERNA. Jag vill bara att ungdomar ska sluta skickas i fängelse, okay?” (…)

Det snattas och plankas en hel del också. Krävs det nya integritetskränkande lagar för att komma tillrätta med det? Nej. Krävs det att snatteri och plankning legaliseras för att slippa sådana övervakningslagar? Nej. Ändå hör vi inga politiska krav på legalisering av snatteri och plankning. Varför inte? Därför att det skulle skicka hopplösa politiska signaler om att det är helt i sin ordning att hämta grejer i butiken, resa med lokaltrafiken eller kanske smyga in på en konsert utan att betala för sig. En sådan politisk signal skulle verka snurrig. Och dessutom punktera marknaden för butiken, lokaltrafiken och konsertarrangören.

Men i den digitala världen ska tydligen inte samma värderingar gälla…

Min syn på saken

Till Alfons skulle jag vilja säga att vi har haft copyrightstrider tidigare i historien. Det är min utgångspunkt.

Jag anser att det är ett minimikrav att man löser frågan om piratkopiering över nätet som man löst tidigare copyright-strider. Sen vill jag att man genomför en reform av systemet, som kan gynna alla. Jag sa förklara varför.

Jag har sett hur man löst tidigare copyright strider. I de striderna har man kommit fram till att kopiering av det man egenhändigt köpt, liksom det man externt anskaffat genom lån och vänner och man kopierar för eget bruk, bör tillåtas.

Ett klassiskt sådant exempel är avändningen av kopiatorer. Det var en debatt om upphovsrätten även när man införde kopiatorer. Ska man ha rätt att kopiera hela verk (böcker och artiklar) med den risk som då finns att verket kan spridas vidare, frågades det. Hur man löste det kan man läsa hos Liu:

Vad gäller övriga offentliggjorda litterära verk i skriftlig form får var och en för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av begränsade delar av verket, t.ex. ett kapitel, eller framställa ett eller några få exemplar av verket om verket är av begränsat omfång, t.ex. en dikt eller en novell på ett begränsat antal sidor. Exemplaren får inte användas för andra ändamål än privat bruk. Med privat bruk avses studentens egna studier och innefattar inte någon rätt att t.ex. kopiera material åt andra studenter eller att efter egna studier överlämna – än mindre sälja – kopierat material till efterkommande studentkamrater.

Lägg märke till att upphovsrätten här tillåter att man ”lånar” boken externt, tex på ett bibliotek, eller av en kompis, och sen får kopiera det. Man behöver inte ha köpt det man kopierar. Så ser lagen ut idag.

Debatten om bandspelare var lika het. Lösningen blev densamma även där. För privat bruk får man kopiera, men inte sälja vidare. Men man behöver inte äga det man kopierar. Alltså får man låna en väns skiva och kopiera på band. Ja, risken finns att det kopieras vidare, men så är det…

Vi kan kika vidare. Biblioteksstriden är intressant. Ska man ha rätt att låna ut böcker? Domstolarna sa ja, att bibliotek var tillåtna, om man lånade för eget bruk!

Detta med rätten för kopiering för eget bruk en viktig princip för piratrörelsen och för många liberaler. Så även för mig. Jag gör mycket historisk research, och för mig är det är för mig numera en självklarhet att jag ska kunna äga kopior av handingar och böcker, och ocr:a dem, fotografiskt, eller på annat sätt. Jag ska inte ses som kriminell för det.  På samma sätt ska ingen ses som kriminell för att de kopierar en cd eller tankar hem via en länk på nätet.

Kopiera med eller mot upphovsmannens direkta tillstånd?

En mer dold, och okänd, aspekt av de nya lagarna om internet och upphovsrätt, är att upphovsrättslobbyn bryter med 150 år av rättslig tradition och vill kriminalisera kopiering för eget bruk MOT upphovsmannens direkta tillstånd.  Tidigare har rättslig praxis tillåtit kopiering av t.ex. texter på kopiator för eget bruk, även om upphovsmannen ogillat det. All bokutgivning har på ett sätt betraktats som en ”public domain”. Om man publicerat något fick man acceptera att det kunde kopieras.

Nu resonerar man annorlunda och vill införa en annan copyright praxis på nätet än ”irl” med tex bandspelare och kopiatorer. Som riksdagen skriver:

Det är inte heller tillåtet att för privat bruk kopiera material som lagts ut på t.ex. Internet utan tillstånd från upphovsmannen. Man får alltså för sitt privata bruk bara kopiera filmer, musik, texter m.m. som har lagts ut på Internet med upphovsmannens tillstånd, t.ex. musik och film som säljs lagligt för nedladdning mot betalning eller som lagligen tillhandahålls för gratis nedladdning (t.ex. för att marknadsföra ny musik).

Ser ni? Kopiering mot upphovsmannens (och mellanhändernas) direkta tillstånd ska inte vara tillåtet! Det finns en skillnad mellan detta och det gamla systemet!

Tekniken

Alfons skulle säkert invända att den nya tekniken tillåter kopiering av verken intakta. Tidigare har man bara kunnat göra KOPIOR, och dessa har haft sämre kvalitet, nu kopierar man ettor och nollor och kopierar intakta verk. Dessutom möjliggör tekniken masspridning. Du känner säkert att detta hotar inkomsten för upphovspersonerna.

Exakt! Det gör det!

Men detta är en utveckling som inte är ny.

Steg för steg har denna utveckling skett ända sen Gutenbergs dagar. Och teknikens utveckling kommer att fortsätta. Det blir alltså lättare och lättare att kopiera ett verk.

Jag är bokmänniska och tar mina exempel från bokens värld. Först kunde man skriva för hand. Sen på skrivmaskin medkarbonpapper, sen kom kopiatorer och nu sitter jag här med scanner, digitalkamera och ABBYY Fine Reader Professional och ganska hyfsade möjligheter att OCR:a text.

Och utvecklingen kommer att fortsätta. Gamla handskrivna böcker kommer att kunna läsas av och ocr:as till så gott som felfri text. Alla gamla dagstidningar kommer att överföras i textform och tillgängliggöras på nätet. Gamla böcker och pamfletter som ingen brytt sig om på århundraden kommer att uppleva en ny renässans. Kunskaps och informationsspridandet kommer att ske på sätt som vi bara kan ana nu.

Ta böcker som ett exempel. Det säljs och lånas ut böcker på nätet. man försöker då göra så man inte ska kunna kopiera dessa. Men redan nu utvecklas program som via skärmfoto och avläsning läser av boksida efter boksida och för över det till text. Inom något år kommer man lätt att kunna kopiera av vilken bok som helst och föra över det till en pdf med sökbar text på nån minut, eler till ett open office dokument.

Det vi ser är en revolution!

Och samtidigt hävdar upphovsrättslobbyn att vi ska behålla de gamla lagar vi har. 70 årig upphovsrätt. En rätt som mest bara mellanhänderna vinner på.

Själva lagen för med sig orimliga konsekvenser. Då jag jobbade i hemtjänsten fick jag kunskap om ett sådant fall. jag har tystnadsplikt men kan ge vissa ledtrådar. Det finns en författare som hade en viss politisk åsikt. han är död sedan länge. Hans släkting hatar hans böcker och hans politiska åsikter och tjänar grova pengar på författarens verk och för in pengarna i ett politiskt arbete som går tvärs emot författarens politiska åsikter.

Jag kan förstå en viss upphovsrätt så länge en författare lever men kan inte på något sätt förstå upphovsrätt då författaren är död!

Men det är ju sant, förlagen ska ju ha sitt… Mellanhänderna, alltid dessa mellanhänder!!!

Men man får förstå dem. Den nya datortekniken håller på att göra mellanhänderna överflödiga. Den utvecklingen har pågått i bara 15 år. Inom några decennier kommer mellanhänderna att försvinna, eller så tvingas de tänka om. Förläggare, skivbolag, tillhör en utdöende art.

Man kan bara tänka var vi befinner oss redan nu med möjligheter att sprida verk utan mellanhänder. En sådan situation som vi ser nu har vi aldrig sett tidigare i historien. Tänk er var vi befinner oss om 20-30 år! Och om 100 år!!!

Mellanhänderna kommer aldrig att fortsätta att ha så mycket makt som de har idag. Deras tid är förbi!

Hitta nya lösningar!

Så vad gör vi?

* Så istället för att bryta med tidigare lagar om upphovsrätt anser jag att vi bör hålla oss till samma lösning som man tagit fram förr. Dvs kopiering från egenhändigt köpta, samt externt anskaffade, media för eget bruk ska vara helt legalt.

* Sen anser jag att vi bör sätta oss ner, piratlobbyn och upphovsmännen tillsammans, och resonera om saken. Vi kan hitta en lösning där vi helt enkelt struntar i vad mellanhänderna håller på med. De flesta upphovsmän och pirater lär vara ganska överrens om att det vore bra om mellanhänderna hölls kort!

* Sen hittar vi lösningar som gynnar alla. Dagens upphovsrätt som gynnar upphovspersonen, men också brors barn och barnbarnen till systrar, och främst av allt alla dessa mellanhänder, bör ersättas med en upphovsrätt för 2000-talet som gynnar upphovsmännen och konsumenterna främst!

Och vi kommer dit förr eller senare. Jämför tekniken idag med den 1991. Tänk dig sen hur världen kan komma att se ut 2031!

PS

På min liberologi-blogg har jag lagt upp riksdagsdebatten från 1919 då vi undertecknade Bernavtalet om 30 årig upphovsrätt, istället för den tidigare 10-åriga. Det är intressant läsning med många paraleller till dagens debatt.

#Flickjox och google+, reflexioner över nätsäkerhet (och nätbluffar)

Det har varit google+ hysteri i en vecka. Delvis med rätta, eftersom google+ är bra! Men att ”alla” på en och samma gång ville gå in i google+ ledde det till lite lustiga effekter. Det blev kö. Då jag kom in fanns det bara ett sätt att komma in, genom att någon inne i google+ delade med sig av något som skrivits eller en bild inifrån till folk utifrån. Dvs en inbjudan, en ”invite” via en delning.

Jag kom in genom en bild Mikael Nilsson skickade på choklad. När jag klickade på den kom jag till en osannolikt rörig sida med en massa länkar. Efter att ha klickat på en av dem var jag inne.

Sen skickade jag ut ca 30-40 inbjudningar till allt och alla som ville in. Jag vidarebefordade citat, kommentarer om vädret, löjliga bilder och annat.

En person sa att han höll på att klicka 50-60 gånger för att komma in. Jag tror det var på en statusuppdatering jag gjort med texten ”test”. En annan rapporterade att hon kom till olika sidor varje gång hon klickade på den bild jag delat för att få in henne (en hund vid en toastol).

Medan jag gjorde allt detta insåg jag hur lätt det hade varit för en bedragare att lura hela världens dator, internet, SEO och internetsäkerhetselit. ALLA ville in hur galen inviten från google+ än verkade vara!

Mycket riktigt läste jag idag att nån dag efter att hysterin var som värst cirkulerade falska invites av bedragare som vill komma åt dina uppgifter eller din dator! (Läs mer här!) Inte konstigt. Säkerheten var mer än usel kring alla google+ inbjudningar.

Och idag skedde då det sociala experimentet #flickjox!

Flickjox

Idag cirkulerade ett skämt på twitter. #flickjox Jag såg det när Deepedition skrev på sin sida på google+ att han lämnar google+ , ”#flickjox is da shit”… Det måste vara ett skämt tänkte jag. Jag googlade och kom till en usel hemsida som tydligen spjuvern Nikke Lindqvist delat på twitter och Fb. Då asgarvade jag!

Sen har jag följt alla länkar, alla förfrågningar om invites och alla arga utrop från folk som förstått vad det var och som blivit arga, med stigande häpnad… En del i mitt twitterflöde har t.o.m hotat med att blockera alla som spred #flickjox skämtet.

Mina kommentarer på twitter blev dessa för en halvtimme sen.

@nikkelin Jag förstår inte debatten om #flickjox . Jag tolkade det som en drift med att alla vill in i google+ … Storm i ett twitterglas.

@nikkelin Hade lurendrejare gjort fejkinvites till google+ hade halva världens seo & internet”elit” lurats. #flickjox #svseo

@nikkelin Och som lite självkritik… 🙂

Briljant skämt #flickjox som man nog bara tar till sig om man funderat över snurrigheter kring google+ invites… #svseo

Måste erkänna att jag tog åt mig av #flickjox . Om jag tänker på hur jag & alla delat google+ länkar o hur de sett ut. Säkerhet=noll. #svseo

Nikke Lindqvist, som är en av personerna bakom skämtet, svarade så här:

@Jerlerup där slår du huvet på spiken – och det har hänt: http://t.co/JKjQhDq

Argbuggen och en hel del andra skriker om att #flickjox är mobbing, en liten internetelit som vill lura andra, att skämta på andras bekostnad. Jag håller inte med! Skämtet om flickjox visar hur okritiska vi kan vara. Det visar vilken jävla tur jag och alla andra haft när vi velat komma in på google+ till vilket pris som helst. och det visar hur lätt ett skämt, eller en scam, kan tas på allvar. Hade målsidan för flickjoxprojektet sett mer proffsig ut, hade nog nästan alla gått på det!

Google+ hysterin och #flickjox skämtet har fått mig att tänka. Tack för det ni som drog igång det! Mer sånt behövs!

Update

Och nu har gänget bakom skämtet själva skrivit om det också. Läs mer här: http://flickjox.com/flickjox-lulz/

Till Blondinbellas försvar!

Unni Drougge skriver idag att Blondinbella förstört många unga tjejers liv. Jag tillhör dem som lite kategoriskt sett ner på fenomenet Blondinbella. Det erkänner jag.  Så tänkte jag tills jag för nåt år sen började märka att det finns en viktig skillnad mellan Blondinbella och en bloggare som Kissie. Blondinbella utstrålar att ”du duger som du är” medan Kissie bara utstrålar ”du duger inte som du är”… Skillnaden är som mellan natt och dag. Därför kan jag inte instämma i all kritik mot Blondinbella som jag hör överallt.

Det finns ett slentrianmässigt attackerande av s.k. modebloggare som inte jag gillar.

Ok. Mode är inte min grej. Jag är historienörd och bloggar politik. Men det ska väl inte ha med saken att göra? Är det mode betraktar genast en del tyckare det som ”ytligt” och därmed förkastligt. Varför? Därför att det bara antas handla om pengar och fester.

Som Unni skriver:

När Isabella Löwengrip går i svaromål här på Ann Charlott Altstadts Expressenartikel ”Den blåsta generationen” använder hon den ekonomiska framgången i sig som ett argument och skriver: ”Man ska inte glömma att modetjejerna faktiskt tjänar mycket pengar.” Isabellas existensberättigande räknas i summor, medan det egentligen från början var en helt annan verklighet som tog henne till dessa svindlande siffror. Närmare bestämt en svindlande enfald. Enfalden var innehållet som blev en språngbräda till det man idag kallar framgång.

Men varför denna hejdlösa kritik mot modebloggarna?

När en frimärksbloggare pratar om att han köpt ett frimärke för 50.000 och deltagit på en fest på frimärksklubben, är det ok. Men när en modebloggare säger att hon eller han köpt en outfit för 10.ooo och ska på fest, är det plötsligt fel?!

Varför denna moralism? Är det pengar och mode Unni Drougge egentligen ogillar? Eller är det det gamla vanliga vänstergnällandet mot företagandet?

Unni skriver:

Blondinbella blev Isabella Löwengrip med hela folket, en self made woman, en ung och driftig entreprenör med pengar och inflytande. Hon blev till och med utsedd som feministikon….

Jaha, så att hon är ung och driftig blev plötsligt ett problem. SUCK!

Mer än mode

Jag har en vän som förklarat för mig varför hon gillar Blondinbella. Så här skrev hon:

Jag hade bulimi. Nu i efterhand vet jag att jag inte mådde bra. Jag var missnöjd med min kropp. Jag hatade min mage och hatade min näsa. Och hatade hela mig. Då läste jag Isabella. Hon skrev om kärlek. Om att vara nöjd med sig själv trots att man inte var perfekt. Jag skrev till henne. Hon svarade mig och la till ett foto. Hon skrev. Jag är inte perfekt heller. Sen berättade hon om sina känslor att inte räcka till för pojkvännen. Att inte få bästa jobbet. Sen bad hon mig skriva till henne vad jag drömde om att göra i livet.

Jag kan känna olust när jag ser en sånt som ungdomar utsätts för. Men min skiljelinje går inte mellan att bli entreprenör och inte, att tjäna pengar eller inte, utan mellan att sprida idén att man duger som man är och inte.

Samhället genomsyras alltför mycket av att man inte duger som man är.

Hennes stora sak just nu är att inspirera andra unga att börja skapa företag. Hon skriver:

Ann Charlott Altstadt är besviken på vår generation för att vi inte står på Sergels Torg med plakat och demonstrerar. Vi har inte samma behov att göra detta som tidigare generationer eftersom vi har nya kanaler för att uttrycka oss. Genom bloggar och Twitter sprider vi våra åsikter. Vi behöver heller inte gå ihop på samma sätt som tidigare eftersom vi kan lösa många av våra problem på egen hand. Om man känner att ens lön är orättvis kan man själv gå till chefen och lösa det, eller så kan man byta jobb. Jag tror att vi har ett bättre samhälle än tidigare där unga har mer att säga till om.

Vi har också fler valmöjligheter. 90-talisterna har vuxit upp med föräldrar som varit nedtryckta av jantelagen och tvingats välja den traditionella vägen. Vi har sett dem gå till jobbet varje morgon och komma hem trötta. Vi vill testa nytt. Man behöver inte vara kvar på ett jobb i 15 år om man vantrivs. Man vill inte ha en fast anställning. Istället vill man vara frilans så att man kan vara sin egen chef – oavsett om lönen är lägre.

Ann Charlott Altstadt skriver att den som är entreprenör inte har samma trygghet som den som är anställd. Men det nya är att valmöjligheterna ökat. Man kan välja den traditionella vägen, men man kan också bli entreprenör. I min tidning skriver vi att man inte måste göra karriär, att det är en valmöjlighet. Ärligt talat ser jag mer upp till Elin Kling som skriver om kläder och märken än en kvinna som jobbat i 25 år på en plats och vantrivs. Elin Kling tjänar trots allt pengar på sin hobby!

Idag har man möjligheten att vakna på morgonen och göra något som är kul och få betalt.

Det kan jag stödja…

Visst… Alla har inte riktigt samma förutsättningar som Isabella Löwengrip. Hon är moderat och moderater är inte alltid så bra på att se snedfördelningar i samhället. Det är inte lika lätt att bli ung entreprenör om man har en ensamstående, fattig, fyrabarnsmamma som mamma, som om man har en entreprenör som pappa. Där håller jag helt med kritiker som pekar ut att Blondinbella har en svag sida.

Men nog tusan kan man även då! Därför är det rätt att som Isabella kritisera jantelagen. En person som vuxit upp i relativ fattigdom måste även han eller hon resa sig över sina omständigheter och ta stegen för att förändra sig, och kanske Sverige också. Då är lik förbannat Jante ett problem.

Men det är inte det kritiker siktar in sig på framför allt.

Jag har sett att hon fått ta en hel del skit från folk som tycker det är hemskt att hon är företagare. Jag ser att hon får ta lik mycket stryk för att hon kritiserar skönhetsoperationer och bantningshysterin.

– Om du accepterar dig själv som du är kan du vara en bra förebild och få dina vänner, syskon och andra runt dig att känna likadant, skriver Isabella Löwengrip. Bra! Vi behöver fler som säger så, inte färre. Därför kan jag inte instämma i hetsen mot Blondinbella.

Gnället på Blondinbella luktar ärligt talat nätmobbing lång väg!

Bella, Bella, dinledamot, devote, mummyfied, blogg

Hur fungerar twitter?

Jag har lovat några politiskt intresserade vänner att skriva en introduktion till twitter.Här kommer den! Twitter… Vad kan man använda det till och hur använder det? En liten hjälp för dig som vill börja utforska twitter, ur mitt perspektiv!

Ni lär inte bli ett skvatt klokare på hur twitter funkar om ni inte har ett twitter-konto. Så har ni inget bör ni skaffa ett innan ni läser detta.

Twitter är en arena för social dialog där man får lära sig att komprimera det man säger. Man har 140 tecken på sig att formulera det man vill ha sagt.

Twitter är en ”platt” social arena. Man följer själv vem man vill, ”hög som låg”, ”känd som okänd” och kan kommentera vad denna säger eller följa dennes dialoger med andra personer. (Man har dialoger på twitter, där man får begränsa sig till 140 tecken per tweet.)

Dreadnallen har skrivit ett bra inlägg om twitter. Han skriver:

En av de mest fascinerande sakerna med Twitter är just det platta formatet. Här handlar det inte om vilka som har tillträde till ”finrummen” på DN Debatt och SvD Brännpunkt. Varje läs- och skrivkunnig individ har en röst och kan interagera med vem som helst på någorlunda lika villkor.

Det är exakt det som är det fascinerande med twitter ur ett politiskt perspektiv.

Idag på morgonen hade jag tex en fascinerande och DJUP dialog om abort med en handfull användare. Dialogen följdes av ganska många även om det var ganska få som deltog i dialogen. (Det märker man indirekt, tex genom att det man sägs skickas vidare via retweets (RT) eller genom att antalet personer som följer en ökar under tiden dialogen pågår.

Vilka dialoger kommer du att ha på twitter?

Twitter? Hur funkar det??

Men hur funkar det?

I denna lilla artikel utgår jag från twitters eget program för att skriva och följa tweets (twitter.com).

När man väl loggat in måste man börja hitta rätt. Man får börja följa personer så man får tweets regelbundet till sin s.k. feed (sin sida). Ett sätt är att gå skriva in sökord, eller en person, i sökrutan och se vilka som skriver om det.

Man kan skriva in mitt namn och komma till mitt konto t.ex, eller en organisation Liberaldemokraterna och komma till Liberaldemokraternas sida. Där kan klicka och följa dessa konton.

Om du nu klickat på knapparna för att följa mig och Liberaldemokraterna, och sen går tillbaka till twitters huvudsida (dit man når genom att klicka på twitter-logon) ser du alla nya tweets som jag respektiveLib_Dem gör. (Sorry nu alla andra. Detta är skrivet från Lib_Dem perspektiv. Ni är fina allihopa andra!!)

Men att bara hitta sådana som exakt tänker som en själv är tråkigt. Därför använder du sökrutan. Du kan söka på olika saker tex matlagning, Israel, Juholt… Så ser du några av de senaste tweetsen där dessa ord nämns.

Överst hittade jag när jag sökte på Juholt denna tweet, tex:

Idag talade Håkan Juholt inför LO:s representantskap. Han har inga tankar på att bryta samarbetet med LO, som Thomas Bodström föreslår.

# Hashtags

För att underlätta sökandet och sorterandet i olika ämnen finns hashtags. När man skriver tweets kan man därför lägga till några sökord med en # före. Dessa brukar jag använda. #svpol (svensk politik), #dkpol (dansk politik), #sweskep, #svpt,#moralpanik, #news, #forsvaret.

Man kan söka efter inlägg om Osama på #Osama eller #obl medan Obama finns under #Obama… Och #conspiracies om du vill veta det senaste om små gröna rackare från mars…

Men man kan också skriva #twittboll eller #twittpuck om man vill se kommentarer om fotboll eller hockey.

Överst i en sökning hittade jag denna tweet:

ChrisHogberg Christoffer Høgberg

 Arsenal bør signere en målvakt (Reina?), en forward som gjør mål (Falcao?) og en midtbanespiller.. #Twittboll#2fc#2fx#arsenal
Den visar vad jag menar. Man kan markera det man skriver och göra det lättare för folk att hitta ett ämne.
Detta kan även göras politiskt.
mikaelpersson Mikael Persson
@rolferikson @erlhel vi behöver en lagstiftning som tillåter att folk bara får betalt efter vad de drar in till arbetsgivaren. #svpol

I denna dialog deltar tre personer och den som skrivit det har markerat tweeten med #svpol, för att folk ska kunna hitta dialogen och tweeten i den ”samlingsplats” som #svpol är på twitter.

@ (adressatfunktionen)

En sökning på svpol visar att FI gjort en tweet nyligen. Den kan vi kika lite på.

Timbros angrepp på SR ett försök att tysta fattigas röst skriver @gudschy @StinaSvensson http://bit.ly/keiTlT #svpol

@ betyder att man skriver till en person, eller omnämner en person. Personen med det namnet på twitter får då veta att du skriver om denne och kan svara om han eller hon vill. I exemplet ovan har FI adresserat tweeten till bland annat Gudrun Schyman ( @gudschy ).

Här ser vi ett exempel på någon som skriver till skolverket.

TobiasOlausson Tobias Olausson
@Skolverket är det inte lite konstigt att man ska behöva läsa ett utökat program i vissa fall för att få högskolebehörighet? #svpol #utbpol

Genom att skriva @ först, och sen namnet, adresserar en person, man skriver till denna.

Detta gör givetvis också att man kan söka på twitternamnet och få upp din tweet till denne.

Kontrollerna

När du för sin pekare över en tweet kan du se en rad med olika alternativ. Du har dessutom en rad flikar som man ser under sökrutan.

Först flikarna

På huvudsidan ser man @mention. Här kan du läsa alla mentions. Hade du varit Gudrun Schyman hade du sett tweeten från FI i listan då du klickar på @mention.

I @mention hittar man alla gånger @ och ens eget namn på twitter dyker upp i flödet.

Under retweets (RT) ser vi en annan sak. Du kan nämligen skicka vidare varje tweet du ser (utom en del låsta).

Retweets och sånt

Om du vill skriva om inlägget är det bäst att kopiera och klistra in det, men vill du bara skicka vidare det klickar du på retweet. (Då ser alla som följer dig din retweet. Om du lägger till en hashtag tex #piratpartiet ser dessutom alla piratpartister din tweet.

Den funktionen ser du om för muspekaren över inlägget du vill skicka vidare. Där ser du också att du kan svara på inlägg (@-fuktionen) och markera ett inlägg som favorit och hitta det igen.

Man kan skicka vidare länkar. Ett bra sätt är då att korta länkadressen (Det kan man göra här: http://bit.ly/) och sen klistra in länkadressen.

Vett och netikett

Det är bara att kasta sig in och lära sig genom att testa twitter. Föra dialog, sprida tweets, etc…

Som i allt finns det givetvis vett och etikett. Spam (att posta samma sak flera ggr) är lika ohyfsat här som via mail eller irl. Ohyfs, tjat, mobbing och allt sånt givetvis också.

Sen följer man givetvis ämnet som diskuteras. Att börja babbla om hur hemska sossarna är när man svarar på en konversation om virkning är givetvis lika ohyfsat på twitter som irl.  🙂

Att bara twittra en massa utan att följa andra är inte alls betraktat som hyfsat.

Lets tweet again…

Det finns mycket mer att säga om twitter. Jag har haft perioder när jag inte varit så aktiv men med den nya mobil jag har har jag bestämt mig för att bli mer aktiv. Det är ett intressant socialt forum.

Och det är ett forum som jag anar pekar framåt i tiden.

I framtiden kommer det nog att bli allt vanligare med twitter o twitterliknande funktioner som gör att man i realtid kan följa skeenden. Inte bara med text och länkar utan med bild, gps och rörliga bilder i realtid. Den mängd information man då kan komma att plocka ut från nätet kommer att bli enorm.

Den här lilla artikeln kan kanske inspirera dig att delta i samtalet på twitter!

Read Kwasweb too

Att Iphone är en Itrack har väl vi vetat länge?

Bloggosfären har varit ganska upprörd sen det ”avslöjades” för några dagar sen att alla uppgifter om position i en Iphone och Ipad lagras. I detta blogginlägg ställer jag mig frågande till hela debatten. Att alla gps-uppgifter lagras i alla gps:ar och telefoner med gps i, då gps:en är påslagen, har jag tagit för givet i flera år. Det är ingen nyhet. Appar använder sig av annan positionering också, markstationer tex. Har kärleken till alla nya fina smartphones, och alla fina applikationer, gjort säkerhets- och dataexperter blinda för de potentiella säkerhetshot som finns inbyggda i den nya tekniken?

Din smartphone lagrar uppgifter om telefonens position.

Ett datachips är inte ett potatischips. Den teknik som möjliggör frihet möjliggör också kontroll.

Den nyheten har vi kunnat läsa lite varstans på sista tiden. Det ”avslöjades” förra veckan av säkerhetsforskarna, Pete Warden och Alasdair Allan, att Apple, som tillverkar mobiltelefonen Iphone, lagt in en funktion som lagrar positionsdata i mobilen. Telefonen samlar hela tiden information var den och dess ägare befinner sig. Datafilen med informationen förs över till ägarens dator när mobilen ansluts till denna för synkronisering.

Joakim Jardenberg har skrivit ett mycket bra blogginlägg som sammanfattar problemet med denna funktion. Där han visar hur han rest i Egypten. Uppgifterna om var han reste när han var i Egypten skulle vara känsliga i händerna på en diktator.

Detta ”avslöjande” av Pete Warden och Alasdair Allan har lett till en stor debatt internationellt och i Sverige. Som man kan läsa hos Svensson, Gun, Deepedition, FuturiteterDN, och SvD och Svd, Expressen, DN, och Mymlan.

Det är bra att detta kommer ut men ärligt talat är jag kluven till debatten. Jag är förvånad att inte debatten kommit igång tidigare.  För detta är väl ingen nyhet? Det jag förbryllas över är att experter på integritet och datorer inte skrivit om detta förr. Har datorvärlden förblindats av alla dessa underbara smartphones till den milda grad att de inte förstår vad smartphones kan göra?

Poliskontroller

Jag ställer denna fråga eftersom jag, satt och arbetade med en artikel för Liberaldemokraternas hemsida om hur poliser i USA tankar ner lagrade gps-uppgifter från smartphones kvällen innan utredarna kom med sitt stora ”avslöjande”. Jag satt alltså och läste en massa artiklar om det som inte skulle ”avslöjas” förrän dagen efter.

Resultatet blev denna artikel som publicerades samma morgon. Där står inget om att polis laddar hem gps-data i själva artikeln, som är kort och generell, men titta på länkarna i artikeln så ser ni.

American Civil Liberties Union var redan ute år 2008 och ställde frågor om hur polisen använder den utrustning de har som bland annat kan scanna av mobilers lagrade gps-uppgifter. Den utrustning polisen använt i USA i ett par år kommer från cellebrite och ACLU har försökt få igång debatten om polisers användning av denna utrustning nu ganska länge. Dagen innan ”avslöjandet” skrev t.ex. Popular Mechanics i USA detta:

Lately, cellphones have become valuable sources of evidence for police, since one phone can include almost all of an individual’s private communications (SMS, recently dialed numbers, email, Facebook and Twitter posts) as well as location data from the device’s GPS unit.

Ingen nyhet för en trekker

Men jag har känt till detta längre tid än 2008.

Nej, jag är ingen datorexpert som kunnat skapa ett smart program för att visa hur man kan använda mobilers gps-data, men känt till det har jag.

Jag noterade detta redan med de gamla Garmin gps:arna för några år sen. En snabb ökning på nätet visar att garmins gps lagrar all data om var man varit. Track log kallas det på fint språk. Genom att titta i trackloggen har man bland annat kunnat följa vart döda personer varit, som burit en gps.

Jag är ingen joggare, min hobby är trekking, dvs att vandra långt i skog och mark. Men som trekker har jag ändå följt debatten både bland joggare och bland trekkers om hur man kan återskapa färdvägar och sånt via en gps. Alla gps:ar har en inbyggd lagringsfunktion som defalutläge så att man ska kunna återskapa sina färdvägar.

Det finns gott om applikationer för iphone för att lagra gps-uppgifter. Var inte en av poängerna med applikationerna för iphone, när de kom, att iphone redan var anpassat för gps-tracking, eftersom iphones lagrade data, precis som de gamla, mer ineffektiva gps:arna !? En kille jag mötte för två år sen, som gjorde Iphone applikationer, sa att de använde iphones inbyggda lagring av gps-uppgifter… 2009!!! För övrigt… redan när de första mobilerna med gps kom sa man att det fanns en funktion för att lagra gps-uppgifter automatiskt.

Det borde inte förvåna någon att det är så, speciellt inte om man vet hur de gamla gps:arna funkade som ”bara” var gps och inte var kopplad till en telefon.

Googla på track log, eller track file om ni vill veta mer.

Bli din egen Sherlock Holmes

Det finns en rad butiker på nätet som säljer utrustning för att ta fram gps-uppgifter ur telefonernas ”track file”. Att sälja utrustning så att uttråkade miljonärer kan spionera på sina fruar eller makar är big business i USA.

Här kan du läsa mer om utrustningen hos ett av de företag som erbjuder dig att bli en Sherlock:

Here is a list of some of the typical data that you can expect to recover from a cellular phones, PDA’s, SIM Cards  and other mobile devices.

Emails, Text Messages, *SMS Messages (…) Call Logs, GPS Data, GPS Data (locations the phone has been)…

Till sist

Det är bra att debatten kommer nu. Men lite självkritik får faktiskt alla ni som nu upprörts av avslöjandena om att gps-uppgifter lagras visa!

Har tekniken med de fantastiska kommunikationsmedel smartphones är förblindat alla som är intresserada av datorsäkerhet, så mycket att man inte anat att det givetvis finns en backlogg över gps data PRECIS SOM DET FINNS BACKLOGS ÖVER I PRINCIP ALLT ANNAT I EN SMARTPHONE.

För övrigt är just en av poängerna med en smartphone att gps:en är igång det mesta av tiden. Bilder ”taggas” med tid och plats, man ska kort och gott kunna veta var man är i realtid.

En Iphone är ett avancerat system för att använda gps-uppgifter. Det gör att militären redan från början varit intressarad av teknologin. USA:s militär använder redan iphones. Anledningen till att militären vill använda denna teknik är enkel. Stor skärm, funkar som minidator och bra gps-behandlingsmöjligheter… Man kan se var soldater är i realtid och ta reda på var de varit lätt

Att militären i USA tycker att Iphone är bra borde ha fått en och annan att reagera tidigare!

Kräv svar från tillverkarna!

Att datorer lagrar det mesta som man gör är ganska välkänt. Att telefoner lagrar samtal man ringt och gps-uppgifter är tyvärr en del av vår realitet.

Så vad gör vi nu?

Detta ståhej om de lagrade gps-uppgifterna visar själva paradoxen med datorerna. datorer ger oss en underbar frihet, men de möjliggör också större kontroll av oss än någonsin förr i historien.

Det är den paradoxen vi ska diskutera nu. Hur säkerställer vi friheten samtidigt som vi använder de nya möjligheter datorerna ger oss.

ALLA telefoner med en gps i sig lagrar uppgifter om var vi är, då den gps:en är påslagen. Det tillhör själva sakens natur. En iphone har en gps som är igång i princip konstant. Frågan är nu vill vi ta bort denna möjlighet, och hur begränsar det de smartphones vi lärt oss älska!

Det som förbluffar mig mest med hela den här historien är att näst intill ingen har skrivit om hur gps-uppgifter lagras. (Inte jag har heller skrivit mycket om det) Alla tycks ha tagit det för givet att så sker, eller så har de inte vetat om det?! Eller vad är det?

PS

Ursäkta om mitt språk inte är tekniskt korrekt. Jag är ingen expert.

Av massmedias artiklar, och av artiklarna i bloggosfären, framgår inte om de uppgifter som lagras är gps uppgifter, trianglueringsuppgiter från markstationer eller både ock. Debatten har STORA brister. Jag behåller mitt inlägg hur som helst, hur det än förhåller sig. För frågan är lika stor och brännande även om uppgifterna var av annat slag än gps uppgifter.

Och som sagt… Även om metoden är ny, så har detta pågått länge.

Läs även COMPUTERWORLD om att alla har känt till detta länge, och PCworld. Bizjournal skriver:

When you use apps that help you find the nearest Starbucks, your smartphone figures out where you are and where your Frappucino awaits. When you are cruising down the highway and your GPS app tells you there is a five-mile traffic jam ahead, your smartphone is using information from you and other drivers to do this. All of those green and red lines on the map are generated by tracking capabilities on smartphones….

Get over it or disable your phone’s GPS.

Mer läsning: Tech blog, Poliser tankar hem information från androider och iphones