Varför jag gästbloggar på Politiskt Inkorrekt?

Posted on augusti 1, 2011

24


Idag publicerar jag ett debattinlägg hos Politiskt Inkorrekt. Det är ett mycket skarpt och vasst inlägg där jag gör upp med PI:s och Sverigedemokraternas islamofobi och säger rakt upp och ned att de sprider hat! Anledningen till att jag publicerar det just där är att jag vill PÅ ALLVAR ta striden mot Sverigedemokraternas idéer och argument!

Läs artikeln här:

http://politisktinkorrekt.info/2011/08/01/pi-slar-ett-slag-for-den-oppna-debatten

Problemet med hur vi bemött Sverigedemokraterna är att politiker och media trott att man bäst bemöter Sd:s idéer och främlingsfientliga idéer med tystnad och negativ särbehandling.

PI själva och Sd själva skulle kalla det censur och smutskastning.

Ok. Sista dagarna innan valet 2010 hade SAMTLIGA stora tidningar krigsrubriker där de uppmanade folk att inte rösta på Sd. Låt mig vara rakt på sak och ärlig, hade det skett mot något annat parti i något annat land, tex Vitryssland, hade det inte ansetts vara demokratiskt!

Och till råga på allt. När man kikade i blaskorna, som ”gillade olika” och allt vad de gjorde, så saknades reella argument MOT Sverigedemokraterna. Sd:s idéer och främlingsfientlighetens idéer bemöttes inte, mer än i enstaka bisatser eller då någon enstaka skribent, tex den utmärkte Martin Ezpeleta, skrev något.

Artiklarna i tidningarna var riktade till de 80-85% som redan är mot Sd, inte de 20-15% som tillhör deras målgrupp.

Sånt leder bara till en sak: att Sd:s sympatier stärks hos deras sympatisörer.

Dilemmat

Politikerna försökte ta debatten 2009-början av 2010, då Maud Olofsson och Mona Sahlin tog debatten med Jimmy Åkesson. Men de misslyckades. Inte på grund av att Jimmy är en utmärkt talare, utan mer på grund av att Mona och Maud inte kan ta orden ”jag har haft fel” eller ”vi har problem” i sina munnar.

Efter dessa försök, av personer som inte borde tagit debatten mot Sd, la politikerna locket på. Ingen mer debatt var ordern.

Problemet med det var att eftersom man inte skulle ta debatten mot deras idéer blev deras idéer oemotsagda och dessutom kunde inte de flesta politiska aktivisterna bemöta Sd. Och i vissa läger var det värre. Inom S la man upp strategin så att man skulle använda Sd som slagträ mot Alliansen, som man kan se här, och började kalla Sd ett högerparti. Det ledde till att många valarbetare tappade fattningen när många arbetare visade att de ville rösta på Sd. För Sd.s väljare skulle ju vara höger!

Istället för att bemöta Sd med idéer och motargument valde man att sätta fullt fokus på Sd:s nazikopplingar, man förlöjligade Sd genom att publicera intervjuer med knäppgökar ur deras led och man markerade skarpt genom att kalla Sd rasistiskt och negativt särbehandla dem. De fick inte komma in i Expressens berömda tält i Stockholm under valet t.ex.

Och det hjälpte inte, för mediatäckning fick de ändå, men i negativa ordalag eller på deras villkor, inte så att idé bemöttes med idé och argument med argument.

De räknade med det

Om man bemödar sig att prata lite med Sverigedemokrater kommer man att märka att de räknade med detta 2010. De brukar säga att det BÄSTA hade varit om de fått debattera på sina villkor. Det näst bästa scenariot 2010 var att de skulle bemötas som de bemöttes, med negativ särbehandling.

Vet ni vad man sa internt inne hos Sd under valet? Jo, att Sd VANN på att bemötas som de gjorde!

Jag vet varför. Jag var på många demonstrationer mot Sd och kollade hur förbipasserande reagerade. De ca 15-20% av befolkningen som är lite sympatiska till Sd gillade INTE talkörerna mot Sd, gillade inte massmedias totala hets mot Sd den sista veckan, gillade inte att Sd negativt särbehandlades!

6,5% röstade på Sd. Fortsätter politikerna så här blir det fler nästa gång!

Så därför måste vi ta debatten mot Sd nu!

Ett första steg är att bryta den förbannade negativa särbehandlingen. Med debattartikeln hos PI markerar jag att jag vill bryta den. Och att jag vill ta debatten mot Sd:s idéer och argument.

De fasansfulla händelserna i Norge har gjort att en del av Sd:s idévärld börjat belysas och debatteras, nämligen den rabiata antiislamismen. Bra så! Jag kämpade under hela valrörelsen för att andra skulle ta upp debatten mot Sd och belysa detta hatet. Ingen, inte ens Expo, gjorde det!

Här nedan återpublicerar jag en artikel och en länksamling från valet 2010 om just hatet mot islam som Sd för fram!

Nu kavlar vi upp ärmarna och slänger ut Sverigedemokraterna ur riksdagen 2014! Men vi gör det rätt denna gången, utan hat och utan negativ särbehandling. Demokrati känns bättre, på något sätt!

/Torbjörn Jerlerup

********

Sverigedemokraterna är främlingsfientligt, men för att skilja sig från sitt förflutna, försöker det utmåla sig som icke-rasistiskt och ”pro-judiskt”. Det kan behövas, det var ju ett gäng nazister och rasister som grundlade partiet….

Men dessa försök att rentvätta partiet är inte ärligt menade, vilket visas av de hetskampanjer mot vissa invandrargrupper och kulturer som de driver, just nu främst mot islam men även mot afrikaner. Sverigedemokraternas metoder har många likheter med klassisk antisemitism, även om fiendebilden är en annan: nämligen islam!

Både islamofobin och antisemitismen ökar i Sverige idag och man bekämpar inte dessa genom att bara bekämpa det ena eller det andra. BÅDA TVÅ är vidriga och farliga!

Här publicerar jag mina inlägg i denna fråga. Detta är en länksamling som kommer att utökas för varje gång nya inlägg publiceras. Dessutom följer en kort artikel om varför man kan jämföra islamofobi och antisemitism med länkar till artiklar i ämnet.

Min serie: Samma argument som mot judarna

Del 1. Samma argument som mot judarna

Del 2. Två sorters islamofober

Del 3. Ett experiment, om Jimmie Åkesson och Erik Almqvist

Del 4. Samma retorik som i nazityskland

Plus

Begreppet ”kulturberikare” är nazistiskt

Hur bemöter man argumentet att islam är värre än nazismen?

Vad Sd och Ayatollorna har gemensamt

Andra artiklar i samma ämne

Muslimer som räddade livet på judar under andra världskriget

Kent Ekeroths islamofobi är lik antisemitismen

Vad har kent Ekeroth, Sverigedemokraterna och talibanerna gemensamt?

En artikel om bloggaren Therese Borg

Är det korrekt att säga att Sverigedemokraterna är rasister?

Att mota Olle i grind…

Inlägg från läsare, är etnopluralism och antisemitism samma sak?

Staffan Gisings avhopp: ”partiet drivs av muslimhat”

Sverigedemokrat hoppar av och jämför SD:s och nazisternas retorik

Expressen intervjuar Staffan Gising

Svenska Kommittén mot antisemitism

I maj publicerade den svenska kommittén mot antisemitism detta blogginlägg, en artikel av Wolfgang Benz, om de gemensamma dragen hos islamofobi och antisemitism, på sin hemsida.

I arabvärlden existerar fiendebilden ”väst”. Den motsvaras i väst av fiendebilden ”islam” som sprids av populistiska kretsar. Dessa båda fiendebilder är uppbyggda efter samma principer.

Fiendebilder närs av en utbredd längtan efter ett enkelt sätt att förstå världen. Något som åstadkoms genom att man ställer upp en rigorös skiljelinje mellan det Goda (som alltid är förknippat med det egna) och det Onda (vilket förkroppsligas av de främmande), samt genom den utgränsning och skuldbeläggning som följer därav. Fiendebilder som målar upp en sådan värld mildrar politiska och sociala frustrationer samtidigt som de stärker självkänslan.


Fiendebilder uppstår ur hysteri. De skapar och använder sig av förvrängda uppfattningar om andra. Om vi definierar hysteri som en vanligt förekommande störning i sättet att förhålla sig till omvärlden, vilken yttrar sig i förminskad perceptionsförmåga, emotionell ostadighet, teatrala gester och en egocentrisk hållning, då ter sig fobier mot andra kulturer eller mot olika typer av minoriteter som en försvarsmekanism.

Fokus på det negativa

De främsta beståndsdelarna av en fiendebild är generaliseringar samt ett exklusivt fokus på negativa inslag i faktiska eller förmenta förhållanden. Rykten, omedvetna föreställningar, hörsägen, litterära och på annat sätt traderade stereotyper blir till ”fakta” – vilka alltså bara består av föreställningar.

Ett klassiskt exempel erbjuder konstruktionen av den mest spridda texten inom den antijudiska traditionen: ”Sions vises protokoll”. Denna antisemitiska pamflettuppstod i slutet av artonhundratalet i avsikt att visa på en världsvid judisk sammansvärjning. Trots att ”protokollen” visat sig vara ett falsarium ner till minsta detalj har de tjänat sitt syfte och varit till nytta för såväl det ryska tsardömet som den nationalsocialistiska regimen. Idag sprids de inom den muslimska världen och fungerar som ett vapen i kampen mot Israel. Miljoner av människor tror på den bild som protokollen målar upp – bilden av juden som världens ondska förkroppsligad.

Men den som med all rätta är indignerad över antisemitismens inskränkthet måste också se kritiskt på den fiendebild som finns av islam (och som ibland går hand i hand med en aggressiv, hycklande filosemitism). Det gäller för vetenskapen att här paradigmatiskt använda sig av de landvinningar som gjorts i analysen av antisemitiska tankestrukturer.

Det finns historiska paralleller till den ibland subtila, ibland grova nedsvärtning av gruppen muslimer som åstadkoms av så kallade ”islamkritiker”. Idag förbinds islam tankemässigt med terror och extremism på ett sätt som skapar diskriminering och klistrar en fiendebild på samtliga inom den muslimska religionen och kulturen.

Hets och förtal

Skulle man reducera katolska kyrkans historia till att bara handla om det lidande som förorsakats genom medeltidens korståg, inkvisitionen och häxprocesserna (eller idag bara definiera katolicismen utifrån präster som förgriper sig på minderåriga) skulle anklagelser om smutskastning komma som ett brev på posten. Generaliseringar utifrån beklagansvärda negativa drag utgör hets i diskriminerande syfte. Men för att sprida bilden av islam som en farlig företeelse använder sig ”islamkritiker” av just denna metod – och de applåderas allt livligare för detta.

Den välrenommerade tyske historikern och publicisten Heinrich von Treitschke (1834-1896) led av skräck för att Tyskland skulle översvämmas av främmande element (Überfremdungsangst) och såg landet som såväl omringat av fiender som hotat i sitt inre av den judiska minoriteten och dess ovilja att assimilera sig. Genom sin auktoritet och vältalighet förlänade han antisemitismen trovärdighet och gav den draghjälp. 1879 utlöste han den debatt som kommit att bli känd som ”Berliner Antisemitimusstreit”, den berlinska antisemitismstriden. ”Ur den outsinliga polska vaggan”, menade den lärde, trängde sig ”en skara strävsamma, byxförsäljande ynglingar” in, och deras efterkommande skulle en dag komma att ”behärska den tyska börsen och tidningsväsendet”.

Parallellen är för tydlig för att missas när nu den muslimska kvinnans fruktbarhet frambesvärjs som ett taktiskt vapen i den förmodade kampen för ”Europas islamisering”. Treitschkes angrepp på den tyska judenheten markerade slutet på det mödosamt uppbyggda liberala konsensus som rått angående integrationsfrågan. Antisemitismstriden i Berlin var framför allt en debatt om identitet, om vad det, i efterdyningen av den judiska emancipationen, skulle innebära att vara tysk respektive att vara tysk jude.

Intolerans som självklarhet

Idag pågår ånyo en sådan debatt. Men den handlar inte längre om judisk emancipation utan om muslimsk integration. Barrikader reses och positioner försvaras med påtagligt raseri. Tonen i debatten förskräcker, som när förvägrandet av tolerans gentemot den muslimska minoriteten framställs som något självklart.

På internetfora i vilka fientlighet gentemot islam uttrycks på ett särskilt skamlöst sätt kommenterades nyligen mordet på den egyptiska kvinnan i en domstol i Dresden. Kommentarerna var hållna i munter ton. En kommentator skrev att mordet visserligen måste fördömas, men att det ”nu finns en islamsk födslomaskin mindre”.

En annan menade att det i Koranen uppmanas till ”mord på människor som inte tror eller har en annan tro, särskilt på judar och kristna, i över 60 suror”. Denna övertygelse lär han trots påpekanden om vad som faktiskt står i Koranen hålla fast vid lika energiskt som antisemiten håller fast vid sin tro på det skrämmande innehållet i Talmud, på judiska ritualmord och andra vanföreställningar. En tredje kommentator vet med besked att muslimer energiskt arbetar mot ett bestämt mål: ”Förintandet av Tyskland genom invandring och islamisering”.

Krigsförklaring mot demokratin

Diskussioner om huvudduken och minareterna – symboler för en kultur som dömts ut och brännmärkts som farlig – förs i dessa tydliga tongångar inom den deloffentlighet som internet utgör. Men fiendediskursen är sedan länge mer omfattande än så. Under appellerande till den sunda folkviljan och majoritetens rättsuppfattning sätts likhetstecken mellan tyska medborgare med muslimsk tro och fanatiska terrorister.

Den symboliska diskursen om minareterna utgör i själva verket en kampanj mot människor som diskrimineras i egenskap av deras tillhörighet till en viss grupp – den utgör en krigsförklaring mot tolerans och demokrati.

/ Wolfgang Benz

En intervju med Benz hittar ni på Quantara.de samt hos The American Muslim.

Mer läsning!

Hur muslimer räddade livet på judar under andra världskriget: http://bit.ly/97ZBa5 och http://bit.ly/9vdA2W

Center for Jewish-Muslim relations 2007

Ett förslag för judiskt-islamskt samarbete mot islamofobi och antisemitism.

Islamophobia watch

ADL om hur man bekämpar hat