Idag publicerar jag ett debattinlägg hos Politiskt Inkorrekt. Det är ett mycket skarpt och vasst inlägg där jag gör upp med PI:s och Sverigedemokraternas islamofobi och säger rakt upp och ned att de sprider hat! Anledningen till att jag publicerar det just där är att jag vill PÅ ALLVAR ta striden mot Sverigedemokraternas idéer och argument!
Läs artikeln här:
http://politisktinkorrekt.info/2011/08/01/pi-slar-ett-slag-for-den-oppna-debatten
Problemet med hur vi bemött Sverigedemokraterna är att politiker och media trott att man bäst bemöter Sd:s idéer och främlingsfientliga idéer med tystnad och negativ särbehandling.
PI själva och Sd själva skulle kalla det censur och smutskastning.
Ok. Sista dagarna innan valet 2010 hade SAMTLIGA stora tidningar krigsrubriker där de uppmanade folk att inte rösta på Sd. Låt mig vara rakt på sak och ärlig, hade det skett mot något annat parti i något annat land, tex Vitryssland, hade det inte ansetts vara demokratiskt!
Och till råga på allt. När man kikade i blaskorna, som ”gillade olika” och allt vad de gjorde, så saknades reella argument MOT Sverigedemokraterna. Sd:s idéer och främlingsfientlighetens idéer bemöttes inte, mer än i enstaka bisatser eller då någon enstaka skribent, tex den utmärkte Martin Ezpeleta, skrev något.
Artiklarna i tidningarna var riktade till de 80-85% som redan är mot Sd, inte de 20-15% som tillhör deras målgrupp.
Sånt leder bara till en sak: att Sd:s sympatier stärks hos deras sympatisörer.
Dilemmat
Politikerna försökte ta debatten 2009-början av 2010, då Maud Olofsson och Mona Sahlin tog debatten med Jimmy Åkesson. Men de misslyckades. Inte på grund av att Jimmy är en utmärkt talare, utan mer på grund av att Mona och Maud inte kan ta orden ”jag har haft fel” eller ”vi har problem” i sina munnar.
Efter dessa försök, av personer som inte borde tagit debatten mot Sd, la politikerna locket på. Ingen mer debatt var ordern.
Problemet med det var att eftersom man inte skulle ta debatten mot deras idéer blev deras idéer oemotsagda och dessutom kunde inte de flesta politiska aktivisterna bemöta Sd. Och i vissa läger var det värre. Inom S la man upp strategin så att man skulle använda Sd som slagträ mot Alliansen, som man kan se här, och började kalla Sd ett högerparti. Det ledde till att många valarbetare tappade fattningen när många arbetare visade att de ville rösta på Sd. För Sd.s väljare skulle ju vara höger!
Istället för att bemöta Sd med idéer och motargument valde man att sätta fullt fokus på Sd:s nazikopplingar, man förlöjligade Sd genom att publicera intervjuer med knäppgökar ur deras led och man markerade skarpt genom att kalla Sd rasistiskt och negativt särbehandla dem. De fick inte komma in i Expressens berömda tält i Stockholm under valet t.ex.
Och det hjälpte inte, för mediatäckning fick de ändå, men i negativa ordalag eller på deras villkor, inte så att idé bemöttes med idé och argument med argument.
De räknade med det
Om man bemödar sig att prata lite med Sverigedemokrater kommer man att märka att de räknade med detta 2010. De brukar säga att det BÄSTA hade varit om de fått debattera på sina villkor. Det näst bästa scenariot 2010 var att de skulle bemötas som de bemöttes, med negativ särbehandling.
Vet ni vad man sa internt inne hos Sd under valet? Jo, att Sd VANN på att bemötas som de gjorde!
Jag vet varför. Jag var på många demonstrationer mot Sd och kollade hur förbipasserande reagerade. De ca 15-20% av befolkningen som är lite sympatiska till Sd gillade INTE talkörerna mot Sd, gillade inte massmedias totala hets mot Sd den sista veckan, gillade inte att Sd negativt särbehandlades!
6,5% röstade på Sd. Fortsätter politikerna så här blir det fler nästa gång!
Så därför måste vi ta debatten mot Sd nu!
Ett första steg är att bryta den förbannade negativa särbehandlingen. Med debattartikeln hos PI markerar jag att jag vill bryta den. Och att jag vill ta debatten mot Sd:s idéer och argument.
De fasansfulla händelserna i Norge har gjort att en del av Sd:s idévärld börjat belysas och debatteras, nämligen den rabiata antiislamismen. Bra så! Jag kämpade under hela valrörelsen för att andra skulle ta upp debatten mot Sd och belysa detta hatet. Ingen, inte ens Expo, gjorde det!
Här nedan återpublicerar jag en artikel och en länksamling från valet 2010 om just hatet mot islam som Sd för fram!
Nu kavlar vi upp ärmarna och slänger ut Sverigedemokraterna ur riksdagen 2014! Men vi gör det rätt denna gången, utan hat och utan negativ särbehandling. Demokrati känns bättre, på något sätt!
/Torbjörn Jerlerup
********
Sverigedemokraterna är främlingsfientligt, men för att skilja sig från sitt förflutna, försöker det utmåla sig som icke-rasistiskt och ”pro-judiskt”. Det kan behövas, det var ju ett gäng nazister och rasister som grundlade partiet….
Men dessa försök att rentvätta partiet är inte ärligt menade, vilket visas av de hetskampanjer mot vissa invandrargrupper och kulturer som de driver, just nu främst mot islam men även mot afrikaner. Sverigedemokraternas metoder har många likheter med klassisk antisemitism, även om fiendebilden är en annan: nämligen islam!
Både islamofobin och antisemitismen ökar i Sverige idag och man bekämpar inte dessa genom att bara bekämpa det ena eller det andra. BÅDA TVÅ är vidriga och farliga!
Här publicerar jag mina inlägg i denna fråga. Detta är en länksamling som kommer att utökas för varje gång nya inlägg publiceras. Dessutom följer en kort artikel om varför man kan jämföra islamofobi och antisemitism med länkar till artiklar i ämnet.
Min serie: Samma argument som mot judarna
Del 1. Samma argument som mot judarna
Del 2. Två sorters islamofober
Del 3. Ett experiment, om Jimmie Åkesson och Erik Almqvist
Del 4. Samma retorik som i nazityskland
Plus
Begreppet ”kulturberikare” är nazistiskt
Hur bemöter man argumentet att islam är värre än nazismen?
Vad Sd och Ayatollorna har gemensamt
Andra artiklar i samma ämne
Muslimer som räddade livet på judar under andra världskriget
Kent Ekeroths islamofobi är lik antisemitismen
Vad har kent Ekeroth, Sverigedemokraterna och talibanerna gemensamt?
En artikel om bloggaren Therese Borg
Är det korrekt att säga att Sverigedemokraterna är rasister?
Inlägg från läsare, är etnopluralism och antisemitism samma sak?
Staffan Gisings avhopp: ”partiet drivs av muslimhat”
Sverigedemokrat hoppar av och jämför SD:s och nazisternas retorik
Expressen intervjuar Staffan Gising
Svenska Kommittén mot antisemitism
I maj publicerade den svenska kommittén mot antisemitism detta blogginlägg, en artikel av Wolfgang Benz, om de gemensamma dragen hos islamofobi och antisemitism, på sin hemsida.
I arabvärlden existerar fiendebilden ”väst”. Den motsvaras i väst av fiendebilden ”islam” som sprids av populistiska kretsar. Dessa båda fiendebilder är uppbyggda efter samma principer.
Fiendebilder närs av en utbredd längtan efter ett enkelt sätt att förstå världen. Något som åstadkoms genom att man ställer upp en rigorös skiljelinje mellan det Goda (som alltid är förknippat med det egna) och det Onda (vilket förkroppsligas av de främmande), samt genom den utgränsning och skuldbeläggning som följer därav. Fiendebilder som målar upp en sådan värld mildrar politiska och sociala frustrationer samtidigt som de stärker självkänslan.
Fiendebilder uppstår ur hysteri. De skapar och använder sig av förvrängda uppfattningar om andra. Om vi definierar hysteri som en vanligt förekommande störning i sättet att förhålla sig till omvärlden, vilken yttrar sig i förminskad perceptionsförmåga, emotionell ostadighet, teatrala gester och en egocentrisk hållning, då ter sig fobier mot andra kulturer eller mot olika typer av minoriteter som en försvarsmekanism.
Fokus på det negativa
De främsta beståndsdelarna av en fiendebild är generaliseringar samt ett exklusivt fokus på negativa inslag i faktiska eller förmenta förhållanden. Rykten, omedvetna föreställningar, hörsägen, litterära och på annat sätt traderade stereotyper blir till ”fakta” – vilka alltså bara består av föreställningar.
Ett klassiskt exempel erbjuder konstruktionen av den mest spridda texten inom den antijudiska traditionen: ”Sions vises protokoll”. Denna antisemitiska pamflettuppstod i slutet av artonhundratalet i avsikt att visa på en världsvid judisk sammansvärjning. Trots att ”protokollen” visat sig vara ett falsarium ner till minsta detalj har de tjänat sitt syfte och varit till nytta för såväl det ryska tsardömet som den nationalsocialistiska regimen. Idag sprids de inom den muslimska världen och fungerar som ett vapen i kampen mot Israel. Miljoner av människor tror på den bild som protokollen målar upp – bilden av juden som världens ondska förkroppsligad.
Men den som med all rätta är indignerad över antisemitismens inskränkthet måste också se kritiskt på den fiendebild som finns av islam (och som ibland går hand i hand med en aggressiv, hycklande filosemitism). Det gäller för vetenskapen att här paradigmatiskt använda sig av de landvinningar som gjorts i analysen av antisemitiska tankestrukturer.
Det finns historiska paralleller till den ibland subtila, ibland grova nedsvärtning av gruppen muslimer som åstadkoms av så kallade ”islamkritiker”. Idag förbinds islam tankemässigt med terror och extremism på ett sätt som skapar diskriminering och klistrar en fiendebild på samtliga inom den muslimska religionen och kulturen.
Hets och förtal
Skulle man reducera katolska kyrkans historia till att bara handla om det lidande som förorsakats genom medeltidens korståg, inkvisitionen och häxprocesserna (eller idag bara definiera katolicismen utifrån präster som förgriper sig på minderåriga) skulle anklagelser om smutskastning komma som ett brev på posten. Generaliseringar utifrån beklagansvärda negativa drag utgör hets i diskriminerande syfte. Men för att sprida bilden av islam som en farlig företeelse använder sig ”islamkritiker” av just denna metod – och de applåderas allt livligare för detta.
Den välrenommerade tyske historikern och publicisten Heinrich von Treitschke (1834-1896) led av skräck för att Tyskland skulle översvämmas av främmande element (Überfremdungsangst) och såg landet som såväl omringat av fiender som hotat i sitt inre av den judiska minoriteten och dess ovilja att assimilera sig. Genom sin auktoritet och vältalighet förlänade han antisemitismen trovärdighet och gav den draghjälp. 1879 utlöste han den debatt som kommit att bli känd som ”Berliner Antisemitimusstreit”, den berlinska antisemitismstriden. ”Ur den outsinliga polska vaggan”, menade den lärde, trängde sig ”en skara strävsamma, byxförsäljande ynglingar” in, och deras efterkommande skulle en dag komma att ”behärska den tyska börsen och tidningsväsendet”.
Parallellen är för tydlig för att missas när nu den muslimska kvinnans fruktbarhet frambesvärjs som ett taktiskt vapen i den förmodade kampen för ”Europas islamisering”. Treitschkes angrepp på den tyska judenheten markerade slutet på det mödosamt uppbyggda liberala konsensus som rått angående integrationsfrågan. Antisemitismstriden i Berlin var framför allt en debatt om identitet, om vad det, i efterdyningen av den judiska emancipationen, skulle innebära att vara tysk respektive att vara tysk jude.
Intolerans som självklarhet
Idag pågår ånyo en sådan debatt. Men den handlar inte längre om judisk emancipation utan om muslimsk integration. Barrikader reses och positioner försvaras med påtagligt raseri. Tonen i debatten förskräcker, som när förvägrandet av tolerans gentemot den muslimska minoriteten framställs som något självklart.
På internetfora i vilka fientlighet gentemot islam uttrycks på ett särskilt skamlöst sätt kommenterades nyligen mordet på den egyptiska kvinnan i en domstol i Dresden. Kommentarerna var hållna i munter ton. En kommentator skrev att mordet visserligen måste fördömas, men att det ”nu finns en islamsk födslomaskin mindre”.
En annan menade att det i Koranen uppmanas till ”mord på människor som inte tror eller har en annan tro, särskilt på judar och kristna, i över 60 suror”. Denna övertygelse lär han trots påpekanden om vad som faktiskt står i Koranen hålla fast vid lika energiskt som antisemiten håller fast vid sin tro på det skrämmande innehållet i Talmud, på judiska ritualmord och andra vanföreställningar. En tredje kommentator vet med besked att muslimer energiskt arbetar mot ett bestämt mål: ”Förintandet av Tyskland genom invandring och islamisering”.
Krigsförklaring mot demokratin
Diskussioner om huvudduken och minareterna – symboler för en kultur som dömts ut och brännmärkts som farlig – förs i dessa tydliga tongångar inom den deloffentlighet som internet utgör. Men fiendediskursen är sedan länge mer omfattande än så. Under appellerande till den sunda folkviljan och majoritetens rättsuppfattning sätts likhetstecken mellan tyska medborgare med muslimsk tro och fanatiska terrorister.
Den symboliska diskursen om minareterna utgör i själva verket en kampanj mot människor som diskrimineras i egenskap av deras tillhörighet till en viss grupp – den utgör en krigsförklaring mot tolerans och demokrati.
/ Wolfgang Benz
En intervju med Benz hittar ni på Quantara.de samt hos The American Muslim.
Mer läsning!
Hur muslimer räddade livet på judar under andra världskriget: http://bit.ly/97ZBa5 och http://bit.ly/9vdA2W
Center for Jewish-Muslim relations 2007
Ett förslag för judiskt-islamskt samarbete mot islamofobi och antisemitism.
Demokrati 2.0 
Pingback: Jerlerup slår ett slag för debatt MOT Sverigedemokraternas idéer! | Liberaldemokraterna
Pingback: Sverigedemokraterna har fel | Sagor från livbåten
Bra gjort!
Det krävs mod för att hoppa in i getingboet, och möta meningsmotståndare på deras egen hemmaplan. Även om det efter vad jag har sett är relativt sansad nivå i kommentarsfältet.
Det behövs fler människor som vågar diskutera med SD, m.fl, istället för att blunda och låtsas som att de inte finns.
Bäste Torbjörn,
det är väl inte uteslutet, att du trots allt är uppriktig…
Jag vet inte. Jag (och många andra) ställer oss hela tiden frågan: Tror ni verkligen själva på det ni skriver?
Det primära (för mig och för de flesta människor) är inte någon ”idévärld” – utan den faktiska, fysiska världen.
Jag ogillar, att tidningsbudet blev knivhugget p.g.a den politik, som du och likasinnade förespråkar.
Jag ogillar, att ett gäng ungdomar – med sitt ursprung Mellanöstern – trakasserar mina barn i skolan p.g.a den politik, som du och likasinnade förespråkar.
Jag ogillar, att p.g.a den politik, som du och och likasinnade förespråkar, så möter min fru (inte minst i sitt arbete) män, som vägrar att ha med henne att göra (ibland med explicit hänvisning till sin religion) och som inte sällan behandlar henne som något, som katten släpat in.
Jag ogillar, att p.g.a den politik, som du och och likasinnade förespråkar, så måste jag numera hämta min fru, om hon jobbar sent.
Jag ogillar, att ett hus ett par kvarter bort blev beskjutet p.g.a den politik, som du och och likasinnade förespråkar.
Osv. Etc.
De gamla riksdagspartierna är givetvis politiskt ansvariga för utfallet av sin gemensamma invandringspolitik.
Och de gamla riksdagspartiernas politiker, vilka för och förespråkar denna politik, saknar – liksom du själv – några avgörande argument, varför en politik med detta utfall är acceptabel.
Det är därför inte enbart – eller kanske ens främst – pga att ”grund av att Mona och Maud inte kan ta orden ”jag har haft fel” eller ”vi har problem” i sina munnar”, som deras rådgivare rekommenderar, att de inte diskuterar den våldsbrottslighet m.m., som de gamla riksdagspartierna gemensamt och i tyst samförstånd har påfört väljarna.
De gamla riksdagspartiernas rådgivare vet (även om Mona och Maud kanske inte själva begriper), att de saknar några avgörande argument FÖR Sveriges världsunika invandringspolitik.
Hur har du tänkt motivera inför väljarna, att oavsett hur mycket våldtäker, misshandel, rån, hot, beskyddarverksamhet, s.k. ”bötning”, dråp/mord m.m. samt nettokostnader jämte de omoraliska prioriteringar, som Sveriges unika invandringspolitik utsätter väljarna för – så ska denna politik fortsätta?
Hur har du, tänkt motivera inför väljarna, att väljarna (i praktiken) bör betraktas som ett slags förbrukningsmateriel?
I vilken ”idévärld” är det försvarbart?
Tacksam för ett svar.
Glöm inte bort att diskutera vad som skett och vad SD uträttat i de kommuner de varit starka i och är starka. Jag kan påstå att den tidigare och nu utsparkade Tom Thörnqvist (bråk om julgröt) talar i stort för alla kommuner där SD finns representerade (se citat). I Ronneby röstade SD för mottagande av ensamkommande flyktingbarn och sa även ja till att ta emot 75 flyktingar men pga att media myser med SD fick bara de som följer KF möten reda på detta och många tror fortfarande att SD är för ett totalt stopp och när man berättar detta ja då ljuger man. I stort har SD inte påverkat något i kommunpolitiken mer än ställt till oreda detta då man inte utbildar sina kommunpolitiker utan pengarna 40% går direkt till riks från kommunerna som skulle varit till utbildning och verksamheter i kommunerna.
”Trots att partiet har varit representerade i kommunfullmäktige sedan 2002 och sedan 2006 är tredje största parti i Svedala har (SD) inte haft något stort inflytande i politiken, anser Tom Thörnqvist.Vi har i princip inte fått igenom några av våra egna förslag.”
http://www.skanskan.se/article/20110504/SVEDALA/705049898/-/julgrot-orsak-till-uteslutning
http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/544591-sverigedemokraterna-avhopparna-kritiska
http://www.medievarlden.se/diskussion/2011/01/svenska-journalister-myser-med-akesson
Jag har aldrig förstått logiken i att just fascisterna ska ha rätt att som minoritetsgruppering få dominera den politiska majoriteten.
Att man sitter som representant i kommuner landsting eller riksdag betyder inte per automatik att majoriteten måste lägga sig för den minoritet man representerar.
Demokrati fungerar inte så och fascisternas oupphörliga ifrågasättande av dessa regler gör att man mäste ställa sig frågan :
Vad är det dom är ute efter när dom hävdar att 95 procent av väljarna måste lägga sig till förmån för oss, annars är det inte demokrati.
Pingback: Öppenhet och instängdhet i debatten « Per pladdrar på
Bäste Torbjörn!
Jag brukar under signaturen ”Humanist_PI” vara mycket aktiv i Politiskt Inkorrekts kommentarsfält. I skrivande stund har din text på PI fått över 700 kommentarer, och jag tvivlar på att du har tid eller ork att läsa alla. Då jag bemödat mig att skriva ett ganska utförligt svar på den text du publicerat på PI vill jag gärna att du och dina läsare får möjlighet att läsa den. Jag postar den därför även här. Den följer nedan:
För det första:
En eloge till Jerlerup för hans vilja att försöka initiera en öppen, saklig debatt! För detta förtjänar han all respekt.
Nu till sakfrågorna:
En stor del av Jerlerups text handlar om det de flesta PI-läsare skulle kalla islamkritik, men som av Jerlerup benämns som ”hat mot muslimer”. I Jerlerups resonemang kring detta finns en del märkligheter och missvisande, snedvridna tolkningar. Jerlerup jämför invandringskritiska partiers islamkritik med hetsen och hatpropagandan mot judar i 1920-talets Europa. Av flera olika skäl menar jag att denna jämförelse är orimlig.
Jag är ingen historiker och har inte detaljerade specialkunskaper om sociala förhållanden i t.ex. 1920-talets Tyskland. Jag tvivlar dock mycket starkt på att judar begick ”massvåldtäkter mot europeiska kvinnor”. Det är också svårt att se att judendomen eller det judiska kollektivet utgjorde något hot mot Europa. Visst fanns sionismen som politisk idé, men sionismen handlade ju om att skapa en judisk stat, inte om att skapa judiskt världsherravälde. Det ska också tilläggas att den judiska befolkningen i t.ex. Tyskland eller Polen i allmänhet hade bott där i generationer. Det var alltså inte fråga om en plötslig invandringsvåg där hela städer under loppet av ett par decennier kom att domineras av judar.
Min första poäng är alltså att det judehat som fanns i 1920-talets Europa saknade saklig grund. Judarna gjordes – precis som det brukar hävdas i historieböcker – till syndabockar på vilka man kunde skylla dålig ekonomi, hög arbetslöshet och andra samhällsproblem. Min andra poäng är att man inte kan dra paralleller mellan 20-talets judar och dagens muslimer på det sätt Jerlerup gör, eftersom det finns oerhört stora skillnader både socialt, ekonomiskt, politiskt, religiöst, historiskt och demografiskt.
När det gäller kritiken av islams utbredning i dagens Europa finns faktiskt saklig grund. Naturligtvis är inte alla muslimer våldsbejakande islamister eller så fanatiskt troende att de omöjligen kan integreras i ett modernt, sekulärt samhälle. Men visst finns det stora problem med det ökande antalet muslimer!
Låt oss ta några av de påståenden som gjordes om judar i 1920-talets Europa, applicera dem på muslimer i dagens Europa och bedöma sanningshalten i dem:
Muslimer begår massvåldtäkter på europeiska kvinnor.
Påståendet är falskt så till vida att det knappast finns muslimska, religiösa grupper som i organiserad form begår gruppvåldtäkter. Påståendet äger dock en viss sanningshalt i och med att män från muslimska kulturer är starkt överrepresenterade i sexualbrottsstatistiken. Många (däribland jag själv) är benägna att tro att denna överrepresentation beror på kulturella och/eller religiösa faktorer, dvs. att muslimska män är mera benägna att våldta än västerländska män p.g.a. den kvinnosyn som finns inom islam.
En annan trolig kulturellt betingad orsak till överrepresentationen är att män med muslimsk bakgrund ofta har nedsättande attityder gentemot västerländska, icke muslimska kvinnor. Kvinnor som klär sig västerländskt och lever självständiga liv med frihet att t.ex. ha pojkvänner eller vara ute i nöjeslivet ses som ”horor” eller ”slampor” som ”saknar heder”. Att denna typ av attityder finns bland män från muslimska kulturer visades t.ex. tydligt i de intervjuer som gjordes med unga invandrarpojkar efter den uppmärksammade gruppvåldtäkten mot en ung flicka i Rissne för ett tiotal år sedan.
Det pågår ett krig mellan européer och muslimska invandrare.
Påståendet är falskt på så sätt att det förstås inte pågår något väpnat krig i traditionell bemärkelse. Det finns dock muslimska extremistgrupper och terrornätverk som anser sig bedriva krig mot såväl Europa som mot hela västvärlden. Denna ”krigföring” har som bekant resulterat i ett flertal blodiga terrordåd med mängder av oskyldiga dödsoffer.
Det tycks också på en mera vardaglig nivå finnas muslimska invandrare som uppfattar att de befinner sig i ett slags ”krig” mot det omgivande majoritetssamhället. Ett tydligt bevis på detta är de attityder bland kriminellt belastade invandrarpojkar som framkom i Petra Åkessons sociologiska arbete ”Vi krigar mot svenskarna” (2006). Åkessons undersökning visade att en del kriminella invandrarpojkar betraktar sina brott (huvudsakligen personrån) som ett krig mot etniska svenskar.
Islam är det största hotet mot Europa någonsin.
Det är förstås omöjligt att bedöma om islam är ”det största hotet någonsin”. Men det finns definitivt saker som talar för att islams utbredning i Europa i flera avseenden kan och bör ses som ett hot.
Dels finns det som sagt extremistgrupper som begår terroråd eller som uttryckligen säger sig vilja införa muslimska diktatur och sharia-lagstiftning. Det mest aktuella exemplet på sådana extremister är kanske den brittiska grupperingen Sharia4UK som nyligen väckt uppmärksamhet genom affischer där de proklamerat att vissa bostadsområden i England är ”sharia controlled areas”. Det säger sig självt att organisationer med sådana värderingar är ett potentiellt hot mot både det moderna Europas demokratiska, sekulära värdegrund och mot den politiska och sociala stabiliteten.
Dels finns det både muslimska organisationer och enskilda muslimer som på mindre drastiska sätt försöker anpassa västeuropeiska länder till muslimska värderingar. Bland islamkritiska debattörer benämns detta ibland som ”lågintensiv jihad”. Det handlar ofta om relativt begränsade krav på att muslimer ska få leva i enlighet med sin religion även om detta innebär att de bryter mot majoritetssamhällets regler eller värderingar. Det kan t.ex. vara fråga om att barn från muslimska familjer av religiösa skäl ska slippa delta i delar av den lagstadgade skolundervisningen, att man på offentliga bad- och motionsanläggningar ska ha särskilda ”kvinnotider”, att man på SFI-lektioner ska dela av klassrummet med en skärm som åtskiljer kvinnliga och manliga elever, att muslimska kvinnor som arbetar inom sjukvården ska få bära heltäckande klädsel trots att detta bryter mot gängse hygienregler osv.
Ibland händer det också att politiskt aktiva muslimer framför önskemål om olika typer av särlagstiftning. I Sverige har t.ex. det äkta paret Mahmoud och Ebtisam Aldebe, bägge aktiva i Centerpartiet, argumenterat för särlagstiftning för muslimer, bl.a. i frågor som berör arvsrätt.
Dessa krav på att västerländska samhällen ska anpassas efter sharialag och bokstavstrogna tolkningar av Koranen kan vart och ett för sig ses som relativt harmlösa, kanske t.o.m. i en del fall acceptabla. Men sammantagna innebär dessa krav – om de skulle genomföras – att Sverige och andra västeuropeiska länder i hög grad skulle anpassas efter muslimska värderingar, och att vi i praktiken skulle få ”samhällen i samhället” där muslimer lever efter andra lagar än övriga medborgare.
Ovanstående exempel visar enligt min mening att det finns sakliga grunder för att vara kritisk mot islams utbredning och att i vissa avseenden betrakta islam som ett hot mot Europa. Men nu ska man ju, precis som Jerlerup påpekar, inte generalisera. Alla muslimer kräver inte särlagstiftning, det är bara ett litet fåtal muslimer som aktivt stödjer extremistgrupper eller terrornätverk, antalet muslimska män som de facto dömts för våldtäkt utgör en ytterst liten del av den muslimska populationen osv. Detta leder fram till det som egentligen kanske är det allra största problemet, nämligen tystnaden från alla de muslimer som anses vara ”moderata” och ”välintegrerade”.
När det visade sig att den norske terroristen Anders Behring Breivik baserat en del av sin hemmasnickrade politiska ideologi på den invandrings- och islamkritik som framförs av t.ex. Sverigedemokraterna, Dansk Folkeparti och norska Fremskrittspartiet gick dessa partier omedelbart ut med kraftfulla fördömanden av Breiviks dåd. Man tog starkt avstånd från Breiviks handlingar, och ville överhuvudtaget inte förknippas med hans bisarra våldsideologi. (Det bör förstås också nämnas att inget av dessa partier på något sätt uppmanat till våld eller terror innan terrordåden i Norge heller. Såväl SD som DFP och FrP är legitima politiska partier som agerar i enlighet med den parlamentariska demokratins spelregler.)
Hur agerar då det muslimska kollektivet i t.ex. Sverige när det t.ex. begås islamistiska terrordåd, när organisationer som TUFF bjuder in talare som hetsar mot homosexuella, eller när extremister som makarna Aldebe framför krav på särlagstiftning för muslimer? Man borde kunna vänta sig att ett stort antal moderata, välintegrerade muslimer gemensamt skulle höja sina röster och säga: ”Nej, vi accepterar inte att dessa extremister gör sig till talesmän för alla muslimer i Sverige eller Västeuropa! Vi är muslimer, men vi tar avstånd från våld och terror, vi försvarar demokrati och yttrandefrihet, vi respekterar homosexuellas rättigheter och vi vill anpassa oss till det sekulära samhällets lagar.” Detta sker som bekant inte. Istället är det i allmänhet förfärande tyst.
Har några muslimer demonstrerat till försvar för yttrandefriheten när Lars Vilks mordhotats och angripits p.g.a. sina Mohammedteckningar? Har några muslimer demonstrerat till försvar för yttrandefrihet när den danske tecknaren Kurt Westergaard mordhotats och angripits? Har några muslimska församlingar offentligt tagit avstånd från TUFF för att organisationen bjuder in talare som hetsar mot t.ex. judar och homosexuella? Har moderata/sekulära muslimer organiserat sig i syfte att motarbeta de extremister som kräver särlagstiftning och vägrar anpassa sitt levnadssätt till svenska lagar? Svaret på samtliga dessa frågor är – sorgligt nog – nej.
Denna beklämmande tystnad och brist på tydliga avståndstaganden från våld och extremism får mig (och många med mig) att undra hur pass ”moderata” och ”välintegrerade” flertalet muslimer egentligen är. Att förbli tyst och inte aktivt ta ställning mot våld, terrorism och antidemokratiska tendenser kan lätt tolkas som ett slags tyst accepterande. Även om man själv inte aktivt stödjer terrorism eller deltar i hets mot judar eller homosexuella accepterar man okritiskt, kanske t.o.m. gillande, att andra gör det.
Sammanfattningsvis menar jag alltså att Jerlerups jämförelse av dagens islamkritik och hetsen mot judar på 1920-talet är djupt snedvriden och tendentiös. Det finns sakliga grunder att vara starkt kritisk mot islams ökande utbredning i Europa, och islam utgör i en del avseenden ett hot mot såväl våra grundläggande värderingar som mot den politiska och sociala stabiliteten i våra samhällen.
Relativiserandet av fascisternas byte av hatfokus från judar till muslimer är tröttsamt och minst av allt humanistiskt.
Ovan berättar en av fascisterna för oss att 1.5 miljarder människar har ambitionen att kontrtoller alla andras liv. Det är summan av den fantasi han delar med den 5 procentiga minoritet fascister vi har i Sverige.
Det är exakt samma nonsens som Hitler ägnade sig åt att odla i det tyska folkets medvetande för att skapa underlag för den nazistiska diktaturen.
Det bör förstås också nämnas att inget av dessa partier på något sätt uppmanat till våld eller terror innan terrordåden i Norge heller
—————————–
Företrädare flör din partiledning har dels hävdat att alla riksdagsmän är landsförrädare.Att alla politiker som är ansvariga för svensk socialpolitik bör ställas inför riksrätt, framfört den svenska nazismens motsvarighet till internationalen i sin helhet samt hylölat mordet på en demokratiskt vald svensk statsminister.I kommentarsfält påera bloggar har STÖD till och relativiserande av terrordåden inte varit ovanliga.
Det finns i princip inget ni kan säga som tvätter bort skiten efter uttalanden som dessa.När man som parti konstant lämnar uttalanden och incidenter av den typen efter sig så har det priset att den demokratiska trovärdigheten alltid blir ifrågasatt.
@Micke:
Var i min text står det att jag representerar Sverigedemokraterna? Det gör jag nämligen inte. Om jag hade gjort det hade jag inte skrivit under pseudonym, utan gått ut med mitt riktiga namn som partiföreträdare. Jag sympatiserar till viss del med Sverigedemokraterna, jag betraktar dem som ett legitimt, demokratiskt parti, och jag försvarar definitivt deras rätt att delta i politiken på samma villkor som andra demokratiska partier. Men du kan inte hålla mig ansvarig varken för sd:s åsikter som parti eller för vad enskilda sverigedemokrater sagt/skrivit. Jag kan inte heller svara för vad enskilda personer skrivit i kommentarsfält på olika bloggar.
Min text handlade nästan uteslutande om att det enligt min åsikt finns reella skäl att betrakta islams ökande utbredning i Europa som ett hot. Om du vill diskutera detta och kan presentera relevanta motargument kan vi fortsätta diskussionen. Om det enda du har att komma med är det trötsamma sd-hatet och resonemang som bygger på ”guilt by association” tycker jag det är bättre att vi lägger ner.
Pingback: Politiskt inkorrekta åsikter. « Okategoriserade « Eye C : Liberty
Muslimer diskuterar gärna och talar om vad fantastisk islam är. När man ställer 12 enkla frågor om isalm är de inte mer så vänliga och tillmötesgående.
Här från den Nazisthatande politically incorrect Deutschland http://www.pi-news.net/2011/07/12-fragen-an-muslime/
Kan ni inte förstå texten kan jag översätta den till er, hälsning sven g
Var i min text står det att jag representerar Sverigedemokraterna?
———————————————————
Det spelar ingen roll vem du företräder.Du delar helt och hållet dom europeiska fascisternas beskrivning av islam och 1,5 miljarder muslimer.
Om du vill diskutera detta och kan presentera relevanta motargument kan vi fortsätta diskussionen.
—————————–
Det finns ingen anledning att ge er några ben att tugga på.Det enda relevanata är att om och om igen identifera er för exakt vad ni är och aldrig låta ert skitsvammel bli en accepterad del av det allmänna medvetandet på samma sätt som det blev i Tyskland på 30 talet.
@Micke:
Din argumentation kan omformuleras som: ”Du har fel och jag tänker inte säga varför du har fel, för du är dum”. Jag har mött treåringar som är kapabla att föra mera intelligenta diskussioner än så. Jag hoppas att du inser att det är du som gör bort dig genom att inte kunna argumentera för dina ståndpunkter. Och med detta avslutar jag vår ”diskussion”, då du uppenbarligen inte är värd att ödsla tid på.
”Det är ett skarpt och vasst inlägg”.
Har du hört talas om ödmjukhet, Torbjörn? Är det inte upp till andra att avgöra om dina alster är skarpa och vassa?
Pingback: DEMOFON » Bloggarkiv » Öppet brev till Torbjörn Jerlerup och fiender till SD och PI
HUmanist.
Jag behöver inte ge dig några andra argument än att säga att ditt svammel där då hävdar att 1.5 miljarder individer alla delar samma egenskaper och att deras mål är att ta över världen är xenofobi.
Ett annat exempel på xenofobi är att alla judar har sned näsa och lurar oss på pengar.
Pingback: Om debatten på Politiskt Inkorrekt! « Sverige är inte världens navel!
@Micke:
Ett par citat ur min ursprungliga text, som tydligt visar att jag inte hävdar att alla muslimer delar samma egenskaper eller värderingar:
”Naturligtvis är inte alla muslimer våldsbejakande islamister eller så fanatiskt troende att de omöjligen kan integreras i ett modernt, sekulärt samhälle.”
”Men nu ska man ju, precis som Jerlerup påpekar, inte generalisera. Alla muslimer kräver inte särlagstiftning, det är bara ett litet fåtal muslimer som aktivt stödjer extremistgrupper eller terrornätverk, antalet muslimska män som de facto dömts för våldtäkt utgör en ytterst liten del av den muslimska populationen osv.”
Du verkar ha problem med att faktiskt läsa texter och uppfatta nyanser i dem innan du uttalar dig. Lustigt nog gör du dig därmed skyldig till just det slags generaliserande som du anklagar mig och alla andra islamkritiker för.
Ni måste gå in och äta nu. Maten är färdig
@Claes Lundgren:
Point taken. Detta börjar bli löjligt.
Hej,
Jag kan inte förstå hur Socialdemokraterna kan vara stolta över den förda invandringspolitiken. Hur man än vrider och vänder kostar nuvarande politik oskyldiga svenskars liv. Vårt rättssystem är inte byggt för att handskas med personer som saknar moral eller västerländskt uppförande.
Det är snarare så att Sverige inte har en stark fascistisk tradition och det är därför som fascister känner sig vilse.
Det har inget allas att göra med invandring.