Har regeringen (och S) ljugit om FRA och polisiär signalspaning eller inte?

FRA debatten är igång igen. Med jämna mellanrum dyker påståendet upp i debatten att regeringen ljuger för den svenska befolkningen i FRA-frågan. Detta sägs varje gång som det nämns att polisen och säkerhetspolisen ska få möjlighet att signalspana ”på tråd” (elektroniskt) via FRA.

Varning! Detta är en lång artikel med en massa citat!

Piratpartiet skrev i veckan:

Regeringen lämnade i dag in ett förslag till riksdagen som innebär att Säpo och Rikskriminalen från och med den 1 januari 2013 kommer att få tillgång till FRA:s signalspaning. Piratpartiet är starkt kritiskt till detta, då det går stick i stäv med de löften som gavs i samband med att den omdiskuterade lagen tvingades igenom 2008.

Jag har alltid kliat mig förbryllat i huvudet när detta påstående dykt upp eftersom regeringarna, den Socialdemokratiska liksom Alliansen i 15 års tid varit rörande överrens om att polisen SKA få rätt att signalspana, och att enda frågan varit HUR detta ska regleras.

Förbryllande

Jag tog upp frågan i ett forum där pirater deltog och inser att de flesta som var aktiva mot FRA 2007-2009 fick intrycket att regeringen lovat att inte  polisen skulle kunna spana på kabel. Kanske det faktum att jag inte var det just då (hade politisk paus då) bidragit? Vad hade jag ansett om jag varit aktiv? Vet inte!

Hur som helst tycker jag att stora delar av FRA-debatten är förenklad, även från motståndarnas sida. Om man är mot något, som FRA-lagarna, är det väldigt viktigt att få alla fakta rätt. Om man inte känner sin motståndare är man dömd att förlora striden.

Så låt oss kolla på hur det förhåller sig med det här med polisen och FRA. Rent faktamässigt. (Om det BÖR förhålla sig si eller så är en annan fråga. Här ska jag ta upp VAD som sagts.)

Att ge reglera polisens (i synnerhet SÄPOS) underrättelseverksamhet och ge större befogenheter att spana i kabel (dvs spana på elektronisk dataöverföring, alltså internet, epost, etc) har varit på tapeten i många år nu. Debatten i Socialdemokratiska regeringen tycks ha varit lik den i Alliansen.

Man har i varierande grad försökt fastställa gränser mellan spaning på ”inre” och ”yttre” hot. Lite förenklat ska militären spana på yttre hot och polis på inre.

Om man studerar de utredningar och remissförslag som finns ser man att alla är överrens om att det inte är bra att blanda rollerna. Att ge militären polisiära befogenheter anses vara vådligt för demokratin, samtidigt har man ansett att det inte är bra om polis eller militär spanar på civila svenskar. Dvs man har (iallafall i utredningarna) velat undvika att signalspaning sker i vanliga brottsmål.

Men modern brottslighet korsar ofta gränserna. Hur gör man då yttre och inre hot samverkar. Som vid spionage eller terrorism? Jo, har man sagt. Polisen ska bara få befogenhet att signalspana elektroniskt vid ”yttre stora hot”. Dvs man ska kunna spana på elektronisk överföring mellan utlandet och Sverige (t.ex).

Det var för ungefär ett decennium sen som man började diskutera underrättelsearbetet i elektroniska medier (internet, etc). FRA har sen länge samarbetat med polisen. Detta samarbete mellan FRA och polisen har man varit överrens om att det måste FÖRDJUPAS. Dessutom måste FRA kunna signalspana ”på tråd”, dvs över internet och andra elektroniska medier. Detta måste regleras, har man ansett. Att polis ska få tillgång till detta har varit förutsatt från första början.

Det hela började, efter elfte september 2001.

2001/02:Föu9

Det vidgade säkerhetsbegreppets konsekvenser för underrättelsetjänsten har enligt regeringens mening medfört att samhället behöver kunna möta ett bredare spektrum av hot, risker och påfrestningar. Det kan gälla bl.a. gränsöverskridande brottslighet och terrorism, ekonomiska och finansiella kriser, försörjningskriser, ekologiska hot, etniska och religiösa konflikter samt den sårbarhet som den tekniska utvecklingen och informationstekniken medför. Den vidgade synen på vad som innefattas i hot mot landets säkerhet gör att den militära underrättelsetjänstens kontaktyta med andra myndigheter, inte minst de polisiära, ökar…

Underrättelsetjänsten skall enligt regeringen kunna samverka med andra myndigheter. Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas av Försvars-makten och de andra myndigheter som regeringen bestämmer.

Frågan om gränsdragningen mot polisen och dess verksamhet – dvs. mellan militär och civil underrättelseverksamhet – finns sedan år 2000 reglerad i lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet. Enligt 4 § får försvarsunderrättelseverksamheten dock inte avse uppgifter som enligt lagar eller andra föreskrifter ligger inom ramen för polisens eller andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande arbete. I betänkande 1999/2000:FöU3 framhöll försvarsutskottet att försvarsunderrättelseverksamheten sålunda inte får vara inriktad på frågor som berör landets inre säkerhet. Den bör inte avse underrättelser inom polisens och andra brottsbekämpande eller brottsförebyggande myndigheters arbete.

Dvs. Den gamla regleringen av förhållandet mellan polis och försvar i underrättelsearbetet måste ses över. Eftersom dagens hot mot säkerheten (terrorism) BÅDE har med inre och yttre hot samtidigt.

2001/02:158 

Här fortsatte man att beskriva frågan om underrättelseinhämtning. Den frågan är inte huvudsyftet med rapporten, däremot framgår det i nästan varje kapitel att polis och underrättelsetjänst framöver måste samarbeta. Tydligast ser man det i kapitlet om IT. Men så här står det i kapitlet om kemiska, nukleära och biologiska hot:

Terroristbekämpning är i Sverige en polisiär uppgift. Terroristattackerna mot USA den 11 september 2001 indikerar att en framgångsrik bekämpning av terrorism inte kan genomföras utan en effektiv mellanstatlig samordning och samverkan. De ansträngningar som inletts med att förbättra internationell samordning av polis- och annan underrättelseverksamhet, beredskap samt skydd inom NBC-terroristområdet bör därför fullföljas. Det är också viktigt att kunna använda sig av resurser och kompetens inom totalförsvaret.

2003 hänvisade man till proppen från 2002. (Sou 2003:30)

Försvarsutskottet har emellertid i samband med behandlingen av motioner hänvisat till bl.a. det vidgade säkerhetsbegreppets konsekvenser för underrättelsetjänst enligt propositionen (se bet. 2001/02:FöU9 s. 10 f.)… Det är därför enligt propositionen viktigt med en ökad samverkan mellan försvarsunderrättelseverksamheten och myndigheter utanför försvarsunderrättelsesfären, som t.ex. Rikspolisstyrelsen (genom Säkerhetspolisen – SÄPO – och Rikskriminalpolisen) och Tullverket…

Utredningen har enligt direktiven att värdera signalspaningens betydelse inom olika områden (militärt, polisiärt etc.) och bedöma hur en avvägning mellan områdena bör göras…

När det gäller formerna för den militära underrättelseverksamheten har det av statsmakterna framhållits att den vidare säkerhetssyn som fortsättningsvis skall prägla underrättelsefunktionen även kräver en mer samordnad  verksamhet. Det har betonats att tyngdpunktsförskjutningen  i den militära underrättelse-verksamheten och komplexiteten i det skeende och det vida spektrum av utvecklingstendenser, som underrättelseorganen har att bevaka inom ramen för ett vidgat säkerhetsbegrepp, oundvikligen har lett till behov av en ökad samverkan. Det gäller i första hand mellan de olika underrättelseorganen men också mellan dessa och myndigheter utanför försvarsunderrättelsesfären såsom bl.a. SÄPO, Rikskriminalpolisen och Tullverket…

Samarbetet med FRA bedrivs främst i ett kortsiktigt perspektiv och på s.k. ad hoc-basis med sikte på ett speciellt fall. Polisens behov av att skyndsamt få information är ett problem i samarbetet med FRA, som har förklarat att det är förenat med svårigheter för myndigheten att anpassa signalspaningsresurserna med kort varsel.

En förutsättning för att polisen mer effektivt skall kunna utnyttja FRA:s tjänster såväl i ett kortsiktigt som i ett långsiktigt brottsbekämpande perspektiv är att polisen känner till FRA:s förmåga som underrättelseorgan. Polisens kunskap och uppfattning om FRA:s möjligheter att bidra med information för den polisiära verksamheten bör förbättras. Den sekretess som för närvarande omgärdar FRA:s verksamhet lägger hinder i vägen för detta. Ett närmare samarbete genom utbyte av tjänstemän mellan myndigheterna skulle enligt polisen bidra till ett bättre utnyttjande av FRA:s kompetens. Det skulle också bidra till att åstadkomma en bättre belysning av inhämtat signalspaningsmaterial.

Det noteras att de nya hoten betyder att icke militär underrättelse verksamhet blivit viktigare.

Sålunda har det framhållits att den säkerhetspolitiska situationen hade medfört att samhället måste kunna möta ett bredare spektrum av hot, risker och påfrestningar som inte var ett hot mot landets säkerhet men som kunde innebära allvarliga störningar i samhällets normala funktioner. Detta har inneburit konsekvenser från en principiell utgångspunkt för den militära underrättelsetjänsten med en tyngdpunktsförskjutning i underrättelseverksamheten från militära och mot icke-militära underrättelser…

Utredningen fastställer att FRA redan sen 90-talet samarbetat med polisen i att kartlägga olika former av ”hot” som ”etniska och religiösa konflikter, ekologiska hot, spridning av massförstörelsevapen, flykting och migrationsrörelser, internationell terrorism och kriminalitet, ekonomiska hot och hot mot tele- och datorsystem” men att detta samarbete måste få fastare ramar och förbättras.

Underrättelsekommittén tog år 1998 upp frågan med underrättelseorganen om dessas möjligheter att, i enlighet med bl.a. 1995 och 1996 års försvarsbeslut, utan eget ansvar, stödja andra ansvariga myndigheter med inhämtning och eventuell analys av information rörande de s.k. nya hoten. Som exempel angavs etniska och religiösa konflikter, ekologiska hot, spridning av massförstörelsevapen, flykting och migrationsrörelser, internationell terrorism och kriminalitet, ekonomiska hot och hot mot tele- och datorsystem. FRA uppgav då, vilket också har bekräftats för Utredningen, att FRA redan i viss mån bidrog med sådant stöd men att FRA också hade möjligheter att i ökad utsträckning inrikta verksamheten mot den typen av mål, s.k. nya hot, som hade angivits i försvarsbeslutet. FRA skulle således bättre kunna tillgodose dåvarande civila uppdragsgivare som SÄPO, Rikskriminalpolisen, Tullverket och Kustbevakningen med underrättelsematerial…

sekretessen i signalspaningsverksamheten hindrar en dialog om huruvida myndigheternas behov av underrättelser kan tillgodoses och därmed också om möjligheterna att utnyttja FRA:s tjänster.

Man konstaterar att spaningen i den ”trådlösa etern” i mångt och mycket kunnat anses fri. Spaning på tråd är annorlunda. Det är nödvändigt idag, skriver man, och måste regleras:

En förutsättning för att FRA skall ha möjlighet att bedriva signalspaning mot trådbunden trafik är därför att uttryckligt stöd ges för detta genom lagstiftning.

Vi fortsätter. 2005: Ds 2005:30 om en anpassad försvarsunderrättelsetjänst

Mot denna bakgrund föreslog utredningen att lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet ändras så att försvarsunderrättelseverksamhet inriktas på yttre väpnade hot mot landet, vare sig de är militära eller inte. Vidare föreslog utredningen att sådan försvarsunderrättelseverksamhet som bedrivs utomlands, eller med sikte på utländska förhållanden, inte borde vara underkastad begränsningen att den inte får avse uppgifter som ligger inom ramen för polisens och andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande arbete.

Regeringen har i flera sammanhang, bl.a. de senaste budgetpropositionerna, pekat på det ökande behovet av strategiska underrättelser av civil karaktär med relevans för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken.  Försvarsunderrättelseverksamheten bör också inriktas på att utveckla det internationella underrättelsesamarbetet, särskilt det inom EU…

Den tekniska utvecklingen och de gränsöverskridande hoten har gjort att skiljelinjen mellan inre/polisiär och yttre/militär säkerhet är mer oklar än tidigare. Det är därför angeläget att säkerställa att ett nytt och utvidgat mandat för försvarsunderrättelseverksamheten inte kommer i konflikt med den begränsning som följer av den nuvarande regleringen av förhållandet mellan försvarsunderrättelseverksamheten samt de brottsbekämpande och brottsförebyggande myndigheternas arbete. I detta syfte föreslås ett förtydligande så att terrorism och andra yttre hot i form av t.ex. internationell kriminalitet inte utesluts från försvarsunderrättelseverksamheten…

Den tekniska utvecklingen har dock inneburit att signaler i allt större utsträckning förmedlas genom  tråd. Den signalspaningsverksamhet som Försvarets radioanstalt bedriver mot eterburna signaler framstår mot denna bakgrund som otillräcklig. I promemorian föreslås därför att Försvarets radioanstalt skall få bedriva signalspaning oavsett om signalerna befinner sig i etern eller är trådbundna. Detta skall enligt förslaget regleras i en ny lag om signalspaning…

Inhämtning som sker i tråd skall enligt förslaget endast få ske av signaler, vilka förs över Sveriges gräns av operatörer som äger tråd. Den skall ske automatiserat och får endast avse signaler som har identifierats genom sökbegrepp.

Här läggs alltså grunden för de kommande årens arbete. Militärens spaningsarbete ska definieras och polisens möjligheter att spana ska utredas. Förslaget att ändra lagen från 2000 leder fram till en lag 2007. SFS 2007:664

Utredningen föreslår därför ett tillägg till 4 § i lagen om försvarsunderrättelseverksamhet med innebörd att den angivna gränsen mellan polisiär och underrättelseverksamhet (se ovan) inte skall gälla för försvarsunderrättelseverksamhet som ”bedrivs utomlands eller med inriktning på utländska förhållanden”.

Försvarsmakten skall inte bearbeta och analysera underrättelseinformation som har betydelse i polisens brottsbekämpande arbete.”

Försvarsunderrättelseverksamheten får inte innefatta åtgärder som ligger inom ramen för polisens och andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande uppgifter enligt lagar och föreskrifter. Detta gäller dock inte när verksamheten, utan att avse fysisk person, bedrivs för kartläggning av förhållanden utomlands som innebär yttre hot.”

Terrorism är ett exempel på kriminalitet som kan utgöra yttre hot. Det ligger inom ramen för Säkerhetspolisens författningsreglerade uppgifter att leda och bedriva polisarbete beträffande denna typ av kriminalitet även om den har sin bakgrund i utländska förhållanden. Ett nytt och utvidgat mandat för försvarsunderrättelseverksamheten kan därför komma i konflikt med den begränsning som följer av 4 § i dess nuvarande lydelse. 4 § lagen om försvarsunderrättelseverksamhet behöver alltså förtydligas så att terrorism och andra yttre hot i form av internationell kriminalitet inte utesluts från tillämpningsområdet för försvarsunderrättelseverksamheten.”

SFS 2007:664

Inom försvarsunderrättelseverksamheten får det inte vidtas åtgärder som syftar till att lösa uppgifter som enligt lagar eller andra föreskrifter ligger inom ramen för polisens och andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet. Om det inte finns hinder enligt andra bestämmelser, får dock de myndigheter som bedriver försvarsunderrättelseverksamhet lämna stöd till andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet.

Denna lag föregicks av en propp: 2006/07:63 som för första gången

I propositionen föreslås ändringar i lagen om försvarsunderrättelseverk-samhet. Ändringarna innebär att mandatet för försvarsunderrättelseverksamheten anpassas från ”yttre militära hot” till ”yttre hot” och att det ut-tryckligen anges att verksamheten endast får avse utländska förhållanden. Vidare förtydligas gränsdragningen mellan polisiär verksamhet och försvarsunderrättelseverksamhet…

Det noteras att FRA redan har möjlighet att spana för SÄPO:

I instruktionen för Försvarets radioanstalt anges att myndigheten är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att bedriva signalspaning enligt den inriktning som regeringen, Försvarsmakten och övriga uppdragsgivare (Säkerhetspolisen med flera) anger…

Utredningen föreslog i betänkandet Vår beredskap efter den 11 september (SOU 2003:32) att uppgiften ”att kartlägga yttre militära hot” i lagen om försvarsunderrättelseverksamhet skulle ersättas med ”kartlägga yttre väpnade hot mot landet”, eftersom den förra uppgiften inte kunde anses innefatta icke-militär terrorism. Utredningen pekade på den oklarhet som det innebär att planering av väpnade terroristangrepp är att betrakta som en kriminell handling som faller inom den polisiära sfären, även om förberedelserna genomförs utomlands. Utredningen föreslog därför ett tillägg till 4 § lagen om försvarsunderrättelseverksamhet med innebörden att den där angivna gränsen mellan polisiär verksamhet och försvarsunderrättelseverksamhet inte skall gälla för försvarsunderrättelseverksamhet som ”bedrivs utomlands eller med inriktning på utländska förhållanden”…

I kampen mot terrorismen har information från svensk signalspaning mot utländska företeelser gett Säkerhetspolisen underrättelser av stor betydelse för det brottsförebyggande arbetet. Signalspaning har också använts framgångsrikt för att kartlägga annan grov organiserad brottslighet…

Det viktiga nu är att fastställa polisens och FRA:s rätt att signalspana i tråd också.

En avgörande förutsättning för detta är dock att signalspaning kan genomföras oavsett med vilken teknik signalerna förmedlas. Att kommunikationen idag till stor del har förflyttats från etern till tråd bör inte begränsa möjligheten att signalspana, särskilt som det sätt på vilket signalerna överförs ofta styrs av slumpen…

Det är således nödvändigt att anpassa förutsättningarna för signalspaningsverksamheten till utvecklingen på de säkerhetspolitiska och tekniska områdena. Starka skäl talar därför för att inhämtning av signaler i elektronisk form bör få ske även då signalerna befinner sig i tråd.

Vi fortsätter. De stora debatterna om FRA kom aldrig att handla om de polisiära delarna av FRA-debatten, inte 17 juni 2008 eller 18 juni, inte 14 oktober 2009 heller då Tolgfors uttalade de berömda orden om att ”FRA shoppen är stängd”. Tvärtom har man av någon diffus anledning valt att inte prata om detta mycket. Minst av allt när andra varnat för polisiär signalspaning.

Men det kanske inte är förvånande. För jag har, handen på hjärtat, inte sett motståndarna ta upp utredningarna kring polisiär spaning via FRA så mycket heller. Varningarna har mest varit allmänna.

(Om man vill kan man jämföra vad Staffan Danielsson (c) sa 2008 med vad han skrev 2009. Jag återkommer till Staffan Danielsson snart. )

Efter debatten 2008 gav Alliansen ut två viktiga dokument om FRA arbetet. Först överrenskommelsen 25 september 2009.

  1. FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.
  2. En utredning ska tillsättas för att se över polis och säkerhetspolisens behov av underrättelser.

Sen direktiven senare samma höst: Dir 2008:120 för en utredning om polisens behov av signalspaning.

Lägg märke till att det klart fastslås ATT polisen SKA signalspana.

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att kartlägga Säkerhetspolisens och Rikskriminalpolisens behov av underrättelseinhämtning avseende utländska förhållanden genom signalspaning. Mot bakgrund av kartläggningen ska utredaren, med beaktande av skyddet för den enskildes personliga integritet och med beaktande av Sveriges internationella åtaganden och övriga internationella samarbete, överväga och föreslå hur detta behov ska kunna tillgodoses på ett rättssäkert och effektivt sätt…

Lägg också märke till att direktiven klart anger ATT polis och FRA samarbetat tidigare om andra uppgifter och att enda frågan nu är HUR samarbetet kring polisiär signalspaning ska ske.

Försvarets radioanstalt har i hög grad bidragit till underrättelseinhämtningen om utländska förhållanden när det gäller bl.a. internationell terrorism, annan grov gränsöverskridande brottslighet och främmande underrättelseverksamhet mot svenska intressen. Underrättelser som inhämtats inom ramen för försvarsunderrättelseverksamheten har rapporterats till Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen och utgjort ett viktigt underlag för myndigheternas verksamhet.

Utredningen ifråga blev SOU 2009:66

SOU 2009:66 och frågan om vad polisen och FRA får samarbeta om:

Inledande bestämmelser
1 § Polisen får använda signalspaning i syfte att avslöja och utreda eller förhindra brott för vilket är föreskrivet fängelse två år eller däröver.
Säkerhetspolisen får använda sådan spaning även i annat fall än som avses i första stycket, om det behövs för att motverka
1. underrättelseverksamhet som kan antas bedrivas av främmande makt eller av organisation som huvudsakligen finns utomlands, om verksamheten är riktad mot Sverige eller svenska intressen eller på annat sätt berör Sverige,
2. annat allvarligt hot mot rikets säkerhet,
3. utveckling och spridning av massförstörelsevapen, krigsmateriel och produkter som avses i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd,
4. internationell terrorism, eller
5. annan grov organiserad brottslighet.
Signalspaning i tråd får ske endast i enlighet med vad som anges i 4–6 §§.

(Nån punkt 6 finns inte så det är felskrivet.)

Alltså föreslår utredaren att polisen ska få signalspana i tråd (elektroniskt) då hot förekommer i fall av terrorism och grov internationell brottslighet. Det framgår av utredningen att det gäller de fall där det är brottslighet som korsar gränsen.

En första utgångspunkt är för mig att – om polisen över huvud taget ska få tillgång till signalspaning i tråd – det inte kan komma i fråga annat än i samband med bekämpningen allvarliga hot mot nationell eller internationell säkerhet eller mot mycket grov brottslighet i övrigt. Kravet att det ska gälla mycket grov brottslighet gäller redan i dag för de hemliga tvångsmedlen, dvs. hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning, hemlig rumsavlyssning och hemlig kameraövervakning. För de nämnda hemliga tvångsmedlen gäller olika krav på allvaret i de brott för vilka de kan användas. Hemlig rumsavlyssning får som huvudregel användas vid utredning av brott för vilka är stadgat ett straffminimum om fyra år. För användning av hemlig teleavlyssning och hemlig kameraövervakning gäller ett straffminimum för brottet om två år, medan hemlig teleövervakning som huvudregel kan användas för brott för vilket är stadgat minst sex månaders fängelse…

Därutöver bör Säkerhetspolisen få använda sig av signalspaning i tråd i underrättelsesyfte under i stort samma förutsättningar som föreslås gälla för Säkerhetspolisens signalspaning i etern. Med underrättelsesyfte avses att syftet inte ska vara brottsutredande, dvs. att samla bevis inom ramen för en förundersökning. För att signalspaning i tråd ska få användas mot grov organiserad brottslighet bör dock även krävas att den brottsligheten är av systemhotande karaktär.

Den föreslagna lagstiftningen avser utrikes förhållanden. I syfte att avgränsa tillämpningsområdet bör gälla att signalspaningen inte får avse signaler mellan en sändare och en mottagare som båda befinner sig i Sverige. Avgränsningen gäller för signalspaning i såväl eter som tråd. Om sådana signaler ändå skulle komma att inhämtas ska den informationen omedelbart förstöras.

Det framgår alltså att man, återigen, avgränsar signalspaningen väldigt strikt. Det gäller BROTTSLIGHET AV INTERNATIONELL karaktär.

Att FRA ska ta hand om denna signalspaning, och att man inte skapar ett separat underrättelseorgan för SÄPO, är för att betona att polisiär signalspaning ska ske på samma villkor som militär. Dvs mot YTTRE hot! Detta för att minimera risken för spaning mot INRE hot.

Den följdes åt av en specialpromemoria och en skrivelse som blev proposition 2008/09:201 om hur man skulle undvika integritetskränkningar.

Som vi kan se i propositionen sidan 26 utgår man från att detta är sådant som rör försvarets underrättelsetjänst. Att en separat utredning måste göras för polisen. På sidan 27 redan ser man att skrifetn handlar om försvaret.

Signalspaning i försvarsunderrättelse-verksamhet får ske endast i syfte att kartlägga…

Och formuleringen i punkt ett ”yttre militära hot”. Den polisiära motsvarigheten i de utredningarna var ”yttre hot”.

Sidan 32 anger:

En reducering av kretsen inriktande myndigheter till regeringen, Re-geringskansliet och Försvarsmakten innebär att det stöd som Försvarets radioanstalt hittills lämnat till ett antal andra myndigheter i praktiken omöjliggörs. Detta får konsekvenser för bl.a. Säkerhetspolisen och den öppna polisen. Regeringen har mot den bakgrunden tillsatt en utredning med uppgift att kartlägga Säkerhetspolisens och Rikskriminalpolisens behov av underrättelser om utländska förhållanden och att utreda hur behovet ska kunna tillgodoses (dir. 2008:120).

Vi går till 2011. Ds 2011:44

Den kan man läsa om man vill. Jag tror det räcker att läsa den förslagna ändringen av lagen på sidan 5.

lagen (2000:130) om för-svarsunderrättelseverksamhet finns bestämmelser om regeringens och myndigheters inriktning av sådan verksamhet. Inriktning av signalspaning får anges endast av regeringen, Regeringskansliet, Försvarsmakten, Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen.

Och den 18 september i år kom alltså propositionen som Piratpartiet skriver om. 2011/12:179. Som ROD skriver har Alliansen utarbetat denna i samråd med Socialdemokraterna.

Den börjar:

I propositionen föreslås att Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen läggs till bland de myndigheter som tillåts inrikta signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Förslaget syftar till att förbättra Säkerhetspolisens och Rikskriminalpolisens möjlighet att få uppgifter om utländska förhållanden på strategisk nivå avseende bland annat internationell terrorism och annan grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen…

Intressant nog med samma förslag till ny lag som Ds 2011:44 angav.

Om man läser proppen ser man samma mönster som i tidigare rapporter. SÄPO har tidigare bedrivit signalspaning via FRA. Det uppstod har uppstått ett glapp rent lagmässigt och de vill återfå denna möjlighet nu, när FRA fått möjlighet att signalspana ”via tråd” också. (FRA:s regelverk har ändrats med de sista årens beslut.)

De brott som Säkerhetspolisen har i uppdrag att förebygga och förhindra har ofta en koppling till förhållanden utomlands. Det kan handla om att terroristbrott planeras i en organisation som befinner sig i ett annat land eller att en främmande makt bedriver underrättelseinhämtning mot Sverige eller svenska intressen utomlands. Eftersom Säkerhetspolisen, trots detta, inte har några befogenheter att självständigt bedriva polisverksamhet utanför Sverige måste kunskapen om utländska förhållanden inhämtas på annat sätt. Ett sätt är att samarbeta med myndigheter i andra

Tidigare har signalspaning, som efter inriktning från Säkerhets-polisen bedrivits av Försvarets radioanstalt, utgjort en viktig källa för att ge Säkerhetspolisen underrättelser om utländska förhållanden. Regeringen anser, i likhet med det stora flertalet remissinstanser, att Säkerhetspolisens behov av att åter få möjlighet att inrikta signalspaning är stort och angeläget.

Även Rikskriminalpolisen har tidigare haft möjlighet att inrikta den signalspaning som bedrivs av Försvarets radioanstalt…

Sammanfattningsvis gör regeringen bedömningen att både Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen har ett stort behov av att åter kunna inrikta signalspaning. När det gäller de övriga myndigheter som för egen del har framfört ett behov av att få inrikta signalspaning saknas beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende pröva den frågan.

Slutsats

Slutsatsen är att Alliansen och Socialdemokraterna varit EXTREMT tydliga med att polis ska kunna använda FRA.s tjänster.

Ändå har mycket av debatten förespeglat något annat.

Å ena sidan har regeringens representanter medvetet valt att inte prata så mycket om utredningarna kring polisens användning av FRA. Om frågan har kommit upp har man sagt att man INTE kommer att bedriva spaning internt i Sverige och att lagförslagen om FRA som varit uppe till debatt inte handlar om polisens rätt att spana. Det är sant. Men det har tolkats av många som om polisen inte skulle använda sig av FRA alls.

Samtidigt har motståndet, speciellt piraterna av någon underlig anledning gång på gång på gång påstått att regeringen ljuger och att regeringen officiellt ska ha lovat att inte polisen ska använda FRA alls. Varifrån detta kommer vet jag inte helt. Jag har sett stora brister i motståndarnas fakta kring detta. Det avgörande direktivet från 2008 (Dir 2008:120 ) som ger grunden till årets proposition har jag nästan inte alls sett nämnd i piraters material.

Jag hittade en dialog mellan Staffan Danielsson och Henrik Alexandersson från 2009 som var typisk. Å ena sidan hävdade Henrik att regeringen ljög om att SÄPO skulle få använda FRA. Å andra sidan försvarar Staffan Danielsson sig med att alla vetat sen länge att polisen ska få spana via FRA och hänvisar till septemberöverrenskommelsen 2008. Det är i sig typiskt, för det har Staffan hållit ganska tyst om i riksdagen när kritiker pekat på riskerna av att polis och SÄPO får tillgång till FRA.

Det finns mycket mer att skriva om detta och jag lär följa upp denna artikel med en ny inom kort. Jag tillhör kritikerna av FRA-lagarna men är inte en av de som anser att vi inte ska kunna bedriva spaning på nätet. Bara en sista poäng. Ska man kunna bekämpa något måste man veta VAD det är man bekämpar. Man vinner inga krig om man inte bemödat sig om att ta reda på hur motståndet ser ut.

Detta är en debatt om underrättelsetjänster. Men frågan är om inte FRA-motståndarna och vi FRA-kritiker bör lära sig lite ABC om underättelseinhämtning före vi drar ut i fält. Det underlättar att vi vet hur motståndet ser ut.

Så… kan vi få slippa myten att regeringen ljugit om FRA och SÄPO. Regeringen har varit tydlig även om debatten varit luddig. 

Låt oss nu ta debatten om det lämpliga i detta och hur svensk polisiär spaning på nätet ska se ut i framtiden. Där finns det mycket att säga.

PS 1

Förutom dessa ovannämnda kan man läsa regeringens propp 2008/09:201 om förstärkt integritetsskydd. Men den handlar om metoden FRA skulle använda och militär signalspaning.. På sidan 97 ser man att utredningen om polisiär underrättelsetjänst är en annan.

PS 2

Läs Mark Klamberg. Han har skrivit om detta planerad samarbete mellan FRA och polisen i flera år nu, om fördelar, men också  många risker med samarbetet.

SOU 2009:66 + Ds 2011:44 + regeringen sept 2009 + 2006/07:63 + protokoll med Togfors FRA shoppen 14/10 09 + riksdagsomröstning juni 2008 + Dir 2008:120 polis + Sou 2003:30 + Ds 2005:30

För att se var PP skrivit, läs här: 24/11 2009. Henrik Alexandersson trodde 2009 att regeringen inte hade beslutat att polis skulle använda FRA, det hade de, utredningarna gällde bara HUR de skulle det.

#SOPA kan bli döden för ett fritt internet!

Jag skriver detta för Frihetssmedjan idag:

I USA riskerar ett lagförslag att gå igenom som vill censurera internet, genom att använda metoder som liknar de som länder som Iran och Kina använder. Det är SOPA det handlar om. Förslaget att straffa ut webbsidor som länkar till upphovsrättsskyddat material.

När det var hearing om SOPA i kongressen nyligen framträdde Michael O’Leary, den drivande personen i USA:s filmlobby, Motion Picture Association of America. han förespråkar SOPA. När han efter sitt tal möttes av argumentet att SOPA riskerade att leda till att internet dör, svarade han att internet minsann inte var dött i Kina och Iran: ”Internet fungerar faktiskt fortfarande i Iran och Kina.”

Vad är då detta SOPA, som förespråkare jämför med kinas och irans internetcensur?

Expressen skriver:

Egyptens förre diktator Hosni Mubarak försökte hålla sig kvar vid makten genom att strypa folkets tillgång till internet. Det fick Barack Obama att deklarera att tillgången till sociala sajter, där medborgare fritt kan sprida information, är en ”universell” rättighet.

Men denna rätt riskerar nu att urholkas i USA. Syftet med det lagförslag som kallas ”Stop Online Piracy Act” i representanthuset, och går under namnet ”Protect IP Act” i senaten är förstås inte att censurera kritik av statsmakten. I stället är det upphovsrätten som ska skyddas, genom det föreslagna inrättandet av en federal lista över förbjudna sajter. Både internetoperatörer och sajter blir skyldiga att förhindra minsta länk till de censurerade sidorna, och de som inte lyckas hålla efter riskerar dryga böter. Lagförslaget innebär dessutom att sajter som Facebook och Youtube på förhand måste försäkra att materialet användarna lägger upp inte bryter mot upphovsrätten. Annars riskerar de att stämmas. I dag räcker det att ta bort materialet i efterhand. Den friheten är grundläggande för att de sociala sajterna ska kunna blomstra.

Hur lyder SOPA, Stop Online Piracy Act?

Själva förslaget kan ni ladda hem här, från USA:s kongress.

Med SOPA kan USA:s justitiedepartement genom domstolarna, stoppa transaktioner (reklam och betalningar t.ex) med utländska webbsidor som sägs överträda copyrightregler, om de inte lyder önskemålen från copyrightinnehavarna. Detta skulle även påverka amerikanska webbsidor.

Dessutom skulle justitiedepartementet, genom domstolarna, kunna beordra sökmotorer att sluta länka till sajter som bryter mot copyrightregler, de skulle kunna beordra bolagen som säljer domänadresser att dra tillbaka vissa adresser, och bolag som hostar webbsidor skulle kunna tvingas att kasta ut kunder som bryter mot reglerna.

Justitiedepartementet bestämmer vad som är ett brott mot copyright

SOPA ger juridisk immunitet för varje ”service provider, payment network provider, Internet advertising service, advertiser, Internet search engine, domain name registry, or domain name registrar” som frivilligt agerar mot sajter som bryter mot copyright. Dvs det betyder ingen säkerhet för kunderna.

Det omtvistade avsnittet i lagen lyder så här:

No cause of action shall lie in any Federal or State court or administrative agency against, no person may rely in any claim or cause of action against, and no liability for damages to any person shall be granted against, a service provider, payment network provider, Internet advertising service, advertiser, Internet search engine, domain name registry, or domain name registrar for taking any action described in section 102(c)(2), section103(d)(2), or section 103(b) with respect to an Internet site, or otherwise voluntarily blocking access to or ending financial affiliation with an Internet site, in the reasonable belief that-

1) the Internet site is a foreign infringing site or is an Internet site dedicated to theft of U.S. property; and

(2) the action is consistent with the entity’s terms of service or other contractual rights.

Kjell Häglund på tidningen Journalisten kommenterade SOPA så här:

Om lagen, beställd av den amerikanska skiv- och filmindustrin, går igenom kommer vi att sitta här om några år och känna hur nostalgin vemodsfuktar våra ögon inför minnet av 00-talets Youtube, på samma sätt som vi just nu längtansfullt nostalginjuter av 1960- eller 80-talsklippen vi delar med varandra på Facebook.

Vad lagen i princip går ut på är att spränga sönder internet och bygga ett nöjesfält med låsta portar ovanpå. Hela den online-säkerhetsstruktur som är inkapslad i domännamnssystemet, som hela internet bygger på, kommer att försvinna när USA-lagen och dess tjockbitspussel av filtrering, blockering och åtalshot (en enda länk till en livestream av en fotbollsmatch ska kunna ge upp till fem års fängelse) kommer att tvinga hela världens internet till självcensur…

Syftet med lagen är att skydda nöjesindustrins befintliga affärsmodeller och vinstmarginaler. Trots att tech-industrins intressen, sett till intäkter och arbeten i USA, borde väga tyngre, och trots att dess affärsmöjligheter under den nya lagen kommer att krympa i omvänd proportion. Youtube hade varit dödfött om lagen hade gällt 2005, ej heller hade folk sett någon revolutionerande skillnad mellan Facebook och e-mail.

SOPA möter mycket kritik, även från stora företag. Google kallar förslaget rakt upp och ned för censur.

Det är absolut dags att protestera, innan det är för sent!

Ett kastrerat internet???

HAX har en bloggartikel idag som jag rekommenderar om budbärarneutraliteten på internet. Censurivern när det gäller internet håller verkligen på att bli absurd!

I dag skriver doktoranden i civilrätt Johan Axhamn på SvD Brännpunkt om budbärarneutralitet på internet.

Axham, som är knuten till den av upphovsrättsinnehavarna sponsrade tankesmedjan Netopia, vill att internetoperatörer skall kunna hållas ansvariga för den trafik som går i deras kablar.

Detta är ungefär lika orimligt som att hålla Posten ansvarig för att den i dag bedriver en omfattande distribution av barnporr och narkotika.

Om nätoperatörerna blir ansvariga för innehållet i deras kunders internettrafik – då kommer internet att kastreras. Då kommer operatörerna bara att våga släppa igenom trafik som har godkänts i förväg.

Då måste de stänga dörren mot resten. Mot det fria, öppna, dynamiska, spontana och skapande som finns på internet. Vilket kommer att drabba företagande, kultur, debatt, opinionsbildning, nyhetsflöde, forskning och allt annat som sker ocensurerat och spontant på nätet i dag.

(…)

Magnihasa svarar på detta och säger i en härligt polemisk artikel att en utredning nu bör göras om postväsendets framtid.

Under de senaste tre århundradena har postväsendet utvecklats från ett forskningsnätverk till en grundläggande infrastruktur för enskilda individer, företag och myndigheter. Samtidigt är förmedling av och tillgång till olika slags ”oönskat material” fortfarande relativt oreglerat i svensk rätt. Med oönskat material avses till exempel integritetskränkningar, barnpornografi, information som uppmuntrar till människohandel, terrorism, otillbörlig marknadsföring, olaglig spelverksamhet eller upphovsrättsintrång.

Att den som sprider eller medverkar till spridning av oönskat material har ett ansvar följer av vanliga straff- och civilrättsliga bestämmelser. Vid överträdelser som sker via brev kan det dock ofta vara svårt att spåra den ursprunglige avsändaren. Uppmärksamhet har därför riktats mot vissa av postväsendets mellanhänder – så kallade brevbärare, vilka tillhandahåller vidarebefordring av brev (mot erlagd avgift i form av porto). I en ny rapport som läggs fram idag (16 november) föreslår jag att en statlig utredning tillsätts för att brett se över brevbärarnas roll och ansvar för förmedling med mera av oönskat material.

(…)

—————————————————-

Liberaldemokraterna

Jag är en av grundarna till Liberaldemokraterna.

Men åsikterna på bloggen är mina egna…

Vad är Liberaldemokraterna?

Liberaldemokraternas Facebookgrupp —– Twitter: http://www.twitter.com/Lib_dem

Vår hemsida, som är under byggnad, kommer att finnas på:

www.liberaldemokraterna.com

***

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

—————————————————-

Nytt: Svd, Svd, Svd

Läs även andra bloggares åsikter om 

När får poliser datorer och epost?

Polisens IT-avdelning?

Jag har hörts som vittne i en undersökning som rör ett specifikt brott på internet nyligen. Det var en lustig historia. Man kan nästan inte tro att man lever på 2000-talet. Polisen verkar vara jättebra och effektiv på sitt sätt, men jag förundras ändå att han inte har egen e-postadress (få poliser har nämligen det i sitt yrke). Dessutom förundras jag att ett brott som utspelats internet ska utredas av en person som inte vet vad IP-nummer, forum, blogg, troll eller skärmdump är och som trodde att twitter var google.

Jag skickade en bild på en specifik webbsida till polisen ifråga, som mailade mig att det inte gick att scrolla ner hemsidan på fotot jag skickade: ”varför går det inte”? Jag förklarade att det var ett foto av en webbsida. Då skrev han in i sin utredning att ”Torbjörn sa att anledningen till att det inte går att scrolla ner på webbsidan som han skickat till mig är att det är ett foto av webbsidan han skickat…”

OMG!

Internet, polisen och mobbing

Jag läste på ett forum om en person som anmält ett fall av mobbing där anmälaren gett uppgifter om var i forumet mobbingen skett. Polisen skrev i sin utredning att länken till forumet verkade inte fungera eftersom hur man än klickade på den kom man till första sidan på forumet och nån användare vid namn XXX syntes inte på första sidan. Den som skulle utreda det visste alltså inte att man var tvungna att logga in på ett forum.

I det fallet blev utredningen bara pannkaka.

 

Polisens nyaste bärbara dator?

 

De flesta brott på internet kan nog lösas bara man för in polisen i internetåldern. Strängare specialanpassade lagar behövs nog inte.

Framför allt bör man se till att internetkunnigt folk utreder sånt som har med internet att göra!

Eller vad säger ni?

—————————————————-

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

Lägg till Liberaldemokraterna på twitter genom att klicka här!

Gå med i Liberaldemokraternas grupp på Facebook här!

—————————————————-

Läs även andra bloggares åsikter om ,,

Sociala medier: en demokratisk revolution

Den tolfte september hade DN en artikel om att Sociala medier är en flopp i valrörelsen. (Skärmdumprar finns här och här!) Man vinner inga röster på Facebook eller Twitter, sa medieprofessorn Jesper Strömbäck, utan det är traditionell dörrknackning och tv-reklam som är bästa sättet att nå ut med sin politik. Javisst, det är rätt, skulle jag svar, men ändå fel! Och framför allt är det fel tänkt!

Avståndet mellan politiker och väljare har alltid varit stort. Politiker har sett som en överhet som man ska närma sig med mössan i hand, och politikerna har oftast sett sig som en sån överhet och förväntat detta beteende från väljarna. Så har det alltid varit.

För bara några år sen var det enda sättet att få reda på vad ens lokala politiker gör, och att ta ett samtal med denne, att passivt läsa vad massmedierna säger, eller att gå på ett möte med honom eller henne. Visst kunde man ringa, eller skriva också, men möjligheten till kommunikation har varit begränsad.

Förändring

Det är egentligen först nu, med datoriseringen och revolutionen med internet som det håller på att ändra sig. Plötsligt börjar en del av barriärerna mellan väljare och valda att brytas ner.

Visst är det ännu bara ca 20.000 som aktivt dagligen använder twitter i Sverige, och antalet aktiva politiska bloggare är väl lika många, och många politiker är ännu svåra att bli vän med på Facebook. Men möjligheten till kommunikation finns där på ett sätt som man aldrig tidigare skådat i världshistorien.

Nej, för att 20.000 twittrare är inte alla Sveriges väljare, men en stor del av de som skapar idéerna och kampanjerna, och rapporterar dem, dvs de som FORMAR valrörelser och debatter, finns på twitter, på bloggar och på facebook.

Inte alla svenska väljare formar politiken. Man brukar säga att 80% av befolkningen inte bryr sig så jättemycket om dagspolitiken, 19% bryr sig om vad som hänt eller händer, men bara 0,5%-1% ser till att få saker att HÄNDA. Det är alla föreningars och sociala kretsars eviga dilemma, det är ett fåtal som bär det mesta av utvecklingsarbetet och planeringen. Samma sak gäller för politiken.

Och bara för att man sitter i riksdagen betyder inte det att man tillhör de som vår saker att hända. Jag har mött riksdagsmän som anser att de inte kan förändra ett skvatt i Sverige.

Kort steg mellan att vara passiv och aktiv

Om man VILL är steget kort mellan att vara passiv och att vara aktiv idag. Vill du vara med och förändra Sverige öppnar du ett wordpresskonto och skapar en blogg, du öppnar upp din Facebook konto förmer än din släkt och dina närmsta vänner, och du går ut på twitter, sen är du igång!

Det är inte som förr, att om du vill vara aktiv i rikspolitiken måste du först bli aktiv i en liten lokalförening och gå den vägen.

En genomsnittlig ledig dag för mig ser ut ungefär så här. Jag börjar dagen med en snabbkoll på nyheterna och jag kommenterar kanske nåt på twitter. Jag ser nåt galet i nån riksdagspolitikers blogg, kanske en sosseblogg, och slänger iväg en kommentar på bloggen med länk till nåt jag skrivit i saken. Sen skriver jag nåt morgoninlägg som jag skickar iväg på twitter och pingar genom twingly och andra tjänster så folk kan läsa mitt inlägg lättare.

På eftermiddagen så kanske jag skickar några kommentarer till folk som skriver saker på twitter och skickar vidare länkar till intressanta artiklar jag funnit på nätet. Jag hjälper riksdagskvinna X att hitta material till en artikel som dagen efter dyker upp i Dagens Nyheter, och jag ger tips till bloggare Y som imorgon leder till ett inlägg som sprids ganska mycket över nätet. Jag läser några av mina favoritbloggar, bland politiker och debattörer, och plöjer igenom tips som sprids via twitter och facebook.

PÅ kvällen svarar jag på kommentarerna från sossebloggaren jag skrev till på morgonen, jag blir arg på en moderatblogg och hittar nåt intressant hos en ärkekommunist. Jag avslutar dagen med att skicka en skämtteckning till Gudrun Schyman och att skrattande läsa Federleys senaste twitterinlägg om ostbågar och politik, eller hur nån journalist sagt nåt knäppt om honom :-)!

Och detta utan att känna de allra flesta av personerna egentligen. Fast intressant nog lär man känna ganska många och breddar sitt nätverk snabbt!

Avståndet krymper

Avståndet har krympt mellan väljare och politiker. Och ALLA kan vara med och påverka Sverige och världen. För givetvis kan man göra samma sak i världspolitiken som i den svenska politiken! För nu kan den som har dator och internet nå de som formar debatten och politiken på ett sätt som aldrig skådats i historien.

Visst måste det som debatteras i sociala medier spridas ut till resten av befolkningen också. Utan tvekan. Men sociala medier har sin styrka i att koppla ihop de som skapar debatten!

Inom en snar framtid kommer detta att revolutionera även valdebatterna. Varför ska man ha fasta listor av personer att rösta på som är knutna till regioner i Sverige. En Skånsk centerpartist kanske fastnar för en moderat i Luleå som hon eller han vill rösta på. Personvalet kommer att spela en allt större roll.

Hur val, debatter och röstningar kommer att gå till om femtio år kan man inte ens gissa. Men vill man få en föraning om framtiden ska man titta på de sociala medierna. DE är framtiden!

———————————————

Läs även:

Mickael Zackrisson, Zackrisson, Newsdesk PR 2.0, Signerat Kjellberg, Hammerhanborg, Karpstryparen,

Piratpartiets bloggar: 2022, Troberg, Beelzebjörn, Opassande, Blogge

Och reklamfilmen för PP, rent mjöl i påsen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Bra artikel om Sverigedemokraternas anonyma mobb

Martin Ezpeleta har en mycket träffsäker beskrivning av Sverigedemokraterna i Aftonbladet: ”På nätet kan Sverigedemokraterna ta av sig sin demokratiska mask”. Ezpeleta säger att SD:s respektabla image försvinner när partiets representanter argumenterar på nätet. Partiets representanter sprider hat och partiets sympatisörer tillåts säga nästan vad som helst i deras bloggar.

Partiets hatfyllda mobb behöver man inte leta länge efter. Det är bara att kika på denna hemsidas debatter för att hitta folk som säger nästan vad som helst om muslimer, Expo eller andra av partiets fiendebilder.

I aftonbladet skriver författaren:

I bloggar och debattforum, som Politisk Inkorrekt och Flashback, kan de ta av sig sin demokratiska maskering och visa upp sitt verkliga tryne. De är hycklare.

De säger sig avsky den politiska korrektheten, den som får folk att säga vad som förväntas och är socialt gångbart. Samtidigt är de själva mer politiskt korrekta än några andra. I offentlighetens ljus är de ju aldrig främlingsfientliga. De är bara nationalister.

Jag vet inte vad Jimmie Åkesson kallar invandrare när han sitter hemma och kollar på nyheterna eller sjunger snapsvisor med sina polare.

Däremot är det säkert att han behöver rösterna från alla rasister som ännu inte kommit ut ur garderoben. Därför spelar partiet hela tiden dubbelt: å ena sidan lugna etablissemanget och visa upp sig som ett demokratiskt nationalistiskt alternativ, samtidigt som man uppviglar och flörtar med de högerextrema krafterna.

För journalisterna som vill granska Sverigedemokraterna uppstår ett dilemma: åt vilket håll ska man rikta mikrofonerna? Personligen tror jag att om man vill förstå lejonets beteende, ska man inte gå på zoo. Man måste till savannen och se hur djuret beter sig i sin naturliga miljö.

Jag säger som bloggaren viisverige: ”Alla bör läsa Martin Ezpeletas beskrivning av SD och inför valet tänka efter om man vill vara en av dessa.”


Läs även andra bloggares åsikter om

”Vi ska polisanmäla varenda kommun för barnpornografibrott”

Som jag redan skrivit om dömdes en översättare av Manga för barnpornografibrott för innehav av 51 seriebilder som KAN tolkas som bilder på barn som KAN vara nakna och KAN vara i en sexuell situation. Jag föreslog att man skulle kunna anmäla Kalle Anka, knattarna går ju nakna. Anders Widén har en bättre idé i sin blogg: att polisanmäla kommuner för innehav av barnporr eftersom det finns mängder av statyer på nakna barn i alla parker i alla städer.

Enligt Rick Falkvinge är det från denna bok bilderna som klassats som barnporr kommer ifrån. En av de mest säljande japanska serierna i Sverige, som ges ut av Bonniers:

Det är givetvis rena snurren att påstå att japanska serier är barnporr.

Jag gillar Anders Widéns idé men föreslår att vi koncentrerar oss på ett eller två konstverk istället. Det ger mer effekt.

Jag föreslår först och främst ett av mina favoritkonstverk, grodan, som står på parkleken vid Björns Trädgård i Stockholm och på Waldemarsudde:

Fortsätt läsa

Läser du serietidningen Kalle Anka måste du vara pedofil!

Barnporr?

Nakna "framstjärtar"! Barnporr?

En av Sveriges mest kända översättare av japanska serier dömdes nyligen för för innehav av barnpedofili. Han hade 50 bilder på nåt som kan tolkas som ”nakna” barn, eller vuxna i barnkläder, ett fåtal av dessa i sexuella situationer. Det unika i detta fallet är att lagen mot innehav av barnpedofili utvidgats till serier och även serier som inte är sexuella.

De som känner mig vet att jag är väldigt mycket mot allt som luktar liberalism gentemot pedofiler eller pedofiliförespråkare. Det är inte det som detta handlar om, utan att en galen lag slagit helt snett så att en person kommer att bli stämplad som pedofil resten av livet. Och ALLA med minsta intresse för japanska serier kan komma att kunna dömas framöver. Speciellt de som gärna surfar runt och kikar på serier på nätet. LoiuseP har ett exempel som visar hur enkelt det är att hitta japanska serier med teckningar av sånt som kan TOLKAS som barn.

Mangaserier med vuxna i barnkläder, även utan att de är i sexuellt utmanande situationer, riskerar att klassas som barnporr.

Hur gör vi då framöver med bilder, tecknade eller riktiga, av det japanska modet att vuxna går i vuxenkläder? Hur gör vi med den sexuella minoritet som tänder på ”ageplay”, dvs att gå i barn- eller ungdomskläder? Ska det förbjudas också?

Jag frågar därför, för att vara RIKTIGT konsekvent! Vad gör vi med våra Kalle Anka serier? Knatte, Fnatte och Tjatte på Paradisäppelvägen 111 i Ankeborg visar ju sina ”framstjärtar” på varje bild i tidningen? Och är inte förhållandet till farbror Kalle lite egendomligt då Kalle också visar ”framstjärten” jämt och ständigt… Och den serien då infödingar sätter spjut i rumpan på knattarna, är inte det barnporr egentligen?

Här har ni några länkar till andra bloggare, intervjuer och artiklar. Samt några lagvidriga barnpornografiska bilder från Paradisäppelvägen i Ankeborg…
Fortsätt läsa