Vi liberaler fastnar också ibland i tankefällor. Som sagt är det nog lika vanligt bland liberaler som bland socialister att prata om den egna ideologin som den ”absoluta sanningen”. Dessutom är det nog lika vanligt bland liberaler, som bland andra att gräva ner sig i skyttegravar, bygga elstängsel och taggtrådsstängsel och låta den inre partipolisen noga bevaka vad som kan tänkas vara liberalt eller inte. Jag har hört orden ”det är inte liberalt” ganska ofta.
Bengt Ohlsson och Adam Cwejmans skrev nyligen om hur folk som varit vänster betraktas av gamla vänstervänner då de blivit liberaler. Att de nästan betraktas som ”onda” efter att ha lämnat vänstern. Samma fenomen finns i alla ideologier. Samma givetvis med folk som varit liberaler och blir vänster.
Det är ett av de sätt som ideologiernas roll som ”den eviga sanningen” yttrar sig. Avviker man från den ”rätta vägen” anses man vara något konstigt, i värsta fall en ”avvikare”, en ”avfälling”.
Isobel hadley-Klamptz skriver väl förresten också om det i sin bok, Frihet och Fruktan:
I sammanhanget kan det vara viktigt att påpeka att min oro Inför detta Inte primärt handlar om att samtidens politiker i otillräcklig grad lever upp till Idealen från John Locke. Tankarna i bokens första del handlar alltså inte om att slå fast att den ena eller andra uppfattningen inte skulle vara liberal. Tillräckligt många andra ägnar sig åt att slå sådana utsagor i huvudet på politiska motståndare. Som tillmäle förutsätter det, mer eller mindre Implicit, att liberalismen som sådan utgör den godkännandets stämpel som avgör om en politisk uppfattning är rimlig eller ej. Bortom liberalismen – barbariet. Jag må definiera mig själv som liberal, men Jag delar inte den grundpremissen. Klokskap finns definitivt utanför den politiska liberalismen och goda samhällen kan byggas, goda liv kan levas, också bortom många (om än inte alla) traditionellt liberala principer.
Helt rätt. Det är som om många ersatt en religiös tro med en ideologi. Och detta gäller för alla ideologier, även liberalismen.
Det finns många likheter mellan ideologier och en hel del religiositet, skulle jag säga. Samma tro på den egna ideologin som ”den enda lösningen”, samma tankekontroller för att se till att man följer den enda sanna ”ideologiska kompassen”, samma krav på ideologisk renhet inom partier…
Demokratin går omkring i blöjor
När jag tittar på demokratin anser jag att vi befinner oss i demokratins barndom. Partiväsendet skapades då demokratin skapades och man kan säga att demokratin vacklar fram på bebis-ben med bajsblöjan på.
Någon dag kommer forskare att sitta och titta på Sverige av år 2011 och förundras över att folk gick med på att de var tvungna att gå in i slutna föreningar som tänkte på ett visst sätt, följa partidisciplinen och kompromissa bort allt som inte stämmer med partilinjen, för att kunna påverka politiskt. Man kommer att studera FRA-omröstningen och en massa andra partipolitiska omröstningar och skaka på huvudet.
Hur kunde människor 2011 tro att man kunde engagera folk politiskt då de politiska företrädarna i allt de gjorde i riksdagen som förebilder visade att man måste underkasta sig partidisciplinen; att bara genom att upphäva demokratin kunde man utöva demokrati. Hur kunde man tro att nåt så dumt uppmuntrade folk att bli mer aktiva? Hur kunde folk underkasta sig ideologiska och partipolitiska tvångströjor?
Precis som religioner numera praktiserar praktisk ekumenik, kanske ideologierna och partierna behöver göra samma sak. Dvs mer medvetet titta på likheterna mellan ideologierna och partierna och agera mindre krigiskt gentemot varandra?
Jag tror det kommer. Internet förändrar politiken. personval är bara första steget, gradvis kommer mer makt, politiskt, att ges till individerna och tas från partierna. I framtiden har man inte bara 8-9 olika tankesystem och partilinjer att välja mellan utan kommer att ha 1000-tals. Det kommer att vara personer man röstar på. och inte bara personer som råkar bo i samma kommun eller län, utan personer i hela Sverige. mer makt kommer dessutom, vare sig vi vill det eller inte, att flyttas över till väljarna.
religion och ideologi
Partier och ideologier, ja hela demokratin, kommer att gå samma väg som religionerna gått.
Makten har flyttats från ”mellanhänderna” som förmedlade kontakten mellan gud och folket, till folket. Den personliga tron har mer och mer ersatt de gamla auktoritära systemet, och det gör att var och en nu, i kristendomen, tillåts ha direktkontakt med gud, genom bön, utan mellanhänder (prästerna). Att endast andas att detta var möjligt utan att gå via mellanhänder var förbjudet för några hundra år sen. Du blev av med halsen om du tänkte något sådant. Numera kan man gå via mellanhänderna om man vill, man behöver inte det.
Även politiken måste gå denna väg. Mellanhändernas makt, dvs partiernas makt, kommer att minska.
Man kan inte bara gå förbi folk i viktiga frågor hur som helst i framtiden.
Jag blir förbannad då jag tänker på hur man hanterat invandringsfrågan. även om jag är för invandring och mot Sverigedemokraterna måste jag säga att Sd har helt rätt då de säger att hela den svenska invandringspolitiken beslutats över huvudet på folk. Sveriges befolkning har inte tillfrågats om de ville förändra Sverige i grunden genom att ha en invandring på 0,5-1% av den svenska befolkningen per år. Sveriges befolkning tillfrågades inte om de ville ha mångkultur.
Och… Vilket är den viktigaste poängen. Partierna brydde sig inte ett dugg om att få med befolkningen på att förändra Sverige genom invandringen heller.
Även om jag anser invandring och mångkultur vara positivt och Sd ett skitparti, så anser jag att det varken är smart eller demokratiskt att politiker agerar så här gentemot folk. Framtidens forskare kommer att förundras över att det ens var möjligt att köra över folks vilja på detta, och liknande sätt. För så här agerar politikerna, regeringen och partierna i VÄLDIGT mycket.
Men hur gör för man politiken närmare folket utan att direktdemokratins alla problem sätter krokben för folk. Det är en bra fråga.
På kort sikt är den stora utmaningen är att bygga ett politiskt system byggt på personval som ersätter partisystemet men utan alla problemen med det amerikanska systemet, där de som har de stora pengarna eller medias stöd kan få röster nog att komma in i riksdagen.
Dessutom behöver politiken fjärma sig från de fixa, fasta ideologierna med taggtrådsstängsel och tankepoliser. Ju mer man tvingas rätta sig efter en partilinje eller fix och fast ideologi, ju mindre låter man verkligheten påverka beslutsfattandet.
Om man ständigt ska rätta sig efter en ideologi, en partilinje eller en partipiska, blir liksom verkligheten bara nåt som är ivägen…
*****
Läs mer om mina tankar om demokrati och politik: Demokrati 2.0 och medborgare, inte väljare och min liberalism och partilös liberal och partilös pirat igen samt att skapa 2000-talets liberalism.
Och ni följer väl magnihasas serie om de 95 teserna?
Demokrati 
Hej, och tack för hedersomnämnandet! Det värmer.
Jag har tänkt skriva ett inlägg på det tema som gås igenom ovan, så jag ska inte förstöra överraskningen genom att företala mig själv. Men däremot vill jag nämna att vi är ett gäng om att skriva om de där nittiofem teserna, och att vem som helst får droppa in i leken när som helst. Helt kynnes.
Peace!
Bengt Ohlsson och Adam Cwejmans skrev nyligen om hur folk som varit vänster betraktas av gamla vänstervänner då de blivit liberaler.
———————————————————————————
Kanske är dags för dom båda att revidera sin syn på vad vänner är?
När det gäller liberalism har den alltid stått på två ben:
1. Ekonomisk frihet, rätten att driva verksamhet fritt från intrång av staten samt njuta frukterna av hårt arbete och slit
2. Rätten att uttrycka sig fritt, rätten till sin egen kropp, rätten att gå med i föreningar (vara medlemskap i kyrka är en subsidiär rätt) mm utan ingrepp från staten
När liberalismen startade var båda benen lika viktiga. Det ska dock sägas att hela det liberala tankebygget började med äganderätt, att du äger din egen kropp och egendom.
Vidare utgick de tidiga liberalerna utifrån att individen hade ett mycket starkt ansvar för sin frihet. Denne hade att anstränga sig till det yttersta för att försörja sig. De ansåg att det var familjen, grannar och lokalsamhället som ansvarade för de som ofrivilligt inte kan försörja sig såsom barn och vuxna svårt handikappade barn (oförmögna att försörja sig själva och fysiskt ta hand om sig själva).
De var mycket oroliga över möjligheten att en pöbeln eller moralisk majoritet skulle kunna ta makten över staten och påtvinga alla sin syn på jämlikhet, rättvisa och privatmoral. De såg vad som hände i de franska revolutionen samt vad extrem religiös moral hade ställt till med i Europa och i New England (Häxprocesser).
De skapade därför ett politiskt system som i England byggde på konstitutionell monarki och i USA på en institutionell republik. De tog helt avstånd från majoritets demokrati (pöbelvälde)
An Important Distinction: Democracy versus Republic
http://lexrex.com/enlightened/AmericanIdeal/aspects/demrep.html
Det som sedan hände var att den fantastiska ekonomiska utveckling som skapades av den ekonomiska liberalismen (lassiez-faire) ledde till den vanlige medborgaren som för det mesta levt en slavliknande tillvaro nu fick en möjlighet att göra klass resor (vi ser samma sak idag i Asien). Detta nya välstånd ledde kombinerat med den ökade yttrandefriheten till en nyupptäckt politisk vilja att vara med att bestämma. Samtidigt växte sig socialismen stark med sin sirensång om ”åt envar efter behov, av envar efter förmåga”. De var för fritt sex samt att staten garanterar allt åt alla. Vad de förteg var att staten även kontrollerade alla yttranden, all företagsamhet. De lovade försörjning åt alla men talade tyst om priset, total lydnad under den totala staten.
Runt 1930 genomgick liberalismen en transformering från att stå både för privat och ekonomisk frihet till att bli en hybrid mellan socialism och liberalism. Den privata friheten inskränktes inom områden som alkohol, droger, prostitution och spel. Den ekonomiska friheten inskränktes genom djupgående statliga interventioner, hårda statliga regleringar och mycket höga skatter. Sverige var den yttersta extremen och kulminerade mellan 1968-93 med en offentlig sektor som slukade 60 % av BNP och med marginalskatter på 102 % Pomperipossa effekten http://www.expressen.se/noje/bocker/1.924415/pomperipossa-i-monismanien . På det sociala planet rådde hård paternalism; rashygien, steriliserade icke önskvärda. En barndomsvän till mig satt på stor undersökning i 6 månader för att han var fet. De sociala myndigheterna var en hårsmån från att omhänderta honom innan de fann att hans fetma var ärftlig.
En motkraft mot detta växte fram åren efter andra världskriget. De ville återgå till de klassiska varianten av liberalism. De delades upp i två läger. I USA Libertarianer och i Europa sådana som jag nyliberaler (klassiska liberaler). I USA har de lyckats över all förväntan. 25 % av befolkningen kallar sig Libertarianer och 40 % av ungdomar mellan 18-25. Tyvärr gjorde de ett kraftigt missgrepp, i mina ögon, de lierade sig på 80-talet med paleo-konservativa och socialt konservativa.
Reagan och Thatchers regeringsinnehav var resultatet av denna motkraft och återkomsten av ekonomisk liberalism har lett världen till ett välstånd och fred som vi aldrig förut sätt. 1 miljard människor har gått från extrem fattigdom, att leva på $1 om dagen till att bli ”medelklass”.
När Berlinmuren föll tappade socialister fotfäste. Hela deras världsbild föll samman och de var helt rotlösa. Deras kritik föll på döva öron. Deras ekonomisk politik var död.
Vad var då svaret? Många konverterade till konservatismen eftersom dessa delar samma syn på att staten behöver kontrollera moralen i ett samhälle både ekonomiskt och socialt.
Resten anammade post-strukturalismens kritik och analys. Den kritiserade den fria marknaden på samma sätt som Marxismen. Istället för klass använder den kön, ras och sexualitet för att påvisa att felet med samhället är diskriminering pga ”strukturer” (mycket likartat med klass strukturer). Samtidigt anammade de även en anarkoliberal syn på personlig frihet, förutom att de kriminaliserade prostitution (en funktion av det postmoderna tänkandet). De anser att copyright inte existerar och därför är det tillåter att kopiera allt utan att ersätta upphovsmannen, de anser att samkönade äktenskap är den viktigaste politiska frågan samt anser på samma sätt som de forna socialisterna att privat egendom och andras inkomster är allmänna nyttigheter som användas för att utrota orättvisor och ojämlikhet. Givetvis med caveat att det är vad de anser var ”rättvisa och ojämlikhet”. De har ingen förståelse för att om resurser tas från en sektor minskar samhällets totala resurser. Sverige visade detta 1968-1993. Det första landet i världen som empiriskt har bevisat Laffer kurvan och det första landet ca 1990 som upplevde den kris västvärlden nu ser i sina välfärdssystemet.
En av de främsta företrädare för denna nya ”liberala” skola är Isobel Hadley Kamptz och deras nya manifest är hennes bok ”Frihet och Fruktan” http://www.svd.se/kultur/litteratur/frihet-under-attack_6583880.svd. Ett försök att göra en post-modern liberalism.
Nej tack! Originalet duger gott! Vi behöver definitivt inte en sammanblandning av postmodernism med dess kulturrelativism, moraliska relativism och liberalismen
Pingback: Det är viktigare än någonsin att utveckla demokrati 2.0 « Sverige är inte världens navel!
Pingback: Demokrati 2.0, om representativ demokrati och direktdemokrati « Sverige är inte världens navel!
Pingback: Demokrati 2.0, om att begrava Goebbels en gång för alla. « Sverige är inte världens navel!
Pingback: Demokrati 2.0: Politik och religion och det därmed att ”välja sida”… « Sverige är inte världens navel!