”De skiter i byxorna och hoppas att hängslena håller” sa gamle finansministern Gunnar Sträng en gång. Detta skulle kunna sägas om politikerna idag. De saknar framförhållning, visioner och idéer.
Politiken lider av tre saker, som jag ser det.
Först och främst av att visioner saknas, av positiva idéer om framtiden. En aktiv diskussion om hur världen bör se ut om 50 till 100 år och hur dagens politiska beslut ska formas med det som grundval finns INTE i partierna. Det finns till viss del i miljödebatten, men när såg ni försvarspolitiken grundas på risken för krig de närmaste 100 åren, eller finanspolitiken diskutera vilka ekonomiska behov Sverige eller världen de närmaste 100 åren?
Sen att djup saknas. Livsåskådning och människovärde är inget som man bara ska använda för att slå en Sverigedemokrat i huvudet under en debatt, det behövs diskuteras på daglig bas. Det är VIKTIGARE än frågan om hur många hundbajslådor som ska plasceras ut i en kommun!
Att erkänna begångna fel. Vi lever i ett samhälle där man inte får ha haft fel. Man ska vara perfekt för att få prata politik. Men då skapas ett samhälle av robotar, inte av människor! Politiken har gjort massor av fel. Tillåt politiker att begå fel och bestraffa istället de som inte erkänner att de kan göra fel! Då kanske vi äntligen får höra nån politiker säga att de STYRANDE begått misstag, ekonomiska och politiska, i tex invandringsfrågan.
Utan alternativ i politiken med dessa tre grundstenar kan extremister som erbjuder något som liknar ett alternativ få stöd. Det är faran!
Jag läste nyligen ett inlägg i Aftonbladet av Dilsa Demirbag-Sten som uttrycker en del av det jag känner:
”Tacka vet jag äkta torrbollar!”
Pressen på politiker ökar. Statsministerns schlagerfavoriter, Sahlins handväska, partiledarnas Spotifylistor och många andra, för politiken, icke-ämnen breder allt mer ut sig i våra nyhetsmedier. Politik ska inte vara högtravande och elitistiskt men man kan fråga sig vem som vinner på att det ideologiska arbetet allt mer reduceras till kortsiktiga utspel, på bekostnad av debatter och samtal om hur vårt land ska styras.
Missnöjet och det minskade förtroende för den politiska och mediala eliten märks i kommentarfälten, bloggarna och framförallt i Sverigedemokraternas framgångar. Ingen politiker kan ha undgått det allt växande politikerföraktet och missnöje som göder extrema partier som Lars Ohlys Vänsterpartiet och Jimmie Åkessons SD…
I tider av ekonomisk kris, hög arbetslöshet, splittring i landet är politikernas munhuggande, handväskor eller val av schlagersånger föga förtroende- eller hoppingivande. Den frustration som växer i landet behöver en ny berättelse om ett framtida Sverige och hur det ska uppnås.
När Ohly och Åkesson erbjuder tydliga men direkt odemokratiska lösningar på alla de utmaningar som väntar oss måste de andra etablerade partierna lägga tid och fokus på att forma och presentera ett lika tydligt men demokratiskt bärande vision. En politik som är ansvarsfull och håller bortom nästa opinionsundersökning…
Om några månader är det val och det är knappt med tid. Partiledarnas tal i Almedalen kommer att kommenteras och analyseras. Själv befinner jag mig i USA. Det land som mitt i en djup ekonomisk kris samlade och bestämde sig för att kavla upp ärmarna och rösta på en man med en vision om att ”Yes We Can!”.Sverige är inte USA och inga konferenser om social medier i hela världen kan skapa en svensk Obama. Läget är kritisk i den fria och demokratiska delen av världen. Vad vi akut behöver är en politik som kan ena landet och som ansvarsfullt tar Sverige till en ledande position i världen. Där vårt land hör hemma.
Sverigedemokraterna
Sverigedemokraterna kommer, som det ser ut idag, att komma in i riksdagen, sker det inte nu så sker det nästa val. Och Nationaldemokraterna, eller nåt annan framtida konstellation kommer helt säkert också in. Om inte den politiska debatten förändras!
Sagor från Livbåten hade en viktig poäng i ett inlägg från 5/7:
Dilsa Demirbag-Steen efterlyser en tydlig demokratiskt bärande vision som kan konkurrera med till exempel Sverigedemokraternas berättelse om ett Sverige förstört av mångkulturen. Sverigedemokraternas möjlighet att skildra världen så och vinna anhängare vilar delvis på vår känsla att politikerna isolerat sig i sina elfebenstorn.
Samtidigt letar etablissemanget efter motmedel. Man misstänkliggör, anklagar, smutskastar och hånar Sverigedemokraterna för deras bristfälliga program, deras lögnaktiga påståenden och statistik, deras förtäckta rasism etc. Men fungerar det? Om Sverigedemokraternas berättelse är något som målgruppen känner igen sig i och engageras av så hjälper det inte att kritisera den.
Tvärtom så kan det ju faktiskt stärka Sverigedemokraternas berättelse eftersom en bärande del av den är att de blir censurerade, baktalade och förföljda.
Våra idéer om framtiden formar nuet!
En av de mest visionära saker jag läst skrev en amerikansk ekonom, Henry Carey i en artikel från 1850-talet, riktad till Sydstaterna, om hur slaveriet och rasismen skulle kunna avvecklas. Hans utgångspunkt var inget annat än fantastisk. Hans idé var att USA skulle börja bygga upp Afrika ekonomiskt och genom detta skulle ”värdet på Afrikanen öka i våra ögon här i USA”.
I Martin Luther Kings sista bok från 1967, ser man något liknande. Han skriver att svält, fattigdom, rasism och underutveckling i framtiden kommer att ses som något lika barbariskt som kannibalism eller nazistiska massutrotningar.
De som drev fram Europas enande, EG och Marshallplanen hade i mångt och mycket en stor och viktig idé också. Deras idé var att skapa ett Europa som är så enat, ekonomiskt och politiskt, att krig blir en omöjlighet.
Det är våra idéer om framtiden som formar nuet. Därför var biskopen Lennart Koskinen inne på något väldigt avgörande nyligen när han sa att Sverigdemokraternas syn på kyrkan var fel. Istället för ”fädernas kyrka” ville han betona idén om ”barnbarnens kyrka”. Inte ”vi som lever”, inte ”de som levt” utan en kyrka för barnbarnen!
Man kan leva i nuet bara. Mycket av politiken idag är sån. Politiken är flyktig och debatterna handlar om det som är aktuellt för stunden. Man kan leva för det förflutna också. Uppätthålla de gamla värderingarna främst, vara traditionalist. Eller så ser man till de ofödda generationerna och fastställer hur världen ska förändras i framtiden för allas bästa.
Det behövs visionärer i Sverige och en idé om vad Sverige ska vara bra för. Speciellt om vi ska kunna sätta P för Sverigedemokraterna!
Demokrati 
En bra idé för framtiden är att länder ska vara någorlunda homogena för att skapa en hög grad av samhörighet och empati i samhället. Då minskar brottsligheten medan solidariteten ökar och folk accepterar en gemensam välfärd. Det är det som fungerat historiskt. Det är det enda som fungerat riktigt bra. Att hoppas få något annat att fungera är chanstagning, risktagning med barnens och barnbarnens livskvalitet i potten.
Ett av de etablerade partiernas dilemman är att de förespråkar invandring och mångkultur, men deras företrädare vill inte själva bo i mångkulturen eller ha sina barn i en invandrartät skola. Detta hyckleri ser fler och fler och dessa partier har egentligen inget bra recept mot detta.
Sd kommer naturligtvis in i september, de ubderskattas i mätningarna. Att nd skulle komma in i framtiden var en djärv gissning. Inget jag skulle föreslagit själv men om sd liberaliseras för mycket och samhällsutvecklingen fortsätter som nu så kan det kanske bli utrymme/behov för ett parti som nd.
Problemet med att länder ska vara homogena är att vi lever i en värld, där mänskligheten redan är en, och alla är beroende av alla och den världen är heterogen.
Mänskligheten är ju allt annat än ”en” om medborgarna i varje land känner främlingskap pga mångkulturen med dess kulturella, etniska, religiösa och politiska motsättningar. Du skriver själv att mänskligheten är ”en” medan ”världen är heterogen”. Liberalen med akademikerbakgrund som bor i city tycker det är så, det bekräftas på resor mellan identiska flygplatser och hotell världen över, där kulturer är konsumtionsvaror i form av maträtter och hantverk och där de man möter har liknande socioekonomisk status: världen är ”en”. Men ”heterogeniteten” ser ju ut på ett helt annat sätt i vissa områden idag, i mångkulturens baksidesghetton där många tvingas bo. Där hittar vi misstro, bristande tillit och kommunikation, konflikter och brottslighet och där etniska skiljelinjer inte är roliga utan tvärtom konfliktdrivande. Där är världen inte på något vis ”en”, utom möjligen inom den egna gruppen. Problemet är också att mångkulturens etniska och religiösa grupper inte är kompatibla med demokratin i längden. De röstar ju för gruppens intressen, och identitetspolitiken förstärker det. Demokrati förutsätter medborgare, men i mångkulturen går etnisk/religiös/kullturell identitet före.
Etnisk homogenitet är ingen garanti för samhörighet, låg brottslighet osv, men det ökar möjligheterna för det (se japan t ex, eller sverige förr). Mångkultur, däremot, tycks vara ett recept för konflikter, misstro och i förlängningen (faktiskt) folkmord. Tyskland, Jugoslavien, Rwanda, Turkiet, Irak, Sudan…Ur den liberale akademikerns perspektiv framstår det som otänkbart, men i realiteten är det så världen och mänskligheten alltid fungerat. Att använda massinvandring, etnomasochism och multikultu-ideologi som försök att ”bota” mänskligheten är att slänga mer ved på brasan.
Jag tänkte inte så för ett antal år sen. Men inser nu att det är så, inget ideologiskt dribblande får bort den empiriska verkligheten.
Jag gissar att nästa stora konflikt kommer att utspelas parallellt i Europa och Mellanöstern, och den kommer att inbegripa etniska och religiösa strider/rensningar inom länderna (EU) och massförstörelsevapen mellan (MÖ). Världen är tyvärr heterogen.
Varför skall Sverigedemokraterna stoppas? Vi talar om demokrati här, och partier och människor får väl konkurrera fritt?
Vilken ideologi vill stoppa andra partier? Det känns inte särskilt demokratiskt.
Om vi skall ha en vision för Sverige så skall det vara en svensk vision. Förslagsvis.
Ja. De ska stoppas men inte genom censur utan genom idédebatt. och det spelar för mig ingen roll om så SD fick 99,9% av rösterna i ett val, de ska ändå stoppas! fast som sagt, utan censur!
jag stöder INTE den politik partierna har gentemot SD.
För övrigt kan du läsa detta: https://ligator.wordpress.com/2010/07/17/dialog-med-sverigedemokraterna/
Pingback: Frihet « Sverige är inte världens navel!
Pingback: Visioner och framtidsidéer « Sverige är inte världens navel!
Den japanska Nobelpristagaren säger i en SR-intervju att 90 % av hans experiment misslyckats, vilket är en forskares vardag. Samma attityd hade Edison när han försökte få fram glödlampan. Till sist hittade de rätt recept.
Att därigenom tro sig ha rätt är en riskabel väg, vare sig det är i en yrkesgrupp eller en annan form av subkultur. Då stängs hjärnorna för andra impulser som skulle kunna göra bilden nyanserad. Något som beskrivs i boken ”Sveriges Likas Lag” av Michael Lundh, där generationer av stenhårda polisgrupper mött ungdomar som inte kommit in i samhället. Dessa möten verkar ha skapat självförstärkande motsättningar.
Ungdomar som inriktat sin uppfinningsförmåga på att stjäla från andra istället för att läsa på matematikläxan, gängledare som nyttjat sina förmågor till destruktiva handlingar istället för hjälpande handlingar.
För Sverige idag, förefaller det som skolan släpper igenom allt för många som inte tillägnat sig kunskaperna man försökt förmedla. Som vi vet kostar varje unge långt mer som problematisk vuxen, än när denne är barn. Om en grupp av elever vänder sig mot skolan så löper de en stor risk att bli en förlorad grupp, vare sig det är svenska eller invandrade elever. Grupptrycket är enormt i dessa unga år.
Stämmer det även att ungdomar prövar droger i högre utsträckning, så tillför dessa främmande substanser till ett ej färdigt nervsystem. Istället för att möta verkligheten med de signalsubstanser kroppen producerar, söker man andra signalsubstanser på gott och ont.
Stämmer det att man kan spåra Kokain i Stockholms avloppsvatten är det något som snurrat fel. Tillverkning av droger sker eftersom det finns en efterfrågan. Sluta efterfråga, så slutar produktionen.