För att lösa integrationsproblemen måste man först inse att det finns problem. Inte alla ser det. Men det finns problem och dessa utnyttjas av främlingsfientliga krafter som Sverigedemokraterna. Har man väl insett att det finns problem behövs en debatt om lösningar där man är beredd att leta efter lösningar tvärpolitiskt, från både högern och vänstern.
I denna artikel ska vi titta närmare på ett förslag som kommer från en moderat, Johnny Munkhammar. Den lösningen innebär att man skapar ”ekonomiska frizoner” i de förorter där det finns många problem med arbetslöshet, kriminalitet och utanförskap.
Förslaget kommer från moderaten Johnny Munkhammar. Som vi ska se innehåller hans förslag idéer som en Socialdemokrat eller vänsterpartist skulle tycka är oacceptabla. Bland annat vill han avreglera arbetsmarknaden, och införa lägre ingångslöner och sånt, i dessa frizoner. Om du som läser detta är Socialdemokrat ber jag dig att inte haka upp dig på just det. Förslaget går att genomföra även UTAN en avregreing av arbetsmarknaden i frizonerna. jag återkommer till detta senare.
I Alliansens valmanifest inför valet i år förklarade de att de vill utreda hur man kan skapa sådana frizoner. Det är bra. Det ska bli intressant att se vad Alliansen gör av detta framöver.
Låt oss först se på hur Munkhammar beskriver sitt förslag rent generellt. I Svenskt Näringsliv skrev han tidigare i år att idén med speciella frizoner sprider sig över hela världen:
Idag är frizoner vanliga i reformländer med än så länge låg inkomst men hög tillväxt. I Makedonien har frizoner för teknologisk och industriell utveckling inrättats. Där råder noll procent i inkomstskatt och bolagsskatt under de första tio åren, därefter tio procent. Inga tullar existerar och goda kommunikationer finns. Syftet är att locka investeringar, företag och nya jobb. Makedonien inrättar successivt fler zoner.
I Korea finns flera ekonomiska frizoner, bland annat en inriktad på teknologi och två nutida frihamnar. Där råder lägre skatt, lägre landavgifter, större frihet på arbetsmarknaden och inga hinder för utländska investeringar i sjukhus och skolor. Det pågår en kraftfull utveckling i dessa zoner, vilket kompletteras med attraktiva boenden för de som arbetar där.
Docklands i London är ett utmärkt exempel på hur en frizon kan bli framgångsrik i ett höginkomstland. Det gamla varvsområdet i Londons hamn, en gång världens största, kunde på 1960-talet inte längre användas för de allt större nya fartygen, och 1980 var hela verksamheten nedlagd. De sociala problemen var enorma.
Men regeringen bildade London Docklands Development Corporation, som fick ansvaret för omvandlingen, och inrättade en frizon med bland annat undantag för fastighetsskatt och planeringsregler. Idag har befolkningen fördubblats och Docklands är ett stort affärscentrum med många skyskrapor, bland annat Europas högsta.
Frizoner i förorterna!
Det speciella med Munkhammars idé är att han vill att dessa frizoner införs i Sverige. Närmare bestämt i invandrarförorterna. T.ex. Rosengård, områden med stor arbetslöshet och mycket utanförskap.
I en debattartikel i Aftonbladet kopplade han frizonsidén till debatten om Rosengårds framtid, i Malmö. Frizonerna kan vara lösningen på integrationsproblemen…
Då skulle områden som Rosengård befrias från skadliga skatter och regleringar. Då vore det lättare att starta företag, billigare att anställa och lönsammare att investera där.
RUT-avdraget visar att lägre skatt på arbete leder till fler jobb. Tänk om företagare kunde anställa för halva kostnaden i Rosengård. Tänk om företagaren och medarbetaren själva bestämde villkoren för anställningen. Tänk om det vore en barnlek att etablera företag där.
Frizoner är inget nytt för Sverige. År 1771 beslutade riksdagen att Eskilstuna skulle bli fristad. Där rådde frihandel och fri företagsamhet när resten av landet fortfarande tyngdes av tullar och skråväsende. Eskilstuna blev centrum för innovationer, företagande och välstånd.
I dag är frizoner mer populära än någonsin. För 30 år sedan fanns 80 speciella ekonomiska zoner i världen. Idag finns cirka 3000 zoner i 120 länder, med en årlig export över 600 miljarder dollar och som sysselsätter 50 miljoner personer.
RUT-avdraget visar att lägre skatt på arbete leder till fler jobb. Tänk om företagare kunde anställa för halva kostnaden i Rosengård. Tänk om företagaren och medarbetaren själva bestämde villkoren för anställningen. Tänk om det vore en barnlek att etablera företag där.
Avregleringen av arbetsmarknaden
Som ni kan se vill han att företag ska kunna anställa för halva kostnaden. Idén är rätt, anser jag. men det kan diskuteras exakt hur detta ska göras.
Det lite sorgliga är att väldigt många Socialdemokrater sluta läsa ett förslag som detta när de ser att han vill avreglera arbetsmarknaden. Det är synd. Istället för att strunta i Munkhammars idé kan man ju som Socialdemokrat utveckla en Socialdemokratisk version av denna idé, utan en långtgående avreglering av arbetsmarknaden i frizonerna.
Nu åter till Munkhammars egen idé. hans grundtanke är att integrationsproblemen löses genom att man skaffar fram arbeten. ”Vägen in i samhället heter möjlighet till arbete”, som han skrev i GP, tidigare i år. Och han vill riva upp en del av de nuvarande reglerna och lagarna om anställningsvillkor och om löner.
Så här skrev han i GP.
”Forskningen blir allt tydligare med sambandet regleringar-utanförskap. Ändå är den politiska viljan runtom i Europa att avreglera arbetsmarknaden svag… För att låsa upp dödläget krävs därför en strategisk kompromiss där vi kan lösa det akuta problemet. En snabb lösning kan underlättas av att man undviker att utmana dem som tror att deras framtid sitter i gamla privilegier.
Att inrätta ekonomiska frizoner i just de stadsdelar som har störst problem innebär att man kan gå längre i avreglering än en nationell reform hade inneburit. Samtidigt fokuseras på just de områden där situationen är akut. Dessutom vilar inte de stora särintressenas makt på deras roll i Rosengård eller Bergsjön, vilket innebär att de knappast kan vara kritiska. Exakt vilka friheter som ekonomiska frizoner ska innefatta bör utredas, men de bör fokusera på ingångslöner, uppsägningsregler och skatt på arbete.
Nackdelen är naturligtvis att särregler skapar svåra gränsdragningar. Men den typen av avsteg har gjorts förut, som i fallet med hushållsnära tjänster, och fungerat väl. Här är det dessutom ett betydligt mer brännande problem som ska lösas. I bästa fall blir det så mycket lättare att anställa, så mycket lönsammare att arbeta och så mycket enklare att driva företag att utvecklingen vänds på allvar. Kanske stadsdelarna med problem blir de nya expanderande och dynamiska delarna av landet, som lockar nya investeringar och når framgång?
Visar på snabb tillväxt
I andra länder har ekonomiska frizoner prövats. Kina är naturligtvis det strålande exemplet, vars enorma tillväxt har sitt ursprung i att ett antal områden längs kusten gjordes till ekonomiska frizoner. Men även Frankrike har gjort liknande; de inrättade ekonomiska frizoner där varvsindustrin lades ned, vilket ledde till omfattande nyföretagande och snabb tillväxt på just dessa platser.
Avreglera eller ej?
Jag är personligen tveksam till tanken på att ge invandrare andra klassens jobb. Jag jobbar själv i en bransch med uppluckrade anställningsregler, jag är personlig assistent, och ser nackdelarna med liberala anställningsvillkor. Därför ogillar jag instinktivt allt som luktar uppluckring av LAS (lagen om anställningstrygghet) t.ex.
Jag ser starka skäl till varför man INTE bör avreglera arbetsmarknaden i frizonerna. Försämras arbetsförhållandena finns det en elak tendens att de sämre villkoren blir permanenta, vilket man ser om man tittar på LSS och personlig assistans, som nästan är rena rövarbranschen arbetsrrättsligt.
Om andra klassens arbeten skapas i frizonerna finns en stor risk att de skulle förbli andra klassens arbeten för gott, och skapa en andra klassens arbetsmarknad, så som skett i personlig assistans-sektorn.
Men jag inser att istället för att förkasta detta bör man försöka arbeta fram andra alternativ. Hur skulle en miljöpartist utforma en frizon? Hur skulle en Socialdemokrat göra det.
Om du är Socialdemokrat ber jag dig inte stirra dig blind på det Munkhammar har att säga om just arbetsrätten. Jag tror hans förslag fungerar även om man ger invandrare BRA anställningsvillkor.
Vad bör göras?
Vad man kan göra är att man skapar en zon, exempelvis Rosengård, med avsevärda lättnader i olika skatter och avgifter. Dessutom kan man koppla lättnaderna till ytterligare skattemässiga belöningar om företagarna återinvesterar en eventuell vinst i den egna verksamheten eller i annan verksamhet i den ekonomiska frizonen. Skattelättnader skulle även kunna införas för de som anställer folk som bor i frizonen.
Kostnaderna för att etablera verksamhet på ny mark i kommunen bör vara låga. Ta dessutom bort onödiga regleringar i frizonen. Undvik att ge stöd till företagen, det leder till onödig byråkrati, hjälp företagen genom skattelättnader istället. Som Johnny skriver: ”lägre skatt, lägre landavgifter, större frihet på arbetsmarknaden och inga hinder för utländska investeringar i sjukhus och skolor.”
Just det där sista, att locka utländskt kapital, kommer att bli viktigt. Det är nämligen här de riktigt stora vinsterna kommer att komma. Och möjligheter för lönande handel med andra länder även utanför frizonerna.
Till sist bör stadsdelen dras in i olika stora projekt för att dra igång ekonomin. Infrastruktursatsningar. Bredband, vägar, etc, etc… Allt detta givetvis i samarbete med de lokala krafterna i frizonen.
Företagen i frizonerna måste ges en möjlighet att anställa lättare och tjäna på att anställa och expandera, men personliga anser jag att det bör göras UTAN långtgående avregleringar i arbetsmarknaden. LAS är viktigt och måste skyddas och utvecklas.
Kort sagt. Munkhammars idé är bra och innovativ. Sådana förslag finns det alldeles för få av! Idén förtjänar att debatteras tvärpolitiskt.
Rosengård, Alby, Fittja, Norsborg, Rinkeby och liknande områden skulle bli utmärkta områden att inleda en sån här försöksverksamhet på.
Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!
Framtidsvisioner och idéer! (En artikelsamling under uppbyggande.)
——————————————————-
Läs även detta av Jerlerup:
J’Accuse! Artikel skriven på valdagsnatten om att politikerna svek kampen mot Sverigedemokraterna och att kampen går vidare!
Hur Socialdemokraterna och Expo svek kampen mot Sverigedemokraterna
Vad jag sa om att politiker borde tagit debatten mot Sd.
Eftervalsanalys del 3: de skulle ha mötts med argument, inte med spyor!
Eftervalsanalys del 2: bristen på framtidsvisioner
Årets första eftervalsanalys: (med valresultatet 2010).
————————————————————————-
Besök gärna också Svensk myndighetskontrolls hemsida
—————————————————–
Nytt: Ab, Expressen, DN, AB, Expressen, SDS, DN, DN, Expressen, Expressen, GP, SVD, SVD, SVD, SVD, Expressen, PP, DN, Högberg, 1460, Expressen
Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, Moderaterna, Alliansen, Socialdemokraterna, Johnny Munkhammar
Demokrati 
Pingback: Visioner och framtidsidéer « Sverige är inte världens navel!
Att subventionera invandrarföretagare på övriga skattebetalares bekostnad är ingen bra lösning. Företagare i andra delar av landet, många med en sämre arbetsmarknad än de som bor i storstädernas förorter har tillgång till, skulle med rätta känna sig diskriminerade. Känslan av att invandrare subventioneras av resten av folket skulle späs på.
Enda sättet att undergräva stödet för SD är att stjäla deras hjärtefråga och minska invandringen. Om SD inte var det enda partiet som erbjöd väljare lägre invandring skulle de inte få så många röster.
Du kan använda samma idé för att få igång orter som riskerar att drabbas av annan sorts utanförskap. Munkhammar föreslår tx att Gotland kan bli en frizon. Det håller jag med om. Gotland ligger mellan Sverige och Baltikum och kan bli en brygga mellan Norden och Östeuropa.
Pingback: Frihet « Sverige är inte världens navel!
Anser man att inga skatter är ett bra sätt att stimulera ekonomin så bör man givetvis göra det överallt, inte bara i vissa orter/regioner. Som sagt, om Botkyrka ska få skattesubventionerat/-befriat företagande (även Tullinge, i södra Botkyrka är omedelbart frågan) så varför inte Norberg i Västmanland, Kiruna, Gotland (även Visby?) och en rad andra orter i Sverige som lider av lågt företagande.
Problemet med ekonomiska frizoner sammanfattar professor Helen F. Ladd, som har gjort en genomgång av de studier som finns av de engelska och amerikanska försöken, på följande vis:
”Erfarenheterna av särskilda ekonomiska zoner visar tydligt att de, såsom de implementerats i England och USA, inte utgör ett kostnadseffektivt sätt att skapa jobb […] Den huvudsakliga effekten av de skatte- och regelmässiga lättnaderna har helt enkelt varit att kringliggande företag flyttat in innanför zonen […] Enbart utbudsstimulanser verkar vara ett dyrt och ineffektivt sätt att skapa nya jobb eller att förbättra tillvaron för de underprivilegierade områdenas invånare.”
Jacob. jag har tittat en del på de Mexikanska frizonerna och håller med om att problemen du pratar om finns där.
Därför behövs ett perspektiv på detta som inte är extremt marknadsliberalt. Det behövs frihet, men också en viss mängd regleringar som belönar anställningar inom zonen och nyföretagande inom zonen. Det är helt enkelt en fråga om att inte släppa allt helt fritt.
Där har vi mycket att lära av de exempel som finns på att denna strategi inte lyckats.
Pingback: ”1/3 av fångarna är muslimer” | Sverige är inte världens navel!
Pingback: Utanförskap, nya svenskar och brottstatistik | Sverige är inte världens navel!