”Jag följer med stort intresse debatten på era sidor och har sett att Ni tar upp etnopluralismen. Jag brukade vara en anhängare av dessa teorier förut men är det inte längre. Jag kommer att rösta på Kristdemokraterna i år emedan jag tappat allt förtroende för den sak jag tidigare stödde.
Såsom av judisk börd tar jag numera avstånd från etnopluralismen eftersom jag insett att antisemitismen på 20-talet var etnopluralistisk till sin natur. De flesta ville inte förinta judarna, de flesta ville endast kasta ut dem från Tyskland, eller isolera dem i ghetton ”för deras eget bästa”. Den judiska kulturen kunde få existera för sig själv i en enklav i palestina eller på madagaskar och de få som levde kvar i Tyskland kunde få bo i ett reservat någonstans.
Vad tycker du om dessa funderingar? Kan du inte skriva i bloggen om detta?
/Göteborgare”
Jo, det kan jag. Den kultur som skapades genom judendomens möte med Tyskland, jiddish, sågs som vidrig och den påverkan judendomen hade på Tyskland som något skadligt. Det pratades mycket om att skydda den egna kulturen… Så visst kan 20-talets politik sägas vara etnopluralistisk.
Svagheten med etnopluralisterna är att de, i sin strävan att framhålla och skydda det egna, skapar motsatsparet vi och dem och tappar bort det faktum att all utveckling i alla kulturer skett i ett samarbete, en dialog, mellan vi och dem. Och i sin strävan att bevara och skydda det som är ”vi” skiljer man mellan nära kulturer och kulturer som står längre bort. Och ju mer de gör det desto mindre bryr de sig om hur indvider eller grupper av indvider tänker och känner…
Paradoxen
Detta är etnopluralismens paradox. De identifierar de som har en gemensam kulturell grund som ”vi”, oberoende av om det är en brottsling eller en vetenskapsman eller en ”god” människa inom ramarna för det som är ”vi”. Gemenskapen mellan den ”gode”, eller vetenskapsmannen, hos de egna, ”vi”, och den ”gode”, eller vetenskapsmannen, hos ”dem”, dvs de främmande, blir av mindre värde än relationen mellan brottslingen och den laglydiga i den egna gruppen.
Attackerna på islam idag, och antisemitismen, är typiskt etnopluralistiska attacker. Det generaliseras hej vilt och det skapas ett avstånd mellan vi och dem. Hjärtats, värderingarnas och idéernas gemenskap ses som mindre värd än gemenskapen i den egna gruppen. Det främmande, som exempelvis judarna, anses vara ett så stort hot mot det egna, det som är ”vi” att de bara måste stoppas. Därför är det faktiskt berättigat att beskriva detta fenomen som RASISTISKT! Eller rättare sagt rasism i etnopluralistisk förklädnad!
Så resonerar de. Vi andra ser till vad folk har i hjärtat och hjärnan och vår gemenskap grundas inte på nåt så ytligt som kultur eller etnicitet!
Läs mer!
Jan Milld om etnopluralism, Nationaldemokraterna om etnopluralism. En intressant essä från en medarbetare på Expo om etnopluralism, Solguru också, och min egen artikel om ämnet.
Läs även andra bloggares åsikter om etnopluralism, Nationaldemokraterna, Sverigedemokraterna, rasism, nazism, antisemitism, judar, muslimer, islam
Demokrati 
Det verkar vara väldigt svårt att skilja på individ och grupp. Hur man bedömer individers kvalitéer grundar sig naturligtvis på vilka individer de är (vet inte vad du får något annat ifrån). Det är inte samma sak som strukturella förhållanden, och det blir bara så otroligt låg nivå när man hamnar i det här bjäbbet om ”att bedöma individer” – det har inte med det att göra.
Att människor av en viss sort kan vara trevliga för mig som individ innebär inte att trehundratusen av samma sort nödvändigtvis fungerar särskilt bra i Sverige som helhet. Rättelse, vi VET att det inte fungerar, det är pinsamt uppenbart till och med i de medier som desperat rapporterar för att få det att verka som motsatsen.
Mångkultur efter mångkultur har urartat i folkmord, inbördeskrig och (som minst) värdelöst socialt kapital, motsättningar och kriminalitet. Det beror inte på att alla överallt, utom i Sverige, har varit dumma i huvudet för att ingen kom på att individer kan vara olika även inom en grupp före 1975 – inbillar du dig verkligen det? Kultur och etnicitet spelar EXTREMT stor roll i hur människor, i synnerhet grupper, agerar och i synnerhet interagerar (positiva aspekter av kultur åsido; sådant förstår jag att du är helt ointresserad av). Att bara påstå att det ”inte borde vara så”, eftersom det av någon anledning vore mycket bättre om folk flyttade runt överallt hela tiden och ingen hade någon personlighet alls utöver en konsumentidentitet och en ”humanism” som gör alla människor utbytbara i kraft av ”individer” är uppriktigt sagt skitlöjligt.
Fattar inte varför du debatterar mot något du uppenbarligen inte ens har börjat begripa.
Nej jag vet att du säger att bedöma individer inte har med saken att göra. Men det är vad DU anser. För du anser kanske att det är modernistiskt tjafs att betona individer och ”syskonskapet” (broderskapet) mellan alla människor på planeten! JAG DÄREMOT säger att det har med det att göra. ((Nu säger inte jag att vi nödvändigtvis måste ha dagens invandringsnivå. Vi kan mycket väl minska antalet individer som kommer hit, eller öka antalet individer… Det jag är ute efter är att visa att etnopluralismen har fel!))
Ditt resonemang bygger på att du gör skillnad mellan mångkulturella samhällen och icke mångkulturella samhällen i historien. Ditt grundantagande är att icke mångkulturella samhällen varit stabilare, med mindre brottslighet och tryggare, genom historien.
Men har det varit så? Eller är det snarare så att historien både i mångkulturella och icke mångkulturella samhällen visat att mänsklighetens historia varit ganska barbarisk! Vad har vi för etniskt rena icke mångkulturella samhällen att hålla fram? Sverige innan andra världskriget? Tja, vi var ett stort undantag eftersom vi sluppit krig. Annars visar det mesta av historien, inklusive den svenska, en massa fattigdom, utrotningar, krig, slakter, umbäranden och motigheter, och detta oberoende av hur mångkulturellt eller etniskt homogent ett samhälle varit.
HISTORIEN, min bäste Solguru, blir istället för mig, och de flesta andra, en kamp för att övervinna dessa alla problem. Och dessa övervinns inte genom etnicitet, utan genom det som ”inte har med det att göra”, enligt dig, hjärna och hjärta!
En viss artikel i Salt av en s.k. traditionell katolik minns jag för ett antal år sen.En artikel om romarriket där anledningen till Roms fall sades vara att invandringen av en massa främmande folk förstörde de gamla dygderna. Germaner, skyter och alla folken från mellanöstern sades vara denna negativa hord som förstörde det gamla romarriket med sina, för Rom, främmande idéer. Det var förbannat lustigt att just denne Herr A sa så, eftersom UTAN denna migration hade inte kristendomen kunnat födas i just Mellanöstern och invadera Rom med sina för Rom fråmmande idéer!! Via en nuvarande viss motpolare frågade jag Herr A vad han menade och fick lustigt nog samma svar som du ger mig, ”det där med kristendomen har inte med saken att göra”…. Aha!
Ser du varför jag nämner detta? För det är extremfallet som visar att antingen frågar man vad som finns i en människas hjärta och hjärna, eller så gör man det inte!
jerlerup:
Vad gäller ”hjärta och hjärna” kan jag säga att jag ställer den frågan varje gång jag träffar en individ. Och det har inte ett skit att göra med hur jag bedömer verkligheten, politiken och framtiden. Gud vilken dum värld man får om man tror att man kan generalisera sina personliga erfarenheter till politik som ska gälla alla.
För att hålla sig till ämnet: problemet är att du smiter från realiteten. Jag kan också sitta och hetsa upp mig över ”rasismen”, eller hävda att orsaken till arbetsskador är att folk ännu inte förstått att utslitningar i knäet är skönt. I slutänden finns ändå en del faktiska förhållanden. Och den mängd lidande och elände som följt på de bisarra ideologier som kommit sig av din typ av verklighetsförnekande resonemang (”individer” hit och dit – som om individer är någonting alls bortom gener, språk och kultur – förstådda i en bred mening) stirrar oss alla i ansiktet.
Jag är inte emot ”mångkultur” i sig – jag är medveten om att exempelvis Rom och Indiens kastsystem överlevde och frodades genom hierarkiska, segregerade modeller där oerhört många etniciteter kunde samexistera. Stabilt förtryck kan upprätthålla mångkultur länge – se på Jugoslavien – och det är naturligtvis vad som är på gång i vårt eget hemland också. Kanske är det vettigt – jag tror inte det, och Jugoslaviens ex-invånare lär hålla med.
Ergo: visst funkar mångkultur, om vi vill ha den sortens samhälle. Utifrån nuvarande förutsättningar är det dock inte svårare än att vi, om vi vill ha stater där folk har ett nominellt ”likavärde”, måste skapa en en gemenskap – en gemenskap som inte går att hitta på genom att säga att ”alla är lika, fast rasismen förstör allt,” utan som måste finnas genom att vi har uppenbara likheter (jo, pinsamt vulgära, intoleranta, folkliga, rasistiska drag), som gör att vi mår bra tillsammans. Och tills den skitnödiga, hatiska så kallade ”antirasismen” eller ”toleransen” har producerat någonting som ens liknar ett positivt resultat tänker jag inte ändra uppfattning. Så länge fiaskot fortgår med aggressiv, och ofta hemsk, verkan kan jag inte sitta och applådera skiten för att ingen ny kultur eller mat någonsin kom till Sverige innan den utomeuropeiska massinvandringen. Att hylla det goda med lögn är fortfarande lögn.
På sätt och vis skulle jag vilja anklaga dig för intellektuell ohederlighet när du pratar om ”diskriminering” och ”rasism” hit och dit – det känns igen från semilegitima Expo. Jag har blivit hotad till livet och trakasserad ett par gånger genom deras skyddslingar AFA bara det senaste året (via information som tillhandahölls via dem själva), och i och med att ordinarie media vägrar ta minsta diskussion tänker man lätt att kritker alltid samarbetar med kriminella galningar. Samtidigt är det bra att du törs ta någon form av diskussion. Även om jag gärna skulle se en lite seriösare nivå än anklagelser om ”diskriminering” och tycker det är konstigt att jag blir en rasistskurk för att jag hotar ett projekt som hittades på för ett par decennium sedan och som uppenbarligen inte fungerar.
(detta behöver du inte publicera):
Vill du kritisera etnopluralism och identitarism på allvar rekommenderar jag att du tar en av mina källtexter istället:
http://solguru.motpol.nu/?p=18
Det andra är ju ett slags högerintern debatt-text, som mest är intressant för närmast sörjande.
”individer hit och dit” och att hjärta och hjärna inte har ”ett skit” med hur du ser på politiken att göra. Ja. Du är en typiskt traditionalist. :o) Jag ska svara dig senare idag, men nu måste jag till jobbet.
Tills dess kan jag hänvisa till min text om den identära illusionen: https://ligator.wordpress.com/2010/06/16/den-identara-illusionen/
PS
Jag anser att Afa är galningar och att Expo har STORA problem. och detta har jag haft blogginlägg om, så det sticker inte jag under stol om.
Förresten. Jag skapar ett nytt blogginlägg av det hela. Jag vill kuna skilja mellan det jag citerar från dig och det jag skriver. jag postar länken dit här och flyttar gärna diskussionen dit. Du får den strax.
Pingback: Identitär livbåtsetik utan flytväst (svar till Solguru) | Sverige är inte världens navel!
Så. Nu flyttar jag över hit: https://ligator.wordpress.com/2010/07/22/identitar-livbatsetik-utan-flytvast-svar-till-solguru/
Häng med solguru!
/T
Pingback: Sverigedemokraternas islamofobi liknar antisemitismen « Sverige är inte världens navel!
Pingback: Nationalismens dilemma: myten om de statiska folkgrupperna! « Sverige är inte världens navel!
Pingback: Varför jag gästbloggar på Politiskt Inkorrekt? « Sverige är inte världens navel!
Israel skapades av en rörelse med rötterna i 1800-talet för att judarna ville ha ett eget land för sitt folk. Etnopluralismen erkänner som princip rätten för judarna att ha ett eget land för sitt folk. Men samma princip erkänns även alla andra folk, utan inbördes hierarkisk ordning eftersom inget folk ska vara mer värt än något annat. Därmed erkänns av princip kurdernas rätt till ett eget land, en kamp de flesta kurder för. Samerna gör anspråk på det de kallar Sapmi, syrianerna vill ha ett eget land och ingen ifrågasätter japanernas anspråk på det land dom bor i.
Det paradoxala är att alla folk inte erkänns samma rätt, vilket är raka motsatsen mot alla människors lika värde. Först när alla världens folk har samma status inför varandra och i förhållande till varandra så har vi ett bra fundament för ömsesidig respekt och fredlig samexistens. Etnopluralismen är inte verklighet idag och vi behöver inte många minuter framför TV:n för att se allt elände som kommer emot oss. Ute i världen är det inte ett etnopluralistiskt tänkande som sätter standarden utan helt andra värderingar, och jag ser bara konflikter, lidande och elände.
Om vissa folk ska ha rätten till ett eget land men inte andra så får någon berätta för mig vad rasism är.